Autodidakt och pressetik:
Jag skriver om detta ämne, eftersom det (på förekommen anledning) har disktuerats på en annan blogg. Jag vill börja med att kraftigt dementera alla eventuella missuppfattningar om att jag skulle vara oense i sak med den andra bloggaren om pressetiken. Den saken har den andra bloggaren uppfattat rätt, men problemet är att de, som ska följa och övervaka pressetiken inte alltid gör det själva. Jag ska också försvara autodidakter, där vi möjligen kan ha lite olika åsikter. Jag vill dock inte kalla någon, som inte behärskar ens elementära delar av sitt ämne för autodidakt. En sådan person är nog snarare en amatör.
Jag startade min andra blogg, som jag tyvärr skriver på allt för sällan, motdrevet.blogg.se, som en försvarskskrift för alla som nedtrampade av journalister, vars "yrkesetik" heter "Den enes död, den andres bröd". Detta är bokstavligen sant. Journalister, som inte ens blir fällda i någon domstol, inte ens i någon låtsas domstol som Pressens Opinionsnämnd, har faktiskt drivit sina offer i döden. Ett exempel på detta var en justitieminister under 1980-talet., vilken hittades död i sin lägenhet. Hur många fler har journalister förstört livet för, fastän den fortfarande lever i fysisk bemärkelse?
Genom att uppträda som om man vore en domstol, torde Pressens Opinionsnämnd av de flesta uppfattas som en domstol och Pressombudsmannen som om han vore en myndighetsperson. Enligt min mening borde denne "ombudsman" åtalas för brottet "föregivande av allmän ställning", men det finns en liten detalj, som gör att alla brottskriterier inte är uppfyllda. Han kallar sig själv för "Allmänhetens pressombudsman", och inte "Allmänna pressombudsmannen", vilket hade varit ett brott. Naturligtvis är det en lögn att kalla sig "allmänhetens", men journalister har ju rätt att ljuga.
Pressombudsmannen är en branschföreträdare, och inte någon riktig åklagare. Pressens Opinionsnämnd är en domstolsliknade privat institution, vars egentliga uppgift är att skydda pressen från verkliga rättegångar, där någon kan dömas till ansvar. De, som inte ens får sin sak prövad av PO, exempelvis för att det har gått för lång tid (vilket det ofta gör, när man har fått sitt liv förstört av journalister) vet sällan att det kanske inte är för sent att få en rättegång vid en verklig domstol. Problemet belyses i en ledaratikel i Svenska Dagblandet, som jag hittade på nätet:
På 90-talet blev han utpekad som huvudperson i en skalbolagsaffär. ”Åklagare” var Ola Sigvardsson i Dagens Nyheter. Som jag förstår (skribentens) framställning ledde anklagelserna bara till ”domar” i medier men aldrig till något annat. Ett av avsnitten i berättelsen har rubriken ”Dömd i DN ohörd”.Hur skulle man idag med historiskt perspektiv se på den pressetiska hanteringen av detta? (Den utpekade:) Jag funderade på att kontakta Pressens ombudsman för att diskutera fallet, men PO var nu ingen mindre än Ola Sigvardsson, så jag avstod.”
En åklagare, som själv är misstänkt för brott (exempelvis falskt åtal) får naturligtvis inte uppträda som åklagare i målet mot sig själv i en riktig domstol*. Och straffet för en sådan åklagare skulle naturligtvis bli strängare än att tvingas göra självkritik i samma forum, som han begick brottet i. Enligt nämnda ledaratikel har pressombudsmannan, i rollen som journalist, själv brutit mot de "pressetiska regler", som han är satt att övervaka.
Den andra bloggaren har skrivit om en "f'ällning" i Pressens Opinionsnämnd: Den blev inte fälld för att innehållet var lögn, utan för att de omtalade inte samtidigt fick ge sitt genmäle! Detta med genmäle är mycket grundläggande inom journalistiken. Har man missat det har man inte mycket journalistisk kunskap!
Så kan det förstås vara. Journalister har rätt att ljuga, men den som det ljugs om bör (inte: ska) erbjudas möjlighet att göra ett genmäle. Inte sällan presenteras sådana genmälen som en ytterligare grund för att stämpla den omskrivna personen som klandervärd: Han försvarar sig, förnekar att han har gjort sig skydlig till det som han anklagas för. .
Alla som arbetar som journalister är (enligt tidningsutgivarna) skyldiga ett känna till de pressetiska reglerna. I varje fall kan man tycka att ett mediaföretag, som anlitar en journalist att skriva redaktionella artiklar, ska uppmärksamma vederbörande på de pressetiska reglernas existens och skyldighet att känna till dem, även om det så bara är någon "free lance". Annars bör artikel npubliceras som en debattartikel eller insändare, som har granskats av en yrkeskunnig journalist. Formellt utbildad eller autodidakt, men någon som kan sitt yrke.
"
Pressetik och juridik är två skilda saker. Medan juridiken handlar om lagtolkning, så handlar pressetiken om hänsyn, respekt och förhållningssätt vid utövandet av den publicistiska uppgiften. Det betyder att det som är pressetiskt klandervärt inte alls behöver vara brottsligt.”
Detta står på sidan 6 i '"Spelregler för press, TV, radio", utgiven av Pressens samarbetsnämnd före uppräkningen av de pressetiska reglerna En underförstådd uppmaning till journalister att strunta i de pressetiska reglerna, om de står i vägen för yrkeskarriären eller lydnaden gentemot arbetsgivaren. Aftonbladet är den tidning, som har fällts mest för brott mot de pressetiska reglerna, men det bara fortsätter. Den ansvarige utgivaren för Aftonbladet, när de uppmärksammade övertrampen har skett, Jan Helin, har belönats med jobbet som programdirektör för SverigesTelevision. Helin är ingen autodidakt. Han har en gedigen journalistutbildning. från bl.a. Mittuniversitetet.
De långa, avancerade journalistutbildningarna är väl kanske jämförbara med juristutbildningen, där blivande advokater får lära sig hur de själva, eller deras klienter, kan begå i princip kriminella handlingar utan att riskera straff, genom att undvika någon liten detalj, som gör handlingen straffbar. Den andra bloggaren, som jag har referarat till, har kanske inte fått lära sig detta under sin egen journalistutbildning, som mig veterligt bara var ett halvår.
Kanske lite mer än autodidakt, som betyder självlärd. I själva verket torde många autodidakter ha en ganska gedigen lärarledd undervisning bakom sig. Även om det inte har lett fram till en akademisk examen, kan man ha akademiska betyg (motsvarande en termins studier) i enskilda ämnen och ha läst enskilda kurser, på gymnasie- och /eller universitetsnivå, vilka har legat till grund för fortsatta studier som autodidakt. Erfarenhet som nämndeman vid en domstol är ett värdefullt komplement till att enbart ha läst juridik, eftersom man då vet hur lagar tolkas och tillämpas av domstolarna. Det kan skija sig ganska mycket från vad som bokstavligen står i en lagtext. Vi bör kanske också göra klart för oss att man inte kan bli domare eller advokat enbart genom teoretiska studier vid något universitet.
Med stort A i biologi enligt fordringnarna för studentexamen på gymnasiets allmänna linje, biologisk gren samt yrkesutbildning för lantarbetare anser jag mig ha en god grund för fortsatta studier i biologi som autdidakt. Jag har vidare läst socilologi, psykologi, nationalekonomi och föregagsekonomi på akademik nivå vid Hermods. .Jag har ett akademiskt betyg i statsvetenskap samt ytterligare två akademiska betyg och har dessutom läst kursen juridik för statsvetare samt historievetenskaplig källkritik,. båda vid universitet.
Trots att Hermods saknade examinationsrätt, var det prov efter varje avsnitt, som skulle skickas in och rättas av en universitetslärare, som extraknäckte för Hermods. Jag har därmed dokumenterade kunskaper motsvarande ett par akademiska betyg i de ämnena. Jag har verkligen ingen anledning att känna mig underlägsen eller vara avundsjuk på någon som har fler akademiska betyg än jag. Det är snarare den personen, som är avundsjuk på mig, för att en "obildad" person som jag kan ha så goda kunskaper i flera ämnen och kan uttrycka sig på ett vetenskapligt korrekt sätt.
Det är verkligen inte att låtsas vara någon som man inte är. Jag har aldrig påstått mig ha akademiska betyg, som jag inte har, inte ens i de ämnen där jag har kunskaper på motsvarande nivå. Att jag i debatter ibland skrier "enligt min mening" är inte ett sätt att överdriva min egen betydelse, utan en markering - som i och för sig är vanlig i akademiska sammanhang - att en egen åsikt inte är helt i överenstämmelse med en allmänt vedertagen uppfattning. Exempelvis inom forskarvärlden. I varje fall finns forskare som inte instämmer med mig om "klimathotet". Som jag tänkt skriva om i nästa inlägg.
Med detta har jag naturligtvis inte försökt påskina att jag själv är någon forskare, d.v.s. person som bedriver forsksning yrkesmässigt och har en mer gedigen utbildning för detta än vad jag har. "Forskar" gör vi väl lite till mans, och jag har dock läst grundläggande forskningsmetodik på akademisk nivå. Inom all förskningsmetodik får man lära sig undvika vanliga felkällor.
Fördelen med studier som autodidakt är att man kan komponera kurslitteratur relativt fritt och läsa mycket vid sidan om, inom avsnitt som man själv finner intressant, utan att stressas av något prov som måste klaras vid en viss dag. Man kan vidare kombinera olika ämnen, och tillämpa ett mer tvärpolitiskt angreppssätt. Som exempel, för min del, vid studier i etologi (läran om djurs beteenden), som kräver kunskaper i både biologi och psykologi.
Det finns både likheter och skillnader mellan människor och djur. Kanske ger detta ett annorlunda synsätt på begreppet "begåvning". Somliga påstås ju vara mindre "begåvade" än andra. Men är de, som själva anser sig mer begåvade än andra, verkligen de mest "begåvade"?
_______________________________
*) Jag känner inte till något fall då en åklagare har dömts för brottet falskt åtal. Det räcker inte att den åtalade har blivit frikänd av en domstol, för att åklagaren själv ska dömas. Åklagaren bör ha känt till eller förstått att den åtalade var oskyldig. Det finns också ett lindrigare brott, som kan begås av åklagare, och kallas obefogat åtal. Det kan bli aktuellt vid slarv av åklagaren, exempelvis om den åtalade inte ens har förhörts, eller - om han har förhörts - har vägrat svara på polisens eller åklagarens frågor.
Att tiga, när man är misstänkt för ett brott, är i sig inget brott, och utgör ej heller något bevis för att man har begått brottet som man är misstänkt för. När media agerar utomrättslig domstol, räcker det att man vägrar uttala sig för en journalist, för att bli straffad med negativ publicering. Journalister begår ofta helt ostraffat handlingar, som kan straffas med fängelse, om de begås av offentliga tjänstemän som åklagare och domare. Att anmäla någon till polis eller åkagare i avsikt att han ska straffas fastän han är oskyldig, är också ett brott, som kallas falsk angivelse.
Falsk tillvitelse är ett lidrigare brott än falsk angivelse, men har också till syfte att någon ska bli dömd för ett brott som han inte har begått, och är därmed ett grövre brott än förtal. Enskilda journalister kan inte dömas för dessa brott, utan det är den ansvarige utgivaren som kan dömas. En journalist eller f.d. journalist kan naturlitvis dömas för dessa brott, om de begås i privatlivet, utanför anställningen som journalist. De pressetiska reglerna ger här ingen vägledning om vad som är tillåtet, eller ej.
Glädjelöst
Nu har Mrs gått igång igen på sin blogg. Anledningen tycks vara ett mejl, som jag hade skrivit under natten, sedan jag vaknat efter en mardröm. Det var något om Mrs och Pride och någon homofob som hade stött henne, vilket jag fått skulden för. I mejlet hade jag skrivit "Du är inte till någon glädje", vilket tydligen kom som en total överraskning för henne. Men det var en kommentar till ett mejl, som jag fått från henne tidigare under dagen:
"Det är kanske bäst att din läkare inte ens vet vem du är. Det är väl inte så bra att felmedicinera sina patienter som hon verkar göra med dig! Du sover ju hela tiden! Så ska väl inte mediciner fungera.
Är hon färdig läkare eller är det en AT-läkare som praktiserar? Sådana kan man råka på ibland. Man får se upp i offentlig vård! Man vet aldrig vilka man möter där. Eller när de driver läkemedelsföretagens intressen. Det är svårt att hitta kompetenta läkare till vårdcentraler."
Men det mejlet var ändå ovanligt snällt. Det brukar vara grova förolämpningar, och sådana blir jag inte glad över. Det är precis som om hon inte kommer ihåg vad hon skriver. Men det är ju bara att titta på "skickade mejl". Är det konstigt att jag blir trött?
Jag är väldigt trött på att hon ständigt låtsas vara en "fin dam", som vet hur man uppför sig. Varför gör hon inte det, om hon vet? Och varför tar hon kontakt, om hon inte vill ha kontakt? Det är något motsägelsefullt över hennes uppförande mot mig.
Efterfrågas: Kyskhetsbälte, som stoppar terrorister
Att Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch-Thor var först med förslaget att stoppa terrorister med en modern variant av det gamla kyskhetsbältet förvånar inte. Att Miljöpartiets Gustav Fridolin var första parti som ställde upp för förslaget om kyskhetsbälte för potentiella syndare förvånar inte heller, när man känner till partiets kriminalpolitiska historia. Under partiets första session i riksdagen kom en av partiets ledamöter med ett briljant alternativ till fängelse: ett slags elektronisk halsboja med giftampuller.
Halsbojan skulle på något sätt stå i kontakt med GPS-systemet, som då inte ens var uppfunnet. Men det hade kanske fungerat med en radiomottagare, kontinuerligt stod i kontakt med en radisändare, som kontinuerligt sände ut radiosignaler. Om bäraren lämnade "fångkommunen", skulle en giftampull skickas in i halpulsådern på bäraren, så att denne dog. Det var alltså fråga om något slags kommunarrest, förenad med automatiskt dödsstraff vid överträdelse. Om det var en så farlig person, så att dödsstraffet för överträdelse av kommungränsen var befogad, var han likväl fri att begå vilka brott han ville innanför kommungränsen.
Det är väl ungefår så Fridolin har tänkt. Om Ebba över huvud taget hade tänkt, innan hon kastade fram förslaget, är okänt. Men båda har kanske trott att de elektroniska fotbojor, som används av Kriminalvården, övervakar hur bäraren rör sig och slår larm om denne avviker från ett inprogrammera rörelsemönster. Ja, nog hade det var tekniskt möjligt med en anordning som slår larm, om någon förflyttar sig med 50 - 60 kilometer i timmen på en gågata. Men det hade nog behövts giftampuller för att stoppa färden, innan polisen hunnit fram.
Hur skulle fotbojan annars kunna förhindra ett terrordåd med ett fordon? Inte ens en halsboja med giftampuller skulle kunna stoppa en självmordsbombare, som söker upp en folksamling i promenadfart.
På något sätt är det hela fel tänkt, om över huvud taget något har tänkts. De personer, som ska bära den här sofistikerade hals- eller fotbojan är ju f.d. asylsökande som har fått avvisningsbeslut, d.v.s. ett besked om att de måste lämna landet inom en viss tid. Ska de nu hindras att göra detta friivilligt, så att de måste tvångsavvisas? Och det är ju något som Mp är motståndare till, såvitt jag vet.
Fattas nu bara att SD ställer upp på förslaget. Men då kommer det förstås att handla om en anordning som hindrar den, som har varit på semester i hemlandet som han flytt ifrån, att återvända till Sverige. Med hjälp av Mp:s giftampuller...
Ville hon träffa mig igen?
Med på firandet var en annan "gumma", som var direkt påflugen med rena korsförhöret av mig, var jag bor, hur jag har hamnat där och var jag har bott förut. När hon då - i brist på svar från mig (?) - övergick till att säga att hon själv har bott i Pipersholm (fingerat ortsnamn) råkade jag nämna, för att lätta upp stämningen att jag har bott i närmaste större tätort,.som vi kan kalla Storköping. Men det skulle jag inte ha sagt. En ny skur av frågor, 'var i Storköping? Nej inte i själva Storköping, utan utanför. Var utanför. Jag funderade på om jag skulle svara Dånhammar, som inte är någon särskilt exakt ortsangivelse.
De, som jag har frågat, tycker att det var direkt opassande, detta intresse för värdinnans man. Tänk dig bara reaktionen från värdinnan, om jag hade visat lika stort intresse tillbaka.... Tydligen är den intresserade kvinnan så intresserad av mig, så att hon läser min blogg, trots att den varit stängd över ett halvår, när jag skrev ovanstående text. Och är inte värdinnans reaktion märklig. I vanliga fall, räcker det med att kassörskan i en butik ler mot en kund (mig) för att hon ska fara ut i anklagelser mot mig.
Tror hon på något slags teckenspråkskommunikation mellan mig och alla kvinnor, som jag möter? Ja, i vanliga fall är det så. Den här gången handlade det inte om något gemensamt intresse, typ etsningar på något konstmuseum, utan snarare "Jag är jätteintresserad av dina etsningar".
Opassande.
Åter
Häromdagen gick jag den vanliga rundan, som jag brukar gå i Stockholms innerstad, när jag är där. Jag var alltså inte med på den stora kärleksmanifestationen, då tusentals människor visade att de bara gjorde som de brukar göra. Naturligtvis. När det varnas för bomber, så kommer man samman och visar att man inte är rädd. Man stror blommor på trapporna upp, så att folk halkar och blir nertrampande, om det utbryter panik. Jag blev nästan osams, med dem jag hälsade på. Tyckte det var ansvarslöst att uppmana så många människor att samlas på samma ställe, när man inte vet om det var en ensam terrorist, eller flera i samförstånd.
Genom att göra något ytterst ovanligt, att medvetet utsätta sig själv och andra för livsfara, så besegrar man terrorismen.. Statsministern upprepade den numera slitna teorin om vad terrorsterna vill: Få oss att sluta med våra vanliga liv.
Nu är jag åter. Och allting är som vanligt. Och fästmön skriver att jag har förstört hennes födelsedag och att hon inte är någon fästmö. Det är som vanligt. Hon måste vara flera hundra år, eftersom hon fyller år tre gånger i veckan. Men jag har inte förstört någon dag för henne. Hon tjatade om att jag skulle åka hem, och det gjorde jag.
Ångrar hon sig?
Vi firade hennes födelsedag, samma dag som hon fyllde år. Två dagara senare firade vi någont, jag vet inte riktigt vad. En av damerna pratade bara med mig, rena utfrågningen, en massa närgångna frågor. Fästmön (hon var i alla fall fästmö då) märkte ingenting, men jag tycker att det är dålig stil att lägga beslag på värdinnans man.
Inte som vi?
Jag kommenterar ofta på socialdemokratiska bloggar. Ett inlägg på en S-blogg har rubriken "Vilka får man döda", som är en mycket relevant rubrik i abortdebatten. Men inlägget handlar inte om aborter, utan om att människor, som dödar andra, måste vara "sjuka". Slutklämmen i det inlägget lyder:
Slutligen en helt annan men relaterad fråga som jag också ibland funderar på. I vår rättsordning ingår att en mordåtalad mentala status ska fastställas genom en rättspsykiatrisk utredning. Inte så sällan meddelas att vederbörande är frisk och kan dömas till fängelse. För mig framstår det som märkligt, det betyder ju att vi anser att någon som med berått mod dödar en annan människa är frisk – jag fattar helt enkelt inte det.
För att travestera ett numera slutet uttryck frågar jag Hur sjuk är den svenska sjukvården, när det anses "friskt" att det ingår som ett obligatoriskt inslag i en del av vårdpersonalens arbetsuppgifter att döda sina patienter? För det är väl barnen, som ska födas, som är barnmorskornas patienter? För kvinnliga patienter finns väl gynekologer? Om graviditet verkligen är en sjukdom, som borde väl dödandet av de ofödda barnen vara gynekologers uppgift?
Nåväl, jag har besvarat inlägget på S-bloggen, som handade om lastbilsmördaren:
Det är din gruppmentalitet, som kräver en av alla föraktad grupp att skylla på, att ingen av din sort kan ha begått detta, gärningspersonen måste tillhöra någon annan grupp, i detta fall "de sjuka". Det är denna gruppmentalitet som ligger bakom rasförföljelse och annat förtryck av minoriteter som skiljer sig på något särskilt sätt från majoriteten. Det är förvisso en hisnande tanke att fullt friska människor, sådana som du själv, är kapabla att begå sådana här dåd. Men tänk om det faktiskt är så?
Vilken verklighetsuppfattning har denne man haft, som levt illegalt i vårt land och brutit mot våra lagar, och har sett bomber mot hans egna meningsfränder bland IS-krigarna i Syrien och Irak, som enligt hans förmodan kämpar för en ytterst rättfärdig sak? Med sjukförklaringarna av de grövsta brottslingarna följer inställningen att det är synd om dem, att de måste tas om hand i stället för att straffas. Vi får då en uppluckring av rättsmedvetandet och den preventiva effekten av lagstiftningen. Samtidigt som vi stärker vår egen självkänsla som tillhöriga en bättre sort. Var inte den här mannen uzbek? En "sjuk" uzbek, dessutom?
Har man inte rentav haft en väldigt "sjuk" president, Islam Karimov (som dog häromåret), i Uzbekistan, som är en avskyvärd diktatur? I förlängningen av det resonemanget ligger att hela det uzbekiska folket är ett "sjukt" folkslag. Drar vi ut linjerna ytterligare, finner vi att flertalet av de östeuropeiska judar, som förintades i nazisternas koncentrationsläger var ättlingar till invandrare från de orientaliska delarna av det gamla Tsarryssland, alltså ett främmande och föraktat folkslag, som dessutom förmodades sprida sjukdomar.
Frågan var alltså Vilka får man döda? Uzbeken som genomförde lastbilsdådet hade sitt svar, Redan födda får dödas, när syftet (enligt hans egen världsuppfattning) var gott.
Någon utövare av bluffvetenskapen rättspsykiatri kommer kanske att finna honom sjuk? Detta är att vänta eftersom åklagarens utredning av dåden är en del av diagnosunderlaget för de rättspsykiatriska undersökningarna.
S-kongressen har sagt ja till (anti-) religiös indoktrinering i skolan.
Kongressombuden har slagit följe med Jan Björlund (L) som vill ha vinstdrivande privatskolor, med ett tydligt konfessionellt innehåll (lovsånger till kapitalismen) under kvasivetenskaplig täckmantel. Fattar de inte att allting är politik? Har de glömt Göran Palms epokgörande succébok "Indoktrineringen i Sverige"?
Ingen rädder för terrorister här
Svenska arméns hemliga vapen?
Kan man verkligen skrämma bort terrorister genom att tusentals människor samlas på samma plats, tätt sammanpackade, uppsluppna och glada?
I fredags stängde polisen in tusentals personer i en storstad, för att man befarade att en mordlysten terrorist gick lös bland alla dessa människor. Sedan lät man alla dessa tusentals människor gå hem över broarna, trots att en terrorist nyligen hade mejat ner gående på en bro i London med en bil.
Men ingenting hände. Man vänjer sig snabbt.
Och igår utllyste en hög kommunal chef ett stormöte för att ge folket chansen att visa sin oräddhet. Efter terrordåd i andra länder, har myndigheterna avrått från stora folksamlingar.
Den svenska godheten satt på prov
Inte ens efter fredagens hemska händelser kan svenska politiker avhålla sig från att blåsa upp den svenska godheten som bättre än alla andras. Jag skriver den svenska godheten, inte svenskarnas godhet. För visst var den överväldigande majoriteten av de personer, som öppnade sina hjärtan och sina hem under fredagskvällen, etniska svenskar. Åtminstone att döma av medias rapportering. Det märkliga är att det folkslag, som våra politiker och journalister nu öser beröm över, av samma politiker och journalister brukar anklagas för rasism.
Och hur många främmande människor med orientaliskt utseende, och dessutom iklädda hijab (den muslimska slöjan), om hon dessutom hade sällskap med sin man, erböjds en sängplats. Om jag skulle skriva att jag skulle inte erbjuda sängplats åt sådana personer, om jag hade haft en stor lägenhet i centrala Stockholm, så skulle det inte dröja innan jag skulle utpekas som rasist av någon f.d. kommunist inom journalistkåren. Så det skriver jag inte. Naturligtvis skulle jag, som alla andra godhjärtade svenskar, erbjuda sängplatser åt ett helt gäng skäggiga imamer med vidhängande väl påklädda fruar, som bevistat fredagsbönen i Stora moskén i Stockholm. Det svenska godhets-hyckleriet kräver att jag skriver detta, och nu är det gjort.
Därmed kan sägas att den svenska godheten sattes på prov och klarade inte provet. Omtanken sträckte sig inte längre än till andra svenskar, företrädesvid de som bodde i Stockholmstrakten och hade någorlunda god kännedom om staden och var man skulle söka hjälp. Själv skulle jag p.g.a. ålder och ett visst rörelsehinder inge kunnat gå hela vägen till mina anhöriga, men jag kunde dock ringa och be att bli hämtad. Om jag inte redan hade fått skjuts av någon för mig okänd hjälpare. Ändå känner jag en lätt panik vid tanken. Får det verkligen gå till så här, att man stänger inne tusentals människor, som bara vill komma hem eller till något annat resmål, i en storstad där en livsfarlig terrorist just har tagit livet av fyra människor och skadat femton?
En engelsman i min egen ålder intervjudes på Stockholms centralstation vid 5-tiden i lördags morse. Han berättade att han skulle ha åkt till Göteborg vid 16-tiden i fredags, och nu hade fått plats på ett tåg, som skulle gå 11,25 och komma fram först efter fem timmar. Det var inget snabbråg. Han skulle alltså komma fram drygt 24 timmar senare än planerat. Detta är en komplett skandal, som återigen visar att Trafikverket måste fråntas ansvaret för våra järnvägar. Trafikverket visar aldrig något samhällsansvar, vad gäller tågtrafiken.
Ett par från Sri Lanka, som efter en lång resa kommit till Arlanda och skulle fortsätta med tåg till Göteborg, fick tillbringa natten på Stockholms central. sedan de blivit utkörda från ett hotell i närheten. En annan utlänning klagade på att han fått betala "oerhört mycket" för ett hotellrum. Så här behandlar man inte människor, och skulden måste i viss mån läggas på polisen, men i ännu högre grad på Trafikverket och Stockholms stad, som hade öppnat övernattningsställen i närheten av Centralstationen, men tydligen bara för svenskar.
Särskilt märkligt är det, när de stockholmska myndigheterna skryter med att de har övat sådana här situationer. Hur kan man vid en sådan övning glömma alla turister och andra utlänningar? Sverige har skämt ut sig inför hela världen. Men den hårt kritiserade rikspolischefen missade förstås inte chansen att visa upp sig som effektiv och sammanbiten, som en konstapel Kling eller Klang.
En reva i mörkläggningsgardinen
I morse skrev jag att svt hade mörklagt attentatsmannens nationalitet. Bara strax efteråt kom det första erkännandet från svt att han är uzbek. Förklaringen till denna reva i mörkläggningsgardinen kan vara att detta redan var känt av alla, som läser utländsk nyhetsmedia - och Aftonbladet, som just hade lämnat tryckpressarna. Det gäller att vara först med nyheter, som inte längre kan hemlighållas.
Rikspolischefen tvingades vid sin presskonferens vid lunchtid avslöja attentatsmannens identitet och att han varit känd av Säpo under en tid p.g.a. "underrättelser". Inrikesministern besvarade undvikande på en fråga från en reporter, om vi samarbetar även med Ryssland i kampen mot terrorismen.
Det borde vi göra. Det var nämligen uzbeker som genomförde attentatet i S:t Petersburgs tunnelbana bara ett par dagar före attentatet i Stockholm. Uzbekistan är mest känt i Sverige för det halvstatliga svenska telekombolaget Teliasonera:s skumraskaffärer med den uzbekiska presidentdottern Gulnara Karimova-.
Landet borde också vara känt för tvångsarbetet på bomullsfälten och för att världens värsta miljökatastrof, sjön som försvann, utspelas i Uzbekistan och det norra grannlanet Kazaktstan. Aralsjön var lika stor som Bottenhavet mellan mellan Norduppland och Umeå, men vattnet har avletts till bomullsodlingarna i Uzbekistan och det södra grannlandet Turkmenistan.
Kvar av den forna sjön är bara några f.d. djupgravar i söder och en mindre uppdämd vik i Kazakstan, där den maritima miljöm har återskapats med stöd av EU-pengar, samt enorma saltöknar. Varifrån saltet sprids med vindarna till Sydryssland och Ukraina, så att åkrarna där på sikt kommer att bli obrukbara. Detta är ett betydligt värre hot mot regionens livsmedelsförsörjning än det radioaktiva nedfallet från Tjernobyl.
Samtliga här nämnda länder har varit delrepubliker i Sovjetunionen, och hårda strider förekom fortfarande under 1930-talet mellan sovjetiska trupper och uzbekiska samt turkmenska rebeller. Bomullsodlingarna startade som ett sovjetiskt projeket redan under 1920-talet, men någon större krympning av Aralsjön förekom inte före 1960, då man tog i bruk en enorm bevattningskanal i Turkmenistan. Bomull är en ren naturpdodlukt, som kräver enomra vattenmängder.
"Klimathotet" ,framstår för mig alltmer som en lögn, som prids av mörkläggnings-media för att dölja de verkliga orsakerna till de verkliga klimatförsämringarna på olika platser på vår jord. De verkliga klimatförsämringarna berör visserligen enorma ytor, men är likväl regionala och inte globala. Och beror inte på ökande koldioxidhalter i atmosfären, som sagorna om "klimathotet" gör gällande.
Under dagen har dock nya uppgifter kommit fram om den uzbekiska terrorismen, bl.a. att fattiga uzbeker utgör en mycket stor del av IS-invandrarna till Syrien och Irak. Men personer från andra länder, som har kommit till Syrien och Irak och har mördat eller kört iväg ursprungsbefolkningen där och stulit dras hem för att bilda ett "kalifat" får som bekant inte kallas "invandrare". Vi ska luras att tro att de är "resande" på en tillfällig utflykt, när de i själva verket är illegala invandrare i Syrien och Irak, från bl.a. Uzbekistan, Algeriet och Sverige..
Vart ska de nu ta vägen, när de förlorar mark i Syrien och Irak? Det är som ett domino-spel. Den första brickan, som faller, slår omkull nästa bricka. som slår omkull den tredje bricka, och så vidare. Den svenska politiken har länge nog gått ut på att vänslas med terrorister, och att acceptera IS' fördrivning av ursprungsbefolkningen -, oavsett om de är muslimer,. kristna eller yasidier - för deras hemtrakter. De fördrivna, som har lyckats ta sig hela vägen till Sverige, erbjuds nya hem i Sverige.
Varför kan vi inte samarbeta med Ryssland, när en så stor del av problemet finns på Rysslands bakgård, nämligen de muslimska f.d. sovjetiska delrepublikerna i Centralasien? Efter en kortvarig glädje över kommunismens fall i f.d. Sovjetunionen, har "väst" med stöd inte minst av den förra svenska utrikesministern Carl Bildt dragit igång ett nytt kallt krig mot Ryssland, för att motivera Nato: fortsatta existens. Detta har lett till svält bland de talrika uzbikiska gästarbetarna i Ryssland. Det finns en stor uzbekisk enklav i S:t Petersburgområdet, som har regelbundna förbindelser med Stockholm.
När Carl Bildt med hjälp av svt:s terrorexpert utpekar någon "sjuk" persom som ansvarig för "vansinnesdådet" i Stockholm, så är det syndabockjakt för att dölja Bildts egen skuld i egenskap av svensk f.d. utrikesminister. Det mest beklagliga just nu, är att fortsättningen av Bildts kallakrigspolitik mot Ryssland har blivit en del av den nuvarande svenska regeringens "feministiska" utrikespolitik.
Och nu är det en jäkla soppa i Syrien, även om Trump har gjort vad han måste göra: markerat att kemisk krigföring inte är tillåten, vilka motiv man än må ha för sina krigsansträngningar. Hur länge till ska etablerade media lyckas föra svenska folket bakom ljuset genom att döja sanningen? Nu blev det i alla fall en liten reva i mörkläggningsgardinen.
Sjuka fantasier av en f.d. statsminister och en terrorexpert
Några timmar före den fruktansvärda händelsen i Stockholm fick jag ett riktigt beröm av en annan bloggar, som skrev att det finns ingen, som har läst mina "oändliga blogginlägg under många år" som inte tycker att jag är "skärpt och analytisk". Tack för det! Att samma bloggare sedan skriver att man ibland kan " ifrågasätta analysen om man noga läser vad som står är en annan sak.", ja det är en annan sak. Ingen kan väl ha rätt jämt. Det vore ju kusligt. Och när man gör en analys, innan facit finns, kan det ju bli fel.
Om man alltid får rätt, har man nog inte gjort någon egen analys, utan bara skrivat av andras analys. Och hur bllir det om den är fel? Det är inte alltid som de officiella förklaringarna stämmer med verkligheten. Olycksbussen i Härjedalen hade fel på hjullagret på höger framhjul. Men varför hade föraren inte märkt någonting förrän efter 60 mil och drygt 8 timmars körning? .Om viloreglerna har följts, så var körtiden något kortare än normalt för en persobil. Detta motsäger dock inte antagandet att ett kraftigt tjälskott kan ha slagit sönder hjullagret. Bussen kan därefter ha fortsatt några mil, innan hjulet har låst sig. Det torde dock vara helt klart att bussbolaget har räknat på för korta körtider, som ett konkurrensmedel.
Jag minns terrordåden i Norge. Mycket kort efter gripandet av Breivik gick den norska polisen ut med uppgiften att den gripne var "etnisk norsk" - uppenbarligen för att få stopp på spekulationerna om att det var ett islamistiskt dåd. Den svenska polisen vägrar fortfarande efter flera timmar att svara på svt:s frågor om den gripne är svensk. Om den var en etnisk svensk , borde väl svensk polis och svt ha gjort som norrmännen och avslöjat den gripnes nationalitet, just för att undvika spekulationer och felaktiga utpekanden.
I stället har svt under morgonen anklagat "rasistmedia" för att ha påstått att den gripne är en invandrare. Jag gör ett undantag från min princip att inte läsa sådana alster, och läser att han är en uzbekisk medborgare med IS-sympatisörer och hänvisar till Aftonbladet. Jag loggar in på Aftonbladet, och läser just det. Aftonbladet har därmed brutit mot Publicistklubbens etniska regler, enligt klubbens stora annons i landsortspressen för ett par månader sedan, att inte avslöja brottslingars etnicitet.
Carl Bildt, som var utrikesminister i alliansregeringen och statsminister under 1990-talet, uttalade sig i går och stämplade gärningsmannen som "sjuk, sjuk, sjuk.". Han upprepade detta flera gånger med motiverigen att gärningsmannen inte skulle hedras med att det var ett politiskt dåd- I medias (denna gång med undantag för rasistpressen och Aftonbladet) självpåtagna censur, startar alltså den f.d. statministern den sedvanliga syndabocksjakten.
En av media ofta anlitat "terrorexpert" förklarar att det kan vara en "mentalsjuk vettvilling" och skrävlar om någon som mördade folk med ett järnrör för många år sedan, med tillägget "Han hade uppenbara mentala problem". Detta had "terrorexpeten" läst i den svenska tidningspressen, med Aftonbladet och Dagens Nyheter i spetsen, som då drev en lögnkampanj mot psykiskt sjuka. Kampanjjournalistiken var bara alltför genomskinlig, så jag begärde ut domen mot mördaren från Stockholms tingsrätt. Jag fick ut domen helt ocensurerad, vilket numera är ovanligt.
Det var ingen psykiskt sjuk person, som hade blivit avvisad från en psykiatrisk vårdinrättning, som DN hade ljugit ihop till och med på ledarplats. Så jag ringde upp ledarskribenten och frågade varför hon hade ljugit, och fick det fantastiska svaret att han hade "en psykisk sjukdom enligt tidningens definition". I själva verket var han en gammal alkoholist, vars lever plötsligt hade pajat med följd att metabolismen av alkholen i kroppen hade upphört ganska tvärt, så att han hade fått en black out, och alltså inte varit medveten om vad han gjorde, medan han gjorde det.
Det är en allvarligare form än grey out, som också kan drabba personer med stor tillvänjning vid alkohol, så att de tål alkoholhalter, som är direkt dödliga för andra människor. Som exempel hade en person, som starkt alkholpåverkad hade satt sig i bilen utanför en krog i Malmö för att köra till sitt hem i samma stad, men vaknat morgonen efter på en parkeringsplats i Stockholm - utan att minnas hur han hade kommit dit. Han visste vad han gjorde, medan han gjorde det, men mindes ingenging efteråt.
Denna typ av minnesförlust får inte förväxlas med svårigheter att minnas vad man har gjort eller sagt, medan man har varit starkt uppörd. Detta är en fullt normal reaktion under stort hormonpådrag, och man kan nog friska upp minnet med lite hjälp. Denna typ av hormonpådrag har biologiskt till uppgift att öka muskkelprestatinonen hos ett djur eller människa, som uppfattar en akut fara, då man måste försvara sig eller fly.
Vi måste skilja mellan psykiska sjudomar, missbruksskador och biologiskt adekvata reaktioner hos nyktra och (psykiskt) friska personer.
Om en psykiskskt sjuk person över huvud taget hade lyckats starta en lastbil, hade han inte kommit långt innan han hade kört på något. Och samma gäller naturligtvis en person med black out. En person med grey out skulle förstås teoretiskt ha klarat av att utföra dådet, men ett enkelt blodprov hade varit nog. för att avslöja missbrukaren. Dådet tyder på stor körskicklighet och dessutom kunskaper om lastbilars dynamiska egenskaper.
Klimathotet, värmepannan och vattenbristen.
Från den här fina sjön får jag mitt dricskvatten. Men så här fin är inte sjön idag. Den håller på att försvinna. Det har varit några insändare i tidningen från folk i vattenbranschen, som påstår att vattenverket bara tar en tjugondel av vattnet. Vart tar resten vägen? Om inte hela klimathotet är en bluff, så används det för att bluffa kommuninvånarna.
Det mesta tyder på att det är då små vattenkraftverken, som tömmer sjöarna innan sommaren kommer, och med den det årliga elöverskottet, när solpanelerna producerar som mest. Snopet för alla villaägare, som har använt ROT-avdrag till simbassänger på villatomterna. Nu får de inte fylla bassängerna med kranvatten.
Detta är "energiomställningen". Kärnkraften ska ju "fasas ut" och ersättas med sol, vind och vattenkraft. Och då får man ju köra slut på vattnet i sjöarna innan efterfrågan på el sjunker ännu mer. Med vattenransonreringen visar politikerna att de "tar klimathotet" på allvar. Och på köpet blir vi svenskar så upptagna med våra egna problem, så att vi inte riktigt kan ta in den pågående svältkatastrofen i Afrika, där det verkligen är vattenbrist.
För några år sedan räknade jag på kostnaden och energibesparingen på att byta värmepanna i ett c:a 35 år gammalt hus. För att det överhuvud taget skulle löna sig måste den nya värmepannan kompletteras med en värmeväxlare (luft-vatten). Förutsatt att räntan skulle ligga kvar på nuvarande nivå, skulle det dröja 20 år innan det skulle bli någon besparing i pengar.
Jag har naturligtvis inte bestämt att någon ska byta värmepanna. Det är något som politikernat försöka tvinga fram, med prismanipulationer på energi. Detta drabbar äldre, som inte kan räkna hem vinsterna under sin återstående livstid. Grannarna, som är yngre personer, hade bytt värmedpannor för att kunna lagra energi under enventuella tillfälliga köldknäppar. Dagens värmeväxlare slutar fungera vid minus 20 grader, när behovet är som störst.
I södra Sverige är det sällan under minus 20 grader, men i Norrland har många blivit lurade. Naturligtvis handlar det inte om att göra Sverige mer "hållbart", utan om att diverse firmor ska tjäna på folks godtrogenhet. Men om man ska bygga ett nytt hus idag, eller göra en grundligare ombyggnad av sitt gamla, ska man givetvis välja de energisnåla lösningarna. En ny värmepanna, med intag från värmeväxlare torde knappast kosta mer en modell utan. Har man ingen värmeväxlare kan man ju plugga igen intagen, till ett senare tillfällle, tills man själv eller en senare ägare skaffar värmeväxlare. Men att enbart byta värmepanna ger ju ingen vinst.
Är det "macho-kultur" att ha kunskap och intresse för sådana saker?
Det berörda huset, som jag räknade på, är utan tvivel mycket välbyggt och välisolerat, med ett bra från-luftsystem, vilket givetvis minskar vinsten på ytterligare energibesparingsåtgärder. För hus som är byggda före 1980 och kan en tilläggsisolering löna sig., om det aldrig har gjorts. Slutligen kan sägas att en luft-luftvärmeväxlare kan köras baklänges , så att det blir kallare inomhus. Kanske en användninga av elöverskottet under heta sommardagar. Men då får man inget varmvatten.
Här kan man tycka att politikerna borde ge rejäla bidrag till äldre människor, som äger gamla och dåligt isolerade hus, så att de kan räkna hem vinsten av energibesparingen under sin egen livstid. Men beskattnings- och bidragssystemet är uppbyggt för att gynna unga Mp-väljare med höga inkomster. Det äller även de föreslagna förändringarna av beskattningen av bilismen. Äldre utpekas som miljöbusar, som ska straffbeskattas - även så om de satsade på den bästa tekniken som fanns när de byggde sitt hus eller köpte sin bil.
Och nu tillåter man alltså kraftbolagen att tömma våra sjöar För då kan man skrämma upp väljarna ännu mer "klimathotet"
Könsuppdelad skolbuss värre än giftgasattack
Drygt 70 personer, vara 20 barn uppges ha dödats av giftgasattacken i Idlib i Syrien i förrård. En svensk debattör, som tydligen inte vill peka ut någon skyldig, säger att det var "en avskyvärd händelse". Var det en olyckshändelse? Det kan väl kanske inte uteslutas att en raket från ett anfallande stridsflyg har träffat en gasbehållare som läckt ut giftgas. Men jag finner den förklaringen något osannolik.
Så kom då avslöjandet igår om att en könsuppdelad skolbuss kör elever till och från en muslimsk friskola. Glömd är redan giftgasattacken i Syrien. Samma debattör, som dagen före stämplade giftgasattacken som en avskyväridg händelse skriver idag att könssegretation inte hör hemma i svenska skolor - och inte i resten av sahället heller. Vänsterledaren Jonas Sjöstedt vill sätta sig ner och förhandla om förbud. Pojkar och flickor ska alltså tvingas sitta tillsammans.
Onekligen en delikat fråga, när ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen om mänskliga rättigheter medger föräldrar rätten att uppfostra sina barn i sin egen reliigiösa eller filosofiska övertygelse. Men det gäller bara ateister, som representerar politiska partier i Svenska kyrkans högsta beslutande organ - kyrkomötet?! Genom religiös intolerans mot muslimer i Sverige visar vi ingen solidaritet mot kristna i muslimska länder, som drabbas av just religiös intolerans.
Sjöstedt kan kanske göra upp med Liberalernas Jan Björklund om förbud mot religiösa friskolor i en ge och ta-förhandling i utbyte om att Sjöstedt och Vänsterpartiet slutar kampanja mot vinstdrivande skolbolag, som indoktrinerar barnen i "ekonomisk vetenskap", som inget anna är en lovsånger till kapitalismen.
Frågan är bara när Sjöstedt ska sätta stopp för den könssegregerade kollektivtrafiken i Kalmar län, exempelvis särskilda skolbussar för flickor för att de inte ska bli tafsade på och avstigning genom framdörren på bussen för kvinnor. Jag känner inte till att detta förekommer någon annanstans i Sverige, men har blivit verklighet i Kalmar län, sedan Vänsterpartiet lyckas driva ingenom betalningsfria resor för asylsökande.unga män.
Naturligtvis också för asylsökande kvinnor, men hur många av dem utnyttjar möjligheten?
Vad skränfockar av inom de åtta riksdagspartierna åstadkommer med sin intolerans mot muslimer och islam är ett ökat överseende mot ren islamofobi hos det svenska majoritetsfolket samt en ökad radikalisering hos den muslimska minoriteten. Gamla kommunister och nazister samt extrema liberaler kan ta varandra i hand. Som de håller på, kan vi få veritabla raskrig på svenska gator.
Vi borde i stället isolera de våldsbejakande extrema islamisterna, genom att ena precis alla andra - även muslimer med en med en mer traditionell och konservativ muslimsk tro - mot dessa, som verkligen är farliga
För känslig för den här världen?
Det kan man vara. Och det kan vara besvärligt, för både personen själv och för omgivningen. Hur gör man för att lugna en såda person? Genom att tala om den ytterst obetydliga sannolikheten att något ska inträffa? Genom att tala om meningslösheten att oroa sig för sådant, som man ändå inte kan påverka. Det verkligt påfrestande, det som kan utlösa s.k. posttraumatiska stressyndrom är nog sådant som man kunde påverka, men alla ansträngningar var förgäves. Rädslan för att bli övergiven kan leda till att man faktiskt blir övergiven. Det kan föra till ett kontrollbehov, som kan slita sönder en relation.En sådan person är nog värd att hedras och älskas, men vad gör man, när man möts av "anfall är bästa försvar" fastän det inte fanns något angrepp att försvara sig mot? När allt man gör tolkas som onda avsikter och maktutövning? Till slut ger man upp.
Tillägg:
Det här inlägget är inte alls avsett att misskreditera någon. Hur kan man misstolka så? Handlar det om en förväntan att bli misskrediterad? Det är ju så oerhört frustrerande. Har jag inte skrivit att en sådan person är värd att hedras och älskas?
Bussolyckan
Jag har själv varit med om en liknande olycka på en liknande väg genom ett liknande landskap i Norrlands inland. Vid den här årstiden och samma väderlek. Jag var ensam i bilen och körde med normal fart. Plötsligt var det som om en jättehand tog tag i bilen och kastade den mot ett broräcke, som den att döma av skadorna på bilen hade träffat i nästan rät vinkel. Totalt ur kurs, alltså. Därför tittade jag på bilderna från bussolyckan, och ser att bussen just hade passerat ett skogsslut på höger sida och kommit ut i ett parti med bara enstaka träd längs en sjö. I båda fallen fanns alltså ett vattendrag vid sidan av vägen, där det hände.
Jag var själv helt oskadd och motorn gick fortfarande, så att jag kunde fortsätta färden. Bottenplattan på bilen var emellertid knäckt och bildade en vinkel. Jag fortsatte att köra med bilen i väntan på reparation av bottenplattan, men efter några dagar havererade motorn. Något liknande kan alltså ha hänt med bussen, med skillnad att det inte fanns något broräcke på platsen. Ett tjälskott eller en isfläck, kan ha fått bussen ur kurs, och den har vält när föraren försökt räta upp den i körriktningen. Vad är tjälskott? Det är stora stenar i vägbanan, vilka lyfts uppåt av isbildning under stenen. När resten av vägunderbyggnaden är mjuk och varm p.g.a. tjällossningen är tjälskotten hårda och kalla. Tidigt på morgonen eller förmiddagen kan dessutom dimma från en sjö ge ett helt annat lokalt klimat än på angränsande vägsträckor bara några meter bort.
Trots att jag var helt oskadd, kom denna olycka, som ju medförde att jag inte längre hade någon bil. att helt förändra mitt liv för all framtid. Det är lätt att döma andra som totalt misslyckade, när man vet så lite om dem. En liknande olycka och flera döda. Blev jag chockad? Inte som jag själv har uppfattat det. Men motorhaveriet blev droppen.Det var så mycket annat, som jag måste göra då, och inte orkade ta itu med. Från den dagen var jag sjukskriven under lång tid framöver. Nu kan jag känna mig lättad för att slippa skuldkänslor för andras död.
Tillägg:
Jag har naturligtvis inte fantiserat om orsaken till bussolyckan. Men det finns inget som tyder på att föraren har somnat vid ratten eller har drabbats av en hjärtinfarkt. I så fall hade ju bussen kört ner i diket, eller i varje fall kommit utanför asfaltkanten med minst ett hjul på höger sida. Att döma av bilderna från olycksplatsen, har bussen vält med alla hjulen kvar på vägbanan. Dessutom har haverikommissionen redan i ett tidigt skede bestämt att vägen ska vara avstängd tills en teknisk undersökning av själva vägen har gjorts. Det har dessutom skett en annan svår bussolycka på nästan samma plats för några år sedan.
Bortvald
Så var det. Som äldre orkar man inte med lika många engagemang som förut. Man måste välja bort något. För mig spelar det ingen roll, men jag trodde att det skulle ge mer att behålla engagemanget i en kulturförening än att vara något slags ombud för ett parti, som man är så missnöjd med så att man har gått ur. Hon kunde ha skippat kulturföreningen och varit aktiv fullt ut i partiet.
Det är ingen måtta hur hon har försökt bestämma över mig under sju år, att jag absolut inte fått ha några engagemang vid sidan om henne, om det så är att dricka kaffe med gubbarna. Kaffe med tanterna hade varit helt otänkbart. Har det inte varit svartsjuka, har det varit avundsjuka för att jag är "ute och roar mig", när hon sitter ensam hemma och har tråkigt. Men då borde hon väl uppskatta mitt sällskap i stället för att dra igång hemska gräl om när jag skulle åka hem?
Hon minns aldrig sin del i de grälen, och inte heller vad hon har skrivit om mig på olika bloggar. Är det konstigt att jag har försökt få stopp på det?
Inget nytt på könskampfronten från gamla rödstrumpor
Mrs skrev för någon vecka sedan på sin blogg om ett par äldre herrar, som har pucklat p varandra med samma argument under fler år, om och om igen:
Karl (fingerat namn) håller ståndaktigt fast och rapar samma saker om och om igen- och får samma svar om och om igen. Karls ålder känner jag, och jag misstänker att jag känner någon/några andras. Så klart att de är senila! Så pinsamt!
Men hur är det med Mrs själv? Nej, jag påstår inte att hon är senil. Det är hon inte. Men det är inte bara män, som kan bli gaggiga på äldre dar. Det är samma visa om könskampen, som hon fick höra från några S-kvinnor som knackade dörr i den fashionabla förorten under sent 60-tal /tidigt 70-tal. Det var ju inte precis rätta platsen att tala om den utsugna arbetarklassen, men däremot om de förtryckta medelklasskvinnorna.
Och det upprepas hela tiden. På sin blogg har hon avslöjat att hennes dagboksanteckningar från våra sju år är fulla av "Bråk om" och att det har alltid handlat om makt.
Det handlar om en otrolig machokultur och om ett inkräktande på mitt revir, för det är väl mitt hem? Där måste jag väl ha bestämmanderätten!
Men, som det heter, så kan man inte både äta upp kakan och ha den kvar. Jag är ingen älskare, som kommer och gör sitt jobb och är nöjd om han får betalt för inbokad tid, även om besöket blev mycket kortare än så. En dag i februari fick jag nog och åkte hem.
Det kan hon fortfarande inte förstå. Nej, hon är inte senil, men hetsar upp sig för minsta småsak, och har sedan glömt vad hon själv har sagt. I början av vår bekantskap kunde hon skriva fyra svavelosande mejl met hätska anklagelser, och ringde sedan och var väldigt generad och uppmanade mig att inte läsa mejlen.
Det är kanske inget fel att ha ett hett temperament, men ...Om bara utbrotten går över lika fort som de kom. Det gör de inte längre.
Det räcker att ha en annan åsikt än hon, eller att föreslå något, så är det "machokultur". Hon är kanske van med män, som bestämmer själva utan att ens fråga? Nu vill hon bestämma utan att fråga. Det omvända könsförtrycket.
Exempel på att jag har inkräktat på hennes revir:
Vem bestämmer om jag ska kasta min gamla TV? Vem bestämmer om jag ska byta min värmepanna? Vem bestämmer vilka träd och buskar jag ska ha i min trädgård?Jodå, tack för träd och buskar,som jag fick, i alla fall!
1. Hon hade själv bestämt att vi skulle åka ner till återvinningstationen med hennes gamla TV, som inte kunde användas längre,. sedan det analoga nätet hade släckts ner. Hon hade själv driagit fram den tilll altandörren och bett mig att bära ut den till bilen. Det var en hel del jobb med detta, när hon plötsligt ändrade sig och ville behålla den gamal TV:n som något slags museiföremål.
2. Hon hade sett att grannar hade bytt värmepanna och var nervös för att det var något fel på hennes egen. Men det var inget fel på hennes värmepanna och förmodlgen inte heller på grannarnas, förutom att de saknade intag från värmeväxlare, som de skaffat sig. Själv är hon stenhård motståndare till värmeväxlare, och varför skulle hon då byta värmedpanna. . En helt onödig utgift på c:a 30.000 kr, som inte skulle ge någon besparing alls. Nu har hon dessutom haft besök av rörmokare, som har konstaterat att det är inget fel på värmepannan. Beslutet att inte byta är hennes eget.
3. Jodå, jag hade köpt nya träd och buskar med mina pengar), men de har inte tagit sig trots markberedning, vattning och gödsling. Efter att ha prövat allt, återstår bara att ett stort träd i närheten suger upp allt vatten och växtnäring. En lösning kunde vara att ersätta det stora trädet, med ett nytt träd av samma sort. Det finns flera på tomten, som har självsåtts med frön från det stora trädet Arbete och pengar bortkastade!
På grund av könskamp!
Till råga på allt envisas denna människa med att stödja ett seniorförbund, som har ett familjeideal typ pappa, mamma, barn, när hennes griller om könsmaktordningen att karlar är troll som ska utrotas passar bättre hos Gudrun Schymans extremfeminister.
Det var sej och dillsås!
Restaurangen har tröttnat på alla "Jag vill äta upp dej" och har rättat felskrivningen (?) på matsedeln.
Om det inte vore 1 april skulle man kunna tro att det är en felskrivning på hennes blogg, när Mrs har skrivit:
Även om vi nu är gamla kan man kanske ana mönster långt tillbaka med ett barn som bar sig illa åt, och sedan blev allt bra bara man sade "förlåt". Och så blev det självklart att man blev förlåten.
Det är så långt från verkligheten som man kan komma. Men själv var Mrs ett mycket bortskämt barn, om man får tro på vad hon själv har skrivit.
Men snälla, ta sig samman nu och försök förstå att om man så tydligt visar att någon inte är önskvärd och tjatar om när han ska åka hem, så åker han kanske hem till ensamheten.
Kanske inte så lätt att förstå för den som, enligt egen uppgift, har varit bortskämd med att friarna har stått på kö. Det har hon ju själv skrivit på sin blogg.
Och dessutom har hon valt att feltolka det som jag har skrivit om förlåtelse. Jag har skrivit att ömsesidig förlåtelse kan vara ett sätt att lämna det gamla bakom sig och gå vidare i livet, när ingen kan erkänna ens för sig själv att hon /han har gjort fel.
Hemskheter
"Vi har fortfarande problem med statistiken. Vi arbetar på det. Lovar" Så har det stått på bloggen de senaste dagarna, där uppfiften brukar finnas om antal besökare. Häromdan försvann halva inlägget, när jag skulle publicera det.
Här i huset finns ett slags elektroniisk anslagstavla. Man hinner bara läsa hälften, innan den växlar till ett annat budskap. Men detta hann jag läsa:
Restaurangen erbjuder: Fiskgratäng med dej och sillsås-. jag undrar hur dej smakar
Och så läser jag att utanförskapet bara blir värre: Är du nykter? Du är inte ensam...
Alla vet ju att det är fattigpensionärer, som inte har råd att berusa sig, som åker runt och bränner bilar och kastar sten på poliser.
Och som vanligt skylls våldsbeteendet hos vissa missbrukare på att de är "sjuka": De är farligast när de är nyktra.
När hörde jag senast en KD-politiker kalla missbruk av alkhol och narkotika för "självmedicinering"?
Somliga har gått den långa vägen från helnykterister till lobbyister för legal förskrivning av knark.
En nubbe till dejen botar pensionärerna, så att sköter sig.
Helt egotrippad
Mrs har kommenterat föregående inlägg på den här bloggen på sin egen blogg, där hon har skrivitL
" Jo, vi skickade några mejl för ett tag sedan, och jag hade inte svarat om Mr hade ringt. För precis som jag sade när han stod i dörren på väg ut - Om du går nu, så är det definitivt slut!
Det handlade inte alls om att inte vara önskvärd, och jag grälar inte inför folk, så jag vet inte vad det är för trams han skriver idag."
Svart på vitt. Jag var inte önskvärd. Under två dagar hade hon tjatat om att jag skulle åka hem tidigare än vi kommit överens om, Och nu var vi inne på tredje dagen
Om du går nu, så är det definitivt slut!
