larsflemstroms

 "Döm" inte Reinfeldt! Han är nog kommunist innerst inne!

Under flera år har jag diskuterat med "gudstroende" människor, som skriker i högan sky att man "dömer" dem för att man säger att det de för ut inte är kristendom. Varför är det så "fint" att vara kristen?

Det finns en parallell till detta, och det är när man säger till folk att de inte är kommunister. För då står kommunismen tydligen för allt det goda i tillvaron. Människor, som i alla andra sammanhang är rabiata anti-kommunister, blir dödligt förolämpade om man säger till dem att de inte är kommunister. Som bevis på deras ärliga kommunistiska sinnelag får man veta att de ger kollekt i kyrkan (egendomsgemenskap) och till och med har delat säng med någon som de inte varit gift med (egendomsgemenskap igen). Sängen har de för resten köpt på IKEA och inte i den exklusiva möbelbutiken på Fina gatan!

Och så kommer den obligatoriska slutknorren: "Vad menar du med att jag inte är kommunist? Dömer du mig? Ska jag likvideras för att jag har ärvt lite pengar?

Samma sak säger gardellianerna, om man vågar kritisera Gardells bok. Då "dömer" man Gardell och alla gardellianerna och vill bränna dem på kättarbålet. Undrar vem som dömer?

Det som mest förundrar mig är dessa påstridiga krav från både icke-kristna gudstroende och anti-kommunister att bli kallade något som de inte är.

Morgonekot idag berättade att majoriteten av politikerna i Svk:s stiftsstyrelser vill behålla vigselrätten, samt att stiftsstyrelserna inte har godkänt vigselformuläret. Ekot missade dock nyheten i nyheten, eftersom ett ja av kyrkomötet till vigselformuläret är ett ja till samkönade vigslar, och vice versa.

För närvarande finns alltså inte ens ett förslag till beslut om ja till samkönade vigslar. Uppgiften för en grävande journalist borde naturligtvis ha varit att ta reda på om underkännandet av vigselformuläret bara handlar om missnöje med vissa formuleringar, eller om något mer principiellt. Detta kastar nytt ljus över nio biskopars - som själva var oeniga i sakfrågan - tilltag att begära att staten avskaffar kyrkans vigselrätt - i syfte att dölja oenigheten inom stiftsstyrelserna. Vilket blottlade oenigheten mellan de fjorton biskoparna.

Politikernas ilska mot de nio biskoparna är nog berättigad, medan kravet från vissa bekännelsetrogna lekmän att biskoparna borde bestämma själva framstår som smått löjeväckande. Då hade ju biskoparna (dessa f.d. höga statliga ämbetsmän) sluppit ha problem med politiker, som till skillnad mot troligen merparten av biskoparna själva, begriper att staten och kyrkan inte behöver tycka lika.

Utomståendes alltför spekulativa inblandning ("politikerna mot teologerna") i Svenska  kyrkans inre angelägenheter, har tvingat oss till ett förödande tvåfrontskrig, där försvaret av kyrkans vigselrätt som sådan tagit all tid och kraft, medan den andra fronten, principen att staten och kyrkan inte behöver tycka lika, har lämnats i det närmaste oförsvarad.

Varför staten och kyrkan måste tycka olika i just frågan om homovigslar har inte ens diskuterats, eftersom homoäktenskapsmotståndarna (frikyrkliga såväl som katoliker) faktiskt tycks mena att kyrkan ska bestämma vad staten ska tycka, d.v.s. ATT STATEN OCH KYRKAN SKA TYCKA LIKA. Sveriges katoliker kunde i stället ha bidragit konstruktivt genom att visa att en nationsgränsöverskridande kyrka inte kan tycka som staten i alla länder där kyrkan finns. Katolikeerna kunde också ha bidragit konstruktivt genom att förklara äktenskapet som ett sakrament, men helst utan sedvanlig exklusivitet ("Så tycker faktiskt vi katolikere, hur otroligt det än kan låta för alla protestanter").

Själv fick jag lära mig av min gamle konfirmationspräst att Svenska kyrkan har fyra (mot Katolska kyrkans sju och pingströrelsens noll) sakrament. Det torde vara en närmast omöjlig uppgift att motivera ett nej till samkönade vigslar i kyrkan tillsammans med sakramentsförnekare. Vilka argument återstår då - förutom de rent världsliga, som är svåra att försvara mot en homorörelse som kan visa upp lyckade exempel på homosexuella familjebildningar?

"Gud handlar och då kan den som vill kalla äktenskapet ett sakrament - men det finns annat som Gud har förordnat, t ex den världsliga överheten, resonerar reformatorerna och skyggar lite att kalla äktenskapet sakrament även om de är helt klara över att förbindelsen gäller man och kvinna. Den handfasta bibelundervisningen , där Kristus och Kyrkan blir förebilder för man och kvinna är tydligt sakaramental - det vill säga beskriver något som är både uppenbart och fördolt." (Dag Sandahl: Huvudsakligt.)

Sakramenten är gudomliga ordningar, som är instiftade av Gud och har en egen existens, vare sig de erkänns av människor eller inte. Detta begrep reformatorerna, bl.a. Luther , som aldrig slog fast att "Den lutherska kyrkan HAR två sakrament" (dopen och nattvarden). Han slog fast att det otvivelaktigt FINNS två sarkament, kanske fler.

Ett sakrament som så påtagligt som äktenskapet reglerar människors rättigheter och skyldigheter under jordelivet, bör naturligtvis erkännas som ett rättsförhållande av staten - utan nårgra särskilda statliga registreringsceremonier.

För Svenska kyrkan är äktenskapet som den möjliga ubåten i Horsfjärden - ett möjligt sakrament.

Om detta borde debatten om samkönade vigslar i kyrkan handla.

När jag menar att staten och kyrkan faktiskt kan tycka olika, är det givetvis dubbelriktat:
1) Staten kan säga ja till homoäktenskap även om kyrkan säger nej till homovigslar i kyrkan.
2) Kyrkan kan säga nej till homovigslar i kyrkan även staten har sagt ja till homäktenskap. Jag ser ingen rimlig anledning för att kyrkan ska bestämma över staten i detta fall. Ingen dör ju - till skillnad mot abort och eutanasi. 

Den direkta anledningen till detta inlägg är inlägg om ekumeniken, som Bengt Malmgren har skrivit på Newsmill samt på hans egen blogg www.katolsktfonster.se/forum.

Katolska kyrkan kan aldrig göra en riktig come back i Sverige, utan förblir en dimunitiv spretande sekt, i Sverige, utan en total omvärdering av den lutherska traditionen i Svenska kyrkan. Svenska kyrkan är Kyrkan i Sverige. En katolsk come back i Sverige förutsätter att Bengt Malmgren upphör med sina försök att avlöva Svenska kyrkan, vilket han gör när han tillsammans med ateister och frikyrkliga sakramentsförnekare försöker ta ifrån Svk vigselrätten, som är en del av arvet efter den katolska tiden.

En återförening förutsätter naturligtvis en nedläggning av Stockholms katolska stift. En återförenad kyrka kan inte ha två stift i samma territoriella område. En återförning förutsätter också att Svk:s lutherska identitet återupprättas och att olika nationella traditioner accepteras i den återförenade kyrkan, och att t.ex. inte franska revolutionens och den italienska fascismens inblandning i kyrkans angelägenheter påtvingas Svenska kyrkan efter 216 respektive 81 år.

Svenska katoliker måste upphöra med sin besser wisser-attityd, och sluta låtsas att de problem som finns i Svk inte finns Kk. Är inte Gert Gelotte*, med sin tyckkokarteori, den katolska opinionsbildare som når flest läsare i Sverige?

När tänker andra katoliker gå ut med kritik mot tryckkokarteorin, som faktiskt framställer celibatlevande katolska präster som exploderande tryckkokare?

När tänker katolska läkare i Sverige mobilisera sin medicinska sakkunskap till försvar av Kk:s linje i kondomfrågan?

När tänker katolska politiker uppmana till en röstbojkott mot Göran Hägglunds parti för sveket i abortfrågan och mot en socialförsäkringspolitik som kommer att leda till sänkt medellivslängd?

Det är lätt att kritisera Svk för undfallenhet gentemot opinionsvindar och politiska makthavare, men vad gör katolikerna själva?

Svenska katoliker måste också göra upp med en ekumenik, som går ut på att behandla alla lika och jämställa lutheraner med muslimer, och dyrkan av gamla fruktbarhetsgudar med det kristna kärleksbudskapet. Efter att först ha kritiserat Gardell och bl.a. anklagat honom för förvanska katolska teologer, gör nu Malmgren tvärtom. Har ingenting förstått av protestantisk teologi, det som vi gemensamt tror på?

Svenska katoliker har en förvriden bibelsyn, när man påstår att Bibeln är en skapelse av (den katolska) kyrkan, och inte Guds ord som lämnades över från apostolarna till kyrkan. Enligt både luthersk, ortodox och frikyrklig bibelsyn är kyrkan mottagare av Bibeln och inte skapare av Bibeln. Med den katolska bibelsynen, att kyrkan är skapare av Bibeln, följer att kyrkan förfogar över Bibeln, precis som den kontextuella teologerna vid de svenska universiteten tror att de gör. Den katolska bibelsynen är inte lösningen på Svk:s problem, som den katolska liberalteologem Per Beskow påstår, utan snarare orsak till problemen. Mänsklig självförhävelse!

I fråga om Skriften står alltså lutheraner och frikyrkliga på samma sida. Men ifråga om Traditionen står lutheraner och katoliker närmare varandra än lutheraner och frikyrkliga. Men detta vill katolikerna inte erkänna, utan lierar sig med de frikyrkliga och kontextuella traditionsförnekarna (Åke Bonnier och Jonas Gardell) mot den traditionella lutherdomen, som är katolikernas speciella och historiska hatobjekt här i Sverige.

Jag har just läst en bok, Kampen för tron, av kyrkoherden Fredrik Sidenvall om den lutherska synen på traditionen. Det katolska Trient-konciliet hade fastslagit att åtta aspekter av Traditionen gäller för Katolska kyrkan. Martin Chemnitz, som efterträdde Luther som ledande luthersk teologi under 1500-talet granskade dokumenten från Trient. Chemnitz erkände sju av de åtta aspekterna, skriver Sidenvall. De frikyrkliga tradtionsförnekarna erkänner bara en enda av de åtta aspekterna.

Om jag får ge ett råd, så är det att Bengt Malmgren borde läsa god luthersk litteratur i stället för Gardells kristendomsförvanskning, som är uppenbart inspirerad av new age, nygnosticism och principlös, läroupplösande kontextuell teologi. En bok, som jag också kan rekommendera är Seth Erlandssons Gardells gud, da Vinci-koden och Bibeln, samt givetvis Hur skall Bibeln översättas? av samma författare. Erlandsson är huvudöversättare av Gamla Testamenten i Svenska Folkbiblen. Den som önskar en saklig framställning av argumenten för respektive mot Bibelns berättelse om Jesus rekommendras att läsa Jesus-motspänstig medmänniska (delvis missvisande titel) av Dag Sandahl.

Sandahls bok vänder sig delvis till samma publik, som kan tänkas vara intresserade av Gardells bok, människor som vill ha alla argument på bordet, som vill ifrågasätta, pröva och ta ställning själva. Eftersom den dessutom bygger på gedigen kunskap om de historiska sammanhangen, är det närmast en skandal att den har blivit utkonkurrerad av teologisk skräplitteratur - Som Gardells bok faktiskt är, om man bortser från de rent skönlitterära förtjänsterna; lögn och vacker dikt.  "Bra bok,  fel författare", lär Sandahls förläggare ha sagt. .

En annan bok, som jag också varmt rekommenderar är Hur uppstod de klassiska dogmerna? som skrevs redan 1935 av Alan Richardson, präst i den engelska kyrkan. Utgiven på svenska 1961 av Svenska kyrkans, diakonistyrelsens bokförlag. Speciellt rekommenderar jag läsning av första kapitlet, som beskriver kristendomens särart i jämförelse med de profana vishetsläror, som nu åter kommit på modet, och som nu tillskrivs Jesus. Men Richardson slår fast att Jesu lära är mer än "Jesu enkla lära", utan dessutom i högsta grad Jesu lära om sig själv, vem han var . Dessutom ges en mycket bra redogörelse för dogmhistorien.

_______

*) Gert Gelotte är katoliken, som stormar mot varenda kristen tanke i den Katolska kyrkan. Han är ledarskribent i en av  Sveriges största landsortstidningar, liberala Göteborgs-Posten. Gelotte klagar på odemokratiska beslutsstruktuer i Katolska kyrkan, men inte på odemokratiska beslutsstrukturer i den liberala pressen. Varför får inte läsarna välja ledarskribenter? Gelottes tryckkokarteori, som han har överagit från en gammal kollega i tidningsbranschen, porrförläggarenm Curt Hson-Nilsson, förtjänar egentligen ett särskilt inlägg. Det kanske kommer. Tryckkokarteorin går ut på att män, som inte får sitt regelbundna veckoligg förvandlas till exploderande tryckkokare utan säkerhetsventil, vars sexualitet pyser åt fel håll. Så är fallet med katolska präster, enligt redaktör Gelotte. Följande  grova fördomar - ursprungligen en del av marknadsföringen av Hson-förlagets alster - om manlig sexualtet fanns att läsa på Göteborgs-Postens ledarsida för drygt ett halvår sedan:

"I en prästkast där kvinnor är ett alltid närvarande hot mot celibatlöftet är det inte underligt om känslomässigt undernärda mäns sexualitet pyser åt fel håll. Sexualiteten är en oerhörd kraft. Att försöka kväsa den är som att kontrollera en kokande ångpanna genom att skruva åt säkerhetsventilen."

Man kan inte annat än dra på smilbanden åt denna säregna mix mellan katolskt / frikyrkligt äktenskapsideal och en av porrbranschens värsta marknadsföringsmyter. 

Vem tvivlar på att gifta katolska män har varje samlag inplanerat i allmanackan, och drabbas av svåra abstinensbesvär om de någon gång skulle bli utan? Det är väl inte bara för prästernas skull, som det finns så många bordeller i katolska länder? Vad menar för resten Gelotte med "fel håll" - allting som inte är vaginala samlag med den äkta hälften? För en genomsnittlig svensk tidningsläsare är "fel håll" detsamma som pedofili och andra sexualbrott, och inte sådant som är accepterat eller åtminstone lagligt i Sverige. När Gelotte kanske syftar på vanlig otrohet och "kompisknull", som säkert förekommer även bland svenska katoliker, finns risken att det av en icke-katolsk tidningsläsare tolkas som pedofili och våldtäkter. 

Jag har deltagit i Gardell-debatten på Stefan Swärds blogg, och bl.a. kommenterar replikskiftet mellan sig Wildwest, som är en frikyrkokristen person som inte tror på barndopet, och sign Jag tror inte "rätt".... , som tycks mena att alla former av gudstro är kristendom. Detta har jag skrivit:



Fastän jag själv är döpt i Svenska kyrkan vid fyra veckors ålder och verkligen tror på både barndopet och folkkyrkotanken, håller jag med Wildwest i det mesta. Hälften av alla medlemmar i Svk är ateister. Hur stor andel av frikyrkornas medlemmar är ateister? Hur många av frikyrkornas medlemmar var ateister redan när de döptes? Den som var barndöpt var i varje fall inte ateist när han döptes, och har alltså inte bluffat till sig dopet. Men det finns förstås de, som aldrig fått den kristna undervisning, som barndopet förutsätter, och då har de glidet ur den kristna tron i takt med att de blivit medvetna om vad kristendomen är.

Frikyrkokristna skulle väl antagligen säga att dessa personer aldrig har varit kristna och att deras dop har varit "ogiltigt" från början. Jag svarar: Om kristen tro förutsätter någon form av intellektuell förståelse utesluter man gravt förståndshandikappade, senildementa som inte varit kristna tidigare, och hjärnskadade från möjligheten att bli kristna. Men det är skillnad mellan att inte tro "rätt" på grund av avsaknad av intellektuella resurser att förstå vad det handlar om, och att aktivt tro på något annat. Eller att inte tro något alls, fastän man har de intellektuella resurserna att sätta sig in i vad det handlar om.

Om man då har de intellektuella resurserna,. men aldrig har hört talas om kristendomen, eller har blivit undervisad i och tror på någon religion, så är man inte kristen. Om det bara hade handlat om att ha någon form av "gudstro", så hade vi kunnat fortsätta att blota till de gamla asa-gudarna, och hade varit kristna ändå. Vi vet visserligen inte hur Gud kommer att döma, men den som för ut en helt annan lära utsätter i varje fall sina medmänniskor för en risk att de inte kommer att få det eviga livet. Och då är det särskilt allvarligt om denna annorlunda förkunnelse sker under falsk "varubenämning".

Wildwest har alltså rätt när han/hon skriver: "... kan man verkligen kalla sej för kristen och tro nåt helt annat? Får ingen nånsin yttra sej om andras påstådda kristendom? - - -  Trosbekännelsen är grunden. Därutöver kan vi ha många olika uppfattningar om detaljer, ibland stora detaljer. Men utan att ställa upp helhjärtat på trosbekännelsens grund så går det inte att vara kristen! - - -  Stämmer inte att Jesus var Guds son och sann människa, att han dog och uppstod, då finns ingenting som heter kristendom. Då är det i bästa fall en god sedelärande saga,"

Sign Jag tror inte "rätt".... blandar ihop juridik med lingvistik och teologi, och skriver hånfullt till  Wildwest: "Om du inte märkesskyddar ordet Kristen kan vem som helst som vill kalla sig deta göra det, oavsett vad du tycker. Du får väl söka hos Patent och Registreringsverket ett skydd för vad som Kristen ska innehålla....som Falukorv ungefär...."

Att det inte går att juridiskt varunamnsskydda begreppet kristendom innebär inte att kristendomen inte skulle vara en särskild religion med sina egna, särskilda grundsatser (som sammanfattas i trosbekännelserna). Kristendomen är som religion alltför gammal och det finns alldeles för många kristna samfund för att någon patentmyndighet skulle kunna administera ett varunamnsskydd.

Sign Jag tror inte "rätt"....skriver vidare; Visst får du yttra dig om vad DU tycker att en kristen ska tro och tycka, vi har den friheten här men det är fritt fram för andra att tycka annorlunda.  Det är till och med fritt fram att tro och tycka annorlunda och använda Bibeln som stöd för detta."

Det är samma retorik som varunamnstuvarna kör med hela tiden. Wildwest anklagas alltså för att diktatoriskt försöka bestämma vad andra kristna får tro och tänka. Men det är ju inte vad debatten handlar om. Den handlar om definitioner av ordet kristenodom. Kristna får tro och  tänka vad de vill, och de får även lämna den kristna religionen, och de har rätt att locka med sig andra. Men gör de det under förespegling att deras egna läror är den sanna kristendomen, då ljuger dem.

Jag kan dock inte komma på att Gardell har påstått sig vara en sann kristen. Det har däremot hans anhängare, inte minst vissa avfälliga präster inom Svenska kyrkan, påstått. De hyllar Gardell som en profet, eller t.o.m som en gud, och påstår att Gardell har funnit den rätte guden i sitt eget inre, och att vi också kan finna den rätten guden i vårt eget inre, om vi är villiga att lära av Gardell. Detta är ren gnosticism!

Gardell har dock sagt att han ska vrida Gud är händerna på "idioterna". Har han han tagit patent på Gud? I ena stunden framstår han som en from, men lite vilsekommen, sökare och kanske som ett offer för felaktigt bemöta av homosexuella inom den svenska frikyrkligheten, och i andra stunden som en intollerant och dömande gudamänniska.

Vad Gardell egentligen tror på, har jag ingen aning om,. men hans lära är inte kristen. Men han kan likväl vara sänd av Gud, för att likt en dammsugare dra fram skrymtarna ur vrårna, så att alla kan se vilka de är.

Som bloggen kunde berätta igår, 1 april, ska kd-ledaren Göran Hägglund ingå samkönat äktenskap med riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson, fp. Detta signalerar en kommande ihopslagning av partierna, vilket varit ledande kriskdemokraters mål sedan länge. Anledningen till att planerna ännu inte har förverkligats är de ledande kristdemokraternas politiska inkompetetens. De skulle helt enkelt inte få några uppdrag i det sammanslagna parttiet. Men genom att Göran Hägglund blir Birgitta Ohlssons fru blir det han som bestämmer. Folkpartiet ivrar som bekant för jämställdehet och mer därtill.

Men som bloggen kunde avslöja redan igår anser Birgitta Ohlsson att det är hennes manliga sida som ska gifta sig med Hägglunds kvinnliga sida. Ohlsson dementerar bestämt att hon ska ingå samkönat äktenskjap med Hägglund.
- Det blir särkönat för min del, säger en stött och irriterad Birgitta Ohlsson, som dessutom framhåller att hon är riksdagsman och inte riksdagsledamot. 

Kommer  äktenskapet, som ska ingås mellan kd och fp, att bli samkönat eller särskönat? Ordkriget mellan partierna är redan i full gång. Göran Hägglund och Birgitta Ohlsson kastar hatiska blickar på varandra, säger en mindre trovärdig källa i riksdagshuset. Gudfadern Fredrik Reinfeldt har fått rycka in som medlare. Regeringskris hotar.

Senaste nytt

Nu avslöjas en ännu värre skandal inom den kristdemokratiska partigruppen. Vice partiordfdörande Maria Larsson är gift med en man!

- Jag är inte alls emot samkönade äktenskap, försäkrar Maria Larsson. Kan bögar gifta sig med andra män, kan jag också göra det! Skriv inte om mig, är ni snälla. Skriv om Anders Wijkman, som är sambo med en ivinna. Deras förhållande är ju varken äktenskap eller samkönat.

- Själva har vi fått kämpa i åratal för att få gifta oss, kommenterar en upprörd Sören Juvas på RFSL. Andra har haft den rätten hela tiden,. men har ändå inte gift sig. Trots allt orerande om att äktenskapet är samhällets stöttepelare.