Hur frisk måste man vara för att vara riktigt sjuk?
Eller när man hade slagit ihop mentalsjukhuset med det intilligande kroppssjukhuset och mentalskötarna hade börjat äta i kroppssjukhustes matsal: "Där är de riktigt sjuka. Det sitter ett gäng med typiska förbrytarutseenden och vita rockar och fantiserar om att de sprättar upp magen på folk."
Ännu ett exempel på intellektuell härdsmälta inom psykiatrin levererades idag när den norska nynazisten Anders Bering Breivik fick sin diagnos: "paranoid schizofreni". Hade han sprungit och gömt sig för att undkomma inbillade förföljare, eller vad?
Han trodde att han var utvald att avgöra vilka som skulle leva eller dö. Och det är ju sant att han hade skonat någon som han hade kunnat döda.
Den engelska psykiatrikern R.D. Laing, som skrivit en bok om sin tid som armépsykiatriker under Korea-kriget. Inför varje dag kom en dagorder från militärledningen om hur många soldater som behövdes i kriget och hur många som skulle vara sjuka. Kroppsläkarens uppgift var att sjukförlara de som var sjuka. Armépsykiatgrikerns uppgift var att sjukförlara resten för att sjukkvoten skulle vara uppfylld. Till att börja med de, som hade samvetsbetänkligheter mot att döda fiender, och sedan de som var rädda för att själva bli dödade.
Efter kriget fick Laing jobb som psykiatriker på ett mentalsjukhus hemma i Englad. Historien förtäljer inte om det var ett rättspsykiatriskt sjukhus, men kanske var det ett sådant. Tu Laing upptäckte att det som var friskt i det militära var sjukt i det civila, och tvärtom.
Laing drog därav slutsatsen att psykiatri inte är någon vetenskap, utan en verksamhet som går ut på att leverera de diagnoser, som någon myndighet (eller någon försvarsadvokat) vill ha.
Jag säger inte att jag delar Laings slutsats till fullo. Men påstår man att det finns särskilda rättspsykiatriska sjukdomar, som skiljer sig från de sjukdomar som icke.kriminella patienter har, o så fall har Laing rätt. Det finns inga sjukdomar, som gör att en mördare dödar med sådan precision som Breivik gjorde. Ett ganska säkert symtom på psykisk sjukdom hos en brottsling är att han misslyckas med sitt brottsliga uppsåt - eller, om han lyckas genomföra brottet, så beror det på mer tur än skicklighet.
Kriminella personer lever ett både fysiskt och psykiskt farligt liv. Därför torde den psykiska hälsan bland kriminella vara sämre än hos genomsnittsbefolkningen. Men att skylla alla särskilt vedervärdiga brott på en psykisk sjukdom, är att utsätta icke-kriminella psykiatripatienter för ett onödigt lidande - och ofta en social utstötning som försvårar deras tillfrisknande.
Samtidgt har den ideologi, som låg bakom Breivisk brott, frikänts från all skuld. En triumf för Jimmie Åkesson, sd!
Vi gillar olika - olika??!
Synnkretismens alla avarter sprids nu från högsta katolska instans. Katoliker, muslimer,.judar och rena avgudadyrkare samlas till gemensam bön till sina respektive gudar, allt från Livets Gud (den kristne Guden) till hedniska dödsgudar. Men det är för världsfreden, förklarar de katolska kappvändarna och pekar finger åt de synkretistiska tendenserna i Svenska kyrkan.
Nej, samarbetet mellan kristna och muslimer i Sverige är kanske inte för världsfreden, utan kanske bara för att hålla fred mellan olika ungdomsgäng i de svenska förorterna.
Samarbete mellan religiösa ledare från olika religioner för att stävja våld mellan de olika ungdomsgängen är något bra. Man kan och ska gilla varandra fastän man är olika.
Men de kretsar inom Svenska kyrkan, som driver på i synkretistisk riktning (bl.a. Seglora smedja) tycker tydligen inte att man kan gilla olika. De måste bli som vi, tycker Sverigedemokraterna. Och vi måste bli som dom, tycker Seglora-isterna. Ett slags möte på halva vägen. Samma ideologi: Olika är farligt.
Ordet synkretism betyder religionsblandning.
Prästen Annika Borg, som medverkar i bloggen Kristen opinion har med rätta kritiserat synkretismen i Svenska kyrkan, och framhållit att vi har mer gemensamt med katoliker än med muslimer. Märk väl: teologiskt, inte nödvändigtvis socialt eller kulturellt.
Bloggen Kristen opinion har också startat en nödvändig och frigörande debatt om den lutherska kristendomens särart i förhållande till bl.a. katolicismen. Det behövs verkligen när katolska lekmän börjat uppträda som något slags inkvisition på svenskkyrkliga bloggar, och försöker kväsa all kritik mot katolicismen.
Men är det verkligen att gilla olika, när man vill förbjuda judiska och muslimska religiöst påbjudna sedvänjor?
Vedermödorna
Måste man bli jude för att bli kristen? Ungefär detta var frågan för apostlamötet i Jerusalm, sedan hedningar börjat omvända sig till Jesus och skulle tas in som medlemmar i den då purfärska kristna kyrkan. Det handlade alltså om förbundstecknet för Guds folk, judarna, om omskärelsen av nyfödda gossebarn. Det skulle ske under åttonde levnadsdagen. Petrus avgjorde frågan med att "detta ok som varken vi eller våra fäder förmått bära" skulle de hednakristna slippa.
Vad menade han egentligen? Det är ju ytterst sällan som judiska eller muslimska män klagar på att de är omskurna. Krav på ett förbud framfördes för några dagar sedan på DN-Debatt, som gjort sig ökända för sin religionsfientlighet. Och bland dem prästen Annika Borg. Vad gör hon i det sällskapet? I detta ärende? Att hon i sällskap med ateister protesterade för några månader sedan mot religiös intolerans från gruppen Seglora smedja mot just ateister är en annan sak.
Inom den gruppen, som leds av pastorsadjunkten Helle Klein, finns ju personer som försvarar nästan vad som helst som någon, som kallar sig muslim, gör. Samtidigt som man går till koleriskt hatiska angrepp mot vanliga kristna. Varken kristna eller ateister har anledning att acceptera förtal under kristen täckmantel från terroristkramare. Men att nu gå till angrepp tillsammans med samma kamrater, och några till, mot judar och vanliga fredsälskande muslimer, och anklaga dem för barnmisshandel?
Domprosten Åke Bonner går till skarpt angrepp mot DN-artikeln på sin blogg (som jag slutat kommentera på) och drar ut paralleller med 30-talet. Detta bemöter Annika Borg med att det är att relativisera förintelsen av judar. I och för sig kan jag hålla med henne om det. Men Bonnier menar väl att det var så förföljelsen av judar började, med att man låtsades saklig kritik mot sådant, som kan uppfattas som udda, i den judiska religionen.
Det finns några lömska argument, som ständigt upprepas, t.ex att det handlar om barns kroppsliga integritet. Samma personer accepterar abort!
Det lika lömska huvudargumentet är dock att det handlar om ett kirurgiskt ingrepp, som inte är medicinskt motiverat, utan samtycke av den som ingreppet görs på.
Naturligtvis, försäkrar man, ska ingreppet tillåtas, om det sker på individens egen begäran. När? Skolsköterskor skriver ut p-piller, som kan orsaka dödliga blodproppar, till skolflickor i 13-årsåldern. Utan att det är medicinskt motiverat (ÄR MÖJLIGHETEN ATT BLI GRAVID EN SJUKDOM?) och utan föräldrarnas vetskap. Nej, tänk om föräldrarna skulle motsätta sig förskrivningen av religiösa skäl - hu så hemskt!
Är Annika Borg nunna, eller vad är det för erfarenhet hon har missat? Och att tokerierna stöds av professorn i praktiskt filosofi (som bara är teorer) Torbjörn Tännsjö och en hel drös medicinsk expertis, som borde veta bättre, tyder väl bara på att de vill unga judar och muslimer ska lida för sin tro.
För så blir det när nyomskurna unga judar och muslimer ska gå omkring med ständig ståfräs tills såret är läkt - vilket kommer att ta tid under de omständigheterna, med risk för både felläkning och andra komplikationer.
Och det är väl just sådana komplikationer, för att ingreppet har gjorts vid fel ålder, som givit näring till de hysteriska kraven på förbud mot omskärelse vid rätt ålder. Grymt!
Och att omskärelse bara skulle vara medicinst motiverat vid akuta tillstånd är dessutom inte med sanningen överensstämmande. Ur medecinsk synpunkt finns det argument både för och emot, när det inte är akut påkallat.
Förklara varför HIV är en epidemi i de icke-muslimska delarna av Afrika, men nästan helt lyser med sin frånvaro i länder, där närmare 100 % av befolkningen är muslimer!
Sådärja
- - -
Den 12 november meddelade jag att jag slutar kommentera på domprostens blogg. Kommentarerna på ett inlägg är nu uppe i 135 st. Jag förstår att domprosten vill slippa modereringen. Om modereringen upphör kan det bli lika otrevligt som det tidvis har varit på hans förra blogg, som var omodererade.
Förutom angreppen mot mig själv från en viss katolik, har jag tröttnat på samma katoliks fixering vid homosexualitet, som han tjatar om även när ämnena handlar om något helt annat. Det är som om han vill inpränta att "Det är bögarnas fel", allting. - Jag är själv inte homosexuell, utan angreppen mot mig motsvarar anklagelserna för snart 80 år dedan mot den del vanliga tyskar för att vara "judevänner".
"Jag var inte med, och vill inte ha några förutfattade meningar om sådant som jag inte har bevittnat. Men vi har en annan situation nu jämfört med när vi diskuterade före beslutet 2009, då det bara var teori, och ingen hade någon egen erfarenhet av hur det är att ingå, och leva i, samkönade äktenskap." Det var så jag skrev. Jag har inte ens tagit ställning för samkönade äktenskap.
Detta fick en man att vittna om att han hade upplevt den helige Andes närvaro när han hade gift sig med sin man i en kyrka. Jag var inte med. Jag har över huvud taget inte varit med vid någon samkönad vigsel. Inte vid någon partnerskapsförrättning med, för den delen.
Naturligtvis tror jag inte att något är sant bara för att någon som var med säger att det är sant. Men med vilken rätt säger man kategoriskt att det är osant? Vad jag reaagerar mot är att vissa personer (främst katoliker och frikyrkliga) ständigt kommer dragandes med homoktenskapen när de ska tala om att Svenska kyrkan är en riktigt dålig kyrka. Precis som när man inom det profana samhället använder ordet "bög" för att beskriva något riktigt dåligt.
Man har då hamnat mycket långt från den teologiska frågan om vilka slags äktenskap som Gud har instiftat - där jag fortfarande tycker att man måste ha rätt att ha olika åsikter.
Nyhetens behag eller fördärv
Att människor, som har fullt upp med att planera produktionen och odla kundkontakter - och dessutom måste jobba en helsickes massa timmar rent praktiskt i sina företaga - dessutom ska vara experter på arbetsrätt, det är att begära för mycket.
Om det finns någonting som verkligen är så dåligt så att det måste bekämpas, så är det idén att hindra i övrigt framgångsrika företagare att ha anställd personal arbetandes hos sig, enbart för att de är inkompetenta som arbetsgivare.
Lika självklart som att man kan leja bort andra arbetsuppgifter, som man inte klarar av själv (exempelvis bokföringen) borde man kunna leja bort arbetsgivarfunktionen till ett företag som år proffs på det området.
Den som driver ett storföretag med flera hundra anställda har råd att anställa en personalchef, som kan allt om arbeträtt och personalfrågor. Det kan inte den företagare, som bara har en eller ett fåtal anställda göra.
En småföretagare, som inte enbart anställer sina egna släktingar, måste ständigt gå omkring och vara nervös för att bryta mot någon regel och åka på hiskliga skadestånd i Arbetsdomstolen. Ett bemanninsföretag ska inte bara hyra ut arbetskraft, utan ska dessutom ha hela det juridiska ansvaret som arbetsgivare.
Bemanningsföretaget ska naturligtvis också ha huvudansvaret för arbetsmiljön hos sina kunder, så att den uthyrda arbetskraften inte utsätts för risker eller obehag.
Bemanningsföretag - alltid något dåligt?
Det var bättre på Wigforss' tid. Men vad var bättre då? Wigforss' sociala demokrati byggde på en förening av liberala frihetsreformer och marxistisk samhällsanlys. Han utgick från de nöjligheter och nödvändigheter som rådde under hans egen tid (början och mitten av 1900-talet) och inte från den verklighet som hade rådit 70 år tidigare. Han hade då hamnat i 1880-talet, då den allra första tillstymmelsen till rättigheter för arbetare genomfördes - av framsynta liberaler.
Det gäller att inte stanna, utan att bygga vidare.
Eftersom samhället förändras håller den lag om anställningsskydd (LAS) alltmer på att bli en katastrof både för dem som redan står utanför arbetsmarknaden och för allt fler anställda, som inte omfattas av LAS. Och kanske även för småföretagare, som inte vågar anställa, trots att expansionsmöjligheter finns för deras företag. I stället fortsätter de att slita ut sig själva, utan att ha någon som kan hoppa in om de blir sjuka.
En sund bemanningsföretags-bransch kan faktikt bli räddningen för både företagare och anställda f.d. arbetslösa. Jag har därmed inte påstått att hela bemanningsföretags-branchen fungerar bra som det är idag. Delar av den fungerar bra. Jag har en känsla av att nuvarande bemanningsföretag siktar in sig på stora arbetsgivare, som vill kringå anställningsskyddet i LAS och kan betala bra så att bemanningsföretagen kan redovisa stora vinster på personaluthyrningen. Och alltså inte på de småföretagare, med noll anställda idag, som inte vågar ta risken att anställa.
Regeringarnas (för det började ju långt före 2006) metod att skapa arbetstillfällen i småföretag har i stort stort sett gått ut på att kringgå LAS genom att skapa "anställningar" utanför den ordinarie arbetsmarknaden - senast Fas 3.
Den som är anställd i ett bemanningsföretag, och arbetar som uthyrd arbetskraft, har en riktig anställning hos en profesionell arbetsgivare som har råd att hålla sig med kompetens i bl.a. frågor som rör arbetsrätten. De anställda har en arbetsgivare och kan bilda fackklubbar, som förhandlar med samma arbetsgivare om löner och arbetsvillkor. Men precis som alla andra företag måste bemanningsföretagen behålla sin kunder, för att inte tvingas säga upp personal.
Men ett bemanningsföretag, som har flera kunder, har betydligt större möjligheter att oplacera personal till andra kunder - och kan dessutom "ragga" nya kunder - än en småföretagare med minskat personalbehov. För att ett bemanningsföretag ska kunna garantera anställdas inkomstnivå måste det emellertid slå ut kostnaderna för icke arbetad tid på sina kunder. Eller kringgå detta genom olika former av tillfälliga anställningar, vilket torde vara vanligt inom bemanningsföretags-branschen.
En möjlighet skulle kunna vara att inrätta skattesubventionerade bemanningsföretag med just småföretagare som kunder. Priset för den inhyrda arbetskraften skulle då vara avtalsenlig lön, sociala avgiftter plus rimlig kostnad för personaladministration. Skattesubentionen skulle då endast eller huvudsakligen gå till att garantera inkomstnivån för de anställda. Jag är övertygad om att detta skulle kosta mindre för skattebetalarna än alla andra mer eller mindre oseriösa arbetsmarknadsåtgärder som nu förekommer.
Vi skulle få en ny arbetsmarknad för personal i bemanningsföretag, en ny efterfrågan på personal med bred kompetens och stor flexibiltet och förmåga att arbeta i olika företag och branscher. För många arbetslösa skulle detta ge en möjlighet till en raketkarriär från ett tröstlöst liv som "värdelösa" individer på samhällets botten till att bli den mest kompetenta och efterfrågade arbetskraften på arbetsmarknaden. Ett "dåligt" CV med en mängd korta anställningar hos olika arbetsgivare i olika branscher - idag en enkelbiljett till livslång arbetslöshet - skulle plötsligt bli en värdehandling, som öppnar oanade dörrar.
Men LAS måste likväl reformeras. Och arbetarrörelsen måste ta aktiv del i detta, för annars blir det bara försämringar för de anställda. LAS har idag tydliga utlåsningseffekter som håller kvar folk i långvarig arbetslöshet, och därmed inlåsningseffekter, som gör att folk som har jobb inte vågar lämna sina trygga anställningar och prova något nytt. Detta ger minskad flexibilitet både hos arbetsmarknaden som helhet och hos de enskilda individerna som fastnar i sina snäva kompetensområden, som att de mentalt inte klarar förändringar.
Felanställningar, d.v.s. att en arbetstivare anställer en för arbetsuppgiften olämplig person, förekommer. Att enda felanställning kan kosta en småföretagare hela hans företag och värsta fall även hus och hem. Medan en felaställning i ett storföretag kostar mindre än en felräkning i en kalkyl.
Liberala reformer
|
Nedanstående lista på liberala reformer gör inte anspråk på fullständighet. Jag har kon centrerat listan till liberala reformer som lett till ökad näringsfrihet och frihet att välja yrke. Den absolut viktigaste reformen inom näringsfrihetens och yrkesvalfrihetens omsråde är avskaffandet av skråtvånget 1846. Detta innebar att formella hinder att välja yrke och starta företag avskaffades. |
 |
Arbetsrätten och a-kassan
Socialdemokraternas arbetsmarknadspolitiska talesperson Ylva Johansson har skrivit ett inlägg om arbetsmarknadspolitiken hos Dagens Arena. Detta är intressant. Dagen före YJ:s artikel fanns en artikel av folkpartisten Hans Backman. Man får intrycket ade pratar förbi varandra, men det handlar nog om fristående artiklar i en artikelserie, varför YJ:s artikel inte ska uppfattas som en replik på Backmans artikel. Jghar skrivit en kommentar på en s-blogg. Kommentaren återges med här med vissa kompletteringar. Kompletteringarná är dels införda i texten, under "Komlettering" och dels som fotnoter, utmärktamed stjärnor (*).
Jag håller med om det mesta som Backman skriver, utom en enda sak, och den tycker jag rejält illa om. Dessutom vet jag för lite om den danska arbetsrätten för att kunna avgöra om den är något som Sverige borde ta efter.
Men om vi håller oss till Backmans egna resonemang, så borde det vara möjligt till samförstånd och samarbete mellan s och fp om arbetsrätten, om bara fp kunde koppla loss från moderaterna, och slopa förslaget om turordningsreglerna. Jag ska nu kommentera Backmans förslag:
1) HB: "Folkpartiet vill därför att de nuvarande turordningsreglerna i Lagen om anställningsskydd (Las) avskaffas och ersätts med turordningsregler som baseras på den enskildes kompetens."
LF: Detta låter väldigt krångligt och dessutom framgår det ju inte av vem de nya reglerna ska tolkas. Ska de förhandlas med facket eller tillämpas enväldigt av arbetsgivarna? Men varför då inte behålla den fria förhandlingsrätten för arbetsgivare och fack. Med HB:s förslag skulle ju den absurda situationen kunna uppstå att arbetsgivare och fack är fullständigt överens, men då faller det på en lagparagraf.
Ärligt talat: En av de största tjänster som liberalismen har gjort det svenska samhället, var att man avskaffade skråtvånget. Nu är fp-liberalerna i full färd med att återinföra skråväsendet, med allt från förslaget om lärarlegitimation till förslaget om turordeningsregler som sätter formella meriter före visad duglighet i det akutella jobbet.
2) HB: " Vi vill införa en allmän arbetslöshetsförsäkring som ska omfatta alla och ge trygghet till alla som arbetar."
LF: Det håller jag med om. Men regeringens hantering av a-kassan visar att det fackliga inflytandet över a-kassan måste stärkas och inte avskaffas.
Komplettering 1: Regeringen har "stulit" pengar från bl.a. a-kassan och använt till skattesänkningar. Motioner till rikdagen om införandet av en statlig arbetslöshetsöfrsökring har förekommi sedan 1908. Detta gav resultat först 1935 genom införandet av statsunderstödda erkända a-kassor.
En erkänd a-kassa är en särskild organisation i föreningsform (ofta knuten till en fackförening), vilken är upprättad enligt lag och står under statlig tillsyn. Från början var fackföreningarna skeptiska mot bildandet av erkända a-kassor på grund av det statliga inflytandet över kassorna, vars verkningar vi nu ser. Statens bidrag finansieras genom en del av den arbetsgivaravgift, som arbetsgivaren betalar ovanpå lönen till anställda, men också genom avgifter från de försäkrade själva*.
Jag anser att a-kassorna ska slås ihop till en enda, medlemsägd och fackföreningsadministrerad a-kassa. Dern ska vara ett privat rättssubjekt, så att inte regeringen kan norpa pengarna. Den ska finansieras genom:
a. En obligatorisk avgift för alla anställda och egenföretagare**, som betalas in som en arbetsgivaravgift för alla som arbetar i ett företag eller hos en offentlig arbetsgivare.
b. Medlemsasvgifter som betalas tillsammans med fackföreningsavgiften.
c. Ett särskilt statsbidrag, som finansieras med allmänna skattemedel.
Komplettering 2: Jag föreslår att alla arbetslösa och inte bara de som har haft ett arbete ska ha rätt till ersättning från a-kassan, exempelvis den som går direkt ut i arbetslöshet efter avslutade studier. Eftersom ingen avgift har betalats för dem, bör alla skattebetalare bidra till finansieringen. Eftersom de inte har haft någon lön, som ersättningen kan beräknas på, ska de ha den lägsta ersättningen.
Kvalifikationskravet för rätt till ersättning ska vara att man står till arbetsmarknadens förfogade, d.v.s. söker jobb.
3) HB: "Vi vill förbättra ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen under de första 4,5 månaderna samt att det ska bli möjligt för arbetsgivaren att avsätta medel till kompetenssparande."
LF: Ingen har väl något emot en FÖRBÄTTRING av ersättningen, även om det bara är under de första månaderna, förutsatt att det inte betalas genom nya försämringar för de långtidsarbetslösa.
Komplettering: Jag föreslår att medlemsavgiften, som ska betalas av de fackligt anslutna används till att finansiera förhöjningen av ersättningen under de första månaderna.
4) HB: "Vi vill också ge ökade möjligheter till anställning för ungdomar genom att förlänga provanställningstiden från ett halvår till ett år för personer under 26 år.
LF: Åldersgränsen är satt för högt. Det vore en diskriminering av unga vuxna, vilket skulle försvåra familjebildning och få oönskade demografiska effekter - samt leda till ännu fler aborter.
Jag tycker i stället att provanställningar borde förbjudas helt.
Komplettering: Provanställningar är till skada för båda parter. Den somhar en provanställning har inget som helst anställningsskydd. Arbetsgivarna lurar sig själva. Det finns många exempel på personer som har skött jobbet perfekt tills provanställningen övergått i en normal anställning. Och det finns exempel på arbetsgivare som har satt i system att avskeda folk dagen innan provanställningen skulle ha övergått i en normal anställning. Denna osäkerhet gör att många inte vågar byta jobb, vilket minskar rörligheten på arbetsmarknaden, vilket i sin tur minskar arbetsgivarnas möjligheter att få tag i önskad arbetskraft.
Vartill chanserna för arbetslösa att ta sig in på arbetsmarknaden minskar på ett katastrofalt sätt. Att folk, som har en normal anställning, inte vågar sluta och prova något nytt, samt det att ungdomar inte kommer in på arbetsmarknaden och lär sig normala arbetsrutiner, sänker kvaliten på arbetskraften. Vilket är mycket negativt för både arbetsgivarna och de anställda själva.
Att svenska arbetstivare, och inte minst småföretagare, är livrädda för att anställa "fel" person är ett mycket stort problem, som inte alls har avhjäpts med provanställningarna. Ett problem som måste tas på största allvar. Jasg kan föreslå ett helt batteri av åtgärder***. Läsaren kan kanske komma på ännu fler åtgärder.
Vi måste inse att vi har en föräldrad arbetsrätt, som måste förändras. Inte försämras.
5) HB: "Vi vill också att fler branscher följer Metalls exempel och inrättar ungdomsavtal med lägre ingångslöner för unga personer så att trösklarna in på arbetsmarknaden sänks för ungdomar."
LF: Vet inte hur Metall har resonerat. Men skulle möjligen kunna accepteras om det gäller ungdomar som aldrig har haft ett jobb. Föreslår i så fall en åldergräns på 20 år. Motivering; Se punkt 5!
---------
*) Den lagreglerade arbetslöshetets försäkringen är en snårskog av olika a-kassor, regler, avgifter och ersättningar, som jag inte kan gå in närmare på. Men denna snårskog har förstås undrlättat regeringens försämring av a-kassan. Den del som finansieras genom arbetsgivaravgifter består naturligtvis av "löneutrymme" som arbetstagarpartien har avstått från vid löneförhandlingar. Den dubbla finansieringen, genom både en arbetstivaravgift och medlemsavgifter som de försäkrade själva betalar gör systemet ytterst oöverskådligt, varför det inte går att räkna ut på något enkelt sätt om något har "stulits" eller inte. Men det görs gällande att mycket stora belopp har "stulits".
Orsaken till att jag använt citattecken kring ordet "stulits" är de erkända a-kassornas unika ställning, närmast som ett mellanting mellan offentligt rättssubjekt (myndighet) och privat rättssubjekt (bolag eller förening). Om regeringen hade använt pengar från ett vanligt försäkringsbolag (privat rättssubjekt) till skattesänkningar, hade det varit en konfiskation av privat egendom, vilket är förbjudet.
Ordet "skatt" brukar definieras så att det är pengar som står till mottagarens (statens eller kommunens) fria förfogande, medan en "avgift" pengar som ska användas till något särskilt ändamål. Men som regeringen dribblar med de olika delposterna i arbetsgivaravgiften, så fungerar denna snarare som en skatt än som en avgift.
Vartill de delpost som kallas "allmän löneavgift" tveklöst är en skatt, som bl.a. finansierar Sveriges EU-medlemskap, och därför borde kallas "EU-skatt". Beror den kraftiga höjningen under 2011 på att EU-medlemsskapet plötsligt blivit dyrare eller på att ytterligare än skatt, göms i "avgiften"?
"Konfiskation" är när staten på något annat sätt än genom skatt eller avgift, d.v.s. på ett olagligt sätt, lägger beslag på någons lagliga egendom. Det verkar mycket sannolikt att regeringen har konfiskerat egendom (ekonomiska tillgångar) från a-kassorna. Konfiskation av privat egendom brukar förknippas med kommunistiska diktaturer, och inte med demokratiska regeringar, allraminst moderatledda sådana!
Är Reinfeldt kommunist? Han har ju nu även låtit staten (den kinesiska) ta över SAAB.
**) Arbetsgivaravgiften för egenföretagare kallas "egenavgift". Även egenföretagare betalar avgift till a-kassan. Det finns särskilda a-kassor för egenföretagare.
***) Jag föreslår att;
a) Att den sjuklön, som arbetsgivaren måste betala för de två första veckorna i varje sjukperiod avskaffas helt.
b) Att skadeståndet för ett olagligt avskedande tas ut med en viss procent på hela lönesumman i företaget.
Det är horribelt att en småföretagare, med kanske bara en enda anställd ska betala ett lika högt skadestånd som ett storföretag med flera tusen anställda. För att de pengar, som den avskedade personen får inte ska bli beroende på företagets storlek, kan a-kassan fungera som mellanhand. Summan av de skadestånd som de olagligt avskedande arbetsgivarna betalar till a-kassan ska alltså täcka summa av de eersättningar som a-kassan betalar till de olagligt avskedade personerna.
d) Att det införs ett enhetligt system för hela arbetsmarknaden för de arbetsbetyg, som arbetsgivarna ska skriva. Arbetsbetyget ska ge en verklighetstrogen bild av vilka arbetsuppgifter en arbetssökande kan användas till utan särskild utbildning eller inskolning.
d) Att den, som vill byta jobb, får rätt till ledighet från sin nuvarande arbetsgivare iunder minstt X veckor per år för att provarbeta hos en annan arbetsgivare. Personen har alltså kvar sin anställning hos den förra arbetsgivaren, om han inte blir anställd av den nya arbetsgivaren. Om den förra arbetsgivaren går med på det får provarbetet pågå under längre tid än X veckor. Och kommer då, sett ur den nya arbetsgivarens synvinkel, att fylla samma funktion som de nuvarande provanställningarna.
Branchvisa överenskommelser bör träffas mellan fack- och arbetsgivareföreningar om provarbetsperiodernas längd (branschanpassning), när anställda vill byta arbetsgivare inom samma branch.
e) Arbetslösa, som har ersättning från a-kassan, ska på samma sätt kunna provarbeta hos en arbetsgivare, efter särskilda överenskommelser i varje enskilt fall med arbetsförmedlingen. Den arbetssökande ska ha kvar sin gamla ersättning från a-kassan, om han inte blir anställd efter provarbetet.
f) Man kan möjligen tänka sig ett något sämre anställningsskydd i början av en anställning, så att en uppenbart "felanställd" person kan sägas upp, om han har undanhållit iformation om sig själv. Det ska gälla sådant som gjort att anställningen inte blivit av, om arbetsgivaren haft vetskap om saken. Det ska emellertid inte vara några godtyckliga avsked, utan det ska kunna prövas rättsligt, genom förhandlingar och i sista instans domstol
g) Arbetsförmedlingen blir en förmedling i ordets verkliga bemärkelse.
http://www.dagensarena.se/debatt/hans-backman-fp-arbetsratten-behover-anpassas-till-behoven/
http://www.dagensarena.se/debatt/ylva-johansson-s-forsamringen-av-las-forsvagar-rorlighet-och-omstallning/#comments
