larsflemstroms

Gert Gelotte, som är en ledande person i nätverket Katolsk vision. har kommenterat påvens tal till kardinalerna på nätverkets hemsida http://www.katolskvision.se/blog/2008/12/23/annu-ett-katastrofalt-utspel-av-paven/#comment. (Rulla ner till 25 Dec 2008 at 15:40)

Fastän han själv är medlem i Katolska kyrkan, fronderar Gelotte mot denna kyrka i nästan alla frågor, där densamma är överens med andra traditionella kristna riktningar (ortodoxa, lutheraner och frikyrkliga).

Dessutom fronderar han mot de specifikt katolska dogmerna om påven och kyrkan. Han är medförfattare till en artikel i Dagen 19 december, där han företräder en närmast frikyrklig nattvardslära, som strider inte bara mot den katolska, utan även mot den ortodoxa och lutherska nattvardsläran. Vad blir kvar av kristen tro, om man är mot nästan allting som denna tro håller för uppenbarat av Gud?

Att Gelotte även nu går i klinch med påven (det är inte första gången) är föga förvånande, och stärker väl i själva verket ståndpunkten att påven har blivit feltolkad.

Ändå tycker jag mig finna ett stort korn av sanning i det som Gelotte skriver (markerat av mig):

"Citatet ovan /ur påvens tal/ kan rimligen inte förstås på något annat vis än att påven anser att homosexualitet, och ANNAT SOM ÖVERKRIDER DET HAN UPPFATTAR SOM AV GUD GIVNA KÖNSROLLER, är ett hot mot mänskigheten."

Ja, man kommer nästan att tänka på Åke Greens uttalande om "dessa perversiteter" - där det framstår som oklart om pastorn syftade på all homosexualitet, eller speciella former av homosexuell utlevelse - men där meningen uppenbarligen var att homosexualiteten eller de speciella formerna av homosexuell utlvelse inte ensamma räckte till för att orsaka jordbävningar i Sverige etc. Utan vi heterosexuella måste nog hjälpa till också.

Homosexuella brukar ju emellanåt framhålla att de heterosexuella är tillräckligt många för att klara den biologiska fortplantningen, varför det inte är de homosexuellas fel om mänsklighetgen går under. Påvens uttalande kan likvaväl uppfattas som en kritik mot oss heterosexuella för att vi - trots att vi har de läggningsmässiga förutsättningarna - inte hanterar våra könsroller som vi borde.

Åtminstone här i västerlandet har vi i alltför hög grad sökt den sexuella njutningen, och alltså "emanciperat" sexuallivet från familjelivet och fortplantningen. I andra delar av världen fungerar visserligen de biologiska fortplantningen, men med barnens uppväxt i trygga familjer är det sämre.

Andemeningen i påvens tal uppfattar jag som att inte ens vi människor, skapelsens krona, kan frigöra oss från vår natur. Förutom att oplanerade graviditer inträffar, drabbas vi av sjukdomar, åldrande och annat som vi inte kan råda över, men kanske borde ha en bättre beredskap för. Vi borde kanske återupptäcka gamla religiösa tänkesätt, som "Herren gav och Herren tog".

Det är ganska lågt att reducera påvens tal till en fråga om huvudsakligen eller enbart de homosexuella. En översättning av påvens tal till engelska finns på Katolsk observatör: http://katobs.se/pope_curia2008.html

 Anders Wejryd - ärkebiskop med obruten apostolisk succession

Under de senaste veckorna har Katolska kyrkans förhållande till andra kristna diskuterats i tidningen Dagen. Debatten började med att en f.d. missionär för pingstföresen i Latinamerika, ifrågasatte tanken på ekumenik över huvud taget med Katolska kyrkan, med pingströrelsens gamla invändningar mot katolicismen som argument. Detta bemöttes av Maria Hasselgren, pressansvarig i det katolska stiftet i Sverige, med sedvanligt försvar av Katolska kyrkan, som den enda fullkomliga kyrkan, o.s.v. Alltså låsta positioner. Detta har föranlett Pär Linderoth, som är präst i Svenska kyrkan att skriva på sin egen blogg, Kaplansgården (länk finns i spalten till höger):

"Detta debattinlägg visar med all tydlighet hur svårt det är att bedriva ekumenik med ett samfund som den Romersk katolska kyrkan som, som vanligt skulle jag vilja säga, har en oerhört hög svansföring och en bristande förmåga att se med kritiska ögon på sig själv, sin egen historia, sin egen teologiska analys och sitt nu. Däremot verkar det inte för många företrädare för den Romersk katolska kyrkan vara några som helst problem se bristerna i de andra samfunden. De själva sitter inne med hela sanningen och andra samfund i bästa fall med delar av den. Detta kan man inte kalla för ekumenik. Snarare verkar det utifrån den Romersk katolska kyrkan handla om att införliva andra kyrkor, eller kanske snarare dess medlemmar i den Romers katolska kyrkan, när dessa andra kyrkor eller dess enskilda medlemmar, ur ett romersk katolsk perspektiv insäet hur fel ute de är."

Den  17/12 påstår Maria Hasselgren att Katolska kyrkan givit oss både Bibeln och trosbekännelsen. Katolikerna försöker nu tvärtemot alla försök till kristen enhet monopolisera det kristna arvet: Reformationstidens kritik rättades till av tridentinska mötet 1545 - 1563. Och är överspelad, Sedan dess har Katolska kyrkan visserligen begått misstag, men de är tydligen inte av den allvarligare arten, skriver Hasselgren. I själva verket var det ett ömsesidigt fjärmande vid båda de stora kyrkosplittringarna, under 1000-talet respektive 1500-talet. Katolska kyrkan är inte ensam arvtagare till den odelade kyrkan.

Det är över hövan fräckt att en sekt, som har sina rötter i de utländska ambassadernas spion- och agentvärld i 1600-talets Stockholm, uppträder som om den vore den enda verkliga kyrkan i Sverige. Det katolska stiftet i Sverige saknar rötter till de medeltida stiften, saknar de personella resurerna och har aldrig gått runt ekonomiskt. Utan fungerar i stort sett som en utlandskyrka för de katolska invandrarna. Jag kan med fog påstå att Svenska kyrkan har givit oss både Bibeln och trosbekännelserna. Var Svenska kyrkan under medeltiden något annat än den världsvida katolska kyrkan i Sverige? Är Svenska kyrkan idag något annat än förlängningen av den medeltida Svenska kyrkan? Svenska kyrkan har aldrig begärt utträde ur den v'ärldsvida kyrkan, och har ej heller blivit utesluten. Om något "brott" med traditionen har förekommit från svensk sida, så var tridentinska mötet ett lika stort "brott" från den påviska sidan.

Bitte Assarmo skriver 19/12 att nattvarden är den djupaste formen av trosbekännelse och att det skulle "kännas mycket märkligt för en troende katolik" att dela detta med människor som inte delar deras tro och lära. Hon buntar hop alla protestanter och skriver att den "protestantiska" apostoliska successionen är svår att reda ut, vilket hon påstår försvårar gemenskapen i nattvarden. Hon levererar dessutom en sagolik teori om att brödet och vinet i den "protestantiska kyrkan är "Kristi kropp genom tron hos dem som ber tillsammans." Uppenbarligen är Svenska kyrkan föremålet för de katolska hatkampanjerna - som delvis bedrivs under täckmantel av ekumenik med frikyrkorna.

Som om förvandlingen till Kristi kropp och blod skulle vara resultat av mänsklig tankekraft! Det finns säkerligen många protestanter, men säkerligen också många katoliker, som tror det - vilket inte hindrar Bitte Assarmo att ha nattvardsgemenskap med avfälliga katoliker. Med lutheraner som tror på Kristi verkliga närvaro i nattvarden (realpresens) går det däremot inte! Att den apostoliska successionen i Svenska kyrkan skulle vara svårutredd är rent nys. Det är svårare att belägga att den apostoliska successionen i Katolska kyrkan, att inga led har hoppats över.

Svenska kyrkan är världens enda protestantiska kyrka med en direkt och obruten apostolisk succession  från  Katolska kyrkan. Många tror att det är den apostoliska successionen i den medeltida Svenska kyrkan som på ett mirakulöst sätt har överlevt reformationen. Men den apostoliska succesion, som har bevarats i Svenska kyrkan startade i Rom den 1 maj 1524, som en avläggare till den apostoliska successionen vid påvens eget hov. Den biskopsvigning som då skedde i Rom, för Västerås stift, var påvens enda eftergift till Gustav Vasas regering. (Se även Apostolisk succession, länken till höger.)

Det har då och då uppstått rörelser inom protestantiska kyrkor, som har arbetat för en kollektiv återförening. Det finns en katolsk lobby i berörda länder, vilka motsätter sig detta och kräver individuella konvesioner. I detta syfte försöker de påverka beslutsfattarna i Katolska kyrkan i negativ riktning. Det handlar tydligen om makten i de små sekter, som de katolska kyrkorna i de protestantiska länderna är. Den hotas om det skulle bli masskonversioner. "Vi katoliker ska inte behöva göra våld på vår egen tro på Kristus i eukaristin enbart för att tillgodose människor som vill plocka russinen ur kaka", skriver Bitte Assarmo. Ja, och vi verkliga katoliker (d.v.s. bekännelsetrogna lutheraner) i Sverige vill inte ha något att skaffa med med sekterister som uttrycker sig så.

Kollektiv konversion / återförening står inte i direkt motsättning till individuella konversioner. Men med för många individuella konversioner försvagas enhetsrörelsen inom de protestantiska kyrkora, vilket leder till ökad splittring och polarisering. Lutherska präster, som konverterar, lämnar sina gamla församlingar i sticket. Församlingar som tillhör den anglikanska kyrkan, med sammanlagt 400.000 medlemmar söker nu medlemsskap i Katolska kyrkan, med sina präster i spetsen. Det kontroversiella är att prästerna vill bli erkända som katolska präster, och motsätter sig alltså omordination till katolska präster*.

Katolska kyrkan har inte något medlemsvalt kyrkomöte, utan det är de 4.500 biskoparna som bestämmer, sedan frågan beretts av någon byrå i Rom. I stället för ett direkt medlemsinflytande har det utvecklats en kraftig lobbyverksamhet, varigenom lekmän kan påverka besluten. Det finns nu "katolska" webbsidor på nätet, vilka motsätter sig kollektiva konversioner, och speciellt detta att anglikanska präster ska erkännas som katolska präster. Dessa webbsidor citeras av katolska lekmän i Sverige, som om det vore Katolska kyrkans officiella webbsidor. Men mig veterligt har Katolska kyrkan ännu inte tagit något beslut i frågan. Det brukar ta några hundra år...

Katolska lekmän driver aggresiva kampanjer mot Svenska kyrkan, där man "vittnar" om hur dåligt allting är i Svenska kyrkan, och att alla likheter med katolsk lära och liturgi bara är ett bedrägeri i syfte att lura folk att tro att Svenska kyrkan är en katolsk kyrka. Det produceras skrönor om hur illa vi behandlar nattvarden, att vi inte alls tror på Jesu verkliga närvaro (realpresens) i nattvarden. Detta är naturligtvis försök att påverka beslutsfattarna i Rom. Den katolska fientligheten mot Svenska kyrkan, används som en förevändning av de nedrivande krafterna inom Svenska kyrkan: Vad vi än gör, så blir katolikerna inte nöjda. Så låt oss då strunta i dessa bakåtsrävare och i stället gå i spetsen för förnyelsen av det kristna budskapet.

När den katolska biskopen Anders Arborelius och pingströrelsens ledare Sten-Gunnar Hedin år 2003 skrev ett gemensamt manifest till försvar för den traditionella Jesus-bilden, som Guds son, mot de villolärar som torgfördes av den dåvarande Svk-ärkebiskopen K-G Hammar, var säkerligen alla bekännelsetrogna Svk-medlemmar glada. Men nu verkar det ha övergått i en permanent allians mot Svenska kyrkan, som gör fel vad hon än gör.

Det nutida katolska stiftet i Sverige saknar legitimitet och bör upplösas. Katolikerna kan ingå som en organisatorisk del av Svenska kyrkan, i likhet med Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Svenska kyrkan är alla kyrkors "moderkyrka" i Sverige. En återförening med Rom är önskvärd, men ska ske på lika villkor, och utan att vissa svenskar (de romerska katolikerna) uppträder som något slags elit, som andra svenskar ska böja sig under. För dessa sektkatoliker är Svenska kyrkan den stora skökan som man ska gå ur. Därför gör jag det inte. Jag sökte mig till Katolska kyrkan för att återupprätta den kristna tro, som jag mottog som barn i Svenska kyrkan. Inte för att fördöma och förbanna denna tro.

Jag vill på intet sätt föregripa resultatet av de diskussioner som lär pågå mellan Lutherska världsförbundet och Katolska kyrkan om bl.a. nattvarden. Men gemensamma deklarationer borde gälla även i Sverige. Man har kommit fram till att det inte är någon principiell skillnad mellan katolsk och luthersk tro på Kristi verkliga närvaro (realpresens) i nattvarden, men att detta uttrycks på olika sätt. Att det fortfarande finns problem som hindrar öppen nattvard i katolska kyrkor (samt att katoliker avråds från att ta emot nattvarden i lutherska kyrkor) accepterar jag. 

Men jag accepterar inte att Katolska lekmän i Sverige, vilka utger sig för att representera Katolska kyrkan) sprider missuppfattningar om den lutherska teologin i syfte att hindra en lösning av återstående problem. När samma sektkatoliker tycker att andra kristna ska behandlas på samma sätt som muslimer - när de menar att ekumeniken inte alls handlar långsiktigt om återförening (endast individuella konversioner ska tillåtas), utan endast om politiskt samarbete som Nej till homoäktenskap. Själklart kan kristna samarbeta med muslimer i både politiska och moraletiska frågor. Men finns det inga specifikt kristna frågor, som man bara kan samarbeta om inom kristenheten?

Vad dessa sektkatoliker egentligen säger är att medlemmar i Svenska kyrkan inte är kristna. Enbart tillhörigheten till Svenska kyrkan, gör att man inte är kristen. Och förklaringen till detta är varken den "traditionella" liberalteologin eller den senaste tidens sexualiserade villoläror, utan arvet från reformationen, den traditionella lutherska tron. Alltså samma frontställning som under de s.k. religionskrigen under 1600-talet.

Påståendet att katoliker måste göra våld  på sin egen tro på Kristus i nattvarden, om de delar nattvarden med andra kristna med samma tro på Kristus i nattvarden, talar för sig själva. Här handlar det inte om vad Gud vill, utan om den egna självbilden. Att man uppfattar sig själv som en elit. Man kunde tro att svenska katoliker skulle bli glada, om beslutsfattarna i Rom, kommer fram till att en del av skrankorna mot Svenska kyrkan kan rivas. Men detta verkar ju tvärtom vara ett mardrömsscenario för våra svenska sektkatoliker. Frågan är om vi lutheraner ska fortsätta att vara dörrmatta åt katolikerna.

Ett tydligare försvar för den lutherska tron och reformationens landvinningar behövs! Inte bara i förhållande till katolikerna, utan även i förhållande till "förnyarna" inom vår egen kyrka. Kan det vara så att det andliga förfallet inom Svenska kyrkan beror på att vi har tjusats av allting nytt,som kommit utifrån, så att vi föraktar vårt eget, vår egen tradition. Då har vi ju också sänkt garden för det direkt kristendomsfientliga....

Maria Hasselgren är inte vem som helst. Hon är pressansvarig i det katolska stiftet i Sverige. Jag föreslår att allt samarbete med Katolska kyrkan ställs in, till biskopen tagit itu med sekterismen i sin egen närmaste omgivning.

Se vad jag skrivit tidigare om nattvarden. http://larsflemstroms.blogg.se/category/nattvarden.html  (Eller klicka på kategorin Nattvarden i spalten till höger.) 

_______________
*) Samma linje företräds av de prästvigda bröderna i Östanbäcks kloster, som tillhör Svenska kyrkan. Det är emellertid stor stor skillnad mellan den engelska kyrkan och Svenska kyrkan, vad gäller apostolisk succession. Svenska kyrkan är världens  enda protestantiska kyrka med en obruten apostolisk succession från biskop till biskop ! - De anglikanska prästerna hänvisar till en nödregel, som tillåter kyrkoherdar att förrätta biskopsvigningar i vissa fall. Denna nödregel kom även till användning i Sverige, som var farligt nära att mista alla sina biskopar. Men situationen räddades alltså av den nyinförda apostoliska succession, som startade i Rom 1 maj 1524.

Under inga villkor kan jag acceptera tanken att Svenska kyrkan ska bli en elitkyrka. Men kan man då vara en bred folkkyrka, med en lära som åtminstone inte i sin helhet omfattas av alla medlemmar?

Ja.

Vi har inte omröstningar bland fjärdeklassarna om vilka delar av multiplikationstabellen som klassen ska tro på. Vi anställer en lärare. Och om han förösöker prångla ut en falsk multiplikationstabell, eftersom den ter sig mer lättsmält för majoriteten, så blir läraren avslöjad i sinom tid.

Det är demokrati.

Låt oss då säga så här: Att kyrklig demokrati är när församlingen har sista ordet. Frågan är: Vad har vi präster till?

Det sekularisterade Sverige (Och den sekulariserade världen) har missat vad religion är, till skillnad mot profana livsåskådningar och politiska ideologier. Att det bortom världsliga realiteter och vårt subjektiva tyckande finns en gudomlig sanning, som under en historiskt given tid har uppenbarats för oss. Om man tror detta är denna sanning lika oberoende av vårt subjektiva tyckande som multilikationstabellen.

Vilken uppgift har lekfolket i kyrkan om man slätar ut det särskilda prästämbetet till ett allmänt prästadöme? Då får vi en professionalisring av det allmanna prästadömet.  Det är inte demokrati.

I en elitkyrka, för de redan troende och teologiskt välutbildade lekmännen, kan man klara sig utan det särskilda prästämbetet. Men inte i den breda folkkyrka, som jag tycker att Svenska kyrkan ska vara.

  Sälj Peterskyrkan i Rom  och dela ut pengar till miljöteknikföretag! Upp till bevis!


MIn granskning av katoliken Maciej Zarembas förtalsartiklar i DN mot Svenska kyrkan, har tyvärr fått stå tillbaka för andra ämnen. Den katolska läkaren Bengt Malmgren (bloggen Katolsktfonster.se/forum) sprudlar av besser-wisserattityd när han ställer Katolska kyrkan mot Svenska kyrkan och klimat-mötet , som ärkebiskop Wejryd kallat  till i Uppsala.

Detta möte har på goda lutherska grunder kritiserats av både Dag Sandahl, präst i Svenska kyrkan och mig. Jag skrev bl. a. att Wejryd inte borde ta efter katolska dumheter. Och då syftar jag på det interreligiösa mötet, som påven Johannes Paulus II hade sammankallat till Assisi 1988. Katoliker och avgudadyrkare och diverse andebesvärjare bad till sina respekive gudar. Luther rensade faktiskt ut katolska seder och bruk, som kunde förleda vidskepliga människor att under något helgons täckmantel be till de gamla hednagudarna. Visst kan Uppsala-mötet kritiseras, men låt oss då göra det från lutherska eller allmän-protestantiska utgångspunkter. Vi behöver inte gå över ån efter vatten. Nu undervisar Malmgren:

"Men själva ansatsen, att troende kristna utifrån evangeliet på ett praktiskt sätt engagerar sig för miljön är viktigt.  Katolska kyrkan med ett 80-tal biskopar, Caritas internationalis och andra organisationer i spetsen  har inlett en kampanj i samband med FN´s miljömöte där man framförallt lyfter fram att miljöarbetet måste bedrivas med hänsyn till de fattiga länderna. Detta engagemang är helt praktiskt till sin natur, utan de ceremoniella synkretistiska övertoner som sågs på Uppsala-mötet. Som troende kristna kan vi engagera oss för miljön och samtala med andra människor utan att blanda in religionen, även om engagemanget sker utifrån vår kristna tro och vårt kristna hopp." (Min markering.) 

Jag bara undrar vad de 80 biskoparna har att göra i spetsen för kampanjen, om de inte blandar in religionen i det hela? Vad jag kritiserar Svenska kyrkan för, är att kyrkan som institution med biskopar och präster i spetsen engagerar sig i sådant som kan vålla splittring partipolitiskt eller sakpolitiskt, och därför borde vara en uppgift för engagerade lekmän. Rulla ner en bit på denna blogg, så hittar du inlägget om Wejryd, och  Kopernikus-striden. Det inlägget förklarar hur jag ser på saken. Men jag vill inte nedlåta mig till att klanka på Wejryd vad han än gör. Jag tror nämligen att Svenska kyrkan är inne i en återhämtningsfas efter förre ärkebiskopen K-G Hammars verksamhet.

Malmgren citerar också ett lång styckerur en Brännpunktsartikel av miljökonsulten Camilla Grepe:

"Svenska kyrkan sitter på en mycket stor förmögenhet. Låt oss därför göra ett tankeexperiment: med sina 25 miljarder att investera i aktier har kyrkan förutsättningar att skapa ett eget enprocentmål för miljön. / - - - /  En enda procent av kyrkans aktieinnehav skulle betyda en investering på 250 miljoner kronor. Det är nästan lika mycket som den totala investeringen i cleantechbranschen under 2006 eller nästan lika mycket som investerades under första halvåret 2008."

Ett mycket bra förslag tycker Malmgren,som skriver:

"Ett utmärkt förslag. Som kapitalförvaltare skall SvK givetvis kreativt använda sitt kapital i samklang med de värderingar man säger sig stå för. Upp till bevis!"  (Min markering.)

Inte nog med att Svenska kyrkan har bjudit in ledare för andra religioner till ett klimatmöte, som säkert inte var gratis. Inte nog med att Svenska kyrkans församlingar runt om i landet satsar en massa pengar på miljövänligt teknik. Inte nog med att Svenska kyrkan låtit klimatfrågan få en framträdande plats (och Jesus en mer undanskymd plats) i sin utåtriktade information! Nu ska Svenska kyrkan upp til bevis!  Jag har skickat nedanstående svar till Katolsktfonster.se/forum:

Ett närmast oförskämt förslag, som innebär att Svenska kyrkan ska skänka 250 miljoner kr till diverse privatkapitalister. Svenska kyrkans "mycket stora förmögenhet" på 25 miljarder är mindre än hälften av marknadsvärdet på f.d. statliga Vin & Sprit näre bolaget såldes. En mycket stor del av Svk:s kapital utgörs dessutom av icke realiserbara tillgångar som kyrkor och kyrkogårdar samt inventarier som omfattas av kulturminneslagen. Svk har dessutom åtaganden för personal mm - som inte kan avvecklas utan att kapital förbrukas. Det skulle då handla om massuppsägningar, som skulle gå ut över verksamheten.

Detta har jag skrivit om på min blogg, och även Bengt Malmgren har haft möjlighet att informera sig. Svenska kyrkan gör en enastående insats för den kristna trons och det kristna livets bevarande i Sverige, fullt jämförbar med Katolska kyrkans insats i de s.k. katolska länderna, mer än alla andra kyrkor och samfund tillsammans. Svenska kyrkan gör dessutom en enorm kulturminnesvårdande insats, och tvingas dessutom ta över uppgifter och kostnader som socialtjänsten borde stå för. Gömmandet av flyktingar med katolsk ortodox och muslimsk tro har också tärt på Svenska kyrkans resurser - men kanske ännu mer på personalens personliga resurser både ekonomiskt och fysiskt.

Svenska kyrkan har också alltid (i modern tid) ställt upp med gudstjänstlokaler för katolska och ortoxdoxa invandrare / flyktingar innan de hunnit etablera sig. Svenska kyrkan borde kanske ha vårdat sig mer om den lutherska läran än om invandrare med annan tro - eller åtminstone skickat räkning till Vatikanen. Peterskyrkan är väl värd några miljarder? Den har f.ö. byggts med pengar som har stulits från bl.a. Sverige - avlatspengar! Det är ett väldigt märkligt sätt, som Katolska kyrkan uttrycker tacksamhet på, genom ständiga föraktfulla uttalanden mot både Svenska kyrkan och hennes medlemmar.  http://larsflemstroms.blogg.se/2008/july/svenska-kyrkans-enorma-formogenhet.html

M.L.:

Bra jobbat Elisabeth. Vi är många som anser att dagen system är diskriminerande mot de grupper som aldrig får möjlighet att gifta sig i kyrkan, så som Syrianerna, vissa frikyrkogrupper muslimerna osv. Äntligen befrias kyrka och stat. INFÖR en giftasbalk istället!

Svar:

Ja, det är en lösning som slutligen klipper banden mellan stat och kyrka.

Lars Flemström:

Varken du eller Hans Boskär står för era respektive partiers partilkinje. Har NA medvetet valt ut just er för att avsiktligt föra läsarna bakom ljuset? Om någon vill förändra innebörden i begreppet äktenskap så är det du, eftersom du i praktiken vill ersätta äktenskapet med registerarat partnerskap för alla.

Svar:

Jag vill inte införa registrerat partnerskap för alla.


Synd att jag inte fick ställa följdfrågan: Vad är det för skillnad mellan "civilrättslig registering" och "registrerat partnerskap för alla"?

Moderaterna försöker uppenbarligen ta över kd-väljarna i Örebro län. Svantesson ljuger lika bra som Göran Hägglund! Såhär skriver Svantesson i NA 9 dec: "I det förslag til en samkönad äktenskapslag som en majoritet i riksdagen tyxks stå bakom låter man kyrkor och samfund välja vilka de vill ´viga. Det tror jag kommer att skapa konflikter inom olika religiösa samfund, men också mellan samfund och det övriga samhället. På detta sätt ger sig staten in i kyrkopolitiken vilket är olyckligt och onödigt."

Svantesson hotar alltså kyrkor och samfund med extremvänstern och en homosexuell f.d. yrkesofficer*, i syfte att staten ska frånta dem vigselrätten, i stället för att de själva får välja om de vill behålla den. Det har antytts att Svantesson själv inte är medlem i Svenska kyrkan, utan tillhör något annat samfund. Som alltså försöker använda lagstiftningen för att hindra Svk-medlemmarna att bestämma över sin egen kyrkans inre angelägenheter.

--------
*) Hans Boskär, som även nämns i min fråga till Svantesson är socialdemokrat och f.d. förbundsordförande i RFSL. Han vill att de religiösa samfunden ska fråntas vigselrätten - tvärtemot den motion som lagts av de tre oppositionspartierna. Genom att leta upp två pollitiker som inte representerar sina partier har NA skapat en pseudonyhet, som kanske räddar upplagan. Frågan är om kristenheten ska låta sig skrämmas av en homosexuell lokalpplitiker från Örebro. Men han är ju utbildad yrkesofficer vid Livregementets grandjärer.... Den kristna fegheten börjar bli pinsam.!

Solnedgång. Men går solen verkligen ner? Kyrkan har haft fel förr i svåra vetenskapliga frågor!

Som vanligt är det den lutherska kyrkan som gör fel. När Katolska kyrkan har synkretistiska böner blir det däremot rätt, läste jag i morse på en katolsk blogg, som kritiserar det interreliösa klimatmötet, som ärkebiskop Wejryd har kallat till. .

Skämt åsido, varför ska Svenska kyrkan ta efter alla katolska dumheter? Kyrkan är dessutom inte detsamma som de kyrkliga institutionerna. Kyrkan är även kyrkans alla medlemmar. Kyrkan kunde alltså engagera sig i klimatfrågan. liksom i alla andra frågor som kan vålla partipolitisk eller sakpolitisk splittring, genom att kristna politiker debatterar frågan i riksdagen! Det är en fördel, som jag kan se med den partipolitiska representationen i kyrkan.

Men i Svenska kyrkan är det så att politikerna gärna vill bestämma teologin, och teologerna gärna vill bestämma politiken. I stället för att säga att kyrkan har uppmärksammat vissa problem, som politikerna borde lösa, presenterar kyrkan sina egna anlyser och lössningar, och menar att politikerna ska rätta sig! Nu har alltså Wejryd gjort analysen att jordens fattiga drabbas av klimathotet och inte av livssmedelskrisen, som är en följd av att den rika världen lägger beslag på jordbruksmark för energiproduktion. Så blir det de enkla, och till synes opinionsmässigt riksfria lösningarna som identifieras med det kristna budkapet.

Jag påstår inte att Wejryd har fel, bara att han kan ha fel. Jag har just diskuterat med en av våra kvinnliga präster om "dagen-efter"-piller kan avbryta en inledd graviditet (då är det abort och inte preventiv). Det är uteslutet, menade honm för det har hon läst i fass. (patient-fass). Det kan hända, menade jag för det har jag läst i läkar-fass.

Så nu tänkte jag säga till alla präster: Håller er till teologin och ge er inte in i diskussioner om det ni inte begriper. När det plötsligt slog mig att det finns säkert präster som har varit läkare, och anda präster som åtminstone har samma medicinska grundkunskaper som jag själv. Så vad är det för fel att teologer och Svenska kyrkan som institution engerar sig i klimatfrågan?

Jo, alla präster är teologer och borde ha förutsättningar att känna igen ett falskt teologiskt resonemang. Alla präster är däremot inte klimatexperter, utan måste lita på kollegor som är det, på utomstående experter och på kunniga lekmän (hur man nu avgör vilka lekmän som inte bara har intresset utan verkligen är autodidakter). Slutsatsen är att när kyrkan ger sig in i områden, som ligger utanför det som kyrkan som institution är till för, som ligger utanför det som ALLA präster behärskar, då ökar risken att det blir fel.

Kyrkan ska stå för de eviga sanningarna, vetenskapen för de omprövningsbara sanningarna, och politiken för de möljliga kompromisserna (politiken är det möjligas konst, sägs det ju). Således urholkas kyrkans trovärdighet som kyrka, om man skulle ha fel i vetenskapliga eller politiska frågor. Ett mycket lärorikt exempel är frågan om solens plats i universum, där kyrkan i det längsta värjde sig mot att erkänna att man faktiskt hade haft fel. Och ligger inte klimatfrågan nära gränsen till astronomin?

---

Det var först under nya tiden, som vetenskapen skiljdes från kyrkan. Det finns en bild av kyrkan som bakåtsträvande och vetenskapsfientilig, men den bilden stämmer inte riktigt. Exempelvis nämner kristendomens belackare att astronomen Nicolaus Koperinikus, i likhet med andra vetenskapsmän under sin tid, även var präst. Det var i början av 1500-talet, som Kopernikus lade fram sin teori att planetsystemet kretsar kring solen och inte kring jorden. Kopernikus teori vann snabbt anslutning inom den högre kyrkliga hierarkin. Problemet var att kyrkan hade haft fel om planetsystemet. Om kyrkan erkände att man hade haft fel, kunde ju folk tro att kyrkan haft fel även i teologiska frågor. Och det var ju just vad Luther och de andra reformatorerna, som var samtida med Kopernikus, påstod.

På den tiden var det ingalunda självklart att de bredare folklagren hade rätt att få veta sanningen. Den långvariga strid mellan kyrkans institutioner och vetenskapen, vilken slutade med att vetenskapen frigjorde sig från kyrkan, har av tidskriften Scientific American beskrivits att den var: Not a question about the truth och nature but a qeustion abot the nature of truth. (Inte en fråga om sanningen om naturen utan en fråga om sanningens natur.)

Förutom frågan om man skulle offentliggöra de vetenskapliga rönen eller hemlighålla dessa för allmänheten, var frågan hur starka bevis som krävdes för att man skulle överge en felaktig teori för en ny. Kopernikus' teori byggde nämligen inte på astronomiska observationer utan på matematiska beräkningar. Det var först Galilei som under 1600-talet lyckades tillverka en tillräckligt bra stjärnkikare för att bevisa att Kopernikus haft rätt. Men frågan är ändå om Galilei verkligen såg det han trodde sig se. Eller om han var alltför övertygad om att Kopernikus haft rätt för att vara riktigt objektiv. Men kyrkan kom med tiden att driva tesen in absurdum: Kan du inte lägga fram de bevis som vi kräver för att vi har fel, så har vi rätt!

Frågan om det s.k. klimathotet handlar om det är något som människan har orsakat och som människor kan göra något åt. Annars hjälper ju bara böner! Som borde vara en kyrklig specialitet! Men nu är ju syftet att vi inte ska lägga detta på Gud utan på politikerna. Men när kyrkan då för fram sina analyser och färdiga lösningar, så grundas inte dem på någon gudomlig uppenbarelse (också en kyrklig specialitet)  utan på vad "vetenskapssamhället" säger. Kyrkan lägger sin auktoritet, som kommunikatör med Gud och moraliskt föredöme, på att den dominerande meningen inom "vetenskapssamhället" har rätt. Frågan är dock om detta domslut är uppenbarat av Gud.

Svagheter i "vetenskapssamhällets nuvarande ståndpunkt" är bl.a. att de observationer som tyder på ett människo-orsaket klimathot har gjorts under för kort tid, och att vi vet för lite om astronomiska faktorers inverkan. F.ö. ville ateisten Ingemar Hedenius ersätta religionen med just "vetenskapens nuvarande ståndpunkt". "Vetenskapens nuvarande ståndpunkt" under Hedenius egen tid, är dock i flera frågor överspelad av nya vetenskapliga rön.

----

Klimatmötet har också beskyllts för religionssynkretism. Jag är involverad i en diskussion om detta på bloggen www.katolsktfonster.se/forum