Kristdemokratin - en livsfientlig ideologi?
DN har frågat läsarna om rätt ålder för att få sitt första barn.
15-19 år 2%
20-25 år 23%
26-30 år 42%
31-35 år 24%
36-40 6%
Över 40 år 3%
Skrämmande siffror! Bara 25 % tycker att man ska ha barn före 26 års ålder, och endast 2 % innan man fyllt 20. Det är möjligt att det hade blivit något större andel under 26 års ålder, om en landsortstidning hade frågat. Men siffrorna år skrämmande ändå. Man bör tänka på att det dröjer 1 - 2 år från det att man "planerar" sitt första barn tills barnet är på väg. Med denna inställning, som kraftigt underblåses av kristdemokratiska politiker, kommer svenska folket att utrota sig självt.
Europa håller på att bli världens ålderdomshen, medan Afrika håller på att bli världens barnhem, som förser Europa med arbetskraft - eller med nya arbetslösa som väntar på bättre tider.
I många länder är barn en pensionsförsäkring. Många barn måste man ha, för det är ju inte säkert att alla lever lika länge som sina föräldrar. Europa kondombombar Afrika, men det minskar vare sig aids eller barnproduktionen. Vore det inte bättre med folkpension?
Vill abortminister Göran Hägglund utrota svenska folket? Jag talar då inte om blonda och blåögda, för det är vi inte längre. Antingen är vi gråhåriga och blåögda eller unga och mörkhyade. Jag talar naturligtvis om hela svenska folket. Första generationen invandrare håller kanske barnafödandet uppe. Men knappast andra och defintivt inte tredje generationen invandrare. Kan man då förlita sig på att Afrika kommer att kompensera Europa för den låga nativiteten under all framtid?
Alla födda når inte vuxen ålder. Och alla som når vuxen ålder skaffar inte barn. För att ett folk inte ska dö ut, måste det födas minst 2,1 barn per kvinna. I fattiga länder, med hög barnadödlighet och låg medellivslängd behövs 3 - 4 barn i genomsnitt per kvinna. I Sverige har barnafödandet under ett antal år varierat mellan 1,5 och 2,1 barn per kvinna, vilket ger ett genomsnitt på 1,8 barn per kvinna. Situationen är likartad i överiga västeuropeiska länder.
För att uppnå ett genomsnitt på 3 - 4 barn per kvinna, krävs att de mest fertila får 8 - 10 barn. Om sedan barnhälsovården i det landet förbättras, så att fler barn överlever, blir det en så kallad befokningsexplosition. Det blir det också om medellivslängden ökar. Men medellivslängen kan inte öka hur mycket som helst. Den kan kanske öka från 40 år i riktigt fattiga länder till 80 år - vilket leder till en fördubbling av befolkningen. Men den kan inte öka från 80 till 160 år. Antalet barn, som når vuxen ålder, kan däremot fördubblas hur många gånger som helst. Efter den första fördubblingen, blir det ju dubbelt så många som skaffar egna barn. En generation senare har fördubblas befolkningen en gång till.
Men vad säger att detta kommer att fortsätta hur länge som helst? Men även om en skattefinansierad folkpension kan undanröja det främsta motivet för att skaffa många barn, behövs väl ändå någon form av preventivmedel? Eller kan man lära folk att använda naturliga preventivmetoder, som Katolska kyrkan rekommenderar?
Katolska kyrkan har därigenom utmanat mäktiga ekonomiska intressen inom framför allt läkemedelsindustrin och dess lakejer inom Socialstyrelsen, landstingen och de politiska partierna, och särskilt Kristdemokraterna. Kd-politikere kan antas vara mutade av läkemedelsindustrin, eller också har de egna ekonomiska intressen i branschen. Deras förgiftning av kvinnokroppen, först p-piller och sedan antidepressiva mediciner mot p-pillrens biverkningar, är en formidabel guldgruva. Att p-pillren även kan ge blodproppar, som kvinnor dör av, avfärdas med att alla mediciner har biverkningar. Vilken sjukdom botas med p-piller? Är fertilitet en sjukdom?
Det som stör i synnerhet våra frikyrkokristna är att så många barn föds före äktenskapet. Borde de då inte uppmana folk att gifta sig? Kanske rentav föreslå en sänkning av giftasåldern från 18 till 17 år? I stället vill man minska graviditeterna, skjuta upp banafödandet.
Men vilket resultat kan denna "dubbelmoral" ge, om inte fler aborter? Den ökande skilsmässofrekvensen hos frikyrkokristna visar att många frikyrko-kristna ser äktenskapet bara som ett legitimt sätt att leva ut sina sexuella lustar. Många frikyrkokristna har inte sex för att de har gift sig. De gifter sig för att ha sex. Till denna opinion vädjar kristdemokraterna i riksdagen, i stället för att visa politiskt ledarskap i en fråga som verkligen rör nationens framtid.
Man kan tro att sex före äktenskapet för åtskilliga frikyrkokristna är en värre synd än abort.
Den frikyrkliga inställningen til lsex, samlevnad och abort är minst sagt ogenomtänkt. Den katolska inställningen är desto mer genomtänkt. Kanske svår att praktisera i ett land som Sverige, men ett ideal att sträva mot. Oavsett vad man må tycka om Katolska kyrkan i övrigt.
Sverige har inte onormalt många påbörjade graviditeter. Vi har så många påbörjade graviditeter som behövs för nationens överlevnad. Sverige har däremot, i internationell jämförelse, onormalt många graviditeter som avslutas med abort. Och detta inte för att kvinnorna inte vill ha barn, utan för att omgivningen tycker att de är för unga för att få barn. Eller för att barnets var "oplanerat".
- X -
Pelle Poluha, som är en "konservativ" kristen bloggar har skrivit följande:
"Gud verkar ju ha gjort oss könsmogna långt innan vi är redo för äktenskap och barn. Även om tidpunkten för vigseln är kulturellt betingad kvarstår det faktum att en trettonåring är för ung för föräldraskap. "
Pelle utgår från att man måste gifta sig innan man har sex. Har han då tänkt på följande: I Sverige är det lagigt med sex när man fyllt 15 år, men man får inte gifta sig innan man fyllt 18 år. Dock anser en majoritet i DN:s läsarenkät att man inte ska ha barn innan man fyllt 26 år. Sex före äktenskapet (med hur många som helst) är alltså tillåtet innan man får gifta sig. Borde det inte vara tvärtom?
Ett välsignat tillstånd är inget som ska förbannas.
Jag ifrågasätter den kristdemokratiska teorin att svenska kvinnor "slarvar med pillret" för att de saknar sexualundervisning och inte tar ansvar. Jag delar inte den moraliskt fördömande attityden mot ensamma mammor, att det bara handlade om sexuell njutning för stunden. Jag är säker på att det också handlade om en medveten eller omedveten längtan efter barn. Under min ungdomstid fanns det en oskriven regel, som sa att en man var tvungen att gifta sig med en kvinna, som han hade gjort med barn. Det var upp till kvinnan. Men en man, som försökte smita från sitt ansvar, fördömdes av den allmänna opinionen. Så man kan säga att det rådde äktenskapsplikt för mannen, men inte för kvinnan.
Den gamla moralen hade börjat tappa sitt grepp om människorna. Många trodde på "kärlek vid första ögonkastet", att det var den bästa kärleken. Många trodde dessutom på ödet. Ett oplanerat barn var en gåva - från Gud, om man trodde på honom. Alltfler började bokstavligen tro på uttrycket att en oplanerad graviditet var alltså "ett välsignat tillstånd". Äktenskapet var forfarande till för barn att växa upp i. Många väntade med att gifta sig tills första barnet var på väg - och vi trodde att detta var en urgammal svensk sed. Och kanske är det så.
Medan lagstiftningen fortfarande skiljde mellan barn födda inom och utom äktenskapet, var trolovningsbarn en tredje kategori. "Halväktingar" skulle man kunna kalla dem. De var också födda i en fast relation. Att trolovade räknades som nästan gifta framgår av äktenskapet i äldre lagstiftning kallades "fullbordat äktenskap". Detta var "den svenska synden", som utlandet förfasade sig över.
I själva verket var allting mycket oskuldsfullt. Idag har Holland hälften så många aborter som Sverige. Antalet tonårsaborter är bara en femtedel jämfört med Sverige. Enligt min mening beror detta på små, men livsviktiga skillnader mellan svensk och hölländsk abortlag. Detta försöker svenska debattörer bortförklara med att holländarna, och särskilt de hollänska männen, tar "mer ansvar för sin sexualitet". Hur det ansvarstagandet fungerar i praktiken visar kanske nedanstående bild:
"Glädjekvarteren" i Amsterdam. De prostituerade sitter i skyltfönstren till vänster.
Sign Monica skrev i en av sina kommentarer till inlägget Barnproduktionen går på högvarv:
"Så vansinnigt svårt är det faktiskt inte att skydda sig, men det kräver sitt. Gemensamt ansvar, oavsett vilka metoder man använder.
Visst är det en moralfråga. Om folk väntade med att ha sex tills de lever i en fast relation (undviker att tala om giftermål, eftersom så många idag är sambo), så är jag övertygad om att aborterna skulle gå ned (kanske pga av att oplanerade graviditeter aldrig blir oönskad).
Tycker visst är man måste se på inställningen till de oplanerade graviditeterna.
Men när jag hävdar att energin måste läggas INNAN, då menar jag givetvis att de oplanerade graviditeterna ska minskas, inte graviditeterna i allmänhet. Viktig skillnad där.
Jag tolkar det som om holländarna är bättre på att undvika oplanerade graviditeter. Oavsett vad man tycker om sex före äktenskapet".
Jag tycker inte alls att de oplanerade graviditeterns ska minskas. Jag tycker att de ska fullföljas. Och hur kan Monica vara så säker på att inga planerade graviditeter slutar med abort? Det handlar alltså om inställningen till aborter, och inte om att planera blivande barns födelsedagar. Av alla abortskäl är väl detta, att barnet inte var planerat, det sämsta!
Eftersom Monica i en av sina kommentarer på denna blogg hänvisar till debatten på Stefan Swärds blogg, citerar jag vad sig helen skrev på Swärds blogg:
"Kärlek är nyckelordet som jag saknar i hela den här debatten. Ungdomar och vuxna utan kärlek tänker utifrån sina egna egoistiska motiv. Har man varit med och skapat en liten människa får man ta sitt ansvar eller adoptera bort barnet. Men aldrig döda barnet! Kärlek ska finnas med i sexualiteten allt för många tror att sexualiteten bara är en lek och ett nöje men vill inte ta konsekvenserna av att det är en förening mellan två människor som mycket väl kan leda till en tredje."
Må vara att jag, som äldre man, inte anser mig ha rätt att avskaffa de fria aborterna, om jag så kunde. Men jag anser mig dock ha både rätt och skyldighet att säga vad som är rätt och fel. Om någon gravid kvinna skulle fråga mig om råd. Det är med aborter som med självmord - som domprosten Åke Bonnier skrev på sin blogg: "Du har rätt att ta dit liv, men du får inte göra det." Det måste man ju få säga även om aborterna: "Du har rätt att göra det, men gör det inte".
För övrigt stödjer jag Katolska kyrkans inställning till preventivmedel. Svenska kyrkan hade samma inställning för 50 år sedan. Det finns fortfarande grupper inom Svenska kyrkan som inte använder preventivmedel. Har man sex, får man vara beredd på att det blir barn, planerat eller oplanerat.
- X -
"Det är svårt att diskutera laestadianism utan att komma till barnen. Eller att tala om barnaskaran utan att stöta på tron. Laestadianerna hör till den lutherska kyrkan men anser sig läsa Bibeln lite noggrannare än gemene lutheran. Enligt laestadianernas tolkning ska man inte hindra Guds beslut om liv och död eller låta samhället förleda en från de riktiga frågorna. I klartext betyder det till exempel ett nej till preventivmedel, alkohol och tv."
- Klippt ur finska Hufvudstadsbladet om en finsk elvabarnsfamilj, som är laestadianer. I Sverige är laestadianismen en riktning inom Svenska kyrkan. Rörelsen har fått sitt namn efter kyrkoherden Lars Levi Laestadius i Pajala - Sveriges nordligaste kyrksocken. Laestadianismen fick stark spridning i både Sverige och Finland och hindrade frikyrkornas etablering i de nordligaste landsdelarna. Under min bardom var motståndet mot preventivmedel och aborter allmänt förekommande inom Svenska kyrkan. Dags att blåsa liv i de svenskkyrkliga traditionerna. Kondomknull är frikyrkligt!
Abortministern talar ut
Funderar han på hur han ska lura de kristna väljarna en gång till?
Tidningen Dagen skriver idag att kd-ledaren Göran Hägglund måste ena partiet
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=172929
Partiet har minskat sin väljarandel kontiunerligt från 1992 och valresultatet väntas bli mindre än hälften av väljarandelen 1992. Dagen skriver:
" I valanalysen efter 2006 konstaterades att abort- och äktenskapsfrågorna stöter bort potentiella KD-väljare. Det har KD-ledningen tagit fasta på. I äktenskapsfrågan hittades en lösning som fick brett folkligt stöd, men kördes över av resten av regeringen. Den abortlagstiftning som socialminister Hägglund tvingats acceptera är långt ifrån den betydligt mer restriktiva linje som en stor del av partiet vill driva."
Kd kan knappast ha fått något brett folkligt stöd i äktenskapsfrågan, när kd som enda parti ville avskaffa äktenskapet mellan man och kvinna. I stället vill kd ha något slags registrerat partnerskap för alla. Kd-kampanjen mot äktenskapet pressade ner väljarstödet för kd med ytterligare någon procentenhet, samtidigt som väljarstödet för moderaterna fortsatte att växa. Det som Dagen kallar "brett folkligt stöd" är några samfundsledare, som inte ens har alla medlemmarna med sig.
Alf Svensson, med sina divalater, arbetade upp partiet till valframgången 1992, därefter har han rivit ner. Det var Alf Svensson som utsåg den färglöse Göran Hägglund till sin efterträdare, när kraven på hans avgång började höras. Alfs ställning som den mest populära kd-politikern i de egna leden är fortfarande ohotad. En ledare som inte vill släppa ifårn sig makten satsar på medelmåttorna.
KDS var fel tänkt från början. Sedan partiet grundats 1964 dränerades de andra partierna på kristet inflytande. "Vi behöver inte bry oss om de kristna väljarna, för de röstar ändå inte på oss", säger Sahlin och Reinfeldt. "Vi behöver inte bry oss om vad de kristna väljarna vill", för de röstar på oss i alla fall", tycker Hägglund. "De har ju inget val".
Hägglund försöker nu göra om samma trick i abortfrågan som i äktenskapsfrågan. I stället för att bekämpa aborterna vill han bekämpa graviditeterna. Han låtsas som om abort inte är ett sätt att bekämpa graviditeterna. Han framställer alltså färre graviditer som något önskvärt. Hans egen statliga utredare, Anders Milton, pratar om "oönskade graviditeter". Det är ju en rent nazistisk retorik. När staten säger att vissa barn är "oönskade". Före de fria aborterna talades i detta land om "oönskade anlagsbärare". Det var de, som hade klassats som "oönskade anlagsbärare", som beviljades abort av Medicinalstyrelsens socialpsykiatriska nämnd, innan vi fick fri abort.
Kopplingen mellan kristen tro och den livsfientlig högerpolitik, som kd driver i regeringsställning, underminerar den kristna religionens ställning i det svenska samhället. De samfundsledare, som stöder kd, borde sätta Jesus först.
Barnproduktionen går på högvarv.
Läste idag att nu görs mest barn under hela året, samt att mars (nio månader senare) toppar statistiken över antal födda barn. Hur många av mars-barnen är planerade, tro?
Sommarmånaderna toppar en annan statistik också: Över antalet tillfälliga och oplanerade sexuella förbindelser. Det anses ju inte moraliskt fel numera. Det finns t.o.m. kvinnor som passar på att bli gravida genom någon tillfällig förbindelse under semestern. Det är numera ingen själklarhet att man först måste ha inlett en fast förbindelse med barnets far.
Detta kan man förstås moralisera över och vilja återge äktenskapet och två-förälderfamiljen dess gamla roll. Men tror någon på fullt allvar att svenska folket kommer att avstå från att ha sex i väntan på att äktenskapet ska återupprättas som samhällsäinstitution? Om det ens vore möjligt, skulle svenska folket utrota sig självt genom inställt barnafödande. Men naturen har sin gång.
Och statistiken visar att graviditeterna inte är orsak till aborterna. Både om vi jämför Sverige med andra länder, eller om vi jämför sommarmånaderna med andra tider på året.
Abort-ökningen, som fortfarande fortsätter efter 35 år med fri abort, beror på någonting annat. Att de fria aborterna har övergått i något slags abortplikt. Socialminister Göran Hägglund, kd, har valt att bekämpa graviditerna i stället för aborterna. Och resultatat kan ju bara bli att vi får ännu fler aborter.
Kristenheten måste välja väg. Är det graviditeterna eller aborterna som ska bekämpas?
Naturhistoria är historia - vad fattas?
Charles Darwins världsomsegling med forskningsskeppet Beage gav honom ett enormt kunskapsmäsigt övertag och en enorm prestige,. när han presenterade sin utvecklingslära.
Charles Darwin var ett barn av sin tid. Och det är ett vetenskapsområde i sig, att undersöka i vad mån vetenskapliga slutsatser är "strikt vetenskapliga" och i vilken mån de är påverkade av omvärldsfaktorer samt vetenskapssamhällets egna sociala konventioner.
Den numera utdöda mammuten var genetiskt så nära släkt med den nu levande indiska elefanten, att mammut och indisk elefant kan anses ha varit variationer inom samma art. Min personliga reflexion över detta är att mammuten inte ens behöver ha blivit utrotad. När glaciärer smälte sökte den sig söderut och parade sig mes sina indiska släktingar. De mammutar, som blev kvar i Sibirien dog ut för kanske bara 1500 år sedan.
Den moderna djuraveln visar att långhårighet (som kan ha ett överlevandsvärde i kalla trakter) beror på ett genetiskt fel, som vid fortsatt avel leder till hårlöshet (som hos nutida elefanter). Man bör komma ihåg att stor kroppsvolym och långhårig päls motverkar värmeförlust, varför en stor, långhårig elefant i tropikerna torde ha dött av värmeslag. Fynd av långhårig elefant har dock gjorts även i Afrika, varifrån den indiska elefanten anses ha utvandrat.
Mammuten kan alltså ha fått en hårlös avkomma. Detta hindrar i och för sig inte att mammut och indisk elefant har existerat samtidigt. Men har hållits åtkiljda av glaciärer och inlandsisar, tills dessa smält bort. Så var det med många av de unika djurvarianterna (artrikedomen) under istiden, t.o.m. människan själv.
De äldsta fynden av neanderthalmänniska var mer lika den moderna människan än den yngsta fynden, vilket starkt indikerar att neanderthaltypen uppstod genom geografisk isolering från sina artfränder. Neanderthalarna behöver inte vara utrotade. Deras gener finns kanske fortfarande bland oss (vilket en del forskare faktiskt tror) genom uppblandning med den moderna människan, när den geografiska isoleringen upphörde.
Detta tycker jag är ett intressant forskningsspår, som kan komma att visa att religiös skapelsetro inte behöver stå i någon absolut motsättning till evolutionsbiologi som bygger på fakta och inte på naturhistoriska spekulationer. Den enorma artrikedomen under tidigare geologiska perioder kan har varit variationer av de former som Gud en gång skapade. För att bli tagna på allvar, måste dock skapelsetroende kristna ge upp den s.k. bibelkronolin som säger att skapelsen ägde rum för bara 6.000 år sedan.
Ch Darwins utvecklingslära var en syntes av flera under den tiden (i bildade kretsar) populära föreställningar, såsom aktualitetsprincipen (numera ifrågasatt) och nationalekonomin Malthus populaionsteori. (Denna grund låg till grund för den svenska nationalekonomen Knut Wixells program från 1880 att skilja mellan sexualitet, äktenskap och fortplantnng - något som kastar sin slagskugga över den nutida abortdebatten, där kd-ledaren Göran Hägglund framstår som extrem-malthusian med sin kamp mot de "oönskade" graviditeterna.)
Ch Darwins naturvetensskapliga upptäcker, fram för allt på Galapagos-örna under forskningsresan med Beagle anses ha bekräftat utvecklingsläran. Men i vilken grad gjorde de det? Helt klart bekräftade de den s.k. mikroevulutionen, vilket skapelsetroende kristna idag (har inte alltid varit så!) är de första att erkänna.
Ch Darwin var dessutom inte den första att presentera en utvecklingslära, utan det var snarare hans berömda farfar, Erasmus Darwin. Och det var väl kombinationen av egna meriter (som iofs säkerligen var imponerande, men kanske inte unika) och släktskapen med E Darwin, som gjorde att Ch Darwin fick följa med forskningsskeppet Beagle. Det fanns förväntningar på Ch Darwin, när han anträdde resan, att han skulle finna bevis för farfaderns teorier. Dessa förväntningar kan mycket väl ha styrt hans iakttagelser under expeditionen.
Ch Darwin var inte ens ensam om sin modifierade utvecklingslära. I princip samma lära presenterades vid samma tid av amerikanen Wallace. I striden mellan dessa två om vem av dem som egentligen var utvecklingslärans upptäckare, yttrade Wallace att Ch Darwin var en så mycket större vetenskapsman än han, så att Ch Darwin borde ha äran. Utan tvekan hade Beagle-färden givit Ch Darwin ett så stort kunskapsmässigt övertag, så att man nog bör ge honom äran.
Wallace kunde aldrig förlika sig med tanken att utvecklingsläran även gällde människan, vars tillkomst han ville se som resultat av en särskild gudomlig skapelse.
Enligt min mening är det inte hållbart att göra ett undantag för just människan, utan man får acceptera eller betvivla utvecklingsläran i sin helhet. Betvivla är dock inte samma sak som förkasta. Utvecklingsläran gäller för alla arter, människan ej undantagen - men är en artgränsöverskridande utveckling möjlig? Tillåt mig tvivla på det!
Ch Darwins utvecklingslära bygger alltså på populära föreställningar inom olika vetenskapsområden vid mitten av 1800-talet. Alla dessa har inte hållit inför senare forskning, varför den utvecklingslära, som de flesta tror på idag, snarare bör kallas neo-darwinism än darwinism. Man kanske rentav bör tala om neo-neodarwinism. Det kan nog inte förnekas att den ursprungliga neodarwinismen införlivades i Hitlers rasläror. Många under sin tid framstående neodarwinister, t.ex. Herman Nilsson-Ehle i Sverige, var ju faktiskt nazister. Men alla var det inte.
Nordenstreng, som förmodligen intre själv var nazist men fascinerad av rasforskningen skriver i en bok om människoraser 1930 lakoniskt att vår tids skede av evolutionen kännetecknas av "gorillor och naturfolk utrotas." Som om det vore en naturlag.
Utvecklingsläran är naturhistoria. Enligt min mening spänner utvecklingen över så långa tidsperioder, så att fram för allt de historiska bevisen saknas eller kan förklaras på annat sätt. Därmed anser jag den artgränsöverskridande utvecklingen (makro-evolutionen) vara obevisad. Mikroevulutionen kan däremot experimentellt bevisas i vilken större djurbesättning som helst.
I syfte att bevisa utvecklingsläran, var det egentligen Darwin som grundade etologin, vetenskapen om djurbeteenden. Hans teckningar är klassiska, som realistiska exempel på aggresivitet hos djur. Så visst spelade aggressionen, (den starka mot de svaga) en roll i den ursprungliga utveckingsläran.
Från vetenskapligt håll har utvecklingsläran ifrågasatts fram för allt av astronomen Fred Hoyle, som har grundat en ny men föga uppmärksammad vetenskapsgren, astrobiologin, som menar att livet på jorden kommer från andra planetsystem. Livet kan inte ha uppstått på jorden, enligt Hoyle. ( - om man utesluter gudomlig skapelse? )
Utan att ifrågasätta Ch Darwins stora förtjänster som forskare, tvivlar jag på utvecklingsläran. Den var det sista filosofiska systembygget. Forna tiders filosofer, kristna filosofer ej undantagna, byggde gärna filosofiska system, som utifrån någon vanligtvis enkel grundprincip förklarade allt i tillvaron, allt från hur de religiösa dogmerna ska förklaras, till naturens beskaffanhet och hur samhället ska inrättas och staten styras.
En filosofisk princip för alltings utveckling, som var mycket populär på Darwins tid var den från religionshistorien övertagna trestegsprincipen, att männsikans religiösa tänkande har utvecklats under tre olika skeden, animism, polyteism och monoteism - med ateismen som ett framtida högsta stadium. (Att religionen själv, den absolut sanna, själv kunde vara underkastad en naturlig utveckling, var i sig ett grundkott mot kristendomens ställning. Strax före Ch Darwins utvecklingslära.)
Jämför det marxistiska schemat slavsamhälle, feodalism och kaptialism med socialismen som ett högsta och sista stadum. Eller indelningen av forntiden i stenålder, bronsålder och järnålder med innevarande tid som ett hösta och sista stadium. Eller det sena 1800-talets och det tidiga 1900-talets föreställningar om livets utveckling: växter djur och människor med den framtida "övermänniskan" som livets verkliga krona.
I ett idéhistoriskt perspektiv måste utvecklingslärans enorma popularitet i de bildade kretsaran under slutet av 1800-talet förklaras med behovet av ett ideologiskt försvar för kolonialismen. Men neo-neodarwinisterna har förstås en poäng, när de säger att det är skillnad mellan vetenskapen och hur vetenskapen avänds. Eller var utvecklingsläran bara ett hugskott av strämningar i tiden? Jag avslutar med Pontius Pilatus klassiska fråga: Vad är sanning?
Om samkönade äktenskap och homoadoptioner.
1. Ulevd homosexualitet är en synd. Kärlek (agape) mellan två män eller två kvinnor är i sig ingen synd, utan det är den sexuella utlevelsen som är synd. Agape-kärleken mellan homosexuella behöver inte vara sämre än mellan heterosexuella.
2. Homosexuella kan inte ingå äktenskap (i religiös bemärkelse) med varandra, men däremot i juridisk bemärkelse.
3. Kyrkor och samfund ska inte medverka till ingående av samkönade äktenskap, dels därför att äktenskapet bygger på sexualitet, och dels därför att det vore ett bedrägeri mot homoparet, som tror att de blir riktigt gifta.
3b. (Komplettering 2009-07-19): Präster i Svenska kyrkan, vilka vill viga samkönat, kan göra det genom att ta uppdrag som borgerliga vigselförrättare, och kan då viga enligt Svenska kyrkans ordning. Det vore ett övergrepp, mot dem av Svk:s medlemmar som anser att detta är fel, att dra in hela Svk i denna verksamhet.
4. Möjligheten för homopar att ingå äktenskap enligt lagen, gör inte äktenskapen mellan heterosexuella mindre värda. Kristdemokraternas förslag att ersätta äktenskapet med en civilrättslig registrering devalverar däremot naturligtvis äktenskapet för heteroparen. Kd är enda svenska riskdagsparti som vill avskaffa äktenskapet för man och kvinna.
5. Kyrkor och samfund legitimerar inte synden enbart genom att låta homopar vara medlemmar. Eftersom kyrkan kan liknas vid ett äktenskap mellan Kristus och den fallna mänskligheten, måste även homosexuella ha rätt att vara medlemmar, utan krav på att de ska leva i celibat.
6. Inomkyrkliga rörelser som har till syfte att främja ett uttalat lärjungaskap eller en viss livsstil, måste ha rätt att neka medlemskap för den, som inte vill underkasta sig den formen av lärjungaskap eller livsstil. Men medlemskapskraven ska i så fall inte vara riktade enbart mot homosexuella. Man blir inte mer frälst av att vara medlem i en sådan rörelse, utan frälsningen sker i kyrkan.
7. Religionsfriheten kräver att statsmakterna låter kyrkor och samfund själva bestämma över lära, liturgi, kult och sakrament, vilka som får vara medlemmar , vilka som får vigas i samfundet och vilka som får inneha religiösa befattningar i samfundet. Kyrka och stat behöver inte tycka lika!
8. Eftersom det är stridigt att vara både abortmotståndare och homoadoptionsmotståndare, är jag numera för homosexuellas rätt att adoptera, efter sedvanlig prövning av sökandenas lämplighet. Jag ser dock inga särskilda positiva värden för barnet att växa upp med homosexuella föräldrar (såvida inte adoptionen var ett alternativ till abort) varför det måste stå klart att barnet verkligen får en bra uppväxtmiljö. Att växa upp med vårdnadshavare som har samma kön är i sig inget negativt, och många barn har ju faktiskt gjort det utan att ta skada. De har kanske växt upp hos sin mor och mormor, som båda varit heterosexuella. En enkönad hemmiljö måste kompenseras med att barnet får umgås regelbundet med en vuxen från det andra könet.
9. För flera år sedan skrev jag på en blogg att barn till homopar inte bör döpas som spädbarn, då föräldrarna ska vara kristna föredömen. Även här gäller att kyrka och stat inte behöver tycka lika, d.v.s. att kyrkan inte ska döpa med något slags automatik för att föräldrarna har givits rätt att adoptera. Dock anser jag numera att barn till homopar kan döpas som spädbarn om föräldrarna lovar att de ska få en kristen uppfostran - samma krav som gäller för andra föräldrar. Föräldrarna måste då lova att vid lämplig ålder tala om för barnet vad traditionell kristendom säger om utlevd homosexualitet. Jag tror dock inte att detta blir något problem. Föräldrarna föredrar nog att säga det själva, innan barnet får höra det från annat håll.
10. Bemötandet av homoparen, särskilt i rollen som förädrar, i kyrkor och samfund måste diskuteras ytterligare. Barnens kristna uppfostran får inte bli eftersatt för att föräldrarna inte är välkomna till kyrkans föräldramöten mm.
Så här ser jag på argumentet att heteroäktenskapen skulle bli "urvattnade" för att homosexuella fått möjlighet att ingå juridiskt giltiga äktenskap: Bananer blir inte apelsiner för att de kallas apelsiner. Apelsiner upphör inte att vara apelsiner för att bananer kallas apelsiner.
Det som är en synd enligt kyrkan bör inte alltid vara förbjudet enligt lagen. För att en handlig ska kriminaliseras enligt lagen, måste den vara klandervärd i en mer allmän mening, även sett med t.ex en ateists ögon. Till skillnad mot vissa andra religioner anser kristendomen att man inte kan tvinga fram religiös tro genom lagstiftningen. Man kan uppenbarligen tvinga fram en religiös livsstil genom lagstiftningen, men det får inte yttra sig i förtryck av icke-troende eller personer med annan religiös övertygelse. Sådan lagstiftning måste ha stöd i en bredare opinion än enbart de troende själva.
Staten bör inte genom sin lagstiftning främja sådant som är synd enligt kyrkan, men det är just vad som nu har skett inom äktenskapslagstiftningen. Kristenheten har här tvingats ge vika för både omständigheterna och starkare politiska krafter. Vi måste följa demokratiska spelregler. Genom bibelordet "All överhet är av Gud" har Gud givit fullmakt till staten att bestämma i människornas jordiska angelägenheter. Vilket inte betyder att det som staten gör alltid är rätt. Men det innebär att det är synd att göra uppror mot staten, utom i mycket trängande fall. Det står också i Bibeln "Man ska lyda Gud mer än människor." Detta anser jag uppfyllt om kyrkor och samfund inte medverkar till ingåendet av homoäktenskap.
Graviditet är ingen sjukdom
För 100 år sedan fanns i Sverige sedan knappt ett år tillbaka ett förbud mot reklam för preventivmedel. Ett i sig ganska anmärkningsvärt ingrepp i näringsfriheten. I våra dagar är det inte ens förbjudet att göra reklam för alkoholdryger Sedan riksdagen klubbat kondomreklamförbudet, diskuterade riksdagen under årtionden om man inte även borde ingripa mot den fria försälningen av abortredskap. Men det ansågs vara ett alltför stort ingrepp i näringsfriheten. Vem som helst hade rätt att köpa abortredskap, men man fick inte använda dem. Ungefär som med vapenhandeln i USA.
På Stefan Swärds blogg http://www.stefansward.se/ har jag diskuterat bl.a. de selektiva aborterna i Sverige 1935 - 1974. Aborterna användes som en avelsmetod för att förbättra svenska folkets rasegenskaper. Detta är viktigt att känna till, anser jag, när man diskuterar abortsituationen idag. Pendeln har svängt från det ena ytterlighetsläget till det andra. En annan sak som vi bör känna till, är att vi hade ett kondomreklamförbud, samtidigt som vilken illegal abortör som helst kunde köpa abortredskap helt lagligt. Det var motstridiga signaler, det!
Men är det inte lika motstridiga signaler idag, när vi har en socialminister som vill minska graviditerna i stället för aborterna? Bland annat genom att ösa ut kondomer och p-piller, om Miltons förslag går igenom; över 15-åringar!
Förslaget sågas av chefredaktörskan Elisabet Sandlund i tidningen Dagen. Men någon särskilt tydlig sågning är det inte:
"Av insatser för att förändra livsstil för att få ner antalet aborter finns däremot inga påtagliga spår, åtminstone inte i den presentation av rapporten som utredaren gör på DN:s debattsida. Om förslaget att i skolorna dela ut gratis kondomer och dagen efter-piller till flickor och pojkar som fyllt 15 år förverkligas kan det få precis motsatt effekt. Fri tillgång till preventivmedel riskerar att förstärka den livsstil som gör gällande att ett aktivt sexualliv tillhör det normala och till och med eftersträvansvärda också för den som är mycket ung."
Det framgår av kontexten att Sandlundskan med livsstilsförändringar inte avser den livsstil som går ut på att lösa ekonomiska och sociala problem genom aborter, utan livsstilen att bli gravid innan man blivit ordinarie domare (om man satsar på en juristkarriär), eller varuhuschef (om man satsar på en karriär inom handeln).
Vilket är problemet, som du ser det Elisabet Sanhdlund: Att barn föds utanför äktenskapet, eller att kvinnor blir gravida innan de är färdiga med utbildning och karriär? Om problemet bara vore att barn föds utanför äktenskapet, hade du väl kunnat uppmana föräldrarna att gifta sig? Varför gör du inte det? Varför kritiserar du inte, när du diskuterar livsstilsförändringar, att det blivit kutym att gifta sig första gången först långt upp i medelåldern? Sandlundskan skriver även:
"Något uppdrag att se över abortlagstiftningen som sådan fick Milton inte. Ändå är det just en sådan utredning som skulle behövas. 18-veckorsgränsen för fri abort utan att sjukvården ställer frågor eller tydliggör alternativ måste kunna ifrågasättas utan att den som pekar på tänkbara förändringar ses som det moderna samhällets fiende nummer ett."
Jag frågar: Varför ska sjukvården ställa frågor? Är graviditet en sjukdom?
Hur kunde det gå så här illa, lilla vän? Har du slarvat med pillret igen? Kan du inte få in i din lilla hjärna att du är för ung för att få barn, när du bara är 22 år?
Visst kan 18-veckorsgränsen diskuteras. Men om det ska vara en lägre gräns med dispenser upp till 18 veckor, så är det väl inte sjukfården som ska ställa frågorna, om dispenser ska ges av sociala eller ekonomiska skäl. Sjukvården ska bara bestämmar över strikt medicinska skäl. Även Sandlund resonerar som om graviditet vore en sjukdom.
Sverige har inte ett onormalt stort antal påbörjade graviditeter. Sverige har ett onormalt stort antal avbrutna graviditer. Aborterna har ökat kraftigt sedan Alliansregeringen tillträdde. Om kd vore ett kristet parti skulle kd göra kabinettfråga (d.v.s. hota med att spräcka regeringen) om den sociala nedrustningen fortsätter. Kd är inte ett kristet parti. Kd använder aborterna som ett medel att anpassa befolkningens storlek till budgetramarna. Kd fullföljer Knut Wixells familjepolitiska program från 1880, som var den direkta orsaken till kondomreklamförbudet 1908 - som drevs igenom att den konservativa oppositionen mot Wiksells idéer om att skilja sexualitet, äktenskap och fortplantning.
Sandlunds invändningar är en halvmessyr. Men som skällande hund på tidningen Dagen gläfser hon lite, i stället för att hugga husse i handen. Vill den svenska kristenheten verkligen ha en minskning av aborterna, eller använder man bara abortfrågan som ett argument i nymoralistiskt syfte? För man inbillar sig väl inte på fullt allvar att svenska folket ska sluta "knulla" i sin mest fertila ålder, tills en ny väckelserörelse har dragit fram och återupprättat äktenskpet som institution?
Mer av samma diagnos ger inte färre aborter.
Sandlundskan har nu begått ett ledarstick i Dagen http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=172478
Ja, jag vet att jag kommer att få Sveriges alla feminister på mig. Men när man har kommit till den åldern att man har framtiden bakom sig, kan man ta ut svängarna och skriva som det är. Att kvinnor inte är en social konstruktion. I förslaget till vigselritual för homopar ska prästen inte säga "Till man och kvinna skapade han dem". Men det gjorde väl Gud Moder även hon det ena könet står i dubbel upplaga framför altaret. Nästa vigsel kanske det andra könet står där i dubbel upplaga. Är de då inte män och kvinnor? Det är illa nog med samkönade vigslar i kyrkan, men ännu värre att prästerna ska ljuga för homoparen. Devalvera Gud Moders skapelse till att hon bara skapade det ena könet av alla arter.
Kanske är det så att Gud Moder vill ha barn. Varför skapade hon dem annars? Och är inte Gud Moders döttrar hennes avbild(er)? De vill kanske också ha barn... Till skillnad mot socialministern, som vill göra barnafödandet till ett klassprivilegium för öfre medelklassens kvinnor. Helst ska de förstås dessutom utstråla frikyrklig präktighet och leva i en högborgerlig kärnfamilj och inte gifta sig innan de har hunnit bli åtminstone byrådirektörer.
Sandlundskan skriver att favoritdoktor-utredaren Anders Milton ökar dosen, när medicinen inte hjälper. Doktorn borde byta medicin, skrever Sandlundskan, och påminner om att livsstilsförändringar kan vara ett bra recept. Livsstilsförändringar är nog bra. Det begriper nog socialminstern också. Det är med berått mod han, och de andra kristdemokraterna i regeringen, försämrar välfärden. Det är för att fattigpensionärerna inte ska ha råd med näringsriktig mat, så att de dör i förtid. Och det är för att unga fattiga kvinnor ska tvingas till abort. Det är ett folkmord i civiliserade former. Alla folkmördare ser de icke önskvärdas reproduktion som ett problem. I stället för att angripa aborterna angriper mat graviditerna, och diskuterar hur graviditerna ska förebyggas.
Jag tycker att det behövs en ny diagnos. Graviditet är ingen sjukdom utan en naturlig del av den kvinnliga sexualiteten.
Mord och våldtäkt kärlekens namn? Förklara dig, Wejryd!
- När kyrkan ska ta ställning till frågan om äktenskap för par av samma kön, är en relevant fråga om detta skadar eller gagnar människor. Kyrkan vill stödja trofasta relationer, och i ett bibelteologiskt perspektiv är kärleksbudet för oss överordnat andra bud och förbud i Bibeln, säger ärkebiskop Anders Wejryd.
Detta är skitsnack, rent ut sagt. Guds kärlek är överordnad allt mänskligt. Man kan inte jämföra människors känslor med Guds kärlelk, men det är vad Wejryd gör. När Wejryd talar om "kärlek" i detta sammanhang, menar han kåthet. Det förekommer inom äktenskapet och andra fasta relationer. Det förekommer vid tillfälliga sexuella förbindelser, ocjh t.o.m vid sexköp. Kåthet förklädd till en häftig förälskelse. Om så inte vore fallet, skulle prostitutionen inte ha varit en så lukrativ bransch som den är. Men det kan också handla om att göra sig helt beroende av en annan människa. Om svartsjuka. Och om mord. Begriper inte Wejryd att den mänskliga kärleken, precis som allt annat mänskligt, har blivit fördärvad av syndafallet. All kärlek är inte bra kärlek.
När jag skriver detta, är det inte med syftning på homosexuella. Snarare sexmördaren Anders Eklund. För ärkebiskopens ord är väl avsetta för honom också.?
Den oheliga alliansen i abortfrågan mellan kd-ledaren Göran Hägglund och förra vänsterpartiledaren Gudryn Schyman.
Det ofödda barnets himmeslfärd. På sin blogg www.katolsktfonster.se/forum har läkaren Beng Malmgren, som tydligen fortfarande är kristdemokrat, hoppat på förra vänsterpartiledaren Gudrun Schyman, numera ledare för Fi (Feministiskt initiativ) för att hon har hoppat på folkpartisten Roland Utbult. Schyman har "extremistförklarat" Utbult för att han har skrivit på sin kampanjsida inför EU-valet att "sex är inte enbart njutning" och att han ser allvarligt på abortläget och att man bör "minska antalet oönskade graviditeter".
Själv tycker jag att man ska minska antalet aborter. Borgerliga politiker, oavsett om de är kristdemokrater eller folkpartister, har väldigt svårt att förstå att det inte är en naturlag att graviditeter leder till aborter. Det borde åtminstone Malmgren, som är läkare begripa. Men så har han retat gallfeber på unga, arga katoliker genom att påstå att påven är för ökad kondomanvändning. När ska det gå upp för den borgerliga delen av kristenheten att dödande av mänskligt liv (för att uttrycka sig milt) är en värre synd än att avla barn som man inte kan försörja utan bidrag från samhället? Och en värre synd än utlevd homosexualitet - som f. ö. inte leder till några oönskade graviditeter ...
Någon som heter Gunnar Johansson kommenterar (Jag känner till en pingstpastor som heter så, men många heter Gunnar Johansson): "Det är absurt att skuldbelägga de människor som i vårt land vågar ta sitt ansvar och peka på det faktum att varje abort innebär att en ofött barn dödas. Varje år förnekas mer än 38.000 barn rätten till liv - bara här i Sverige! / - - - / Då är den naturliga följdfrågan den här: Kommer vi att rädda fler ofödda barn med hjälp av lågmäldhet, eftertänksamhet och ödmjukhet? Har inte den samlade kristenheten, inklusive tidningen Dagen, haft just den här passiva och naiva, för att inte säga fega, attityden i flera decennier nu? Visst är det så. Och ändå ökar antalet aborter för varje år."
Ja, det kan man fråga sig, som Gunnar Johansson gör. Men låt oss då konstatera, att ÄVEN jämfört med andra länder med fri abort, så intar Sverige en särställning. Särskilt intressant är en jämförelse mellan Sverige och ett så sexliberalt land som Holland. Skillnaden är särskilt stor för kvinnor under 20 år, de som aborterar sitt första barn. Men en tydlig skillnad finns även bland de äldsta kvinnorna i fertil ålder, de som avbryter sin sista graviditet.
Detta framgår av abortutredningen, som låg till grund för socialminister Göran Hägglunds, kd, beslut att exportera svensk abortpolitik till andra länder för att tvinga i synnerhet de kvarvarande abortrestriktiva katolska länderna på knä. Jämförelsen mellan Sverige och Holland är särskilt intressant, eftersom de visar att det i Sverige snarare handlar om abortplikt för kvinnor i "fel" ålder än om aborträtt. Och uppenbarligen använder kristdemokraterna i regeringen abortplikten som ett sätt att hålla nere socialutgifterna.
Göran Hägglund är alltså mycket värre än Gudrun Schyman, som ser aborterna som en jämlikhetsfråga. För Göran Hägglund och kd är det tvärtom: Aborterna är ett medel att minska transfereringarna från höginkomstfamiljer till låginkomstfamiljer, alltså att öka ojämlikheten och klasskillnaderna. Men Schyman möter motstånd även från de egna leden, från unga vänsterradikala kvinnor, som vill ha just aborträtt och inte abortplikt.
Tvångsaborterna drabbar inte bara de aborterande kvinnorna själva, utan även de som utför aborterna. Abortverksamheten har en så stor omfattning, att även sjukvårdspersonal som inte har några religiösa eller moraliska betänkligheter mot aborter, blir "utbrända" av allt dödandet. Detta har ökat trycket på den del av personalen, som har religiösa eller moraliska betänkligheter, att inte vältra över obehaget på sina kollegor, utan solidariskt göra sin del av jobbet.
I detta läge har alltså Göran Hägglund och de andra kristdemokraterna i regeringen öppnat Sveriges gränser för abort även på kvinnor, som inte har den minsta anknytning till Sverige, de som kommer hit ENBART i syfte att göra abort kanske tvingade av sina män som vill ha en manlig arvinge. Efter att ha beklagat de selektiva flickaborterna, tvingades Hägglund konstatera, att den lag som han själv drivit igenom, medger precis allting i abortväg.
Före Göran Hägglunds utvidgning av aborträtten till att omfatta även kvinnor utan minsta anknytning till Sverige, hade alla kvinnor som var bosatta i Sverige, eller vistades i Sverige tillfälligt, exempelvis på grunda av arbete eller studer, rätt till abort i Sverige. Det fanns ytterligare grunder för rätt till abort i Sverige, såsom att barnets hade avlats i Sverige under vistelse som turist i Sverige, etc. Men detta var inte nog för Hägglund och hans gelikar!
Det är lätt genomskinligt att det yttersta syftet med den helt oinskränkta aborträtten i Sverige för jordens sex miljarder invånare, är att kd vill privatisera sjukvården, och därför vill göra abortimperilismen till en lönande exportvara för den nya sjukvårdskapitalismen. Flera kd-politiker har ju egna ekonomiska intressen i de privata vårdbolagen. De använder regeringstaburetterna för att själva bli rika. Gudruns Schymans unga partikamrater, som sörjer sina aborterade barn, känner sig lurade.
Oh, vad jag är less på att det (nästan) bara är vi äldre män, som debatterar abortfrågan! Det behövs en annan typ av oheliga allians, än den mellan Hägglund och Schyman, nämligen mellan de unga vänsterradikala kvinnorna och sant kristna abortmotståndare, som värderar livet högre än profiten.
Barnbidrag är bättre än kondomer i handväskan om vi vill ha färre aborter, doktor Malmgren! Men det är väl vänsterpolitik??!
SJ-lösning för kyrkan?
Trots ökad konkurrens har de statliga tågbolagen SJ (person) och Green Cargo (gods) större trafikvolymer än någonsin. På bilden ses ett godståg som tillhör privata Hectorrail.
"Sök en SJ-lösning för Svenska kyrkan". Det var Kyrkans Tidnings rubrik över min debattartikel om kyrkans framtid för några år sedan. Så här var det:
Från mitten av 1800-talet byggdes järnvägar i detta land, somliga statliga andra enskilda. Som mest fanns över 240 järnvägsbolag i detta land. De ägde själva sin egen infrastruktur, alltså spåren som tägen körde på. Ett fåtal järnävgsbolag, kanske ett tiotal i hela landet, ägde enbart spåren, men inga tåg. De upplät alltså sina spår för andra bolags tåg.1939 beslöts det stora järnvägsförstatligandet. Statens Järnvägar övertog nästan alla privatbanor, och lade ner ganska många. Jag ska här inte diskutera trafikpolitik, utan går direkt till nästa stora förändring.
1989 bildades Banverket, en ny statlig förvaltning och myndighet, som skulle äga spåren. SJ blev ett rent trafikbolag, som körde tågen. Järnvägstrafiken har sedan dess gradvis avreglerats på så sätt att SJ fått konkurrens från andra tågbolag på sina f. d. egna spår. SJ har sedan delats ytterligare i ett persontrafikbolag och ett godstrafikbolag, vilket jag inte ska gå in på närmare. Men konstaterar att det statliga persontrafikbolaget och godstrafikbolaget nu har större trafikvolymer tillsammans än vad hela SJ hade under monopoltiden. Dessutom finns privata tågbolag inom både person- och godstgrafiken. De, som trodde på en förödande konkurrens har fått fel, men man bör observera att avregleringen har skett gradvis så att de statliga tågbolagen har hunnit anpassa sig till den nya situationen.
Vad jag har föreslagit för Svenska kyrkan (och övriga kristna samfund) är en motsvarande bodelning mellan "infrastrukturen" (kyrkor, kyrkogårdar, mm) och "trafikrörelsen" (de vertikala kommunikationerna mellan församlingsmedlemmarna och Gud).
För gudstjänstverksamheten (de vertikala kommunikationerna) ansvarar som förut trossamfundet Svenska kyrkan.
För den kyrkliga "infrastrukturen" bildas nya (eller nygamla) offentliga förvaltningar / myndigheter, som jag kallar kyrkokommuner.
Kyrkokommunernas förvaltningsuppgift blir då att äga och vårda kyrkor och kyrkogårdar.
Kyrkokommunernas myndighetsuppgift blir då att upplåta kyrkor till kristna samfund och deras gudstjänstverksamhet.
Inrättandet av nya offentliga förvaltningar / myndigheter kräver riksdagsbeslut, och sannolikt även kyrkomötesbeslut. i princip handlar det om att återinföra de kyrkliga kommuner, som fanns t.o.m. 1999-12-31, då de kyrkliga kommunerna ombildades till Svenska kyrkans församlingar. De kyrkliga kommunerna styrdes enligt kommunallagen, precis som de vanliga kommunerna.
Jag ska i korthet beskriva tillkomsten av ett riksdagsbeslut.
1) Någon kommer på en idé, och lyckas få en eller flera riksdagsledamöter intresserade.
2) En eller flera riksdagsledamöter lämnar in en motion till rikdagen.
3) Om motionen antas av riksdagen tillsätts en statlig utredning. Utredningen samlar in fakta och synpunkter, analyserar problem och utformar förslag.
4) Utredningen sänds på remiss till alla som berörs av förslaget, i detta fall till Svenska kyrkan och dess församlingar, till alla frikyrkor, till katolska kyrkan och till de ortodoxa kyrkorna. Alla i Sverige verksamma kyrkor. De får alltså lämna synpunkter på utredningen, lämna egna förslag, osv.
5) Därefter lämnar regeringen ett slutgiltigt förslag (proposition) till riksdagen.
Svenska kyrkan och dess församlingar bör under remissbehandlingen precisera under vilka förhållanden de är beredda att avstå dispositionsrätten till sina kyrkor till andra kristna samfund.
Övriga kristna samfund bör under remissbehandlingen precisera under vilka villkor de kan vara beredda att överta dispositionsrätten till nuvarande Svk-kyrkor. Det kan gälla kyrkornas läge och storlek, driftkostnader (uppvärmning, städning och löpande underhåll), besittningsskydd samt liturgiska krav på kyrkorummet. Naturligtvis kan inget samfund tvingas ta över Svk-kyrkor eller att avstå från sina nuvarande kyrkor. Det bestämmer man själv!
Som förslagsställare kan jag inte sia om exakt hur det blir, eller om reformen någonsin blir av. Men jag kan påverka så gott jag kan. Med kyrkokommunidén vill jag undvika att det byggs nya kyrkor i onödan, utan att hela det nuvarande kyrkobeståndet (även frikyrkor samt katolska och ortodoxa kyrkor) uttnyttjas effektivt, så att samfundens kostnader blir mindre, jämfört med en omfattande nybyggnation. Jag anser att kyrkokommunerna ska ha möjlighet att lösa in kulturhistoriskt värdefulla frikyrkor, som frikyrkosamfunden själva inte längre behöver, i syfte att bevara dem som kyrkor.
Jag anser vidare att den kyrkliga miljön, såsom prästgårdar och typiska kyrkbyar på landsbygden, ska ingå i kyrkokommunernas förvaltning.
Ett viktigt syfte med kyrkokommunidén är att förhindra att f.d. kyrkor kommer ut på den kommersiella fastighetsmarkanden och dras in i fastighetspekulationen, så att inga kristna samfund har råd att köpa dem - med följd att den kyrkliga versamheten pressas ut från city till industriområden o. dyl. Oavsett hur det går medlemsmässigt för Svenska kyrkan i framitden, är det ju rimligt att de kristna samfund som har de flesta medlemmarna, bör disponera de största och flesta kyrkorna! 
Svenska kyrkan följer i SJ:s spår? Klara kyrkans vänner, som är en ideell förening med ankytning till Svenska kyrka, har genom avtal med Stockholms domkyrkoförsamling tagit på sig ansvaret för verksamheten i Klara kyrka.
