larsflemstroms

 Jungfrufödsel i naturen. (Tyvärr hade jag ingen bild på äggläggande arbetsbin, så det fick bli en bild på ett arbetsbi som samlar pollen.) Om drottningen förolyckas, börjar arbetsbina att lägga ägg. Eftersom de är obefruktade, handlar det bokstavligen om jungfrufödslar. Det är drottningen som gör att arbetsbin inte är sexuellt aktiva och inte kan lägga ägg. Däremot har de normal ungvårdnadsinstikt, vilket drottningen däremot saknar. Det är alltså arbetsbina som föder upp larverna - och avgör om en viss larv ska bli en drottning eller ett arbetsbi. Eftersom äggläggande arbetsbin är obefruktade kan de bara få drönare (hanar) som avkomma. Även en drottnings drönarägg är obefruktade. Ett bisamhälle med äggläggande arbetsbin är dömt till undergång, eftersom inga nya honor (vare sig drottningar eller arbetsbin) produceras.



Jag deltar ju i debatten på några andra bloggar också. Skiljelinjen går tydligen vid jungfrufödseln. Vi som tror på den trosbekännelse, som läses varje söndag i Svenska kyrkans kyrkor, uppmanas att gå ur och bilda ett eget samfund eller klubb. Det är väl dom, som inte tror på Svenska kyrkans bekännelse som borde gå ur? Ännu märkligare blir det, när det visar sig att jungfrufödsel-förnekarna är samma personer som ville ha homovigslar i kyrkan. Som tycker att exemeplvis två kvinnor ska gifta sig i kyrkan, och skaffa barn genom insemination.

Närmare junfrufödsel än så kan man väl inte komma, utan ett direkt gudomligt ingripande?

Men det är väl, som jag har misstänkt hela tiden. Homovigslarna handlar om något annat än att par med samma kön ska gifta sig. Det handlar om att rasera varenda kristen dogm. Homokraven används som plog för en helt ny religion. Nåja, ny och ny. Utomäktenskapliga samlag till frukbarhetsgudens ära, är ju inget nytt. Och "kärlek" i svenskkyrklig kontext är ju numera detsamma som "knulla". (Men det får ju förstås inte sägas.)

Det som de lesbiska kvinnor, som vill insemineras, inte vill göra. Åtminstone inte med en man.

Frågan, som jag inte förstår, är alltså varför tron på jungfrufödseln skulle vara uttryck för "homofobi".

Den politiska chefredaktören på Aftonbladet, Helle Klein (till vänster) prästvigdes i januari 2008. Efter det obligatoriska pastorsadjunktsåret återgick hon till sin högborgerliga tillvaro som chefredaktör, trots massor av lediga prästtjänster i Myggliden och Knäckebröhult och kanske rentav i någon Stockholms-förort. Starkare än så var inte prästkallelsen! Som prästvigd chefredaktör har hon fört en aggresiv linje mot präster, som tagit sitt kall på större allvar - som har Jesus som sin Herre, och inte de norska Skipstedt-kapitalisterna. 


En folkpartist, som är ledamot av kyrkomötet, har dömts för försök att köpa sexuella tjänster, som skulle levereras av en 17-årig flicka, av en annan man. Han är även ledamot av ledningen för Stockholms stift, som har valt en biskop som öppet lever i synd med en annan kvinna. Som ledamot av kyrkomötet har han drivit på om samkönade vigslar. Han har även haft ledande kommunalpolitiska uppdrag, som han nu omedelbart lämnar i sin kommun. Hans tidigare planer var att avgå vid årsskiftet.

Detta avslöjar alltså Aftonbladet och övriga media EFTER kyrkomötets beslut om samkönade äktenskap, och EFTER de kontroversiella biskopsvigningarna i helgen. Trots att han var dömd FORE dessa händelser, och saken alltså var känd av varenda nyhetsredaktion i huvudstaden. Men det var inte för att skydda honom personligen, som man väntade med publiceringen, utan för att han var en betydelsefull person i det beslut som skulle tas.
Det är mycket osannolikt att Aftonbladets politiska chefredaktör Helle Klein, som har propagerat för homoviglsar i kyrkan på ledarplats, inte känt till saken. Detta är en medieskanda utan like, som avslöjar att vi har en helt korrumperad journalistkår. Inte en enda läcka!

Man har alltså inte väntat med publiceringen till efter vigselbeslutet och biskopsvigningarna av hänsyn till mannen. Man har ju nu publicerat hans namn och i vilken kommun han bor. Nej, syftet med dröjsmålet har varit att inte skada chefredaktörernas kyrkopolitiska agenda! Men det är bra. Nu vet vi vilka som styr Svenska kyrkan! Det gör Bonnier-koncernen (som äger Dagens Nyheter, Expressen och Fib-Aktuellt) och Skipstedt-koncernen (som äger Aftonbladet, Svenska Dagbladet samt norska tidningar), och  den hemlighetsfulla  doldis-familjen som äger Göteborgs-Posten samt de doldis-familjer som äger den övriga privatägda liberala landsortspressen.

Kyrkomötes-torsken har alltså inte givit pengarna, 1.500 kr, till flickan, utan till hennes hallick. Hur kunde han då vara säker på att hon ställde upp frivilligt? Hur trovärdigt är hans påstående att de sexuella tjänster, som han betalade för, inte levererades. Domstolen trodde på det. Om han hade betalat direkt till flickan (och om hon inte hade kommit i sällskap med sin hallick) hade hon kunnat sno pengarna, utan att leverera de utlovade tjänsterna.  I så fall hade sannolikheten att hon ställt upp frivilligt varit större.

Om han även har, eller har haft uppdrag i Stockholms läns landsting, känner jag inte till. Men uppenbarligen har han varit en ledande figur inom fp i Stockholms län. I tidigare inlägg på denna blogg har jag skrivit om hur politikerna i Stockholms-landstinget srpider klamydia och aids, genom landstinget enfaldiga kondomkampanj. Som mer propaterar för en promiskuös livsstil än för ett effektivt smittskydd. Att vissa politiker kan vara inblandade på ett mer konkret sätt, än genom politiska beslut i landstinget, i smittspridningen bland tonåringar, var dock en nyhet. Men egentligen inget förvånande.

Man kan för resten undra vad som är värst, sett ur enbart smittskyddssynpunkt. Och, fortfarande sett ur enbart smittskyddssunpunkt, så är väl den största risken med sexköpen att de sexköpande politikerna inte vågar gå emot de sexliberala locktonerna. Vi kan bara tänka oss vilken klappjakt det hade blivit om den sexköpande politikern hade tillhört Frimodig kyrka!

Skipstedt-ägda Aftonbladet valde alltså att gå ut med nyheten efter kyrkomötet och biskopsvigningarna. Syndaren är ju en borgerlig politiker, och det är ju riksdagsval om knappt ett år. Aftonbladet är Sveriges värsta porrblaska, men definitvt inte den sexigaste - om man inte har rent "sjukliga" böjelser, vill säga. Aftonbladet är alltså en tidning som snaskar i sexuell förnedring av kvinnor, med inslag av grovt våld. Och detta är, trots allt, betydligt värre än att köpa sex - åtminstone om säljaren hade varit flickan själv. 

Nu har jag själv stuckit ut hakan rejält. Kan det verkligen vara möjligt att en 17-årig flicka kan sälja sex frivilligt till en 50 år äldre man? Ja, jag tror att många 17-åriga flickor kan göra det, även om de är en klar minoritet. Äldre män behöver ju inte vara sämre älskare än yngre män, men har förstås utseendet emot sig. 

Frågan år ju vilken syn på sex, som den nutida tonårsgenerationen har. Och det är väl den syn, som sprids av Stockholms läns landstings kondomkampanj, exempelvis att toppenm för en svensk tonärstjej är att knullas av  okända män på ett sunkit hotell på en semesterort i Turkiet. - om hon bara har gratiskondomen från landstinget i resväskan.  Det är säkerligen mindre farligt att knullas av en folkpartistisk kyrkomötes-ledamot i dennes bostad. 

En landsortstidning frågade ett par slumvis utvalda tonårsflickor om de kunde tänka sig att sälja sex för att få en biljett till en riktigt bra konsert. Båda svarade ja - förutsatt att killen är ung (ej över 25), snygg och uppför sig väl. Det är den inställningen som sprids av samhällsbetalda sexualupplysare.  Och varför skulle det vara fel att ta betalt för det som man ändå kan tänka sig att göra? Om killen är ung (ej över 25) snygg och uppför sig väl. Alla är kanske inte lika noga med åldern på köparen? Och det är kanske, som en av kyrkomötes-delegaterna från Stockholms stift sa till en landsrotspräst: "I Stockholm har vi en vidare syn på sexualiteten än ni i landsorten."

Det är i så fall inget nytt. Så sa man för 50 år sedan också. Men det är mer avancerat nu. Trots att det var tillåtet att köpa sexuella tjänster på den tiden, var det inte ens många Stockholms-tjejer som kunde tänka sig att ta betalt. Sådant gjorde man inte för pengarnas skull. Även om det var första natten, var det något annat som lockade. Vi var ganska många som trodde att den livslånga kärleken började som kärlek vid första ögonkastet.

Den döende jungfru Maria tar farväl av lärjungarna, strax före sin uppstigning till Himlen. Väggmålning i Södra Råda kyrka, östra Värmland. Frågan är om hon upptogs till Himlen med både kropp och själ, som målningarna i de svenska medeltidskyrkorna visar. Kommer kropp och själ hos vanliga döda att återförenas på yttersta dagen? Vad betyder egentligen prästens ord under begravningsakten "Gud skall uppväcka dig på yttersta dagen"?



Jag har funderat till och från om jag ska ta bort ett inlägg från denna blogg om Åke Bonnier, som är domprost i Stockholms stift. Jag har uppfattat hans teologiska åskådning som nygnosticism. Det är en hednareligion, som infiltrerade den kristna kyrkan under medeltiden, och nu försöker ta över Svenska kyrkan. Men efter åtskilliga debatter på Åkes blogg har jag upptäckt att hans åskådning inte kan kategoriskeras så enkelt. Att man uttrycker sig på ett sätt som påminner om något, innebär inte automtiskt att man tror på detta "något". I en aktuell debatt, om kremering, på Åkes blogg, har fler än jag reagerat. Jenny Karlsson har skrivit: 

"Men du hamnar svidlande nära ett dualistiskt tänkande här... Det är lätt att tro att du menar att det andliga jaget, själen är "bättre" än kroppen liksom gnostikerna skulle sagt: och (som du ju skriver i ditt förra inlägg) att kroppen bara är ett skal, som vi släpar runt på i livet."


Lägg märke till att Jenny skriver "svindlande nära". Det är ju inte samma sak som att vara där. Jenny Karlsson fortsätter:

"Genom att vi tror på kroppens uppståndelse tror vi också att kroppen är lika viktig som själen. Det är att säga att det världsliga livet är lika viktigt som det andliga livet, att livet här och nu är lika viktigt som evigheten. Hur den kroppsliga uppståndelsen ser ut kan vi ju inte veta men kan alltid diskuteras och jag antar att det är vad du gör, men kropps- och livsförnekande tendenser är ständigt återkommande i vår kyrka, och det bör vi vara medvetna om i vårt sätt att tänka kring döden och inkarnationen."

Jag har svarat:

Jag håller med Jenny Karlsson när hon skriver "Men du hamnar svidlande nära ett dualistiskt tänkande här..."

Vår lutherska kristna tro är väl inte en smörgåsbord, från vilket vi fyller vår egen tallrik med de rätter som är lättuggade och smakar bra, och kanske kompletterad med egen medförd skaffning.

I katekesutvecklingen för 1878, som är en av Svenska kyrkans bekännelseskrifter, står tydligt att döden innebär att själen skiljs från kroppen. Och om jag inte alldeles minns fel, att kropp och själ återförenas på yttersta dagen.

Men får då den som dog som en litet barn en treårings kropp, och den som dog i hög ålder en nittioårings kropp? Den kroppsliga uppståndelsen är ett fundament för kristen tro, och ändå vet vi inte vad detta egentlign innebär. Det är ett av den kristna trons mysterium.

Numera vet vi att samtliga atomer i en människas kropp byts under loppet av knappt tio år. Men formen består, om än något märkt av de gånga åren. Formen är här inte bara ett skal, utan det som formar varenda organ i kroppen.

Detta förklarades av den grekiska filosofen Aristoteles flera hundra år för Kristus, vilket är orsak till att Aristoteles filosofi fascinerade den kristna kyrkan under medeltiden.

Det må nu vara så i tider som gått, att det grekiska arvet har överdrivits och det judiska arvet har underskattats. Men vi ska väl inte nu göra tvärtom och helt förneka den grekiska filosofin. Man kanske kan säga så att det judiska arvet är den andliga roten till den kristna tron, medan det grekiska arvet förklarar den kristna tron.

Jesus upptogs kroppsligen i himlen. Om jungfru Maria ockå upptogs kroppsligen till himlen är väl mer omstritt, men mängd väggmålningar i svenska medeltidskyrkor visar att man trodde så åtminsone då, i vårt land. Och den grav, som anses vara hennes grav, är tom. Det borde väl då finnas massor med reliker från hennes kropp? Men mig veterligt finns inte en enda.

Detta att helgonens kroppar spreds över hela världen i form av reliker, samtidigt som kyrkan trodde på kroppens uppståndelse, tål att tänka på. En ny kropp?

Det är sant att Luther var kritisk mot den aristoteliska filosofin. Men det var kanske mot de överdrifter som förekom under senmedeltiden, när man gjorde "filosofin" till en del av trons skatt och inte endast till ett sätt att förklara en del av trons mysterier. 

Livets ord-föreståndaren Ulf Ekmans motstånd mot kvinnliga pastorer, har utlöst en debatt om pastorsämbetet i frikyrkorna. Jag har bidragit med följande (svår teologi):

Det är inte så att Guds ord på något sätt är tidsbundet, men det kan vara situationsbundet. Framställningen kan vara i t.o.m i mycket hög grad färgad av sin tid.

Vidare menar jag att Guds ord inte ryms mellan två bokpärmar, utan måste förstås genom den ursprungliga tolkningstraditionen. Det räcker alltså inte att tolka bibelord med bibelord. Och det är inte heller så enkelt att det ena bibelordet kan användas som definition av det andra bibelordet, utan att båda bibelorden tillsammans, och tillsammans med hela bibeln, bildar en helhet, som förstås genom tolkningstraditionen. Och denna helhet har avsiktligt gått förlorad genom Bibel 2000, eftersom översättarna har trott att Bibeln utgörs av disparata skrifter av enbart människohand, och Guds ord alltså inte är tillkomna av Guds Ord.

Bibeln är som bekant Guds ord. Och Guds Ord är som bekant Guds son, som fanns till före allt skapat. Förre äb:n K-G Hammar anklagade bibeltroende för att dyrka en bok som en gud. Denna relativisering, som förnekar all traditionell kristendom. Men om jag säger att Bibeln är Guds Ords ord? Då kan man verkligen tala om HELIG skrift!

Om vi nu sammanfattar det här: Vissa händelser, som Bibeln berättar om, har bara hänt en gång i världshistorien. Hur Jesus uppträdde, när han greps och spikades fast på korset, är alltså situationsbundet, för att Skriften skulle gå i uppfyllelse. Det är inte givet att varje kristen människa ska agera på samma sätt. Att ersätta Skriftens uppmaningar med ett allmän strävan att göra som Jesus, med ett allmänt WWJD (What wourld Jesus do?)är ingen sann kristendom. Man utgår ju då inte ens från Jesu faktiska handlande, utan från ett subjektivt antagande vad Jesus skulle ha gjort, om han ställdes inför någon nutida situation. Jesus skulle väl välsïgna allting som beslutas av en demokratisk stat? Sverige styrs ju inte av någon despotisk ockupationsmakt, som vill tvinga oss att tro på avgudar, eller...?

När Paulus, genom Guds ingivelse, skickade tillbaka slaven Onesimos till sin slavägare, med uppmaning att denne skulle behandla Onesimos som sin egen son, så var det både en situationsbunden handling och ett tidsoberoende budskap. Detta försöker man nu bortförklara med att Paulus var en slav under sin tid, och att den tidiga kristendomen alltså försvarade slaveriet. Påståendet att kyrkan har ändrat sig, både om slaveriet och kvinnans ställning i församlingen, använder man nu som argument för att kyrkan ständigt måste anpassa sitt budskap till den s.k. tidsandan.

Eftersom jag, till skillnad mot frikyrkorna, tror på en apostolisk prästsuccesion, menar jag att olika regler gäller för kvinnors tillträde till prästämbetet i Svenska kyrkan och andra "prästkyrkor" respektive kvinnors tillträde till frikyrkans pastorstjänster. Jag ser inga som helst invändningar mot kvinnliga frikyrkopastorer.

Men kan då kvinnor vara präster, kan de ingå i en helig, apostolisk prästsuccession, om man nu tror på en sådan? Jag vet inte. Jag har inte tillräckliga teologiska kunskaper för att avgöra frågan. Och något tilltal direkt från Gud, med svar på just denna fråga, har jag inte fått. Det enda Gud har sagt, är att jag själv inte ska vara präst. För många kvinnor. (Vilket gör mig till en idealisk präst jävad av sina egna synder för dem som nu bestämmer i Svk, men inte i Guds ögon. Säger inte Guds ord att en församlingsföreståndare ska vara en kvinnas man?)

Jag menar att "kvinnan tige i församlingen" var situationsbundet, att kvinnor hade uppträtt störande i just den församlingen, och inte tidsbundet. I själva verket bröt ju kristendomen radikalt med den "könsmaktsordning" som rådde i det antika samhället. Men en viss försiktighet krävdes väl beträffande kvinnorna, liksom beträffande slaveriet. Men som de kvinnliga helgonens martyrskap under antiken visar, så kunde även kvinnor gå före och vara aktiva utövare av den kristna religionen.

Men det finns även ett annat bibelord, att kvinnor inte ska vara lärare, vilket torde betyda att de inte ska vara biskopar - och kanske inte heller vanliga präster. Det betyder inte att kvinnor inte kan vara "lärare" som undervisar små barn. Innan det ännu fanns några kvinnliga präster i Svenska kyrkan blev jag själv undervisad i kristendomskunskap av en diakonissa. Och det är ganska intressant. För även präster, biskopar och påvar har fått sin kristna tro med modersmjölken. Den högre teologiska lärdomen har däremot förmedlats av kyrkans tills helt nyligen helt manliga ämbete.

Vad som starkast talar mot kvinnliga präster är kyrkans tradition. Kunde kvinnor vara martyrer, kunde kvinnor bli helgon, kunde de också vara präster. Men de var inte präster. Men de hade uppgifter i församlingen och var en del av det allmänna prästadömet. Och om jag förstått saken rätt, är frikyrkopastorer inget mer, inte något annat, än "de främsta bland jämlikar." Och det borde väl även kvinnor kunna vara?

Jag tror att Ulf Ekman har blivit mer och mer medveten om innebörden av sin egen prästvigning. Ingen kan ta prästvigningen ifrån honom, även om han kan nekas tjänst i Svenska kyrkan. Så han är nog inte någon särskilt representativ frikyrkopastor.