larsflemstroms

Tyvärr har det gått en vecka utan något nytt inlägg. Jag har varit sjuk och är det fortfarande. Jag har försökt följa med och kommentera på anda bloggar, och har sedan inte orkat med min egen. Annars brukar jag följa upp mina kommentarer på andra bloggar med ett längre inlägg på min egen blogg.

De ämnen som diskuterats på andra bloggar, där jag har deltagit har handlat om samvetsfrihet (rätt att slippa medverka vid aborter) för vårdpersonal (huvudsakligen inann jag blev sjuk), Israel- Palestinakonflikten samt orsaker till det rödgröna valnederlaget, där jag har försökt lancera linjalresonemanget. Denna debatt har pågått hela tiden sedan valet, och började alltså innan jag blev sjuk.

Linjalresonemanget går ut på följande: Du har en 30 cm lång linjal på ett 100 cm långt bord, som representerar samtliga väljare. Om du flyttar linjalen till höger för att få med mitten blir det en för stor lucka till vänster. Om du i stället flyttar linjalen tíll vänster för att få med dem som har drabbats hårdast av den borgerliga politiken blir det en för stor lucka till höger. Diskussionerna om politiken har varit för högervriden eller för vänstervriden är alltså meningslös. Linjalen är för kort.

Och det gav ingen framgång att komplettera den korta linjalen med två ännu kortare linjaler. Det är tydligt att en av de tre linjalerna krymper de båda andra. Väljarna har sagt bestämt nej till rödgrönt valsamarbete.

Antalet kommentarer som skickas till denna blogg är mycket få i förhållande till antal läsare i genomsnitt. Ungefär 4 /5-delar av alla kommentarer publiceras. En orsak till de få kommentarerna kan vara att samma diskussion har förts på andra bloggar. En annan orsak kan vara att detta inte är en diskussionsblogg av samma slag som exempelvis Aletheia, där bloggägarna kastar ut veritabla brandfackor, som folk känner att de bara måste bemöta.

Syftet med denna blogg är att föra fram mina åsikter, inte att marknadsföra mig själv eller att skapa något slags socialt nätverk med mina läsare. Eller att genom diskussion komma fram till en gemensam ståndpunkt. Utan det handlar mer om "take it och leave it". Gilla mina åsikter eller ogilla dem! Förhoppningsvis ska läsaren finna något som han /hon inte har tänkt på och gillar. Eller att någon som redan tycker som jag ska bli stärkt i sin uppfattning, eventuellt med nya argument. Men reaktionen kan naturligtvis också bli "Det här håller jag absolut inte med om." Hela bloggosfären och pressen står till förfogande för den som vill bekämpa mina åsikter.

Jag tror att de flesta som läser min blogg röstar borgerligt. Det är inte min ambition med denna blogg att försöka ändra på det. Kyrkan ska vara partipolitiskt neutralt, så att vi kan samlas - som privatpersoner - i gemensam kristen tro över partigränserna.

Jag tror att jag uppfattas som relativt kunnig i de ämnen som jag skriver om och kanske oskså att jag är en "god kristen". Men det får stå för dem som tycker det. Jag har undvikit att presentera mig själv på det sättet. Jag tycker inte om när människor radar upp sina "CV:n" för att ge sina argument ökad tyngd.

Jag är inte den person som har skickat en mängd kommentarer, som inte har blivit publicerade, till en annan blogg. Det är ytterst sällan som kommentarer från mig till andra bloggar har refuserats.

Om du är intresserad av Israel- Palestinakonflikten kan du läsa här:
http://www.stefansward.se/2010/10/26/hur-jag-ser-pa-israel-och-mellanostern/

Folket hade avfallit från Gud och börjat dyrka Mammon (guldkalven). Så står det i Bibeln. Och som alla står gör kd precis som det står i Bibeln.


Kristdemokraterna riskerar att falla ur riksdagen och vill därför göra om sin politik, enligt Ekot igår. Partiledaren Göran Hägglund därför beredd att släppa vårdnadsbidraget.

"Partiet måste hitta en ny modell för att möta föräldrars krav på att själva kunna välja barnomsorg", sa Hägglund enligt Sveriges Nyheter.

Jaha, då kan man dra slutsatsen att någon i Kd:s riksdagsgrupp har startat ett eget barmosorgsbolag

Som svar på mitt förra svar (se föregående inlägg på denna blogg) har sign Peter, som driver bloggen Röda berget på s-bloggar ställt frågan om allting som står i Bibeln verkligen är Guds ord. Ja eller nej! Jag har svarat:

Ja, allting som står i Bibelns är Guds ord, men det betyder inte att allting är moraliska imperativ som till varje pris ska åtlydas.

Brevet till Filemon är tveköst ett moraliskt imperativ, men inte ens det behövde utlydas till varje pris. De s.k. fria arbetarna, som var det absolut lägsta skiktet av den fria befolkningen i det HEDNISKA romerska riket var i praktiken så rättslösa så att det var bättre att vara slav hos en human slavägare.

Detta var orsaken till att aposteln skickade tillbaka den förrymda slaven Onesimos till slavägaren Filemon, som hade omvänt sig till kristendomen, med uppmaning till Filemon att behandla Onesimos som son och arvtagare. Eftersom brevet till Filemon har varit en veritabel stötosten för slavägare under senare tider har anpasslingar bland det kristnas prästerskapet försökt ändra innebörden i brevet till att Paulus var för slaveriet eftersom han skickade tillbaka Onesimos.

Det är därför det är så viktigt att gå tillbaka till den kristna traditionen när Bibeln tolkas. Hur tolkades detta av den äldsta kristna kyrkan? Det vet vi. När Onesimos dog var han biskop. Slavsystemet i det romerska riket självdog under senantiken på grund av brist på slavar som bjöds ut på slavmarknaderna, sedan alltfler slavägare gått över till kristendomen. Kyrkan var stenhård. Det gällde chansen till evigt liv för slavägarna.

Men slavsystemets upphörande fick konsekvenser som kyrkan nog inte hade räknat med. Men man förstår om man har läst Marx. Det var ju fortfarande ett slavsamhälles produktionsförhållanden. Stora skaror av det nya proletariatet, drog omkring på landsvägarna i stället för att återgå till de alltjämt slaveriliknande arbetsförhållandena.

Imperiet kunde inte stå emot militärt, när det angreps utifrån. Slaveriets upphörande får ändå ses som en drivkraft till de förbättringar av produktionsmetoderna, som långt senare kom att leda fram till industrialismen. Man kan se paralleller med den tidiga socialdemokratins. Den fackliga kampen blev en drivkraft för de industriella framsteg, som var nödvändiga för att finansiera väldärdssystemen.

Det torde finnas exempel från äldre medeltid i Sverige på slavägare som låtit sina slavar ärva inte bara deras förmögenheter utan även deras sociala ställning. Jag kan inte erinra mig något konkret exempel just nu, men misstänker att Joar Blå, som var så mäktig att han kunde skaka fram en ny svensk kung under sin egen kappa, var en f.d. slav från Afrika.

Men för att återgå till att Bibeln är Guds ord, så måste det förstås så att Gud själv - genom den helige Andes inspiration till bibelskribenterna - garanterar Bibelns sanningshalt, snarare än att allting är bokstavligen sant. När Potius Pilatus ställer den avgörande frågan vem Jesus egentligen var: "Vad är sanning" så betyder ju inte det att Gud själv inte vet visste vad som var sanning. Utan vad vi kan lita på är att Pntius Pilatus verkligen ställde den frågan.

Det religiösa förhållningssättet är ett sätt att tänka som varken är okomplicerat eller löjligt och som i många fall, men inte alltid, leder fram till samma slutsatser som intelligenta ateister kommer fram till. Sedan finns det okunnigt folk bland både troende och ateister. Men för den skull ska ingen av åskådningarna förlöjligas. Utan snarare behövs en attidydförändring hos en del socialdemokrater, så att en röst på Socialdemokraterna i nästa val inter uppfattas av troende kristna som en röst på Antikrist.

____

Det är väl närmast en självklarhet att ateister och andra icke-krisntna inte tror att bibelskribenterna hade gudomlig inspiration genom den helige Ande. Men det spelar mindre roll. De trodde det själva och tog sin uppgift på största allvar. Det är emellertid känt att evangelisten Lucas, som skrev Lucas-evangeliet, gick nästan vetenskapligt till väga ungefär som en nutida historiker. Han satt inte i sin kammare och väntade på uppenbarelser, utan tog själv redan på vad som hade hänt.

När man som troende diskuterar dessa frågor i det nutida sekulariserade Sverige måste måste man föra diskussionen på två plan: Dels på det ateistiska planet, som inte accepterar "gudomlig inspiration" som källa, utan bara det som har setts eller hörts med mänskliga ögon och öron. Och dels med troende, som förvisso tror på gudomlig inspiration, men menar att just bibelförfattarna inte hade någon gudomlig inspiration utan bara var "barn av sin tid". Och därför menar att Paulus inte kunde vara motståndare till slaveriet, eftersom ingen mänska (som inte hade gudomlig inspiration, sic!) under hans tid var moståndare till slaveriet.

Svaret till dessa troende är att visst hade Paulus gudomlig inspiration, medan svaret till ateisterna är att någon människa måste ju vara först med invändningar mot slaveriet - annars hade vi fortfarande leveti ett slavsamhälle. Huruvida den personen verkligen hade gudomlig inspiration - eller bara trodde det - är av underodnad betydelse. Om Paulus var först, så var han föst -oavsett orsak.

Men riktigt först var han ändnå inte. Jesus sa "Här är inte slav eller fri." Och redan under gammaltestamentlig tid fanns ett förbud för judar att hålla andra judar som slavar. Och det är väl inte svårt att anta att det var en styggelse för Paulus - som var av judisk börd - att hedningar kunde hålla judar som slavar? Judarna var ju Guds "egendomsfolk". Och det var väl därmed självklart att ingen annan än Gud själv kunde "äga" en jude? Med kristendomen blev hela mänskligheten Guds egendomsfolk, och därmed utvidgades slavförbudet till hela mänskligheten.

"Och jag som trodde kristna ansåg att bibeln var guds ord…/Peter"

Jag har just svarat Peter på hans blogg. Mitt svar återges här:

Svar: Aposteln Paulus brev till slavägaren Filemon, där han uppmanar Filemon att behandla slaven Onesimos som sin son och arvtagare, står i Bibeln och är alltså en del av Guds ord.

Ditt försök att förlöjliga kristna och framställa dem som okunniga och inkonsekventa lyckades inte nu heller, såvida du inte avsiktligt driver valrörelse efter valet åt borgarna. Att ständigt bli utsatt för kränkande tillmälen kan vara skäl nog att rösta på ett annat parti än det som man gynnas av rent ekonomiskt. Utan kristna arbetare och fattigpensionärer skulle KD ha varit bortröstat från riksdagen för länge sedan - om de ens kommit in i riksdagen.

Det är hög tid för Socialdemokraterna att upptäcka att kristendomen fortfarande har det största antalet aktiva troende av alla religioner i Sverige. Och ett parti som har tappat så många kärnväljare, som s har gjort i de två senaste valen, har givetvis också tappat kristna kärnväljare.

Ett partis kärnväljare är väl de, som tillhör partiets ursprungliga medlems- och väljarbas, som skulle ha mest att vinna rent ekonomiskt på det partiets politik. De flesta debatterna på s-bloggar just nu handlar om hur det kunde gå så illa för Socialdemokraterna i valet. Det är uppenbart att socialdemokratins kärnväljare inte utgör hälften av befolkningen och alltså inte räcker för att ge Socialdemokraterna en majoritet i riksdagen. S måste därför göra inbrytningar bland borgerliga väljare och marginalväljare mellan blocken. Socialdemokraterna misslyckades med båda uppgifterna, som var att behålla sina egna kärnväljare och göra inbrytningar i det borgerliga lägret.

Största chansen till sådana inbrytningar har man förstås bland väljare med dubbla partilojaliteter. Kristdemokraterna, exempelvis, var väl från början tänkt som ett parti för alla kristna - även kristna inom gruppen socialdemokratiska kärnväljare.  Kd:s behandling av sina egna kärnväljare (inkl de med dubbla lojaliteter, såsom kristna arbetare m.fl.) är direkt skamlig och partiet räddades kvar i riksdagen genom taktikröstande moderater.

I det läget skulle Socialdemokraterna kunna "ta hem" de kristna arbetarna m.fl med detta motverkas givetvis av s-bloggare som hånar religionen. Det behövs en rejäl attitydförändring hos vissa socialdemokrater! Man kan vara ateist utan att kränka människor med en religiös tro.

Men det är också hög tid för kristna att påminna om sin egen existens genom någon form av tvärpolitisk organisering, som inte ensidigt stödjer det ena blocket.

Det är hög tid för troende kristna att inte längre låta sig behadlas som borgerlig valboskap i abortfrämjaren Göran Hägglunds ledband.

I sina kampanjer mot kristendomen drar ateister fram citat ur Gamla Testamentet, som inte stämmer med vare sig Nya Testamentet eller med kyrkans Tradition. Denna citatkonst används även för att visa att kyrkan tidigt har böjt sig för de profana opinionsvindarna, och alltså att Traditionen skulle bygga på de profana opinionsvindarna under äldre tider. Men på Jesu tid fanns inga profana opinionsvindar som ifrågsatte slaveriet som "system", inte ens bland slavaran själva. De önskade förstås att de hade varit fria, att några andra än de själva hade varit slavar, men ifrågasatte de slaveriet i sig?

Socialdemokraterna har en särskild bloggportal (www.s-bloggar.se) för partimedlemmars privata bloggar. Det är alltså endast godkända sosse-bloggar på den portalen. Det finns bloggar, som visserligen skrivs av socialdemokrater, men inte finns med å portalen. Antingen för att bloggägaren inte har ansökt om det, eller för att bloggarna inte har blivit godkänd. En av de godkända bloggarna har idag förlöjligat kristendomen, genom att återge en gammal insändare i en tídning, "Jag vill sälja min dotter som slav. Vad anser prästerksapet om det?"

"Hej, jag lyssnar på era kloka ord, men har fortfarande några frågor som jag tror att ni ka hjälpa mig med. Jag tänkte sälja min dotter som slav (2:a Mosebok 21:7).Vad anser ni vara ett skäligt pris? I 3:e Mosebok 24:44 står det klart och tydligt att jag får äga både manliga och kvinnliga slavar från ett grannland. En vän till mig hävdar att det bara gäller slavar utanför EU - vem av oss har rätt:?" 

Bloggaren menar att det är riskabelt att döma andra religioner efter vad som står i "handboken" (Koranenen). Det kan jag i och för sig hålla med om, men inte för att vi kristna behöver skämmas för vad som står i Bibeln. Utan för att det antagligen blir ungefär samma typ av fel när kristna läser Koranen, som när ateister läser Bibeln. Och detta i synnerhet när läsningen sker i syfte att skända religionen ifråga.

Och jag tror inte alls att det är någon bra stategi för ett parti som vill vinna ett val att skända någon religion. Att nedvärdera kristendomen i syfte att vinna muslimska väljare tror jag inte är någon bra idé. Det kan få motsatt effekt. Muslimerna märker nog att det inte bara är kristendomen som hånas, utan det religiösa förhållningssättet generellt. Jag har svarat den socialdemokratiska bloggaren:



Om du har tänkt att Socialdemokraterna ska vinna nästa val genom att kränka kristna och förlöjliga kristendomen, så varsågod! Du kanske rentav kan hjälpa Kd att bita sig fast i riksdagen.

Paulus uppmanade slavägaren Filemon att behandla sin slav Onesimos som son och arvtagare. Slaven fick alltså ärva slavägaren och blev jämbördig med denne. Det finns historiska exempel på slavägare som har handlat så under påverkan av kristendomen. Detta bidrog till avskaffandet av slaveriet i bl.a. Sverige. Kristendomen är mig veterligt den enda religion som har tagit ställning mot slaveriet redan från början.

Eftersom slaveriet var den ekonomiska basen för det romerska imperiet under antiken, kan man tänka sig vilka konsekvenser det fick. Läs Marx!

Jesu revolutionerande insats (om vi håller oss till det politiska) var hans predikan om alla människors lika värde (högaktuellt under riksdagsöppnandet). Teologiskt förklaras detta med att judarna var Guds utvalda folk, som skulle frambära Messias (Jesus) och därför kunde inte (eller rättar sag: fick inte) judar hålla andra judar som slavar. Med Jesu missionsbefallning ”Gå ut och gör alla folkslagen till lärjungar”, så utsträcktes det judiska slavförbudet till hela mänskligheten. Men så länge slaveriet var lönsamt var motståndet mot avskaffandet av slaveriet segt. Det var inte heller någon sinekur att vara en s.k. fri arbetare.

Men med ditt grundfalska förlöjligande av kristendomen får du kristendomen att framstå som positiv till slaveriet. Och även om det inte var din avsikt så underminerar du motståndet mot slaveri och omänskliga arbetsförhållanden. Du driver kristna i armarna på högern, och du förser högern med argument.

Har du läst Brunnes predikan, som finns på Stockholms stifts hemsida? Hon agrep inte SD som parti, utan åsikter som SD under åratal har sagt sig ta avstånd från. Nu hade man chansen att visa att avståndstagandet var seriöst menat genom att sitta kvar. Fyrka sverigedemokrater satt kvar, sexton gick ut, med den tidigare gruppledaren i kyrkomötet, Björn Söder, i spetsen.

Brunne har inte alls hyllat någon demonstration mot SD (var finns hyllningarna?) och hon har inte heller hyllat arrangörerna (Var nämns de?), hon har talat om att "många tusen människor" för att ropa ut sin avsky mot DET som gör skillnad och DEN rasism..."

Hon har definitivt inte hyllat dem som eventuellt var där i andra syften... Läs själv!

Det ligger väl ändå i lyssnarens eget öra att koppla ihop detta med SD eller med SD:s program. Jag kan i varje fall inte finna den rasism, som Brunne talade om, i SD:s välpolerade partiprogram. 

" Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag."

Om SD:arna hade varit smarta hade de suttit kvar och motiverat att de inte kände att predikan var riktad mot dem, utan mot de öppet rasistiska och /eller nazistiska grupper som SD inte har något officietlt samarbete med. Nu bekräftade de vad många har misstänkt.

I stället driver man tolkningen att Brunne har hyllat "stenkastarvänstern" med anspelningar på att t.ex. Ohly talade vid demonstrationen - som om inte Vänsterpartiet tagit avstånd från avgrundsvänstern. Det har också förekommit anspelningar på Brunnes personliga förhållanden, att hon är en öppet homosexuell kvinnlig biskop, som är socialdemokrat och vars "fru" är vänsterpartist.

Jag tillhör dem,  som ansett att Brunne inte borde vara biskop. Men för mig tillkommer vissa lärofrågor, som jag inte ska gå in på här. Men detta har inte ett dugg att göra med hennes predikan, som är fullt acceptabel ur klassisk kristen synpunkt. Det finns ingen annan än Eva Brunne som är biskop i Stockholms stift. En predikan är inget sakrament såsom nattvard och prästvigningar. Hon gjorde en biskops plikt, men det fanns inget läromässigt krav att just en biskop skulle predika. Hon var inte obehörig att predika.

Drevet som SD har satt igång mot Eva Brunne är ren mobbning. Och naturligtvis är det, som alltid vid mobbningar, att mobbledarna hoppas få med sig andra, som av någon i sammanhanget ovidkommande omständighet är kritiska mot mobboffret.

En känd katolsk bloggare, Bengt Malmgren som får anses stå de katolska biskopen nära, har heller inga invändningar mot Brunnes predikan. Trots att Brunne av flera skäl inte skulle kunnat vara biskop i Katolska kyrkan, om hon varit katolik. Jag tror t.o.m att hon hade varit avstängd från nattvarden på grund av sina personliga förhållanden, om hon hade varit katolik. Som kvinna hade hon troligen inte ens fått predika på dispens. Men detta hjälper inte SD. Mot innehållet i hennes predikan finns inga invändningar ens ur katolsk synpunkt.

-----

Det kan däremot kanske finnas anledning till kritik mot arrangörerna av demonstrationen. Men det gäller inte bara denna demonstration utan alla tvärpolitiska demonstrationer efter Vietnamkrigets slut.

Vem som helst fick inte gå med i FNL-rörelsens demonstrationer, vilka plakat som helst fick inte bäras, och vilka slagord som helst fick inte ropas. Exempel på förbjudna slagord var "Krossa USA-imperialismen", "För världsrevolutionen", "Skapa ett, två tre Vietnam" samt "För ett socialistiskt Sverige." De extrem-vänstergrupper som avvisades från FNL-demonstrationerna var föregångare till de extrem-vänstergrupper som nu bråkar med SD.

De grupper som avvisades ville ställa till bråk, med risk att demonstrationen som sådan skulle få skulden. De plakat som inte fick bäras och de slagord som inte fick ropas var förbjudna eftersom de kunde ge felaktiga uppfattningar om demonstrationernas syfte. Det torde exempelvis inte vara möjligt att krossa ÜSA-imperialismen utan en militär invasion av USA.

Och vad har extrem-vänstergrupper, som vill göra åtskillnad mellan människor, att göra i en demonstration mot åtskillnad mellan människor?

Att SD gör åtskillnad mellan människor råder det inget tvivel om.

De sexton sverigedemokrater som lämnde Storkyrkan (enligt flera uppgifter satt fyra kvar) har bortförklarat sin aktion med att Eva Brunne hade hyllat "stenkastarvänstern", genom att tala om att "stenarna ska ropa" i sin predikan.

Men hur kan de då vara så säkra på att Eva Brunne syftade på någon "stenkasktarvänster"? "Stenar" är en mycket vanlig metafor i kristen teologi, och i synnerhet i nutida svenskkyrklig förkunnelse, och det är väl alldeles självklart att Brunne  både känt till och använt denna metafor.

Tänk bara på "stötestenen", att kristendomen är en stötosten för dem som inte tror eller inte vill lyda Guds lagar. Brunnes predikan var uppenbarligen en stötosten för somliga.

Men framförallt tror jag att Brunne syftade på de båda bibelställena Lukas 19:40, som Karin nämnder och Första Petrusbrevet 2:4-5 "När ni kommer till honom, den levande stenen, ratad av människor men utvald av Gud och ärad av honom, då blir också ni till levande stenar i ett andligt husbygge."

Och det andliga husbygget, det är den allmänneliga kristna kyrkan, som vi BEKÄNNER i trosbekännelsen, och som jag har skrivit om här på bloggen.

Vi är alltså levande stenar i det andliga husbygget, och det gäller även dom av oss (jag var inte där) som deltog i den omtalade demonstrationen, och ropade ut sin vrede mot rasismen. Det var stenarna som ropade.

Det var inga stenar som flög. För säkerhets skull kontrollerar jag med Brunnes predikan. Hon sa:  "Här räcker det inte att vi ger några hundra människor mandat att föra vår talan. Här har vi ett gemensamt uppdrag. Och om någon tystnar eller tystas i kampen för människovärde, måste vi se till att också stenarna ropar. Vi gör det med Guds hjälp."

Det var en tydlig uppfodran till de levande stenarna i det andliga husbygget, det var en uppfodran till oss som skriver på bloggar, när Brunnes egna ord dränks i SD-ledningens bortförklaringar.

Och jag frågar, vad har Björn Söder, sd, som suttit i kyrkomötet, gjort? Har han inget lärt sig? Om det verkligen var en spontan aktion att gå ut, så borde han ha lugnat sina partikamrater, uppmanat dem att sitta kvar, som levande stenar. I stället ledde han uttåget.

Världshistoriens mest mobbade person mottar folkmassornas jubel.




Ibland blir det så att ord mister den betydelse som det tidigare har haft. Orden får en ny innebörd, som är rena motsatsen mot vad de tidigare har betytt. Det senaste exemplet är ordet mobbning.


Den kristna fredsrörelsen har under åratal mobbat krigsmaterielindustrin. Hur kan vi tillåta det?

Miljöpartiet har under åratal mobbat bilindustrisn. Hur kan vi tillåta det?

Moderaterna har under årtal mobbat socialdemokraterna. Mona Sahlin får inte ens sittas med i regeringen. Hur kan vi tillåta det?

Och jag som trodde att det är enskilda personer som mobbas. Inte företag eller partier.

Publiken buade när Sven Wollter spelade buse på teatern. Hur kan vi tillåta det? Arbetarskyddsstyrelsen borde förbjuda sådana föreställningar.

Och jag som trodde att det är personen och inte rollen som mobbas.

Biskopen mobbade Sverigedemokraterna i Storkyrkan. Hade hon inte deltagit i en demonstration mot partiet dagen före?

Den biskopen måste vi mobba... nja, kritisera.

Svenska kyrkan är inte längre en del av statsapparaten, och därmed har biskopen en friare ställning än kungen.

Kyrkan har rätt att kritisera socialdemokratin också, och gör det. Man behöver bara åka runt i landet och lyssna på predikningar i olika kyrkor för att konstatera det. Även allianspariterna får emellanåt berättigad kritik av kyrkan.

Si, man måste skilja mellan politisering och partipolitisering och därför kommer jag framöver att skärpa kritiken mot Socialdemokraterna för partikongressbeslutet att partimedlemmar i inte får kandidera för någon av de opolitiska nomineringsgrupperna i kyrkovalet. Den som prioriterar sin religiösa övertygelse kan därmed vara utestängd från politiska uppdrag för det parti som de röstar på, om det är s. Odemokratiskt tycker jag, värre än den numera avskaffade kollektivanslutningen av LO-medlemmar till s.

SD ställer upp med en egen nomineringsgrupp i kyrkovalen, och då får banne mig även SD lära sig följa bibelordet "Man ska lyda Gud mer än människor". Då ska man inte vara någon partilednings förlängda arm in i kyrkan, menar jag.

Biskopen angrep inte SD som parti, utan åsikter som SD under åratal har sagt sig ta avstånd från. Nu hade man chansen att visa att avståndstagandet var seriöst menat genom att sitta kvar.

Nu demonstrerade man tydligt att kyrkan ska underordnas statsmakten, närmare bestämt den statsmakt som SD vill ha, genom att inte kritisera företeelser i samhället. Statsnyttan, vilken den nu är. Detta synsätt, som bl.a. representerades av filosofiprofessorn Axel Hägerström, var den svenska kristenhetens huvudmotståndare under förasta hälften av 1900-talet.

Att denna filosofi genom sin betoning av statsnyttan som uttryck för statsviljan (som är liktydigt med vad statsmakten faktiskt beslutar) även har tilltalat vänsterdiktaturer och t.o.m demokratiska socialistiska och liberala partier - och även demokratiska konservativa partier, gör det inte mindre angeläget för troende kristna att bekämpa denna filosofi.

Och det får även SD finna sig i! SD:s agerande är ett slag i ansiktet på kampen för en fristående kyrka, som sätter Gud och guds vilja före statsnyttan och statsviljan. Och därmed även vågar läsa lusen av de politiska makthavarna.

Gud är störst. Gud är först i vår lag, som det stod i en av de medeltida landskapslagarna

Alkoholfri nattvard i en alkoholliberal kyrka?