Kärlek vid första ögonkastet på första mejlet?
Nu har sign Nya tant lila börjat diskutera vem som tog kontakt. Detta har resulterat i en diskussion med en annan person, som jag för enkelhets skull kallar P.
Ntl: Så jag ställde frågan - Vem är du? Jag ställde ingen fråga om han ville ha en relation med mig, om vi skulle ha kontakt eller om vi skulle träffas. Bara enkelt - Vem är du? Detta togs tydligen som ett kontaktförsök.
P: Men hallå? Du skriver ju själv i det här blogginlägget att det var du som tog kontakt?
Att ta kontakt med någon är inte synonymt med en förfrågan om en djupare relation.
Ntl: Men inte skriver man "Det var hon som tog kontakt" för att någon har ställt en fråga till en
P: Jo, det tror jag de flesta skulle kunna säga. Den som "skickar det första mailet" - oavsett innehåll - är per definition den som tar kontakt. Du kan ju inte hitta på egna definitioner av begrepp. Jo, det kan du i och för sig, men du ska du inte räkna med att bli förstådd. :-)
Ntl: Ibland kan saker vara ett tema med variationer. Som "Det var inte mitt fel" attityden. Det är lätt att skylla från sig när saker går åt h-e!
Vem är det som skyller ifrån sig. Vem är det som påstår att den andre raggar på kyrkliga bloggar? Vem gör det, om nu någon av dem gör det? Ntl har alltså börjat att offentligt diskutera innehållet i privata mejl. Kommer hon som nästa steg att lägga ut hela mejlkonversationen på nätet. Jag har tittat på de där mejlen.
Det var förstås fler frågor än bara "Vem är du?" Eftersom hon inte fick något svar skickade hon om mejlet två dagar senare. Efter andra kontaktförsöket fick hon svar och skickade ett nytt mejl, som började med orden att eftersom hon ibland är lite envis, så ville hon upprepa ett par frågor, och tillfogade dessutom nya frågor.
Om detta inte var ett medvetet kontaktförsök från hennes sida undrar man vad var det då. Efter några dagar skriver hon att det var Guds försyn.
Aha, det var inget medvetet kontaktförsök från någondera sidan. Det var Gud. Och det trodde han förstås på. Kvinnans list övergår mannens förstånd, som bekant.
Det är väl därför som skogsrået i de gamla sagorna alltid är en kvinna.
En kvinna som hatar män...
Skogsrået!Underhållningsvåldtäkter löser inga samhällsproblem
Denna blogg startade som en teologisk och kyrklig blogg, men har även behandlat andra ämnen som intresserar mig, bl.a kyrkohistoria, ekonomisk historia och förhållandet religion - politik. Den kristna kyrkans kamp mot slaveriet, som började redan under apostlarnas tid, har haft en oerhörd betydelse för den utveckling av arbetsmetoder och produktivitet som ledde fram till 1900-talets välfärdssamhällen. Den verkliga stridsskriften mot slaveriet var Pauli brev till den kristna slavägaren Filemon, där han uppmanades att göra sin slav Onesimos till son och arvtagare. Slaven skulle ärva slavägarens förmögenhet och sociala ställning!
Men det visade sig vara lättare att avskaffa slaveriet som juridisk situation än de arbetsförhållanden som rådde under slavtiden. Kyrkan engagerade sig, speciellt genom klostren, i den utveckling av produktionsmetoderna inom speciellt jordbruket, som var en förutsättning för att det arbetande folket skulle få ett bättre liv. Den ekonomiska historien visar en fortgående ökning av produktiviteten per arbetstimme genom växtförädling, nya jordbruksredskap och slutligen industrialisering.
Detta har lett fram till ett produktonsresultat, som räcker för att alla ska kunna överleva och inte svälta ihjäl. Och dessutom till att den nödvändiga produktionen av varor och tjänster kan åstadkommas med en allt mindre insats av arbetstid. Detta talar givetvis för att det är läge för en ny stor arbetstidsreform, åtminstone i de industrialiserade länderna.
Men vad gör våra politiker? De "skapar sysselsättning" för att stjäla vår tid.
Ingen har något grepp om hur mycket meningslöst pseudo-arbete som finns. Det är dock inte bara personer i fas 3 och liknande meningslösheter som "sysselsätts" med arbetsuppgifter som egentligen inte behövs, utan också personer i samhällstoppen med höga löner. Däribland en stor del av den svenska journalistkåren. Här hittar vi de verkliga bidragstagarna. Obligatoriska TV-avgifter, presstöd, distributionsstöd, annonaintäkter - och ett våldsamt profiterande på andra olyckor.
Speciellt kvällspressen och dess löpsedlar har under flera veckor bedrivet underhållningsvåldtäkter på sexbrottsoffer, kungahuset och kyrkan. Förra året var den dåvarande arbetsmarknadsministern (Hur mår han idag?) offer för Aftonbladets underhållningsvåldtäkter.
Han borde ju i stället ha ställts till svars för sin arbetsmarknadspolitik.
Om du rulllar tillbaka hittar du mina inlägg om arbetstidsfrågan. Där kan du läsa om rationaliseringarna, som minskat behovet av arbetskraft. Första inlägget i den frågan skrev jag i januari 2011. Den senaste tiden har jag skrivit ett inlägg om förtalslagen (Se inlägget: Två juridiska frågor). Även sanna påståenden, som är till "men" för den omtalde personen, kan vara förtal. Avslöjandet att någon varit utsatt för våldtäkt eller andra sexbrott kan vara förtal. Och naturligtvis är påståenden, sanna eller ej, att någon är "lösaktig", ofta byter partners, etc, förtal.
Genom ett par kommentarer, som jag ej publicerade p.g.a namnuppgift, till det första inlägget (Två juridiska frågor) kom debatten på denna blogg att omfokuseras från förtalsbrott i allmänhet till ett specifikt fall.
Kommentarorerna har påpekat att den berörda person har skrivit en bok om sitt eget fall, vilket jag inte kände till, och att det därför inte behövs något tillstånd från honom /henne att publicera hennes /han namn. Kommentatorerna menar att media har rätt att offentliggöra sådan som redan är offentliggjort genom en bok - och att författaren själv ville ha offetlighet, att hon /han ville starta en debatt.
Men är det därmed säkert att han /hon ville att debatten skulle kidnappas av snusktidningar (Aftonbladet och Expressen) som har underhållningsvåldtäkter som affärsidé för att sälja lösnummer? Med underhållningsvådtäkter avser jag sexualisade skildringar och låtsad indignation i underhållningssyfte, att framkalla antingen moralpanik eller något slags njutning hos läsaren.
I själva verket är detta, som delar av den svenska journalistkåren sysslar med, underhållningsvåldtäkter inte bara av dem omskrivna personerna som har varit med om rent fyskiska sexbrott. Det är även underhållningsvåldtäkter av tidningsläsarna.
För flera år sedan hade en överklassdam skrivit en halvt själbiografisk bok, som var avsedd att vara en vidräkning med de traditionella könsrollerna och "det borgerliga kärleksbegreppet", som enligt henne leder till att kvinnor söker lyckan i kärleken till en man, i stället för exempelvis jobb och karriär.
"Alla liggen med alla killarna", stod det på löpsedlarna. Detta var ju rent förtal, även om det eventuellt var sant att hon hade haft flera relationer i jakten på lyckan genom kärleken till en man. Hennes försök till seriös debatt om könsroller och kvinnlig sexualtet slutade alltså i att hon blev utsastt för underhållningsvåldtäkter i media. Denna "reklam" ledde förstås till att hon tjänade bra på sin bok, men var det detta hon ville, bli allas hora?
Under den senaste veckan har kvällstidningarna skrivit att "Silvia väntade rasande" medan kungen umgicks med "bikinibrudar". Sedan kunde vi läsa om "Sveriges värsta präster", om bl.a. en präst som haft sex med en f.d. konfirmand. Skulle vara intressant att få veta hur många präster som är gifta med f.d. konfirmander.
Har kvällspressen därmed bidragit till ökat förtroende för kungahuset och kyrkan, eller till att någon behövande har fått hjälp?
Ingen, inte ens drottningen, skonas från underhållningsvåldtäkterna.
Bojkotta kvällspressen, vägra betala TV-avgiften och avskaffa presstödet. Det är dags att journalisterna börjar göra rätt för sig genom hederligt arbete i stället för att leva på underhållningsvåltäkter och bidra. Någon brist på arbetskraft efter införande av kortare arbetsdag behöver det inte alls bli.
Vem är det?
Men visst har jag missat det som kommentatorn påstår. Jag har ju bara läst det som stått på löpsedlarna. Kvällspressen frosseri i sexbrott är inget som lockar mig till tidningsköp. Jag har konsekvent avstått från att stödja kvällspressen ekonomiskt genom tidningsköp sedan 20 år tillbaka.
Hänsynslöst mot sexbrottsoffer
Men nu handlar det ju inte om brottsoffer i allmänhet, utan om sexbrottsoffer. De ska alltså hängas ut som utnyttjande och utsättas för exempelvis spekulationer om det inte var frivilligt, trots allt. Sådant förekommer ju. Och det är ju mycket svårt för domstolarna att döma i sexbrottsmål, när det inte finns synliga bevis på motstånd. Det finns ju dessutom, i vissa etniska och religiösa grupper, föreställningar om att den som har blivit våldtagen är "oren" och inte värdig att ingå äktenskap. Det tillverkas konstgjorda mödomshinnor på svenska sjukhus. Vilken katastrof för den kvinnan, om det avslöjas att hon har blivit våldtagen.
Det är ju också ett faktum att personer som har utsatts för sexbrott känner sig smutsiga och inte vågar gå ut. Tänk att möta sitt ansikte på en löpsedel eller på en tidningssida. Det kan leda till att den våldtagna eller utnyttjade personer inte vågar gå ut, inte kan sköta ett arbete och lever bakom fördragna gardiner. Hur känns det då att, i hemmets trygga vrå, möta sitt namn på en privatblogg. Det är inge slump att media nästan alltid avstår från att publicera namnet på just sexbrottsoffer.
I just det här fallet har media gjort ett undantag, men det står ju också att personen ifråga själv hade valt att "framträda" och att detta var "starkt" gjort. Varmed menas att han /hon hade valt att utsätta sig för det obehag, som en publicering kan medföra, för att sätta ljuset på ett problem.
Denna person har emellertid inte valt att framträda på min blogg, och säkerligen inte heller på kommentatorns blogg, där hans /hennes namn nu kan läsas.
Publicering av kommentarer
Jag har fått en kommentar, där en namngiven person utpekas som pedofiloffer. Kommentatorn grågar regoriskt "Men NN ska kanske nu, enligt din uppfattning, bli dömd nu. Han är ju inte journalist!" Nej, det kanske han /hon inte är. Det vet jag inget om. Men det är väl journalister som har skrivit om fallet? I så fall ska ansvariga utgivaren straffas, om publiceringen var olaglig. Vilket den sannolikt var. Brottet är i så fall förtal av avliden. För att åtal ska ske måste någon anmäla brottet till åtal.
Det är däremot knappast i normalfallelt någon brott att uppge för en journalist att man har utsatts för ett sexbrott eller annat brott. Det är ju inte uppgiftslämnaren som beslutar om publicering.
Kommentatorn borde fundera på varför media ytterst sällan publicerar namnen på sexbrottsoffer. Svar: Eftersom det kan vara straffbart som förtal, naturligtvis.
Att media har gjort ett undantag från denna princip i ett enskilt fall, ger inte rätt för vem som helst att ge vidare spridning av namnuppgiften. Personen ifråga kan ju ha ångrat att han / hon (vilket jag antar har skett i detta fall) har givit tillstånd till en tidning att publicera hans /hennes namn.
Därför publierar jag inte kommentaren.
Två juridiska frågor
Det räcker alltså inte att ett påstående är sant, för att den som sprider påståendet ska frikännas i en förtalsrättegång. Det ska också vägas in om avslöjande varit till men för den utpekade. Och som "men" räknas både subjektivt lidande och faktiska konsekvenser, exempelvis att någon som gärna ville bli frälsningssoldat inte fick bli det.
Man kan kanske tycka att den som vill bli frälsningssoldat har ett slags moralisk skyldighet att självmant berätta om sin läggning. Ja, men det ska han göra själv. Det är inte något som någon självutnämnd "moralens väktare" ska göra. Man kan alltså bli dömd för förtal, även om det man påstår är sant. Var man skyldig att uttala sig, ska man däremot inte dömas.
Skyldighet kan uppstå på många olika sätt, genom lag eller annan bestämmelse, tjänsteställning (exempelvis om man är polis) eller omständigheterna i övrigt. Den som är ögonvittne till ett pågående brott, har naturligtvis rätt att avslöja detta, trots att det är till men för brottslingen.
Själutnämdna moralväktare har emellertid inte fler skyldigheter än andra.
Men mina debattmotståndare hade i princip rätt: Med ökad acceptans av homosexualitet, så blir de situationer i vilka det är ett brott att avslöja någons sexuella läggning färre. Själva åsikten att ett sådant avslöjande kan var brottsligt, kan ju i sig upplevas som kränkande.
Avslöjandet att en kvinna har fött barn utom äktenskapet, som förr kunde vara ett grovt förtalsbrott, är idag knappast alls straffbart, om inte kvinnan tillhör en mycket moralkonsvervativ miljö.
--- x ---
Den andra frågan gäller terrornätverksledaren bin Ladens rätt till rättegång. Om han hade tagits med levande, hade han utan tvekan haft rätt till rättegång. Han var ju t.o.m. åtalad i USA. Följden av hans död blev att åtalet fick läggas ner, vilket är beklagligt av flera anledningar. Att bin Laden hade sluppit dödsstraff är föga troligt, så för honom personligen hade det ingen betydelse. Men nu blir inga vittnen förhörda, inga bevis framlagda och prövade. Det kunde ha givit ökad kunskap om terrornätverket al Qaida.
Jag har förut hävdat att bin Laden dog i strid, i ett krig som han själv har startat. Jag vidhåller att bin Laden dog i strid. Ingen har hittills motbevisat detta. Människor dödas i krig. Ingen soldat är skyldig att offra eller allvarligt riskera sitt eget liv för att skona en fiende, som kanske har vapen eller sprängladdningar gömda under kläderna.
Det har alltså inte framkommit något som tyder på att de amerikanska kommandosoldaterna har brutit mot konventionen om behandling av krigsfångar eller mot folkrätten i övrigt. Folkrätten är i och för sig tillämplig. Folkrätten är till för att skydda stater, inte för att skydda enskilda personer mot staten. Men det gäller i första hand den egna staten. I krig handlar det om en annan stats medborgare.
Konventionen kräver att soldater ska bära uniform samt bära sina vapen öppet, för att bli behandlade enligt konventionen. Detta har al Qaida systemtiskt brutit mot. Svenska debattörer försöker nu omdefiniera bin Laden till en vanlig gangster, som förvägrats rättegång.
Chockhöjningen
Socialdemokratiska politiker runtom i landet binder just nu ris åt egen rygg. De rasar mot den borgerliga alliansens i Stockholms län planerade "chockhöjning" av SL-kortet till 790 kr per månad. För detta pris får man åka hur mycket man vill och hinner med i hela Stockholms lön. Martin Moberg i Blekinge, där landstingets ekonomi är fullständigt i kaos och 300 sjukvårdskanställda ska sparkas för att spara berömmer ett förslag om att införa ett tusenkronorskort, som ska gälla i ett helt år för resor i ett helt län, alltså under 100 kr i månaden.
Det är en mindre månadskostnad än vad ett enda läkarbesök kostar. Det är mindre än högkostnadsskyddet för sjukresor.
Ett länskort i Blekinge län kostar idag 950 kr. Vill man ha utökad giltighet till Kalmar kostar det 1.450 kr. För detta pris får man åka med Öresundstågen inom Blekinge län. Det dansk-engelska bolaget DSB First, som kör tågen är på fallrepet, eftersom man har lagt ett för lågt anbud på trafiken i Sydsverige.
Om något annat bolag tar över blir det antingen rejäla kostnadsökningar för kommuner och landsting eller indragna tåg. Så blir fallet även i Halland där förslaget om tusenkronorskortet första lancerades. Hur har man tänkt klara detta om 90 procent av biljettintäkten försvinner?
Man får lägga ner all kollektivtrafik utom de mest fullsatta bussturerna. Man rycker ju undan hela den ekonomiska grunden för kollektivtrafiken.
Den borgerliga alliansen i Stockholms län vill inte bara höja priset på länskortet. Man vill också införa en prisdifferentiering så att det blir billigare att åka korta sträckor, enligt en DN-artikel för några år sedan.
- Vi trodde att det fanns en bred politisk uppslutning till att vi ska ha ett enhetligt 30-dagarskort som ska gälla hela Stockholms län. Vi kommer att framföra kraftfull kritik om man tänker ändra på det, sa en talesperson för s.
- Det är på de långa sträckorna som kollektivtrafiken fyller störst funktion. Därför är det klimatovänlig politik att vilja dela upp regionen i flera zoner och göra kollektivtrafiken till ett mer komplicerat och dyrt alternativ, sa en talesperson för mp.
I resten av landet har sociademokraterna gått den rakt motsatta vägen. Vilken betyder att de sossar som nu råskäller på borgarna i Stockholms län talar mot bättre vetande. För att kunna ha en kollektivtrafik, som är tillgänglig för alla och håller en hög kvalitet åtminstone längs de trafikstarka stråken behövs varenda krona som kan fås av biljettintäkter och skattemedel.
Miljöpartiets politik är djupt osolidarisk mot dem som har det sämst. Med "miljöhotet" som skrämselvapen vill man gynna de bäst ställda, de som har två bilar per familj och inte har några problem med bilkostnaderna. Det är ju på den gruppen resenärer, som det går att göra "miljövinster" på minskad bilanvändning.
De som inte ens äger en bil kan ju inte minska sitt bilåkande. Den enda miljövinst som kan göras på den gruppen är om de måste stanna hemma på kvällar och veckoslut genom indragning av alla dåligt utnyttjade bussturer. Och det sker ju. Till och med i Stockholms län.
Men det djupare motivet för mp är inte omsorgen om miljön. Utan man vill använda kollektivtrafiken som ett experiment för en penninglös ekonomi, där inga intäkter behövs för att finansiera några kostnader. Ytterst handlar det om att ersätta kapitalismen med en utopi.
Det är dags att syna klimatbluffen.
Den nya socialdemokratiska partiledningen har insett att det inte går att vinna val på löften om att avskaffa de redan införda jobbskatteavdragen. Det går antagligen inte heller att vinna val på chockhöjningar av patientavgifterna i sjukvården. Och det går säkert inte heller att vinna val på kraftiga budgetunderskott som leder till skenande räntor på villalånen.
Det går helt enkelt inte att förklara för en bilåkande majoritet varför de ska få sämre privatekonomi för att en välbeställd kollektivåkande minoritet ska åka näst intill gratis.
Eller för att själv lockas över till en kollektivtrafik, som kommer att gå med större förluster för varje ny resenär så att pengar inte finns att sätta in extra fordon. Vem vill betala för en tjänst som man inte vill ha?
Med 1,5 åkande per bil i genomsnitt, behöver biljettpriset inte vara lägre än 2 /3-delar av bensinpriset för att vara prismässigt fullt konkurrenskraftig. Det motsvarar en månadskortpris på runt 900 kr för en daglig reslängd på 5 mil per riktning. Och i denna bilkalkyl är inte inräknat biltvätt, oljebyten, spolarvätska, däckbyten, reparationer och värdeminskning.
För en vanlig arbetspendlare finns det alltså tiotusentals kronor per år att spara genom att åka kollektivt även med nuvarande länskortpriser. Varför fortsätter då den stora majoriten att åka bil? För att det är bekvämt, förstås!
Mp:s förledande resonemang går ut på att man måste sänka priset ytterligare för dem, som är villiga att betala mer för bättre komfort, för att de ekonomiskt sämst ställda ska ha råd att åka. Men det behövs inte alls. SL (och flera andra länstrafikbolag) har billigare kort för pensionärer. I Stockholms län får det billigare kortet även köpas av studenter och personer som har sjuk- eller aktivitetsersättning.
Tyvärr får det inte köpas av personer som är inskrivna som arbetslösa vid arbetsförmedlingen. Varför inte? Vore inte det något att kämpa för i stället att gå ut med rena utopier?
De närmast sörjande?
Sedan upproret i Libyen började har minst 1.200 personer drunknat i Medelhavet under försök att nå den norra stranden, enligt FN:s flyktingorgan UNHCR. Det framgår inte vilka de omkomna var. Om de var libyer eller flyktingr från andra delar av Afrika. Flera s.k gästarbetare i Libyen har transporterats hem genom FN:s försorg, och har väl inte haft anledning att fly över Medelhavet.
Det fanns överenskommelser med Khadaffi-regimen om att Libyen skulle hindra flyktingar från andra afrijkanska länder att fortsätta till Europa. De överenskommelserna hiar naturligtvis inte kunnat hållas under upproret. Hur många libyer, som har dött i striderna, vet ingen. Men en sak är säker: Många fler hade dött, om Khadaffi hade fått hållas.
Kommer Libyen att bli en demokrati? Kommer flyktingströmmarna att öka eller minska sedan Khadaffi har störtats? Initialt kommer de nog att öka, men därefter att minska. Med tiden - men det ligger nog långt fram i tiden - kommer flyktingströmmarna från övriga delar av Afrika också att minska. Det som sker i Nordafrika ger hela Afrika hopp om en bättre framtid.
Det är naturligtvis viktigt att Libyen inte glider in i en ny diktatur, såsom skedde i Iran efter upproret mot shahen 1979. Sett ur den aspekten är det en välgärning att den ultrareaktionära terrorledaren bin Laden är borta.
bin Laden har många "närmast sörjande" bland svenska politiker och opinionsbildare. Ingen nämner med ett ord de över tusen personer som har omkommit i Medelhavets vågor i desperata försök att nå den norra stranden. De fick ingen rättegång. Hade de lyckats ta sig ända till Sverige hade deras asylansökningar prövats i en rättegång.
Såsom omständigheterna nu är, kan ingen lastas för att de inte fick sin sak prövad i någon domstol. Men ingen kostar ens på sig ett beklagande. Inte ens de, som är uppröda över att bin Laden "mördades" i stället för att ställas inför rätta som en vanlig smågangster.
Är det inte konstigt att människoliv värderas så olika? Har en terrornätverksledare, som har förklarat krig mot hela det amerikanska folket och har tusentals oskyldiga liv på sitt samvete, ett större människovärde än de som bara försökte få en bättre framtid?
bin Laden dog i strid. Han blev inte mördad. Att påstå det är att likställa offer och förövare samt vanliga hederliga muslimer med dem som begår de ruskigste våldsdåd i islams namn.
bin Laden har utfärdat en formell krigsförklaring mot USA. Hans s.k. hem i Abbottabad var en kommandocentral. al Qaida var mer centraliserat en man än vad man givit sken av. Att bin Laden inte varit formell statschef i något land gör honom inte till en vanlig kriminell. Han har haft tydliga ambitioner att lägga länder under sig, och har varit nära att lyckas.
Al Qaida har infitrerat den pakistanska militären, säkerhetstjänsten och polisen. Navy Seal har opererat på fientlig mark. Ingen hade kommit till dessa elitsoldaters undsättning om de hade misslyckats. Man förlorade en helikopter, och var alltså hårt trängda när bin Laden sköts.
Vems ansvar hade det varit om bin Laden hade kommit undan och kunnat fortsätta att utöva terror, fortsätta att beordra självmordsbombare att uppsöka folkmassor och ta andra med sig i döden?
Nej, alla dessa borde saklöst ha offrats för att ge bin Laden en skådeprocess!?
Libyens sak är vår!
terrornätverksledaren Usama bin Laden oskadliggjordes i måndags av en specialstyrka från USA. Om all Qaida försöker hämnas bin Ladens död så kommer de att avslöja sin hemliga celler, så att de också kan oskadliggöras.
Det är iofs sig sant att våld föder våld, och det har bin Laden själv nu fått erfara. Det är också sant att allting växer tills det hejdas. Al Qaidas växt har nu hejdats, även om terroristnätverket skulle offra sina reserver för att ge sken av motsatsen.
Man måste vinna krigen för avsluta krigen så att freden blir en varaktig fred. Det begrep Sveriges sista krigarkung, den från Napoleonkrigen, importerade marskalken Carl XIV Johan. Han såg till att Sverige fanns med på den segrande sidan i slutstriden mot Napolen.
Det korta norska fälttåget var bara för att säkra krigsbytet i fredsuppgörelsen, som innebar att Danmark fick avstå Norge till Sverige. Det sista slaget på svensk mark ägde rum utanför Umeå i augusti 1810.
Målet för de allierade i andra världskriget var Nazitysklands villkorslösa kapitulation. Kriget började sedan den dåvarande brittiska premiärministern givit Hitler mersmak sedan han "mutat" Hitler med Sudeterna i Tjeckoslovaken.
Al Qaida är allvarligt försvagat av demokratirörelsen i Nordafrika och Mellanöstern. Arabfolken vill inte ersätta de diktaterer som de gjort sig kvitt, eller håller på att göra sig kvitt, med en ännu värre diktatur.
De har lärt sig av exemplet Iran att känna igen de reaktionära krafter som maskerar sig som hängivna muslimer.
Men risken för bakslag finns naturligtvis fortfarande, att de folkliga revolutionerna kidnappas av extemisterna. Det minsta omvärlden kan göra är väl ändå att kämpa ner terroristerna, så att de inte hotar den bräckliga demokratin i de just befriade länderna.
Svenska kyrkans insats, som går ut på villkorslös kapitulation mot dem som använder våld mot civila, är föta hedersam. Och inte ett dugg kristen - utan snarare en barlast som Svk har med i bagaget sedan DDR-tiden.
Besöken i Luthers hemtrakter i östra Tyskland stärkte inte alla besökare från Sverige och Svenska kyrkan i den lutherska tron.
De kom hem med en tämligen förvriden bild av luthersk kristendm, svept i flosklar om "fred" - syftande till "villkorslös kapitulation" inför DDR-regimens bundsförvanter bland Trejde världens diktatorer.
Jag vill helst inte bidra till ytterligare misskreditering av Israel. Men det går ungefär tio dödade palestinier i vedergällningsaktioner för varje dödad Isreel i terrordåd. "Hjärnorna" bakom terrordåden klarar sig.
Nu har bin Laden drabbats av sitt eget våld, av det våld som fötts ur hans eget våld. För några dagar sedan var det Khadaffis son. Han drabbades av det våld, som Khaddafi har utlöst. Om inte Khadaffi hade börjat slakta sitt eget folk, hade hans son levat idag.
Det är ett märkligt sätt att fördela skuld, att inte skilja mellan angripare och offer /försvarare.
Under min egen livstid har världen sett Nazityskland besegras, dikturerna i Sydeuropa har fallit (Spanien, Portugal och Grekland), diktaturerna i Östeuropa har fallit - och nu ser vi Guds mirakel utsträckas till de muslimska länderna utanför Europas gränser. Gud är stor - Allah akbar!
Fler reflexioner efter 1 maj.
Det är ju alltid köparens marknad, när utbudet av en vara eller tjänst övestiger efterfrågan. Och det är ju arbetsgivaren som "köper" arbetskraft. Men med dagens massarbetslöshet hinner arbetskraften tydligen bli "inkurant". Detta är ett begrepp som används i bokföringen när en vara har legat i lager så länge så att den sjunker i värde. Fjolårets modell. Sommarkläder under vintern. Skidpaket som inte har sålts, fastän det hunnit bli midsommar.
Läs mina inlägg om rationaliseringarna och arbetstiden. Gå in i spalten till höger, rubriken "Kategorier" och klicka på "Aktuell politik". Rulla ner. Det första inlägget om arbetstidsfrågan publicerades 26 januari.
Reflexioner efter 1 maj.
Denna blogg startade som en rent kyrklig blogg, som behandlade ett organisationsförslag för Svenska kyrkan (se kategorin Kyrkokommuni spalten till höger). Den har sedan svällt ut till att handla om kyrkohistoria (speciellt 1500-talet) och bibelkritik (Bibeln skall inte kritiseras utan förstås, anser jag). Men även annat som intresserar mig. De senaste månaderna har det blivit mycket poliltik.
Det är viktigt att slå fast att kyrkan ska vara partipolitikst neutral, men inte religiöst neutral. Därför kan kyrkan kritisera den faktiska politik, som förs av ett visst parti. Samtliga kristna samfund, som är medlemmar i Sveriges Kristna råd står bakom påskuppropet mot utförsäkringarna. Det allra bästa hade förstås varit om kristna moderater hade tvingat sin partiledning till en rejäl reträtt i denna fråga, utan andras inblandning. Både för att det hade varit till större hjälp för de utförsäkrade, och för att kyrkan hade undgått beskyllningar för att driva s-märkt partipolitik.
Att jag driver s-märkt partipolitik så gott jag kan, är det däremot ingen tvekan om. Men jag är inte kyrkan. Och alla de bloggläsare som tycker att jag skriver bra inlägg i teologiska frågor, behöver inte alls instämma i mina politiska åsikter.
Men å andra sidan kan väl en del av mina åsikter i sakpolitiska frågor stödjas även av er som sympatiserar med borgerliga partier?
Följande har jag skrivit som kommentar på en socialdemokratisk blogg. Men även ni, som sympatiserar med borgerliga partier, kan väl i stort sett instämma i min kritik mot den kommunala huggsexan om trafikinvesteringarna?
"Det här tycker jag var bra sagt av Tommy Weidelich. Han är nog rätt man på rätt plats. "Vi kommer att prioritera sådana investeringar som skapar tillväxt, företagande och att fler får jobb", säger han.
Ska man därtill återinföra den ekonomiska tryggheten för sjuka och arbetslösa, vilket kommer att kosta ett antal miljader varje år, och ändå inte höja skatten, kommer det att krävas hårda - för att inte säga brutala - prioriteringar bland investeringarna.
Det räcker inte att fler får jobb under byggnadstiden. Det måste leda till varaktiga jobb. För att ta ett exempel: Vilka jobb i Norrland gav utbyggnaden av vattenkraften i Norrland? Inte ett enda bestående ersättningsjobb för de jobb i jordbruket som försvann när åkermarken sattes under vatten, vill jag påstå.
Jag ska ta ett aktuellt exempel på behovet av hårda prioriteringar, på nödvändigheten av att krossa en del "kommunalrådsdrömmar". Nämligen förbifart Hova och nordöstra Västergötland. Hova är sista tätort före länsgränsen mot Örebro län.
Inför omvalet i Västergötland slåss borgare och sossar om vem som ska stå för merkostnaden för enfyrfilig förbifart. Staten tycker nämligen att det räcker med en 2 + 1 väg. Och varför skulle det inte räcka? En nybyggd 2 + 1 väg är ju vad man har på andra sidan länsgränsen. Och det räcker.
Men västgöta-kommunerna längs E20 anser att det höjer den kommunala prestigen med en fyrfilig väg hela vägen. I stället för investeringar som ger fler jobb, vill man alltså höja den kommunala prestigen, genom att dra på onödiga extrakostnader.
Räcker det inte att den kommunala huggsexan om järnvägsinvesteringarna under flera år har dränerat Banverkets / Trafikverkets budget på underhållsresurser till de befintliga järnvägarna, så att det nu finns ett uppdämt reparationsbehov i storleksordningen 25 miljarder?
Ska det bli samma sak med väginvesteringarna? Nej, det behövs alltså hårda prioriteringar, brutala prioriteringar. Sätt stopp för den kommunala /regionala huggsexan om de nationella trafikinvesteringarna!"
Regeringen har sagt att om regionen (Västra Götaland) vill ha en fyrfältsväg förbi Hova, så får regionen betala merkostnaden själv. På den punkten håller jag fullständigt med regeringen. Men jag håller inte med de regionpolitiker som eventuellt tycker att detta kommunala prestigeprojekt är viktigare än att rusta upp Karlsborgsbanan eller rätta till bristerna i sjukvården.
http://www.trafikverket.se/Privat/Projekt/Vastra-Gotaland/E20-GoteborgOrebro/E20-forbi-Hova/
