Partiledaren som inte tog semester
Läste en analys i Svenska Dagbladet idag. De borgerliga partiledarna har som taktik att nobba samarbetsinviter från Löfvén för att tvinga ut S på vänsterkanten och söka stöd där. Så ska de f.d. borgerliga väljare som bytte block och röstade på S lockas tillbaka. Men är inte detta lika mycket mobbning, som att vägra samarbeta med SD? Nej, det är de spelregler, som gäller i politiken. Mobbning är något annat, som rör personen.Slag under bältet för att använda det vanliga bildspråket.
Det är märkligt att en partiledare sjukskriver sig i utbrändhet. En riksdagsledamot får ju inget löneavdrag för frånvaro från arbetsplatsen (riksdagen), och för övrigt har väl Åkesson - sett till arbetsbördan och kravet att alltid vara tillgänglig - förtjänat en rejäl semester på en dryg månad, d.v.s. lika länge som han är sjukskriven. Han har för övrigt snuskigt mycket betalt, en rejäl ersättning från partiet (d.v.s. en extra tilldelning av skattepengar via de kommunala partistöden, som lokalavdelningarna tvingas avstå till riksorganisateionen) utöver riksdagsarvodet, för att vara partiledare. Går han miste om de pengarna p.g.a. sjukfrånvaro?
Det pressade schema som han haft under lång tid, och med den självöverskattning som utmärker rasister att alltid vara bättre än andra, att tillhöra den bästa av en bättre ras, är det alls inget konstigt om han har slitit ut sig och faktiskt behöver vila upp sig. Symtom på utbrändhet kommer ofta, sedan en tung arbetsbörda har lindrats påtaglit. Och visst har arbetsbördan minskat efter valet, när andra har fullt upp med förhandlingar.men han själv tillhör ett parti som ingen vill förandla med. Är det hans politiska motståndares fel?
Nej, det är snarare medias fel. För media har ju nu under en veckas tid satsat alla resurser på att rapportera till varke rörelse av den svenska marinen i realtid till varenda rysk ubåtskapten runt om i världen. SD-toppens häftiga spelvanor, ebolan,islamska kalifatet i Syrien och Irak och de motstridiga beskeden från sossar och miljöpartister i regeringen, är inte längre några nya nyheter. Sveriges största tidningar gör nu samma sak som den tidningsjournalist på Nerikes Allehanda,som satte eld på en lada för att bli först med en bild från brandplatsen, innan brandkåren hunnit dämpa lågorna.
Man skapar själv de händelserna som man rapporterar om. Kvällens nyhet är att den ryska ubåten, om de nu var en sådan, har smitit ut på internationellt vatten - tack vare de svenska journalisternas rapportering av de svenska ubåtsjaktsfartygens positioner. Undrar vilken kvällsblaska som kommer att avlossa det första skottet i det kommande kriget mellan Sverige och Ryssland.
P.S. Enligt ABC-nytt har en stockholms SD-politiker uteslutits för att han kallat Pride för "ett spektakel" samt föreslagit att "högpresterande svenska barn" ska få gå i andra skolor än "lågpresterande invandrarbarn". Enligt Tvärsnytt förebereds uteslutning av en SD-politiker i Västmanland för att han kallat Rosanna Dinamarka för "ett pök som borde utvisas". Dinamarca är alltså den V-riksdagsledamot som hade burit en T-shirt med texten SD = rasister. Ingen inbillar sig väl att detta är de verkliga orsakerna till uteslutningarna? Hade så varit fallet, hade riksdagens andre vice talman redan varit utesluten för sitt påstående att sångerskan Loreen (på rasistsajter kallad "marockanskan") inte representerade Sverige i Eurovisionsschlagern.
Jag brukar inte läsa den högerextrema sajten Fria Tider, men gjorde den när en länk på en blogg länkade dit. Och jag måste hålla med om FT:s karaktäristik av SD, apropå uteslutningen av Patrik Ehn, att partiets toppskikt består av " en rad släktingar, flickvänner och andra kompisar till partiledningen,... " /- - - /. Det är frågan om personer vars enda kvalifikationer består i att de är obrottsligt lojala mot partitoppen, och framförallt genom sina tillkortakommanden i övrigt aldrig kan utgöra något hot mot ledningens maktinnehav."
FT konstaterar vidare att SD kan fylla " en funktion som en bekväm, foglig födkrok för Jimmie Åkesson och resten av 'de fyras gäng', samt för deras släktingar, flickvänner och kompisar." Den kommunfullmäktigeledamot i Blekinge, som hade betalat ut en del av det kommunala partistödet till sig själv, hade väl inte begått något värre brott (om det ö.h.t. var ett brott i juridisk mening*) än partiledarens själv, som har lön från både riksdagen och partiet?Och nu har han en giltig ursäkt för att slippa ta ansvar för partiets ställningstaganden och åtgärder under en tid framåt. Det är förstås mer bekvämt att vara sjukskriven än att ha semester. Tänker på centerpartiledaren Anni Lööf, som tvingades avbryta sin semester i Thailand, när det strulade till sig på hemmaplan med förslaget om månggifte, typ "bonde söker fruar".
- - - - - -
*) Enligt partistödsreglerna får de kommunala partistöden användas för att inrätta avlönade tjänster som partiombudsmän e. dyl, för att bedriva lokal verksamhet. Lagen tillåter däremot inte att kommunala partistöd används för rikstäckande verksamhet. Men sedan det framkommit att både Mp och Kd gjort på samma sätt innan de partierna kom in i riksdagen, har ingen åklagare vågat ta i detta delikata ärende. Det är i vart fall fräckt att gå ut i media och påstå att en tidigare medlem ha uteslutits på grund av ekonomiska oegentligheter, när hon troligen inte gjort sig skyldig till detta i juridisk mening, men däremot ledargarnityret i riksdagen. De berikar sig själva i avvaktan på den dag, då de inte sitter där längre.
Sveriges riksdag har skämt ut Sverige genom sitt talmansval
Så är det. Talmannen representerar inte i första hand sitt parti, utan hela riksdagen och hela Sverige. När man nu inte kunde enas om att frångå praxis, borde man åtminstone ha gjort det till en personfråga. Riksdagen har skämt ut Sverige genom att som en andre vice talman välja en person, som har ifrågasatt om sångerskan Loreen verkligen representerade Sverige i Melodifestivalen i Baku 2012, trots att hon är född, uppvuxen och utbildad och har gjort sin musikaliska karriär i Sverige.
Segern i Melodifestivalen var hennes internationella genombrott, efter att ha toppat listorna i Sverige några gånger. Mig veterligt har hon aldrig representerat något annat land. Kan det vara något annat än att hennes båda föräldrar är födda i Nordafrika - i ett land, som Sverige inte borde ta emot invandrare från enligt en då ledande sverigedemokrat, som hölls om ryggen av den nuvarande andre vice talmannen, mot kritiker (speciellt en) inom det egna partiet. De menade att skyddsbehov, och inte vilket land man kommer från, borde vara avgörande beviljande av uppehållstillstånd i Sverige, och att denna princip (skyddsbehovet) borde hävdas ännu starkare, om invandringspolitiken blir mer restriktiv, som SD vill.
Sveriges riksdag har alltså valt en andre vice talman, som inte kunnat bjudas in till Nobelfesten. Och frågan är ju om Sverige har någon rätt att vara värdland för Nobelfestligheterna, med denna stränga tolkning av "svenskheten". Alfred Nobel var visserligen född i Sverige, och de som dog under hans experiment var förvisso svenskar, men han vistades mycket lite i Sverige. Han var en kosmopolit, som ägde fabriker i fyra världsdelar. Det var mycket nära att det inte blivit någon nobelprisutdelning i Sverige. Pengarna smugglades ut ur Frankrike i vanliga brev, som innehöll 3.000 kr vardera. En fransk domstol bestämde sig slutligen för att han var bosatt i Björkborn i Karlskoga socken i Sverige, eftersom han där hade sina hästar. Han vistades dock i Italien, när han dog. När den då halvgamla ungkarlen Alfred Nobel annonserade efter en kvinna uppgav han sig inte vara svensk, utan "en rik vagabond".
Borde man då inte i Alfred Nobels anda, acceptera Loreen som lika svensk som Nobel själv? Den nuvarande andre vice talmannen, då "vanlig" riksdagsledamot och partisekreterare för SD pressades hårt av TV:s Camilla Kvartoft om inte han själv borde uteslutas ur partiet för rasism i enlighet med SD:s påstådda "nolltolerans mot rasim", man han svarade att han inte längre hade hand om uteslutningarna, utan det fick "medlemsutskottet" avgöra. När så inte skedde, konstaterade journalisterna att det är skillnad på ställning i parti-apparaten vilka som utesluts.
Nu, när vi närmar oss Nobelprisutedelningen borde kanske media plocka fram intevjun, som gjordes av Camilla Kvartoft. Det torde i varje fall frita Nobelstiftelsen från anklagelsen att mobba någon. Frågan är ju egentligen om bara riksdagsledamöter, som röstade Nej borde bjudas in till Nobelfesten. Men det vore ju märkligt om bara vänsterpartister fick gå.
- - -
Och idag kritiseras Löfvén för att han inte vill förhandla med SD. Men vad finns att förhandla om? Antag då, att det gäller en mer restriktiv invandringspolitik. Men har SD några bättre lösningar till regelverk, än vad vilken byråkrat som helst skulle kunna skriva ihop? Ja, det skulle förstås vara detta att svenskfödda barn till invandrare inte kan representera Sverige.
En dödens köpman som blev mänsklighetens välgörare
Vid sin död i hjärnblödning 1896 ägde Aldred Nobel ett företagsimperium med fabriker över hela världen till ett värde av 100 miljarder kronor i nuvarande penningvärde. Han föddes 1833 i en hyrslägenhet i Stockholm i en familj som kan kallas lägre medelklass. Han avskydde krig och affärsverksamhet, men tjänade likväl sin förmögenhet på krigen. Hans experimentlusta skördade en del offer, bland andra hans egen bror. Ryktets spreds snabbt att han själv hade omkommit i explositionen, varför han fick läsa sitt eget eftermäle. I en av de dödsrunor, som han själv läste, kallades han "dödens köpman".
Tillsammans med några av mina närmaste (den allra käraste var dock inte med) gjorde jag häromveckan en utflykt till Alfred Nobels Björborn i Karskoga - Bofors, som kan beskrivas som två sammanbyggda samhällen. Han hade köpt Björkborns bruk, som redan då ingick i en större koncern, 1894 eftersom det var en idealisk plats för hans fortstatta experiment. Jag har tidigare inte förstått Nobels genialitet och bredd. Han gjorde en rad uppfinningar för det civila livet. Han ville förbättra världen. Hans vapentekniska uppfinningar förklarade han med att vapen skulle bli så fruktansvärda, så att ingen skulle använda dem. Han föreslog att det skulle inrättas en internationell domtol, som skulle lösa konflikter mellan länder.
Bofors är alltjämt Sveriges främsta vapensmedja, med enorma skjutfält i grannskapet med en storslagen natur i gammal bergslagsbygd. Efter besöket i Björkborn fortsatte vi norrut genom Svartälvens dalgång, för vidare färd mot Stockholm. Jag har reflekterat över detta med nobelpriset, och faktumet att riksdagens andre vice talman inte har bjudits in till nobelfesten. Att buda in en person, som bl.a. har hånat sångerskan Loreen för att hon inte är av svensk härkomst, hade varit en skymf mot både Alfred Nobels minne och mot åtskilliga av pristagarna. Och mot det Sverige, som jag älskar.
Den som bryter tystnaden måste veta vad som bör sägas.
Åtta män från Syrien bor i en tvårummare i väntan på uppehällstillstånd. Ett första möte med Migrationsverket är inbokat om fem månader. De har redan väntat i två månader, i total sysslolöshet i det lilla samhället. Alla männen är gifta. Deras planer är att ta hit sina familjer, när de själva fått sina uppehållstillstånd. Varför ska det ta så lång tid, när Migrationsverket har beslutat att alla flyktingar från Syrien ska få permanenta uppehållstillstånd direkt.
Varför fick de inte tillfälliga uppehållstillstånd redan första dagen i Sverige. Med automatisk förlängning med ett år i taget, så länge förhållandena är, som de är, i Syrien? Och möjlighet att ansöka om omvandling till permanenta uppehållstillstånd, om de själva finner att de vill stanna i Sverige?
Nu befinner de sig ju i något slags limbo-liknande tillstånd som asylsökande. I skogarna runt omkring flyktingförläggningen har tältläger funnits hela sommaren. För bärplockare från länder, som man inte behöver fly från. Det har Miljöpartiet fixat genom sin uppgörelse med alliansregeringen.
I ett tafatt försök att vinna stöd för invandrigspolitiken har tidningen haft ett reportage om den hemska situationen för de åtta männen. Men det handlar bara om tristessen i Sverige och nervositeten att något ska hänga upp sig med uppehållstillstånden, längtan efter återföreningen med sina familjer och att åtta syllsolösa män i en liten lägenhet går varandra på nerverna. Det är synd om dem, får vi veta. Men inte ett ord om vilka upplevelser de har bakom sig. Och inte ett ord om hur deras familjer har det i krigets Syrien.
Någon har skrivit på debattsidan att strategin att bekämpa flyktingmotståndet, eller vad det ska kallas, har varit misslyckad. Debattartikeln slutar med att mångfald berikar. Var det så klokt, egentligen. Är avsikten med flyktingmottagningen att hjälpa människor i nöd eller att berika oss själva?
Artikelförfattaren menar säkert inte att hon själv behöver berikas, utan det är de där enfaldiga lantisarna, som aldrig blev tillfrågade om de ville ha en flyktingförläggning, även om den inte är precis inpå knutarna. Utan i utkanten av samhället, inte långt från bärplockarnas tältläger. Kan man skapa förståelse för något genom aff förolämpa dem som ska omvändas?
Tidigare i somras hade en miljöpartist rest upp från riksdagen och anklagat traktens markägare för rasism för att de hade klagat på att de hade tvingats städa upp efter bärplockarna. Uppköparna av bären betalade ingenting. Varken till plockare eller markägare. Miljöpartisten hade berett jorden för den kommande protesten på valdagen, i skydd av valhemligheten.
Valresultatet var alltså väntat. De förolämpades protest.
Nej, det är bättre att tiga, om man inte kan öppna munnen utan att förolämpa någon.
REVA
Man kan undra vad som pågår, när regeringen inte tänker hindra den svenska polisen att delta i den samordnade polisaktionen i hela EU mot flyktingsmugglare och deras offer (de papperslösa). Är detta önskvärt? Varför får inte vanligt folk säga att de tycker det? Och varför säger inte den politiska eliten öppet att det tycker de också? För annars hade de väl stoppat aktionen, i stället för att skylla på att det här bestämmer polisledningen själv? Så här har det varit under flera decennier.
De, som bestämmer över migrationspolitiken vågar inte säga vad de själva tycker, för att det vore så förfärligt, så, om vanligt folk håller med dem. För i så fall blir djävulen lös. Guldläge för de verkliga rasisterna, som gör anspråk på att vara de enda som för fram vad vanligt folk tycker.
Vänsterpartiet rasar, och påstår att det handlar om syrier, som riskerat livet för att komma till Europa. Hur kan V veta vilka de papperslösa är denna gång, innan polisaktionen ens har startat? Jag finner påståendet minst sagt märkligt, eftersom alla flyktingar från Syrien utan vidare prövning får permanenta uppehållstillstånd. Och tillfälliga uppehållstillstånd på ett år i taget i andra EU-länder. Dessa tillstånd förlängs väl med ett år i taget, så länge förhållandena i Syrien är som de är?
Varför har inte flyktingarna sökt asyl, så fort de kommit hit, om de verkligen har kommit från Syrien? Och informeras de inte av polisen om asylrätten, innan de avvisas?
När miljöpartisten Joschka Fischer var utrikesminister i Tyskland kom många papperslösa till Sverige. Man kunde läsa i svenska tidningar om att flyktingarna var instruerade av människosmugglarna att kasta sina papper, som de haft med sig hela vägen, när de passerade gränsen till Sverige på Öresundsbron. Men de sökte väl i alla fall asyl, när de kommit fram? Vad jag fått veta först nu, är att de fått viseringar till Tyskland i Ukraina. (Se förra inlägget!).
Det krävs nu från olika håll, bland annat från V, att det ska finnas legala vägar till Europa. Man ska kunna söka asyl redan i hemlandet, innan man flyr från detta, eller på svenska ambassaderna i grannländerna. Detta för att rycka undan mattan för flyktingsmugglarna. Vill minnas att när en kristdemokratisk italiensk politiker föreslog något liknande, så fick han inte bli EU-kommisionär för mänskliga rättigheter. Då stämplades förslaget som rasistiskt. Förslaget den gången var att inrätta uppsamlingsläger i Nordafrika, varifrån man skulle kunna söka asyl i Europa, och sedan fortsätta med reguljära färjor, sedan ansökningarna beviljats.
Svagheten med förslagen var / är i båda fallen vad de gör, som fått avslag på sina ansökningar. Ska de tvångstransporteras till sina hemländer, eller ska de lockas tillbaka med så radikalt förbättringar av villkoren i hemländerna, så att de återvänder frivilligt? Hur ska de förbättringarna ske? Vänsterpartiet är väl fortfarande motsåndare till militära insatser utomlands? 2014 blev året, när de sista svenska soldaterna lämnade Afghanistan. För att aldrig komma tillbaka dit - eller till någon annan krigszon i Mellanöstern?
Nej, jag tror inte att några syrier skickas tillbaka under rådande förhållanden i hemlandet, om nu några syrier skulle påträffas under polisaktionen nästa vecka.
Jag hoppades mycket på Margot Wallström som ny svensk utrikesminister. Men efter hennes märkliga uttalanden i går, om politiska påtryckningar på terrororgansiationen IS om att upphöra med grymheterna, undarar jag vem som bestämmer i utrikesdepartementet. Biträdande utrikesministern Isabella Lövin, mp, som ansvarar för biståndsfrågorna i regeringen, ska kanske åka ner och förhandla med IS-ledarna?
Med ett litet svenskt biståndsprojekt som lockbete? Kanske en packe plåster till sårade IS-krigare?
Ukraina-viseringarna: Den gröna rörelsens värsta skandal?
Jag sökte en annan artikel på dn.se, och råkade av en slump finna en artikel av Joscka Fischer, som var utrikesminister 1998 - 2005 i den S-ledda tyska regeringen. Som utan tvekan är förebild för den nuvarande svenska regeringen. Jag visste ju att Fischer var ledande figur i De gröna - den tyska motsvarigheten till svenska Mp, och att han som utrikesminister gick på tvärs med det egna partiets pacirfistiska ideologi. Fischer blev den första tyska politiker som beordrade tyska militära insatser utomlands. Visst var det ett "jobb" som måste göras - men av Tysklkand, med sin förflutna?
Idag publicerade DN en mycket Rysslandsfientlig artikel av ex-minister Fischer. På hans meritlista efter ministertiden står en mängd fina uppdrag för den imperialistiska internationella storfinansen. I DN-artikeln utmålas Ryssland som ett land med stormaktsambitioner, som måste krossas. Precis som före både första och andra världskriget vänder nu en tysk politiker ögonen österut och vill lägga Ukraina under den tyska intressesfären, med en grumlig motivering att "folken" måste få bestämma själva. Vad den ukrainska folkmajoriteten vill, vet Fischer, som inte ens diskuterar möjligheten av regionala skillnader hos den ukrainska opinionen.
Fischers ministertid slutade med en präktig skandal, då det visade sig att en annan tysk miljöpartist under hans beskydd varit inblandad i en skandal med viseringar från Ukraina till Tyskland. Det handlade helt enkelt om en '"massturism" under viseringar, som hade utfärdats i strid med det tyska regelverket, falska intyg om att de ukrainska turisterna hade pengar till uppehället i Tyskland, o.s.v. Hur dessa turister klarade uppehället i Tyskland utan pengar, vet jag inte.
Många turister återvände till Ukraina med en överdrivet positiv bild av Västeuropa. Enligt uppgifter har denna massturism givit upphov till den s.k. oranga revolutionen i Ukraina, som enligt Fischers DN-artikel, representerar den ukrainska folkmajorteten.Men bland dess turister fanns även ett stort antal prostituerade, kriminella och s.k. illegala invandrare, varav många har fortsatt till övriga EU-länder. Och Sverige ligger ju inte långt från Tyskland. Och det var ju fullständigt satt i system under Fischers ministertid att immigranter till Sverige kastade sina pass i vattnet, när de passerade gränsen till Sverige.
Därav får dock inga slutsatser dras, utan aktuella uppgifter om saken, att detta förekommer i samma omfattning idag också. Men nog borde våra duktiga grävande journalister ha granskat korruptionen inom den gröna rörelsen i stället för att försöka göra en "affär" av Romsons båtfärg.
Konsensus-krati?
Jag brukar inte skryta med mina akademiska kunskaper. Men jag har faktiskt läst vid universitet, vilket är ovanligt för arbetare vid min ålder. Nu tas det för givet för den yngre generationen arbetare. Och det stör väl ingen. Men äldre arbetare ser man fortfarande ner på. Det är oerhört provocerande för akademiker med akademiska yrken att en äldre arbetare kan mäta sig med dem. Men det kan många äldre arbetare, och inte bara det fåtal som har någon akademisk utbildning. Om ni visste hur många (numera äldre) arbetare, jag mött, med kunskaper på hög akademisk nivå, trots kort formell utbildning!
Möjigheten att ta del av kunskasutbudet utanför de formella studievägarna har länge varit mycket stort. Och utan tvång att följa formella studievägar kan man få många nyttiga kunskaper, som betygsjägarna har missat. Å andra sidan kan man förstås ha missat något, som ingår i de formella studieplanerna. Det borde finnas möjlighet för självlärda att testa sin kunskapsnivå och komplettera.
Men möjligheten till vuxenstudier har begränsats av den nyligen avgångna borgerliga regeringen, som varit mer intresserad av att bevara klassprivilegier än främja verklig kompetens. Socialdemokratin verkar inte heller vara speciellt intresserad av vuxenutbildning, utan vill tvinga alla att fullfölja gymnasiet i unga år, även om studielusten är i botten. Så skapar man livslång aversion mot högre studier, tror jag.Ungdomar i övre tonåren kan inte dresseras att nöta skolbänk, som man lär hundvalpar att sitta vackert.
Det man lär sig vid universitet, eller annan formell studiegång, är vetenskaplig terminologi och metod. Behärskar man detta, kan man komma långt med självstudier. Och man kan dessutom kombinera olika ämnen till ett "tvärvetenskapligt" synsätt. Det förvånar mig att juridikstudenter är så okunniga i samhällsvetenskap och historia, så att de inte ens har elementära kunskaper i svensk rättshistoria.
Jag har läst statsvetenskap vid universitet. Eller statskunskap, som det då hette. Nu har det ju gått inflation i begreppet "vetenskap". Jag är en varm anhängare av den parlamentariska demokratin. Den perfekta demokratin är 51 /49 mellan majoritet och opposition. Konsesus råder bara om minoritetsskyddet. Utan detta skydd skulle ju majoriteten helt enkelt kunna förbjuda alla opposition. I övrigt bestämmer majoriteten. Oppositionens uppgift är att kritisera, att motverka hemmablindheten hos majoriteten, och att ständigt vara beredd på att ta över regerandet.
Oppositionen fyller en viktig funktion även om den aldrig kommer i regeringsställning, helt enkelt genom att kritisera och motverka hemmablindheten hos majoriteten. Genom oppositionens beredskap att ta över, finns också en piska. Man kan se det hos en del kommuner med ett framgångsrikt långvarigt socialdemokratiskt styre. Det kan de tacka den borgerliga oppositionen för.
I den perfekta demokratin finns inget utrymme för s.k. vågmästarpartier, som genom politisk utpressningen driver större partier sin väg. Det finns ingen särskild uppgift för "tredje största parti". Om inte Fi hade dykt upp som gumman ur lådan något halvår före riksdagsvalet 2014, hade kanske Vänsterpartiet varit tredje största parti idag.
Om alla partier ska vara med och bestämma, har vi inte demokrati utan "konsesus-krati". Det är en utveckling som Miljöpartiet har arbetat för under decennier. Nu, när Mp de facto inte är tredje största parti, gör SD anspråk på att få samma roll som Mp har tillskansat sig efter under slutet av 1990-talet och framåt. Konsensus betyder ju att alla är överens. Det tredje största partiet ska bestämma, åtminstone över sina egna s.k. hjärtefrågor.
Sedan tanken på verklig demokrati - folkstyre - väcktes under 1700-talet har utvecklingen mot verklig demokrati fördröjts genom utopiska idéer om att demokrati skulle vara detsamma som konsesus-krati, att alla ska vikttara överens. Man har hittat på teorer om en "folksjäl", som kommer till uttryck i konsensus, att alla är överens, i alla frågor. Detta har banat väg för diktatorer, som inte tolererat någon opposition. Diktatorerna själva förkroppsligar ju "folksjälen".
Märkligt besked om kommentarer
Fortsättningsvis kommer jag inte att publicera kommentarer från blogginnehavare som inte själva publicerar mina kommentarer på sin egen blogg!
Detta hittade jag på en annan blogg. Beskedet börjar med flertal och slutar med ental. Mitt besked till dem, som eventuellt vill kommentera, är att varje kommentar bedöms för sig. För närvarande är ingen avstängd från att kommentera, och det har ingen varit sedan bloggens tillkomst. Om jag inte skulle publicera en kommentar, så betyder ju inte det att den personen är avstängd från att kommentera.
Tilägg:. Det visar sig nu att jag hade missat att publicera en kommentar från den bloggare, som skrivit att hon inte fortsättningsvis kommer att publicera kommentarer, etc Jag hade helt enkelt slutat titta om det kommit in några kommentarer. Men nu är den kommentaren publicerad.Under inlägget "Respekt för demokratin". Jag ber om ursäkt för förbiseendet!
Är ministerns båtfärg ett "allmänintresse"?
Jag bara frågar. Å ena sidan.... å andra sidan... Nog kan man begära av en docent i miljörätt (hon var ju inte statsråd när hon målade båten för 1 och 1/2 år sedan) att hon ska hänga med i förbudsraseriet. Många är de som har drabbats av just Mp:s lagtiftningsraseri. Vad som är tillåtet det ena halvåret är förbjudet ett halvår senare och tillåtet igen efter ytterligare ett halvår. Så är det med de nya lagar, som Mp tagit initiativ till, för att "markera" mot allting som de ogillar. Om inte förr rivs de upp direkt efter nästa regeringsskifte. Inte ens domstolarna kan hållar reda på om de påstådda brotten har begåtts medan handlingen eller underlåtelsen ifråga var straffbar. Jo, jag har sett en fällande dom, som motiverades med vad som kom att gälla ett drygt halvår senare, men att gärningen var lika "fel" när den begicks. En formuleringskonst i den högre juridiska skolan.
Ett smygtaget foto när den blivande ministern målade båten. Det var bildbeviset. Undrar hur mycket Expressen betalade för den bilden. Och varför media medverkar till skattebrott. Pengarna betalas nämligen ut "svart" för att inte media ska avslöja sina källor! Frågan som inte ställdes är varför ett språkrör i Mp äger en 20 m lång f.d. fiskebåt, som har gjorts om till bostad, och hur stora utsläpp av växthusgaser som denna form av lyxliv ger upphov till. Men att båten släpper ut orenat gråvatten, som bidrar till övergödningen av Östersjön, lyckades journalisten få med. Men hur stort "allmänintresse" har detta? Det är risk att snokandet i ministrarnas privatliv drar fokus från hur de sköter sina politiska uppdrag.
Å andra sidan är en minister inte någon liten obetydlig lokalpolitiker. Och inte heller kan folkrepresentationstanken tillämpas fullt ut på regeringen. Politiker ska ha en skiftande bakgrund, och ha olika erfarenheter. Och alla människor är ju inte perfekta. Även de icke-perfekta har rätt att ha någon som talar för dem i de politiska församlingarna. Och inte ens en minister kan vara felfri. De felfria kan vara direkt farliga. Men...
Förslaget om kriminalisering av svenskars sexköp i länder, där sådant är tillåtet, har redan stött på patrull. Ska utlänningar straffas för att de har deltagit i något Pride-evenemang i Sverige, för att det är förbjudet i deras hemländer? Och hur ska brottet bevisas, om inte värdlandets polis hjälper till med spaning och dokumentation? När ska för resten Sverige förbjuda nazistisk verksamhet, som är förbjuden i bl.a. Tyskland? Sverige anser sig nämligen veta bättre, att politisk brollgslighet bekämpas med oljud, motdemonstrationer, ringning i kyrkklockor och uthängning av de misshagliga i media i stället för genom lagföring och verkställighet av straff som har utdömts efter lagenliga rättegångar.
Men kan man lita på domstolarna, när ett av regeringspartierna ändrar lagarna stup i kvarten för att göra partipolitiska markeringar?
Nu tycker jag dock att media - utan att nämna namn - bör granska hur många Mp-politiker som äger segelbåtar med bensindrivna reservmotorer. Ljuger de medvetet om vindkraften? Men det gör inte media. För media deltar ju själv i ljugandet.
.
Pippi-skandal nu även i England
Jag hade nog lite fel ändå om Pippi Långstrumps pappa. Jag trodde att han var något slags stamhövding i Afrika. Men han var ju faktiskt negerkung i Söderhavet. Men inte var detta rasism, utan snarare en ögonblicksbild av hur svenska barn idealiserade allting utanför Sverige, när utlandsresor fortfarande var sällsynta. Allting var ju större, bättre och finare än i ett Sverige på gränsen mellan fattigsamhälle och välfärdsstat.
Ska nu även denna bild, drömmar om en bättre värld tas ifrån oss och släpas i smutsen? Jag minns Tåget till Timbuktu, som var ännu en barnbok, som kittlande fantasin. Timbuktu är en stad i det afrikanska landet Mali. Boken byggde på legenden om stadens enorma riketdom förr i tiden. Och visst var Timbuktu en rik handelsstad, där guld och slavar bytte ägare. (Men så vitt jag nu kan minnas stod inte ett ord i boken om någon slavhandel).
En engelsk konstnär har gjort en riktig pippi-tavla. Ett gäng stora svarta fåglar pekar med sina vassa vingspetsar på en liten svart fågel än bit bort. En mycket uttrycksfull bild av mobbning. Konstnärens avsikt var mycket riktigt att protestera mot rasismen. Men det tycker inte stadens kulturnämnd, som har bestämt att konsverket inte får visas, eftersom motivet har bedömts vara rasistiskt. Det är inte bara den svenska kultureliten som har fått pippi!
Nu tror jag inte att varje röst på SD i det senaste valet var en röst för något som SD står för, utan snarare en protest mot kulturförtrycket. Man har visat sin protest genom att rösta på det som denna elit avskyr allra mest. Fiendes fiende. .
.
Respekt för demokratin
När jag har skrivit att Sverige borde använda artikel 17 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter (om staters rätt att införa förbud mot missbruk av dessa rättigheter) till att förbjuda "yttranden" som är ett förberedande led i den grövsta brottslighet som finns, så handlar det inte bara om att förhindra brott och att straffa brottslingar. Det handlar även om principerna inget straff utan dom och ingen dom utan brott. Och domen ska dessutom avkunnas av en laglig domstol med rätt för den anklagade att försvara sig. Och det måste även gälla anklagelser för rasim och nazism.
Nu används de stämplarna alltför lättvindigt, där det enda brottet kan vara medlemsskap i ett visst parti eller för att man har blivit invald för samma parti. Samtidigt som näst högsta hönset i samma parti har förärats med rikets fjärde högsta ämbete, trots märkliga uttalanden. En statsvetare vid Örebro universitet, alltså en person som har till yrke att undervisa studenter i demokrati, skrev strax före valet att media gör rätt i att jävlas med SD-kandidater på den lägsta nivån för de är inte lika slipade som topparna, som är svårare att avslöja.
För några veckor skrev jag ett inlägg som började mer orden "En kristdemokratisk politiker har fått löpa gatlopp de senaste två dagarna för att hon glömt betala en avgift på 500 kr till brottsofferfonden." Jag vill återigen framhålla att detta inte alls var menat som kritik mot en annan bloggare. Som jag för övrigt är helt överens med om hur man ska se på det bakomliggande brottet.
Men media framställde inledningsvis saken så, att glömskan att betala avgiften på 500 kr var ett allvarligare "brott" än det brott, som hon blev dömd för. SVT, som låg bakom avslöjande hade ju inte granskat vilka kandidater som var dömda, utan vilka kandidater som hade skulder hos kronofogden. Om politikern ifråga inte hade glömt att betala avgiften, hade ingen idag känt till det bakomliggande brottet, och hon hade kunnat ta plats hemstadens kommunfullmäktige för Kd.
Den andra bloggaren skrev igår: "I samband med detta lovade hon att inte besätta platsen i kommunfullmäktige efter valet. Listorna hann inte tryckas om. Hon har också lämnat in önskan om detta, men beslutet är tydligen inte fattat ännu. Men nu har hon ädrat sig! Med arton krkryss i rygggen tänker hon ta sin fullmäktigeplats, men har i stället för KD gått med i Fi" / - - - / Man kan ju faktiskt se på detta som höftigt ggjort eller också kan man tycka att det är omoraliskt. Hon har ju faktiskt lovat att inte ta platsen. KD borde kanske ha utesluttit hennen. Nu förlorar de en plats. Jag vet inte vad jag själv tycker." Nej, jag tycker inte heller att det är särskilt lätt att ta ställning till vad som är ett riktigt agerande i det läget.
Men nu har jag bestämt mig. Jag tycker att hon ska ta platsen, om hon orkar med fortsatt gatlopp i media under fyra år, och rösta som Kd, men inte delta i Kd:s gruppmöten och dessutom avstå från alla förtroendeuppdrag i partiorganisationen. Men nu senast har personen ifråga sagt att hon avstår. Vilken röra! Anledningen till att jag kommit fram till detta är den inställning som jag skrivit om i början av detta inlägg. Att påföjder för brott ska utdömas av behörig domstol. Enligt Sveriges grundlag kan en riksdagsledamot bara avsättas genom beslut av en domstol. Enligt kommunallagen kan kommunalpolitiker avsättas av Kommunfullmäktige i vissa uppräknade fall, och detta (att hon har begått ett brott) är inget sådant fall.
Hon kan avsättas av Kommunfullmäktige på egen begäran, om det inte finns särskilda skäl som talar mot detta. Och det tycker jag att det finns i det här fallet. Ingen ska tvingas bort från ett politiskt uppdrag, som hon har blivit vald till, genom att hon blir skandalisead i media i uppenbart syfte från medias sida att korrigera ett valresultat. Detta är ju en typ av brott, som enligt pressetiska regler inte ska leda till uthängning med namn i media. Och man ska inte behöva vara en perfekt människa för att få ett politiskt uppdrag på så pass låg nivå. Och hur som helst så borde detta avgöras av en domstol, och inte av någon snokande journalist, som tycker att en obetald avgift på 500 kr är ett värre brott än att stjäla 500 kr från en gammal människa.
Faran med den här typen av "journalistisk" är att media kan komma att bestämma över hur partierna nominerar kandidater till sina listor. Och att hela socialskikt, etniska grupper eller religiösa grupper inte får någon som representerar dem i politiska sammahang. Den sociala snedrekryteringen till de politiska uppdragen kommer att bli ännu värre. En principfråga alltså.
Klargörande!
När Sverige nyss hade gått med i EU faxade jag till Alf Svensson, kd, inför en riksdagsdebatt med anledning av de mord, som nazister helt nyligen hade begått i Sverige. Media hade rapporterat om att utländska nazister - med stöd av EU:s regler om fri rörlighet - hade köpt egendomar i Sverige och flyttat hit verksamhet, som var förbjuden i deras hemländer. Mitt förslag var i kortlhet att Sverige borde införa samma antinazistiska lagar som andra EU-länder. Men svenska politiker har trilskats sedan dess, under snart 20 år, och stött de systematiska förberedelserna för en upprepning av den grövsta brottslighet, som någonsin har drabbat Europa.
Samtidigt som vi försöker sätta rekord i invandring. Minst 85 svenska jihadister har åkt till de IS-ockuperade områdena i Syrien och Irak för att lära sig föra krig.Minst fyra svenska nazister har deltagit i den EU-stödda, halvfascistiska ukrainska kuppregimens krig mot sitt eget folk i östa Ukraina. Nazistiska vapenövningar i skogarna runt Umeå har avslöjats. Men det rapporterar inte riksdmedia om längre. Det är ju inga nyheter. Men det sker ju inga allvarliga attentat i Sverige? Bara en självmordsbomare hittills. "Flyga under radarn", kallas det. Extremister och terrorister av alla de slag är förstås tacksam för all den välvilja, som de visas av välmlenande och bästvetande politiker och nyhetstörstande journalister. Som alltså inte förses med några nyheter.
Jag vill härmed klargöra att jag aldrig har förespråkat någon omfattande censur, utan bara ett förbud mot sådana "yttranden" som är en nödvändig del i förberedelserna för grov brottslighet. Och sambandet ska vara direkt och tydligt. De lagar, som vi har om hets mot folkgrupp handlar om att ingen som tillhör en skyddad minoritet ska behöva känna sig "kränkt". Vi har alltså redan begränsningar av yttrandefriheten. Men syftet med de lagarna är att förebygga det relativt lindriga brottet "kränkning" - inte att förebygga betydligt grövre brott som massmord. En "yttrandefrihet" som går ut på att försöka skrämma nazisternas tilltänkta blivande offer till tystnad, såsom exempelivs Elisabet Olsson-Wallin, till tystnad är också en brottsförberedelse.
Hade Anders Behring Breivisk massmord på norska ungdomar kunnat förebyggas med en skarpare svensk lagstiftning? Det är inte alls uteslutet. Visserligen förberedde och utförde Breivik sitt dåd ensam, så vitt vi vet. Men det har också framkommit att han haft ett omfattande nätverk med kopplingar framför allt till England och Sverige. Breiviks dåd har ökat acceptanasen av högerextrema rörelser i Sverige. Vilket inte ens är paradoxalt. Nästan vad som helst framstår ju som ganska oskyldigt i jämförelse.
Jag hajade också till, när jag hörde att Jönköpings tingsrätt har dömt psalmsjungande demonstranter för ohörsamhet mot ordningsmakten, men meddelat påföljdseftergift. Men så mindes jag att detta faktiskt är ett juridiskt begrepp. Förutsättningar för påföljdseftergift är dels att det handlar om ett ytterst lindrigt brott och att det finns ett behjärtansvärt motiv till brottet. De åtalade och nu dömda har hävdat att myndigheterna har gjort fel som givit nazisterna demonstarionstillstånd, och mycket talar för att de har rätt i den frågan. Men det är ordningsmakten på plats som avgör. De dömda personerna satt alltså i vägen för den nazistiska demonstrationen, och hade inte åtlytt polisens befallning att flytta på sig. Det är man nämligen skyldig att göra, även om man anser att polisen har fel. Man får alltså klaga efteråt.
Det är alltså en helt korrekt och väl avvägd dom, som slår fast vad som gäller beträffande polisens befogenheter på plats, men samtidigt verkar instämma i de åtalades bedömning av rättsläget i övrigt. Jag gissar att domen, som kan bli av prejudicerande betydelse, kommer att överklagas till Hovrätten, för att eventuellt slutligt avgöras av Högsta domstolen. Advokaten Peter Nobel skrev för några månader sedan en artikel i SvD, där han hävdar att Sverige bryter mot en FN-konvention, som Sverige har åtagit sig att följa, om skyldighet för medlemsstaterna att förbjuda rasistiska organisationer.
Det mest förnedrande med polisyrket i Sverige måste väl ändå vara att man kan kommenderas ut till att skydda grova brottsförberedelser under förevändning att skydda de mänskliga rättigheterna. Helt klart måste rättsväsendet ta hand om rättsskipningen, så att vi slipper allehanda privatdomstolar, som gör - på sitt eget sätt - det som ordningsmakten borde göra, men inte gör. Det som jag tycker i den här frågan, är alltså inga plötsligt påkomna åsikter. Jag har i princip samma åsikter nu som under 1990-talet.
Kryp fram nu, ni yttrandefrihetens försvarare!
Under 1990-talelt mördades ett antal personer, bl.a. en homosexuell idrottsman och en fackföreningsledare, av svenska nazister. Riksdagen höll en extrainsatt debatt i frågan, men någon handling blev det förstås inte. Bara prat. Eftersom Sverige just hade gått med i EU faxade jag ett förslag till dåvarande Kd-ledaren Alf Svensson om att Sverige borde införa samma anti-nazistiska lagar som andra EU-länder, bl.a förbud att förneka förintelsen av judar under andra världskriget. Alf Svensson inledde sitt anförande med att det "är en missuppfattning" att Kd vill begränsa yttrandefriheten.
Moderaterna dundrade på om att man kan ju inte förbjuda någon nazistisk verksamhet, för då måste man ju förbjuda kommunismen också. "Och det vill ni väl inte", men en tydlig adress till vänsterpartisterna i kammaren. Så enades man över alla partigränserna om att det bästa försvaret för demokratin är att hålla nazisterna om ryggen. ,Chefredaktörerna för de stora tidningarna lovade i den efterföljande debatten att media skulle ta på sig uppgiften att agera polis.
Under sensommaren har jag bildligt talat fått ta emot mycket stryk av ultraliberala försvarare av yttrandefriheten. Detta speciellt sedan den alltmer kontroversiella f.d. Ölandsprästen har upplåtit sin blogg för just den ty av nazistisk proganda som är förbjuden i bl.a. Tyskland. Det var många liknelser vid DDR.
I Kulturnhyheterna i kväll avslöjades allvarliga hot från nazister mot kända konstnärer bl.a. Ecce Homo-konstnärinnan Elisabet Olsson-Wallin. Nazisterna hotade med att de har kartlagt henne och hennes fru och att det kan hända något på vägen till ICA. Det handlar nu inte om att upplåta kyrkor för hennes konst, utan om att hon helt måste upphöra med sin konstgenre. Nazisterna accepterar bara konst som heroiserar nazismen.
Exemplet visar att den som försvarar nazisters rättigheter att framföra sin propaganda, medverkar till att begränsa andras yttrandefrihet. Tills vidare genom självcensur efter hot.