Blandade katolska reaktioner
S:t Jacobs kyrka som ligger på sluttningen i kanten av Kungsträdgården är ett "landmärke" som det är lätt att hitta till. 18.000 personer från hela landet samlades i Kungsträdgården under Jesusmanifestationen 2 maj. Skulle det då inte gå att fylla S:t Jacob med gudstjänstbesökare en vanlig söndag? Problemet är att det bor för få betalande SvK-medlemmar i Stockholms innerstad för att finansiera regelbunden gudstjänstverksamhet i de tre stora kyrkor (Storkyrkan, S:t Klara och S:t Jacob) som tillhör Stockholms domkyrkoförsamling.
Bitte Assarmo, som är en katolsk debattör, har skrivit en kommentar till föregående inlägg om S:t Joacobs kyrka.:
Att byta domkyrka är problematiskt - ämnet kom faktiskt upp under en middag på katolska biskopsämbetet för några dagar sedan. Biskopsgravar och annat gör det svårt att byta domkyrka. Dessutom är ju vår katolska domkyrka en mycket levande och underbar kyrka, och även biskopsämbetet ligger i anslutning till kyrka så vi tror och hoppas att detta inte alls bli aktuellt!
Tidigare katolska reaktioner har ju varit rena ättikssyran. Man tål inte att utomstående har synpunkter på Katolska kyrkans problem. Men faktum är att det efterreformatoriska katolska kyrkobeståndet i Sverige inte är byggt för nuvarande medlemsantal, och att det bara är ekonomin som hindrar att man bygger ut eller bygger om. Och vad ska man göra med den gamla kyrkan, om man bygger nytt? I Gävle har man sålt den gamla katolska kyrkan från 1800-talet till en ortodox församling.
Sansade debattörer begriper att jag inte har någon rätt att skänka bort domkyrkor. Min idé om återinförda kyrkokommuner, som skulle äga och förvalta kyrkobeståndet och upplåta kyrkor till olika kristna samfund, är ett så stort ingrepp i Svenska kyrkans ägande att det sannolikt kräver både beslut av kyrkomötet och riksdagsbeslut. Och inför ett eventuellt riksdagsbeslut kommer alla berörda att få möjlighet att yttra sig*.
Sansade debattörer begriper att jag inte kan bestämma att exempelvis den nuvarande katolska domkyrkan ska säljas för att finansiera övertagandet ** av en nuvarande Svk-kyrka eller nybyggnationen av en större katolsk domkyrka. Om ekonomin så medger kan ju den katolska domkyrkoförsamlingen behålla nuvarande domkyrka vid Medborgarplatsen som stadsdelskyrka***.
Bitte Assarmo skriver själv att "ämnet kom faktiskt upp under en middag på katolska biskopsämbetet för några dagar sedan." Sedan skriver Assarmo att "...vi tror och hoppas att detta inte alls bli aktuellt!" Vilka "vi"? Uttryckssättet tyder ju närmast på att en ny katolsk domkyrka är något oundvikligt, som "vi" helst vill slippa.
Men kära Bitte! Vi har ju samma problem både inom Svenska kyrkan och i de protestantiska frikyrkorna. Ingen vill skiljas från sin gamla kyrka.
Om Svenska kyrkan inte kan behålla S:t Jacob hade det närmast varit en oförskämdhet mot Sveriges katoliker att inte fråga dem först, om de vill överta kyrkan. Detta p.g.a S:t Jacobs historiska betydelse för framväxten av den efterreformatoriska Katolska kyrkan i Sverige. Den användes för katolska begravningsgudstjänster när officiellt ingen katolsk verksamhet var tillåten i Sverige. Myndighetgerna såg mellan fingrarna med vad som hände i S:t Jacob, som då låg utanför själva stadsbebyggelsen.. Katoliker är troligen begravda i kyrkan, eller åtminstone på kyrkogården.
Om katolikerna inte är intresserade, finns det säkert andra som är det. Kanske någon ortodox församling, eller "någon högkyrklig grupp" inom Svenska kyrkan. S:t Jacob är ett "landmärke" som det är lätt att hitta till. Protester mot den planerade stängningen av kyrkan har kommit från ungdomar, som använder den som "drop in"-kyrka, när de vistas i Stockholm city. Det vore verkligen synd om byggnaden upphör att vara en kyrka.
_________
*) De samfund som kan förväntas ta över f.d. Svk-kyrkor har ju möjlighet att precisera under vilka villkor de kan göra detta. Det kan gälla allt från lturgiska krav på kyrkorummet till kyrkoantikvarisk ersättning för eventuella merkostnader jämfört med ett nybygge.
**) Mitt förslag handlar inte om köp. Det kostnader som övertagandet medför är alltså driftkostnaderna, inte ränta och amortering på någon köpeskilling. Ränta och amortering på en köpt eller nybyggd kyrka i centrala Stockholm torde uppgå till många miljoner varje år. Att man inte får full äganderätt kan kanske vara ett problem för det övertagande samfundet, men detta kan ju kompenseras med ett starkt besittningsskydd.
***) Katoliker måste väl ändå ha tillräckliga intellektuella resurser för att tänka ut andra lösningar än exakt de som jag föreslår. Om ekonomin medger kan alltså den nuvarande katolska domkyrkan behållas som stadsdelskyrka. Den kan t.o.m. behållas som domkyrka. För inget säger väl att domkyrkan måste vara den största kyrkan i stiftet? Det bara brukar vara så.
KYRKOKOMMUNIDÉN
I spalten till höger kan du leta upp rubriken "Kategorier" och klicka på länken "Kyrkokommun" så får du upp alla inlägg som handlar om kyrkokommuner. Kyrkliga kommuner, d.v.s offentliga förvaltningar som ägde alla kyrkor som tillhörde samfundet Svenska kyrkan fanns till och med 1999-12-31. Vid årsskiftet 1999 / 2000 övergick äganderätten till dessa kyrkor (minst 3.800) till Svenska kyrkans församlingar, som bildades i samma ögonblick.
Det var alltså de gamla kyrkokommunerna som omvandlades till församlingar. Kyrkorna och övrig kyrklig egendom följde med. liksom de anställda. De, som hade varit medlemmar i de kyrkliga kommunerna blev automatiskt medlemmar i församlingarna.
Eftersom det nu står klart att Svenska kyrkan inte behöver alla sina kyrkor, och det är oklart om Svk på längre sikt klarar finansieringen av driften av alla sina kyrkor, har jag föreslagit att de kyrkliga kommunerna återinförs som ägare till kyrkorna och andra kulturhistoriskt värdefulla byggnader som tillhör den kyrkliga miljön, samt kyrkogårdarna. Skillnaden jämfört med tidigare är att Svenska kyrkan inte ska ha ensamrätt till alla kyrkorna. En del av kyrkobeståndet ska kunna disponeras av andra kristna samfund. Kyrkokommunerna ska även ha möjlighet att lösa in kulturhistoriskt värdefulla frikyrkobyggnader, som tidigare ägare inte behöver.
Syftet med idén är att förhindra
- att kyrkor rivs eller "avsakraliseras" och upplåts för profana ändamål.
- att förhindra onödig nybyggnation av kyrkor, speciellt om det finns en "ledig" kyrka av lämplig storlek i närheten..
- att långsiktigt garantera tillgången på kyrkobyggnader i attraktiva lägen, såsom Stockholms innerstad. .
- att bevara det kyrkliga kulturarvet.
Kan S:t Jacob bli den nya katolska domkyrkan i Stockholm?
Johan III begärde förhandlingar med påven om villkoren för Svenska kyrkans återförening med Rom. 1580 gav han order om att den rivna S:t Jacobs kyrka i centrala Stockholm skulle återuppbyggas. Bygget startade 1588 strax söder om den rivna kyrka medeltidskyrkan. Den kom att användas som katolsk begravningskyrka när det officiellt inte fanns en enda katolik i Sverige. Nu hotas den en av de kyrkor som Svenska kyrkan inte har råd att ha kvar och hotas av stängning och i värsta fall att säljas till någon fastighetsspekulant. Svenska katoliker rasar mot mig för att jag tyckt att den kan bli katolsk domkyrka. Om någon borde vara arg, så är det väl de medlemmar i Svenska kyrkans domkyrkoförsamling i Stockholm, som inte vill skiljas från sin kära kyrka.
Men det är en trend i hela västvärlden att magnifika innerstadskyrkor i storstäderna säljs och blir krogar, hotell eller affärsgallerier. Det är lättare att förstå att fattiga landsbygdsförsamlingar har finansiella problem. Men utflyttningen till förorterna och kontoriseringen av storstädernas innerstadsområden, har framkallat en än värre finansiell kris för storstädernas cityförsamlingar. Och de församlingar som drabbas är de innerstadsförsamlingar, som tillhör de medlemsmässigt största kyrkorna på nationell nivå. Stockholms domkyrkoförsamling ska ge service åt 200.000 personer som vistas i centrala Stockholm dagtid, samt underhålla och ha verksamhet i tre kyrkor som samtliga är av domkyrkors storlek, av vilka S:t Jacob, som började byggas 1588, är den yngsta. Och detta med endast 3.000 betande medlemmar i församlingen.
Samfund med färre medlemmar på nationell nivå har inte samma problem. Deras storstadsförsamlingar omfattar geografiskt större områden, och omfattar alltså både citykärnorna och de omården där de flesta bor idag. Så är det också i hela värstvärlden. De har det motsatta problemet. De saknar kyrkor i storstädernas mest centrala delar. Markpriserna har varit för höga för att de skulle kunnat bygga centralt. Vilket inte precis har underlättat för väckelserörelser, som varit expansiva i andra delar av landet att expandera även i storstäderna.
Detta är pradoxen: De kyrkor som är de medlemsmässigt största och rikaste på nationell nivå har blivit de medlemsmässigt minsta och ekonomiskt fattigaste i huvudstäderna. Visst skulle man kunna tänka sig en ekonomisk utjämning mellan församlingarna i Stockholms stift. Men tyvärr finns det en annan typ av fattiga församlingar i storstsadregionerna.
Det är de invandrartäta förorterna, där majoriteten av invåndarna har en annan tro än den svenskkyrkliga, men där Svenska kyrkan ändå förväntas dra det tyngsta lasset ekonomiskt. Det är förorter, som byggdes före den stora invandringen, och ursprungligen hade en befolkning som till 85 - 90 % var medlemmar i Svenska kyrkan. Som förväntas ge samma sociala service nu som då. Och hålla med lokaler för katolska, ortodoxa och t.o.m. muslimska församlingaras verksamhet.
Trycket på Svenska kyrkan att hålla en i förhållande till antalet betalande medlemmar alltför stor verksamhet ökar i takt med nedskärningarna av den kommunernas social verksamhet. Och Svenska kyrkan kan inte säga nej, när muslimska ungdomar med sina föräldrars tillåtelse (vilket faktiskt förekommer) vill delta i versamheter som egentligen är avsedd för kristna ungdomar. Det är integration i praktiken. Men någon måste betala! Och samma sak är det runtom i landet, där asylsökande placeras. Vem ställer upp med lokaler för asylsökande som är katolska eller ortodoxa trosbekännare?
Sedan har ju även Svenska kyrkan sina glesbygdsproblem. Och detta framförallt i de mest välmående jordbruksregionerna i Syd- och Mellansverige, där majoriteten av svenskarna än gång bodde. Och där det i extrema fall är under 50 kvarboende i det som förr var en hel Svk-församling med över 1.000 invånare.. Inte sällan ligger dessa nästan extrema glesbygder inom synhåll för någon expanderande halvstor stad, såsom Sundsvall, Uppsala, Örebro, Linköping m fl. Om ytterligar några decennier finns där kanske en ny förort med 10.000 invånare.
Om man reser norrut på Närkeäslätten från Örebro, kan man se något ganska märkligt. Några kilometer från den forna stadsgränsen passerar man en medeltida sockenkyrka, som är kringbyggd av modern bebyggelse. Efter ytterligare en halvmil passerar man en helt nybyggd ortodox kyrka, som på tre sidor är omgiven av åkrar. Runtom samma stad finns en hel uppsjö mycket gamla kyrkor, som kan räknas till övertaligheten. Många inte längre från centrum än den nybyggda ortoxa kyrkan.
När jag sagt att övertaliga Svk-kyrkor skulle kunna vara lösningen på trångboddheten för både katolska och ordoxa kyrkor och för expansiva frikyrkorörelser, blir jag förnärmat tillrättavisad av någon katolsk besser wisser med att de övertaliga kyrkorna ligger på fel plats - i "glesbygden". Det är därför som jag raljerar med katolikerna. Det går inte att föra en seriös diskussion med dem om något. S:t Jacobs kyrka mitt i Stockholm ligger väl också på fel plats, i "Norrland"? Så sa man kanske när kyrkan började byggas 1588. Det var ju norr om den dåvarande stadsmuren.
Stockholms domprost Åke Bonnier har på sin blogg efterlyst förslag för S:t Jacob. Så när jag skrev mitt förslag, kunde jag inte avstå från att raljera med de negativa katolska reaktioner, som jag visste skulle komma. Och de kom:
"Katolska kyrkan har två kyrkor i Stockholm, man ska göra sig av med den ena eller båda"!"...vi bör inte acceptera några undanflykter från katolikerna" - Lars Flemström. Jag besöker ofta S:t Jacobs kyrka, uppskattar det rikliga kulturlivet där och finner L.F. argument för att börja använda S:t Jacob som katolsk domkyrka som mycket konstigt och inte det minsta övertygande. Och nyheten om att S:t Jacob har använts "senast" för katolska mässor är rena desinformationen. Skall man likvidera/"sälja" S:ta Eugenia katolska kyrka för att L.F. tycker att fasaden ser ut "som ett bankpalats"bara för att den är inklämd mellan några banker på Kungsträdgårdsgatan? Vare också intressant att höra detaljerat om hur katolikerna "hela tiden hugger mot Svenska Kyrkan"! Själv saknar jag dem ofta i samhällsdebatt, tycker att de "ligger lågt", är för försiktiga och diplomatiska. Ja, på så sätt upphör de kanske inte att vara invandrare i Sverige, säkert av rädslan för konflikter och repressalier. Undra på, när L.F. föreslår att de ska lämna kyrkorna som de har köpt, renoverat, underhållit i många år för att nu, i kristiden, "ta sitt(?!) ansvar för det kyrkliga kulturarvet" som Svenska Kyrkan inte har råd med och som, enligt samma L.F. aldrig tillhört dem! Som tack för den förväntade fogligheten ska L.F. neka katoliker rätten till själavården på nationella språk. Katolska kyrka i Sverige främjar integrationen men är klok nog för att inte tvinga folk till assimilation innan någon själv känner för det.
L. F. har rätt att kräva integrering, invandrare måste uppfylla sina skyldigheter och vara lojala medborgare. Men där går gränsen: det gagnar väl hela samhället att de inte tappar självrespekt, berövas sin gamla kultur, fort glömmer sitt modersmål och sina mänskliga rättigheter. / - - - / Fråga M. Luther! Liknande tolerans gagnar även samhället; invandraren utvecklas andligt, slipper psykiska störningar, hans Kyrka uppmanar honom att vara en engagerad medborgare, ger honom stöd i svåra livssituationer, bekämpar hans ev. tendenser att i det nya landet bara dyrka pengar och konsumtion. Och det kvittar om en sådan vägledning sker på svenska (som just i S:ta Eugenia!) eller på ett annan språk, bara det påverkar och uppfostrar människan. Prova på att emigrera, L.F. Använd aldrig mer det svenska språket, besök aldrig den Svenska Kyrkan där borta någonstans. Berätta sedan för mig hur lycklig du blev innerst inne av ditt rationella beslutet och hur du lyckats att göra sig av med minnet och längtan efter Sverige. Gick det fort? Ska man då gratulera?
H.S.
Ja, jag ska prova på att emigrera. Till Rom. Men bara under förutsättning att Svenska kyrkan får använda den tredje största kyrkan i Rom som svensk domkyrka!
Vad som fick känslosvallet att svalla över för sign H.S. var min idé att sälja S:t Eugenia, som ligger snett emot S:t Jacob till Livets ord. En bankpalatsliknande kyrka som är omgiven av riktiga bankpalats vore väl en lämplig estrad för Ulf Ekman? Jag förväntar mig upprörda kommentarer från ilskna Livets ord-medlemmar...
Men om det nu är så att katolikerna är så fästa vid sina urvuxna småkyrkor, så kan ju Livets ord överta S:t Jacob.
Om du vill veta hur jag tänkt mig att kyrkokommunerna ska fungera, så finns mer att läsa, om du klickar på "Kyrkokommun" under rubriken "Kategorier" i spalten till höger!
Besöksrekord
Ännu ett exempel på den märkliga Maria-kulten i det medeltida Sverige. Gud var så helig, så att man inte vågade åkalla hans namn. Man bad Maria om hennes förbön. Men snart blev även Maria så helig, så att man inte vågade åkalla hennes namn heller. Då började man be till Jesu mormor, Sankt Anna. Som är ses hålla sin dotter och dotterson i knät. Altarskåp från Lena kyrka. Rulla ner en bit, till inllägget "vilket äpple föll närmast trädet", så ser du bilder från Svenska medeltidskyrkor som visar jungfru Marie himmelsfärd. Så var det. I Rom fanns den heliga Fadern. I Sverige fanns de heliga mödrarna! Igår sattes nytt besöksrekord på bloggen. Statistiken just nu talar om samma antal besökare som igår vid samma tid. Besöksmönstret har förändrats sedan flera månader. Det är större skillnader mellan veckans olika dagar jämfört med den första månaderna. Förklaringen är troligen att regelbundna besökare använder feeds eller liknande, så att de inte b behöver surfa in på måfå. Nya inlägg genererar fler besökare. Vad är så intressant just nu? Det har varit olika ämnen de senaste dagarna.
Men jag gissar att många besökare kommer för att läsa äldre inlägg om kyrkokommunidén. Till er upplysning meddelas att i spalten till höger finns olika rubriker. Sök upp rubriken Kategorier, och klicka på längen Kyrkokommun, så får du upp alla inlägg om kyrkokommuner i tidsordning. Om du i stället är intresserad av händelserna under reformationen, ska du klicka på kategorin kyrkohístoria.
Under rubriken Länkar finns länkar till bl. a. Riksantikvarieämbetet och Statens Fastihetsverk. Där kan du läsa om skötseln av kulturhistorisk intressanta miljöer, däribland vissa kyrkor och kyrkliga miljöer. Samt hur kulturminnesmiljön generellt är organiserad.
Biskopsval i Stockholm
Den killen kan väl ändå inte ha varit kristen? Han var kanske judisk fundamentalist? För det är väl inte riktigt kristet att tro att något är sant? Och då komma och påstå att man själv sitter inne med sanningen...
En sak är dock sann. Om den killen hade levat idag, hade han inte haft en chans att bli biskop i Stockholm!
Vilket äpple föll närmast trädet?
Västerås domkyrka, som är min dopkyrka, invigdes på jungru Marie himmelsfärds dag den 16 augusti 1271. Flera svenska kyrkor vittnar om att Marias upptagning i himlen är gamma kristen tro. Denna medeltida målning från Ösmo kyrka visar hur Maria lyftes upp i himlen.
Johan Stenberg har postat nedanstående kommentar till inlägget om homosexuella i försvaret:.
"Denna 50-minuters intervju med förre svenskkyrklige prästen Magnus Nyman kan kanske intressera dig. Han berättar om sin egen konversion och Kyrkans historia i Sverige. Klippet ligger nog bara uppe idag, så är du intresserad får du vara lite kvick! " http://tinyurl.com/qybcf3
Tack för tipset. Men inte handlade det om homosexluella i försvaret. Så jag kommenterar intervjun i detta inlägg i stället. Jag har lyssnat på intervjun med Nyman.. Nymans berättelse har både likheter och skillnader med min egen tilltänkta konversion. Jag tog ett definitivt beslut att inte konvertera för 15 månader sedan, sedan många vänliga katoliker på olika bloggar hälsat mig mycket varmt välkommen. Helvetiskt varmt välkommen, med ankagelser om dubbla hersier och hot om inkvisition. Den katolska sekten i Sverige ligger i schism med påven. Mest odlar de sitt utanförskap. Den katolska kyrkan går ju starkt framåt i Tyskland på den lutherska kyrkans bekostnad. Det är återförning i praktiken, om än informellt.
I andra länder är ju Katolska kyrkan, precis som Svenska kyrkan i Sverige en folkkyrka, som alla får vara med i. I Sverige uppträder katolikerna som en frikyrklig elitkyrka. Man talar om vilka som inte får vara med. Det finns ingen som har sagt att han / hon skulle bli glad om jag skulle gå med. Jag har fått ett radband av en katolsk kvinna. Men hon var ju invandrare, förstås. Faktum är att många invandrare vill vara som svenskar, medan de svenskfödda katolikerna absolut inte vill vara som andra svenskar. De låtsas att de är invandrare, och tillbringar många timmar i solarier för att få samma hudfärg som invandrare. Såvida de inte har legat på palyan och stekt sig i något sydeuropeiskt land.
Den förra katolska biskopen i Sverige, Hubertus Brandenburg, sa att katolikerna är överrepresenterade i två statliga svenska institutioner: Bland Svenska akademins ledamöter och bland kriminalvårdens klienter. För att jag citerat dessa ord från den katolska biskopen har jag blivit påhoppad för rasism. Såå, har Katolska kyrkan haft en rasist som biskop i Sverige under flera decennier?? Vad biskopen ville ha sagt med detta var att Katolska kyrkan i Sverige består av en svenskfödd elit och en utlandsfödd undre underklass. Just ingenting däremellan. Och det passar förstås den svenskfödda eliten att hunsa med de utlandsfödda.
Men jag tillhör ju varken den ena eller andra gruppen, och var därför ett hot mot hela det katolska systemet, mot den subtila rasism som frodas i det systemet, när majoriteten av landets befolkning inte duger som medlemmar. Utan bara den svenskfödda eliten, och invandrad underklass som eliten kan hunsa med. Eftersom det var svårt att komma med i katolska sammanhang och jag missade mycket intressant, skrev jag på en katoslk blogg. att det borde finnas en mail-lista e. dyl. Nu missade jag inte bara katolska evenemang i Sverige. Jag hade faktiskt planer på att flytta till ett annat land, med ett utvecklat ordensväsen, och bosätta mig i ett kloster. Men jag har ju aldrig sett ett riktigt kloster inifrån.
Gissa vilket svar jag fick? Som man tilltalar ett oförstående småbarn: Att man inte ska gå med i en kyrka för att få sällskap. Vilket dittills närmast hade varit en självklarhet för mig. Men just eftersom jag fick det svaret, började jag fundera om det verkligen var riktigt. Har inte påven själv skrivit en bok, som heter Kallad till gemenskap? Och om kaktolikerna nu menar att det finns lika bra frälsning i Svenska kyrkan, varför lägger de då inte ner det katolska stiftet i Sverige, och går tillbaka till Svenska kyrkan, som är den katolska kyrkan i Sverige.- den kyrka som grundades av de så kallade katolska missionärerna för tusen år sedan.
Även om äpplena faller olika långt från trädet, så kommer de ju från samma träd. Svenska kyrkan och Katolska kyrkan kommer från samma träd. Vi kan diskutera vilket äpple som fallit närmast trädet, men Katolska kyrkan är lika mycket som Svenska kyrkan en ny kyrka, som uppstod under reformationstiden under 1500-talet.
För snart 10 år sedan träffade jag en man, en katolik, som var soldat i den kapitulerande tyska armén 1945. Han berättar att det var nära att hundratusentals tyska soldater fick svälta ihjäl i de amerikanska kritsfångelägren. Amerikanerna var helt oförberedda på den masskapitulation som skedde. Hundratusentals tyska soldater kapitulerade under några få dagar till amerikanerna för att slippa hamna i rysk fångenskap.
Det tog ett par veckor innan maten, som förmodligen skeppades över Atlanten, nådde fram till den kapitiulerande tyska armén. Detta är Förlorarnas historia. Berättellsen om de kapitulerande tyska armén som höll på att svälta ihjäl rättfärdigar på inget sätt den tyska krigföringen, och kastar ingen skugga över den amerikanska krigföringen under andra världskriget. Men förlorarna har alltid en historia.
Den nämnde Magnus Nyman har skrivit en bok,som heter just Förlorarnas historia, som handlar om "katolikerna" under 1500-talet. Jag har läst boken. Den är en utmärkt komplement till den historieundervisning, som vi fick i svenska skolor under mitten av 1900-talet. Men bara som komplent. Om man inte redan vet något om händelseutvecklingen under 1500-talet, är det som att läsa om de stackars tyska soldaterna som var nära att svälta ihjäl i amerikansk krigsfångenskap, utan att veta något om andra världskriget. Då tycker man oändligt synd om de stackars förlorarna, och ser vinnarna som skurkar. Och det är ju så de nutida svenska katolikerna ser på Gustav Vasa, som en skurk.
Det märkliga med Nymans bok, är att han lyckas finna en särskild grupp katoliker, som han kallar "förlorarna" i ett land där alla var katoliker. Man kan ju tro - och det tror en hel del svenska katoliker som inget vet om svensk historia, att "förlorarna" under 1500-talet var en särskild folkgrupp, ungefär som judarna i Týskland., Och att vinnarna var främmande erövrare, eller åtminstone en liten krigisk minoritet, som roffade åt sig "förlornas" kyrkor. De enda "katoliker", i 1500-talets Sverige, som Nyman har lyckats nosa upp, var en handfull personer med biskop Brask i spetsen, som medvetet eller omedvetet tjänade Sveriges fiender och därför har gått till eftervärlden som landsförrädare.
Katoliker i andra länder är nationalister eller extrema nationalister. Svenska katoliker hyllar gamla landsförrädare som hjältar. Nyman låter dessa landsförrädare själva komma till tals. Det handlar om vilsna existenser, som var missledda och utnyttjade. Och det handlar om personer med starka ideella och religiösa motiv, och kanske drömmen om en behållen, men svenskdominerad allnordisk union. Men detta politiska motiv, hur "landsförrädarna" förenade nationalism och unionism*, framkommer, såvitt jag minns, inte hos Nyman.
Nymans bok hade varit utmärkt som försvarstal i en landsförräderi-rättegång: Inget uppståtligt brott. De anklagade trodde verkligen att det de gjorde var för Sveriges bästa. De ville bevara den gamla tron, och det som de trodde var kyrikans rättmätiga privilegier.
Länge trodde jag, precis som Nyman fortfarande gör, att Sverige var katolskt, i den nutida betydelsen romerskt-katolskt, under medeltiden. Nyman berättade i intervjun vilken betydelse de väl bevarade medeltidskyrkorna på den svenska landsbygden har haft på honom. Samma här. Jag är dessutom döpt i Västerås domkyrka. När jag första gången som vuxen helt nyligen besökte Västerås domkyrka, var det som att stiga rakt in i 1400-talet. Så välberad är den**. Och när jag första gången besökte en nutida katolsk kyrka i Sverige var det samma känsla som under bardomen., när jag var sådär 4 år. Samma känsla.
Men till skillnad mot Nyman har jag aldrig besökt någon katolsk kyrka utomlands. Jag kan inte alls förstå detta enorma förakt för Sverige, Svenska kyrkan och vårt inhemska kristna arv, som jag möter bland svenska katoliker. De har gjort landsförräderiet och föraktet för sitt eget lands bästa traditioner till en religion. 
Jungfru Marie himmelsfärd. Medeltida målning i Täby kyrka. Sverige var i själva verket Maria-kultens ursprungsland. Den starka Mariakullten i den nutida Polen kom från Sverige under 1500-talet genom de svenskar som gick i landsflykt i Polen. Man kan förstås spekulera om inte Mara-dyrkan var en ersättning för asa-trons kult kring fruktbarhetsgudinnan Freja. Den starka betoningen av det kvinnliga var nordisk och inte medelhavsk.
I intervjun berättade Nyman också om hur den svenska staten vacklade i religionsfrågan, hur reformationen gång på gång kom av sig. Detta stämmer faktiskt inte riktigt med framställningen i hans bok, men mycket väl med det som jag har skrivit på denna blogg, Klicka på kategorin kyrkohistoria. Den konventionella historieskrivningen, att Gustav Vasa beriade landet och omedelbart därefter resolut införde den lutherska läran är faktiskt svensknationalistisk propaganda, enligt mottot att två samtidigt inträffade goda ting förstärker varandra (1 + 1 = 3).
Vilket äpple föll närmast trädet? Det kan man förstås diskutera. Och nog förefaller Katolska kyrkan stå närmare medeltidskyrkan än Svenska kyrkan idag. Men båda är de äpplen från samma träd. Och arvet från medeltidskyrkan i Svenska kyrkan är starkare än man kan tro.
________
*) Vid mitten av 1400-talet försökte den svenska kungen Karl Knutsson göra sig själv till unionskung över alla tre länderna. Men han misslyckades. Danmark var då, sett till både folkmängd och militära resurser, större än Sverige. Hans upprepade misslyckanden ledde till att tanken på ett Sverige separerat från Danmark började ta form. Mot den bakgrunden är det inte alls givet att unionisterna önskade sig främmande herrar över Sverige. De kan mycket väl ha haft visionen om svenska herrar över andra länder. Detta skulle ha gynnat Svenska kyrkan, som därmed sannolikt hade kunnat införliva de danska och norska stifet, och gjort Svenska kyrkan till en av Europas ledande kyrkor. Den ambitionen framkom ju redan vid Baselkonciliet, där den svenska biskopen Nicilous Ragvaldi gjorde anspråk på stol nr 2.
**) Västerås domkyrka är en av tre kyrkor i Sverige som innehar hela tre stjärnor i Guide Michelin. Det innebär att den är så märklig att den är värld en särskild resa till Sverige, även om man inte har något annat ärende hit. Västerås domkyrka invigdes på Marie himmelfärds dag *** den 16 augusti 1271, och är alltså den heliga jungfruns domkyrka, i äldre tid även kallad Domkyrkan Vår fru. Ännu idag finns Maria-altaret kvar till höger och apostla-altaret (framför vilket jag döptes) till vänster om triumkrucifixet som hänger över platsen för det medeltida korskranket. Det medeltida koret upptar faktiskt 1/3-del av kyrkans hela längd. När Petrus Magnus återkom till Sverige 1524, som biskop i Västerås, medförde han den apostoliska succession direkt från Rom som alltjämt löper i Svenska kyrkan. (Den medeltida, svenska grenen av den apostoliska successionen utslocknade när biskop Ingemar i Växjö avled 1530). I Västerås domkyrka förenas alltså den efterreformatoriska Svenska kyrkan med apostlarnas kyrka. Det är antagligen förklaringen till att kyrkan är så väl bevarad.
***) Jungfru Marie himmelsfärd förklarades som dogm i den Katolska kyrkan först 1950, och påstås därför ibland av icke-katoliker sakna stöd i den äldre kristna traditionen. Arvet efter medeltidskyrkan i Sverige talar om raka motsatsen: att mytbildningen kring jungfru Maria är gammal kristen tro. Jag har alltid trott att Maria förblev jungfru hela livet.
Den svenska statskyrkan var inte sämst i världen.
All överhet är av Gud. Sedan må de personer, som utgör överheten betänka sitt ansvar. Det enda jag begär av kristna borgerliga politiker är att de besinnar detta ansvar. Jag kräver inte att de ska byta parti och bli sossar eller vänsterpartister. Men en organisation, som säger sig företräda traditionell kristendom ska inte vara partipolitisk eller ens blockpolitisk.
Bengt Malmgren har inte lagt ut min kommentar. Han har däremot skrivit en mycket lång utredande artikel om ´de övergrepp på barnhemsbarn i Irland, som katolska präster och annat katolskt ordensfolk (bl.a. nunnor) gjort sig skyldiga till. Katolska kyrkan har i Irland anförtrotts en mycket omfattande instituionsvård, utan någon offentlig insyn och kontroll, vilken i mer sekulariserade stater är en uppgift för den offentliga sektorn, främst kommuner och landsting. Allting har inte varit bra i Sverige heller. Man behöver bara tänka på misshandeln av patienter på de först statägda, sedan landstingsägda mentalsjukhusen.
För hundra år sedan var Svenska kyrkan huvudman för både skolan och den kommunala fattigvården. Men Svenska kyrkan var då en "statskyrka", som stod under bl. a. JO:s tillsyn. Präster kunde åtalas för tjänstefel vid de statliga domtolarna. På lokal nivå var Svenska kyrkans församlingar kyrkliga kommuner, som styrdes enligt Kommunallagen. De kyrkliga kommunerna stod också under JO:s tillsyn. Den rent religiösa verksamheten stod, precis som i Katolska kyrkan, under biskoparnas tillsyn. Men till skillnad mot vad som gäller i Katolska kyrkan, var de svenskkyrkliga stiften statliga myndigheter, som hade att rätta sig efter rikets lagar. De kyrkliga kommunernas icke-religiösa verksamheter, skola och fattigvård, stod under olika statliga myndigheters tillsyn. Det var inte en sluten värld, på samma sätt den katolska barnhemsverksamheten på Irland.
Att det profana samhället, genom sina statliga tillsynsmyndigheter och genom de politiskt valda ledamöterna i kyrkofullmäktige, höll koll på Svenska kyrkan var bra. Det är faktiskt när Svenska kyrkan började fråntas sina icke-religiösa uppgifter, som det började klia i fingarna på kyrkopolitikerna att lägga sig i det rent religiösa, lärofrågor. Och det var självfallet inte bra.
I jämförelse mellan det svenska statskyrkosystemet och det katolska stat i staten-systemet, framstår det svenska statsksyrkosystemet som det bättre. Med den allmänna rösträtten följde en demokratisering - och partipolitisering - även av de kyrkliga kommunerna. På katolska bloggar, även Bengt Malmgrens blogg, kan man läsa om en katolsk konspriationsteori, som går ut på att demokratiseringen av Svenska kyrkan var ett led i en socialdemokratisk plan för att avkrista Sverige.
Varje gång Svenska kyrkan har något litet problem, så är någon katolsk besser wisser framme, och säger att med katolikernas påstått större intellektuella djup, så hade problemet inte funnits.
Nygnostisk vänster och aningslös höger - nej tack till båda!
Katoliken Bengt Malmgren försvarar kritiken från den s.k. kristna vänstern mot Claphaminstitutet. Så här skriver han på sin blogg:
"De vänsterkristna beskriver sig själva som de goda som står för förlåtelse, upprättelse, frihet, jämlikhet, solidaritet, som om inte det vore något som alla kristna, ja alla människor av god vilja står för, man målar upp ett högerspöke som tydligen anses stå i opposition till dessa värden. 'Den kristna högern exkluderar och gör skillnad mellan människor', säger man. Vilka den kristna högern är säger man inte bestämt, men tydligen är jag själv inkluderad eftersom Kristdemokraterna och Claphaminstitutet tidigare pekas ut, det senare har jag själv varit med och grundat. / - - - / Även som katolik verkar jag fösas in i högerfållan enligt Peter Weiderud, för i en intervju i Dagen för en tid sedan mejslade han ut mera vad som menas med den kristna högern:
'Dels kan man se högerns syn på moralfrågor, det blir abort, homosexualitet och andra privatmoraliska frågor. Där har vänstern en bredare syn. Dels finns synen på sanning. Det finns de som kopplar samman religion och politik och utgår från att man har funnit sanningen och på det sättet skapar en fundamentalism.'
Vänsterns 'bredare syn' tolkar jag som att man accepterar eller närmar sig den kulturradikala ny-etiken enligt vilken abort är en mänsklig rättighet utan några etiska invändningar eftersom fostret anses vara en del av moderns kropp, likaså självfallet att man är emot äktenskapet som ett förbund emllan man och kvinna. Att vara mot abort och för det heterosexuella äktenskapet placerar tydligen mig med majoriteten av världens katoliker och övriga kristna under högerspökets kappa. Vad man menar med fundamentalism är något mindre klart. / - - - / Det är tråkigt att broderskaparna på detta sätt sammanblandar kristendom och politik och försöker använda politiken för att sätta upp kristna mot kristna."
1. Först konstaterar jag att Malmgren har svalt betet om "kristen vänster" med hull och hår. Är det inte snarare så att Weiderud försöker sälja sina nygnostiska* irrläror till en teologiskt okunnig socialdemokratisk partiledning genom att framställa denna antika överklasslära som "vänster", medan den traditionella kristendomen framställs som höger, för att den ska associeras med arbetarrörelsens gamla klassfiender? På ett annat ställe har Weideryd skrivit att "den demokratiska vänstern ser Gud i medmänniskan, oberoende av vilken tro han erkänner".
Gör hela den demokratiska vänstern det? Försöker Broderskapsrörelsen nylancera Moderaterna som det nya arbetarpartiet, åtminstone för de icke-gnostiskt troende?
2. Malmgren kritiserar vänsterns abortsyn, utan ett ord av kritik mot de svenska kristdemokraternas abort-imperialism gentemot länder med en restriktiv abortpolitik, bl.a. det katolska Polen.
3. Malmgren låtsas nu vara för äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna, trots att han själv tidigare har propagerat för att avskaffa kyrkvigselns rättsverkningar och därmed äktenskapets "fullhet". Han nämner inte med ett ord att Kristdemokraterna är enda parti, som vill avskaffa äktenskapet. Det vill de ersätta med något slags registrerat partnerskap för alla. På vilket sätt skulle rätten för homosexuella att ingå äktenskap enligt lagen (nota bene!) stå i motsättning till en sakramental äktenskapssyn, som ett förbund inför Gud mellan man och kvinna?
Om vi vill behålla det heterosexuella äktenskapet som ett unikt, av Gud instiftat förbund för en kristen man och en kristen kvinna, så borde Malmgren och andra samhällsomstörtare, försöka övertyga den svenska allmänheten om det. Grejen är den att de icke-troende inte alls behöver hålla med, om man bara skiljer mellan kyrkligt och profant. Kyrkan och staten behöver inte tycka lika. Kyrkan behöver inte välsigna det som staten gör. Å andra sidan behöver staten inte söka kyrkans godkännande för det den gör - vilket kd har gjort brutalt tydligt i t.ex abortfrågan. Men i den frågan tiger Malmgren, numera, liksom alla andra svenska katoliker. Borgerliga homovigslar är tydligen värre än det fortgående massmordet på ofödda**.
Jag har skickat nedanstående svar till Malmgrens blogg:
Det är ju ingen tvekan om att Claphaminstitutget försöker göra traditionell kristen tro till ett högerprojekt, samt att kd i regeringställning för en politik som kan leda till sänkt medellivslängd. Men som högavlönad läkare, som inte behöver prioritera lågpris före näringsvärde när du köper mat, förstår du nog inte hur livsfientlig denna politik är. Det är nog bra att stå upp för oföddas rätt till liv. Men för det första gör inte kd det, och för det andra sätter många s.k. högerkristna oföddas rätt mot de föddas rätt och särskilt mot fattigpensionärernas rätt att leva så länge det är biologiskt möjligt. Hur är det med dina egna patienter? De har väl ingen kroppslig svaghet som sänker gruppens medellivslängd?
Om Claphaminstitutet ska framstå som något annat än en kampanjapparat för återval av Tuve Skånberg till riskdagen (kd) får ni nog välja en annan direktor. Han har ju själv skrivit att Claphaminstitutet är "center-right", och har nu senast blandat ihop vissa homosexuellas lust att gifta sig med en långvarig agenda att montera ner familjen. Se kommentar på min blogg! Att jag av religiösa skäl är helt emot homoäktenskapsvigslar i kyrkan, behöver ju inte betyda att jag ser onda avsikter bakom enskilda homosexuellas livsval.
Står du verkligen bakom Skånbergs teorier att lusten att bilda familj, trots att man är homosexuell, i varje enskilt fall skulle bottna i en avsikt att nedmontera familjen? Jag tycker snarare att det tyder på motsatsen, om än en illussion. Jag viker aldrig från åsikten att utlevd homosexualitet är en synd, men jag frågar vilken rätt jag har att tvinga andra att rätta sig efter mina religiösa övertygelser? Ytterst handlar det om rätten att frivilligt välja en kristen livsstil, genom att behandla andra som man själv vill bli behandlad.
Och varför omger sig Claphaminstitutet (detta namn!) med en titelsjuka som associerar till ockulta sällskap för en ryggdunkande manlig överklass?
Vi har altså den absurda situationen att en del av över-/ medelklassen (den politiska högern) försöker framställa den traditionella kristendomen, slavarnas, underklassens och den tidiga arbetarrörelsens religion som ett högerprojekt för det borgerliga blocket ska vinna nästa val så att Skånberg återfår sin riksdagsplats för kd, medan en annan del av över- / medelklassen (den politiska vänstern) försöker göra nygnosticismen till en vänsterprojekt, som fullbordar socialdemokratins omvandling till ett medelklassparti. Min kritik mot fellowsarna i Claphaminstitutet går ut på att de faktiskt hjälper nygnostikerna i Boderskapsrörelsen att framställa som traditionell kristendom som "höger". Så klumpigt agerar man inte om enda syftet för Claphaminstitutet är att stärka den traditionella kristendomen.
Att lyssna på ett socialdemokratiskt valmötge i dag, kan vara som att få moralkakor i stället för löften om återställd materiell välfärd. Under ett enda år har vänsterblocket rasat i opinionsundersökningarna, från snudd på egen majoritet för Socialdemokraterna till risk för borgerlig valseger***. Det finns självfallet ingen motsättning mellan materiell väldfärd och homoäktenskap. Men när Mona Sahlin tackar Reinfeldt för att han tagit striden mot kd genom att pussa en lesbisk kvinna på munnen, tycker nog de utförsäkrade att valrörelsen inte angar dem.
_____________________
*) Gnosticismen är en i grunden hednisk religion av österländskt ursprung, som nådde västerlandet c:a 100 år före Jesu föedelse, och infiltrerade kristendomen särskilt under de första århundradena, då kristna utsattes för svår förföljelse. Gnosticismen var och är en typisk överklassreligion, som i brist på förmåga till folklig förankring, huvudsakligen sprids genom infiltration av andra religioners församlingar. Gnosticismen utgjorde aldrig något hot mot det romerska samhällskicket, som byggde på kejsarkult och slaveri, och därför var gnostiskt "kristna" i långt mindre grad än verkliga kristna utsatte för förföljelse. Gnostikerna kunde framstå som kristna och göra karriär i den kristna kyrkan, utan att ta konsekvenserna av sin tro.
Detta lockade, då som nu," intellektuella" personer från i synnerheten övre medelklassen, personer som var lagda för världsfrånvända teoretiska diskussioner, men saknade verklighetsförankring och verklig kännedom om det hårda kroppsarbetet, som var de lägre klassernas, och i synnerhet slavarnas lott. Den antika gnosticismen, som faktiskt förnekade materiens existens, vände sig i synnerhet mot kristendomens kroppsliga inslag, att Jesus var både sann Gud och sann människa (inkarnationen), Jesu kroppsliga död och uppståndelse, det kroppsliga lidandet, och alla kristnas kroppsliga uppståndelse på yttersta dagen. Gnosticismen vänder sig också mot Jesu kroppsliga närvaro i nattvarden - och mot kristendomens sanningsanspråk.
De antika gnostikerna förnekade faktiskt att människor har kroppar. Vad har de då? Gnostikerna delar kristendomens tro på Guds allestädes närvaro, men på sitt eget sätt. De trodde att varje människa inom sig bär ett fragment av en splittrad gud, att människan är Gud, emedan kroppen är skenbar och människan i realiteten saknar kropp. I denna kontext var Jesus inte mer gudomlig än vilken människa som helst. Omvänt överbetonas det gudomliga hos vanliga människor. Som en veritabel gökunge-religion lägger sig gnosticismen mycket nära den traditionella kirstendomen i sin retorik.
Det nutida intresset för gnosticismen beror bl.a. på Nag Hamadi-fyndet 1945, då en mängd gnostiska skrifter upptäcktes. Historikerna hade tidigare i stort sett saknat gnostiskt källmaterial , utan kände till gnosticismen huvudsakligen genom kristna, kyrkliga källor. Nag Hamadi-fyndet bekräftade dock att kyrkans beskrivning av de gnostiska irrlärorna var korrekt. Publiceringen av gnostiska orginal-skrifter har givit gnosticismenm en renässans, särskilt bland universitetsanställda akademiker. uppemot 1/3-del av Svenska kyrkans präster kan vara gnostiskt påverkade. Om man, som katolikerna, ser alla problem som resultat av 1500-talets reformation, missar man - precis som Bengt Malmgren gör - hela problemet.
* *) För det första, så är abort en irreversibel handling, till skillnad mot äktenskapsvigselns rättsverkningar. Om vi verkligen tror på ett äktenskap, som är ett av Gud instiftat oupplösligt förbund mellan man och kvinna, så kan inget homoäktenskap vara oupplösligt. För det andra så väntas antalet homovigslar bara obetydligt överstiga antalet partnerskapsförrättningar. Hittills har c:a 400 personer per år ingått partnerskap, mot c:a 35.000 personer som ingått heterosexuella äktenskap. Både sett till antalet och till konsekvenskerna borde väl aborterna vara ett större problem än homoäktenskapen?
Varje homopar måste ha sex minst varannan dag för att deras sammanlagda synder ska komma i nivå med antalet aborter - som dessutom ofta har föregåtts av sex utanför äktenskapet.
***) Kristendomen är varken ett höger- eller vänsterprojekt i nutida bemärkelse. Jesus är Herre över både moderater och vänsterpartister. I kyrkan är vi alla kristna. När jag skriver "risk "för borgerlig valseger så är detta uttryck för ett rent politisk - inte teologiskt - ställningstagande.
Hotas den militära disciplinen av homosexuella i försvaret?
F.d. överstelöjtnant Victor FehrenbachBloggen Antigayretorik idag berättar idag om en överstelöjtnant i USA:s flygvapen, som har fått sparken utan att få veta varför, men uppenbarligen för att han är homosexuell. Jag har skrivit ett svar på nämnda blogg, vilket publiceras här nedanför. Jag kör inte med olika budskap på olika bloggar, men förbehåller mig rätten att fokusera på olika delar av frågorna, beroende på vilken publik jag skriver för.
Det är min bestämda åsikt att inga religiösa samfund eller religiösa vigselförrättare ska tvingas viga homopar. Det är min bestämda åsikt att homopar inte ska vigas i Svenska kyrkan. Men eftersom jag räknar med att bli "överkörd" av kyrkomötet, har jag fört fram olika kompromissförslag, som går ut på att så få präster som möjligt ska dras in i denna verksamhet. Jag har ännu inte bestämt mig om jag kommer att ta emot nattvarden av präster som viger homopar. Men nog tycker jag att sådana präster har en syn på sakramenten, som inte är förenlig med Svenska kyrkans lära. Kan man verkligen handskas med ett sakrament (vilket jag anser att äktenskapsvigningen är) mot Guds vilja, om man tror att sakramenten är instiftade av Gud? Kyrkan och staten behöver inte tycka lika!
Antigayretorik skriver:
Här är ytterligare ett av otaliga exempel på den destruktiva och absurda Don't ask don't tell-principen, som terroriserar homosexuella försvarsanställda i USA och kostar landet oerhörda summor i förlorad kompetens varje år. Den här gången är det överstelöjtnant Victor Fehrenbach som fått sparken för att det framkommit att han är homosexuell. Detta efter 18 års högdekorerad tjänstgöring i US Airforce. 25 miljoner dollar beräknas hans utbildning ha kostat. / - - - / Och i cirkuspubliken sitter den kristna högern med munnarna fulla av popcorn och jublar och ropar "Mer, mer - da capo, bravo!"
Mitt svar:
Tyvärr måste jag erkänna att för fem år sedan hade jag själv tyckt att han skulle avskedas, men nu blir jag upprörd. Jag blev rörd när jag såg honom nästan gråta när han sa att flygvapnet var hans familj. Den enda han har fått ha hittills. Detta betyder inte att jag kommer att ändra åsikt i rent teologiska frågor, men det gäller på den religiösa planhalvan. Hur skulle homosexualitet i sig kunna påverka den militära disciplinen, om han inte har missbrukat sin militära ställning? Ska inte heller kristna, eller muslimer, få ha militära befattningar? Det kan ju påverka disciplinen hos soldater som har annan tro eller är ateister ...
Off this topic, men jag tar också avstånd från ett inlägg av förre kd-riksdagsmannen Tuve Skånberg på Evangeliska Alliansens webbplats. Det handlar inte om religiösa vigselförrättares rätt att vägra viga homopar, vilket - som bekant för denna bloggs läsare - även jag stödjer. Skånberg menar att homosexuellas nuvunna rättigheter inom familjerätten, även på den profana planhalvan är ett led i en drygt 100-årig nedmontering av familjen som institution,
Att en sådan agenda finns, tvivlar jag inte alls på, men det ska inte oskyldiga homosexuealla lida för, inte de som bara vill bilda familj. Det finns väl bland homosexuella, liksom hos heterosexuella, olika åsikter om familjeinstitutionens vara eller inte vara. Jag har svårt att tänka mig att de, som är mot familjeinstitutionen som sådan, skulle vilja ingå äktenskap.
Jag reagerar när Antigayretorik talar nedsättande om "den kristna högern", vilket jag uppfattar som ett angrepp på alla bekännelsetrogna kristna, även de som röstar vänster. Olika åsikter finns även bland oss. Därför reagerar jag också mot Skånbergs försök att monopolisera bekännelsetrogen kristendom som ett borgerligt-höger projekt.
Jag menar nu inte att kristna inte alls ska ha något att säga till om. Men jag tycker att kyrkor och samfund ska ha rätt att själva bestämma över sin lära, kult och liturgi utan obehörig inblandning och att homosexuella ska rätt att själva bestämma sina livsval utan obehörig inblandning. I båda fallen givetvis om det inte handlar om rent kriminella val eller tvång för andra att stödja eller medverka till det man har valt. Påtvingad religionsutövning säger jag nej till, vare sig det gäller vigseltvång för präster eller tvång för homosexuella att leva i celibat. Självvalt celibat är däremot bra!
Så långt mitt svar på bloggen Antigayretorik. Det är alltså inte så, som sign Maja srkiver på sin blogg (Majas bibelblogg, länk i spalten tilll höger) att åtskillnad mellan den profana och den religiösa planhalva är någon käpphäst för mig. Tvärtom tycker jag att det är bra att kristna är med och formar samhället och påverkar lagstifningen. Men det måste finnas gränser för hur mycket en del av samhället får påverka hur andra ska leva. Situationen nu är ju faktiskt att vissa kristna försöker bestämma hur icke-troende homosexuella ska leva, medan förment homovänliga politiker försöker göra om kristendomen till en nygnostisk irrlära, och alltså försöker bestämma vad alla kristna ska tro på. .
Med det har de framgång bara så länge de kan framställa sig själva som de homosexuellas beskyddare, som "homovänliga kristna". Men det mest homovänliga är ju, trots allt, att hjälpa homosexuella till tro på Bibelns Jesus, att tro på Jesus som sin personliga Frälsare. Tron går före. Man kan ha en kristen livsstil utan att vara troende. Vi måste visa att traditionell kristendom, fastän den inte är kravlös, inte är homofientlig. Samt att det är tron, och inte livsstilen i sig, som frälser. Och ett permanent krigstillstånd, med dem som ska frälsas, är en dålig frälsniningsmetod. Det är att prisge dem som ska frälsas till villolärare. Därför måste vi bygga relationer med homorörelsen och dess ledare och enskilda homosexuella, som grundas på ömsesidig respekt. Respekt för att vi kan ha olika åsikter, och inte uppfattar åsiktskillnaderna i sig som fiendskap.
Nedan följer ett utdrag ur Skånbergs inlägg på SEA:s webbplats:
Den 1 april 2009 beslutade Sveriges Riksdag att legalisera homosexuella äktenskap. / - - - / Riksdagsbeslutet 1 april var bara en detalj i en större sammanhängande politisk vision om ett samhälle utan traditionella familjers lojalitetsband. Beslutet innebär en ytterligare underminering av äktenskapet mellan man och kvinna och av familjen som institution för att ge barnen trygghet och skydd under deras uppväxt. Men beslutet kom inte oväntat. Det har under den senaste generationen föregåtts av en lång rad delbeslut om att programmatiskt montera ned äktenskap och familj. / - - - / Programförklaringen av år 1968 hade föregåtts av marken beretts av Alva och Gunnar Myrdals bok 1934, Kris i befolkningsfrågan, som argumenterade för en socialistisk familjepolitik. / - - - / Makarna Myrdals ideologiska grund kan ytterst sökas i Karl Marx' och kommunismens krigsförklaring mot den "borgerliga familjen". Det finns alltså en konsekvent och rak linje mellan Karl Marx' krav "Familjens upphävande!", i kapitel 2 av Det kommunistiska partiets manifest 1848, till Gudrun Schymans krav "Död åt familjen!", på Centralstationen i Stockholm 1 oktober 2001.
Liberalismen ser äktenskap som slaveri
Nedmonteringen av familj och äktenskap har inte gjorts enbart med inspiration av Marx, utan ofta med bifall från liberaler med en politik fokuserad på individen. En i grunden negativ syn på äktenskap och familj återfinns till exempel hos liberalismens lärofader John Stuart Mill i hans bok Förtrycket av kvinnorna 1869 där han i kapitel 4 skriver att "Äktenskapet är det enda egentliga slaveri som vår lag erkänner."
Det faktumet att Skånberg delvis har rätt (visst finns det en sådan politisk agenda!) får inte undanskymma att Skånberg i eget politiskt kärriärsyfte försöker splittra kristenheten efter partipoloitiska och ideologiska linjer, att han provocerar fram angrepp mot den traditionella kristna bekännelsen för att framstå som dess effektive försvarare och kd:s frälsare. Socialismen är huvudfienden, men de övriga borgerliga partierna är inte heller att lita på! Han nyanserar inte kritiken genom att nämna att det finns ett starkt stöd för traditionella värden även bland vänstgerväljare samt att det finns många liberaler med en traditionell kristen tro. Han analyserar ingenting. Han är direktor för Claphamnistitutet, som utger sig för att vara en tankesmedja och forskningsinstiution. Men börja då att forska, i stället för att låtsas vara forskare! Läs mina inlägg på denna blogg om titelsjukan i Claphaminstitutet.
ALLA HOMOSEXUELLA GÖRS TILL SYNDABOCKAR FÖR DISCIPLINPROBLEM I DEN AMERIKANSKA KRIGSMAKTEN. OCH HÄR HEMMA GÖRS ALLA HOMOSEXUELLA TILLL SYNDABOCKAR FÖR EN KRISTENDOMSFIENTLIG OCH
FAMILJEFIENTLIG POLITISK AGENDA SOM DRIVS AV HUVUDSAKLIGEN HETEROSEXUELLA POLITIKER, SOM UTGER SIG FÖR ATT VARA "HOMOVÄNLIGA".
Uppdateringar
Det finns även en "uppdatering" till inlägget om konstmånglarna i templelt!
Ut med konstmånglarna ur templet!
Exempel på levande kyrklig kultur, som Svenska kyrkan har ett ansvar för. Träkonsnären Eva Spångberg med sina figurer ur Bibeln. Men har kyrkan verkligen något ansvar för profana konstnärerns försörjning?
När Jesus körde ut månglarna ur Jerusalems tempel, var orsaken att de befann sig på fel plats. Jesus hade inga invändningar mot handeln i sig, att producenter och säljare buder ut sina varor. Mediakapitalisten Åke Bonnier, som tillika är domprost i Stockholm skrev för någon dag sedan på sin blogg:
" Vad är egentligen konst? Kan man dra några gränser? Kan man alls definiera, inrama, konsten eller är konsten en kommunikationsform som bara konstnären har rätt att definiera. Vi kan känna olika för ett konstverk. Somligt kan kännas väldigt spännande, annat kan lämna oss likgiltiga. Ytterligare något konstverk kan få mig arg, o s v. Vem bestämmer? Vem drar gränsen? Det är sannerligen inte lätt att svara på. Men i kyrkan då? Vad får rymmas där? Får man hänga en dockpojke på ett kors med Jesus vänd inåt väggen och pojken på framsidan - eller är det inte konst? Är det hädelse? Eller handlar det om den korsfästa människan? "
Ja, man ian sannerligen diskutera vad som är god konst. Är de nakna tjejerna i Bonnier-koncernens porgnografiska flaggskepp FIB-Aktuellt god fotokonst? Kanske inte numera, men under pionjärtiden, då erotiska alster måste ha en viss konstnärlig kvalitet för att inte stoppas av censuren, när gränserna för det tillåtna skulle tänjas, censuren avskaffas och Bonnier-koncernen och andra tidningsimperier tillförsäkras full tryckfrihet. . Varför inte täcka över de gamla väggmålningarna i våra kyrkor med gamla nymmer av Fibban och Lektyr?, Se Människan! Hellre det än Elisabet Ohlsson-Wallins vämjeliga homoerotiska utställningar. Men jag har förstås ingen talan eftersom jag föredrar kvinnor som älskarinnor.
"Eller handlar det om den korstästa människan?" frågar domprosten. Ja, det kan man sannerligen fråga., Handlar det om korstästa människor i allmänhet, eller om någon särskild person? Känner domprosten inte ens till namnet på denm korsfäste? Trots att han har deltagit i Jesusmanifestation, och t.o.m. legat på knä och bett.
"... en dockpojke på ett kors med Jesus vänd inåt väggen och pojken på framsidan ..."
Jag har svarat domprosten Åke Bonnier: Menar du på fullt allvar att det råder ett motsatsförhållande mellan "god konst" och "hädelse"? Att det som är "god konst" inte kan vara "hädelse"? Och vilken gud tror du egentligen på, om du menar att allting som är "god konst" kan hängas i kyrkan?
Det är ett illdåd att vända Kristus in mot väggen. Spelar ingen roll hur "god konst" den figur är som visas i stället.
En av filmkonstens höjdpunkter är av Leni Riefenstahls "Partidagarna i Nurnberg", som är en ohöljd propagandafilm för nazismen, avsedd att inge publiken känslan att vilja vara med i de nazistiska leden, som marscherar på filmin. Skulle inte fövåna mig om vi får se filmen i Storkyrkan, för det är ju "god konst".
Och ärligt talat, Åke Bonnier, du är präst nu och inte publicist. Vad som förtjänar att publiceras i DN:s kulturbilaga kan mycket väl vara hädelse i kyrkan. Har du ingen respekt alls för det heliga?
Här på min egen blogg vill jag tillägga: Som i stort sett den enda avnämaren av kyrklig konst och andra kyrkliga kulturformer, har kanske Svenska kyrkan ett ansvar för att de specifikt kyrkliga kulturformerna överlever som levande kultur. Som exempel ska kyrkomusiken bevaras som levande musik och inte bara som gamla nothäften i något arkiv. Samma sak med kyrklig skulptur- och bildkonst. Som exempel på god kyrklig konst vill jag särskilt nämna Eva Spångbergs skulpturer med bibliska förebilder.
Men har kyrkan något särskilt ansvar för den profana konsten, t.o.m. sådan konst som hädar det heliga? Har kyrkan ett större ansvar för konstnärers försörjning? Med vilken rätt lovade Stockholms stift biskop Caroline Krook flera hundra miljoner kr av kyrkans medel som subvention av utställningen Uppenbar(a)t? Detta borde ha polisanmälts som trolöshet mot huvudman., Kör ut konstmånglarna ur templet!
Uppdatering 18 maj
Åke Bonnier inbjuder på sin blogg bl. a. mig till vernissage i Storkyrkan (i Stockholm) den 6 juni. Varför inbjuder han inte till gudstjänst, för det är väl ändå det som kyrkan är till för? Han skriver:
Vi har denna typ av samarbete för att låta männskor genom andra "språk" än de traditionellt kristna få en infallsvinkel på existentiella frågor, få inspiration till att brottas vidare med existentiella och religiösa frågeställningar och där kyrkorummet kompletterar med allt det som själva kyrkorummet förkunnar
Centerpartister i Svenska kyrkan
"Jag är tydligen fullständigt ute, som vill att de politiska partierna inte skall nominera till Kyrkomötet. Dessutom anser jag att kyrkan och staten skall vara fria ifrån varandra. Du pläderar för att Jesusmanifestationens deltagare skall rösta på Socialdemokraterna. Varför kan man inte sluta politisera Svenska Kyrkan."
Så skrev Leif Ekstedt, moderat, i sin kommentar till inlägget Jesusmanifestationen, 1 maj-tåg och andra tåg. Leif har missförstått vad jag menade. Första delen av inlägget handlade visserligen om vissa socialdemokraters agerande i Svenska kyrkan, men huvudsakligen handlade inlägget om persontransporterna i samband med Jesusmanifestationen i Stockholm. Du, som är aktiv i någon kyrka i "landsorten" bör läsa inlägget. Det angår dig.
Att det finns många kristna bland Storstockholms nästan 2 miljoner invånare för inte undanskymma det faktum att Stockholmsregionen är den mest sekulariserade i Sverige, samt att många aktiva i Svenska kyrkan (och i frikyrkorna?) i Stockholmsregionen förnekar Bibelns Jesus. De tror på någon annan Jesus. Därför är det viktigt att tusentals från de fortfarande någotsånär kristna delarna av Sverige reser till Stockholm och manifesterar vad verklig Jesus-tro är. Detta medför ett gigantiskt transportproblem, välfyllda ordinarie tåg, tiotals extratåg och hundratals chartrade bussar.
Att Jesusmanifestationen är ett ekumeniskt engagemang, och att Svenska kyrkan naturligtvis ska vara representerad, får inte leda till att Jesus-budskapet blir för urvattnat. Läs ledarkrönika av Olof Djurfeldt i Dagen. Skulle det mot förmodan inte gå att komma överens med Svenska kyrkan i Stockholm, så finns det nästan 2000 Svk-församlingar i resten av landet. Dem kan man samarbeta med.
Jesusmanifestationen har hittills hållits första lördagen i maj. 1 maj, arbetarrörelsens traditionella demonstrationsdag, råkar vara första lördagen i maj 2010. Ska man ändå ha Jesusmanifestationen första lördagen i maj 2010 eller flytta manifestationen till andra lördagen i maj? Vad jag menade, men som moderaten Leif Ekstedt missförstod, är följande:
Om Jesusmanifestationen 2010 ska hållas 1 maj, bör man ge möjlighet för de manifestationsdeltagare, som redan har bestämt sig för att rösta på socialdemokraterna eller vänsterpartiet, att börja dagen med att delta i 1 maj-firandet. Naturligtvis ska manifestationens borgerliga deltagare, eller de som inte har bestämt sig hur de ska rösta, inte gå med i något 1 maj-tåg. Och naturligtvis ska krista 1 maj-firare visa sina partikamrater vad verklig Jesus-tro är! Även om man är kristen sosse, är man väl i första hand kristen? Udden i det jag skrev var riktad mot vissa högljudda socialdemokratiska kyrkopolitiker, som faktiskt skärmmer iväg potentiella s-väljare till Alliansen, genom sina angrepp på traditionell kristen tro. Visa att dessa skränfockar inte är representativa för kristna s-väljare!
Vidare håller jag med Leif om att kyrkan och staten ska vara fria ifrån varandra. Kyrkan och staten behöver inte tycka lika! Jag misstänker att Leif är missnöjd även med hur hans eget parti, m, har agerat.
Så till saken - centerpartiet.
Det är min ovana att skriva långa inledningar om något annat ämne, när jag har satt rubrik. Det är nästan som den kontroversiella prästen Karin Långström-Vinge skriver på sin blogg: "Ibland vet jag inte hur jag tänker förrän jag läser vad jag skriver." Hon ställer upp som kandidat till kyrkomötet för FISK (Folkpartister i Svenska kyrkan), som är en från partiet Folkpartiet-Liberalerna fristående nomineringsgrupp till kyrkovalen. Nu diskuterar Centerstämman om inte även centerpartister i Svenska kyrkan borde bilda en från partiet fristående nomineringsgrupp - Centerpartister i Svenska kyrkan. Årets kyrkoval kommer i så fall att bli det sista, där Centerpartiet ställer upp som parti. Det vore ett steg i rätt riktning!
Jag är fullständigt överens med Leif Ekstedt om att de politiska partierna ska sluta nominera kandidater till Kyrkomötet. Att man då bildar nomineringsgrupper som bär partinamnet och nominerar partimedlemmar, ser jag bara som ett första steg i den nödvändiga avpolitiseringen av Svenska kyrkan. Som ett steg i rätt riktning. Ett steg som även Socialdemokraterna borde ta. Och även Moderaterna! Men avpolitiseringen måste ske steg för steg.
Det hade varit ansvarslöst av de politiska partierna, om de omedlebart och helt hade lämnat kyrkopolitiken vid den s.k. skilsmässan mellan kyrkan och staten 1 januari 2000. Det hade givit möjlighet för t. ex. Sverigedemokraterna att kuppartat ta över församlingar med lågt vadeltagande, helt enkelt genom att flytta till en sådan församling och bilda en nomineringsgrupp. Sd:s intresse för Svenska kyrkan handlar för övrigt inte så mycket om den kristna tron, som om den s.k. kulturkristendomen. Kristendom handlar om att Jesus är Herre, och det betyder givetvis att Jesus står över de politiska partierna. Bibeln säger: Man ska lyda Gud mer än människor. Sd kräver att man ska lyda smånassarna i partitoppen, t ex stridspitten Björn Söder, före Gud.
Svenska kyrkan är en del av den världsvida kristna kyrkan, och är till för alla som bor eller vistas i Sverige, även för dem som vistas här illegalt. Därmed inte sagt att kyrkan ska stödja illegal invandring. Men även den regeln har undantag. Man ska lyda Gud mer än människor. Och det ska även sverigedemokratiska kyrkopoliltiker göra. Annars ska de ägna sig åt annat än kyrkopolitik!
- Det finns ett stort behov att värna det demokratiska inflytandet i Svenska kyrkan, säger centerpartisten Roger Tiefensee.Han förklarar varför partiet än så länge tycker att det är viktigt med det kyrkopolitiska engagemanget.- Det finns ett väldigt stort behov att värna det demokratiska inflytandet. säger en representant för partistyrelsen, som även varnar för sd: "De skulle inter försitta chansen att ta över."
En av talarna på Centerstämman, Pontus Löfstrand, hoppas att de partiassocierade nomineringsgrupperna ska bli en övergånslösning. Så vill jag också se det. Jag hoppas att de opolitiska nomineringsgrupperna ska bli så stabila och välkända, och få så många röster, så att de kan ta över helt. Men inte redan nu. På ännu längre sikt kanske inte ens de opolitiska nominreringsgrupperna behövs. Någon motsvarighet till de kyrkliga nomineringsgrupperna finns inte inom vare sig frikyrkorna eller fackföreningsrörelsen.
- Min utopi är förstås att kyrkan leds av präster och engagerade församlingsmedlemmar, säger Löfstrand.
- Ni är väl medvetna om att en prästerskapets och biskoparnas kyrka vore en farlig kyrka? frågar Karin Perers, som är centerpartiledningens talesman i kyrkopolitiska frågor. Hon säger att nio av tretton stiftsbiskopar "vill sälja bort vigselrätten". Hon lyfter upp frågan om könsneutrala äktenskap
- Det skrämmer mig och visar att vi politiker behövs i kyrkan, forsätter Perers, som även säger att vigselfrågan inte är en lärofråga, utan "en praktisk organisationsfråga med starkt folkligt stöd."
Men naturligtvis är vigselfrågan en lärofråga. Det är ytterst betänkligt att politiker ska avgöra vad som är lärofrågor eller inte, speciellt när man vill införa något nytt. Perers uttalande visar både varför politikerna behövs i kyrkan, och varför de inte behövs. På kort sikt behövs de för att hindra politiska extremister att ta över kyrkan - på lång sikt måste de bort, om vi ska ha kvar en kyrka som är en kyrka och inte ett redskap för politisk indoktrinering. Men det är som den ortodoxa kyrkan har skrivit på sin hemsida, att även biskoparna kan fela och förleda. Och därför behövs kyrkfolket inte bara som åhörare utan även som "väktare".
Har det gått upp för Perers (och biskoparna) att Svenska kyrkan kan behålla vigselrätten, utan att viga homopar?
Man ska inte använda kyrkan som redskap för en politisk agenda, vilken den än må vara. Det hjälper inte att vara politiskt korrekt. Den politiska korrektheten förändras över tid.
Uppdatering 18 maj.
Senaste numret av Kyrkans Tidning rapporterar att Pelle Svensson lämnar Centerpartiet (åtminstone i kyrkopolitiken) och går över till den partipolitiskt obundna nomineringsgruppen POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan). Detta i protest mot Centerpartiets centraliseringspolik, som även drabbat Svenska kyrkan genom sammanslagning av församlingar. Pelle Svensson tycker att man i stället ska bilda samfälligheter. Pelle Svensson blev först känd som idrottsman (brottare), jordbrukare och advokat. Han har flera kyrkliga uppdrag i hemförsamlingen Njurunda (ett par mil söder om Sundsvall) samt Härnösands stift.
Att Centerpartiet inte riktigt litar på sina kyrkligt aktiva medlemmar framgår av ovanstående uttalande av partistyrelsens talesperson i kyrkopolitiska frågor Karin Perers. Men det är ju positivt att Centerstämman nu beslutat att utreda bildandet av en från partiet fristående nomineringsgrupp för i första hand (?) centerpartister. Naturligtvis finns inget att invända mot att centerpartister och andra troende politiker är engagerade i Svenska kyrkans ledande organ, men de ska i den rollen inte vara underställda partiet!
Titelsjuka 2
Clapham är en av de äldre förorterna tilll London, och har länge varit rena slummen. Men eftersom denna skamfläck på den engelska kartan ligger ganska centralt i Stor-London, har under senare tid lyxrenoveringar skett. och finfolket har flyttat in. De svenska claphamisterna speglar sig i glansen av den brittiska fastighetsspekulationen, som gör att vanligt folk inte kan bo kvar. Claphamisterna sätter tydligen likhetstecken mellan frälsning och materiell väldfärd och fina titlar.
Claphaminstitutet påstår sig vara en forskningsinstitution och tankesmedja. Claphamisternas alster är dock ur vetenskaplig synpunkt så usla, så att man kan misstänka att fellowsarna bara försöker spegla sig i glansen från verklig forskning. Finns en enda forskare anställd?
__________
*) Se sign Majas kommentar till inlägget Det finns bara en sann kristendom!
Titelsjuka
Det finns bara en sann kristendom
Ordet tradition betyder lämna över. Med Traditionen (med stort T) menas i kristna sammanhang den lära som apostolarna lämnade över till kyrkan, dvs Skriften och tolkningstraditionen. Detta måste skiljas från sedvänjor, predikosamlingar o. dyl. av senare datum.
Bibeln skall tolkas enligt Traditionen under den helige Andes vägledning. En del frikyrkliga menar att det senare räcker. Katolska kyrkan menar att vissa uttalanden "ex officio" av påvar och koncilier kan läggas till den ursprungliga Traditionen. Detta vände sig Martin Luther mot.
Kristendomen är en religion och inte en vetenskap eller filosofisk åskådning. Under senare tid har man försökt göra den till det. Under 1700-talet gjorde naturvetenskapen stora framsteg. Många teologistuderande förlorade sin tro, men blev präster ändå. Det fanns inte mycket annat att välja för högutbildade. Detta är den historiska bakgrunden till nutidens försök till omtolkningar av Bibeln, och Gardell har - med sin frikyrkliga bakgrund - gått i den fällan.
De avfallna prästerna i slutet av 1700- och början av 1800-talet försöket för sin egen försörjnings skull, ge kyrkan en ny uppgift. I stället för att predika kristen tro, predikade de moral, enligt dåtidens uppfattning av vad som är god moral. Därav ordet "moralpredikningar". Man skrämde sina alltjämt troende församlingar med helvetet, om de inte levde ett enligt dåtidens uppfattning moraliskt riktigt liv.
1800-talets frikyrkliga väckelserörelser uppstod som en reaktion mot denna inriktning hos en del av statskyrkans präster, men frikyrkorna kom också att ta över moralpredikningarna, som därför idag felaktigt associeras med traditionell kristen tro.
All sexualitet utanför det heterosexuella äktenskapet är synd enligt den traditionella kristendomen. Men åsikten att homosexuell utlevnad skulle vara en särskilt svår synd saknar stöd i den traditionella kristendomen, den lära som apostlarna lämnade över till kyrkan.
Jesusmanifestationen, 1 maj-tåg och andra tåg.
Kommer nästa års Jesusmanifestation att sätta nytt rekord i extratågsarrangemang? Bilden visar ett av de lok som användes vid det troligen fortfarande oslagna rekordet i extgratägskörning 1914.
Jesusmanifestationen visar att Gud har kallat sitt folk till en ny gemenskap kring sin son Jesus Kristus. Och detta är verkligen vad Svenska kyrkan tror, att Gud är Fadern, Sonen och den helige Anden.
Jag var med i Jesus-manifestationen 2008, som utgick från den ursprungliga lydelsen av den nicenska trosbekännelsen år 325 . Och detta måste vara ledmotivet kommande år också. Jesus, Guds son, som dog för våra synder för att alla som tror på honom skall få evigt liv och inte gå förlorade. Vi behöver inte tvista om vilka handlingar, som är synder som kräver förlåtelse. Alla har väl gjort någon synd. Jesusmanifestationen är den praktiska gestaltningen av trosbekännelsens ord, att vi tror på en enda helig, allmännelig /katolsk och apostolisk kyrka.
Emellertid har det förekommit ett olustigt krypskytte mot Jesusmanifestationen, att den skulle vara riktad mot "Svenska kyrkans nuvarande inriktning". Detta är ju rent nonsens, men antyder att nyhedningarna redan har slängt ut alla kristna ur Svk. Vilket de antagligen vill göra. Men det är förstås allvarligt om Svk på en del håll i landet har varit så otydlig, så att inte ens regelbundna gudstjänstbesökare och aktiva i Svk vet att Svk tror på en Jesus, som är Guds son.
Stockholm är Sveriges Babylon (för att låna en bild från Uppenbarelseboken). Det är därför bra att kristna från hela landet åker upp till Stockholm och manifesterar sin tro på Jesus, Guds son. Låt inte problemen i Stockholms stift hindra detta! Svenska kyrkans verkliga själ är landsorten.
Bilda lokala kommittéer i hela landet mellan Svenska kyrkan och frikyrkorna och ev katolska och ortodoxa församlingar, inför kommande års Jesus-manifestationer i Stockholm. Låt det växa till 20.000, 30.000 och 100.000 deltagare. Lägg de samfundsskiljande tvistefrågorna åt sidan, lägg striderna om homoäktenskap etc åt sidan, men glöm inte vilken Jesus Kristus som vi manifesterar och tror på. Låt det inte urvattnas till ett rent namnsdagsfirande för alla som heter Jesus!
Manifestera enigheten inom och mellan alla kristna kyrkor. Nästa år vill jag se Karin Långström-Vinge i armkrok med Yngve Kalin! I dag var jag på gudstjänst i sockenkyrkan, vilken leddes av en av församlingens två kvinnliga präster. Blev hon hindrad av någon? Nej, men vissa kyrkopolitiker försöker måla upp en bild av kvinnoprästmoståndare som hindrar kvinnliga präster att göra sitt jobb, som i dessa kyrkopolitikers fantasi tydligen är att resa kring och erövra kvinnoprästmostståndarnas sista fästen. Om var och en gör sitt jobb på sin plats blir det bra.
De konfliktskapande kyrkopolitikerna borde ägna sig åt annat, exempelvis övertyga de kristna väljarna att stödja Socialdemokraterna, i stället för att skrämma iväg dem till Alliansen.
Nästa år sammanfaller Jesusmanifestationen med 1 maj-firandet, om man nu har tänkt fortsätta att hålla manifestationen första lördagen i maj månad. Tänk om alla manifestations-deltagare, som ärligt kan säga att de har tänkt rösta på Socialdemokraterna, skiulle börja dagen med att delta i sossarnas 1 maj-tåg. Det skulle bli det längsta 1 maj-tåget sedan 1973, då alla vänstergrupperna gick samman. Och det skulle ge en defintivt annan bild av kristna s-sympatisörer än den lilla nygnostiska sekt, som verkar ha tagit över Broderskapsrörelsen.
Om detta hade varit under den gamla goda tiden, hade Broderskap varit medarrangör till Jesusmanifestationen, i stället för att stå vi sidan om och låtsas att de inte får vara med.
SAMORDNA RESORNA TILL JESUSMANIFESTATIONEN!
Minst 17.000 personer deltog i årets Jesusmanifestation. För att transportera lika många människor från landsorten till Stockholm behövs en enorm transportapparat.
Bakom kulisserna har gjorts ett jättejobb med Jesus-manifestationen för att få allt att klaffa. Arrangörerna har fått lägga ner all tid och kraft på själva manifestationen, medan de tillresande har fått organisera resorna själva. Men det kunde löna sig att dra in även rese-arrangemangen i det gemensamma arrangemanget. Det skulle möjliggöra för många fler att komma till Stockholm till en läg kostnad, och hela landet skulle genomkorsas av speciella Jesuståg.
Vi skulle äntligen slå rekordet från 1914 i extratågsarrangemang, då en massa bönder skulle till Stockholm för att protestera. Några konkurrerande trafikmedel fanns ännu inte, och inga "ersättningsbussar" fanns att tillgå vid störningar i tågtrafiken. Järnvägen över Nyköping var ju då inte färdigbyggd varför Västra och Södra stambanan sammanstrålade redan i Katrinehom till den då enkelspåriga linjen österut. Dessutom måste ånghästarna vattnas och utfodras med exakt precision.. Automatiska tågledningssysterm fanns inte, växlar måste läggas om manuellt och tåg ut-anmälningar mellan stationerna utväxlasdes över den eländiga bantelegrafen. Det nutida pratet om "kapacitetsbrister" på järnvägen framstår som okunnigt trams vid jämförelse. Det ritades tidtabeller veckor i förväg. Inga förseningar tolererades. Passagerarna måste disciplineras för att stiga av snabbt vid Stockholm C. Genomströmningshastigheten på den enkelspåriga järnvägen från Katrineholm var alltså så hög, så att passagerarna knappast hann av tåget, innan nästa tåg väntade på infartssignal. Frågan är om det finns en sådan yrkesskicklighet bland nutida järnvägsmän som hos kollegorna 1914.
- * -
Lördagar i början av maj (eller under hösten) är bra dagar för den som vill göra stora upphandlingar av kollektiva transportmedel billigt. Resemarknaden har inte riktigt återhämtat sig efter påsktrafiken, och sommartrafiken har ännu inte kommit igång. Måndag - torsdag är toppdagar för tjänsteresor, fredagar och söndagar för privatresor på längre avstånd. Och arbetspendlingen går på sparlåga. Den ordinarie trafiken under lördagar är koncentrerad till förmiddag och tidig eftermiddag, medan tidig morgon och kväll är riktiga lågtrafiktider. Många busslinjer trafikeras inte alls, och massor med pendeltåg står stilla.
Ett tiotal X2000-tåg torde helt sakna uppgifter under hela lördagen, och ännu fler under tidig lördag morgon och kväll, när de flesta resorna till och från Jesusmanifestationen sker. Den som bokar extratåg under högtrafiktid kan få betala uteblivna biljettintäkter, som hade fåtts vid alternativ användning av tåget. Men här handlar det alltså om tåg och bussar, som inte skulle köra in någon alternativ biljettintäkt alls. Priset för upphandlingen av extratåg är alltid en förjhandlingsfråga, där den som har kunskap om resemarknaden får lägsta pris. Jämfört med buss har tag höga fasta kostnader, som ska betalas även om tåget står stilla, och låga rörliga kostnader. Priset för till synes likvärdiga extratågsarrangemang kan därför skilja högst avsevärt. Detta talar starkt för en gemensam upphandling av resorna till Jesusmanifestationen.
X2000 bör användas på de längsta avstånden, varifrån Stockholm kan nås i tid vid avresa samma dag, såsom Skåne, Halland och Jämtland. X2000 kan köra på alla elektrifierade järnvägar. Fortare än andra tåg dock endast på järnvägar med anpassat signalsystem. Som nu finns på bl. a. Södra stambanan, Västkustbanan, Västra stambanan, Norra stambanan till Östersund (via Bollnäs) samt Oskustbanan till Sundsvall. Det borde vara möjligt att köra Ystad - Stockholm på högst 4 timmar och 45 minuter. Som extratåg kan man alltså köra X2000 från stationer, som nomrlat inte trafikeras av X2000. Man kan plocka upp folk vid mellanstationer i Skåne, där normalt inga fjärrtåg stannar, och sedan kära non stop till Stockholm från t.ex. Hässleholm. Det går att köra X2000 från Mora, men någon nämnvärt kortare restid blir det bara söder om Borlänge, förutsatt att tåget inte stannar vid en massa mellanstationer. För i så fall kan SJ:s dubbeldäckare eller Tågkompaniets reginatåg vara ett bättre (och billigare) alternativ.
Det är väl däremot onödig lyx, tycker jag, att köra X2000 från Östergötland. Priset torde bara bli obetydligt lägre jämfört med från Skåne. Det är vikigt att kontrollera att önskat tågslag finns tillgänligt från den plats där resan startar, då man annars får betala tomkörningskostnad från tågets hemstation.. Om alltså X2000 används för de längsta resorna, kan man använda andra tågslag och bussar på de medellånga och korta avstånden. Östgötatrafikens pendeltåg kan då vara ett snabbt och billigt, om än inte lika bekvämt alternativ. Från tågfönstret en lördag kan man se massor med avställda pendeltåg hela vägen från Nässjö till Norrköping. Dubbeldäckaren kan köra fort på bra banor, och kommer dessutom snabbt upp i höga farter, varför de faktiskt klarar samma restider som X2000 om det är många stopp vid mellanstationer.
Bussar är ett bra alternativ när man inte kan åka tåg utan långa omvägar, samt som tåganslutning från järnvägslösa orter i t.ex. Skåne. Samt allmänt som kapacitetsförstärkning. Förlusterna på en bokad, men dåligt utnyttjad buss, torde bli väsentligt lägre jämfört med ett tåg. Det finns dessutom bussar att tillgå på fler orter, och kanske med kortare varsel än att abonnera ytterligare tågvagnar. Strategin bör alltså vara välfyllda tåg först, och komplettera med fler bussar om det behövs. Även med abbonnerad buss är det så, att reslängden inte spelar så stor roll för totalpriset, den fasta dygnskostnaden väger över. Om man kör buss endast som anslutning till ett annat färdmedel, kan man kanske pressa priset genom att använda samma fordon och förare, som kör den linjelagda lokaltrafiken i t. ex. Skåne - förusatt att dessa anslutningresor görs före och efter den linjelagda trafiken.
Om man inte är tillräckligt många för att fylla ett helt tåg, kan man koppla till enstaka extravagnar i konventionella tåg, som består av lok och vagnar. 'Varje vagn rymmer upp till 80 passagerare.Ordinarie tåg och bussar. Det finns säkert deltagare, som vill stanna en eller flera dagar extra i Stockholm. Deras antal torde öka, ju mer veckan före och eventuellt efter den stora manifestationen fylls med olika aktiviteter. De flesta trafikbolag har grupprabatter för flera personer som åker i grupp med ordinarie trafik. Man kan reservera platser i ordinarie vagn eller få en extra vagn tillkopplad till vissa ordinarie tåg. Det kan också finnas mötesrabatt för personer som åker från olika platser till en gemensam mötesplats, om de beställer sina biljetter genom mötesarrangören. Man bör alltså förhandla till sig bra priser för individuella resor och gruppresor med den ordinarie trafiken i samband med att man gör en stor beställning av abonnerad trafik.
Angöringsplatser i Stockholm. När tågen är längre än plattformarna kan passagerarna stiga av i omgångar, varemellan tåget kör fram en bit. Vid ett gemensamt tågabbonemang för deltagare från flera kyrkor är det bättre att utnyttja flera avstigningsstationer och boka in resenärerna efter avstigningsstation. Det finns tre centrala stationer i Stockholm: Södra station, Stockholm C och Karlberg. Södra station är en utmärkt avstigningsplats för personer söderifrån. En stor park finns i direkt anslutning till stationen, där man kan samlas före avmarschen till Kungsträdgården.
Administration mm. Vid sidan av ledningsgruppen i Stockholm, vilken håller i själva manifestationen, bör det finnas en ledningsgrupp på annan plats i landet (Göteborg?) för researrangemangen. Denna ledningsgrupp bör göra en samlad upphandling av all extratrafiken, bestämma priserna för de enskilda resenärerna, och dessutom lägga upp ett system för betalning och distribution av biljetter eller andra färdbevis till resenärerna, samt utse ansvarig färdledare för varje tåg eller buss. Detta möjliggör också en resekostnadsutjämning, så att priset mot resenär inte påverkas av upphandlingskostnaden för det specifika färdmedlet. Med en liten vinst på reseförsälningen kan man få en ekonomisk buffert till kommandë år. En tågvagn har upp till 80 sittplatser i 2 klass.
För att transportera lika många människor (17.000) som deltog i årets Jeusmanifestatation från landsorten till Stockholm behövs alltså över 20 tiovagnarståg. Det gäller att tänka stort!
Old time religion, igen!
På en annan blogg klagar en skribent påå att ordet "teologi" är detsamma som "religionsvetenskap" i Sverige, men inte utomlands.Vad är då "religionsvetenskap" - läran om det som människor faktiskt tror på i stället för läran om det som människor tror på? Ungefär som att ersätta astronomin med det som folk tror om astronomin, det som folk tror att astromerna sysslar med? Många människor tror nämligen att astronomi och astrologi är samma sak, och alltså att astronomerna är sysselsatta med att ställa horoskop! Visst kan man rent deskriptivt utforska människors religiösa föreställningar, och konstatera att "Jo, det är sant att många kristna tror att Jesus kunde gå på vatten." En sådant rent deskriptiv forskning undviker elegant frågaon om Jesus verkligen gick på vatten. Men vissa svenska teologer tror sig dessutom - genom vetenskapliga studier - kunna avgöra vad människor bör tro på. Och då handlar det inte om den kristendom, som vi fått i arv från våra fäder eller mödrar. Jag har svarat så här:
Det är ett intressant påstående att ordet "teologi" inte har samma betydelse i Sverige som utomlands. Det har jag länge misstänkt, och tillåter mig alltså att vara kritisk mot åtskilliga svenska s.k. teologer.
Enligt sig själv är kristendomen en uppenbarad religion. Detta innebär att Gud vid olika historiska tillfällen (det senaste för snart 2000 år sedan) har meddelat sig med oss människor, och talat om vem han är och vad han vill. Någon ytterligare kunskap om dessa ämnen, utöver det som Gud själv har meddelat, går inte att få. Inte ens genom teologisk forskning, vilket en del svenska s.k. teologer verkar tro. Eller försöker få andra att tro. Objektet för denna s.k. forskning (Gud) är nämligen inte åtkomligt för forskning med vetenskapliga metoder.
Jonas Gardell verkar vara en av dem, som gått på bluffen, och därför är hans budskap inte riktigt kristet, stämmer inte med den givna uppenbarelsen, vad Jesus har sagt om sig själv.
Gardell är ju dessutom uppvuxen i en frikyrka, och har väl lärt sig snacksa. Att Gardell dessutom är teologie hedersdoktor är väl det som inom journalistisken kallas returinformation. De s.k. teologer som har förärat honom doktorshatten, har ju numera en teologi hedersdoktors ord på att deras egen kristendomsförvanskning är sann. Men vad kan de göra annat än att citera varandra. Själva objektet för forskningen (Gud) är ju inte åtkomlligt för vetenskaplig forskning.
De som fick del av uppenbarelsen under första generationen berättade eller skrev ner vad de sett och hört. De skrev de skrifter, som utgör Nya Testamentet. Och de förklarade för sina anhängare vad de menade med det de hade skrivit. Detta är depositum fidei, som har förts vidare från generation till generation.
Det kan man ju försöka ändra på. Men då blir det en ny lära och en ny religion. Muhammed var smart. Han sa att han hade fått nya uppenbarelser. Det kan man ju tro på om man vill. Det gör 1 miljard muslimer i världen, mot 2 miljarder kristna.
I all teologisk s.k. forskning kommer man till en´punkt, när vetenskapen inte räcker längre,. när tron är det enda man kan hänga upp argumenten på. Det förstod man redan under medeltiden. Men inte nu. "När man kan flyga till månen, kan man väl bygga en tunnel genom Hallandsåsen", sa kommunikationsminister Inez Usman. På samma sätt resonerar de s.k. teologerna vid svenska universitet. Kan man vederlägga föråldrade astronomiska teorier, kan man vederlägga den kristendom, som kristna alltid har trott på. Fan tro't!
'Tis the old time religion,
[or Give me that old time religion]
'Tis the old time religion,
'Tis the old time religion,
And it's good enough for me.
It was good for our mothers.
It was good for our mothers.
It was good for our mothers.
And it's good enough for me.
It has saved our fathers.
It has saved our fathers.
It has saved our fathers.
And it's good enough for me.
Old time religion!
It was good enough for her...
Runar Eldebo har skrivit en oklar artikel i Dagen. Bloggen Senapsfrön och fikonspråk (länk finns i spalten längst ner till höger) har hängt på och skriver.
"Eldebo får plus av mig för att han framhåller att kristendomar är mänskliga konstruktioner. Det finns ingen objektiv, färdig-uppenbarad kristendom att bara ta emot. Samtidigt kan vi inte konstruera kristendomen hur som helst, om vi vill att andra ska känna igen resultatet som just kristendom.
Jag uppskattar också att Eldebo formulerar sina kriterier ganska öppet, så att det inte blir så lätt att använda dem för att ta avstånd från det ena eller andra som man inte gillar. Det finns förstås många kristendomskonstruktioner som jag ogillar av olika skäl. Men det förefaller mig mera konstruktivt att försöka se vad jag kan lära mig av andra kristendomar, än att definiera ut dem som inte alls kristna. Både påven och Jonas Gardell ryms inom kristenheten, och båda två kan vara värda att lyssna till. För att ta två exempel som Eldebo nämner. "
Eldebo skriver inte att det finns olika "kristendomar", men det är ju en slutsats som man kan dra av hans oklara resonemang om att kristendomen är en mänsklig "konstruktion". Jo, han skriver faktiskt om olika mänskliga konstruktioner, och nämner de fyra evangelierna som exempel. Redan där finns det alltså olika "kristendomar". Matteus hade inte samma religion som Markus?
Ägaren till bloggen Senapsfrön och fikonspråk framträder under pseudonymen Hapax, och har beskrivit sig själv som "vänsterliberal småbarnspappa." Sedan jag skrivit att jag är en minst lika bra amatörteolog som Jonas Gardell, har Hapax lagt sig till med vetenskaplig pondus och beksriver sig själv som: Småbarnspappa, präst i Svenska kyrkan och forskarstuderande i Nya Testamentet. Han har bl a uttryckt sitt ogillande mot heterosexuella personer, som håller med Medvandrarna (en grupp homosexuella pesoner som lever i celibat). När det nu finns två läger bland homosexuella, ska tydligen bara det ena lägret ha rätt till stöd utifrån. Hapax har vid upprepade tillfällen angripit Svenska kyrkans traditionella tro, den som alltjämt gäller som Svk:s bekännelse. Det är synnerligen anmärkningsvärt att en präst skriver anonymt mot sin egen kyrka. Jag har svarat den fega prästen:
Man får väl ändå välja det ena eller det andra. Antingen är kristendomen en uppenbarad religion, eller en mänsklig konstruktion. Och i det senare fallet vill jag definitivt inte att någon ung akademiker ska ställa upp regler för mig, vad jag får tro. Det fanns gamla män, för att inte tala om gamla kvinnor, redan när jag var barn, vilka visste vad kristendom är. Kristen tro är ingen akademisk disputation vid någon teologisk fakultet vid ett sekulariserat statligt universitet! Vad är mänskliga konstruktioner, om inte de akademiska paradigmen? Mot detta står en uppenbarad religion, som har traderats från generation till generation under 2000 år, och visserligen splittrats i detaljfrågor, men är väl sammanhållen i de centrala delarna.
Hur kan vi veta att Gud finns, om han inte har uppenbarat sig på något sätt, utan allt är mänskliga spekualtionerm, typ jag tror (= gissar) att det finns "någonting däruppe"?
Försök sälja idén att islam inte är en uppenbarad religion till muslimer, att Koranen är mänsklig dikt (vilket vi kristna iofs tror - annars hade vi också varit muslimer), och att det finns olika "islamar" (travesti på "krisatendomar") som alla är lika bra!
Det minsta man kan kräva av den som kallar sig för "kristen", "muslim" eller något annat, är väl att han tror på sin egen religions religiösa urkunder, att de är från den Gud som man tror på? Det blir skevt om icke-muslimer ska tala om för muslimer vad de ska tro på. Misstanken infinner sig att avsikten i så fall är att göra islam förenlig med någon annan religions, eller det sekulariserade samhällets värderingar.
Och sak samma om man försöker pressa in kristendomen i något slags akademisk mall. Det blir varken kristendom eller vetenskap, utan kvasireligiös pseudovetenskap.
Huruvida Gardell, som person, är kristen eller inte, låter jag vara osagt, för det är inte säkert att han tänker som han skriver. Men det han skriver är inte den uppenbarade religionen kristendom. Gardell är en charmerande underhållare, som vet hur man trollbinder publiken. För det ska han hedras, men inte som kristendomsuttolkare. Det gjorde diakonissan, som ledde söndagsskolan i Svenska kyrkan när jag var barn, mycket bättre!
I vår jämställda tid är det fel att kasta "old time religion" på sophögen. Vad ett kristen jämställdhet kräver, är att vi upptäcker de "osynliga" kvinnorna som under de gångna 2000 åren har för det kristna arvet vidare till de yngsta barnen - till dem som vuxit upp som anoyma kristna eller till "stora" män, biskopar, patriarker och påvar.
'Tis the old time religion,
[or Give me that old time religion]
'Tis the old time religion,
'Tis the old time religion,
And it's good enough for me.
It was good for our mothers.
It was good for our mothers.
It was good for our mothers.
And it's good enough for me.
It has saved our fathers.
It has saved our fathers.
It has saved our fathers.
And it's good enough for me.
... men inte för de s.k. forskarna vid de teologiska fakulteterna vid de statliga universiteten i det sekulariserade Sverige, som håller på att göra oss religiöst urarva.
