larsflemstroms

På nätet står det att det är mors dag idag. Det borde det väl vara varje dag? Vi firade praktiskt taget aldrig mors dag i mitt föräldrahem. När jag tänker tillbaka på min mamma blir jag så sorgsen. Hon var min allra första kärlek, men då var jag så liten så det minns jag inget av. Sedan kom vi ifrån varandra på något konstigt sätt. Jag lärde inte känna henne riktigt medan hon levde, och nu är det för sent. En saknad som jag alltid bär med mig.

Svenskan är ett germanskt språk, och i Tyskland heter det Katzen och Frauen, men Männer. I Sverige får skåningar och norrlännar tala sina modersmål och får bekymmersfritt använda sina dialektala ändelser på orden. Värre är det för alla som är uppvuxna i det som antas vara det rikssvenska området. De får icke tala sitt modersmål, ty de skola tala rikssvenska.

Det berättas att någon kung tyckte att Nyköpingsmålet, som talas i östra Svealand, var så vackert så att han bestämde att denna dialekt skulle vara "rikssvenska". Men detta är en skröna, fick vi höra i ett TV-program om svenska dialekter. Sanningen var att utlänningar, som ville lära sig svenska, uppmanades att åka till Nyköping, för om de lärde sig nyköpingska kunde de göra sig förstådda hos andra svenskar, skåningar och norrlänningar exempelvis. Nyköping ligger ju lite mitt emellan.

Men någon rikssvenska har man alltså aldrig talat i Nyköping eller någon annan del av landet. Rikssvenska är ett konstgjort språk, "riktig svenska", som uppfanns när språket liksom allt annat skulle standardiseras. När det skulle tryckas lärobäcker för hela landet. Folkskolans läsebok, exempelvis. De språkliga standardiseringssträvande pågår fortfarande. Han och hon ska ersättas med hen, exempelvis.

I Skåne och Norrland får man förstås fortsätta med sina dialektala icke könsneutrala uttryck, såsom n'Anders och na'Birgitta, men Gud nåde den upplänning som fortsättningsvis säger han om en man och hon om en kvinna.

Som alternativ rubrik för detta inlägg hade jag tänkt mig "När Frid-tjuven Berg stal den språkliga friden". Fridtjuv Berg var en svensk skolman (lite högre än en vanlig lärare) som reformerade svenskan för att den skulle vara lätt att lära ut på ett enhetligt sätt i skolor över hela Sverige.

Rikssvenskan är alltså ett konstgjort språk, som överheten har tvingat på oss. Nu frågar jag varför just vi, som uppfattas tala rikssvenska, har "fel" om vi inte följer Frid-tjuvens språkregler. Ingen säger ju att en skåning, som talar skånska, talar fel skånska.

När jag gjorde värnpliten hade vi fortfarande fältpräster i den svensk Krigsmakten (som nuvarande Försvarsmakten hette på den tiden). Fältprästerna hade uniform med gradbeteckningar, men ett kors på rockuppslaget, där vanliga officerare hade sitt regementsemblem. Lite av "frälsningarmén" över fältprästverksamheten!

Efter Skolverkets försök att förbjuda präster att välsigna eleverna vid skolavslutning i kyrkan, undrar jag om de svenska fältprästerna hade rätt att välsigna fienden.

Kanske ringde de till fiendens överbefälhavare och bad om tillstånd att välsigna?

Undrar om kyrkoherden i Umeå gjorde det, innan han beslöt om begravningen på den svenska kyrkogården av de ryska soldaterna som stupade den 17 augusti 1810 (om jag minns rätt). Det var det sista slaget i det sista kriget på svensk mark. Det var inte så lätt att fråga fiendens överbefälhavare, eftersom han var en av de ryssar som stupade.

Nu är det en del av turistindustrin att åka runt på slagfält utomlands, där soldater från det egna landet har stupat. Ryska turister gapar av förvåning när de får texten på minnenstenen översatt: "Som fiender föllo hjältarna. Här vilar de som vänner".

Begravningen av svenskar och ryssar sida vid sida väckte ett visst motstånd - i Sverige. Men kyrkoherden i Umeå var en kraftkarl, som körde över både civila och militära myndigheter och genomdrev sin linje, att även ryssarna skulle vila i vigd jord.

Sådana kyrkoherdar behöver vi idag, när Skolverket försöker bestämma över kyrkan. Även ateisterna på Skolverket ska välsignas, vare sig de själva går med på det eller inte. Varför inte en särksild förbön för byrkåraterna, att de ska komma till tro, vid eventuella skolavslutningar i kyrkan?

Jag hoppas att landets rektorer vägrar rätta sig efter Skolverket. Kyrkoherden bestämmer vad som får förekomma i kyrkan, och något förbud mot religionutövning i kyrkan ska det inte vara. Och rektorn bestämmer var skolavslutningen ska hållas. Så enkelt är det.  

Så här står det i "juridisk vägledning" på Skolverkets webbplats:

"Det innebär till exempel att rektorn i sina kontakter med kyrkan måste vara tydlig med vad som får förekomma och inte."

Detta är ett synnerligen flagrant övertramp. Kyrkan är enskild mark, och där är det fastighetens ägare som bestämmer vad som får förekomma, eller ej. Det är kyrkoherden som bestämmer vad som får förekomma i kyrkan. Detta står mycket tydligt i Kyrkoordningen för Svenska kyrkan. Och en kyrkoherde har naturligtvis ingen rätt att förbjuda religionsutövning i kyrkan, det är ju det som kyrkan är till för, och inte heller någon rätt att förbuda någon av församlingens präster att välsigna personer som besöker kyrkan.

Om en skolrektor börjar uppträda som Skolverket kräver, är det risk att rekorn begår ett brott. Det är som om en rektor skulle förbuda föräldrar att be tillsammans med sina barn i sitt eget hem. Det är ju också privat mark.

Så här står det i "juridisk vägledning" på Skolverkets webbplats:

"Det innebär till exempel att rektorn i sina kontakter med kyrkan måste vara tydlig med vad som får förekomma och inte."

Detta är ett synnerligen flagrant övertramp. Kyrkan är enskild mark, och där är det fastighetens ägare som bestämmer vad som får förekomma, eller ej. Det är kyrkoherden som bestämmer vad som får förekomma i kyrkan. Detta står mycket tydligt i Kyrkoordningen för Svenska kyrkan. Och en kyrkoherde har naturligtvis ingen rätt att förbjuda religionsutövning i kyrkan, det är ju det som kyrkan är till för, och inte heller någon rätt att förbjuda någon av församlingens präster att välsigna personer som besöker kyrkan.

Om en skolrektor börjar uppträda som Skolverket kräver, är det risk att rekorn begår ett brott. Det är som om en rektor skulle försöka hindra föräldrar att be tillsammans med sina barn i deras eget hem. Det är ju också privat mark.

Man har självfallet rätt att citera ur mejl som man får, förutsatt att det inte har ett stötande innehåll och texten är så lång så att det kränker upphovsrätten. Man bör dock inte namnge personen ifråga, eller eljest lämna ledtrådar som avslöjar vem det är, utan tillstånd av vederbörande. Det har jag ej heller gjort. Om vederbörande hade velat få sitt namn publicerat, så hade jag givetvis publicerat namnet.

Det gällde ett påpekande om att jag i tre fall hade haft fel i sak i ett tidigare inlägg. Vid kontroll visade det sig att jag hade haft fel i sak i ett av dessa fall. Varför skulle jag inte erkänna detta genom att citera påpekandet? Eller skulle jag ha omformulerat påpekandet? I det tredje fallet hade jag faktiskt omformulerat påståendet, men tydligen fick jag inte göra det heller. Jag har fått en rejäl utskällning och blivit uthängd med namn på den personens blogg.

Det handlar om Skolverkets tilltag att försöka förbjuda alla former av religionsutövning i kyrkan. Men det har Skolverket ingen rätt att göra. Jag har naturligtvis läst vad Skolverket har skrivit på sin webbplats, och det handlar uppenbarligen om en allvarlig kränkning av religionsfriheten. Man kan misstänka att den ateistiska organisationen Humanisterna ligger bakom. Det är deras argumentation.

Kyrkan är, till skillnad mot Skolverket, ingen statlig inrättning. Och om så vore, vilket ju var fallet före 1 januari 2000, så är det ändå inte säkert att Skolverket hade fått bestämma över kyrkan. Statliga myndigheter får inte bestämma över varandra hur som helst. Självfallet får inte Försvarsmakten bestämma över Utrikesdepartementet, för att ta ett exempel. Det finns stränga regler om detta i grundlagen.

Skolverket skriver att det inte får finnas inte förekomma några religiösa inslag som bön, välsignelse eller trosbekännelse. Däremot går det bra att sjunga psalmen ”Den blomstertid nu kommer”, som är en hyllning till Gud och otivelaktigt en del av kyrkans religionsutövning. Hur förklarar då Skolverket denna praktvurpa: Jo med att "Den är sedan länge starkt förknippad med skolavslutningar och är i det sammanhanget snarare ett uttryck för tradition än religion."

Detsamma kan man väl som om det mesta som sker i kyrkan. Att det snarare är ett uttryck för tradition eller religion, utom för de troende. Hur många av alla som bevistar en begravning i kyrkan tror egentligen på prästens ord "Gud skall uppväcka dig på yttersta dagen"?

Att den profana myndigheten Skolverket på det här sättet försöker detaljreglera vad som är uttryck för religion respektive tradition är pinsamt. Ordet "tradition" har för resten kristet ursprung och betyder "Den lära som apostlarna lämnade över till kyrkan".

Skolverket skriver också "Om skolan planerar att hålla avslutningen i kyrkan så är det viktigt att rektorn har en dialog med kyrkan för att försäkra sig om att det inte kommer finnas konfessionella inslag vid avslutningen."

Några sådana försäkringar bör kyrkan inte ge. Låt rektor ta matchen med arga föräldrar! Det är inte kyrkans bekymmer att skolan då kan få svårt att rekrytera personer som vill bli rektorer... Det är Skolverkets bekymmer.

Själv har jag, så gammal som jag är, aldrig varit med om en skolavslutning i kyrkan. Så värst gammal är inte den "traditionen". Kyrkan klarar sig utan den.

Skolverkets tilltag är en särskilt stor kränkning av de elever, som strax före skolavslutningen har blivit konfirmerade. Jag blev själv väldigt stärkt i min kristna tro genom konfirmationen, och har konstaterat att detta även gäller de unga konfirmanderna idag? Så de skulle inte ha rätt att ge uttryck för sin tro varje gång de besöker kyrkan?

Om kyrkan viker sig för Skolverket kommer hela Sverige att vara ett muslimsk land om 20 år. Hotet mot kristendomen kommer nämligen inte från de muslimska invandrarna utan från en kyrka som fjäskar för statliga myndigheter! En sådan kyrkas förkunnelse är det ingen som tar på allvar!

Om jag får en kommentar med ett påpekande om ett sakfel, så lägger jag ut kommentaren, förutsatt att påpekandet är rätt i sak. Jag förbehåller mig rätten att kontrollera det. Jag förbehåller mig rätten att bestämma vilka kommentarer som ska publiceras, och publicerar som regel inte personpåhopp o dyl. Jag uppmanar alla som vill kommentera att göra det på bloggen, i anslutning till inlägget.

På andra vägar har jag nu fått ett påpekande, som lyder: "Det du skriver om skilsmässor är fel.

Det är inte den borgerliga alliansen som hotar Stefan Löfvéns möjligheter att bli statsminister. Hotet kommer infrån s-partiet. Jag har i kväll lyssnat på ett seminarium om privat skola, vård och omsorg i Norge, Danmark och Finland. Det var ingen enhetlig bild som gavs. Det är skillnader både  är mellan länderna och mellan skola respektive vård och omsorg i samma land.  Anmärkningsvärt var också att, trots att alla talarna var socialdemokratiska politiker, som var det som upplevs som jätteviktigt i Sverige inte alls viktigt i de andra länderna.

I Danmark har man inte ens skolplikt. Förädrarna har undervisningsplikt, som de kan uppfylla genom att själva undervisa barnen eller genom att låta dem gå i en offentlig eller privat skola.

De borgerliga partistrategerna har uppenbarligen misslyckats med att koppla ihop s med v och mp, och kräva besked om vilken politik dessa partier tänker föra tillsammans. Sanningen är ju att det inte alls finns några planer på ett regeringssamarbete mellan dessa tre partier, och att det lika väl kan bli en socialdemokratisk minoritetsregering eller en blocköverskridande regering.

1) Löfvén gjorde helt rätt när han avvisade den interna borgerliga energiuppgörelsen som underlag för en blocköverskridande överenskommelse. De borgerliga partiledarna misslyckades också strategin att kräva ett gemensamt besked om kärnkraften från s, v och mp. Det är partier och inte två allianser med färdiga åsikter som ska förhandla. Men nu har de borgerliga partierna kommit på att Löfvén är låst av partikongressens beslut från 2009 att kärnkraften ska "fasas ut". En förhandlare måste ha mandat att förhandla, speciellt när man kräver samma sak av motparten (att alliansens förhandlare inte ska vara bakbundnan av den interna borgerliga energiuppgörelsen). Kärnkraftmoståndarna inom s håller alltså på att göra om Sahlins misstag, när hon lät mp bestämma den socialdemokratiska partilinjen, med ett svidande valnederlag som resultat.

2) Löfvén säger att han vill ha en blocköverskridande uppgörelser om vinster i vården. Helt vansinnigt. Finns ingen anledning. För att industrin ska våga investera i Sverige behövs det en energipolitik, som håller över valen. Vilka företag är så nödvändiga för vård och omsorg, så att de måste ha garantier för att vinsterna inte ska påverkas av valresultaten? Frågan om vinster i vården kommer säkert att bli en viktig valfråga, och då måste s göra skarapa markeringar mot såväl marknadsfundamentalister som vänstersekterister.

3) Ett utbildningskontrakt för ungdomar under 25 år, som saknar fullständig gymnasieutbildning, att de ska få det genom gymnasiestudier på heltid eller på deltid i kombination med arbete, är en utmärkt idé. Som någon utbildningsbyråkrat i kretsen av partiledaren dragit ett löjets skimmer över genom att föreslå skolplikt till 25 års ålder. Detta förutsätter att skollagen, som medger en förlängd skolplikt till 18 år för personer, som inte gått färdigt grunskolan. 

Plikt är detsamma som straff, om man inte fullgör plikten. Enligt skollagen ska föräldrar till barn, som inte fullgör skolplikten, straffas. Även om de får fullgod undervisning i hemmet. (Skillnad mellan Danmark och Sverige.) Men vem ska straffas, om den som fyllt 18 år, inte fullgör sin skolplikt? 

Ska den unge sättas i fängelse, eller ska socialen betala böterna? S-utspelet om förlängd skolplikt till 25 år bygger - förutom på okunnighet om vad skollagen säger - om en ganska så pinsam feltolkning av socialtjänstlagen. Där står nämligen att socialtjänsten får kräva att den som får försörjningsstöd (socialbidrag) och är under 25 år , och inte har kunnat beredas någon annan lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd, "skall delta i av nämnden anvisad praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet". 

I det socialdemokratiska utspelet skall en ung person, utan fullständig gymnasieutbildning som söker hjälp av arbetsförmedlingen vägras hjälp och i stället till skolbänken med den förlängda skolplikten om halsen. Detta har Löfvén förklarat med en skyldighet att "göra sig anställningsbar", vilket närmast för tanken till att den som knarkar eller eljest har osunda levnadsvanor, skall upphöra med det. Men man kan faktiskt vara "anställningsbar", d.v.s. börja jobba direkt, även om man inte har en komplett gymnasieutbilding. 60 % av de som inte har det och är under 25 år har faktiskt jobb - och det hade de väl inte haft om de inte hade varit "anställningsbara"?

S-ledningen har väl här velat ge intryck av handlingskraft, och har väl försökt stämpla av sig stämpeln att vara ett "bidragsparti", genoma att ställa upp på borgerliga piskor och tvång mot arbetslösa. Men det är väldigt lätt att det i stället uppfattas som ett återfall i gammal socialdemokratisk "bidragspolitik", som gick ut på att dölja arbetslösheten genom att arbetslösa skulle försörjas med studiebidrag.

Det hade varit bättre att visa handlingskraft genom att lösa energifrågan och öka tillväxten, samt att inrätta en arbetsförmedling som gör skäl för namnet, och ser till att arbetslösa får jobb.

Utbildning ska vara en rättighet och möjlighet, inte en plikt. Utbildning ska inte bara vara en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, utan också ge bättre möjligheter för individen att tillvarata sina medborgerliga rättigheter.

Det går säkert att reducera andelen lågutbildade inom arbetskraften utan tvång att läsa utbildningar, som inte gör att man blir en bättre arbetare i det yrke som man slutligen får.

Nu har det gått en hel månad sedan senaste blogginlägget. Men det senaste har varit aktuellt hela tiden. Det belyser bedrägerierna i vindkraftbranschen, beroende av andra energikällor som reglerkraft. Paradoxalt nog kommer ny kärnkraft att behövas som reglerkraft till vindkraften, om inte vansinnet stoppas. Kärnkraftens svaghet, jämfört med andra energikällor, är svårigheten att snabbstoppa ett kärnkraftverk när efterfrågan på el sjunker. Kärnkraftverket fortsätter att producera el, som inte behövs. Vindkraften producerar inte el, när elen behövs. Chansen att den ska göra det är bara 6 %. Hur ska man få ihop det?

I veckan som gick har jag fått min årliga dos av radioaktivitet. Läste just att den genomsnittliga dosen radioaktivitet, som drabbade befolkningen i det evakuerade området kring Fukushima, motsvarar vad en undersköterska på röntgenavdelningen får under ett arbetsliv. Personalen sökte skudd i det strålningssäkra glasburen, medan jag ensam exponerades för all radioaktiviten.

Kontrollröntgen ska det bli efter sex veckor. Då avslöjas om den mycket kraftiga pencillinkuren har gjort avsedd verkan. Jag känner mig sjuk, och undrar om det beror på sjukdomen eller behandlingen. Eller är det strålsjuka?

Den evakuerade zonen kring Fukushima motsvarar ungefär det område som satts under vatten under evärderlig tid som vattenmagasin för ett sådär två - tre stora kraftverk i någon Norrlandsälv. Vem bryr sig om de människor, som aldrig fått återse sina barndomshem i vårt land? Vem bryr sig om bönder som fått sina marker översvämmade, och vem bryr sig om renskötarna, som fått sina betesmarker översvämmade?

Detta är på inget sätt ett försvar för den japanska mentalitet, som möjliggjorde det helt onödiga haveriet i Fukushima. Det går inte att skylla på att kärnkraften är farlig, och inte heller på att "Människor gör misstag." Föröutsebara risker ska inte resultera i olyckor för att "människor gör misstag".

Försök uppskatta hur många människor som dött i Sverige p.g.a elolyckor under de senaste 100 åren, särskilt i början av perioden, när man var ovan att handskas med elektricitet. Tusentals. Elolyckor fortsätter att skörda liv. Men under de första åren, för snart hundra år sedan, var elolyckorna så många (Jag skriver nu inte om Japan, utan om lilla Sverige), så att all elproduktion säkert hade förbjudits, om Lena Sommestad hade varit miljöminister då.

Tur att inte hon blev statsministerkandidat. Hon upprepar nu sitt gamla mantra på sin blogg, att som miljminister hade hon haft ansvaret om det hade skett en kärnkraftolycka i Sverige. (Jaså, jag trodde att försvarsministern hade ansvaret för samhällsskydd och räddningstjänst.) Och att hon har varit VD för Svensk Fjärrvärme, alltså lobbyist. Ibland är det fint värre att vara lobbyist.

Men är det inte lite egotrippat att kräva att något ska avvecklas för att man själv inte vill ta ansvar som minister? Den självklara utvägen är väl att avgå? Inte att kandidera till partiledarposten, och därmed till statsministerposten, så länge det farliga finns kvar.

Nu skriver denna människa, som fortsätter att kalla sig professor fastän det var länge sedan hon var det (i ekonomisk historia, inte i energiteknik. Vill man kalla sig professor får man väl åtminstone hålla sig till ämnet, som man är expert på) ett inlägg på sin blogg "Några fakta i målet. Kärnkraften", där hon med stapeldiagram visar hur produktiv vindkraften är.

En kommentar invänder att staplarna visar installerad effekt och inte producerad elenergi. Installerad effekt är just den effekt, som produceras under de få dagar när det blåser för fullt.

Med sina staplar ville "professorn" bevisa att det satsas mycket mer på vindkraft än på kärnkraft i världen, att kärnkraften är dödsdömd och saknar framtid, att det är mycket dyrt och tidskrävande att bygga kärnkraftverk. Motsatsen visades i ett TV-program häromkvällen. Man har förenklat konstruktionen, det behövs färre delar och det går fortare att bygga.

Programmet visade att man nått enastående framgångar med utvecklingen av solkraft (vilket visar att vindkraften snart är passerad även av solkraften. Vilket förklarar bråskan att förstöra vår natur med gigantiska vindkraftverk), men att det likväl är kärnkraften som har framtiden för sig.

Jag är besviken på Sommestad. Av sina studier i ekonomisk historia borde hon ha lärt sig att alla tekniska uppfinningar börbättras med tiden. Varför skulle kärnkraften vara ett undantag?

Vem vill ha 1960-talets kärnkraftteknologi? Inte jag, i alla fall!

Det är dags för Riksantikvarieämbetet att förbarma sig över reaktorn Oskarshamn 1 som industriminne och museum, det är dags att bygga nytt!