larsflemstroms

Den uppburna amatörteologen Jonas Gardell har skrivit i sin bok bl.a. att en Gud som sorterar människor och inte låter alla komma till himlen är som Hitler.  Maria och Karin (båda är präster) funderar på om det ändå inte måste finnas dubbla utgångar, så att människan själv får välja.

Vi lär tyvärr inte få veta vilka som har kommit till himlen, innan vi själva eventuellt kommer dit.

Det vore väl bra om det funnes flera gudar (eller "gudsbilder") så att vi kan välja den gud ("gudsbild") som är mest likgiltig för vårt syndande?

Gardells resonemang förutsätter att människan är Guds skapare, i stället för tvärtom, och att vi alla skapar våra personliga gudar, som säger mer om oss själva än om guden själv.

Och det är ju en bekväm plattform för att fördöma och dehumanisera andra, och inte minst oss som tror på en enda Gud, Gamla och Nya Testamentets Gud, som har skapat allting, inte minst denna värld som under innevarande tidsålder är full med jordbävningar, översvämningar, mord och våld.

Den som tror på en sådan Gud, måste vara en verkligt usel människa, "en högerkristen fundamentalism." Det är väl tur att vi har Jonas Gardell, en god människa, som motvikt!

 

Jesus inför Pontius Pilatus, som inom kort kommer att begå världshistoriens mest kända justitiemord. Pilatus ställer den avgörande frågan, men inväntar inte svaret innan han dömer Jesus till döden. Vad frågade han? Läs inlägget!



I den senaste Beck-filmen demoniseras en grupp som kallas "högerkristna".

När vuxna inte kan skilja mellan fiction och verklighet, kan man inte kräva att barn ska göra det. Alltså ökar det mycket grova våldet, som utövas av mycket unga personer. Nu har trendnissarna inom mediavärlden konstruerat ett nytt monster, "högerkristna" som alla får slå på. Om man tittar historiskt så har monstren först varit "utlänningar", sedan "bögar", och just nu "psyksjuka". Men vi står sannolikt just nu i skarven mellan två massmediala monstertyper, när man börjat ifrågasätta om "psyksjuka" riksmonstret Tomas Quick verkligen har betått alla morden. Nu är det så att de de värsta diskriminerarna är anti-ödiskriminerarna själva, och i synnerhet journalistkåren, som bokstavligen försörjer sig på princiepn "Den enes död, den andres bröd." Men även filmskapare och andra som försörjer sig på att dehumanisera grupper av människor.

Det är iofs sant att mycket ondska finns bland kristna, men hade de varit mindre onda om de inte hade varit kristna? Nej, för att journalisterna och kultureliten ska kunna försörja sig på sina alster, måste någon köpa deras altster, och detta kräver att de demonisear grupper av människor.

Och homosexuella kullturelitister, som Elisabet Ohlsson-Wallin och Jonas Gardell, är inga undantag. Vilka konstsalonger hade köpt in Ohlsson-Wallins "In hate we trust" om hon inte hade demoniserat Åke Green och skändat en Svk-kyrka med Hitlerhälsningar, som skulle föreställa normalt frikyrkligt beteende?

Det är helt enkelt så att förföljarna söker sina offer. Först var det "utlänningarna", sedan "bögarna", därefter de "psyksjuka" och nu håller det på att bli de "högerkristna". Det finns två slag av hatbrottslingar. Dels de rent kriminella, som struntar i om de riskerar straff, och dels de salongsfihiga och välanpassade, som söker offer de kan hetsa mot utan att riskera straff. Och detta gör de under förevändning för att skydda de tidigare offren för deras egen hets.

Men inte var det tidningsläsarna som stod i första ledet i hetsen mot gårdagens offer? Det var journalisterna själva som ledde kampanjerna. Nu skyller de if¨rån sig. Kravet att homvigslar ska förrättas i kyrkan är en u-sväng.

Marknaden för opinionsbildning är liten i Sverige. Det finns bara plats för en åsikt i taget. När man, som jag, har uppnått en viss ålder har så många "sanningar" passerat revy, så att man har slutat att anpassa sig till den senaste "sanningen".

I den kristna religionen finns de eviga sanningarna. Om Guds ord inte står över "historiens vingslag" är kristendomen en falsk religion. Vår förståelse av bibelordet må vara färgat av tiden, men bibelordet i sig är tidlöst. Pontius Pilatus är pardoxalat nog den som formulerade den avgörande frågan:

"Vad är sanning?"

Ännu denna dag finns det människor, som anser sig vara kristna, men trots det inte tror att det finns någon tidlös sanning, oberoende av historiens växlingar.

Det är en väldig skillnad mellan att tillåta att Jesus hädas i privata konstsalonger och att som kyrka stödja sådana utställningar eller att rentav häda Jesus i kyrkan. Jag var beredd att byta kyrkotillhörighet sedan Ecce Homo-utställningen hade visats i Uppsala domkyrka.

Åke Bonniers företrädare som domprost i Stockholm, Hakon Långström, avgick i protest mot att biskop "Carro" hade lovat finansiering av kyrkans medel till Uppenbar(a)t. Kollekten under midnattsmässan i Stockholms kyrkor gick till Stadsmissionen. Täckte kollekten månntro det som "Carro" hade strött över de säkert välmående personer som springer på Kulturhuset? Om de får andliga upplevelser där i stället för i kyrkan, kan man fråga vilka andar.

Det är viktigt att slå fast att Jesus-manifestationen ska manifestera den Jesus Kristus, som kristna har trott på under 2000 år, den tro på Jesus Kristus som är gemensam för lutheraner, frikyrkliga, katoliker och ortodoxa. Frågor om påven är aposteln Petrus efterträdare, om Maria förblev jungfru,om det finns en apostolisk succession i Svenska kyrkan, om man kan döpa spädbarn, etc, måste läggas under sidan.

Man kan däremot inte lägga själva föremålet för manifestationen, Jesus som Guds son, åt sidan. Manifestationen riktar sig inte mot "muslimer", som det har påståtts, man naturligtvis mot islams syn på Jesus som bara en profet.

Lek nu med tanken att vi i stället hade haft en manifestation av påven som Petri efterträdare. Vilka hade då kunnat delta?

Eller att vi hade haft en manifestation för spädbarnsopet. Vilka hade då kunnat delta?

Om en grupp trosriktningar manifestar det som de gemensamt tror på, måste detta med nödvändighet innebära en avgränsning mot dem som inte tror på föremålet för manifestationen. Detta måste man vara beredd att göra, om man ingår i ledningsgruppen för manifestationen.

Som domprost ska Åke Bonnier representera Svenska kyrkan, hennes tro och lära. Genom sina offentliga uttalanden och sitt agernade i kyrkor (bl a skändat ett krucifix) har Åke Bonnier visat sig olämplig för den uppgiften. Det finns ingen anledning att visa "förståelse". Hade Katolska kyrkan accepterat om någon av de egna prästerna uppträtt på detta sätt?

Själv skyller Bonnier på "evangelikaler" i ledningsgsruppen. De hade kanske inte varit så misstänksamma mot Bonnier, om de inte snappat upp att det förekommer en omfattande kritik mot honom inom Svenska kyrkan.

Ibland räcker tiden inte till, och då kan det bli fel. Nåja, jag har skrivit på andra bloggar också. I inlägget religiös tro råkade jag skriva:

Det som är självklart för de troende, och som faktiskt var självklart för gamla tiders ateister, är idag inte ens självklart för flertalet troende. Det tillhör numera den teologisks överkursen.

Att det som är självklart för de troende, inte skulle vara självklart för alla troende, låter ju - aningen motsägelsefullt. Så jag gör ett nytt försök:

Det som förr var självklart för alla troende, och som faktiskt var självklart t.o.m. för gamla tiders ateister, är idag inte ens självklart för flertalet troende. Det tillhör numera den teologiska överkursen.

Min poäng var givetvis att det är skillnad mellan å ena sidan religioner och å andra sidan sekulära livsäskädningar samt politiska ideologier.

För en ateist kan det inte finnas någon högre varelse än människan själv.

För en politisk ideologi kan det knappast finnas någon högre makt än staten, eller någon övernationell organisation, typ FN.

En politisk ideologi kan möjligen lämna frågor om Guds existens obesvarade. Begrepp som "Guds vilja" transformeras till "det som de troende tror är Guds vilja".

Alla religioner har det gemensamt att det finns en övernaturlig makt, som kan vara en personlig Gud. Alla religioner tror inte att den övernaturliga makten, guden eller gudarna är allsmäktig(a), men de tillskriver dem dock en betydande makt, som man måste kalkylera med.

För kristendomen är Gud allsmäktig. Och jag antar att även muslimerna tror det.

I det sekulariserade samhället förekommer att även troende

- anser att Guds vilja ska underordnas statsmakternas vilja.

- anser att man ska lyda människor mer än Gud.

- mäter Gud med människogjorda måttstockar

- omvärderar Guds ord.

När jag skriver att man vill att Guds vilja ska underordnas statsmakternas vilja, menar jag inte bara att man kräver att troende ska rätta sig efter statens lagar även om dessa strider mot Guds lagar. Man kräver även att troende ska rätta sig efter intentionerna med statens lagar, även när dessa inte är tvingande.

Somliga debattörer, - som till råga på allt utger sig för att vara bibel- eller bekännelsetrogna kristna - sprider ut att om religiösa vigselförrättare får rätt , men inte skyldighet att viga homopar, så har de något slags förpliktelse som laglydiga medborgare att viga homoparen. Dessa debattörer, med anknytning till bl. a, Katolska kyrkan i Sverige, menar alltså att de religiösa vigselförrättarna ska strunta både i Guds lagar och den jordiska lagens bokstav och i stället agera i enlighet med vad den jordiska lagstiftaren kan antas vilja uppnå med lagen.

Ett sådant synsätt, att statsviljan står över alla lagar, är fascism. Dessa debattörer förnedrar hela kristenheten med sin fasciska inställning! Tyvärr är fascismen representerad i Sveriges riksdag och t.o.m i regeringen genom partiet Kristdemokraterna. Enda sättet att befria de religiösa vigselförrättarna denna bundenhet till statsviljan, är att staten tar ifrån dem vigselrätten, anser kd. 

Men även detta med att man kan komma på idén att personer av samma kön ska ingå äktenskap, at denna idé stöds av personer som är troende, är en följd är en följd av bristande förståelse för vad religion är: Tron på en högre makt och en vilja som står över både staters och enskilda människors vilja.

Den som lever i homosexualitet, och inte kan annat, kan som alla andra förlita sig på Guds nåd. Synden  blir inte mindra och nåden blir inte större för att man gifter sig!

Men nu är det som det är. Människor tvistar om vad som är den rätta tron. Om man inte tror att det är Guds vilja att man ska gifta sig med någon av samma kön, kan homoäktenskapen aldrig bli några riktiga äktenskap, även om de är juridiskt jämställda med sådana. Bananer blir inte apelsiner för att de kallas apelsiner. Och apelsiner upphör inte att vara apelsiner för att bananer kallas apelsiner. Att kyrkorna fråntas vigselrätten är ett större hot mot äkenskapet än att homopar får rätt att ingå juridiskt giltiga skenäktenskap.

Det är dessutom fel att satsa allt krutet på homopar som vill gifta sig. I stället borde vi spara krutet till kampen om bevarad religionsfrihet, mot livsåskådningar och religioner som vill mäta Gud med mänskliga måttstockar och underordna Guds vilja efter männsiskors vilja.

 
Rent och klart, skall Guds ord predkas. Jungfru skär... Så kallades hon fortfarande vid mitten av 1900-talet. Varför inte använda det svenska ord som finns? Må vara att de flesta svenskar nu för tiden inte känner till det fornnordiska ordet "skär", men blir några missförstånd utklarade genom att prata om Maria immaculata? Tvärtom signalerar detta något osvenskt och olutherskt.

"skär" är faktiskt en korrekt översättninga av immaculata till svenska. Eftersom ordet "jungfru"  betyder oskuld (inte unga kvinna i allmänhet), kan vi fråga varför man sa "jungfru skär", om inte skär hade annan betydelse än jungfru. Färgen "skär" har inget med detta att göra. Jag minns att jag frågade de vuxna varför man sa så. Läran om Marias obefläckade avlelse är inget som vi fått från den nutida katolska kyrkan, eftersom denna lära har bevarats i vår egen kyrka. Att ordet skär i denna betydelse tillhör den folkliga ordskatten avspeglas också i ramsor typ Jungfru, jungfru skär, här är karusellen som ska gå till kvällen...