larsflemstroms

Midvinterblotet gav säkerligen de församlade en känsla av mening. Men Gud är inte detsamma som människors känslor. - Skiss av Carl Larsson för Nationalmuseum 1915. Skissen är väldigt suggestiv, men ohistorisk. Männen till vänster blåser i lurar från bronsåldern, medan männen tilll höger bär rustningar från vikingatiden. Konstgenren är nationalromantik.



På en annan blogg läser jag att Gud är kärlek, ljus och mening.

1) Jag skulle snarare säga att Gud är  Fader, Son och helig Ande, som ger kärlek, ljus och mening.

2) Tydligast finns Gud i den historiske Jesus som levde, dog och uppstod. Ja, och denne Jesus möter vi idag i nattvarden, som är ett mysterium* - på ett mer konkret sätt än:

3) Guds allestädes närvaro (den lutherska ubikvitetsläran), som förvisso även den är sann och verklig.

4) Jesus sa Jag är vägen, sanningen och livet. Detta betyder inte att Jesus är en väg, etc. Detta är en metafor. Jesus är den ENDA vägen etc, men han är inte den ENDA vägen på samma sätt som Jorden är den enda jorden (den enda bebodda planeten i solsystemet). Lägg märke till att Jesus säger själv "Jag är vägen, sanningen och livet", medan Paulus respektive Johannes sa "Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, men störst av dem är kärleken." (1 Kor 13) respektive "Gud är kärlek" (1 Joh 4:8).
Man kan visserligen inte ställa apostlarna mot Jesus, eftersom hela Bibeln är Guds ord, men om något ska sättas före något annat, så är det väl Jesu egna ord? Lägg märke till genitivformen (Guds) i  fortsättningen på 1 Joh 4:8, som  lyder "Så uppenbarades Guds kärlek..." I första delen av bibelverson står att Gud "är" kärlek, i andra delen är kärleken något som tillkommer Gud eller ägs av Gud. Hur ska detta förstås? Ungefär på samma sätt som när vi skriver 2010-02-23, som olika grader av exakthet. "Gud är kärlek" är vår tids mest missbrukade bibelord.

5. Den judiska benämningen på Gud (JHVH) är en bokstavskombination, som betyder om jag minns rätt "Jag är den jag är". En avgud skulle svara (om avgudar kunde svara) "Jag är Marduk", "Jag är Zeus", "Jag är Oden", eller "Jag är Åskan", "Jag är Regnet", "Jag är Fruktbarheten". Det nutida missbruket av "Gud är kärlek" kommer farligt när hedningarnas dyrkan av fruktbarhetsgudarna. Det svenska ordet "gud" hänger ihop med det fornnordiska "gode", som var en präst.

Midvinterblodet kunde säkerligen ge de församlade en KÄNSLA av mening. Men Gud är inte samma sak som människors känslor. Och kyrkans uppgift är inte att dyrka människors känslor som en gud, utan att förkunna den verkliga guden, JHVH, som i den kristna teologin är bestämd som Fadern, Sonen och den helige Ande.

___________

*) Ett mirakel eller mysterium eller , är en verklig hänselse eller upprepade verkliga hänselser, som inte kan förstås med det mänskliga förnuftet, utan måste tros. En jungfrufödsel hos människa är biologiskt "omöjlig" och därför ett mirakel. Jungfrufödslar i bisamhället är däremot inga mirakler, eftersom de kan förklaras vetenskapligt. Att vi möter Jesus i nattvarden är ett mysterium, ett mirakel som upprepas varje gång vi tar nattvarden och på alla platser som nattvarden firas. En del protestantiska teologer under 1500-talet, dock ej Luther, hade problem med detta eftersom de menade att Jesus inte kunde vara närvarande på flera platser samtidigt. Lutherska teologer som har ställts mot väggen mot av andra protestantiska riktningar har ibland tillgripit ubikvitetsläran (Guds allestädes närvaro) som ett halmstrå "eftersom Gud finns överallt, finns han förstås även i nattvardens bröd och vin.

Men varför går vi då till nattvarden och inte till krogen, för där finns ju också bröd och vin? Genom konsekrationen omvandlas brödet och vinet till Jesu kropp och blod, och hur det kan ske är verkligen ett mysterium. Jag tänker att nattvarden upphäver tidens och rummets kategorier, så att det snarare är vi som förs till Jesus på Golgata än Jesus som kommer till oss. Denna tanke, som tidigare i kyrkans historia har framstått som helt "oförnuftig" har blivit möjlig genom Einsteins relativitetsteori.

Denna teori som framstår som avancerad modern vetenskap bygger i själva verket på urgammal judisk visdom. Einstein var jude. Gud skapade inte bara de materiella tingens längd bredd och höjd, utan även tiden, som "en fjärde dimension". Allting som har längd, bredd och höjd har också tid, finns i tiden. Människor har sin utmätta livstid. Men en sten, som är uråldrig, har också tid. Den existerar i tiden, men inte i evighet. Stenen fanns ju inte före skapelsen.

Evighet är motsatsen till tid, och inte detsamma som "mycket lång tid". Genom nattvarden får vi en försmak av evigheten. När en människa dör, säger vi att hon "går ur tiden och in i evigheten". Ett mirakel.

Samtidigt som han avskydde kristendomen underströk Jung ständigt människans behov av religiositet. Han menade att en religion var livsnödvändig och bara kunde ersättas av en annan.

Sagt om psykoanalytiern C G Jung (1875 - 1961), grundare av den största nygnostiska rörelsen. Jung var antisemit. Brytningen med Freud berodde delvis på att denne var jude. Kyrkoherdesonen C G Jungs antisemitism har tillskrivits skuldkänslor för att han idkade samlag med en rysk judinna som var  patient på det berömda mentalsjukhuset Burghölzi i Schweiz.

Dit skickade överklassen i hela Europa patienter som hade problem med "själen". Här uppfanns schizofrenin och här grundades under 1980-talet den förment vetenskapliga 1900-talspsykiatrin. Här tjänstgjorde C G Jung som ung läkare, som hoppades få även sitt namn inskrivet i vetenskapshistorien.

Schizofreni (ursprunglig benämning: dementia praecox) ansågs vara en sjukdom som gjorde patienterna helt slutna i sig själva, oförmögna att ta emot minsta intryck från omvärlden. När då en scizofrenipatient ("solfallosmannen") berättade för Jung att han sett en penis på solen, drog Jung slutsatsen att det måste ha berott på ärftliga minnen från världsalltets skapelse, ja att solfallosmannen hade skådat Skaparen (den penisförsedda solen) i sitt "inre". Det har senare visat sig att det fanns fullt med ockult mystielitteratur i sjukhusbibloteket, att patenterna var flitiga låntagare -. samt att schizofrena visst är mottagliga för intryck från omvärlden.

Upptäckten av de ärftliga minnena (artefakterna) skulle ge Jung det nyistiftade nobelpriset i medicin. Men de förhoppningarna grusades av nyupptäckten av Mendels ärftlighetslära, som helt uteslöt möjligheten att ärva förfädernas minnen på annat sätt än genom undervisning /traditionsöverföring.

Jung, som hela tiden befarat att han själv bar på en ärftlig psykisk sjukdom insjuknade då, men tillfrisknade 1916, då han stöpte om sin vetenskapliga teori till en modern mysteriereligion, som knöt an till tanken på den ariska övermänniskan. Psykiska sjukdomar beror, förklarade Jung, på en konflikt mellan de semitiska religionerna judendom /kristendom och den nedärvda ariska religionen. Och terapin gick ut på att "gräva bort" (Jung talade i arkeologiska bilder - han var själens arkeolog) de semitiska (d.v.s de judiska /kristna) skikten*.

Men han insåg tidigt riskerna för hans pseudovetenskapliga /kvasireligiösa image att kopplas samman med den framväxande nazismen. Jungs efterlevande släktingar har drivit skadeståndsprocesser mot dem, som velat dra fram hans antisemitism. En annan sak, som Jungrörelsen har tvättat bort är historiein kring det både särkönade och samkönade, gruppsexet under påverkan av droger under de tidiga åren, I stället talas om "Kärleken", men bakom det snacket döljer sig i praktiken en dyrkan av sexualdriften som en gud. Den traditionella kristendomen anklagas för att vara "kärlekslös".

Jungrörelsen framträder idag som nyupptäckare av den ursprungliga, autentiska kristendomen. Detta sker genom hätska angrepp på den apostoliska kristendomen och på den kristna kyrkan under de senaste 1900-åren, som beskylls för att vara upphov till det mesta av ondo.

Efter sin uppväxt i ett calvinistiskt prästhem var Jung väl bevandrad i kyrko- och religionshistoria. Skuldkänslor gentemot fadern, då han som barn knappast motsvarat dennes förväntningar, finns med i bilden. Jungsekten erbjuder en behändig bro mellan vetenskap och religion till teologer som verkar i en sekulariserad miljö. De slipper framstå som vidskepliga stofiler, som tror på gamla sagor om jungfrufösel etc. I stället bjuds på moderna, vetenskapliga, sagor om en onanerande solgud. Så måste ju skaparguden ha gjort innan han skapade någon som han kunde ha sex med!

Litteratur som jag rekommenderar: "Jungkultern - en modern mysterireligions födelse" av psykologen och vetenskapshistorikern Richard Noll. 

_________

*) Vid arkeologiska utgrävningar av boplatser där människor har bott under tusentals år, kanske ända in i vår tid, finner man olika kulturlager från olika epoker: stenålder, bonsålderr, järnålder, medeltid, osv. Om människorna som bott där har bytt religion under tiden kan man tala om olika religionsskikt med olika slags kultföremål, såsom djurstatyetter, torshammare, kristna kors i de olika skikten. För att avtäcka de undre, äldsta skikten, måste man gärva bort de övre skikten. På samma sätt trodde Jung att hans ärftliga minnen var organiserade i människohjärnan. Man måste gräva bort de kristna skikten för att minnena efter "den ariska rasens" urspungliga religion skall träda fram i individens medvetande. Detta sker genom "psykoanlys", varför jung-religionen maskerar sig både som religiös själavård och psykiatrisk vetenskap.

På bl.a. svenska hällristningar från bronsåldern ses dels en mängd solsymboler och dels människor verkar ha deltagit i religiösa fruktbarhetsriter, med rest penis och påklistrad svans. Sådana bilder kan mycket väl ha funnits i böckerna som patienterna på Burghölzi lånade från sjukhusbiblioteket.

  Hällristning från bronsåldern, Tanum, Bohuslän. Se särskilt mannen till vänster. I brösthöjd håller han en solsymbol (cirkel med invändigt kors). I andra handen håller han en ceremoniyxa. Flera sådana yxor har återfunnits vid uträvningar av bronsåldersboplatser. Men har han ett svärd - eller är det två olika "föremål", kanske en rest penis på framsidan av kroppen? Obs att bildtrexten "viking" är helt missvisande. Vikingatiden inföll under slutet av järnåldernö, 1.500 år efter bronsålderns slut. Avbildningar av nordiska hällristningar fanns säkerligen i sjukhusbiblioteket i Burghölzi, och kan ha inspirerat "solfallosmannen" till hans "äftliga minnen" från skapelseögonblicket! Kom sedan inte och påstå annat än att det är rena nyhedendomen som vissa prästvigda "bibelvetare" vid de teologiska fakulteterna vid svenska universitet försöker smyga in i Svenska kyrkan! En annan bronsålderstida solsymbol är hakkorset, som under modern tid har blivit symbol för nazismen. Finns också på svenska hällristningar!

  Biskoparnas nya gud.



Jag vill påstå att de kristna inte alls bråkar, utan att sammanhållningen är bättre än någonsin inom det kristna lägret. Utan vad saken handlar om, är att personer som aldrig har varit kristna, eller har lämnat eller är på väg att lämna kristendomen har stulit "varumärket" kristendom och dessutom försöker de stjäla de kristna samfunden för att med hjälp av deras befintliga strukter breda ut sina avgudaläror. Islam gör inte så, det ska tilläggas. Muslimerna framträder under eget "varumärke". Men på sätt och vis har de samma problem som kristenheten, med personer som försöker stjäla "varumärket" islam för sina egna syften.

När vi, som är uppvuxna med den traditionella kristendomen påpekar detta, anklagas vi för att "bråka", eller ännu värre.

Pingstpastor Mikael Karlendal i Ängelholm, har nu publicerat sitt tredje inlägg om treenighetsläran på sin blogg. (Se länk Ängelholmspastorn) i spalten till höger!

"I  dagens Dagen kan vi läsa att man i Svenska kyrkan i Nacka bjuder på nyandliga övningar, påhejat av biskop emeritus Bengt Wadensjö och Stockholms stifts nuvarande biskop Eva Brunne. Övningarna går ut på att förespråka reinkarnationsläran (den österländska lära som säger att människans själ ständigt återföds) och via grupphypnos försöka hjälpa människor att minnas sina tidigare liv. Eftersom människor idag inte längre har fokus på att Jesus dog för våra synder när det tänker på religiösa frågor, utan i stället strävar efter harmoni, så är detta vad kyrkan ska erbjuda, enligt Bengt Wadensjö."

Man hör ganska ofta människor berätta vad de har varit i sina tidigare liv. Men detta har aldrig varit kristen tro. Varje barn som danas i sin moders liv, är ett helt nytt litet varelse, enligt kristen tro, och har alltså aldrig varit något annat.


"Detta påminner mig om en annan liten artikel jag läste i senaste numret av Svenska kyrkans tidning Amos. Det var i frågespalten i tidningen, där prästen och teologie doktorn Annika Borg besvarar läsarnas frågor. Borg får där en fråga av en person som under en resa till Indien köpt hem några gudabilder och sedan dess varje dag bett till guden Vishnu. Frågan gäller om detta skulle vara ett problem för en som är medlem i kyrkan och går till nattvarden. Borg svarar bl.a. att det är viktigt att hitta en trygghet i sin egen tro oavsett vilken det är. Hon stryker under att det finns likheter mellan kristen tro och hinduism, hon tror inte att att en kristen människa eller ens kristna tro far illa av att man tillber Vishnu (!), och hon vill gärna uppmuntra personen extra att gå till nattvarden. Sedan anser hon att det är viktigt för denna person att ordentligt  fundera igenom sin tro och vad han/hon gör."

Jag tycker verkligen att den som ber till avgudar ska tänka igenom vad han /hon gör. Men hur kan man be till avgudar, om man tror en Gud, som har sagt "Du skall inga andra gudar hava jämte mig"? Här talar vi om att en man ska vara trogen mot sin hustru, och vice versa, men nu handlar det om att vara otrogen mot Gud! Och det är mycket värre än våra sexuella snedsteg. Men "det skadar ju ingen människa", brukar det sägas.

För Annika Borg handlar det tydligen bara om att känna trygghet i jordelivet. Det kan man verkligen kalla "opium för folket". Jag minns de socialdemokratiska valaffischerna under 1960. Där lovade man "trygghet". Ekonomisk trygghet. Men Annika Borg är visst folkpartist. De utförsäkrade känner nog allt annat än trygghet just nu. Men då ska de känna "trygghet" i tillbedjan till den indiska dödsguden Vishnu!

För moderna människor kan inkarnationsläran (återfödelseläran) uppfattas så att vi får en andra chans, en tredje chans, o.s.v. Men i den indiska mytologin är dessa nya liv bara upprepad plåga. Målet är de totala döden, som uppnås genom att åtefödas som ett högre väsen än det man var. Så olikt kristendomens löfte om ett evigt liv - åtminstone för dem som tror på Jesus som Världens frälsare.

Men om man nu är bergfast övertygad om att Vishnu är den rätta guden, så bör man nog tänka över sitt medlemsskap i den kristna kyrkan. Eller är det så att man försöker att både äta upp kakan och ha den kvar? Jag kan ha någon förståelse för dem, som försöker vara både kristna och muslimer, för båda religionerna lovar ju ett evigt liv åt de trogna. Vad kommer att hända med dem, som hade fel tro? Väntar den totala döden?

Men om man nu inte vill ha ett evigt liv, om man tror att den himmelska tillvaron blir samma plåga som den jordiska, kan man ju be till Vishnu om att bli definitivt befriad från livet! Menar Annika Borg att man sedan ska gå till nattvarden och få en försmak av det eviga livet? Det menar hon förstås inte. Det handlar ju bara om att hitta "trygghet i sin tro". Ungefär på samma sätt som man kan njuta av ett samlag. Helst med kondom förstås, så att någon stackas sate slipper bli återfödd till denna otrygga tillvaro, med Annika Borgs egna partikamrater i regeringsställning. Opium för folket!

Men det finns även andra grupperingar, som försöker kidnappa de gamla religionerna. En sådan grupp kallar sig "messianska judar". De arbetar hårt för att marknadsföra sina åsikter på kristna bloggar. Att starta egna bloggar är tydligen inget alternativ, eftersom just ingen skulle läsa deras bloggar. Karlendals inlägg om treenigheten, som MFS inte alls tror på, är en passande förevändning för MFS att sprida sin hybridreligion. MFS består huvudsakligen av vanliga svenskar, som har bestämt sig för att bli före detta judar. Det gör de nämligen till experter på kristendomens judiska rötter. Dessa nutida före detta judar tror sig veta bättre än juden Jesus, juden Petrus, juden Paulus o.s.v. vem Jesus egentligen var.

Till skillnad mot verkliga judar, menar MFS att Jesus var den Messias, som utlovades i Gamla Testamentet. Till skillnad mot verkliga kristna, menar MFS att Jesus inte var Guds son, d.v.s. Gud själv som hade blivit människa, kommen i köttet*. Till skillnad mot muslimerna menar MFS att Jesus inte bara var en profet, som Muhammed. Utan något mer, ovisst vad. Jag återger här en liten del av debatten på Karlendals blogg. Det har blivit ett par hundra inlägg, varav sign SÅ har skrivit nästan hälften:

Lars Flemström skriver:

Jag vill upplysa sign SÅ om att Guds profet Muhammed redan har sagt det som SÅ försöker säga. Varför låtsas vara kristen? För att värva proselyter? Guds profet Muhammed drog de rätta slutsatserna av att hans lära avvisades av både judar och kristna. Under den första tiden hade muslimerna bett med ansiktet vänt mot Jerusalem, men i fortsättningen blev det mot Mekka. Att man är uppväxt i en kristen kurlturmiljö gör ingen till en kristen. Så försök du förlika dig med det arabiska språket och de arabiska kulturdragen, så upptäcker du är en nybörjare i muslimernas tro. Inget annat.

SÅ  skriver:

Flemström, du har humor.
SÅ

Lars Flemström skriver:

Tack, SÅ, för att du uppskattar min humor. Men serru, det verkligt humoristiska har ett stänk av allvar. Har ni andra tänkt på att MFS tillmäter Jesus samma betydelse som katolikerna tillmäter jungfru Maria?

Vart tog hennes Son vägen? Duger inte en kvinna i sonens roll?  (Obs, att jag använder stort S respektive liten s.) En kvinnlig vishetslärare skulle väl sitta bra? Ta du ett snack med översteprästinnan Annika Borg! Ni tycker ganska lika. Karlendal har alldeles rätt i att hon försöker smyga in en ny religion i Svenska kyrkan.

Varför starta en ny religion? Det finns ju så många redan! Lite judendom, lite kristendom, lite nygnosticism och lite islam. Har ingen av dessa redan funnit sin rätte Messias, som förkunnar den sanna religionen?

Med hänsyn taget till att islam har funnits i 1400 år, och är den näst största världsreligionen med 1,3 miljarder anhängare, är det väl dit ni ska gå, ni som förkastar både traditionell kristendom och traditionell judendom?

Den antika gnosticismen lyckades aldrig attrahera mer än delar av den intellektuella eliten, men inte "de arbetande massorna", som vill ha en mer handfast religion. Det har däremot judendomen (om vi begränsar oss till det judiska folket), kristendomen och islam gjort.

_________

*) Inkarnation är ett annat ord för "kommen i köttet". Därmed menas att Gud har blivit människa. Den som inte är hemmastadd i kristen teologi kan lätt förväxla inkarnation med reinkarnation. Den kristna inkarnationsläran säger att Gud har blivit människa en gång i historien. Kristendomen är en historisk religion. Med re-inkarnation menas däremot att varje människa, ja varje levande väsen återföds gång på gång.

En variant av re-inkarnationsläran fanns även i den fornnordiska hednareligionen. En kvarleva från den tiden är seden att ge barn samma namn som någon avliden släkting, en sed som har upphört först under senare tid. I min egen släkt hette äldste sonen ända till början av 1800-talet omväxlande Anders eller Lars, därefter tar Lars överhanden. Det hedniska arvet, är trots kristen påverkan under 1000 år, starkare än vi kanske tror.

De under kristen tid kvarlevande hedniska sedvänjorna är ett huvudargument för MFS' absurda påstående att de kristna redan under slutet av första århundradet upphörde att vara kristna och blev hedningar. MFS påstår sig alltså representera den ursprungliga kristendomen, som de efter på något mirakulöst sätt (att bli "före detta judar") har återupptäckt. Men inte tror jag på Oden och Tor bara för att jag heter Lars!

Den ledande personen i MFS, vilken är en före detta pingstpastor (inte en före detta jude) har pliktskydligt bytt ut sitt hedniska förnamn till det judiska Ketriel. Ketriel Bladh, heter han. Blad är ett fornnordisk ord. Varför inte också ett judiskt efternamn? Alltid lurar det någon!

 Den avlídna jungfru Maria tas upp i himlen. Spansk målning.



Under veckan som gick har det stått i Stockholms-pressen att kvinnoprästfrågan fortsätter att splittra i Tornedalen. Helena Hapaniemi, som är ledamot i kyrkorådet, tycker att det inte går ihop med Bibeln att kvinnor ska vara präster. Men s-kvinnorna i Övertorneå har gått till motattack, och citerar Bibeln. Detta har givit eko på Norra Öland, där Dag Sandahl är präst. Han är kvinnoprästmoståndare, vilket inte hindrar honom att samarbeta med de kvinnliga prästerna i sin församling, dock inte "fullt ut". Jag har kommenterat:

> Bra att s-kvinnorna läser Bibeln. Det bör de fortsätta med, för då¨blir vi överens om ännu mer. Jag uppmanar dem dock inte att läsa hela Bibeln (men avråder ej heller), för det har jag inte ens gjort själv. Inte hela Bibeln. Jag har exempelvis missat tredje Petrusbrevet, som Dag skriver om i sin Jesusbok. Alltså det där brevet sin ´nutida arkeologer hittade, med följd att Vatikanen tog beslut att fortsätta som vanligt. Ett av alternativen var ju att lägga ner hela kyrkan.

Svk-ledningen har som bekant valt en tredje väg: Fortsätta som vanligt, men byta religion. Det som s-kvinnorna tydligen tror (att Gud blev människa genom en kvinna), tror inte längre Svenska kyrkan - åtminstone inte biskopen i Stockholms stift. Så där har man dragit igång en annan religion, som gör oss män jämställda med kvinnorna., Jaja, livmodertransplantationer, så att vi får manliga barnaföderskor, är nog snart en verklighet!

Naturligtvis instämmer jag i s-vkinnornas slutsats:  "Detta visar tydligt att Gud fann kvinnorna bäst lämpade att föra detta viktiga budskap vidare."  Och det har kvinnor gjort under 2000 år. Från tre kvinnor, min mor, diakonissan som ledde söndagsskolan och lärarinnan i småskolan (som "lågstadiet" då kallades) fick jag höra om jungfrufödseln. Och på den vägen är det. I sin adventspredikan slog den kvinnliga kyrkoherden i min nuvarande församling fast samma budskap om Maria, "Herrens moder". Som hon sa. Och så sjöng vi psalmen. Och så sjöng vi psalmen om ängeln som står på trösken till Marias hem och berättar om undret som ska ske. Maria (inte Josef eller någon präst) är den första människan som får veta.. Och är det inte anmärkningsvärt att samma Maria, är en av de tre personer - samtliga kvinnor - som först nås av budskapet andra gången Jesus återvänder till jordelivet?

Och från vem har apostolarna och evangelisterna fått vetskap om jungfrufödseln om inte från Maria själv? (Visst skrevs Bibeln under den heliga Andes ledning,. men det motsäger inte att uppgiften kom från Maria - DHA uppmanade dem att tro på hennes berättelse.)

Men säger detta att kvinnor dessutom ska vara präster? Om vi väger argumenten för och argumenten mot kvinnliga präster, så är detta enligt min mening det absolut starkaste argumentet FÖR. Är det då inte besynnerligt att det numera är "feministteologi" att förneka Marias unika roll i frälsningshistorien? Är det inte besynnerligt att jungfruföseln förnekas av en kvinnlig biskop. - Hon slår ju fullständigt undan benen för sig själv som kristen kvinna, präst och biskop!

Och om vi sedan går till vad vi mer vet om Maria, utöver hennes medverkan i dessa bägge händelser, så visst har hon en mycket viktigt roll i den första kristna kyrkan - inte minst det faktum att hon "adopterades" av aposteln Johannes som om hon varit hans egen mor. Och så blir hon "urmodern" för alla kristna kvinnnor, och för den kvinnliga delen av den 2000-åriga traditionen, inklusive den första undervisningen som små pojkar (en del av dem blivande präster, biskopar och påvar) så att säga fått med modersmjölken.

En feministteologi, som gör skäl för namnet (både feminism och teologi) ska väl återupprätta Maria, och inte förneka hennes frälsningshistoriska roll? Bra att s-kvinnorna har upptäckt detta - men det finns mer att upptäcka! <

Detta har fått någon anonym kristendomsbekämpare att skriva att socialdemokrater inte alls kan vara kristna. Jag skriver "kristendomsbekämpare" eftersom det är mot kristendomen att påstå att någon inte kan vara kristen på grund av sin politiska partillhörighet. Var inte diktatorn Pinochet, som mördat och torterat hej vilt, kristen? Han lämnade dock ifrån sig makten, sedan han fått besök av påven. Vad påven sagt till diktatorn vet ingen utomstående, men jag förmodar att det var något om evigt straff. Inget hindrar alltså att Pinochet var kristen, men en svensk sosse skulle inte kunna vara det? Är det för övrigt inte kyrkans uppgift att omvända syndare? Och kunde det göras med Pinochet, kan det väl göras med s-kvinnorna i Övertorneå? Att de läser Bibeln är en bra början!  Alltså.

Om de sedan kommer att ansluta sig till Helena Hapaniemis linje i kvinnoprästfrågan återstår att se. Deras argument för kvinnliga präster är visserligen ett starkt argument för. Men kan faktiskt också användas som argument för ståndpunkten att kvinnor har andra viktiga uppgifter i kyrkan än att vara präster.

Denna fråga har splittrat och skadat Svenska kyrkan under ett halvsekel nu, utan att någon av sidorna har lyckats prestera ett svar, som är så övertygande, att jag har blivit övertygad. Jag håller alltså frågan om det var rätt att ge kvinnor tillträde till prästämbetet helt öppen för egen del. Vi kommer inte närmare en lösning genom att fortsätta älta frågan.

Detta innebär dock inte att frågan ska sopas under mattan. Utan bara att båda linjerna måste ha hemortsrätt i Svenska kyrkan. Däremot är det helt klart att även s-kvinnor kan vara kristna - även om de ibland skulle blanda ihop feminism och teologi. För vem blandar inte ihop teologi och politiska övertygelser. 

Det ska man inte göra, för det är synd. Men vi är alla syndare - även på detta område. Och Pinochet var nog värre än s-kvinnorna i Övertorneå i det fallet.

Det råder väl inget tvivel om att Marias roll för framväxten av den kristna teologin har underskattats - speciellt inom protestantismen. Minns inte var jag läst det, kanske i Dag Sandahls Jesus-bok, att Maria inte var en judisk flicka vilken som helst. Nej, hon kom från en s.k. finare familj och sattes i en klosterliknande internatskola. Hon bör alltså ha varit väl förtrogen med de gammaltestamentliga texterna, när hon fick besök av ängeln som sa att hon skulle bli Herrens moder.  Att någon judisk flicka skulle bli utvald till det uppdraget, visste hon alltså. Men kunde inte förstå att hon själv var den utvalda.

Men till detta kom alltså den judiska seden att gamla föräldrar skulle försörjas av sina söner. Och att en kvinna, som mist sin enda son, skulle "adopteras" av någon annan yngre man som om hon vore hans egen mor. Och så kom Maria att leva i Johannes hem under flera år. Den Johannes, som varit Jesu lärjunge och som skrev Johannes-evangleliet. Som skiljer sig från de tre andra evangelierna genom sina teologiska utläggningar. De andra evangelierna är mer referat av de historiska händelserna. Johannes har även skrivit Johannes-evangeliet, där "Himladrottningen" syftar på Maria. Åtminstone enligt Katolska kyrkan.

Det kom visserligen att dröja ända till år 1950 innan legenden om Marias himmelsfärd fastslogs som dogm i Katolska kyrkan. Detta genom ett "ofelbart" beslut av påven Pius XII (enligt dogmen om påvens "ofelbarhet" från 1971). Men som medeltida väggmålningar i flera svenska kyrkor vittnar om, är denna dogm gammal kristen tro. Jag har illustrerat inlägg på denna blogg med bilder av väggmålningar föreställande Marias himmelsfärd, där hon lyfts upp i himlen av starka ängaarmar. Oavsett om detta är historisk sanning, eller ej (att Maria har upptagits i himlen förnekas av de flesta protestantiska samfund) visar det vilken oerhörd betydelse Herrens Moder Maria har tillmätts. Speciellt i vårt land. Den s.k. Maria-kulten i det medeltida Sverige lär ha varit extrem - även i jämförelse med samtiden i andra länder.

Den som söker "inomvärldsliga" förklaringar till relgiösa fenomen, pekar kanske på kvinnans förhållandevis starka ställning i det hednatida Sverige. Och att Maria helt enkelt kom att inta tomrummet efter gudinnan Freja. Att återupptäcka "glömda" kvinnor i den kristna kyrkans historia anser jag vara god "feminstteologi". Att avfärda jungfrufödseln som utslag av ett manligt renhetsideal är urdåligt. Då låter man de glömda kvinnorna vara gömda.

Som du kanske har märkt, skriver jag kommentarer på andra bloggar. Den stridbara prästen Dag Sandahl, som fallit i onåd hos den nuvarande ärkebiskopen Anders Wekryd, och nu blivit halvt upprättat med en komministerjänst på Öland, har skrivit några tänkvärda ord på sin blogg (se länk i spalten till höger):

"Vad sa jag? Jag talade om traderandet av tron. I dag var det panelsamtal. Kan man, fråpgade jag, tænka sig kristendomens framtid "Adenauer, typ" - alltså ældre herrar, som øverlevt katastrofåren och som sedan kan ta ansvar, undervisa, fira mæssor, føra tron vidare till nya nyfikna. Tanken kan vara værd att spinna på. Før det finns somliga høgkyrkliga hær som tror att de førlorat. Egentligen ær det ju sjælva kyrkosystemet som kollapsar. Och då ær de, som inte står mitt i, i ett sækrare læge. Kan man tænka."

Sandahl har varit på någon konferens i ett "köldhål" i Norge, och har tydligen skrivit ner sina tankar på ett norskt tangentbord. Jag har skrivit nedanstående kommentar:

>> Det är inte bara de högkyrkliga i Norge som tror att de redan har förlorat. Det tror hela Svenska kyrkan. De lågkyrkliga säljer ut allt, för att behålla - vad? De verkar inte ens vilja ha en kristen begravning för egen del, om de bara får leva gott på kyrkans pengar, så länge det varar.

Liknar en av mina tidigare arbetsplatser, där fackordförandens enda ambition var att fördröja nedläggningen tills han själv hunnit gå i pension. Vi som då var yngre ville ha en snabb nedläggning av halva fabriken, som var helt nedsliten, för att  behålla den andra halvan som fungerade bättre. Tyvärr hade han stöd av platschefen, som också väntade på pension, och insåg att han inte kunde vara platschef för en halv fabrik.

Men i Svk är det snarare de medelålders och en del yngre präster, som resonerar så. Efter dem ska ingen kyrka finnas kvar - hur nu Riksantikvarieämbetet ska ha råd med hela kulturarvet. Lösningen är kanske att bygga om kyrkorna till moskéer. En präst skrev i tidningen att det var "Guds försyn" (enda gången jag sett en modern präst använda det yttrycket) att Svk har övertaliga kyrkor när muslimerna har brist på moskéer.

Men Dag. är det inte så att traditionsöverföring, när den är som bäst, på den manliga sidan går från de allra äldsta till de allra yngsta - och på den kvinnliga sidan från mor till barn? De gamla kristtrogna kvinnorna då - vad ska de göra? Jag respekterar din hållning i kvinnoprästfrågan, men vi får inte tappa bort kvinnorna. Om det finns kristna feminister, som verkligen är kristna, så vill de väl inte förringa jungfru Maria, som vare sig "Gudsföderska" och föredöme för kristna kvinnor under 2000 år? Vem har berättat för apostolarna om junfrufödseln, om inte hon själv? Ska man då förneka hennes roll för kyrkans framväxt och evangeliets utformning, som "qeer-feministerna" i kyrkan gör? Denna kommentar ska inte utmynna i en argumentation för kvinnliga präster, men faktum är att de kastar bort det bästa argumentet FÖR kvinnliga präster genom att nedvärdera  Marias roll i frälsningshistorien.

Så visst är din tanke värd att spinna vidare på! Det beror på oss äldre, präster såväl som lekmän, kvinnor såväl som män, om det kommer att finnas en KRISTEN kyrka i framtiden. Men vi måste också ägna en tanke åt mottagarna av traditionen, barn och yngre såväl som de medelålders. Även om man kan få intrycket att de medelålders är en förlorad generation. Men för somliga kommer ju omvändelsen sent i livet. Frågan är hur de spridda skarorna ska samlas. Och en brännande fråga är ju hur all den utmärkta kristna litteratur, som har producerats av högkyrkliga och andra bekännelsetrogna präster, ska göras tillgänglig för de nya generationerna kristna.

Det borde finnas en högkyrlig "litteraturkanon" - en lista på böcker som aldrig får vara slut från förlaget. På min blogg har jag just skrivit ett inlägg om hur man övervintrar bisamhällen. <<

Jag anser mig inte vara högkyrklig. Inte lågkyrklig heller, för den delen. Möjligen "gammalkristen". Kristendomen är en traderad religion. Och traditionen måste vi hålla fast vid, och föra vidare. Folk måste upptäcka att det finns något bestående i en föränderlig värld: Guds eviga sanningar! Det är de sanningarna som avgudadyrkande präster försöker byta ut mot en nygnostisismens lögner*. Till skillnad mot stora delar av frikyrkligheten erkänner den traditionella svenskkyrkligheten att det finns en bibeltolkningstradition**, som är lika gammal som Bibeln själv. Man kan alltså inte tolka Bibeln som det passar tidsandan.

Lögnen kan segra tillfälligt, men nya paradigmskiften kommer, och gamla sanningar tas till heder igen. Därför är mottot för denna blogg: Gårdagens sanningar är dagens lögner. Dagens sanningar är morgondagens lögner.

Saken är inte så enkel, som somliga påstår, att kyrkan är ockuperad av politikerna. Den är lika mycket ockuperad av avfälliga präster, som uppträder som stränga domare som fördömer alla som har en traditionell kristen tro. Det är väligt mycket moraliserande och fördömande från det hållet. Inte minst i homosex- och pedofildebatterna. Sexliberalerna försöker använda kyrkan som en plattform för starkt sexualiserade villoläror. Med homoäktensskapsfrågan som plog. Men det handlar egentligen om helt andra saker än att homopar ska få gifta sig. Exempelvis förnekas jungfrufödslen, som inte har ett dyft att göra med homoäktenskapsfrågan.

Vad har då kyrkan att lära av bisamhället? Det är liv i kupan, även om det inte märkst utåt, även under de kallaste vinterdagarna. Det finns vinterbin, som inväntar våren, då de föder upp den nya bigeneration som ska ta över. Likksom den nya bi-generationen behöver näring, behöver de nya generationerna kristna andlig näring.

_____

*) Medan kristna ännu förföljdes av den romerska överheten, bredde gnosticiska villoläror ut sig i den unga kristna kyrkan. Gnostikerna hade framgång eftersom de inte utmanade överheten på samma sätt som de bekännelsetrogna kristna, som höll fast vid bibelordet "Man ska lyda Gud mer än människor". Det var ett krav på alla invånare i det romerska riket, oavsett vilken religion de hade i övrigt, att de skulle dyrka kejsaren som en gud. De kristna provocerade överheten genom att kalla Jesus Kyrios (på svenska: Herren), en titel som tillkom kejsaren. Sankta Lucia var en av de många martyrer som miste livet för sin vägran att be till falska gudar. Gnosticismen är en idériktning, med hedniska rötter, som hade som metod att infiltrera andra religioners församlingar. Gnostiska idéer har uppträtt inom såväl kristendomen som judendomen och islam. De gnostiska idéerna fick en renässans under andra hälften av 1900-talet, efter upptäckten 1947av en mängd gnostiska skrifter från 300-talet i Nag Hamadi i Egypten. Nygnosticismen är en blandreligion mellan den antika gnosticismen och europeisk nyhedendom, i framför allt J G Jungs tappning.
 

Jarlabankes bro under 1700-talet.


Inledning I: Jarlabankes bro är väl ett av de mer magnifika byggnadsverken från slutet av hednatiden. Om jag minns rätt lyder inskriften på en av de många runstenar som kantar bron "Jarlabanke byggde denna bro för sin själs frälsning." Men det kan vara någon annan bro. Det fanns många liknande broar i Sverige för tusen år sedan. Broar, för resten! Det var snarare i ordninggjorda vadställen, så att man kunde korsa vattendragen torrskodd på hästryggen. Den som saknade häst fick kavla upp byxbenen eller lyfta på kjolarnas. Historien kring dessa "broar" är att prästen skulle hinna fram med sista smörjelsen, när brons byggherre låg för döden. Och i andra riktningen kunde församlingsborna ta sig till kyrkan, även om det inte fanns någon is som bar.

Mig veterligt var dessa "broar" de första avsiktligt anlagda delarna av det svenska vägnätet. De ännu äldre vägarna, som man fortfarande kan skönja här och var i landsskapet (framför allt på åsryggarna) var snarare upptrampade stigar. Så småningom blev det en fördjupning i marken, en s.k. hålvägar, ofta omgivna av gravar från hednatiden.

En sådan väg gick från Gamla Uppsala till Domberget (där domkyrkan nu ligger) i Uppsala, med vadställe nedanför domkyrkan. Nedströms vadstället hölls Distingsmarknad, en årlig marknad i februari.

Inledning II: Åke Bonnier, som är domprost i Stockholm har skrivit på sin blogg om sitt firande av först midnattsmässa och sedan julotta i Storkyrkan. När han kom till julottan var kyrkan stängd! Bonnier skriver att det var SL:s fel att vaktmästaren kom i sista stund och låste upp. Men det kan finnas en annan förklaring, som du kanske kan gissa dig till efter att ha läst nedanstående! Under julnatten händer märkliga saker, som vi levande helst inte bör se!

"Nikolai kammarkör sjöng vackert under Christian Ljunggrens ledning (tack alla!) och vi firade att ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste (Jes 9:6 ).

Det blev ett fint födelsedagsfirande! Och vi kan alla, lutheraner, katoliker, anglikaner, reformerta, pingstvänner, baptister m.fl., oavsett alla tolkningar och kyrkotraditioner, önska varandra en riktigt God Jul med Jesusbarnet i centrum!"

Så skriver alltså Åke Bonnier på sin blogg. Och jag har svarat:




<< Ja, så är det! Han som ska komma (och faktiskt har kommit) nämns på flera ställen i GT "Och vi kan alla, lutheraner, katoliker, anglikaner, reformerta, pingstvänner, baptister m.fl., oavsett alla tolkningar och kyrkotraditioner, önska varandra en riktigt God Jul med Jesusbarnet i centrum!"

Men inte nog med det. Vi alla (de nämnda, och några till)kan gemensamt bekänna Han som ska komma (och faktiskt har kommit) han som nämns på flera ställen i GT - oavsett olika tolkningar av ANDRA (och mindre frälsningsavgörande) bibelställen - och kyrkotraditioner. (Kan kvinnor verkligen vara präster? Kan icke-prästvigda frikyrkopastorer verkligen konsekrera nattvarden? Är barndopet öht ett riktigt dop?)

Låt oss inte överdriva oenigheten! Låt oss se de förenande frågorna lika mycket som de samfundsskiljande frågorna! Men å andra sidan måste vi kristna samlas desto mer kring de gemensamma, allkristna dogmerna. (För 50 år sedan var "dogm" ännu inte ett skällsord, utan en adekvat benämning på den kristna trons grundläggande sanningar.)

Det var alltså inte helt problemfritt att hålla både midnattsmässa och julotta i Stockholms domkyrkoförsamling. Och det klarades kanske tack vare att domprosten haft det goda omdömet att bosätta sig i domprostvåningen intill kyrkan.

I andra församlingar har prästen (t.o.m. kyrkoherden) flera mils bilresa till "arbetsplatsen". Julottans öde ligger i Vägverkets händer. Men å andra sidan får ju de avlidna fira sin julotta i fred. Min far har berättat att - när han var barn - träffade han gamla människor, som - när de var barn - kommit för tidigt till julottan, och då sett det som ingen levande hade rätt att se: De avlidna, som stigit upp ur sina gravar firande julotta. Jo. man fick ju vara beredd på dåligt väglag då också!

Men prästbristen är en realitet. Om församlingen har två präster och fyra kyrkor, så går det rent matematiskt inte att ha både midnattsmässa och julotta - trots att somliga landsbygdspräster kan ha upp till tre julottor. Men alla tre kan ju inte vara i ottan. Och det går ju inte att börja julottan för tidigt (eller avsluta midnattsmässan för sent) för då inkräktasr man ju på de avlidnas mässa. För Kristi kyrka består ju inte bara av de nu levande!

Var de, som levde för 100 eller 150 år sedan alltför vidskepliga? Eller är vi nu levande alltför centrerade till vår egen tid? Skillnaden mellan svenskkyrkliga lutheraner, baptister och katoliker var väl i huvudsak desamma då som nu? Den kristna tron är väl något bestående, en fixpunkt, i en föränderlig värld? Den kristna trons grundläggande sanningar förenar oss väl inte bara över samfundsgränserna, utan även över generationsgränserna i vår egen kyrka?

Finns något mer traditionsbundet än en svensk julotta? >> 


Så har jag alltså svarat. Någon chans att gå i julottan anno 2009 fick jag inte! Det var lite tråkigt. Men prästerna hade väl fullt upp i pastoratets övriga kyrkor - de som inte förärades med någon midnattsmässa. Måste man verkligen välja det ena eller det andra? Midnattsmässor väl ingen tradition i den lutherskas kyrkan, utan är väl en katolsk sedvänja som har kommit med TV-utsändningarna från midnattsmässan i Peterskyrkan i Rom. Och det är väl också något som passar med vår tids sena kvällsvanor.  Midnattsmässan slutar faktiskt innan det är stängningsdags på krogen, må vara att få krogar är öppna under julnatten. Annars hade man kanske kunnat gå direkt från krogen till julottan i kyrkan. När julottan är slut är det läggdags för många i vårt land. Ett nytt tidsfenomen, utöver julnattsmässa, är påskottan. Som kanske passar sena kroggäster. Kommer påskottan att konkurrera ut högmässan under påskdagen?

Antal gudstjänstbesök minskar, totalt sett. Men minskar verkligen antalet "unika besökare". Alla som har en blogg vet vad som därmed menas. Somliga besökare på min blogg loggar ju in flera gånger om dagen. Statistiken visar antalet besök, totalt, och antalet unika besökare per dag. Om jag summerar antal unika besökare per dag blir det några hundra besökare per vecka. Men en del av dem, kanske läser min blogg varje dag? Någon säker uppgift om antal besökare per vecka har jag inte. Och naturligtvis inte per månad eller per år.

Det finns ett litet gäng som går i kyrkan i stort sett varje söndag - och dessutom andra veckodagar, om det är gudstjänst då också. Sedan finns de som går i kyrkan i stort sett bara under storhelger eller under familjehögtider. Eftersom vi talar om "kvällsmänniskor" och "morgonmänniskor" är det lätt att tänka att det är olika besökare under en kvällsmässa / midnattsmässa och en morgonmässa. Eller är det samma personer, som kommer tillbaka? Hur är det med de kristna sommarlägren? Det är uppenbarligen samma personer, som deltar i flera gudstjänster under dagen eller veckan. Antalet gudstjänstbesök är större än antalet unika besökare.

Kyrkans planering, i synnerhet predikoämnena, utgår från att gudstjänsbesöken är jämnt fördelade över året. Som det var innan det fanns radio, TV och andra nöjen. Koncentrationen av gudstjänstbesöken till vissa tider på året medför att många gudstjänstbesökare får höra julevangeliet flera gånger. Och det är inte fel med  repitition, men... Andra delar av det kristna budskapet förbehålls de regelbundna gudstjänstbesökarna. Och det är inte bra.

Och det är inte heller bra om kyrkan är stängd, när folk har tid och vill gå i kyrkan! Samtidigt med att både antalet kyrkomedlemmar och antalet gudstjänstbesök, totalt sett, minskar har vi prästbrist! Och medan prästbristen bara blir värre och värre, vägrar styvnackade politrucker att prästviga unga män, som tror att prästämvetet är förbehållet män. Jag har under flera år krävt att de ska prästvigas, men försörja sig på andra yrken och rycka in extra när det är prästbrist.

Hur länge ska vägrare, som Anders Wejryd, få fortsätta att förstöra Svenska kyrkan med sin utstuderade intolerans mot alla som inte dyrkar Sveriges riksdag som en gud?

Jag är inte kvinnoprästmoståndare. I konfliktsituationer stödjer jag den kvinnliga prästen. Men jag är inte heller "motståndar-motståndare".

På tröskeln till Marias hem står ängeln Gabriel
Han kommer med ett saligt bud från Gud i himmelen.
"Det ord som var av evighet skall nu bli människa.
och du är utvald av din Gud att föda detta barn."

"Jag har ju aldrig haft en man - hur skall då undret ske
att jag blir mor till detta barn som du har talat om?"
"Av helig Ande skall det ske, Guds kraft skall skapa det.
Guds möjligheter övergår allt vad du tänka kan.

Du skall bli mor till åt löftets son. Allt vad profeter sagt
fullbordas nu i detta barn, och du skall föda det."
"Så ske mig såsom du har sagt, min Herres ord har makt.
Och undret som jag ej förstår skall bli min egendom."

På tröskeln till Marias hem står vi med tack och lov
för att Gud lät sin ende Son bli barn på denna jord.

Sv. ps. 164.

 En av de få bevarade bilderna av Sankta Lucia från det medeltida Sverige. Broderi på mässhake från 1500-talets början, Småland. Lucias martyrium visas på flera bilder. På just denna bild tar hon emot nattvarden. Enligt legenden fick hon sin sista nattvard strax innan hon dog av svår tortyr på väg till bordellen, dit hon transporterades som straff för sin kristna tro.



Både biskopen och domprosten i Stockholms stift (samt biskopen i Skara stift) förnekar jungfrufödseln. Det är skandalöst att man kan bli präst, och dessutom biskop, på sådana "meriter". Domprosten har förklarat sin inställning med att "dogmen" om jungfrufödseln är ett resultat av maktstriderna under 300-talet, att den romerska statsmakten (kejsare Konstantin) ville ha en enhetlig tro i sitt delvis kristna imperium. Men hur kom det sig då att han jämställde kristendomen, vad avser rättigheter, med den gamla hednareligionen? Som ingalunda förbjöds.

Saken var snarare den, att när de kristna prästerna tillerkändes samma förmåner som de hedniska prästerna, påstod alla möjliga ockulta sällskap att de var kristna och krävde förmåner. Visst behövde staten definitioner av kristendomen. Men de definitioner som fastställdes i den nicenska trosbekännelsen från år 325 sammanfaller med vad den underjordiska kristna kyrkan har lärt från början. År 325 hade det bara gått åtta år sedan de svåra förföljelserna av de kristna upphörde. De värsta förföljelserna under kristenhetens historia torde ha inträffat under 300-talets första decennium. En av dem, som då miste livet - på ett oerhört plågsamt sätt - var Sankta Lucia, som mördades på väg till bordellen. Dit hon transporterades som hämnd för att hon ville förbli jungfru, i Marias efterföljd. Hon mördades när hennes fångvaktare förstod att hon inte skulle bli en hora, som villigt betjänar sina kunder.

Den sanna berättelsen om Sankta Lucia, har skändats av den så kallade prästen Lars Gårdfeldt, som i sin "Helgonkalender" påstår att Sankta Lucia var lesbisk och därför inte ville ligga med män. Men hon gav sitt liv för en gestalt, som faktisk var en man - Jesus. Man kan säga att hon ville vara Kristi brud. På den tiden var skulle en brud vara oskuld, när hon mötte sin tillkommande. Och hon var oskuld när hon befordrades till Härligheten, som Frälsningarmén uttrycker saken. Hon mördades alltså på vägen till bordellen.

Här följer ett inlägg, som jag har skrivit på en annan blogg, som svar på påståendet att vad som helst är kristendom. Naturligtvis kan man inte kräva att varje kyrkomedlem ska tro på jungfrufödseln. Men det borde vara ett krav för prästvigning att man gör det. För att inte tala om biskopsvigning! En biskop ska ju vara en "tillsynsman" som ser till att prästerna håller sig till det kristna budskapet, och inte sprider villoläror. Det värsta med biskopen i Stockholms stift, Eva Brunne, är inte att hon lever i synd (vi är många som lever i synd på ena eller andra sättet) i ett äktenskapsliknande förhållande med en annan kvinna. Utan detta att hon förnekar jungfrufödseln.

Jag har skrivit om jungfrufödslar i insektsvärlden i mina första inlägg om bin och biodling. Men här följer alltså vad jag skrivit om traditionell kristendom:

Detta kristna budskap har lämnats över (ordet tradition betyder lämna över) från generation till generation - och slutligen till min generation. Universitetsanställda "bibelvetare" (och Gardell) kan inte veta bättre vad Jesus menade än hans egna lärjungar, som startade denna tradition. Gud kunde ha avslutat mitt liv för länge sedan. Någon mening är det väl med att han inte har gjort det.

Min mor ville att vi skulle läsa julevangeliet före julklappstudelningen, om en jungfrufödd Jesus. Detta budskap har inte bara traderats i helmanliga miljöer, utan också från unga mödrar till deras små söner (och döttrar, som fört budskapet vidare till SINA söner och döttrar.)

Det är för mig en motsägelse att man kan vara feminist och samtidigt lyfta ut kvinnohistoria under 2000 år. Som om kvinnans historia började först när kvinnorna gick in i tidigare manliga yrken. Och hur kan man vara feminist och samtidigt förneka att ingen annan människa har stått Gud så nära som jungfru Maria, som burit vår Frälsare och Gud under sitt eget hjärta? Enligt judisk sed adopetarade hon lärjungen Johannes (som skrev Johannes-evangeliet), som därigenom blev skyldig att försörja henne som om hon varit hans egen mor. Ljög hon för apostlarna om sin graviditet - eller kommer uppgiften om jungfrufödseln från henne? Evangelisterna själva var ju faktiskt inte med innan Jesus var en vuxen man.

Varför ersätter man det kvinnliga bidraget, Marias bidrag till den stora berättellsen, med påsåtdda manliga intriger under 300-talet? Till skillnad mot katolikerna BER vi inte till "Guds moder", men för den skull ska vi väl inte förneka henne?

Ängelholmspastorn (länk finns i spalten till höger) Mikael Karlendal har kommenterat den påstådda oenigheten mellan "tidigare medlemmar av ledningsgruppen" för Jesusmanifestationen. Jag har svarat:

Jag skulle bli mycket besviken om inte våra frikyrkliga vänner helt och fullt står upp för Svenska kyrkans bekännelse om Jesu person, vem han var, hur han kom till världen, o.s.v. Det finns nämligen höga företrädare för Svenska kyrkan, bl.a. nuvarande biskop och domprost i Stockholms stift, som inte står upp för sin egen kyrkas bekännelse.

Vi är minst flera hundra tusen, kanske ett par miljoner, medlemmar i Svenska kyrkan, som tror på denna bekännelse, eller i varje fall uppfattar den som Svenska kyrkans lära. Ett fåtal av dessa är mycket aktiva, de flesta passiva. Men detta är så grundläggande för kristen tro, så att man inte alls behöver vara aktiv för att begripa det. Jag vill påstå att t.o.m. varenda ateist vet att jungfrufödseln, som förnekas av biskopen och domprosten, är central kristen lära. Detta är en av de första dogmer som en f.d. ateist börjar tro på, sedan han /hon blivit omvänd!

Svenska kyrkans kristna arv får inte förskingras! Jag tycker, rent ut sagt, att domprosten i Stockholm, kladdar på Jesu person på ett mycket obehagligt sätt. Det är givetvis ingen markering mot vare sig “religioner eller teologier”, som domprosten uttrycker sig, att manifestera en jungfrufödd Jesus. Även muslimer tror på jungfrufödseln. De har i stället problem med Jesu gudom och uppståndelsen.

Och hur skulle en gemensam manifestation mellan lutheraner i Svenska kyrkan, katoliker, ortodoxa och frikyrkliga (baptister, calvinister, etc) kunna vara en demonstration mot någon speciell “teologi”? Om Bonnier läser detta, uppmanar jag honom att upphöra med sitt krypskytte mot Jesusmanifestationen. Ingen, utom möjligen du själv, hindrar dig att gå med. Det hålls inga förhör! Att det saknas officiella företrädare för Stockholms stift i ledningsgruppen, uppvägs flera gånger om av alla tusentals tillresande Svk-medlemmar från resten av landet. Jesusmanitestationen är en nationell manifestation, över samfundsgränserna, och inte någon Stockholms-aktion.

Dessutom upphävdes konventikelplakatet redan 1858, som var den stadga som förbjöd religiösa sammankomster utan offeciell medverkan av någon statskyrkopräst. (Konventikelplakatet kallss ibland felaktigt för “frikyrkoförbudet”. Det var lika förbjudet för trogna Svk-medlemmar, som för baptister m.fl, att hålla sammankomster utan officell medverkan av präst.) Tusentals Svk-medlemmar kommer att delta, utan att be domprosten om tillåtelse.

Även katoliken Bengt Malmgren har skrivit på sin blogg. Jag har svarat, men Malmgren har inte prublicerat svaret, som du i stället kan läsa här:

Bonnier och Brunne har inget mandat från sitt eget samfund, Svenska kyrkan, att kladda på den historiske Jesus. Svk:s bekännelse av en jungfrufödd Jesus är glasklar. Den har kyrkomötet inte ändrat på. Malmgren utnämner ständigt och jämt de värsta avfällingarna som något slags representativa företrädare för majoriteten av troende Svk-medlemmar. Och de icke-troende, ateisterna, vet mycket väl att jungfrufödseln är en av kristendomens mest centrala dogmer. Jungfrufödseln är också en av de första kristna sanningarna som en nyomvänd ateist tror på. Jag skulle tro att jungfrufödseln kommer på trejde plats efter uppståndelsen och himmelsfärden.

Katolsk vision, och andra katolikers oförmåga att ta avstånd från KV, är den enskilt största orsaken till att jag inte har blivit katolik. KV är en cancersvulst som sitter djupare än den synliga delen, en cancersvulst som bildar metastaser inte bara runtom i Katolska kyrkan, utan även i Svenska kyrkan och frikyrkorna. Och nu resonerar doktor Malmgren som om "sjukdomen" vore patientens rätta personlighet, åtminstone vad gäller Svenska kyrkan.

Att Jesusmanifestationen skulle vara en protest mot något kyrkomötesbeslut, vilket Bonnier antyder, är rent förtal. Många lesbiska kvinnor vill ha barn, utan direkt medverkan av någon man. På vilket sätt skulle en manifestation av en jungfrufödd Jesus vara en protest mot möjligheten för homopar att gifta sig? Det finns många och starka argument i Bibeln mot utlevd homosexualitet, men inte just detta.

Det handlar alltså om något annat. Med sitt krypskytte mot Jesusmanifestationen försöker Bonnier att återinföra konventikelplakatet (avskaffat 1858), som förbjöd religiösa sammankomster utan officiell medverkan av någon statskyrkopräst. Det gällde även katolska gudstjänster utanför ambassaderna. Om inte svenska folket ska få ha sin egen manifestation, utan att den skall ställas under den stockholmska Svk-"biskopens" tillsyn, ska det gälla även det Katolska stiftet i Sverige. Byt ut påven mot Brunne, som kyrkans överhuvud! Är det vad Malmgren menar med ekumenik och tolerans?

Nej, jag håller fullständigt med Stanley Sjöberg. Ska vi svenskkyrkliga lutheraner ha något ihop med katoliker, ortodoxa och frikyrkliga, så är det den historiske Jesus, som Bibeln berättar om, och den "historiska" kristendom, som vi i den lutherska kyrkan har fått som arv från den universella Kyrkan, som vi en gång var en del av.

 Jungfrufödsel i naturen. (Tyvärr hade jag ingen bild på äggläggande arbetsbin, så det fick bli en bild på ett arbetsbi som samlar pollen.) Om drottningen förolyckas, börjar arbetsbina att lägga ägg. Eftersom de är obefruktade, handlar det bokstavligen om jungfrufödslar. Det är drottningen som gör att arbetsbin inte är sexuellt aktiva och inte kan lägga ägg. Däremot har de normal ungvårdnadsinstikt, vilket drottningen däremot saknar. Det är alltså arbetsbina som föder upp larverna - och avgör om en viss larv ska bli en drottning eller ett arbetsbi. Eftersom äggläggande arbetsbin är obefruktade kan de bara få drönare (hanar) som avkomma. Även en drottnings drönarägg är obefruktade. Ett bisamhälle med äggläggande arbetsbin är dömt till undergång, eftersom inga nya honor (vare sig drottningar eller arbetsbin) produceras.



Jag deltar ju i debatten på några andra bloggar också. Skiljelinjen går tydligen vid jungfrufödseln. Vi som tror på den trosbekännelse, som läses varje söndag i Svenska kyrkans kyrkor, uppmanas att gå ur och bilda ett eget samfund eller klubb. Det är väl dom, som inte tror på Svenska kyrkans bekännelse som borde gå ur? Ännu märkligare blir det, när det visar sig att jungfrufödsel-förnekarna är samma personer som ville ha homovigslar i kyrkan. Som tycker att exemeplvis två kvinnor ska gifta sig i kyrkan, och skaffa barn genom insemination.

Närmare junfrufödsel än så kan man väl inte komma, utan ett direkt gudomligt ingripande?

Men det är väl, som jag har misstänkt hela tiden. Homovigslarna handlar om något annat än att par med samma kön ska gifta sig. Det handlar om att rasera varenda kristen dogm. Homokraven används som plog för en helt ny religion. Nåja, ny och ny. Utomäktenskapliga samlag till frukbarhetsgudens ära, är ju inget nytt. Och "kärlek" i svenskkyrklig kontext är ju numera detsamma som "knulla". (Men det får ju förstås inte sägas.)

Det som de lesbiska kvinnor, som vill insemineras, inte vill göra. Åtminstone inte med en man.

Frågan, som jag inte förstår, är alltså varför tron på jungfrufödseln skulle vara uttryck för "homofobi".

Den döende jungfru Maria tar farväl av lärjungarna, strax före sin uppstigning till Himlen. Väggmålning i Södra Råda kyrka, östra Värmland. Frågan är om hon upptogs till Himlen med både kropp och själ, som målningarna i de svenska medeltidskyrkorna visar. Kommer kropp och själ hos vanliga döda att återförenas på yttersta dagen? Vad betyder egentligen prästens ord under begravningsakten "Gud skall uppväcka dig på yttersta dagen"?



Jag har funderat till och från om jag ska ta bort ett inlägg från denna blogg om Åke Bonnier, som är domprost i Stockholms stift. Jag har uppfattat hans teologiska åskådning som nygnosticism. Det är en hednareligion, som infiltrerade den kristna kyrkan under medeltiden, och nu försöker ta över Svenska kyrkan. Men efter åtskilliga debatter på Åkes blogg har jag upptäckt att hans åskådning inte kan kategoriskeras så enkelt. Att man uttrycker sig på ett sätt som påminner om något, innebär inte automtiskt att man tror på detta "något". I en aktuell debatt, om kremering, på Åkes blogg, har fler än jag reagerat. Jenny Karlsson har skrivit: 

"Men du hamnar svidlande nära ett dualistiskt tänkande här... Det är lätt att tro att du menar att det andliga jaget, själen är "bättre" än kroppen liksom gnostikerna skulle sagt: och (som du ju skriver i ditt förra inlägg) att kroppen bara är ett skal, som vi släpar runt på i livet."


Lägg märke till att Jenny skriver "svindlande nära". Det är ju inte samma sak som att vara där. Jenny Karlsson fortsätter:

"Genom att vi tror på kroppens uppståndelse tror vi också att kroppen är lika viktig som själen. Det är att säga att det världsliga livet är lika viktigt som det andliga livet, att livet här och nu är lika viktigt som evigheten. Hur den kroppsliga uppståndelsen ser ut kan vi ju inte veta men kan alltid diskuteras och jag antar att det är vad du gör, men kropps- och livsförnekande tendenser är ständigt återkommande i vår kyrka, och det bör vi vara medvetna om i vårt sätt att tänka kring döden och inkarnationen."

Jag har svarat:

Jag håller med Jenny Karlsson när hon skriver "Men du hamnar svidlande nära ett dualistiskt tänkande här..."

Vår lutherska kristna tro är väl inte en smörgåsbord, från vilket vi fyller vår egen tallrik med de rätter som är lättuggade och smakar bra, och kanske kompletterad med egen medförd skaffning.

I katekesutvecklingen för 1878, som är en av Svenska kyrkans bekännelseskrifter, står tydligt att döden innebär att själen skiljs från kroppen. Och om jag inte alldeles minns fel, att kropp och själ återförenas på yttersta dagen.

Men får då den som dog som en litet barn en treårings kropp, och den som dog i hög ålder en nittioårings kropp? Den kroppsliga uppståndelsen är ett fundament för kristen tro, och ändå vet vi inte vad detta egentlign innebär. Det är ett av den kristna trons mysterium.

Numera vet vi att samtliga atomer i en människas kropp byts under loppet av knappt tio år. Men formen består, om än något märkt av de gånga åren. Formen är här inte bara ett skal, utan det som formar varenda organ i kroppen.

Detta förklarades av den grekiska filosofen Aristoteles flera hundra år för Kristus, vilket är orsak till att Aristoteles filosofi fascinerade den kristna kyrkan under medeltiden.

Det må nu vara så i tider som gått, att det grekiska arvet har överdrivits och det judiska arvet har underskattats. Men vi ska väl inte nu göra tvärtom och helt förneka den grekiska filosofin. Man kanske kan säga så att det judiska arvet är den andliga roten till den kristna tron, medan det grekiska arvet förklarar den kristna tron.

Jesus upptogs kroppsligen i himlen. Om jungfru Maria ockå upptogs kroppsligen till himlen är väl mer omstritt, men mängd väggmålningar i svenska medeltidskyrkor visar att man trodde så åtminsone då, i vårt land. Och den grav, som anses vara hennes grav, är tom. Det borde väl då finnas massor med reliker från hennes kropp? Men mig veterligt finns inte en enda.

Detta att helgonens kroppar spreds över hela världen i form av reliker, samtidigt som kyrkan trodde på kroppens uppståndelse, tål att tänka på. En ny kropp?

Det är sant att Luther var kritisk mot den aristoteliska filosofin. Men det var kanske mot de överdrifter som förekom under senmedeltiden, när man gjorde "filosofin" till en del av trons skatt och inte endast till ett sätt att förklara en del av trons mysterier. 

Livets ord-föreståndaren Ulf Ekmans motstånd mot kvinnliga pastorer, har utlöst en debatt om pastorsämbetet i frikyrkorna. Jag har bidragit med följande (svår teologi):

Det är inte så att Guds ord på något sätt är tidsbundet, men det kan vara situationsbundet. Framställningen kan vara i t.o.m i mycket hög grad färgad av sin tid.

Vidare menar jag att Guds ord inte ryms mellan två bokpärmar, utan måste förstås genom den ursprungliga tolkningstraditionen. Det räcker alltså inte att tolka bibelord med bibelord. Och det är inte heller så enkelt att det ena bibelordet kan användas som definition av det andra bibelordet, utan att båda bibelorden tillsammans, och tillsammans med hela bibeln, bildar en helhet, som förstås genom tolkningstraditionen. Och denna helhet har avsiktligt gått förlorad genom Bibel 2000, eftersom översättarna har trott att Bibeln utgörs av disparata skrifter av enbart människohand, och Guds ord alltså inte är tillkomna av Guds Ord.

Bibeln är som bekant Guds ord. Och Guds Ord är som bekant Guds son, som fanns till före allt skapat. Förre äb:n K-G Hammar anklagade bibeltroende för att dyrka en bok som en gud. Denna relativisering, som förnekar all traditionell kristendom. Men om jag säger att Bibeln är Guds Ords ord? Då kan man verkligen tala om HELIG skrift!

Om vi nu sammanfattar det här: Vissa händelser, som Bibeln berättar om, har bara hänt en gång i världshistorien. Hur Jesus uppträdde, när han greps och spikades fast på korset, är alltså situationsbundet, för att Skriften skulle gå i uppfyllelse. Det är inte givet att varje kristen människa ska agera på samma sätt. Att ersätta Skriftens uppmaningar med ett allmän strävan att göra som Jesus, med ett allmänt WWJD (What wourld Jesus do?)är ingen sann kristendom. Man utgår ju då inte ens från Jesu faktiska handlande, utan från ett subjektivt antagande vad Jesus skulle ha gjort, om han ställdes inför någon nutida situation. Jesus skulle väl välsïgna allting som beslutas av en demokratisk stat? Sverige styrs ju inte av någon despotisk ockupationsmakt, som vill tvinga oss att tro på avgudar, eller...?

När Paulus, genom Guds ingivelse, skickade tillbaka slaven Onesimos till sin slavägare, med uppmaning att denne skulle behandla Onesimos som sin egen son, så var det både en situationsbunden handling och ett tidsoberoende budskap. Detta försöker man nu bortförklara med att Paulus var en slav under sin tid, och att den tidiga kristendomen alltså försvarade slaveriet. Påståendet att kyrkan har ändrat sig, både om slaveriet och kvinnans ställning i församlingen, använder man nu som argument för att kyrkan ständigt måste anpassa sitt budskap till den s.k. tidsandan.

Eftersom jag, till skillnad mot frikyrkorna, tror på en apostolisk prästsuccesion, menar jag att olika regler gäller för kvinnors tillträde till prästämbetet i Svenska kyrkan och andra "prästkyrkor" respektive kvinnors tillträde till frikyrkans pastorstjänster. Jag ser inga som helst invändningar mot kvinnliga frikyrkopastorer.

Men kan då kvinnor vara präster, kan de ingå i en helig, apostolisk prästsuccession, om man nu tror på en sådan? Jag vet inte. Jag har inte tillräckliga teologiska kunskaper för att avgöra frågan. Och något tilltal direkt från Gud, med svar på just denna fråga, har jag inte fått. Det enda Gud har sagt, är att jag själv inte ska vara präst. För många kvinnor. (Vilket gör mig till en idealisk präst jävad av sina egna synder för dem som nu bestämmer i Svk, men inte i Guds ögon. Säger inte Guds ord att en församlingsföreståndare ska vara en kvinnas man?)

Jag menar att "kvinnan tige i församlingen" var situationsbundet, att kvinnor hade uppträtt störande i just den församlingen, och inte tidsbundet. I själva verket bröt ju kristendomen radikalt med den "könsmaktsordning" som rådde i det antika samhället. Men en viss försiktighet krävdes väl beträffande kvinnorna, liksom beträffande slaveriet. Men som de kvinnliga helgonens martyrskap under antiken visar, så kunde även kvinnor gå före och vara aktiva utövare av den kristna religionen.

Men det finns även ett annat bibelord, att kvinnor inte ska vara lärare, vilket torde betyda att de inte ska vara biskopar - och kanske inte heller vanliga präster. Det betyder inte att kvinnor inte kan vara "lärare" som undervisar små barn. Innan det ännu fanns några kvinnliga präster i Svenska kyrkan blev jag själv undervisad i kristendomskunskap av en diakonissa. Och det är ganska intressant. För även präster, biskopar och påvar har fått sin kristna tro med modersmjölken. Den högre teologiska lärdomen har däremot förmedlats av kyrkans tills helt nyligen helt manliga ämbete.

Vad som starkast talar mot kvinnliga präster är kyrkans tradition. Kunde kvinnor vara martyrer, kunde kvinnor bli helgon, kunde de också vara präster. Men de var inte präster. Men de hade uppgifter i församlingen och var en del av det allmänna prästadömet. Och om jag förstått saken rätt, är frikyrkopastorer inget mer, inte något annat, än "de främsta bland jämlikar." Och det borde väl även kvinnor kunna vara?

Jag tror att Ulf Ekman har blivit mer och mer medveten om innebörden av sin egen prästvigning. Ingen kan ta prästvigningen ifrån honom, även om han kan nekas tjänst i Svenska kyrkan. Så han är nog inte någon särskilt representativ frikyrkopastor.

 Knutby city. I huset till höger har jag varit på barnkalas.



Jag har då och då tänkt besöka Knutby Filadelfia, för att om möjligt få veta sanningen och församlingen. Men jag har tvekat. Tänk om sanningen är den som mediadrevet påstår? Och skulle församlingsmedlemmarna verkligen respektera mitt bestämda nej till att bli medlem hos dem? Annars är Knutby ett kärt återseende varje gång jag åker genom trakten. Det gör jag så ofta jag kan. Det blir inte så ofta numera. I Knutby Folkets Hus, där Filadelfiaförsamlingen har sina gudstjänster, har jag nämligen träffat en annan Åsa. Där har Åsa-Nissefilmer visats. Men det var långt innan Åsa W föddes. Då vistades jag i Knutby någon vecka då och då. Barndomens vackraste minnen, som jag aldrig glömmer. Kanske känslan för Knutby på något sätt även innesluter Knutby Filadelfia. Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig att de alla är ondskefulla monster.

Det är förfärligt hur media och människor, som anser sig vara kristna, kan döma Åsa W som medskyldig till mordet på sin syster. Skuldfrågan till mordet måste skiljas från allt annat, som man med rätt eller orätt må tycka om Åsa W. Det har jag tyckt varje gång frågan har diskuterats på någon blogg.

It was good enough for her...


Runar Eldebo har skrivit en oklar artikel i Dagen. Bloggen Senapsfrön och fikonspråk (länk finns i spalten längst ner till höger) har hängt på och skriver.

"Eldebo får plus av mig för att han framhåller att kristendomar är mänskliga konstruktioner. Det finns ingen objektiv, färdig-uppenbarad kristendom att bara ta emot. Samtidigt kan vi inte konstruera kristendomen hur som helst, om vi vill att andra ska känna igen resultatet som just kristendom.

Jag uppskattar också att Eldebo formulerar sina kriterier ganska öppet, så att det inte blir så lätt att använda dem för att ta avstånd från det ena eller andra som man inte gillar. Det finns förstås många kristendomskonstruktioner som jag ogillar av olika skäl. Men det förefaller mig mera konstruktivt att försöka se vad jag kan lära mig av andra kristendomar, än att definiera ut dem som inte alls kristna. Både påven och Jonas Gardell ryms inom kristenheten, och båda två kan vara värda att lyssna till. För att ta två exempel som Eldebo nämner. "

Eldebo skriver inte att det finns olika "kristendomar", men det är ju en slutsats som man kan dra av hans oklara resonemang om att kristendomen är en mänsklig "konstruktion". Jo, han skriver faktiskt om olika mänskliga konstruktioner, och nämner de fyra evangelierna som exempel. Redan där finns det alltså olika "kristendomar". Matteus hade inte samma religion som Markus?

Ägaren till bloggen Senapsfrön och fikonspråk framträder under pseudonymen Hapax, och har beskrivit sig själv som "vänsterliberal småbarnspappa." Sedan jag skrivit att jag är en minst lika bra amatörteolog som Jonas Gardell, har Hapax lagt sig till med vetenskaplig pondus och beksriver sig själv som: Småbarnspappa, präst i Svenska kyrkan och forskarstuderande i  Nya Testamentet. Han har bl a uttryckt sitt ogillande mot heterosexuella personer, som håller med Medvandrarna (en grupp homosexuella pesoner som lever i celibat). När det nu finns två läger bland homosexuella, ska tydligen bara det ena lägret ha rätt till stöd utifrån. Hapax har vid upprepade tillfällen angripit Svenska kyrkans traditionella tro, den som alltjämt gäller som Svk:s bekännelse. Det är synnerligen anmärkningsvärt att en präst skriver anonymt mot sin egen kyrka. Jag har svarat den fega prästen:

Man får väl ändå välja det ena eller det andra. Antingen är kristendomen en uppenbarad religion, eller en mänsklig konstruktion. Och i det senare fallet vill jag definitivt inte att någon ung akademiker ska ställa upp regler för mig, vad jag får tro. Det fanns gamla män, för att inte tala om gamla kvinnor, redan när jag var barn, vilka visste vad kristendom är.  Kristen tro är ingen akademisk disputation vid någon teologisk fakultet vid ett sekulariserat statligt universitet! Vad är mänskliga konstruktioner, om inte de akademiska paradigmen? Mot detta står en uppenbarad religion, som har traderats från generation till generation under 2000 år, och visserligen splittrats i detaljfrågor, men är väl sammanhållen i de centrala delarna.

Hur kan vi veta att Gud finns, om han inte har uppenbarat sig på något sätt, utan allt är mänskliga spekualtionerm, typ jag tror (= gissar) att det finns "någonting däruppe"?

Försök sälja idén att islam inte är en uppenbarad religion till muslimer, att Koranen är mänsklig dikt (vilket vi kristna iofs tror - annars hade vi också varit muslimer), och att det finns olika "islamar" (travesti på "krisatendomar") som alla är lika bra!

Det minsta man kan kräva av den som kallar sig för "kristen", "muslim" eller något annat, är väl att han tror på sin egen religions religiösa urkunder, att de är från den Gud som man tror på? Det blir skevt om icke-muslimer ska tala om för muslimer vad de ska tro på. Misstanken infinner sig att avsikten i så fall är att göra islam förenlig med någon annan religions, eller det sekulariserade samhällets värderingar.

Och sak samma om man försöker pressa in kristendomen i något slags akademisk mall. Det blir varken kristendom eller vetenskap, utan kvasireligiös pseudovetenskap.

Huruvida Gardell, som person, är kristen eller inte, låter jag vara osagt, för det är inte säkert att han tänker som han skriver. Men det han skriver är inte den uppenbarade religionen kristendom. Gardell är en charmerande underhållare, som vet hur man trollbinder publiken. För det ska han hedras, men inte som kristendomsuttolkare. Det gjorde diakonissan, som ledde söndagsskolan i Svenska kyrkan när jag var barn, mycket bättre!

'Tis the old time religion,
[or Give me that old time religion]
'Tis the old time religion,
'Tis the old time religion,
And it's good enough for me.

It was good for our mothers.
It was good for our mothers.
It was good for our mothers.
And it's good enough for me.

It has saved our fathers.
It has saved our fathers.
It has saved our fathers.
And it's good enough for me.

 "Döm" inte Reinfeldt! Han är nog kommunist innerst inne!

Under flera år har jag diskuterat med "gudstroende" människor, som skriker i högan sky att man "dömer" dem för att man säger att det de för ut inte är kristendom. Varför är det så "fint" att vara kristen?

Det finns en parallell till detta, och det är när man säger till folk att de inte är kommunister. För då står kommunismen tydligen för allt det goda i tillvaron. Människor, som i alla andra sammanhang är rabiata anti-kommunister, blir dödligt förolämpade om man säger till dem att de inte är kommunister. Som bevis på deras ärliga kommunistiska sinnelag får man veta att de ger kollekt i kyrkan (egendomsgemenskap) och till och med har delat säng med någon som de inte varit gift med (egendomsgemenskap igen). Sängen har de för resten köpt på IKEA och inte i den exklusiva möbelbutiken på Fina gatan!

Och så kommer den obligatoriska slutknorren: "Vad menar du med att jag inte är kommunist? Dömer du mig? Ska jag likvideras för att jag har ärvt lite pengar?

Samma sak säger gardellianerna, om man vågar kritisera Gardells bok. Då "dömer" man Gardell och alla gardellianerna och vill bränna dem på kättarbålet. Undrar vem som dömer?

Det som mest förundrar mig är dessa påstridiga krav från både icke-kristna gudstroende och anti-kommunister att bli kallade något som de inte är.