Ryska vattenbombaren Be-200 slår det mesta i klassen
Den här bilden är unik, eftersom den visar en vattenbombare av typ Be-200 på en flygplats i Californien, USA. Den amerikanska myndighheten för bekämpning av skogsbränder hade hört om otroliga insatser mot skogsbränder i Ryssland och åkt tlll fabriken i Ryssland och blivit hänförda. Problemet var inte att få exporttillstånd från den ryska staten, men väl att få importtillstånd från den amerikanka staten. Enbart handläggningen av begäran beräknaes ta flera år. Hur det har gått, vet jag inte, men dom verkar fortfarane sakna fungerande bransflyg i Californien.
Ryssland har haft stora problem med skogbränder, eftersom lanet har ett ectremt kontinentalklimat (unngeför som verige denna sommar) Jag har sett en tjock gul smog, som förmörkade solen, svepa in över Vättern.Det var en ryssk skog öster om Moskva som brann. Ryssarna har inte dragit sig för stora kostnader för att gå bukt med skogsbränderna, och har uppebarligen mycket att lära Sverige. Man inte bara släcker, utan förebygger också. Och har därför börjat fylla igen diken och bäckar, för att regnvattnet ska stanna i markerna.
I Sverige fortsätter man att riva dammar, tömma jöar och sänka grundvattnet. Helt enligt ett EU-direktiv och med tillstånd från de svenska länstyrelserna, med Mp som pådrivande.m Allting är ju koldioxidens fel, enligt "vetenskapen" som belönas med nya forskningsanslag för sina politiskt korrekta forsknigsressultat. Läs tex vad forskarna i "Stokholmsinitiativet", som är en grup forskare med motaatta åsikter, anser.
Jag har tidigare skrivit om den ryska jättehelikoptern Mi 26, världens största, som bland sina många användningsområden även kan användas för bekämpning av skogsbränder. Ryssarna har förstått att det inte behöver kosta så mycket att ha en hög beredskap om det finns alteernativ anv'ändning, när det inte brinner.Brandbekämpningsflyg av samma typ som de italienska testadess i Sverige 1995. Men de svenska sstatsmakteerna tycket att inkösriset var för högt. Detta är sedan dess en politisk dogm i Sverige.
Vid dessa tester skulle det fortfarande dröja dryg tre år, innan ett Be-200-pllan lyfte för första gången. Det är ett mulipurpose-flygplan, som tillverkas av en fabrik, om är speciliserad på utveckling och tillverkning av sjöflygplan, .d.v.s. fkygpan sin kan starta och landa på vatten, samt suga upp vatten genom att svepa fram över vattenytan, ungefär som en snabbgåene båt.
Kapaciteten är 12.000 liter vatten (d.v.s nästan dubbelt så mycket som de italienska maskinerna), som fylls på under 14 sekunder, medan plaet sveper fram över en c.s. 660 m lång sjösträcka.med ett vattendjup på minst 2 meter. Sverige har många sjöar, där detta är möjligt. Start och landning på vatten kräver en 1000 m lång sjösträcka. Start och landning på ett flygfä'lt på land kräver en banlängd på 700 m, vilket är sensationellt lite för ett så pass stort och snabbt flygplan.
Detta innebär att ett Be 200-plan, som är stationerat på flygplatsen i Sveg, som har en banlängd på 1,7 km (uppmätt av mig på kartan) skulle kunna påbörja vattenbombning av en skogsbrand var som helst i Serige inom en dryg timme efter larm. Hastigheten vid ren förflyttning är över 700 km/h, vilket motsvarar en flygtid till Aten på c:a 4 timmar. När de italienska vattenbombarna behövdes i Grekland fanns de i norra Serige, i trakterna kring Sveg, och kunde inte komma till undsättning samma dygn som det började brinna i semesterorterna utanör Aten.
Be-200 är alltså ett multipurposeflygplan, som kan landa på både mark och vatten och kan användas till allt möjligt, när det inte brinner, även ren passagerartrafik, och kan då ta ombord lika mänga passagerare som en stor turistbuss. Mitt öfrsta inlägg i det här ämnet hade rubriken "Småskaligt i väst, storskaligt i öst"
Reta den ryska björnen eller hålla den i handen?
I Sverige blir man närmast utskälld som landsförrädare om man på något sätt stödjer det ryska "narrativet", d.v.s. hur ryssar ser på en omvärld, som håller stora militärövningar alldeles inpå Rysslands gränser, på f.d. sovjetiskt territorium. Är det då inte viktigt att förstå hur ryssar tänker, om vi ska kunna skydda oss mot ett eventuellt ryskt anfall mot Sverige? Eller är avsikten att Sverige, eller Sveriges allierade ska inleda kriget? Är det inte varje regerings. såväl Sveriges som Rysslands skyldighet att skydda sin egen befolkning mot krigets hemsökelser?
20 miljoner ryssar omkom i andra världskriget. Men inte nog med det. Eftersom man använt brända jordens taktik under kriget, fortsatte kriget att skörda offer efter kriget. Som Vera Efron citerade sin mor: "Vi kan stå ut med vad som helst, om det inte blir krig". Putin förstår säkert att det är så ryssarna tänker. Blir det ett nytt krig, ska det inte vara på rysk mark. Den borgerliga oppositionen, i denna fråga ledd av majoren
Jan Björklund, L, tycks vara överes med Putin om den saken. L driver ju valrörelse på temat att Sverige "inte ska vara fegt" i nästa krig utan ställa upp som slagfält med den svennska befolkningen som kanonmat. Jag tycker tvärtemot - och det är gammal svensk försarsdoktiri, att de strategiska fördelarna för främmande makt - vem det vara månde- inte ska uppväga "kostnaderna", i vid bemärkelse, för att ta kontroll över svenskt territorium. Det handlar inte om att till varje pris ha förmåga att besegra en fiende - men att få honom på andra tankar än att angripa Sverige, om han har funderingar på det.
Journalister frågar nu varför Sverige inte har bett Nato, utan endast EU, om hjälp med skogsbränderna. Och argumenterar att Serrige samarbetar med NATO inom "Partnerskap för fred".(PfP) Vet inte dessa journalister att PfP grundades för samarbete för fred mellan NATO och andra länder i Europa, inklusive de f.d. sovjetrepublikerna, däribland Ryssland?
Jag tycker att det hade varit alldeles utärkt att ställa EU- som ändå inte ställer upp gratis - åt sidan och i stället vädja till alla medlemsstaterna i PfP, inklusive Ryssland om hjälp. Som jag har skrivit i tidigare inägg, har Ryssland helt överlägsna släckningsresurser. Men regering och opposition tycker kanske att det är viktigare att odla fiendskapen med Ryssland än att få skogsbränderna snabbt släckta.
Vera Efron är en rysk kvinna, som började arbeta inom utrikeshaneln under slutet av sovjettiden och numera är bosatt i Sverige. Hon har skrivit böcker om det ryska hotet mot Sverige. Men det hon skriver är mer nyanserat än vad hennes uppgackar bland svenska krigshökar vill göra gällande. Jag läser just nu "I huvudet på Putin - plander, militära strategier och taktik".Hon beskrier Putin som en beslutsam man, som gör det som objektivt framstår som nödvändigt. Hon framställer inte - att döma av det jag hittills har läst - Putin som en ond ande som när en önkan att förgöra Sverige eller andra länder. Men kanske hellre det än att andera länder ska förgöra Ryssland?
Vad är Putin bereddd att göra om han får för sig att svenska politiker när planer att fögröra Ryssland för att inte Serige ska framstå som "fegt" en gång till. Som jag skrivit i tidigare inlägg har Ryssland kapacitet för luftlandsättning av tillräckligt mycket trupp och krigsmateriel för att slå ut den svenska försvarsmakten - eller rättare sagt reterna av densamma - i ett nafs.Som slaget vid Dien Bien Phu 1954 visar, handlar vinna krig inte bara om eldkraft och dyl utan även om förmåga att föra trupp och krigsmateriel. Och vid ett Dien Bien Phu på svensk mar, kanske någonstan i Småland, kommer inte ryssarna att befinna sig i ett lika trängt läge som fransmännn 1954. De ryska jättehelikoprarna kan användas till både det ena och det andra.
I sitt förord till Efrons bok skriver en svensk militärhistoriker "Idag varnar hon för att Sverige för en extrem (o)säkkerhetspolitik- Att utan ett fösvar värt namnet uppträda prococerande mot ett Ryssland som är redo att använda mlitärt våld, och inte oroar sig för internationella fördömanden, har sina risker. Nej, jag tror inte att den ryska statsledningen har tänkt använda militärt våld mot, Sverige, men det kan ändras över en natt - och resurserna finns ju, även om de har ankaffats för andra syften
Därför får vi inte "göra politik" av skogsbränderna
Vid regeringsskiftet 2014 torde Sverige ha haft minst 20 helipotrar av den här typen. Den torde fortfaranda vara oöverträffad vid civila räddningupprag. Den kunde medföra fem gånger så mycket vatten som de helikoprar som nu använd för vattenbombning i de svenka skogarna. Med sina dubbla rotorer hade den en suverän förmåga att stå stilla i luften. Utskrotningarna eller försäljningarna beslöts av den förra regeringen och den tillträdande, nuvaranfe regeringen, missade chansen att stoppa vansinnet. Mern det är kanske inte för sent att köpa till några exempla, att döma av annonsser för begagnad krigsmateriel på nätet..
Mitt intresse för trupptransporter genom luften väcktes under värnpliktstjänstgöriingen vid en av Flygvapnets stridlefningdcentraler. Jag har däremot aldrig vari yrkesmiliitär.Emellertid, att vinna krig handlar om att erövra och behålla terräng. Vilket amerikanerna misslyckades med kapitalt i Vietnam.Om vi ser till Ryssland idag, så är det ett land som fått en krympt yta ock folkmängd jämfört med Sovjetunonen, men har kvar nästan lika långa gränser.
Ryssland av idag har inte resurser att hålla sig med en tillnärmelsevis lika stor ståedne armé, räknat i antal soldater oh officerare som under Sovjettien. Och den stående armé som man hade uner slutet av Sovjettiien var en koloss på lerfötter. Man får inte stirra sig blind på den kraftiga nedrustning av det ryska försvaret, som genfördes före den av Putin inledda upprutningen under de senaste åren.Naturligtvis behöll man de bästa delarna.Men den kraftiga krympningen av den ryska försvarsmakten har dock medfört att ökat behov av förmåga att genomföra blixtsnabba truppförlfyttningar över nycket långa avstånd.
Detta är tillräckligt för att svenska krigshökar att fantisera ihop att ryska planer finns att ockupera Sverige eller åtmintone Baltstaterna. Finns de planerna? Både ja och nej. Som ett land med en fjorton gånger större folkmängd än Sverige, har Ryssland naturligtvis planer inför varje tänkbar krigshänelse, exempelvis att svenska krighökar vill visa sig på stya linan som Nato:s spjutpets i norr mot den ryska björnen - ifall densamma skulle få trubbel någonstand i sydost.
Man kan ju inte eriänna att Sverige har nedrystat under den kritiska nivå, varifrån det är möjligt att rysta upp det svenska försvaret till krigsdublighet inom rimlig tidI stället för att avlöja sanningen för svenka folket, utmålar svenska politiker Ryssland som ett akut krigsshot mot Sverige Många svenskar - kanske de flesta - tror att ryssen så fall kommer att skomma sjövägen till de svenska Östersjöhamnarna.Errt mer sannolikt scenario är att fienden bränner ner några skogar - för att hindra den svenska försvarsmakten att komma fram - kring några väl valda trupplandsättningsplatser. Långt ute i den svenska glesbygden.
Före 2006 hade det svenska Flygvapnet kapacitet och beredskap att släcka skogsbränder var som helst i Sverige inom en timme efter larm. Flygvapnets helikoptrar kunde medföra fem gånger så mycket vatten, som nu används, eller nästan hälften så mycket vatten, som de italienska brandbekämpningsflygen. Till skillnad mot flyg kan helikoptrar hovra, d.v.s. stå stilla i luften och ösa vatten över samma brandhärd tills den var släckt. Med den relativt stora släckningskapacitet och de snabba insatstider, som Sverige självt förfogade över var risken minimal att elden skulle hinna sprida sig, som nu skett, innan den var släckt.
Den förra regeringen bär ansvaret för att den svenska beredskapen rustades ner, och den nuvarande för att den inte har rustats upp, Det ligger tvärtom i åtminstone det ena regeringspartiets intresse att skogsbränder kan spridas okontrollerat, så att Sverige tvingas kalla in hjälp från andra länder. Det är ju ett "bra argument" för en förtida utskrotning av bensinbilar och en ökning av nybilsförsäljningen - som subventioneras med tiotusentals kronor per ny bil. Kan det finnas någon annan förklaring till regeringens stora ointresse för de verkligt brännheta frågorna, trots lärdomarna efter den stora skogsbranden i Västmanland 2014?
Enbart notan för att valfläsk till Mp-väljarna hade räckt till en bättre beredskap vid stora bränder. Skatten på flygresor kunde ha använts till ett svenskt brandflyg, för att ta ett exempel. Det enda som nuvarande regering har gjort i frågan är att ha tillsatt en utredning, men har uppenbarligen inte lyssnat på utredaren, som menar att bränderna delvis är "självförvållade" av skogsbruket, genom trädval och bortledning av "överflödigt" vatten i markerna för ökad tillväxt.
Vidare måste säga att EU är på både gott och ont. Centralismen inom unionen medför att det aningen görs rätt eller fel i hela unionen. Och EU:s vattendirektiv, i kombination med allt annat såsom asfaltering och jordpackning av alltför stora arealer bidrar till den extrema torkan i markerna och sänkt grundvatten. Och varför har vi inte begärt hjälp av ett land, som har flera gånger bättre resurser än EU för bekämpning av skogsbränder, nämligen Ryssland?
Jag är inte säker, men detta kan vara en av de sålda svenska helikoptrarna. Helikopteraffären sköttes från början så illa så att den ansvarige minitern Sten Tolgfors tvingaades avgå redan 2012. Helikoptweraffären var länge ett hett diskussionsämne i Sverige.
Ryska försvarsmakten kan mycket mer än släcka bränder
Den ryska försvarsmakten har kapacitet nog att ockupera Gotland i ett nafs, innan förstärknigar ens hunnit fram till färjehamnarna på det svenska fastlandetlm. Ändå yrar liberala lokaltidningar i Sverige om att Sverige ska gå i krig mot Ryssland för att hjälpa NATO att slå tillbaka ryarnna om de skulle anfalla de bltiska småstaterna. Varför skulle Ryssland göra det? För att få tillgång till de baltiska Östersjö-hamnarna?
Jag hade hoppats få tag i bilder på den ryska jättehelikoptern MI 26 under bygget av den nya bron mellan Krim och det sydryska fastlandet. Med sina 19 km, som egentnlligen är två parallella broar (sammanlagt nästan 4 mil), en för järnväg och en för motorväg, Europas längsta. Fastän jag saknar bildbevis, är jag helt övertygad om att Mi 26 har använts för att frakta ut brodelar väganndes upp till 25 ton.Det tog bara tre år från byggstart till invingning, vilket är drygt halva tiden jämfört me Europas näst längsta bro, som är Öresundsbron.
Alla slags flygmaskiner med någon lastförmåga att tala om föbrukar stora mängder bränsle, och Mi 26 är konstruerat för att transportera 20 ton last lika långt som Sverige är långt. Genom att reducera mängden bränsle fås en ännu större lastförmåga än vad som officiellt medges. Att Mi 26 har en ännu stärre lastförmåga, än vad som uppgivits, vid flygning på kortare avstånd.år inte ens en militär hemlighet. Uppgifterna om Mi 26: prestanda har jag fått från en amerikansk flygtidskrift.
Ryssarna verkar vara förtjusta i att skryta - och är ju dessutom i stort behov av exportintäkter. Och visar gärna upp vad de har. På bilden ses Mi 26 under FN-uppdrag någonstans i världen.Det, som ryssarna helt öppet skryter med, vilken enorm luftlandsättnigsförmåga de har, verkar däreot vara en militär hemlighet i Sverige - en obehaglig sanning som svenska öron för forskonad från. Finns det någon annan förklaring till att Sverige inte har begärt hjälp från Ryssland med skogsbränderna?
Ryssnojan och den verbala fientligheten mot Ryssland mäste till varje pris hållas vid liv, men också den dumdristika myten att Sverige skulle kunna agera något slags tungan på vågen som avgör ett storkrig mellan NATO och Rysland till NATO:s fördeel. Allianspartierna driver den linjen för att dölja att det var alliansregeringen ssom rustade ner det svenka försvaret under den kritiska gräns, varifrån det svenska försvaret kan rusta upp tilll stridsduglig nivå inom rimlig tid vid ett skärpt säkerhetspolitiskt läge.
Sversige hade till för några år sedan ett stort antal av en myckert bra helikoptertyp, hkp 4, som mor slutet av sin tid i den svenska försvarsmakten kanske blivit för omodern för krigssituationer, men fortfarande var idealisk för civila räddnigskationer. Ett exmplar finns nu på Flygvapenmuseum, vartill några exemplar har sålts till ett amerikanskt skogsbolag för belämpning av skogsbränder. Lastförmågn vid vattenbombning var 2500 liter vatten, d,v,s, fen gåger så mycket vatten som de civila helikoptror som nu används för vattenbombning.
Helikopterns fördel är att den kan hovra, d.v.s. stå stilla i luften och låta det regna över samma markplått under flera minuter, om man bara har tillräckligt mycket vatten ombord, som vid ett naturligt skyfall. Att Hkp 4 skrotades beror inte på att statsminister Löfvén ränner runt på princessbröllp (Hsen inte en borgerlig statsminister gjort det?) , utan på att den dåvarande statssminitern Fredrik Reinfeldt och den dåvarande finansministern Anders Borg, vill pressa statens utgifter till varje pris för att sänka skatterna. Och på de övriga borgerliga partiledarnas flathet.De borde skämmas.
Flygvapnet hade så många Hkp 4 och så hög beredskap så att man kunde påbörja vattenbomning var som helst i Sverige bara en timmie efterlar. Denna höga beredskap försvann 2006 och helikoptrarna tio år senare Det har naturligtvis oerhört str betydelse att man kommer igång snabbt, innan elden har hunnit spridas över nägra törre arealer. Försvarsmaktens nuvarande helikoptrar, som inte har bättre prestanda, utan nrre sämre, är dessutom så dyr i drift (200.000 kr per flygtimme, så att ingen civil räddningsledare, torde be om hjälp från Förvarsmakten.
Mitt eget intresse för militär flygtransportförmåga föddes under värnplikten i en av Flygvapnets stridsledningscentraler långt ner i ett berg. Vi satt mest sysslolösa och väntade kriget, som aldrig kom- Den enda förströelsen var några utländska flygtidskrifter. Med min bakgrund i den civila transprotektorn, var jag mindre intresserad av det rena stridsflyget, men desto mer av de viuner, om då utveklades för luftlandsättning av stora mängder trupp långt bakom fiendens linjerö Och på den vägen är det.
I det eventuella krig, om speciellt Liberalerna vill dra in Sverige i, behöver fienden bara fälla några brandbomber över de svenska skokgarna, så är de underbemannade svenska förbanden instängda i alla väderstreck. Det är så att man skäms över att man är svensk. Terrorister som kan härja nästan fritt i landet, och en försvarförmåga om är nästan noll.
Småskaligt i väst, storskaligt i öst
Världens största helikoipter är ryskbyggda Mi - 26, som har tillverkats i flera olika ivarianter, bl.a för vattenbombning av skogsbränder, och har exportwerats till flers lännder, nte bara inom det forna östblocket. Typen användes för vattenbombning av det brinnande kärnkraftverket i Tjernobyl. Vattenkapaciteten är drygt 17.000 liter, d.vs 34 gånger aå mycket som de helikoptrar som används vid bekämpning av skogbränder i Sverige, eller nästan tre gånger så mycket som de italienska brandbekämpningflygplanen.
Maxhastigheten är 300 km /h och räckvidden (flygsträcka utan mellanlandning) lika stor som Sverige är långt. Max flyghöjgd är 4.600 m (1.700 m vid hovring, d.v.s. stillatående i luften). Helikoptern skulle alltså kunnat användas för vattenbombning av skjutfältet i Älvdalen, där lägsta tillåtna flyghöjd är 1.000 m p.g.a explossionsrisken. Det finns odetoneerade granater på skjutfältet.
Och priset? Ja, nog har det brunit upp skog för ett större värde än vad denna mångsidiga tranporthelikoper kostar. I Ryssland har typen används vid byggarbeten, i stället för markbundna lyftkranar, bl.a. för att frakta ut tunga brodelar vid brobyggen. Om Sverige hade haft en sådan helikopter, hade den inte stått oanvänd mellan skogsbränderna, och torde därmed ha varit en lönsam investering.
Nedan syns ett ryskbyggt vattenbombplan av liknande typ som de italienska maskinerna, men me jetdrift för högre hastighet. Kapaciteten är 12.000 liger vatten,, d.v.s dubbelt å mycket som de italienska planen. Bilfden visar vattenpåfyllning i Medelhavet vid bekämpniing av en skogsbranf i Israel. Det tar 14 seunder att fylla vattentankarna.
Nackdelen med specialkonstuerae brandbekämåningsflygplan är att de saknar alternativ användning när det inte brinner. Fördelen är att de kan fylla på vatten under några sekunder från närbelägna sjöar.
Den amerikanska inblandningen i de ryska valen
Europas längsta bro förbinder Krimhlvön med det ryska fastllandet. Här under byggnad- Vad säger Sveriges statsminister och den kritgslystna borgerliga oppositionen: "I mitt Europa bygger vi inga murar, men vi river broar". Om det inte är för sent...
Trump har inte alla hästar hemma i stallet. En del av hans hästar springer omkring i grannens trädgård och trampar ner grödan, så att grannens kor inte kan äta sig mätta. De vilda hästarna hoppa att grannens kor ska bli så ilskna så att de stångar iväg grannen från hus och hem. Ksn man då begära att grannen ska ha alla sin hästar instängda bakom dubbla lås? Jag tviivlar inte ett dugg på att ryska agenter och "troll" försöker påverka valen i andra länder. Det gjorde Ryssland innan USA fanns.
Någong gång under 1700-talet hade samtliga svenska riksdagsledamöter lön från den ryska staten. Det fanns då ännu inten lag som förbjöd mutor. På en vägen är det. fanns, inte följ Och det vore otroligt naivt att tro annat än att ryska agenter deltog i budgivningen på de auktioner i början av 1800-talet, så engelska parlamentsledamöter sålde sig själva. De röstade i parlamentet. som den som bjudit högst ville. Det vore otroligt naivt att tro annat än att den amerikanska staten, när en sådan fanns inte följde det europeiska exemplet. Välkänd är den amerikanska kanonbåtsdiplomatin mot Japan 1853. Skulle USA sedan dess ha avstått från att använda fredligare metoder för att köpa inflytande i andra länder?
Det vore otroligt naivt att tro annan än att kommunisterna övertog tsarregimens spion- och agetorganisation efter ryska revolutionen 1917, och att den nya ryska staten inte övertog sovjetregimens spion- och agentorganiation efter Sovjetunionens fall. Eller att den nyaukrainska staten övergog de delar av den sovjetiska spion- och agentorganisationen i den f.d, sovjwrewpulikwn Ukraina. Att döma av Kalle dussinretoriken hos vissa svenska utrikeds-och förssvarspolitikn kan man ju undra om inte den svenska utrikes- och förssbarsspolitiken styrs av regeringen i Kiev snarae än av regeringen i Stockholm
Det vore mer än korkat att tro annat än att Ryssland försöker få in en fot i de svenska maktkorridorerna. Man kan inte säga att ryssarna har lockats bra med detta. Jag har flera gånger förgäves försökt logga in på den ryska propagandasajten Russia today eller vad den nu heter, för att få den ryska versionen. Jo, jag lyckadddes få in en video visandes president Putin körandes lastbil på den nya bro mellan Sydryssland och Krim, som invigdes för några veckor sedan. Speaker berättade att bron är Europas längsta.
Så man kan ju förstå den svenska "russofin": Öreundsbron utklassad. Och den svenska ilskan mot TWrumps charmoffensiv- Mot Poltava. Revansch för deet ssvenska nederlaget 1709, Krim tillör Ukraina. Basta! Annars ska rysseb få smka på det svenska stålet, medförsäkringar från Nato-Norge i bakgrunden. Men hur realistisk är tanken egentigen? Jag har förgäves försökt få fram beskedd om vilken stat, Ryssland eller Ukraina som egetigen har rätt till Krim.
Den russofoba och Ukraina-vänliga statsstyrda svenska propaganddamakinen (Skulle Sverige vare enda lande i rävlden som inte håler síg med en sådan?) hänvisar till ett dokument som kallas "Budapest-memorandumet", och egentigen handlar om de ukrainska kärnväpnen. De skulle skickas till Rysslad för förstörelse (för att väldfren inte skulle begåvas med ännu en kärnvapenmkat - Ukraina) i utbyte mot att Ryssland lovade att in använnde kärnväapen eller ens hota med kärnvapen i ett eventutllt framtida krig mot Ukraina - samt att respektera Ukrainas "territoriella integritet".
Vild läsning av dokumntet lcyakdes jag inte hitta någon uppgift om Krim ska vara ukrainskt eller ryskt territoriu. Så detta verkar vara en surde,som förhandlara lämnnade till framtiden att lösa, för att få kärnvapen i hamn snabbt nog. Av tidigare uttalanden av Trump att döma, tycks hans mening vara att acceptera status quo på Krimhalvön. Vilket jag - med den iofs säkert mmycket bristfälliga information som jag lyckats få tag i - tycker är en klok linje. Ska Sverige ta risken att dras in i ett nytt krig mot Ryslland - efter drygt 200 år av fred med Ryssland - för någonting så oklart som Krims tatstillhörighet?
Ska vi börja röra i den soppan, bör vi kanske erkänna Turkiet som rättmätig ägare till Kri?. Jo jag har sökt svar på frågan i historien - och vad fann jag? Jo det s.k. Krim-khanatet, som förutom Krim omfattade ens stor del av södra Ukraina och tillhörde det turkesa imperiet. Det var för övrig ytterst nära att Sverige drogs in i Krim-krigt 1855, då fientliga styrkor ockuperade Gotland under några dagar. Såvitt jag vet, utan att den skräckslagna svenska försvarsmakten avlossade ett enda skott. KANSKE dags för ett nytt Krim-krig - med den förra svenska Utrikesminitern Carl Bildt som en nutida Karl den tolte? Mot Polltava!
Nej, Putin har inte heller alla sina hästar hemma i stallet. Jag syftar då inte bara på ryska agenter ute i världen,utan även på den ryska befolkningen i det forna Krim-khanatet. Som vill återförenas med Ryssland - ilihet med de skåningar, som uppfatar Sverige som en ockupationsmakt.
Pengarna eller livet - valde pengarna
Att det blev så många stavfel i förra inlägget beror på att jag har svårt att finna glasgon med rätt styrka.Och vad som är rätt styrka beror ju på betraktelseavsåndet. Kvinnan med karaktärsmorden skriver långa tirader på sin blogg, synbarligen för att provocera mig, så att hon får framtå som den lilla lidande. Men det finns inte mycket mer att säga. det mesta är redan sagt. Nu beskyller hon mig för att ha förtalat enigen so skningningeningeniningen identifkerbar person, men det är hon som har publicerat detaljerna så att han kan identifkeras. Jag hade skrivit att enligt media hade han dömts för ringa misshandel, men det har hon inte hört talas om.
Så det var inte sant, enligt henne. Då får hon väl stämma tidningen som skrev det. Var det också lögn att han därefter blev utesluten ur partiet? Själv bekärftar hon att varken han eller hans fru inte längre är medlemmar ur partiet, underförstått att jag har ljugit om det också, då jag trodde att frun fortfarande är partimedlem.
Rubriken "pengarna eller livet" handlar om KD:s sidbyte i abortfrågan. När alliansen bildades motsatte sig Fp (nuvarade L) medlemskap för KD i alliansen , efteersom man antog att det fortfarande fanns KD-medlemmar, som fortfarande var abortmotståndare. Jag var en av dem. Men som dåvarande KD-ledaren Göran Hägglun krasst konstaterade,, så var KD - som fortfarane lockade en del väljare, nyckeln till en alliiansregering. Alliansledarna träffades hos Göran Hägglund i Bankeryd strax utanför Jönköping. Man offrade livet (för de ofödda) för pengarna, flera miljarder i förlorade skatteintäkter. KD lovade total unnderkastelse och lydnad inför allianskamraterna i abortfrågan, i utbyte mot avskaffandet av den dåvarane fastighhetsskatten.
När jag diskuterade detta på olika bloggar,skrev jag att KD hade börjat dyrka Mammon, hade valt pengarna före livet. Det var förstå inte populärt inom delar av partiet eftersom abortfräslta barnmorskor, dom bst pstyeimrflrmmst. nåhts åt tifhstr hsfr ftibiy ihrnom att KD skulle ställa sig bakom den ultraliberala abortpolitiken Det var flerår innan jag blev bekant med "den där kvinnan", som lovar sina partivänner i KD att aldrig ha med mig att göra. Trots att det bara gått någon vecka sedan hon kritiserade den svenska abortpolitiken på sn blogg. Sedan hon gått med i KD fortsatte jag närmast av gammal vana att kritisera KD för att ha valt pengarna framför livet. Det btåksfr hon om.
Jag fick inte skriva något negativt om KD, eftrso m hon hux flux hade blivit partimedelm, och jag fogade mig för "husfridens2 skull- Men nu är det slut med det. Om man ska anaysera orsakerna till väljartappet för KD, så kommer man inte förbi abortfrågan. Innan den s.. kristna högern i Sverige finns dem, som anser att KD:s nuvarande linje i abortfrågan är legalisering av mord Vissa knäppsgökar inom KD försökrte under alliansens första år vid makten göra homoäktenskapsfrågan till en ersättning för abortfrågan, genom att hota med regeringskris, om alliansen lade fram lagförslaget om könsneutrala äktenskap.
Jag var visserligen ingen anhängare av samkönade äktenskap, då jag inte funnit något stöd i Bibel för annat än att äktenskapet är instiftat av Gud för man och kvinna - en inställning som jag efterhand har modifierat bl.a. med hänvisnig till religionsfriheten. Vadska personer, som p.g.s. sinläggning inte klarar av att leva i ett heteroseusellt förhållande. Är tvångsclibat den enda lösningen för dem? Om de seriöst tror att äktenskapet är instwiftat för dem ocksp, så har de väl rätt att ha den ron?
Så, när samkönade äktenskap framställdes som värre synd än en helt oödig abort, som en så svår synd så att man borde utlösa en regeringskris för att förhindra densamma, tycket jag man hade förlorat ör mig sinnet för proportioner. Jag skrev detta på en pråstwblogg. där alla dittills bara skrivit om de samkönade äktenskapens fördrävlighet. En för mig dittills okänd kvinna svarade "Äntligen".
Det går inte att komma ifrån att KD idag är ett totalt slätstruket borgerligtw parti, som fiskar i de grumligaste vatten och tumar på religionsfriheten. So om det bara kommer att ddrabba muslimer och inte - förlängningen - även kristna. Man vågar inte ens "problematisera" abortfrågan, att det handlar om två skyddsvärda individer, den gravida kviinnan och det ofödda barnet, Man får inte ens tala om "graviditetsstödjande åtgärder" utan bara om "graviditetsförebyggane åtgärder".
Karaktärsmord och knäppgökar i partiet
Härmed meddelas att jag inte ställe upp i värstingmästerskapet i karaktärsmord För några år sedan trodde jag att jag kunde få stopp på karaktärsmordförsöken mot mig genom ingripande av partiets distriktordförande Det kunde ju skada inte bara den enskilda medlemmens anseende, utan hela partiets. Jag anade inte då vilken knäppgök, som fanns /finns i distriktsordförandens egen familj. Enligt media har han dömts för ringa missandel efter att ha väntat utanför en annan mans arbetplats och klippt till honom, när han kom ut.Det om något har väl skadat partiets anseende?
Jag hade rätt i mitt antagande att gamle KD-ledaren Alf Svensson inte skulle stödja fåneriera från den nuvarande KD-ledningen om ett nationellt förbud mot böneutrop. Som jag minns Alf Svensson var han en hängiven förvarare av religionsfriheten och inte bara för kristna..Sedan jag fått ett tips om att Alf Svensson uttalat sig i frågan hittade jag följande på nätet från tidningen Sydöstran 6 juli: "Sara Skyttedal, KD, kommunalråd i Linköping är högt profilerad i kampen mot böneutropen. Hon gör politik av utropen som väcker olust hos den gamle partiledaren Alf Svensson. Det blev tydligt i SVT:s program Opinion live på fredagskvällen."
Hon är en av knäppgökkarna i partiet, kanske en av de värsta. Hon är inte ens kristdemokrat i ideologisk bemärkelse. Hennes kamp för att fälla Stefan Löfvén som statsminister har inte givit någon utdelning hos de kristna väljarna - inte ens hos dem bland de, som vill ha en borgerlig regering. Det är ju ren lekstuga, t. o.m. hos en en numera halvgammal ugdosförbundsordförande att fälla statsministern, utan att ha ett annat regeringsalternaiv i beredskap. Då handlar det bara om att ställa tilll med oreda, så att nödvändiga regeringsbeslut inte blir tagna, och att bana väg för antidemokratiska krafter.
Vi män, som har gjort värnplikten, vet att inte öppna eld innan order därom har givits. Så att alla i truppen oppnar eld samtidigt och alla har intagit de positioner, som både ger bästa skottvinkel och skydd mot fiendens moteld. Att odisciplinerat öppna eld för att framstå som ledande inom truppen leder bara till att man förlorar striden. Och det är ju vad KD har gjort. Övriga allianspartier ansåg att de behövde tiden fram till nästa val till förberedelser för att vinna detsamma.
I övrigt utmärks KD av misslyckade satsningar på kändisar för att dra väljare till partiet. Det senaste exemplet är anlitande av Bert Karlsson, en gång i tiden en av de båda partledarna för det avsomnade partiet Ny demokrati, som utrrågare och rådgivare. Naturligtvis har han en del erfarenhet av hur en slipsten ska dras. Och efter att ha dragit tvivel över partiets seriositet genom anlitandet av just honom,utnyttjar man inte ens hans tjänster. Han har ju helt rätt i att KD inte bordeirrad profilera sig som ett enfrågeparti med endast sjukvården som tema.Och han hade säkert också varit en rappare utfrågare av partiledren Ebba än den där pingstpastorn som irrade bort sig i låga tirader av egna åsikter i de frågor, som Ebba skulle svara på.
Man borde inte ha anlitat Bert Karlsson, men när man ändå gjorde det, borde man ha utnyttjat hans potential fullt ut ,Han har ju ett bevisligen bra sinne - både som affärsman i nöjesbranschen och som politiker för vad som går hem hos publiken /åhörarna. Han hae säkert kunnat locka fram just de svaren från Ebba. I övrigt ställer jag meig dock mycket kritisk till kändiskulten inom KD. Det började ju med premiärlejonet Alice Timander som Alf Svenssons ständiga följeslagare. Hon gick ju på alla premiärer, iförd senaste modet, och var ett av damtidningsfotografernas favoritmotiv.
Och vem vet om inte hon lockade nya skaror väljare till KD utöver det oglamorösa frikyrkofolket. Men när hon ville ha politiska uppdrag, satte Alf stopp och partiet förlorade en av sina mer färgstarka dragplåster. Jag har aldrig förstått deta. Vad säger att premiärljonet inte hade dolda politiska talanger? Hon borde väl åtminstone ha testats i rollen som politiker? Eller var det helt enkelt så att Alf, ville vara den ensamt lysande solen, som överglänste alla andra? Uran tvivel var Alf Svensson något av ett "underbarn" med förmåga att locka åhörare med sin havt pastorala predickostil. Som son till en pingspastor var han en "predikant" även inom politiken.
En agitator,som gick i de frikyrliga pionjärernas fotspår, de som predikade på gator och torg inför hängivna åhörare tills de greps av polisen för att ha "stört ordningen". Ja, Alf Svensson var en alldeles utmärkt talare, dessutom med djup och analysförmåga. Han vann debatter om de ofödda barnens samt de gamla och sjukas människovärde. Hans utläggningar om "den kristna etiken och västerländska humanismen" vann respekt långt in i ateistleden. Men som partileare och politisk beslutsfattare var han sämre.
Han styrde partiet, som om det vore hans eget familjeföretag, och delade ut höga politiska uppdrag till personer, som ännu inte ens var partimedlemmar.. Och säkerligen inte hade blvit det om de inte fått de högavlönade uppdragen. Som att rekrytera direktörer till familjeföregaget utanför familjekretsen, där goda meriter från konkurrentföretag vägde tygre än familjebanden.
Dessa rekryteringar har förstört KD som politisk kraft att räkna med, med en egen ideologi som skiljer sig från andra partiers. De nyrekryterade, fränst f.d.moderater, fortsatte att driva samma politik som i sina gamla partier Två kändiisar måste särskilt nämnas, den f.d. moderaten Anders Wijkman, som fördy bst påyänkt dom ny folkpartiledare, men inte ville gå medd i partiet innan han blivit vald till partiledare för Fp, Han rekryterae av Alf Svensson till EU-parlamentet, där han lierade sig med den socialdemokratiska gruppen-
Den andre var kändisadvokaten och straffrättsliberalen och fängelsemotståndaren Peter Althin, som rekryterades dirket till KD: riksdagsgrupp och blev partiets rättspolitiska talesperson. Hans kanske största bedrift i den rollen var hans inblandning i Sveriges utrikespolitik, varigenom han lyckades få hem den svenska Guantano-fången till Vivalla i Örebro, där det snabbt uppstod en kult kring denna Al Qaida krigare. Det kan var värt att tänka på i samband med de upprepade morden i gängkrigen i Örebro.
När blev det kristdemokratgisk politik att terrorister ska ha en fristad i Sverige? Och att vi inte ska ha några fängelser? Althin sade plötsligt upp sitt partimedlemskap, när Ebba Buscvh-Thor blivit vald tll ny partiordförande - med motiverig att KD geem partiordförandevalet inte längre är det parti som han gick med i.
DEn sennaste kändisrekryterigen är Lars Aaktusson till EU-parlamtet- Han har -som jag tidigare skrivit - tillsammans med Ebba B-T undertecknat en debattartiel mot böneutrop, där de har svalt ateisternas religionsfientliga argumentation med hull och hår. En argumentation som kan anvädas mot krstna likväl som mot muslimer.
Men kära snälla! Det är terrorismen i islams namn som ska bekämpas, och inte varenda uttryck av muslimsk religionsutvning som skiljer sig från det vi är vana vid i västerlandet. När kommer förbud mot kristen orientalisk-ortodox religionsutövning? Eller mot Maria-kulten i Katolska kyrkan? För att inte tala om gammaldags svensk luthersk tro?
Alf Svensson var allstå, trots sina brister som ledare för en stor organisation och politisk beslutsfattare, en utmärkt ideolog och en lysande talare och debattör. Samt en inspiratör av stora mått. Allting försingras nu.Ebba B-T är inte heller så dälig. Men lyckas inte göra bra ifrån sig, p.g.a de nollor som hon omger sig med.
Ett sant ord
"Och hur dum är han? Är det möjligt att någon vill fortsätta kontakten med en kvinna som har kallat en för råtta?
Men annars var det väl ett bra ord! Det träffar nog rätt, även om jag inte har något som helst minne av att jag verkligen har sagt det. Troligen har jag varit otroligt upprörd om jag har gjort det."
Naturligtvis är jag ingen råtta. Det fetstilta är det sanna ordet. Det har hänt ofta att hon har blivit enormt upprörd. Det kan vara någon småsak, någon politisk händelse eller att hon blivit motarbetad av någon i den där föreningen, som hon är medlem i. Fullt endorfin-pådrag, som det verkar Och det har gått ut över mig. Och när hon har varit så upprörd har hon inte kommit ihåg efteråt vad hon sagt och gjort och inte alls förstått min reaktion. Som den gången jag inte stod ut och åkte hem.
Hon vill inte ha kontakt med mig. Men varför fortsätter hon då och skrivere det ena hatinlägget efter det andra mot mig på sin blogg?Och varför har hon liknat sig själv vid kvinnorna, som väntar utanför fängelset? Det är dubbla budskap, men faktum är att även jag har blivit äldre och orkar inte längre ta all skit. Det är väldigt sorgligt, men det är så illa.
Tillägg 15 juli kl. 11.15
De inlägg på hennes blogg, vilka ovanstående inlägg relaterar tilll har hon nu raderat. Det var klokt. Men det hade varit ännu klokare, om hon hade tänkt efter före, innan hon publicerade dessa inlägg. Hon skadar ju inte bara mig och mitt anseende, utan även sig själv och hennes eget anseende gennom sitt impulsstyrda bloggskrivande. Hon kandiderar ju faktiskt i höstens val och är ganska känd som en debattör som vågar skriva om känsliga ämnen - v ilket jag inte gör. Hon har alltså mer att förlora än jag på att ett trassligt privatliv hängs ut inför offentligheten. Jag inbillar mig inte en sekund att något av oss fått annat än sänkt anseende av den senaste veckans bloggdueller mellan oss. Det är hart när omöjligt för en utomstående att avgöra vem som har rätt och det finns ju ett talesätt (som iofs inte alltid stämmer) som säger att det aldrig är ens fel när två tvistar. Det är lått att ta till
.Jag tog emellertid risken när hon skrev på sin blogg att hon är en av kvinnorna som väntar utanför fängelset på sina män, som sitter där för att de har misshandlat dem Att hon beskrev sig själv på det ssättet, må vra hänt för hon beter sig ju faktiskt på ett liknande sätt som de kvinnorna. Men när hon dessutom drog in mig i den berättelsen och liknade mig vid de männen, överskred hon en gräns.
Följetongen fortsätter
"Detta gäller inte minst efter den gången när han reste sig upp, packade sin resväska och for iväg just när jag förberedde en lunch för gäster som skulle gratulera mig, som redan var på väg till oss. Uppträder man så?"
Detta skulle inte haft ett dugg att göra med hennes uppträdande mot mig, att jag inte stod ut längre med alla glåporden, bl.a. kallade hon mig "råtta"? Dessutom var jag rädd att grälet skulle fortsätta inför gästerna. Alldeles innan jag gick började hon grina. Jag överväge under några sekunder om jag skulle stanna trots allt. Men om jag tvekade skulle jag missa tåget och kanske bli tvungen att tillbringa natten på någon järnvägsstation. Märkligt att hon inte minns någonting av sitt eget beteende.
Anledningen till att jag skriver om detta på min egen blogg, trots att mina egna trogna läsare inte vet vem hon är, är att hon vägrar publicera invändningar mot hennes grova anklagelser på sin egen blogg och att antal läsare på min blogg fördubblas varje gång hon hängt ut mig.
Anledningen till att jag startade denna diskussion nu i juli 2018 var ett inlägg på hennes blogg 30 juni, där hon jämförde mig med män som dömts till fångelse för kvinnomisshandel. Begriper hon inte att sådana jämförelser kan skada mig väldigt allvarligt om de blir kända och folk tror på förtalet?
:"- Jag är som en av dem, sade jag till en väninna häromdagen, de där kvinnorna som står utanför fängelset när deras man har suttit inne för misshandel av dem och väntar på honom. Sedan går de hand i hand bort från fängelset. Jo, nu rör det sig inte om fysisk misshandel, inte alls. Och ingen har heller suttit inne. Nej, det rör sig om många års nedvärderingar och kränkningar, som till slut har fått mig att känna mig som en urvriden skurtrasa. Och ändå har jag återvänt, gång på gång. Varför? Saker är sällan svarta eller vita, utan oftast svarta och vita."
Så här har hon hållit på i flera år, fullständigt impulsstyrd, och det har hämmat mig oerhört socialt och även politiskt, eftersom jag har varit rädd att få höra "Dig kan vi ju inte ha med, för du är ju en kvinnomisshandlare. Och nu kommer det fram att "misshandeln" har bestått i att jag flytt fältet och lämnat henne, när jag inte har stått ut längre.
Nu verkar hon inte ens ha förstått att hon har gjort något fel.Hon är medlem i en klubb, som till viss del består av exentriska figurer, som lägger ut delar av sitt privatliv. Och det får hon väl göra, om bara jag slapp figurera i de sammanhangen som den onda romanfiguren. Vet läsarna om det är fiktion eller verklighet? Försöker hon efterlikna vissa kvinnliga författare, som blivit berömda efter att ha hangt ut sina äktenskapliga gräl och tagit heder och ära av sina män i romanform?
Men jag är ju ingen Horace Engdahl.
Vill vara värst
detHon har återigen lagt ut privat mejlkonveration på sin blogg, sådant som inte varit avsett att läsas av andra. Visserligen inga sensatioonella avslöjanden, men vad angår det hennes bloggläsare vilken av mina släktingar som skulle begravas? Med detta ville hon ha sagt att jag inte har lämnat återbud hos besök hos henne, utan att hon har bestömt att jag inte ska komma,, Hon vill ju vara värst och visa att hon ar full kontroll. Närmare sanningen, fastän inte sanningen om mig, var hon när hon skrev att hon är som de där kvinnorna som väntar utanför fängelset ¨på att deras män ska komma ut efter den senaste misshandelsdomen.
Jag hade inte reagerat mot att hon skrev så, om det bara hade handlat om henne- Det räsckte inte att hon "förtydigade" att hon inte har varit utsat för någon fysisk misshande. Jag hyar fått nog av hennes ryktesspridning.
KD-puckon
I mitt inlägg "Kan det vara demens?" gav jag inget definitivt svar på frågan vem av oss som är dement, om nu någon av oss skulle vara det. Bäst så. Men jag vidhåller att det är hon som har förstört relationen genom att gång på gång på gång hänga ut mig på sin blogg till allmän bespottelse. Men av det minns hon ingenting. När jag har skickat mejl och vädjat till henne att upphöra med detta., så har hon publicerat mejlen och beskyllt mig för att vilja begränsa yttranefriheten, som om det hade gälltförsök av statsmakten att censuera av media.
5 juli skrev hon på sin blogg: Samma sak är det i relationer mellan oss människor. Den planerade midsommaren här blev inställd efter det att jag hade skällt ut exet för saker han hade skrivit på sin blogg, skrev han, och det ser ut som om han därefter inte ville komma. Nu var det inte riktigt så, utan han fick helt enkelt inte komma hit.
Så nu vill hon visa sig kavat, och basunerar ut inför hela bloggvärden att det minsann var hon, som ställde in resan. Att hon alltid har kontroll över allting som sker.
Den 15 juni skrev jag ett under rubruk Jämställdhet eller omvänd könsmaktordning:Jag har återigen blivit utskälld på en annan blogg för min kritik av KD:s förhållande till religionsfriheten. Detta trots att jag på ingen sätt har kriitiserat bloggägarinnens engagemang i nämnda parti. Att jag kan ha ett eget - och berättigat intresse - av KD, efter att ha givit tio år av mitt liv till nämna parti som medlem betyder ingenting? Den omvända könsmaktordningen kräver att mannen rättar sig efter kvinnan."
Denna utskällning föranleddes av att jag tidigare samma månad hade kallat ledande kristdemokrater för puckon. Trots ett hyfsat bra partiprogram och en bra partiledare ligger KD under riksdagsspärren och äventyrar därmed hela alliansen Visserligen vill jag inte ha en ny alliansregering, men jag vill ha ordning och reda i rikspolitiken. Om alliansen hamnar i opposition ska det vara en seriös opposition och inte en lekstuga för Sara Skyttedal. En seriös opposition ska alltid vara beredd att bilda regering - ifall sittande regering skulle avgå. Men hålla på och kräva statsministerns avgång, utan att ha ett eget regeringsalternativ är bara barnsligt.
Och de kristna väljarna har inte visat någon uppskattning för KDU-ordföranden Skyttedels oförmåga att sitta still i båte. För Skyttedal handlar det tydligen bara om att vara mest emot inte om att vara för något. Man kan inte regera ett land genom att vara mot allting.
Jag vet inte om muslimska väljare öht röstar på Kd. Sedan partiledaren Ebba Bush-Thor och EU-parlmentarikerna Lars Adaktusson - som i mina ögon är ett av partiets puckon . gått ut i en debattartikel och hängt på den islamofoba vågen, torde inga muslimer rösta på partiet. Det hela var ju dessutom ett pånäng på Ann Heberlein, som kandiderar frör Moderaterna. Men Heberlein har köpt militanta ateisters definition av religionsfrihet, att det skulle vara detsamma som frihet från religion. Och då handlar det inte bara om muslimers religionsfrihet, utan alla troendes rätt att utöva sin religion.
De borde i stället ha gjort klart att KD är ett kristdemokratiskt parti och inte en kristen kyrka. Gamle partilearen Alf Svensson underströk ständigt detta - och tog partiet till ett valresultat på hala 11,8 % i riksdagsvalet 1998. En röst på KD borde ju vara en röst på religionsfriheten, och inte en röst på någon speciell religiös inriktning.
Kan det vara demens?
Den här gången har "den där kvinnan" äntligen kommit ihåg vad hon fått lära sig på journalistsskolan om anonymisering. Men det är för sent. Alla hennes gamla bloggläsare vet ju sedan tidigare vem som åsyftas. Så här har hon skrivit:
Naturligtvis är det mycket svårt att veta om folk ljuger när de är gamla. Det som man tycker är lögner och fantasier kan ju ha sin grund i en mer eller mindre väl utvecklad demens.
Frågan är ju bara vem som är dement. Det finns i vart fall ingen ärftlig demens i min släkt.Att bli påkörd av en rattfyllerist på ett övergångsställe och slå huvudet i trottoarkanten är inte ärftligt. Men kanske det som hon har berättat om sin mor? Det är mycket sorgligt. Jag hade hoppats på en bra tid tillsammans, innan någon av oss försvann in i någon allvarlig ålderssjukdom-
"Den där kvinnan"
Jag kan inte minnas att jag har använt just det uttrycket, "den där". Men jag ids inte gå igenom allt jag skrivit för att kntrollera. Om jag har använt uttrycket "den där", så har det inte varit i nedvärderande syfte. Utan i anonymiseringssyfte. Jag kan ha skrivit "den kvinnan", men det har i så fall varit för att markera att det handlar om samma kvinna som i föregående text-
Jag trodde att man förstår vitsen med anonymisering, när man har gått på journalistskola. Men icke. Och det är ju så sant att i journalistskrivna texter hängs svenska män ut som om de vore grova sexualförbrytare eller kvinnmisshandlare, om de beskylls (obs enbart beskyllninngar - inga bevis) för plumpa skämt med sexuella anspelningar eller helt enkelt har varit dåliga chefer. Någon dålig chef kan jag dock inte har varit, för jag har ju aldlrig varit. Inte min far heller, så det där faller nog tillbaka på kvinnan själv. Både hennes far och hon själv har ju varit chefer. Och vad säger att dåliga chefsegenskaper inte kan gå i arv från far till dotter - även om det inte var tänkt när hon var barn att hon skulle bli chef en dag.
Anonymisering i journalistskriven text förekommar ju numera bara när utlänningar, som inte ens har rätt att vistas i Sverige, åtalas för riktigt grova brott. I synnerhet om afghaner, som saknar asylskäl, har begått en gruppvåldtäkt. Syftet med #metoo- journalistiken har ju varit att utpeka halvfulla svenska korgraggare som ännu mer vederväridga sexualförbrytare - för kvinnliga besökare på sådana ställen vill ju bara gå ut och fira med vänninorna och vill intealls bli uppraggade - än de som begår överfallsvåldtäkter.
Att det var kvinnliga chefsämnen, som ville åt de åtråvärda chefsbefattningarna inom media, framkom ju mot slutet av '#metoo-hysterin, när man inte lyckades hitta på något sexuellt mot en teaterchef - som drevs till självmord av de troligenfalska anklagelserna att han var en dålig chet som inte uppskattat dåliga skådespelarprestationer, eller vadd det nu kunde varaö. Så fick slutligen jag en släng av den litterära sleven. Jodå, "den där kvinnan" hade skrivit på sin blogg, utan att seriöst försök till anonymisering.
."- Jag är som en av dem, sade jag till en väninna häromdagen, de där kvinnorna som står utanför fängelset när deras man har suttit inne för misshandel av dem och väntar på honom. Sedan går de hand i hand bort från fängelset. Jo, nu rör det sig inte om fysisk misshandel, inte alls. Och ingen har heller suttit inne. Nej, det rör sig om många års nedvärderingar och kränkningar, som till slut har fått mig att känna mig som en urvriden skurtrasa. Och ändå har jag återvänt, gång på gång. Varför?"
Detta var alldeles i slutet av juni. Någon vecka senare skrev hon ut min av många känd signatur, vilket omedelbart ledde till enfördubbling av antal besökare på min blogg. Det brukar vara så, när hon försker få anras medlianne. Det har varit "avslöjanden" som verkligen tillhör privatlvet, såsom mina sjukdomar och sexuella förmåga. Behandlar mDean en döende gammal man på det viset. hänger ut honom till allmän spott och spe. Nu är jag inte alls dödssjuk. Det är bara en av hennes fantasier.
Hon borde tänka på sin egen hälsa i stället. Man kan få blåskatarr av att sätta sig i en kall bil. Jaghar erbjudit mig att betala 3.000 kr för anskaffning av kupévärmare med tillbehör. Det är bara ett exempel på alla "kränkningar" som jag bekyllls för att ha utsatt henne för. Vanlig mänsklig omtanke. Och mitt försök till anonymisering tolkar hon som uppsåtlig nedvärdering. Det var ju bara för att jag inte ville hänga ut henne inför läsare, som inte känner till vårt förhållande.
Vad jag nu har gjort för onte, vet jag inte. Kanske jag inte orkar med längre att ständigt hängas ut som en ond romanfigur. Kanske för att jag lyssnat på hennes ofta upprpeade råd (varvade med anklagelser att jag skulle umgås med "kärringarna") att skaffa en ny kvinna. och det var nära i lördags, när Sverige förlorat mot England. Det var det vanliga krogvrålet, som är värre en böneutrop från hundra imamer. Jag passerade krogen på heväg från matbutiken, då jag mötte en okänd kvinna, 12 år yngre än jag. "De verkar inte vara ledsna för det", sade jag och "Får jag bjuda på en öl". Det var hon med på, men när det kom till betalning, var det hon som villle bjuda mig.
Det visade sig emellertid att hon var fotbollsänka. Hon var ute och roade sig på egen hand, medan hennes man låg hemma i soffan och grät för att Sverige hade förlorat. Igår skrev "den där kvinnan" att hon behöver beröm, och det hade hon kanske fått från mig för sina litterära kvalitéfer, om jag bara sluppit vara den där onda romanfiguren. Den ständiga demoniseringen sliter. Hur vore det att byta ut de hårda orden? Man får inte en karl med gevär, genom att ständigt försöka vinna något slags känskamp. Och idag skriver hon att katten B saknas henne och att "Relationen med Mr betraktar jag som omöjlig" .
"En sak lärde Me too-rörelsen mig, och det är att vi kvinnor faktiskt inte ska tiga.
Vi, speciellt vi som är äldre, har många generationers kvinnosyn hos män att fightas mot".
Kvinnan, som har skrivit detta, har öht aldrig tr'ffat mn far. Han dog tolv år innan hon träffade mig. Hon har öveer huvud taget inte träffat någon manlig släkting till mig. Hon har träffat min syster, som hon har hittat på fula öknamn på, eftersom hon inte alls håller med om att jag har fått något slags macho-stll i arv från min far.
Så mycket och så lite
Det här järnbruket, nedlagt 1925, får representera den nya teknik, som ledde till den s.k. bruksdöden i böjan av 1800-talet, då mångder arbetslösa bruksarbetare tvingades söka nya jobb.Vid det här järnbruket gick barnen i folkskol och unervisades av lärare som fått minst ett års utbildning vidl seminarium Här föddes svensk arbetarrörelse. De första folkskollärarna hade ingen pedagogisk utbildning, inga siolalar, inga undervisningshjälpmedel och inga läroböcker till barnen. Min farfars farfar miste tidigt både sina föräldrar och utacktionerades av fattigvården till prästfamiljen i det lilla bruksamhället. Men blev naturligtvis bruksarbetare, och skule ha förblivit det hela livet, om inte bruksdöden slagit till. Det var den första stora arbetsöshetskrisen i svensk historia.Någon arbetarröröelse och några a-kassor fanns fortfarande inte. Många gick under. Ett fåtal fann andra jobb, bland dem farfars farfar.
Att den här kvinnan, som jag skrivit om, lever i en fantasivärld, där vi är romanfigurer med påhittade goda och (mesgt) onda egenskaper, har hon återigen visat. Jag har sagt till henne att hon är ingen Ebba Witt-Brattström och jag är ingen Horace Engdahl. Jag har inte läst den boken, men har hört hur professor Witt-Brattström har hängt ut maken, akademiledamoten Horace.Att jag har blivit något slags symbol för ondskan hos män med "god samhällsposition" - något som jag aldrig har eftersträvat, att det egentligen inte handlar om mig, framgår av följande:
Vi, speciellt vi som är äldre, har många generationers kvinnosyn hos män att fightas mot. I många mäns ögon är och förblir kvinnor en andra klassens varelser, som man kan håna och kränka när man vill visa på detta.
Något sådant förekom aldrig i mitt föräldrahem, och inte heller - så vitt jag vet - hos deras nära bekanta. Jag vet inte hur det hade blivit mellan mina förlädrar, om inte min mor hade drabbats av svåra olyckor i ungdomen, och sedan av ett svårt övergrepp från samhället sidan samt några allvarliga sjukdomar, som hindrade henne att förvärvsarbet. in far tvingades ta ett mycket stort ansvar och vi hade verkligen inget överflöd- Så olikt den här kvinnans uppväxt som i ett dockskap, där hon skulle ha de dyraste kläderna i klassen, etc.
Att det inte handlar om mig framgår även av följande: Sedan var det ju mest LF som ringde mig- två gånger om dagen när vi inte var ovänner, även om jag ibland inte hann svara eller han sov när han skulle ringa, så jag undrade om något hade hänt den gamle, sjuke mannen och ringde upp för att kolla att han levde.
Nej, dödssjuk är jag verkligen inte och har varken rollator, färdtjänst, Ho däremot, projicera hemhjälp eller trygghetslarm. Det hade väl min läkare aktualiserat, om det hade behövts. Tvärtom, min läkare tror att jag kommer att bli över 90Hon, däremot, projicerar sina sjukomar på mig. Och till skillnad mot henne, är jag inte så rädd för negativa besked, så att inte söker läkarhjålp när jag behöver, om det så bara gäller farliga sjukdomar upptäckta medan de kan botas. Jag råkar - tydligen till skillnad mot henne - bo i ett landsting, som är noga med sådant. Sållunda fick jag kallelse till vårdcentralen inom en vecka för symtom som kunde vara cancer, men inte var cancer. Hade det vari cancer, hade den inte hunnit sprida sig.
Detta tror jag att landstinget sparar välldigt mycket pengar på. Visserligen har man kostnadernna för en del till synes onödiga läkarbesök. Med med tidig upptäckt av de allvarliga sjukdomarna, sparar man sannolikt mycket på färre långa och dyra behandlingar. Hon jämför med sitt landsting, som numera inte ens har förtorendet att utföra medelkomplicerade operationer på sitt största sjukhus.
Om jag inte hade tagit mina mediciner, hade jag kanske varit en bättre älskare. Oh det är väl hela kränkningen.Själv har jag alltid haft en förkärlek för yngre män. LF, 1,5 år yngre än jag, hörde till de äldre. Hur ska jag säga? Yngre män har nog rent allmänt en säkrare funktion! Så jag får väl önska henne lycka till bland unghingstarna "i god social position" (d.v.s. unga rikemanssöner) i hagen.
Men sedan har vi den speciella typ av kräänkthet, som jag har mött hos andra akademiker-sosar (vilket hon inte längre är) att inte kunna spela i överläge och alltid veta bäst. Alla studer känns för dem som bortkastade, om de möter en arbetare,, som är på deras egen nivå, och kanske har kunskaper, som de inte har..Det är kanske mer uthärdligt om mannen är professor i sina ämnen. Jag har läst en del på universietet. men inte hennes ämnen, utan andra ämnen.
Min farfars farsfar var den första bruksarbetaren i den landsdelen. som lärde sig läsa och skriva. På den vägen är det kanske? Under den sk. bruksdöden i början av 1800-talet, när de gamla järnbruken som låg utspridda över hela landet, till följ av nya och mer rationella metoder inom järnhanteringen, blev farfars farfar en av de allra första i ett helt nytt yrke: follskollärare. Det krävdes inga långa akademiska utbildningar. Det enda kravet var att läraren själv kunde läsa och skriva. Det var dessa - i våra ögo - extremt låågutbildade folkskoll'rare som lade grunden för det morderna Sverige.
Tråkigt för somliga. Men fina akademiska tittlar och många utnötta byxbakar på skolbännken imponerar inte på mig och har aldrig lockat mg. Det som imponerar på mig år alla självlärda m'änniskor, som med ett minium av skolutbildning kan måta sig med de långtidssutbildade. Och detta är en del av min livsstil. Men jag måste ju ändå erkänna. Att om jag för femtio år sedan hade vetat hur nedvärderad arbetarklassen skulle bli, till och med inom "arbetarnas eget parti" hade jag kanske trots allt satsat på en akademisk karriär.
Snabba ryck
Svaret kom snabbt på hennes blogg, och medan jag funderade på om jag skulle svara på svaret, raderade hon det. Nej, det passar verkligen inte hennes image att ha relations-trubbel. Men svaret var det gamla vanliga, att det är hon som bestämmer och hade sagt ifrån. Men jag hade verkligen ingen lust till något gemensamt midsommarfirande. Inte med den attityden Jag har fått nog att få skit för hur andra män har varit. En var en fyllkaja och hade ljugit stt han haft slut med sin förra fru. En annan hade kastat en glasskål i hennes ansikte. En hade kastat knivar mot sin förra fästmö. Det hade den förra fästmön berättat för henne, varpå hon gjort slut med den mannen. Men det vete sjutton om han bara hade kastat mot den förra fästmön. Och då var det mannen, som bara sa att han skulle ut med båten. Ville hon inte ka med, åkte han ensam och var borta ett par veckor.
Den där stillen, att bestömma allting själv och inte fråga vad den ande ville, utan bara meddela sitt beslut, har hon praktiserat mot mig. Har jag frågat "Vad tycker du vi ska göra idag)?" har svaret varit den överlägsna stilen, lärarinnestilen "Frön fröken, vad ska vi göra nu?" Tänk så många förlorade chanser, saker vi kunnat göra tillsammans.. Sedan har hon rring och ömsm anklagat mig för att umgås med "kärringarna" där jag bor, ochh ömmsom uppmanat mig att göra just det, etablera en ny relation med någon av "kärringarna"
Tänk om jag skulle göra det? Jag tänker på Hans, vars fru som han varit gift med i 60 år, dog för något år sedan. HNu ser jag honom ofta tillsammans med en 17 år yngre kvinna. Hon är f.ö. 10 år ngre än jag. .Hon och jag har bott nöstan grannar under några år innan hon blev ihop med Hans, men jag var ju engagerade på andra håll. Men det finns väl andra, och alla har inte hunnit bli gamla "kärrringar".
Så här skrev hon också på sin blogg, hon som jämförde sig med kvinnor som väntr på sina män utanför fängelset, där de sitter för att ha misshandlat just dem." Bland skräpposten fanns en ihärdig påhoppare från 2011/2012. Undrar vart han tog vägen sedan. Gräsligt!". Detta måste jag berätta, eftersom det är både tragikomisk och sedelärande. Risken med att hänga ut sina närståreende till allmänt begabbande bara för att man själv känner sig nere.
"Påhopparen", som ingen av oss har träffat eller ens haft någon mejlkontakt e.d dyl, med är en homosexuell man, soom var aktiv på kyrkliga bloggar samtidigt om vi.m Därför känner jag till hans historia. Han hade haft ett samboförhållande med en annan man under tio år, när det blev möjligt för samkönade par att gifta sig kyrkligt. De gjorde det, och att döma av bilderna som han publicerae, var det ett mycket vackert bröllop med många blommer i en gammal medeltiskyrka. Kärleken hade segrat, och samkönad kärllek hade eränts som lika äkta som särkönad kärlek. Så framställdes det i varje fall.
Så läste han på hennes blogg, och drog slutsatsen att särkönad kärlek inte alltid är en dans på rosor. Oombedd försökte han medla - han som själv levde i ett perfekt äktenskap. Jags kan inte annat än uppfatta hans medlingsförsök som huvudsakligen ett utslag av äkta omtanke. Fanns det något personligt motiv hos honom, så torde det ha varit ett ytterligare led i kampen att få den samkönad kärleken erkänd som jämlik med de särskönade. Kronan på verket att just han, en nygift homosexuell man, kunde hjälpa till att ena en särkönad relation, mellan man och kvinna.
Sensmoralen i histoorien är att använder man sina bloggar till att hänga ut närståene får man finna sig i att andra engagerar sig. Det tragiska är att hans eget äktenskap inte varkar ha hållit så länge. Han återgog sitt gamla efternamn som ogift och försvann kort därefter från alla offentlig debatt. Och har inte heller gjort något försök attt få kontakt med någon av oss. Det är mycket tragiskt. När segern äntligen var vunnen, försvann den.
Det hetrerosexuella paret, som han försökte hjälpa, lyckades hålla iihop under ytterligare sex år.Om denne manlläser min blogg, vill jag härmed framföra min djupa tacksamhet för din omtanke, och hoppas att du har det bra nu.Till min kvinna framför jag ett tack för alltting bra aom har varit, samtidigt med ett beklagande att u uppfattar allting som kränkniningar. Det är denna, din nästan paranoida lättkärnkthet, som har förstört vår relation Du uppför dig nästan som de här herrarna, som tar till skjutvapen när de känner sig kränkta av någon. du tar till datorn, utan att ens tänka dig för, vika konsekvenser det kan få.
Väntans tider utanför kvinnofängelset
Jag har tvekat några dagar om jag skulle lägga ut det här citatet eller ej, av rädsla för att motta ännu fler glåpord och anklagelser. Men här kommer det. Det är nämligen mig det handlar om. Det är jag som anklagas. För det som hon har gjort mot mig. Det är så kvinnor förstör relationer. Vill hon ha den kvar borde hon inte hålla på så- Men hon har ju gått på journaistskola och lärt sig precis hur mycket man kan ljuga om andra utan att döma för förtal. Inget namn n'ämns, men alla som känner till vår relation, vet ju vem som åsyftas.
- Jag är som en av dem, sade jag till en väninna häromdagen, de där kvinnorna som står utanför fängelset när deras man har suttit inne för misshandel av dem och väntar på honom. Sedan går de hand i hand bort från fängelset. Jo, nu rör det sig inte om fysisk misshandel, inte alls. Och ingen har heller suttit inne. Nej, det rör sig om många års nedvärderingar och kränkningar, som till slut har fått mig att känna mig som en urvriden skurtrasa. Och ändå har jag återvänt, gång på gång. Varför? Saker är sällan svarta eller vita, utan oftast svarta och vita.
Vid vårt senate telefonsamtal sa jag att hon är ambivalet vilket hon höll med om. Men det kanske hon också kan få till en nedvärdering. Vi skulle tr'äffas till midsommar, men det blev inställt efter den utskällning som ag fick för det som jag skrivit här på bloggen de senate veckorna.Det är lätt att drabbas av depression och orkeslöshet. Men att hänga ut en närstående på det här sättet. som hon brukar göra, kan skadda den utpekade oerhört.. Det är inte alltid som hon påpekat så här tydligt att hon inte har utsatts för fysisk misshandel. Men hon jämför sig med kvinnor som är det.
Och det är just den jämförelsen som skadar. Om det ändå hade handlat om fysisk misshane. I så fall hade det bara varit att åka till sjukhuset och fått sina skador dokumenterade. Det hade inte rått något tvivel om vem som varit gärningsprerson och vem som varit offer. Och vem som väntat utanför fängelset.
Osunda publiceringar
Pseudomyndigheten PO (pressombudsmannen) har "fällt" tio av elva anmälda me too-publiceringar. Anledningen till att jag kallar PO "pseudomydighet" är att man ger sken av att vara en offentlig myndighet för att publiceringsoffren inte ska vända sig till verkliga myndigheter. Och för att förhindra politiskt agerande för att ändra lagstiftningen, så att även journalister straffas för sina brott.
När jag har skrivit att journalistkåren är värd förakt, menar jag givetvis inte varje enskild journalist, utan de journalister som upprträder som ett kollektiv, en kår, som försvarar journalisters rätt att ostraffat begå handlingar, som är brott när de begås av icke-journalister, mot andra människor. Som kanske drivs till självmord av att ha fått sina liv förstörda. Eller inte vågar gå ut av rädsla för vad folk ska säga om dem p.g.a. någon journalists skriverier.
Att en yrkeskår är värd förakt är förvisso att ta i, men jag gör detta för att väcka opinion, inte minst bland journalisterna själva. I hopp om att någon enstaka journalist ska säga ifrån och kräva straffansvar för journalister som begår handlingar, som är brott när de begås av icke-journalister. Förtalsbrott, men även andra normalt straffbara brott.
Efter PO:s fällning av hans kollegor har en kolumnist på den tidning som drabbades av flest fällningar skrivit att metoo-publiceringarna drevs fram av osunda krafter. Bättre sent än aldrig. Men borde inte journalistklubben på samma tidning utesluta de medlemmar, som lånade sig till osunda krafter och kräva att de avskedas?
Och vart tog grundtanken med metoo vägen, om den var att ingen ska behandlas tilla?
Och behöver vi ingen diskussion om tryckfrihetens gränser och om PO:s roll? Kanske dags att skrota PO., som saknar befogenhet att utdöma straff som känns?