larsflemstroms

 

Det är ingen hejd på vindkraftindustrins bortförklaringar till att olyckor sker med vindkraft. Här har rymdvarelser varit i farten.

 

 

 

 

Det är omöjligt att få fram säkra uppgifter om antal döda i vindkraftolyckor. Vindkraftlobbyn mörkar och skyller på annat. Den vanligaste olycksorsaken verkar vara överhettning i turbinhuset med följd att detta tar eld. Det blåser för mycket, och man måste skicka upp reparattörer. Börjar det brinna finns det ingen utrymningsväg. Vindkraftverket blir en dödsfälla. I Sverige kräver Miljöpartiet att alla svenska kärnkraftverk ska ha nya dyra säkerhetsanordningar. Syftet är att göra känrkraften olönsam. Men jag tycker inte att det är principiellt fel att utrusta kärnkraftverket med alla säkerhetsanordningar som finns. Det finns pengar till det, om inte kärnkraften hade subventionerat den olönsamma vindkraften.

 

Man vill bland annat ha en anordning för påfyllning av vatten för nödkylning utifrån. Detta är en väldigigt bra idé tycker jag. Men varför ska inte finnas nödkylning av vindkraftverk också? Det borde ju dessutom finnas något slags räddningssele, så att instängd personal kan fira ner sig till marken på utsidan. Forskare, som har undersökt frekvensen dödsfall i vindkraftolyckor, har kommit fram till stora variationer mellan olika länder.

 

I ett tidigare blogginlägg hade jag fått fram ungefär en omkommen per år i vindkraftolyckor sedan 1973, Men i början av perioden fanns ytterst få vindkraftverk i USA. Under de senaste åren torde dödsfallen ha varit unegär femton gånger högre än genomsnittet för perioden.

 

Under den senaste tiden har debatten i USA handlat om att många örnar dödas av vinkraften. Vindkraftlobbyn har svarat att antalet fåglar totalt, som har dödats av tamkatter, är betydligt större än antal örnar som har nackats av vindkraftverk. I Sverige har den s.k. miljörörelsen försökt stoppa motorvägsbyggen i områden med sällsynta fågelarter. De kan tydligen offras för vindkraften

 

 

Självcensuren i svenska tidningar, radio och  TV är påtaglig.  Detta ser man om man googar på burning wind turbine. Här är ännu en bild på ett brinnande vindkraftverk i England. Under de senaste fem åren har fyra  personer dödats och över 300 skadats av vindkraft i England. Engelska forskare menar att dessa dödstal är toppen på ett isberg. Ingen vet hur många dödsfall i vindkraftolyckor, som maskeras som byggarbetskraftolyckor eller omkomna i orkaner. Sedan 1973 har 35 personer dött i vindkraftolyckor i USA, nästan en om året. Detta är nästan lika många som har dött av kärnkraft i hela världen under samma tid, mellan  30 och 50 personer, samtliga i Tjernobyl.

Om man tar hänsyn till elproduktionen från vindkraft respektive kärnkraft under samma tid, så framgår att vindkraften är mellan 10.000 och 100.000 gånger farligare än kärnkraften per TWh.

 

 

För lite mer än fjorton dagar sedan postade jag ett riktigt fint kort med blomstermotiv till någon som jag alltjämt håller kär. Jag hade lite bråttom och glömde min promenadkäpp. Vilket jag upptäckte väl framme vid brevlådan. Jag skulle fortsätta till en lågprisbutik någon kilometer bort, och bestämde mig för att stödja mig på dramatenvagnen. Det gick bra. Några dagar senare blev jag sängliggande i influensan (tror jag, det var). I veckan som gick var jag ute igen på en kort promenad. Trots att jag hade min promenadkäpp med mig, hade jag så svårt att hålla balansen, så jag trodde att jag måste skaffa rollator. Jag tänkte på den som hade stått i källaren, utan ägare. Jag ville inte "ärva" sådant och hade ställt ut den för att bostadsbolaget skulle frakta bort den. Vilket de har gjort. Men jag har blivit bättre nu, och behöver ingen rollator.

 

Det är i början av mars, och det brukar vara vinter den här årstiden. Det är bara grått och trist.

Ingen som vet. Vindkraftindustrin, Greenpeace och resten av den genomkorrumperade miljörörelsen tystar ner alla nackdelar med vindkraften. Som jag avslöjat i förra inlägget kan vindkraften starta stora skogsbränder samt bränder i mogna sädesfält. Har detta redan hänt någonstans i världen? Ingen som vet. De brittiska forskare, som har försökt kartlägga bränder i vindkraftverk, menar att det som de har lyckats få fram är toppen på ett isberg. I genomsnitt inträffar 11,7 kända bränder i vindkraftverk per år. Det är möjligt att de brinnande oljor etc, som slungas omkring, hinner slockna innan de når marken eller trädtopparna. Elektriska ledningar, eldfarliga oljor och varmgång i makskineriet, när ett vindkraftverk skenar, är brandorsak.

 

Det är mycket sällsynt att normal drift av kärnkraftverk kräver människoliv. Jag känner bara till ett fall, nämligen Tjernobyl. Men det handlade knappast om normal drift, eftersom man gjorde experiment med att höja effekten. Initatlt dog ett 30-tal personer, och totalt kanske ett 50-tal. De ekonomiska skadorna blev enorma, med skördar som inte kunde tas till vara, etc. Tjernobyl saknade reaktorinneslutning. Hade sådan funnits, hade de ekonomiska skadorna begränsats till förlusten av reaktorn och uteblivna intäkter av uteblivna intäkter från elproduktionen, samt skördeskador i de närmaste omgivningarna. Någon reaktor hade självfallet aldrig skadas, om det aldrig hade funnits någon reaktor. Förlusterna på rivningen av Barsebäck-reaktorerna är självfallet inte mindre.

 

Jag vet inget om arbetsplatsolyckor vid byggandet av de svenska kärnkraftverken. Men minst en person har dödats vid byggandet av den svenska vindkraften. Vindkraftindustrin har försökt mörka detta dödsfall. Arbetarskyddet är undermåligt på grund av vindkraftens dåliga lönsamhet. Mp mörkar drift- och underhållskostnad. Det är rörliga delar, som slits och måste underhållas. Och ger upphov till bränder. Mp ljuger och påstår att vindkraften inte har några driftkostnader, eftersom vinden är gratis.

 

Ett sätt att minska mängden rörliga delar och därmed underhållskostnaderna är att använda magneter av neodym. Detta är en sällsynt jordartsmetall, som inte finns fritt i naturen och ger torium som biprodukt vid framställning. Torium är ett medelaktivt radioaktivt ämne, som är absolut livsfarligt för människor under tiotusentals år, unefär som avänt känrbränsle. Torium deponeras framför allt i Malyasia, ett fattigt land, som offrar sin befolknings hälsa för en spottstyver. .

 

Svenska vindkraftförespråkare påstår att komponenter av neodym, saknas i de svenska vindkraftverken. Vilket alltså betyder att dessa är långifrån underhållsfria. Påståendet är dessutom märkligt, eftersom små mängder neodym finns i nästan varje hem, i våra elektroniska apparater och på våra kykskåpsdörrar. . Mängden medelaktivt torium från neodym-framställningen är ungerfär lika stor som mängden använt kärnbränsle.

 

Denna mängd torium skulle kunna användas för att driva toriumbaserade kärnkraftverk under tusentals år. Detta är det säkraste sättet att bli av med problemet. Sådana kärnkraftverk finns dock fortfarande inte, mycket utvecklingsarbete återstår, och saboteras dessutom av vindkraftlobbyn.

100 metre tall wind turbine catches fire in hurricane-force winds at Ardrossan, North Ayrshire, Scotland, in 2011.Wind turbines may catch on fire ten times more often than is publicly reported, putting nearby properties at risk and casting doubt on their green credentials, researchers have warned.(The Telegraph).

 

Årligen inträffar ungefär 12 kända härdsmältor i vindkraftverk, men den vindkraftvänliga svenska jouirnalistkåren skyddar oss effektivt från denna skadliga information. Nyligen rapporterade dock lokalpressen att polisen hade spärrat av ett stort markområde kring ett vindkrafverk i västra Blekinge, sedan detta börjat skena, vilket är ett förstadium till överhettning i turbinhuset.. Har den svenska räddningstjänsten någon som helst beredskap för svåra vindkraftolyckor? Det var en liten gnista från en skogsmaskin, som startade den stora skogsbranden i Västmanaland i somras. Det var ytterst nära att man tvingades evakuera Norbergs tätort med c:a 5.000 invåndare flera mil från platsen där branden startade.

 

– Under mina tio år har jag aldrig hört talas om något liknande i Sverige. Däremot har man ju hört talas om extremfall från utlandet där vingarna bryts av och flyger ett hundratal meter, berättade räddningsledaren i västra Blekinge om katastroftillbudet 2 januari 2015. Var det verkligen första gången något liknande hände i Sverige?

 

Kärnkraften är farlig för att det finns en fungerande räddningsorganisation kring kärnkraftverken, säger kärnkraftmotståndarna. Vindkraften är alltså säker för att det inte finns någon särskilt räddningsorganisation, inte ens nödkylning, enligt samma logik. Så enkelt. Lägg ner brandkåren, så¨brinner det inte.

.

 

 

 

 

Det verkar inte bättre. Har inte varit ute sidan i går förmiddag och har inte orkat göra någonting. En närstående ringde vid 6-tiden och sa att det är influensan. Under tiden hinner jag kanske glömma allt som jag tänkt skriva här på bloggen.

Det var en glädjens dag, början på en så lycklig tid. Idag har jag mått dåligt under fler dagar. Känt mig jättefrusen. Febertermometern visar 39,1.

Tysk polis har nu indentifierat (och gripit?) den man i Hannover, som troddes ha skickat en brevbomb till Vilks. Vilket utlöste storlarm i en mellansvensk stad, med polisens bombgrupp och allt. Men i stället för en bomb innehöll brevet ett papper, som Vilks skulle skriva sin autograf på samt pengar till porto tillbaka till Tyskland. Autografjägaren hade antagligen inte Vilks hemadress, utan hade skickat sin förfrågn till en av de tidningar, som har publicerat Vilks rondellhund.

 

Som alla vet vid det här laget, så är inte rondellhundarna hela konstverket, utan bara den lilla detalj, som triggar igång konstverket. Så har en tysk autografjägare och den svenska polisens bombgrupp tagit plats i konstverket.

"Sicken dag" ligger inte riktigt för mig att säga. Det är en dialekt som inte är min. Sydsvensk? Jag har fortsatt mina inköp i olika matbutiker. Köpt där det har varigt billigt. När jag äntligen kom hem vid tre-tiden fungerade inte portkoden och hela huset var nedsläckt. Planerat strömavbrott, men ett dygn senare än vad som stod på anslagen. Det visade sig att internet inte heller fungerade. Så jag har haft dålig koll idag.

 

Nu senast har hon skrivit att en annan kvinna har förlorat sin man. Avliden, förmodar jag. Det borde hon tänka på. En dag kan det vara för sent. Jag är alltså polisanmäld. Eller? Mig skrämmer hon inte. Jag tror inte heller att det är syftet. Hon vill att några andra ska tro på henne, när hon påstår att det jag har skrivit här om hur hon blev skiljd från ett chefsjobb inte är sant. Det var inte de, utan den blivande (nu f.d.) ärkebiskopen. Några ska frias från varje misstanke att de tvar de. Den blivande ärkebiskopen regisserade från början. Vet han vad han anklagas för, och skulle han kunna inleda en förtalsrättegång. Tänk om jag kallar honom som vittne!

 

Hon tror att jag ska göra en "motanmälan" mot henne för förtal, och utbrister triumferande att det kommer inte att fria mig. Möjligen blir båda dömda. Men så roligt ska vi inte ha det. Jag har ett ess i rockärmen, men vad det är, tänker jag inte avslöja i förväg. Utan det får bli en överraskning i rättssalen.

 

Jag tycker att det räcker nu. Men jag vill inte längre att lögner och halvsnningar om mig ska stå oemotsagda. Jag dementerar alltså, utan att gå in på detaljer. Nu hoppas jag bara att hon får lugn och ro under sin stora dag. Jag ska nog göra ett nytt besök på ett köpcentrum, eftersom jag inte fick med mig alla varor. När jag hade bil, brukade jag last den full. Jo, jag brukade finansiera utfärderna med extrapriserna.

 

En glad nyhet är det kommande rökförbudet utomhus. Rökare har inte en aning om hur långt rök kan transporteras med vinden. Röken sprids inte med vinden.

Det är riktigt att jag har tagit kontakt med två  personer i den andra bloggarens omgivningar för att förmå dem att påverka henne att stoppa hennes förtal av mig på nätet. Jag kommer att kalla dem och några till som vittnen, om hon lyckas få till en rättegång, bl.a. en person till vilken jag har framfört min uppskattning av henne. En person hade jag ringt upp för att dementerna hennes lögner om mig, vilka jag själv hade hört.

 

Jag kommer också att göra ett allmänt upprop till hennes bloggläsare. De vet att hon har lagt ut förtal mot mig på sin blogg, och när de har legat där under någon dag, så har hon raderat dem och trott att därmed är bevisen för hennes förtal mot mig borta. Senast detta hände var bara för ett par dagar sedan. Det inlägget har jag sparat i min dator.

 

 

 

 

 

Polisens bombgrupp ryckte ut till ett tidningshus i går eftermiddag. Det var en landsortstidning som hade fått ett brev från Hannover i Tyskland. adresserat till den s.k konstnären Lars Vilks. Brevet innehöll dock ingen bomb. Händelsen brottsrubriceras emellertid som "försök till allmänfarlig ödeläggelse". Den tyska polisen är inkopplad för att försöka spåra avsändaren. Om denne hittas kommer han kanske att transporteras till Sverige iförd handbojor. Vilks själv vistas nu på hemlig ort. Tänk om.... ?

 

Att förorsaka en onödig polisutryckning är väl inget försök till allmänfarlig ödeläggelse. För det krävs en riktig bomb, som dock inte har briserat. Eller fanns det risk att polisen hade skadat en massa människor under utryckningen? Det är intressant. Att genom provokativt beteende förorsaka att någon annan begår allmänfarlig ödeläggelse. Ett slags vållande, med andra ord. Culpa kallas det på juristspråk.

 

Idag har det varit pensionsdag, så jag har haft fullt upp i olika matbutiker. Riktigt otäckt var det på eftermiddagen, när jag upptäckte att jag glömt min promenadkäpp hemma. Jag fick stödja mig på "dramaten", men var nära att bli nedcyklad två gånger. De cyklar på trottoarerna.

 

Jag har tydligen blivit polisanmäld, dels för mitt "totalt osakliga" blogginlägg om f.d. ärkebiskopen dels för julkortet till den lille gossen. (Han har ju inte ens fyllt halvsekel.) "Det är möjligt att du är senil", skriver hon i ett mejl, och skriver att hon känner igen det från tiden när en närstående till henne började bli senil, "utan fabuerade lite som hon trodde att det var." Men lägg då märke till att det var i hennes släkt, och inte i min. I min släkt har ingen annan än min mor drabbats av detta, och diagnosen (alzheimer) var osäker, eftersom det var i sviterna efter en trafikolycka. Som om någon har det i släkten ärftligt kan det diskuteras vem.

 

Men hur som helst. Ska två gamlingar börja polisanmäla varandra för att man misstänker varandra för att vara senila och inte minns sammahangen. Nej, jag har inte polisanmält henne, men har sparat ner hennes blogginlägg om mig på min dator. Ifall det skulle behövas.Det är ju inte riktigt klokt, egentligen. Alla måste ju tycka att vi är ett gulligt gammalt par.

Den person, som fick en fallskärm, påstår sig nu ha polisanmält mig för följande i föregående inlägg:

 

 

Nu tror du kanske att det handlar om en f. d. ärkebiskop som har nekats inträde i Himmelriket p.g.a. sitt privatliv, men blivit räddad av nåden. Inte dum att likna Guds nåd vid en fallskärm. Och visst handar det om den f.d. ärkebiskop, som finanisierade sina privata excesser med kyrkans pengar i stället för att samtala och förlåta dem som på ett eller annat sätt misshagat honom utan att ha gjort honom personligen något ont.

 

Om något, som jag skriver är felaktigt, så rättar jag så gärna. Men är något felaktigt för att jag inte fått med alla detaljer? Nu skriver den person, som fick fallskärmen, att den då blivande ärkebiskopen visst var inblandad. Men har jag förnekat att det var han som låg bakom sin numera ökända metod att lösa konflikter, nämligen genom utlösning? Men vad jag har hört började konflikten med att personen i fråga blev omedelbart avskedad, utan någon förklaring och i strid med lagen om anställningsskydd. Efter förhandlingar med facket ingick något slags förlikning och en underskrift om något slags tystnadsplikt om hur det gått till.

 

Att nu efteråt försöka påskina att avgången var frivillig stämmer inte med vad som har sagts till mig persnlligen av personen ifråga. Det troliga är väl att den kyrkliga arbetsgivaren var beredd att stämmas inför Arbetsdomstolen och då tvingats betala ut ett stort skadestånd. Detta hade givetvis skadat båda parter, och inte minst den berörda personen själv, som hade fått rykte om sig att "det var värt en halv miljon" (i dåvarande penningvärde) "att bli av med henne." Därför omvandlades  skadeståndet till ett avgångsvederlag, s,k. fallskärm.

Det hinner inte gå en timme sedan jag skrivit något på min blogg, innan det kommer ett "motinlägg" på hennes blogg. Så nog är hon intresserad. Jag ska bemöta några av hennes påståenden,

 

 

 

 1. "Ringde jag varje natt och grälade? Ren lögn! " 

 

Nja, hon ville ju att jag skulle ringa. Men gjorde jag inte det exakt i tid, ringde hon upp, alltmer upprörd för att jag inte svarade snabbt nog. "Men jag svarar ju nu", brukade jag säga. Visst grälade hon, men det var kärleksfulla gräl, som jag saknar mycket. Där jag bodde då, var det dålig mobilmottagning, så jag måste gå ut. Det blev många nattliga promenader på en stor parkeringsplats. Den saknar jag också!

 

 

 

 

 

 

Mitt förra inlägg var min version. Det betyder inte att något var fel i sak. Men något som är den ena sidans version är kanske inte hela sanningen? Jag tycket att jag måste skriva min version, eftersom det i stort sett bara är hennes version som har kommit fram hittills.

 

Min version. Som jag kan minnas, och jag har ett bra minne. Än så länge. Tänk om jag en dag inte skulle hittahem från någon plats i närheten. Det är så alzheimer börjar. Min mor, som hade den sjukdomen sa med syftning på mig "Vem är den där?". Det var det sista jag hörde henne säga, innan hon gick in i den stora tystnaden. Hon var yngre än vad jag är nu. Min pappa sa att han kunde kommunicera med henne ända till slutet, utan ord eller några slags tecken.

 

För några år sedan träffade jag en helt förtjusande kvinna. Under vår första träff var vi tillsammans under precis 24 timmar. Det var en fantastisk upplevelse, men visst krävdes det mycket energi. Hon var väldigt aktiv de. Hade en massa engagemang, som tog mycket energi. Jag gjorde ett misstag. Jag ville vara tolerant, och frågade aldrig hur hon orkade med. Plötsligt hade jag kommit in i hennes liv, och relationen med mig krävde ju både tid och energi. Det var lättare för mig. Jag hade ju inga bindande engamang och kunde lätt skapa utrymme för henne i mitt liv.

 

Det började med att hon klagade på att jag tog för mycket energi från henne. Hon ringde sent varje kväll, nära midnatt och grälade. Hon trodde att jag hade en annan, ett helt harem, och var jätterädd för att det skulle finns någonting hos henne, som jag inte skulle gilla. Ganska snart frågade hon om jag tillhörde "fiendelägret", det var de personer som fått henne uppsagd från en chefstjänst. Detta återkom hon till flera gånger, att jag skulle tillhör "fiendelägret", fastän jag inte ens varit i närheten av de personerna. Det märkliga är hur hon fyra veckor efter vår förlovning började visa största förtroende för fiendelägret till mig, och det har bara fortsatt. Hämnd för någon inbillad oförrätt?. Om detta finns mycket att skriva, men det ska jag inte göra nu.

 

Idag har hon skrivit på sin blogg "Visst är det sjukt att försöka misskreditera en förälder inför barnen!" Härmed dementeras bestämt att jag har försökt misskreditera henne inför hennes barn." Det är bara hennes vanliga misstänksamhet. För ett och ett halvt år sedan hade jag skrivit ett brev till hennes dotter, om allt som jag ville hjälpa henne med. Skulle det vara att misskreditera? Hon har ju själv tillstått att hon är "bohemisk" och inte riktigt orkar med allting som hon borde göra.

 

Senast har hon skrivit att "Det tar för mycket energi att hålla på att tjafsa. Det är ingen idé att älta vems fel det var att något gick fel". Kloka ord. Det håller jag med om, förtsatt om det handlar om att lägga skulden på den ena eller andra. En annan sak är att se nyktert på vad som gick fel. Jag tror att det gick för fort i början. Och att det har varit för intensivt, när vi har varit tillsammans. En viss trötthet infinner sig efter ett tag, irritation och missförstånd uppstår.

Det som jag har skrivit i två inlägg nyligen är givetvis min version. Men det är ärligt som jag har uppfattat händelserna. Eftersom hon har spridit sin version till många personer, bl.a. via hennes blogg, tyckte jag att min version också måste komma fram. Det senaste bråker började strax före jul, sedan jag skickat ett julkort till hennes son, vilket jag tydligen inte fick göra. Hon har anklagat mig för att försöka slå in en kil mella henne och sonen. Hur jag nu har kunnat göra det genom ett julkort, på vilket jag bara har skrivit mitt förnamn. Den förtryckta texten var det sedvanliga "God jul och gott nytt år".

 

Nu skriver hon på sin blogg att hon inte har skrivit att hon "lätt blir uttröttad". Men hon har ju faktiskt skrivit att hon blir uttröttd. Att hon lätt blir det är min erfarehet. Det är mänskligt och ingen anklagelse. Nu skriver hon (ordagrannt citerat):  "Jag beskrev hur det är om jag ständigt har människor tätt inpå mig. Då blir jag uttröttad för att jag behöver tid för egna tankar och skapande." Den beskrivningen har jag ingen invändning mot. Men när vi har varit tillsmmans, om det så har varit under en månad eller mer, som det brukat vara, har hon inte velat släppa mig ur sikte, och har faktiskt inte tillåtit mig att vara borta någon längre tid, satt upp tidsgränser för när jag ska komma tillbaka, som föräldrar gör för sin tonåriga barn.

 

Och hon som har så stort behov av att vara ensam. Det har väl alla människor då och då? Efter att sålunda ha beskrivit sitt behov av ensamhet, klagar hon på mina "så gott som dagliga promenader" utan henne. Men jag har ju faktiskt inte förbjudit henne att följa med. Men precis, som hon själv skriver, har hon haft svårt att gå under nästan ett år. Jag har skämtat om att jag gärna skulle skjutsa henne runt i rullstol. Det verkar som om mitt behov av ensamhet har tillgodosetts under de månader, då vi inte har varit tillsammans.

 

Hon anklagar mig också för att ha vantolkat henne, när hon i ett tidigare inlägg på sin blogg skrivit  "om hur man kundeätas upp inifrån till hårdhet, oförsonlighet och intolerans mot omvärlden och medmänniskorna." Detta skulle tydligen vara allmänmänskligt och inte ha med henne att göra. Så det som är allmänmänskligt skulle alltså inte gälla henne själv? Men jag har sett detta hos henne, och detta när hon har varit uttröttad, kanske av att leva för tätt tillsammans.

 

Det är absolut ingenting som jag hatar henne för, eller som jag vill att andra ska nedvärdera henne för. Men tydligen tror hon att hon skulle förlora sina nära och kära, om de får höra min version. Det tror jag inte alls. Jag hoppas verkligen att hennes barn älskar henne som den hon är. Men rent ut sag. Hon är en "skvallerkärring", som kan vräka ur sig vad som helst, när hon är trött och upprörd. Och det ställer till problem för mig. Tycker jag. Undrar vad sonen tänker, när han efter att ha hört hennes tirader i telefon, frågar "Ska jag komma och kasta ut fanstyget?"

 

Tänk bara vilken katastrof det skulle vara för hennes trovärdighet om han hade blivit bekant med mig, och upptäckt att jag inte alls är något "fanstyg". Men, hallå! Skulle det verkligen var en katastof om hennes närstående skulle få vetskap (om de inte redan har det) om att denna intellektuella, analytiska och kreativa kvinna emellanåt kan visa upp en annan sida också - när hon är trött och inte orkar vara lika skärpt som vanligt? I vår ålder kan vad som helst hända, och det kan komma snabbt. Och det kan man vara rädd för. Rädd för att få en diagnos av någon närstående. Något som man absolut inte vill höra. Det handlar nog mycket om rädsla, överdriven.