larsflemstroms

 

 

Inte ens mycket grova övertramp ska bestraffas med döden. Och dessutom ska inte grovt kriminella personer straffa. Inte heller laglydiga medborgare ska "ta lagen i egna händer". När detta är sagt, måste jag ifrågasätta den s.k. konstnären Lars Vilks rätt att skicka andra människor i döden. I mina ögon är han en feg usling, som omger sig med livvakter, som gör att hans mördare inte kommer åt honom, utan skjuter andra i stället. Han eget livvaktsskydd kostar 10 miljoner om året. Detta samtidigt som polisen saknar resurser att skydda alla andra, som behöver skydd.

 

Jag menar nu inte att Vilks ska berövas livvaktsskyddet. Men han borde sluta spela hjälte, som kämpar för allas vår yttrandefrihet, och i stället ägna sig åt att måla stilleben. Om han verkligen är en konstnär. och inte bara något slags överårigt busfrö, som vill ställa till oreda. Jämför  ovanstående stilleben med Vilks rondellhundar! Ordet stilleben, betydelse "stilla liv" syftar på motivvalet, som tillhör hushållet. En skicklig konstnär kan förlända vardagliga ting en oanad skönhet.

 

Nu påstår ju inte ens Vilks själv att rondellhundarna är god konst. "Konstverket" i fråga består ju av oss alla som engagerar sig på något sätt. För några teckningar av låg konstnärlig kvalitet. När förre vänsterartiledaren Lars Ohly fick frågan om vad han tycker om Vilks konst, svarade han att han inte ville uttala sig för att han inte vill bli en del av Vilks konstverk. Det har onekligen de mördade personerna i Köpenhamn blivit. Och alla som pratar om yttrandefrihet.

 

Vad är egentligen yttrandet i Vilks så kallade konst? Ett stilleben säger mer, nämligen att vardagliga ting, som kan finnas även i ett fattigt hem, är vackra. Vilks enda ärende är att såra. Den kanske oväntade effekten av detta blev att grovt kriminella personer uppträder som de sårade muslimernas beskyddare. Kan mord vara god konst?

I den här åldern kan hälsotillståndet förändras snabbt. Man kanske inte märker det själv. Andra märker. Men när min syster och hennes man säger att jag har ett mycket gott minne, tror jag det. Och jag skulle väl ha märkt det själv, om jag gått vilse och inte hittat hem. Och hemtjänstpersonalen, som besöker grannarna, hade väl märkt något, och sett till att jag också fått hemtjänst, om så hade behövts.

 

Med den fysiska hälsan är det sämre. Det har kommit helt oväntat. Så jag är lite orolig för vad som ska komma härnäst. Oförberett hände något ytterst oväntat före jul. Flera tusen tandläkaren. Jag var nog lite för snål förra gången, för tre år sedan. Den tandläkaren, som gjorde den behandlingen var lite tveksam om det skulle hålla. Det gjorde det alltså inte. Nu ska det göras om, på ett nytt sätt. I veckan som gick lyckades jag fixa finansieringen. Vilken lättnad.

 

Precis som väntat har "kvinnan" skrivit skit om mig på sin blogg igen. Nu ska jag hängas ut rejält, så att alla förstår vilken ful fisk jag är. De inlägg, som jag referat till, har hon tagit bort. Det ska se ut som om det inte fanns någon anledning för mig att reagera på hennes tidigare skriverier. Under rubrik "Kan jag inte tolka verkligheten" skriver hon "Ja, man kan verkligen undra om man själv har fel i huvudet eller vad det är när man läser beskrivningar av händelser som man inte känner igen." 

 

I sitt närmast föregående inlägg skrev att hon lätt blir uttröttad: "Det är som om min hjärna inte orkar med detta. Jag har så många tankar själv ändå." Jo, jag har märkt det många gånger. Ett lysande intellekt, men ibland slinter det rejält. Kan man hata en äldre människa för det? Naturligtvis inte. Skulle jag hata min egen mamma? Elva år innan hjärnskadan slutligen tog hennes liv, sa hon till mig "Vem är den där?" Det var sista gången jag hörde henne säga något över huvud taget. I sistnämnda inlägg på sin blogg har "kvinnan" skrivit:om att förtäras inifrån: "För det tror jag att man gör. Jag tror att man äts upp inifrån till hårdhet, oförsonlighet och intolerans mot omvärlden och medmänniskorna."

 

Det har jag nog fått känna på. Det har varit snabba växlingar mellan rollen som lite förtryckt kvinna och stor mäktig chef, som visar sin makt och är hård och oförsonlig. Det märkliga är att hon skriver om sitt behov av att vara ensam, men när vi har varit tillsammans har hon krävt att jag alltid skulle vara hos henne, och inte velat acceptera om jag tagit en promenad, när hon inte kunnat följa med. Verkligen motstridiga besked.

 

Där jag bor finns en gammal man, som står i dörren och väntar och väntar på någon som aldrig kommer. Ibland går han runt och känner på dörrhandtagen, och när jag öppnar frågar han: "Var är alla?" Han menar de, som bodde här för flera år sedan. Han minns dem så väl. Det är som om de fanns här tidigare idag. Han har inget närminne.

 

Är det inte tragiskt med gamla människor, som efter en sista uppblommande förälskelse börjar hata varandra och tro varandra om ont? När de äts upp infrån till hårdhet oförsonlighet och intolerans - och känner ett så starkt behov att visa upp dessa känslor offentligt? Vem tror du på käre  läsare?

.

 

 

Ja, vad säger man? Det lär ha varit Alla hjärtans dag i dag. Jag har uppmärksammat att det pågår någon konstig debatt om mig på en annan blogg. Bloggägaren skriver om mig, ganska genomskinligt, och påstår att någon skickat kommentarer som hon vägrar lägga ut. Upplysningsvis kan jag meddela att jag förlovade mig med bloggägaren, när vi känt varandra några månader. Skönt att slippa vara ensam på ålderdomen, tänkte jag då. Ja, det var som en skänk från ovan, eftersom jag dittills inte trott annat än att jag skulle leva ensam resten av mitt liv.

 

Det hann inte gå mer än fyra veckor efter förlovningen, förrän hon gjorde något, som var en mycket grov kränkning mot mig. En person hade några år tidigare angripit mig, och ljugit ihop att jag hade angripit honom. Vad jag minns av händelsen var att några personer hade talat om att ringa efter ambulans, men angriparen hade sagt att det skulle bli skandal. Efteråt upptäcktes att jag hade genomgått en hjärtattack av det slag som kan drabba äldre personer. Denna person har sedan spridit ut förtal mot mig.

 

Fästmön fick kännedom om detta, och frågade vad det var, som antyddes. Jag svarade att det var gripit ur luften, men hon var tvärsäker på att "dom" kan inte påstå något utan orsak. Hon har sedan föröljt mig med ideliga anklagelser om att ljuga för henne. Det är lite märkligt, eftersom hon själv har blivit utlöst från ett chefsjobb och påstår att hon fortfarande inte vet varför.

 

Varför ska jag lita på hennes ord, när hon inte litar på mitt? Så har hon lyckats förgifta en relation, som såg ut att börja så bra. För en dryg månad sedan orkade jag inte längre. När vi var ny-bekanta var hon förtjust för att vi var något slags olyckssyskon.Hon var upprörd för att jag hade skickat ett julkort till hennes son. Sedan dess har jag fått två mejl, där hon anklagar mig för att ha gjort slut, eller vad man ska säga, utan att meddela detta. Men sanningen är ju att jag är mycket, mycket trött.

 

Det märkliga är att hon jämför mig med sin ex-man, som hon brukar träffa hos sonen, och klagar på att jag inte ens hör av mig. Jo - jag gjorde ju det. Med ett julkort till sonen.

 

Jag har fått en ny kommentar till inlägget Nobeldagen, som jag publicerade i december. Berättelsen om Alfred Nobel är oerhört intressant. Berättelsen om hans eftermäle är lika intressant. Medan han levde kallades han "dödens köpman". Han tjänade massvis med pengar på krig. Kring själva nobelpriset har det funnits en del skandaler, som effektvt har sopats under mattan.

 

Att en kapitalplacering i Nobels företag inte skulle kallas en etisk investering idag - inte ens under Nobels egen livstid - är uppenbart. Kommentaren innehåller uppgifter, som jag inte tidigare känt till, och jag kan självfallet inte gå i god för att de stämmer. Men om de gör det, så är det alarmerande. Därför publierar jag kommentaren separat här. Nya kommentarer i ämnet är välkomna!

 

 

Har hittat en debattartikel om Blasieholmen, vilken bekräftar det som står i ovanstående kommentar från en av mina läsare:

 

Den främsta fördelen är att det inte behöver vara så förtvivlat bråttom att integrera flyktingarna i det svenska samhället. Man behöver inte kunna svenska för att sköta ett jobb, om man inte använder språket i arbetet. Som exempel kör mackedoniska långtradarchaufförer illegal inrikestrafik i Sverige, så att den svenska åkerinäringen håller på att slås ut. Kan de svenska? Tyska busschaufförer kör turistbussar med tyska turister i Sverige. Kan de svenska? Svenska "läkare utan gränser" arbetar i Afrika. Kan de swahili?

 

Om syriska lärare kan undervisa syriska barn på arabiska i Syrien, så kan de göra det i Sverige också. Men då lär sig ju inte barnen svenska, invänder du kanske? Nåja, de kan väl smygstarta med svenska som främmande språk.

Gå över till svenska som huvudspråk kan de göra när familjen har fått permanent uppehållstillstånd, om det blir aktuellt. Pressen på flyktingar att de ska integreras splittrar flyktingfamiljerna. Barnen integreras först medan föräldrarna längtar hem. Detta var ett verkligt problem för många chilenska familjer, när Chilejuntan avgick.

 

De politiska partierna från höger till vänster har "den dåliga integrationen" som ett mantra. Detta för att slippa diskutera migrationspolitikens mål och medel. Det officiellt deklarerade målet är ju att hjälpa människor i nöd. Medan det dolda målet är att göra alla till svenskar, att skapa ett överskott av arbetskraft framförallt i låglöneyrkena, så att arbetsgivaren kan pressa ner lönerna ännu mer.

 

 

 

Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centern har gjort utspel i flyktingfrågan. De bjuder över varandra med förslag om hur "integrationen" ska förbättras. Enligt ordböckerna är det ett annat ord för "assimilering". En liten betydelseskillnad finns nog ändå. Assimilering kan ske spontant eller med tvång. Tydligen handlar "integration" om tvångsassimilering, när man lägger förslag om att barn ska gå hungriga till skolan, om inte mamma hänger på arbetsförmedlingen och "coachas" att söka jobb som hon ändå inte kan få. Jag känner till ett fall då en invandrarkvinna verkligen hade gjort det, deltagit i jobbsökaraktiviteter, men tjänstemannen hade glömt att anteckna hennes närvaro. Då drogs bidraget in och hennes barn fick svälta.

 

En sak, som man inte får diskutera, är "volymen", d.v.s. sätta ett tak för hur många som kan tas emot. Det tycker jag också, att man inte ska diskutera. Ska vi säga till en nyanländ flykting: "Du kommer för sent. Vi slog just i taket. Ditt fall kommer inte att utredas. Åk hem!"

 

Ändå diskuterar politikerna volym, fastän de inte använder ordet. De säger att andra EU-länder måste ta sitt ansvar. Men det är väl ändå för att minska volymen, som kommer till Sverige?

 

Och hur ska andra EU-länder förmås att ta ett större ansvar, om flyktingarna själva väljder Sverige? Permanenta uppehållstillstånd, som man får i Sverige, lockar fler än tillfälliga uppehållstillstånd, som man får i andra länder.

Nu är det emellertid inte så att man beställer en biljett direkt till Sverige från hemlandet. Det går heller inga smuggelbåtar till Sverige.

 

 

 

Hur integrerad blir man för resten av att gå ensam och städa hela dagarna, kanske i ett präktigt överklasshem där både mannen och kvinnan är borta hela dagarna? Nu råkar jag vara bekant med en person som har arbetat professionellt under flera år med integration av låglutbilade invandrarkvinno r(en del av dem analfabeter) . .Björklund  (och hans hejaklack bland regeringspartierna)verkar inte ha en aning om hur det går till i praktiken.

 

Till en viss del handlade det om att övertala kvinnornas män att gå med på att deras fruar får delta i verksamheten. Men till största delen handade det om att utveckla kvinnornas egen förmågor. Naturligtvis kunde de en hel del, som fördomsfulla svenska politiker bara inte kunde föreställa sig. Kvinnfolksgöra i olika länder, och det av så hög kvalitet, så .att man kunde dra in pengar till verksamheten genom försäljning.

 

Detta var bra, oavsett om familjelrna skulle stanna i Sverige eller återvända till sina gamla hemländer om och när så blir möjligt.  Det handlade definitivt inte om sänka familjernas inkomster så att barnen får gå hungriga till skolan. .

 

 Vi matas ständigt med fantastiska påståenden om hur lönsam invandringen är för oss svenskar. Men om den är så lönsam för oss måste den ju vara en jätteförlust för andra. Vi får inte diskutera volymer invandrare, utan tillsägs att diskutera hur vi ska förbättra integrationen, hur vi snabbast möjligt ska få flyktingarna i arbete, helst innan de har fått uppehållstillstånd. De ska vara omskolade till fullfjädrade svenskar innan de avvisas. Det föreslås också att de,. som har fått jobb, ska få permanent uppehållstillstånd. De andra då, som kanske har ännu större skyddsbehov? Vad det hela handlar om är avancerad stöld av arbetskraft, som det råder brist på i flyktingarnas hemländer.

 

Jag hoppade högt av glädje, när jag fick höra att Sverige ska skicka soldater till norra Irak. Men glädjen svalnade, när jag fick höra att det inte handlar om soldater som ska sättas in i strid eller ens ha bevakningsuppdrag för att skydda flyktingar. För det finns massor med flyktingar inne i området. Internflyktingar kallas de, och de måste skyddas av tungt beväpnad FN-trupp för att överleva. Glädjen över den svenska hjälpen svalnade ännu mer, när jag fick höra att svenskarna ska utbilda pesh merga-soldaterna. Tyskland skickar också soldatutbildare. Men också vapen. Vad hjälper utbildning i vapenbruk utan vapen?

 

Men så kom det slutliga avslöjandet av den rödgröna regeringens storstilade solidaritet. Det handlar inte om någon utbildning i stridskonsten, utan utbildning i minröjning och sjukvård. Nu är förstås fråga om vilka minor som ska röjas. Och visst inser jag att vetskapen om att man blir omhändertagen av ett sjukvårdskompani redan ute på slagfältet höjer stridsmoralen hos soldaterna, så att de vågar gå i strid med fienden. Men utan vapen? För trots allt vinnar man krig med vapen och inte med plåster.

 

Med en lätt överdrift kan sägas att det under några års tid har varit skottpengar på sjukvårdspersonal i det syriska inbördeskriget. Sjukvårdspersonal lappar ihop soldaterna så att de kan sättas in i strid igen. Sjukvårdspersonal höjer stridsmoralem hos de stridande. Sjukvårdspersonal reducerar effekterna av terrorbombning mot civilbefolkningen. Det har varit mycket terrorbombning mot civila mål i de syriska inbördeskriget. Regimen har legat bakom det. Och till det kommer så IS-terroristernas avrättningar. Läkare och övrig civil sjukvårdspersonal är de mest utsatta. Jag klandrar inte en läkare, som efter tre år av krig, som till synes är utan slut, tre år av ständig livsfara för egen del, ger upp och börjar drömma om ett nytt liv  i något land långt borta.

 

Men jag klandrar svenska politiker, som medvetet snyltar på läkarflykten från Syrien. De ska integeraras, komma i jobb, få permanenta uppehållstillstånd. Barnen ska fortsast möjligt få svenska skolkamrater. Allt för att de flyende läkarfamiljerna ska glömma varje tanke på att återvända till sitt gamla hemland, när det blivit fred och sjukhusen är fulla med krigsinvalider. Som vårdas efter bästa förmåga av snabbutbildade militära sjukvårdare. Särskilt osmakligt är att höra svenska politiker jubla över att så många rutinerade kirurger från Syrien kommer hit . Hur man diskuterar hur de ska integreras, och att de inte ska behöva vänta så länge på sina svenska läkarlegitimationer.

 

 

Varför ha så bråttom med att integerar flyktingarna? Det viktiga är väl ändå att flyktingar får ett tillfälligt skydd, så länge situationen i hemlandet är som den är? Men det verkar dels handla om att avhjälpa brist på arbetskraft i Sverige och dels att dumpa löner i yrken, där det inte råder någon brist på arbetkraft. När Jan Björklund, fp, nu föreslår att man ska få permanent uppehållstillsånd när man har fått jobb, detta för att "ställa krav" på flyktingarna, vill jag säga att kravet för att få ett uppehållstillstånd ska vara att man har ett skyddsbehov, som inte redan har tillogosetts i ett annat EU-land.

 

Eftersom alla andra EU-länder ger tillfälliga uppehållstillstånd som regel, bör Sverige göra likadant. Detta för att  personer som redan har fått asyl i ett annat EU-land inte ska slänga sina identitetshandlingar och söka asyl på nytt i Sverige.De tillfälliga uppehållstillstånden ska permanentas, om det inte varit möjligt att återvända hem inom en viss tid. Däremot aldrig för att man har fått jobb. De friska och arbetsföra är inte dem som har svårast att återetablera sig i det gamla hemlandet.

 

 

 

..

Samtidigt som den allra första strimman av hopp om att kunna återvända hem har tänts hos många flyktingar, bjuder de svenska partierna över varandra i förslag på snabb integration. Men mest verkar det ju handla om att säkra svenska arbetsgivares tillgång på billig arbetskraft. Hanne Kjöller i DN, som under många år drivit kampanjer mot våra sociala förmåner, hånar nu LO-förbundet Byggnads för att förbundet kräver att utländska arbetare i sverige ska ha samma löner som svenskfödda.

 

Varför är det så bråttom med integrationen? Vill man tvinga flyktingarna att bli svenskar? Varför ska barnen sättas i svensk skola första dagen bland klasskamrater, vars språk de inte förstår? Varför splittras flyktingarna på olika flyktingförläggningar, som var och en rymmer flera nationaliteter? Detta gör dem ju extremt hjälpbehövande från det svenska samhället, även om de så finns både elever och lärare, friska sjuka och vårdpersonal bland flyktingarna.

 

 

Folkpartiets förslag har ett otäckt inslag av att det är nyttan för det svenska samhället, som ska avgöra rätten till permanent uppehållstillstånd coh svenskt medborgarskap.

 

När det har kommit så här långt, så är ju frågor om vem som har rätt att få uppehållstillstånd, hur länge man har bott i Sverige, etcetera, redan passerade. Utan nu handlar det om klass och / eller hög ålder, någon sjukdom eller inlärningssvårigheter, etcetera ska vara något hinder för medborgarskap. Och det kommer i synnerhet att vara kvinnor som drabbas.

 

Kanske kvinnor som på grund av sitt kön eller sin klass nekats utbildning i sitt tidigare hemland. Tror Jan Björklund, som nu nylancerar detta gamla Fp-förslag att gummorna är terrorister? Vad döljer sig under det burkliknande plagget? Den bissara idén om ett godkänt språktest som förutsättning för medborgarskap är ett uttryck för elitens rädsla för lågutbildade, att låg utbildning skulle vara en grogrund för extremism.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

De stora miliitära framgångarna för IS under sommaren 2014 stärkte terrororganisationen och dess krigare, som strömmat till från hela världen, i tron att det var Guds vilja att IS skulle segra. Denna tro på förutbestämmelse kan också ha bidragit till paniken i den irakiska armén, vars soldater flydde hals över huvud. Här i väst, i en annan kultur" har vi kanske något förhastat trott att irakiska soldateröver lag  är fega, ,odisciplinerade och överlag har dålig stridsmoral.

 

Den glada nyheten om de kurdiska milismännens seger över terroristerna i Kobane bör i så fall bidra till ett rejält lyft av stridsmoralen hos  terrororganisationens alla muslimska motståndare. Det är stort. Efter ytterligare några militära nederlag, kommer tvivlet att sprida sig bland alla IS-krigare, som verkligen är troende muslimer, att det är Guds vilja att de ska segra. Somliga kommer att byta sida. Andra kommer att åka tillbaka till sina hemländer runtom i världen med skammen att ha låtit sig luras av djävulens anhang.

 

 

Det går ju faktiskt inte att bortse från att även han har anhängare hos det syriska folket. Att mötet hålls i Moskva är ett gott tecken. USA, EU och Nato har ju inte vågat stödja demokratirörelsen fullt ut för att inte förvärra konflikten med Ryssland, som stött al Assad i uppenbart syfte att skydda sina egna intressen i Syrien. Det handlar bl.a. om en marinbas, som hade varit den enda utanför det forna Sovjetunionen.Det vore en rimlig eftergift från den syriska övergångsregeringen, eller vad det nu blir, att förlänga avtalen mellan Ryssland och al Assad-regimen. Nato och Ryssland, al-Assad och demokratirörelsen i gemensam kamp mot IS-terroristerna ger världen ett nytt hopp. Och flyktingarna runt om i världen hoppet om en chans att återvända hem. Om Gud vill.

 

Detta är dock något som inte ens finns på kartan i den svenska migrationsdebatten. Det är extremisterna som styr, på ena sidan Maria Ferm, MP och på andra sidan de fyras gäng (som under partiledarens sjukskrivning är tre) i SD. Nu vill Fp-ledaren Jan Björklund "skärpa kraven på flyktingar" med bostad och arbete för att få hit sina familjer, arbete som krav för permanent uppehållstillstånd och språktest för att få svensk medborgarskap. Kravet för att få asyl i Sverige borde vara att man har ett skyddsbehov, som inte redan har tillgodsetts i något annat land.

 

Arbetslösa bör ha samma rätt som arbetande till permanent uppehållstillstånd. Men huvudlinjen bör ändå vara att flyktingarna ska återvända hem, när de kan göra det utan fara. Därför borde tillfälliga uppehållstillstånd, som permanentas om en flykting inte kunnat återvända hem inom rimlig tid, vara regel. Den som behövs som arbetskraft i Sverige, kommer säkert att behövas som arbetskraft i det gamla hemlandet också. Det råder en skriande brist på sjukvårdspersonal i Syrien just nu.

 

 

Björklund tycker kanske också att den libanesiska arbetsmarkaden är något som Sverige gör ta efter. På grund av det enorma utbudet av arbetskraft till följd av flyktingkatastrofen har timlönen för en libanesisk arbetare sjunikt från sju till två libanesiska pund. Det kan man kanske leva på om man får sitt absoluta nödtorft tillgodosett av UNHCR, men inte om man själv måste betala mat och hyra.

 

 

Avgörande för omvandlingen av tillfälliga uppehållstillstånd till permanenta borde inte alls vara svenska arbetgsgivares behov av billig arbetskraft, som verkar vara huvudsyftet med migrationspolitiken för Fp, utan hur länge man har vistats i Sverige. Och eventuella svårigheter att ställa om sig på nytt, speciellt för barnen som kanske inte ens har några egna minnen från föräldrarnas gamla hemland.

.

 

 

 

.

 

Jag har inte hittat någon säker uppgift, som styrker att Muhammed Beck Hadjetlaché verkligen var muslim. Hadjetlaché verkar vara en pseudonym när han under en tid försörjde sig som journalist. Men heter man Muhammed är man förmodligen uppvuxen i en muslimsk familj. Han föddes omkring 1870 i Istanbul i en familj som kommit dit från Tjerkessien i norra Kaukasus på gränsen mellan Sydryssland och Georgien. Han  avancerade till överste i den ryska krigsmakten och tjänade tidigt som något slags inflytande-agent bland muslimer för Tsarrysslands räkning i syfte att vända muslimerna mot Tyskland och dess allierade Turkiet.

 

Han kom till Sverige efter ryska revolutionen som agent för sovjetregimen, men verkar ha bytt sida under vistelsen i Sverige, eftersom de mördade uppgavs vara bolsjeviker (d.v.s. ryska kommunister). Han verkar ha bytt sida flera gånger. Svenska och engelska källor ger olika uppgifter om vilken sida han stödde. Det var antagligen inte lätt att välja för en tjerkess. Folkstammen ifråga tycks ha utvandrat till Ryssland från Turkiet under 1700-talet, eventuellt på grund av förföljelser.

 

 

Domen mot Muhammed Beck föll alldeles innan dödsstraffet avskaffades och dödsdomen verkställdes alltså inte. Sveriges riksdag beslöt den 7 maj 1921 att dödsstraffet skulle avskaffas. Det hade då gått tio år sedan det sista dödsstraffket verkställdes. Muhammed Beck avled i fängelse 1929 vid c:a 60 års ålder. Detta var berättelsen om den sista som dömdes till döden av en svensk domstol.

 

Den som levde längst efter att ha dömts till döden av en svensk domstol var Anton Nilsson, som avled 1989, tre månader innan han skulle fylla 102 år. Också en märklig historia. Dömd till döden, men levde förmodligen lägre än någon av sina jämnåriga.

Lär er skillnaden mellan karikatyr och satir. Karikatyr är överdrifter av det som utmärker en person. Detta kan vara till personens fördel eller nackdel. Stora öron ritas ännu större. Om det ger intryck av en person, som lyssnar, är det till personens fördel. Men det behöver inte nödvändigtvis handla om fysiska utseenden. Även en person, som har små öron, kan avbildas med stora öron. Det kan betyda att personen är en spion (negativt) eller en politiker (positivt).

 

Syftet med satir är att förlöjliga och håna. Att framföra vanligtvis åtalbara fördomar under sken av att det skulle vara en konstart. Numera världsbekanta Charlie Hebdo är en skittidning, som frossar i rasism, sexism, homofobi, förakt för kristendomen, antisemitism och islamofobi. När denna tidning förlöjligade det heliga i kristendomen som var motivet homofobiskt, exempelvis. Bilden tar avstamp i det förakt för homosexuella, som betraktaren förmodas ha, och låter detta förakt spilla över på de heliga personerna genom att framställa dem som bögar som har sex. (Det är stor skillnad jämfört med Elisbet Olsson-Wallins Ecce Homo-bilder, där personerna snarare framstår som attraktiva.)

 

 

Det är dessutom en väldig skillnad mellan hur stort utrymme, som media har anslagit till rapporteringen av bestialiska mord på viga medarbetare i en rasistisk etc skittidning i "Europas hjärta" som åt minst lika bestialiska mord på svarta afrikaneri Nigeria.

 

Medan europeiska politiker av olika kulörer hojtade om att dådet var ett angrepp mot yttrandefriheten, sa USA:s utrikesminister John Kerry sanningen, att dådet var ett angrepp på all civilsation. Utmärkande för civilisation är att staten har ett monopol, som staten försöker upprätthålla med alla demokratiskt acceptabla medel, att stifta lagar och döma lagöverträdare och verkställa straff. Samt att ingen kan dömas för en handlig, som inte var belagd med straff när den begicks.

 

 

De frihetsideal som hyllas i dagens Frankrike härrör från franska revolutionen 1789 - 1804, då tusentals präster, munkar och nunno (samt profan adel)  mördades och kyrkan fråntogs vigselrätten m.m. i syfte att den franska befolkkningen skulle avkristnas, fråntas sin kristna tro.

 

Den som gör satirbilder av profeten Muhammed har till syfte att påföra muslimer en inre konflikt mellan å ena sidan satirbilden och å andra sidan sin vördnad för profeten, så att de tappar det stöd och den tröst som de upplever sig få genom religionen. Det är en form av psykisk terror, som jag kan känna när den kristna nattvarden vanhelgas. Det borde vara en självklarhet i varje civiliserat samhälle att alla grova missbruk av yttrandefriheten i syfte att skada andra människor borde kriminaliseras. Det handlar om en avvägning av olika skyddsvärda intressen.

 

 

.

 

Ska våra kyrkoavgifter gå till att finansiera såna här dumheter? Först och främst tycker jag att Kristian låter alldeles för manligt och för dessutom tankarna till riktigt maktfullkomliga män såsom Kristian Tyrann. Så nu tycker jag att prosten Kristian ska föregå med gott exempel och byta namn till Henning, så kan ingen räkna ut att han är en man. Men jag undrar varför hen inte kan använda det könsneutrala ordet "personalfördelning", som redan finns?

 

 

 

Det är ett gammalt debattknep för att inte göra muslimer ledsna, att varje gång något våldsdåd i islams namn för på tal, säga att kristna är inte ett dugg bättre, med exempel vanligen ur historien om européers krig och förtrydk. Vilket givetvis förtärker muslimers fördomar (för även de har fördomar om andra) att kristendomen är en särdeles våldsfrämjande och krigisk religion.

 

Katedralakademin, vars skribenter inte drar sig för att förösrjas av den religion, som de baktalar, går nu till nya angrepp mot kristendomen. Men först något om deras fördomstulla inställning till islam. Som icke-muslim kan jag förstås inte vara helt säker på vad som är den rätta muslimska tolkningen av Koranen. Men det är faktiskt inte vanligt att muslimer sliter varandra i stycken. Vilket det borde vara om SD:s och al Qaidas korantolkning är den rätta. Under rubriken "*Vad gör vi med våldet i bibeln?" skriver Katedralakademin:

 

 

"Nu har händelserna i Paris hunnit sjunka in och det har blivit dags att reflektera. Många röster har höjts och hävdat att det faktiskt inte riktigt är så enkelt som att säga att terrorn inte alls har med islam att göra. Det finns i Koranen tydliga uppmaningar till våld och hat. Alltså finns själva problemet inte bara i psykologiska eller sociala faktorer. Våldet finns i religionernas kärna.

Detta är också sant när det gäller bibeln. Där finns hundratals exempel på våld och hat, som använts för att legitimera terrorbrott under många sekel. Jag tänkte i detta inlägg lyfta fram två av de värsta: krossandet av barnen i Psalm 137 och Jesu uppmaning att döda varandra inom familjen i Matteusevangeliet. Hur har vi judar och kristna hanterat dessa texter?"

 

Att våldet finns i religionens kärna var ju vad Rickhard Jomshof sa i Agenda i söndags, men då syftade han förstås bara på islam. Och för det fick han en berättiga uppsträckning av Mona Sahlin. Nu säger ju domkyrkommunister Ulf Lindgren samma sak. Men för det kommer han inte att få någon uppsträckning av någon terroristbekämpare, eftersom han drar in kristendomen som ett alibi för sin islamofobi. Som om islamofobin kunde ursäktas med lika en stor portion kristofobi.

 

Nu är det visserligen sant att Jesus inte tog avstånd från soldatyrket som sådant, utan snarare från missbruk av soldatyrket. En soldat skulle nöja sig med sin sold och inte hota sig till gåvor från civilbefolkningen. Men att Jesus skulle ha uppmuntrat mord inom familjen är inte en av de värsta, utan den absolut värsta kristofobiska lögn som jag någonsin sett. Och detta ska komma från en präst i Svenska kyrkan. Vad säger biskop Åke Bonnier, som har gjort "Ge Jesus äran" til sitt valspråk?

 

Katedralakademin använder i skandalös mordrättegång i Frankrike (Calas-affären 1762) som bevis för att kyrkan under sekler har trott att Jesus har sagt att fäder och söner ska mörda varandra, och att det var upplysningen (Voltaire, som fick domen upphävd) som har lärt de kristna kyrkorna att tolka bibeltexten. Katedralakademin skriver att "Tolkningen har alltså gått från att texten uppmanar till en yttre konkret
konflikt till att Jesus snarare beskriver en inre process där sådant som tidigare gav trygghet inre längre gäller".

 

Men vad Jesus säger i Matteus 10:34 är att man ska älska honom mer än än man ska älska sin far eller mor, sin son eller dotter, sin sonhustru eller svärmor - och värst av allt: en slav (eller "mannens husfolk" som det står i bibeltexten) skall älska Jesus mer än han skall älska sin slavägare. Ja, det kan till om med vara rätt att göra uppror mot sin slavägare. Naturligtvis inbegriper bibeltexten fler släktingar och närstående än de direkt uppräknade. Denna radikalism hos den kristna religionen går ju helt förlorad med Katedralakademins nytolkningar.

 

Således visade helgonet Sankta Lucia olydnad mot sin egen mor, när hon vägrade ingå det arrangerade äktenskapet med en man, som skulle tvingat henne att dyrka avgudar. För att inte tala om hennes olydnad mot sin man - vilket domstolen såg så allvarligt på så att de dömde henne till livslång prostitution. (Se mina inlägg om Sankta Lucia på denna blogg).

 

Att Jesus hade kommit med "svärd" är en vanlig metafor i kristendomen att Jesus skall döma levande och döda. Vad du än har gjort, vilka synder du än har begått, så blir du "frikänd" om du har älskat Jesus mest av allt. För mig är det alldeles självklart att man ska älska Gud (och Jesus är ju Gud) mest av allt och alla, för det är bara då som man kan älska sina medmänniskor. .

 

I sin iver att baktala kristna och judar ger sig Katedralakademin även på Gamla Testamentet, där det står i Psaltaren 137:8: "Babylon, du förstörerska, ycklig den som får vedergälla vad du har gjort mot oss. Lycklig den som får ta dina späda barn och krossa dem mot klippan."   Vi kristna kan ju fega ur med argumentet att detta var under det gamla förbundets tid, och alltså bara har bäring på judendomen. Katedralakademin använder här precis samma smutsiga argumentation som Hitlers kyrkobildning Deutche Christen, som också anklagade judarna för att vara barnamördare. Men här drar författaren in kristendomen som ett alibi,  att det har kristna också varit:

 

"Dessa gräsliga ord har under de gångna 2500 åren (texten är förmodligen skriven ca 500 f Kr) legitimerat åtskillig våldsanvändning mot just civila. Särskilt under det gångna seklet har emellertid både judar och kristna börjat tolka bibelns ord inte som rekommendationer eller krav utan som uttryck för mänskliga reaktioner. Man anser inte längre att orden om att krossa spädbarn uppmuntrar ill att fortsätta dödandet, orden säger inte att Gud tycker att det är bra med errorhandlingar. Orden står där för att visa att sådana känslor av besinningslöst hat kan fylla människan."

 

Att människor kan fyllas av besinningslöst hat, kan ingen förneka. Men detta är inte alls vad bibeltexten säger. Vad Katedralakademin här försöker påskina är att gamla tiders kristendom, judendom och islam (Gamla Testamentet är en helig skrift även för muslimer, med bara ett fåtal korrigeringar) direkt uppmanar till terrorhandlingar. Återigen: Attacker på kristendomen används här som alibi för antisemitism och islamofobi av värsta sort: Sådana är de, judarna och muslimerna.

 

Alla som är någotsånär hemmastadda i klassik bibeltolkning vet att "Babylon" är en metafor för ett korrupt samhällsystem och att "barn" ofta används som en metafor, t.o.m. i det profana språket, exempelvis "dotterbolag". Benämningen "Babylon" kom att användas efter judarnas babyloniska fångenskap. Dessförinnan användes benämningen Nimrod, som räknas som Babylons grundare. "Babylon" har idag använts som benämning på ett korrumperat kyrkosystem, speciellt om Katolska kyrkan. Vilket var ett huvudmotiv i Voltarires författarskap; att Katolska kyrkan var den tidens Babylon.

 

Men frågan är ju då om inte Svenska kyrkan, vars präster (för all del inte alla) baktala kristendomen som alibi för hets mot judar och muslimer håller på att bli vår tids Babylon. Bättre hjälp med värvningen av unga muslimer, med grumliga kunskaper i islam, kan terroristernas värvare inte få. Våldet är religionernas innersta väsen.

 

Den person som först skrev på sin blogg att det är fel att "upprepat få lov att håna och avbilda Muhammed" och sedan ansåg sig utsatt för nedgörande kritik för att jag har avslöjat att just det är vad SD-kuriren har gjort, har nu tagit bort det senare inlägget från sin blogg. Det är bra att vederbörande står fast vi sin första åsikt, och att jag inte alls har gjort ner den åsikten. För vad SD-kuriren hade gjort var ju att ha upprepat Jyllands-Postens tilltag att utlysa en teckningstävling, där motivet skulle vara nidbilder av profeten Muhammed. 

 

Det är verkligen ingen nedgörande kritik att jag håller med någon i sak. Att sedan vederbörande inte känt till vad SD-kuriren och dess chefredaktör haft för sig, är en annan sak och fullt ursäktligt. Det är ingen skam att bli lurad av en uppsnofsad fasad. Men den som en gång har blivit det, har kanske en viss skyldighet att varna anda? Själv trodde jag under året, när det begav sig, att det var ett utslag av övergående omdömeslöshet, typ pojkstreck. Det kom att dröja drygt ett år innan jag upptäckte hur fel jag hade på den punkten. Det var när jag hade skickat ett mejl med texten "Vem vill ha en jugoslavisering av Sverige" (vilket syftade på inbördeskriget mellan olika folkgrupper i ex-Jugosalvien under början av 1990-talet), som jag började förstå. Reaktionen mot kritiken mot vad jag då trodde vara en ensam virrpanna inom ett SD, som påstod sig ha kastat ut nazismen, var inte precis mild.

 

Vem som vill ha en "jugoslavisering" av Sverige framgick alldeles tydligt av Agenda-debatten i söndags mellan Mona Sahlin och SD-kurirens chefredaktör Rickard Jomshof. Att Mona Sahlin därefter har uttalats sig väldigt negativt om Jomshof i någon intervju, kan möjligen ha varit stötande för någon som har uppfattat denne som en gentleman och tyckt att han ska omnämnas som en sådan. Jodå, i denna förvirringens tid kan man visst vara medlem i, rösta på eller sympatisera med rasistiska partier utan att själv vara rasist.

 

Mitt budskap med liknelsen skala en lök handlar just om hur man ska bekämpa extremismen. På båda sidor.

 

 

 

Av mina tidigare inlägg torde framgå att jag faktiskt håller med om ovanstående, som är citerat från en annan blogg. Det kursiverade stycket i föregående inlägg var ett citat från ett uppslagsverk, en artikel som handlade om kontroversen krig SD-kurirens Muhammed-teckningstävling..Den som har skrivit ovanstående är nu upprörd - troligen för att jag har avslöjat vad vår svenska motsvarighet till Jyllands-Posten har haft för sig.

 

 

 

 

 

Om utrikesministern hade agerat i frågan är oklart. Det förekom emellertid attentat mot det svensk-danska mejeriföretaget Arlas anläggningar och personal i Mellanöstern efter Jyllandspostens publiceringar, vilket hon måste ha känt till. En av de mest upprörda pressrösterna var tidningen Expressen. Hela det publicistiska etablissemanget ställde upp för Sverigedemokraterna, och bidrog därigenom till SD:s politiska genombrott i valet 2006, då partiet gick starkt framåt, dock utan att komma in i riksdagen. De ställde upp för den lagstadgade rätten att håna, förlöjliga och kränka. De ställde upp för sin kollega Rickard Jomshoff.

 

Chefredaktör för SD-kuriren vid den här tiden var Rickard Johshoff, som mötte Mona Sahlin i en TV-debatt härom dagen. I denna debatt försökte han, precis som efter Jyllands-Postens publiceringar blåsa under motsättningar mellan muslimer och andra svenskar. Han skyllde terrorismen på massinvandringen och "islam självt". Han räknade upp en mängd terrororganiationer, och sa att de har en sak gemensamt: islam. Han räknade upp ett antal skurkstater, och sa att de har en sak gemensamt: islam. Han sa inte att de har mycket annat gemensamt. Och sa heller inget om Europas mörka historia och vad de europeiska fasciststaterna hade gemensamt med varandra. Och med de nuvarande skurkstaterna i den muslimska delen av världen. Han gjorde ingen skillnad mellan islam och islamism. Det, som terrororganisationerna har gemensamt, är den extrema våldsbejakande islamismen. Det ena en religion. Det andra en politisk ideologi, som har gemensamma rötter med europeisk högerextremism och rasism.

 

En massinvandring, som enligt Jomshoff är orsak till terrorismen kan inte göras ogjord. Ett stopp för fortsatt invandring kan inte heller göra den invandring, som har varit, ogjord. Hur skulle det ske? Man kan bemöta den islamfientliga argumentationen från två aspekter. Den ena säger: Är det sant? Den andra säger: Kan man bekämpa terrorismen genom att göra fredliga muslimer rädda och hatiska mot den kristna /ateistiska folkmajoriteten? Det handlar verkligen inte bara om att skydda den muslimska minoriteten. Det handlar också om att skydda den kristna / ateistiska majoriteten. Raskrig kräver offer på båda sidor. Det är precis vad terrororganisationerna är ute efter. De vill skapa en polarisering i samhället, fler och värre konflikter. Det är verkligen inte sverigevänligt. Och det är faktiskt motsatsen till assimilation.

 

 

Efter Jyllands-Postens publiceringar förekom flera upplopp mot svenska och danska företag i Mellanöstern. På bilderna från upploppen kunde man snart känna igen ett gäng kringresande "yrkesdemonstranter", troligen al Qaida-män. Så skapades den vanliga nidbilden av muslimer, att de är helt vansinniga människor begår upplopp och kastar brandbomber för några teckningar. Varför vill islamisterna inympa de bilden av sina "trosfrändeer" hos européer? Brinnande moskéer i Europa vill de gärna se, dessa extremister.

 

 

 

Detta hittade jag på en annan blogg. Var kunderna i den judiska matbutiken också journalister?

Sent under kvällen uppges en av terroristerna (gisslantagaren i matbutiken) ha sagt detta. Var attacken mot satirtidningen i hämnd för några nidbilder, eller var detta bara en förevändning för något annat. Tidare har en av de terrorister, som angrep tidningsredaktionen, sagt att aktionen var beordrad av al Qaida i Jemen. Vad är detta, om inte ett krig? Detta var lätt att inse i ett tidigt skede, men har undanhållits av media, som har framställt attentatet som ett vansinnesdåd mot yttrandefriheten, och inget annat.

 

Videon med detta uttalande har laddats upp på nätet från Syrien. Det var ju dit som gisslantagarens flickvän hade flytt. Vad som förvånade var den irakiska regeringschefen al Malikis våldsamma agerande mot både regeringskollegor och de folkgrupper, som har stött IS' framfart, och USA:s anmärkningsvärda passivitet. Det är med kännedom om terrorismens enorma utbredning, som ingalunda är begränsad till Mellanöstern, som jag har kritiserat Sverigedemokraternas totalt ansvarslösa agerande, när de försöker splittra den svenska nationen.

.