larsflemstroms

 

Här nedanför publicer jag en kommentar, som jag har skickat till en annan blogg, vars ägare dock vägrade publicera kommentaren. Det  var med anledning av den bloggägarens ständiga påhopp på Annie Lööf och Jan Björklund för att ha splittrat alliansen. Men vems fel är det egentligen att alliansen nu har kastat bort chansen att bilda en alliansregering med s-stöd?

 

Nehej, generalen som tappade halva armén, men drog ut i strid ändå, är inte skyldig till någon splittring. Det svidande nederlaget är de olydiga majorernas fel.... En lika allvarlig felbedömning av läget, har ingen svensk befälhavare gjort, sedan Karl XII gav order om anfall i Poltava 1709, trots att halva armén låg i sjukläger, t.o.m kungen själv.

 

Det är kanske bättre att samla sina egna styrkor än att hoppas på opålitliga allierade. Kosackhövdingen Mazepa kom inte till svenskarnas undsättning, när han bäst behövdes. Han delade gärna segrarna med svenskarna, men inte nederlagen.

 

Består (eller bestod?) inte alliansen av fyra självständiga partier, som måste vara överens inför de avgörande striderna? När blev Kristersson "chef" och när blev Ebba chefens lilla piga?

 

Och dessa två trodde att de var kapabla att styra ett land med självuppoffrande SD-stöd

 

Exkurs om slaget vid Poltava 28 juni 1709

Slaget beskrivs på Wikipedia som den svenska arméns kollaps. Det lyser förvisso ingen midnattssol i nordöstra Ukraina, där Poltava ligger - långt. långt från Sverige. Men även där är midsommarnatten kort, och det var ju bara en vecka efter den astronomiska midsommardagen. Kungen hade tänkt anfalla de sovande ryssarna i skydd av nattens mörker. Men när en svensk soldat råkade trampa på en kvist, vaknade en rysk soldat och såg siluetterna av svenskarna i det svaga gryningsljuset. Och avfyrade sin pistol. Och inom någon minut var hela den ryska armén på fötterna och bemannade kanonerna och sköt kartesch (järnskrot som ger fulare sår en vanliga kanonkulor).

 

Kungen hade tänkt att svenskarna skulle komma så nära ryssarna, så att det var för sent att använda kanonerna. Hur kunde kungen komma på den vansinniga idén att använda den taktiken i midsommarnatten? Och hur kom det sig att den svenska armén befann sig så långt hemifrån, där okända sjukdomar lurade? Den ryske tsaren Peter den store hade räknat ut det. Trots att mikroorganismerna bakterier och virus ännu inte var upptäckta, var den osyliga fienden (sjukdomarna) välkänd för varje militärbefälhavare, som var mer kommen till åren än den unga svenska kungen. Det var hans nionde krigsår.

 

Och faktum är ju att digerdöden hade börjat sitt härjningståg över hela Europa 362 år tidigare inte långt frin Poltava, i en liten stad vid det just nu så omtalade Kertjsundet, som skiljer Krimhalvön från det sydryska fastlandet. När de anfallande styrkorna inte lyckades inta staden levande, skickade de sina döda soldater in över stadsmuren med katapult. Och det var nog inte historiens första exempel på bakteriologisk krigföring. 

 

Och nog kan man tala om operation mörkläggning när M och KD skulle erövra regeringsmakten med hjälp av SD. Vilka dunkla  krafter låg bakom de hätska dreven på Facebook mot Lööf och Björklund, för att tvinga in dem i allians med SD? Som många  totalt aningslösa Facebook-användare låtit sig utnyttjas till.  Snällhet gränsar till dumhet. Men när man lånar sig till rena hatkampanjer mot alla som inte älskar SD, då har man gått långt över gränsen mellan snälleten och dess motsats.

 

Nog för att major Björklund har hånats för sitt militära yrkesval, innan han blev politiker på heltid. Men lättlurad är han inte. Liberal ut i fingerspetsarna. I politiken skadar det inte att känna till något om strategi och taktik - och risken att det kan finnas hemliga allianser. I detta fall mellan SD och en mycket speciell del (inte den mest hederliga delen) av det svenska näringslivet.

 

 

Säg ordet "gubbsjuka" och alla förstår att det handlar om äldre män som dras till unga kvinnor. Men finns det inte en kvinnlig variant, "gumsjuka"? Jag har uppmärksammats på några exempel på detta under senare tid. Först har vi den snart 80-åriga kvinnan, som tror att hon är uppvaktad av en arabisk kronprins. Det handlar visserligen inte om Saudiarabien, men om en annan och lika ruskig diktatur på den arabiska halvön. När gamla gummor dras till unga män, ska det gärna vara fascistoida typer...

 

Vad den här kvinnan såg hos mig, kan jag inte förstå, för jag är ju inte ung och vacker och har inget nazistiskt förflutet.Men jag träffade henne för ett par år sedan hon en gemensam bekant och hon försökte uppenbarligen inleda en relation med henne. Hon försökte kartlägga mitt tidigare liv, när hon bodde i S-holm, för att utröna om våra vägar hade korsats. Det kändes ganska pinsamt för mig, när det gick upp för mig att hon var en av mina närmaste grannar i öster, på andra sidan av den stora skogen. Avståndet var över en mil,sådär en och en halv mil,  och trots långa skogspromenader gick jag aldrig så långt.

 

 

 

Mig veterligt stödjer inte de här gamla kvinnorna SD politiskt. De har bara förväxlat flyktingar och flyktingmotståndare. Det är de senare som det är synd om. De är missförstädda. Det skulle Lööf och Björklund upptäcka, om de bara vill prata med de farliga unga männen, som nu är på väg in i medelåldern. SD-topparna menar inte vad de säger. 

Medan andra pratar om vad partierna har lovat eller inte lovat väljarna, har jag ägnat några timmar åt att utforska bakgrunden till att det har blivit så här. Jag blir mer övertygad om att partierna (den s.k. sjuklövern) måste sätta demokratins framtid och överlevnad över partiegoismen och vallöftena om vilken regering de vill ha. Jag jämförde i slutet av förra inlägget med situationen i Tyskland efter det tyska riksdagsvalet 1933, då Adolf Hitller bildae en minoritetsregering med ett väljarstöd på 37 % bakom sig.  Diktaturenoch hela andra världskriget hade kunnat stoppas, om öriga partier - från kommunisterna till den ultrakonservativa högern - hade grävt ner stridsyxorna och de inbördes meningsskiljaktigheterna och bildat någon form av samlingsregering.

 

Det ideologiska avståndet mellan kommunisterna och den ultrakonservativa högern (iblamd kallad "den anstänidga högern" i motsats till nazisterna) var förvisso miltals större än avståndet mellan dagens Socialdemokrater och Moderater i Sverige. Men med tanke på vad som stod på spel. För arbetarklassen, och särskilt lantarbetarna, hade det betytt fortsatt förtryckande herrskapsvälde på de stora gårdarna. Men det hade dock varit lättare att uthärda en nazismens barbari. Och visst hade det betytt ökad kommunistisk aktivitet på industri-arbetsplatserna och svåra konflikter mellan arbetare och kapitalister, som hade upplevt att makten över deras egendom hade tagits ifrån dem. 

 

Men det hade definitivt varit lättare att uthärda för de kapitalister (inte bara judiska kapitalister) som slutade sina liv i gaskamrarna. Men är det då inte absurt att jämföra dagens och morgondagens Sverige med dåtidens Tysklland? Men observera att jag inte gör någon direkt jämförelse med något nutida svenskt riksdagsparti och dåtidens tyska nazistarti - trots de historiska och ideologiska rötterna. Det jag jämför är de andra partiernas agerande, främst S och M, som positionerar sig mot varandra. I stället för att ta ansvar tillsammans. 

 

Och det är därför jag tar Annie Lööf, c, i försvar. Inte för att jag vill ha hennes  politik (möjligen små delar) eller hennes själv som statsminister. Alternativet kan bli mycket, mycket  värre. Regeringscirkusen handlar om att kasta bort kakan och ha den kvar. Tron att det är riskfritt att sätta demokratins framtid på spel och ändå känna sig säker på att den kommer att finnas kvar, när dimmorna har skingrats.Inget av de tre största partierna har egen majoritet. Vilken minoritet ska regera? Den ena minoritetens väljare har sagt att Löfvén ska avsättas. Den andra minoritetens väljar har sagt nej till alliansregering. Betyder det att det finns en majoritet för ståndpunkten att vi inte ska ha någon regering? 

 

Eller finns det en majoritet för att den tredje största minoriteten, med ett väljarstöd på under 20 procent, ska ha det avgörande inflytandet på alla viktiga omröstningar i riksdagen? Vem som ytterst bestämmer gör detsamma, bara det inte blir Kristersson. Säger den ena av de något större minoriterna av väljarna. Vem som ytterst bestämmer gör det samma, bara om det inte blir Löfvén. Säger den andra av de något större minoriteterna väljarna. 

 

Det är väl ingen hemlighet att de tyska kommunisterna ville att Hitler skulle bli rikskansler, eftersom det skulle sköärpa klassmotsättningarna och bereda väg för den stora proletära revolutionen. Trodde de. Och et är väl  ingen hemlighet att de flesta av "junkrarna" inom den ärkekonsteravtiva högern ville att Hitler skulle bli rikskansler pch sätta stopp för den av kommunisteraterna önskade revolutionen. Trodde de - och fick rätt. Meen var det värt priset, om man förutom fasorna under Hitlers styre, även tänker påatt halva riket hamnade under kommunstiskt styre efter kriget?

 

"Finns det något land i världen som har det så?" Frågan ställdes av en reporter till Tommy Möller, professor i statsvetenskap, sedan decemberöverenskommelsen mellan de dåvarande rödgröna regeringen och den borgerliga oppositionen 2014 hade ingåtts.

Nu verkar M och KD fantisera om att de kan styra  (tillsammans) i minoritet. Utan att bilda majoritet tillsammans med något annat ytterligare parti, inte ens SD. Sverige, som länge framstått som det mest demokratiska landet i världen. är nu i full färd med att avskaffa demokratim till förmån för minoritetsstyre. Utan att ens genom någon form av maktanalys definiera hur liten en minoritet kan vara för att utgöra rättmätig aspirant på regeringsmakten, 

 

 

• Centerneldaren Annie Lööf har skrivit nedanstående text på Instagram.  

  Det bästa för Sverige är en Alliansregering. För att en sådan ska kunna regera i detta parlamentariska läge krävs antingen aktivt stöd av SD eller förankring över blockgränsen. I det första alternativet kräver SD garantier och inflytande över en sådan regering. Centerpartiet vill istället fortsatt söka blocköverskridande lösningar som omfattar hela Alliansen. Trots att det gått snart fem veckor sedan det första sonderingsuppdraget gavs, har dessa alternativ tyvärr inte diskuterats på djupet.
  

   

  Jag har uppfattat att mycket av låsningen beror på statsministerfrågan.Jag berättade därför i förra veckan för talmannen att jag står till förfogande som sonderingsperson. För att lösa upp knutar tror jag att det vore bra med en sonderingsperson som inte har som främsta ambition att bli statsminister utan som har sitt främsta fokus på det politiska innehållet.Det har funnits intresse för detta hos flera olika partier.
  

   

  Tisdagens gruppsamtal hos talmannen förstärkte min bild av att fördjupade samtal över blockgränsen mellan framför allt Alliansen och MP skulle vara bra. Ett sådant samarbete, som kan se ut på flera olika sätt, skulle vara bra för Sverige, hålla ihop Alliansen och göra oss till den största konstellationen i riksdagen. De politiska skillnaderna mellan Alliansen och MP är inte större än att vi nu tillsammans styr fem regioner och ett flertal kommuner.
  

   

  Tyvärr har ett sonderingsuppdrag för mig med målet att hitta en lösning som gör att Alliansen kan hålla ihop stoppats av M och KD. Det är därför talmannen idag väljer att gå fram med en skarp omröstning i kammaren istället för att ge mig sonderingsuppdraget.
  

   

  Jag och Centerpartiet beklagar att jag inte fått möjligheten att sondera, eftersom det innebär att möjligheterna att få till stånd en alliansregering inte undersökts på djupet. Jag är givetvis även i fortsättningen redo att spela en aktiv och konstruktiv roll i arbetet för att Sverige ska få en ny handlingskraftig regering.

   

   

  Jag har fetmarkerat den mest väsentliga meningen. Det vore bra med en sonderingsperson, som inte själv har ambitionen att bli statsminister, men representerar ett av de tänkbara regeringspartierna och har mandat att diskutera det politiska innehållet, att ge och ta. Det mandatet har inte talmannen. 

   

  Det är mycket som jag inte håller med Annie Lööf om, när det gäller sakpolitiken, men hon är skärpt och förstår vad det handlar om, Vad som måste göras för att Sverige ska få en regering, som inte är en krisregering. Jag minns när Annie Lööf sa att SD inte vill vara en dörrmatta åt alliansen. Även om SD skulle släppa fram först Kristersson, m, som statsminister och därefter alliansens budgetförslag, kommer andra tider, när SD börjar kräva gentjänster. Det kan bli i för alliansen superkänsliga omröstningar i riksdagen. Antingen avgår regeringen, eller också kommer SD att jag alliansminstrarna, som vore de små smöklickar i en stekpanna. 

   

  Jag läste nyss på en annan blogg "Det blir som det blir, eftersom det är som det är". Detta förstår både Annie Lööf, c, och Jan Björklund, l, och därför hatas de båda av SD-vurmarna inom M och KD. De kan inte skilja mellan verklig demokrati och klassrumsdemokrati, där en beskäftig skolfröken slår pekpinnen i katedern och säger nej till allt som eleverna vill, för "det tilllåter inte politikerna i skolnämnden. Och nu ska vi vara snälla mot varandra. Lille Kalle vill säkert inget ont. Han har nog bara ADHD. Jag ska ta upp det med skolsköterskan, så kommer han säkert på bättre tankar". 

   

  Vem ska agera skolfröken när SD börjar jaga regeringspartierna som smörklickar i stekpannan? Ska kungen ingripa och diktera vad regeringen har att rätta sig efter? 

   

  Parlamentarisk demokrati - som enligt historisk erfarenhet är den enda form av demokrati som fungerar, går ut på att man bildar majoritet, och att minoriteten går i opposition. Majoriteten kan bestå av både stora och små partier. Man har ingen given hemortsrätt i majoriten, bara för att man råkar vara det tredje stösta partiet. Med Löfvéns ständiga mantra om att det måste vara möjligt att regera i opposition, har han öppnat dörren för frågan "Hur stor minoritet har rätt att bilda regering?" 

   

  Var Hitlers väljarstöd på 37 % i det tyska riksdagsvalet 1933 tillräckligt stor för att rättfärdiga,omvandlingen av Tyskland till en enpartistat och diktatur, där all opposition förbjöds? Alliansen och Socialdemokraterna har gemensamt ansvar för att Sverige inte utvecklas i den riktningen. Och när väljarna inte givit något av regeringsalternativen egen majoritet, måste det bli en lösning över blockgränsen. Det har Annie Lööf försått. 

   

  Det innebär givetvis inte att S måste bli ett stödparti åt alliansen, eller att allianspartierna måst bli stödpartier åt S. Det finns andra möjligheter. Och de borde Annie Lööf ha fått chansen att sondera. Bevare oss för Annie Lööf som statsminister, säger jag. Men hon verkar ha de rätta kvalifikationerna som sonderingsperson 

   

   

 

Sedan Decemberöverenskommelsn slutits, sa Stefan Löfvén att det måste vara möjligt att regera i minoritet, oppositionen , som är en ännu mindre minoritet, ska stödja en minoritet. Och han kräver nu att alliansen med sina 143 mandat ska stödja en rödgrön minoritetsregering, som förfogar över 116 (S + Mp) eller 100 (enbart S) mandat. 

 

Detta strider mot den parlamentariska demokratins principer. Och det är ju med de principerna som grund, som SD inte ska ha något inflytande. Men då ska man väl följa samma principer, även om man själv missgynnas? Jag har därmed inte sagt att jag stödjer den ena eller andra statsministerkandidaten. Jag har i.o.f.s. just föreslagit Jan Björklund, L. Men jag menar att är man en socialdemokrat, måste man vara beredd att stödja en borgerlig statsministerkandidat, om den parlamentariska demokratin så kräver. Och är man en alliansare, måste man vara beredd att stödja en socialdemokratisk statsministerkandidat, om den parlamentariska demokratin så kräver. 

 

 

Låt mig därför än en gång slå fast att den parlamentariska demokratin går ut på att man bildar majoriter (även över blokgränsen, om så krävs) och att minoritten går i opposition (och därför ska inga "samtal" föras mellan regeringen och SD). Det år en pedagogisk omöjlig uppgift (Jag har försökt....) att förklara för vanliga väljare varför en minoritet ska utestänga en annan minoritet från inflytande, om man inte själv ör beredd att ingå i en minoritet. Det låter ju väldigt bra när "sjuklövern" talar om att försvara demokratin. Men då borde de göra det också, genom att bilda majoriteter, och inte yra om att minoritetstyre är bra, om bara de själva får styra.

 

Jan Björklund hade i.o.f.s. rätt i att den blivande regeringen bör vara överens i stora drag, med delar av oppositionen (de delar varmed regeringen kan få en majoritet i riksdagen för sina förslag om budgeten, så att inte regeringen tvingas avgå redan efter sex - sju veckor. Men Lars Stjernkvist, tidigare socialdemokratisk partisekreterare och numera S-kommunalråd i Norrköping hade också rätt i att en butgetprocess är så komplierad, så att man inte hinner med allting, om budgeten ska förhandlas mellan blocken, innan den läggs fram för beslut i riksdagen. Han hänvisade till hur man gör i kommunerna, när man tvingas söka stöd på andra sidan blockgränsen.

 

 

Nästa års budget kan ju en borgerlig finansminister ansvara för. Jag gissar att Magdalena kommer att efterträda Stefan Löfvén som S-partiledare vid partikongressen 2019.

 

Ola Nordebo är något slags poet och chefredaktör för Västerbottens-Kuriren, som påstår sig  vara liberal. Nordebo själv kallar sig "oberoende liberal". Tidningen bloggportal liknar mest en tummelplats för vänsterextremister, som tror att S och M styr Umeå tillsammans -- och hatar båda. Nordebo vill att Stefan Löfvén ska fortsätta som statsminister med stöd av C, L och Mp. Själv tycker jag att Nordebo, med sin flödande fantasi, borde väljas in i Svenska Akademin. Men Nordebo har skrivit något intressant också.

 

Av de tre alternativen kan det första nog avskrivas som både orealistiskt och alltför brett, det vore snarast att likna vid en krigstida samlingsregering.

Det andra alternativet skulle i sak och som parlamentarisk strategi vara fullt möjligt. S och M står mycket närmare varandra på många områden än partierna vill erkänna, och skulle ha förutsättningar att klara sig igenom en hel mandatperiod."

Så är det. Kd gjorde en dumhet, när M under Fredrik Reinfeldts ledning närmade sig mitten genom att låtsas vara ett arbetarparti och lämnade ett tomrum efter sig på högerflanken, vilket Kd har försökt lägga beslag på. Det har även C gjort, genom att föra de mest reaktionära och arbetarfientliga arbetsgivarnas talan. Ingen kan väl ha missat att C numera står till höger om M. När två av de tre borgerliga mittenpartierna har gått till höger, och S har fångat in Mp som stödparti, har i stället för ett tomrum till höger om M ett tomrum uppstått i mitten, som har fyllts av SD. Som en uppfräschad gammal mormor i sagan om Rödluvan och vargen.

Du som läser det här, kan fundera på vad arbetare och kapitalister - och de partier som historiskt företräder arbetare och kapitalister - har gemensamt. De lever i samma verklighet, inte i Nordebos och Fridolins fantasivärld, där övre medelklass-radikalismen kallas "vänster" och arbetarklassens intressen kallas "höger". 

Det som arbetare och kapitalister är oense om, har moderata direktör och socialdemokratiska LO-fackföreningsmän kunnat lösa tillsammsn vid förhandlingsbordet under snart ett sekel. Skulle då inte socialdemokratisa och moderata ministrar under en liberal statsministers ledningunna lösa problem och regera tillsammans under en hel mandatperiod? Åtminstone om S bryter med Mp och gör sig kvitt vänstersvansen inom det egna partiet.

Under flera mandagperioder under 1900-talet hade vi socialdemokratiska enpartiregeringar med stöd av kommunisterna / vpk / V. Ända sedan det stod klart att  S + V inte skulle få minst 175 riksdagsmandat i valet 2018, har jag förespråkat en blocköverskridande tvåpartiregering, bestående av S + M. De gamla trätobröderna som alltid har kommit överen till slut, för att arbetare och kapitalister sitter i samma båt. 

Jag tvivlar inte en sekund på att S + M hade uppnått de nödvändiga 175 mandaten i årets val för att bilda en - tvåpartiregering, om S hade sagt tack och adjö till Mp, när Mp hotade med regeringskris före jul 2017. Men nu blev det inte så, utan det behövs ett tredje parti för majoritet. Att mitt val faller på L, är inte minst Jan Björklunds förtjänst. Om Birgitta Olsson hade vunnit partiledarvalet i L, hade L varit totalt uträknat som möjligt regeringsparti.

Jag föreslår också att denna regering (S + M + L) upplöses ett par månader före nästa val, och efterträds av en socialdemokratisk enpartiregering fram till valet,  att de fyra allianspartierna ( M, L,C och Kd) återsamlassom ett regeringsalternativ i valet. Den socialdemokratiska strategin att försöka splittra alliansen är fullständigt vansinnig och har bara gynnat SD. Man kan bara ha en huvudfiende åt gången. S har försökt ha två. 

 

Det är talmannens uppgift att utse regeringsbildare. Och han har nu givit uppdraget att försöka bilda regering till moderatledaren Ulf Kristersson. TV kan som vanligt inte hålla fingrarna i styr, utan försöker på egen hand utse regering. Först säger nyhetsuppläsaren "Allianskollegorna Liberalerna och Centern har uteslutit stöd från Sverigedemokraterna." Därefter fölljer en intervju med den socialdemokratiska gruppledaren i riksdagen Anders Ygeman, som tycker att det är naturligt att den, som avsätter en statsminister, får visa om han själv kan bilda regering." 

 

Sedan följer en intervju med centerledaren Annie Lööf, som möjligen inte får tala färdigt innan programmakarna klipper i bandet. Vad hon eventuellt sade i slutet av presskonferensen fick TV-tittarna inte veta. I stället ses hon lämna talarstolen. Hon har tidigare sagt bestämt nej till att själv sitta i en S-ledd regering. Har hon ändrat sig? Troligen inte, eftersom det hade varit en tillräckligt stor nyhet för att sändas i TV. Vad sade hon då? Jag har lyssnat två gånger, och återger här hela den TV-sända delen av hennes presskonferens:

 

 

Hon sa inte, i varje fall har jag inte hört henne säga vilket eller vilka allianspartier som ska ingå i en sådan regering. Jag minns att Jan Björklund sa för drygt ett halvår sedan att han kunde acceptera en tvåpartiregering bestående av S och M. Med dåvarande mandatfördelning i riksdagen hade en S + M -regering haft egen majoritet i riksdagen, och hade då fått igenom sina förslag utan stöd av andra partier. Nu behövs ett tredje parti för att uppnå majoritet i riksdagen. 

 

S + C + L utgör ingen majoritet. Inte ens tillsammans med Mp. Och att V skulle sätta sig i samma regering som C och L tror jag är uteslutet.

 

Varför bilda en blocköverskridande minoritetsregering, när både alliansen och socialdemokraterna var för sig kan bilda en egen minoritetsregering - som söker stödöver blockgränsen?

 

En minoritetsregering kan vara en nödlösning efter en regeringskris i väntan på nyval. Men minoritetsregeringar som sitter länge (en hel mandatperiod) är av ondo. Vi vet ju hur det gick med DÖ.Den parlamentariska demokratin måste återupprättas, och det sker inte med något slags DÖ 2.0.

 

Det är möjligt att Kristersson lyckas bilda en alliansregering i minoritet, men med stöd av S i viktiga omröstningar i riksdagen, exempelvis när budgetpropositionen ska antas. Det kommer i så fall att kräva komplieraded förhandlingar och kompromisser med S. Men det är dock lättare att kompromissa i ekonomiska frågor än i principfrågor, där alternativen är ja eller nej.

 

 

Det var emellertid ingtressant att Annie Lööf talade om "en form av samlingsegering". Ett mer vanligt ord är ju "koalitionsregering". Jag att hon med detta språkbruk har avfärdat tanken att C skulle regera tillsammans med S som något slags lillasyster - som Mp gör nu. För lite allianspolitik, för att den modellen ska passa C.

 

 

Efter överenskommelse med en annan bloggare att ta bort inlägg som kunde upplevas som kränkande av den andre av oss, har jag tagit bort de två senaste inläggen från min blogg. 

Idag kommer Stefan Löfvén med stor sannolikhet att röstas bort som statsminister. Nu tror jag inte att missnöjet med regeringen från alliansens sida inte i första hand är ett missnöje med Löfvén, utan med andra ministrar . Men namnet Löfvén har blivit något slags symbol för allting dåligt. Det är som om vissa delar av borgerligheten har drabbats av ett blint hat mot Löfvén. Tala om mobbning! De värsta mobbarna är de som gapar högst om mobbning. Det är synd, Vad landet behöver är en rerering, inte ständiga krav på avsättning av statsministern. Kommer det att fortsätta, om vi får en alliansregering? Med stor sannolikhet: Ja.

 

Hittills har allt gått efter tidtabellen. Media visar upp en falsk bild total fastkörning. I själva verket hör det till förhandlingsspelet att ge efter bara en millimeter i taget. Jag tror dock att det kommer att bli en moderatledd  alliansregering, som får igenom sin politik, fråga för fråga, med stöd av Socialdemokraterna. Man kommer dock inte att göra någon stor upgörelse med S innan regeringen tillträder. 

 

 

 

SD brukar kalla de övriga partierna "sjuklövern". Helt fel är det inte, eftersom skillnaderna inte är så många och så stora, som partierna låtsas, vilket innebär att möjligheterna till samförståndslösningar enligt ovan är desto större, speciellt mellan alliansen och S. Hindret mot samförståndslösningar under den gångna mandatperioden har ju faktiskt inte varit S i sig, utan samarbetet mellan S och Mp samt V.

 

 

Att någon sverigedemokrat, och särskilt Björn Söder som har skämt ut Sverige genom sina rasistiska uttalanden, skulle bli en av de fyra. är löjligt att ens tänka sig. Att han över huvud taget blev vald till andre vice talman (3) efter förra valet, beror på en lapsus från alliansens sida. De kommer inte att göra om misstaget. Man följde praxis från tiden när det bara fanns två tydliga block i riksdagen, och trodde att SD skulle följa praxis i budgetomröstningen. 

 

Inför risken att SD återigen skulle föreslå Söder till posten som andre vice talman (3), har nu Vänsterpartiet nominerat en egen kandidat till den posten. Hon kommer dock inte att bli vald till den posten, eftersom alliansen redan har föreslagit en egen kandidat till den posten. Men hon kan dock komma att väljas till tredje vice talman (4). Men det beror på Socialdemokraterna, som kanske själva vill ha den posten. Miljöpartiet vill kanske också ha den, men deras chans att få den är ytterst liten p.g.a. MP:s usla valresultat, 

 

En talman ska, trots att han /hon väljs av riksdagen, vara partipolitiskt neutral i sin ämbetsutövning. På samma sätt som en fotbollsdomare ska vara neutral mellan lagen. Det finns således ingen regel, eller ens praxis som säger att valen av talmän måste spegla valresultaten för partierna. I den mån man över huvud taget kan tala om en praxis (som är ett för starkt ord i detta sammanhang) så säger den att (1) och (3) ska väljas från det största blocket och (2) och (4) från det andra blocket. 

 

 

 

 

Enligt SVT har SD motiverat sitt besked med att Socialdemokraternas kandidat hade blivit vald, om SD lagt ner sina röster i talmansvalet, vilket är nästintill en lögn för att dölja reträtten. Norlén hade naturligtvis förlorat talmanvalet om samtliga rödgröna hade röstat mot honom och SD hade lagt ner sina röster. Men därmed hade motkandidaten från S inte blivit automatiskt vald. Utan det hade blivit en ny omröstning om henne, och hon kunde faktiskt ha förlorat den omröstningen. I det läget hade alliansen förmolingen tackat ja till Socialdemokraternas förslag att S och alliansen skulle föreslå en gemensam kandidat. Och i så fall hade SD blivit totalt akterseglat.

 

Den borgerliga kandidat som haft störst chans att stödjas av S är enligt min mening Andreas Norlén... Han har som ordförande i Konstitutionsutskottet haft ett mycket bra samarbete med S. 

 

 

I Sverige har vi parlamentarisk demokrati. Vi har proportionella val till riksdagen. Men det betyder inte alls att partierna ska ha ett proportionerligt inflytande i förhållande till sina väljarandelar. Detta vore "ultrademokrati", d.v.s. en skendemokrati som slutar med demokrati. Detta kan vara svårt att förstå, för den som inte är så insatt. Jag har läst statskunskap på akademisk nivå och studerat både politiska ideologier och såväl Sveriges som andra länders statsskick. Det är stor skillnad mellan att styra ett land och att ägna alla elever lika stor uppmärksamhet i ett klassrum. Om en demokrati-lektion går över styr, så bestämmer läraren för att det inte ska bli kaos. I somliga länder ingriper militären, på samma sätt om en lärare i ett klassrum, men med betydligt hårdare nypor för lektionen inte ska sluta i anarki och kaos. 

 

 

 

 

Rockad är ett specialdrag i schack där man i ett drag flyttar kungen och ett av tornen. Ordet rockad används i överförd betydelse om andra platsbyten, till exempel när två tjänstemän byter uppgifter.

 

Det konventionella regeringsspelet. Största parti får flest pluministrar, och bland dem statsministerposten. Ganska självklart i en tvåpartiregering. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

"Vi kan inte ha en värdegrund som kan godta ett uteslutande av delaktighet från ett riksdagsparti. Våra nämndemän nomineras av alla olika partier. Allmänhetens förtroende för domstolarna är viktigt ur ett samhällsperspektiv. Alla som vänder sig till domstolarna ska kunna lita på att vi inte har tagit ställning till vissa frågor på förhand", skrev Magnus Åhammar, som är domare vid Förvaltningsrätten och Migrationsdomstolen i Stockholm i Dagens Juridik 29 maj i år. Nu har det alltså hänt. 

På sedvanligt domarmanér har Åhammar oroat sig för att allmänheten ska få felaktiga uppfattningar om domstolarnas opartiskhet - inte för att allmänheten faktiskt kan ha rätt i sin misstro mot domstolarna. Domstolsantällda har alltså deltagit i en manifestation mot vissa av domstolarnas egna nämndemän - för att de är utsedda av fel parti, inte för att de har dömt fel.

Jag kan annars berätta om ett fall av grov mobbning mot en nämndeman, som utsetts av SD. Detta förekom även under rättens s.k. enskilda överläggningar, då beslut skulle fattas om tvångsomhändertagande av barn och vuxna, som inte begått något brott. Mobbningen leddes av en domare, med tydliga sympatier för S, samt en notarie, d.v.s en juridikstuderande som var ute på sin första domstolstjänstgöring, samt ett par nämndemän. Domslutet blev att föräldrarna miste vårdnaden om sitt nyfödda barn. Nämndemannen blev senare utesluten ur SD, sedan han offentligt kritiserat en partikamrat för ett rasistiskt uttalande, men med ett svepskäl som grund. 

Att vara nämndeman i en domstol är ett medborgerligt, och inte ett partipolitiskt uppdrag. Det är helt förbjudet att döma enligt sina politiska åsikter, om de avviker från lagen. Det är ett välkänt faktum inom domstolsvärlden att de nämndemän som oftast dömer efter sina politiska åsikter, är miljöpartister. En nämndeman är i praktiken en domare, eftersom varje ledamot i en underrätt har en röst var. 

Jag försvarar naturligtvis Stockholm Pride:s rätt att själva bestämma vilka som ska bjudas in eller inte bjudas in. Det ligger i föreningsfrihetens natur. Det var rätt att inte bjuda in SD, eftersom det är ett parti, som kör med falska kort, utesluter anti-rasister med olika svepskäl, och låtsas att man håller rent från raister och nazister. När någon sverigedemokrat ertappas med rasistiska eller nazistiska böjelser, avsäger sig denne sina offentliga uppdrag, och så tror alla att han /hon har lämnat partiet. Ingen kollar upp detta. Men SD är ett parti, som har arbetat hårt, även internt,  på att framstå som icke-rasistiskt. och har därför en massa medlemmar och sympatisörer, som helt enkelt inte tror att SD är ett rasistiskt parti. 

Som Pride och de domstolsanställda som medverkat i priden, har agerat, har de helt klart hjälpt SD med att framstå som offer. Trots att SD inte ens varit inbjudit har SD varit i högsta grad närvarande, bl.a. genom en uppblåsbar blå elefant och kravet att övriga sju partiledare skulle instämma i påståendet att "SD är homofober, som vi samarbetar med". Eftersom SD inte är ett öppet rasistiskt parti, är det fel att dra hela SD över en kam. Och det torde finnas fler "homofober" och medlemmar med en gammaldags sexualmoral inom KD än inom SD. Och bland MP:s muslimska väljare. 

När frägan ställdes var "frigoliten" (MP) först att vifta med sin pridefana, tätt följd av Jonas Sjöstedt. V. Efter mycket kort tvekan följdes de av Löfrvén, S. och Lööf, C. Och efter en något längre tvekan Björklund, L och Kristersson, M. De båda syntes övertala Busch-Thor, KD, att höja sin regnbågsfana, innan hon långsamt gjorde det. Hon har efteråt förklarat sin långsamhet med "inramningen". Var det sammankopplingen mellan "homofobi" och politisk tillhörighet, de icke inbjudnas påtagliga närvaro i form av en blå elefant eller frågan om alliansens kommer att bilda regering med stöd av SD? Det hoppas jag verkligen inte att alliansen kommer att göra, men det ska beslutas och motiveras av allianspartierna själva, och inte av vänsterextremisterna, som står bakom Pride. 

Pride är ett kommersiellt jippo, som inte ens alla RFSL-medlemmar och än mindre alla övriga homosexuella står bakom. Det handlar ju inte bara om homosexuellas rättigheter och försvaret av redan vunna segrar på det området, utan även om propganda för sexuell lössläppthet och rena pervsioner - och inte minst om att göra unga individer osäkra på sitt eget kön och spridandet av vanföreställningar om att någon kan vara född i fel kropp, som inte är den berörda individens egen kropp. Det handlar om att spränga gränser.

Tydligen anser domstolar i Stockholmstrakten att det är ett normalt kvinnligt sexuellt beteende, att har en kvinna blivit blixtförälskad i en främmande man, och samtyckt till ett vanligt samlag, så vill hon också bli påsatt i alla hål av alla hans kompisar.Vad man än tycker om Pride, måste man skilja mellan Pride som ett "privat rättssubjekt", med rätt att framföra i stort sett vilka åsikter som helst och bjuda in och samarbeta  med vilka dom vill, och domstolarna som myndigheter, som ska döma i bl.a. våldtäktsmål. 

En av kvällstidningarna hade idag rubriken Jagade våldsmannen satt redan inlåst, när Eric, 20, sköts ihjäl.

 

Jag har ställt frågan: Hade det varit okej om poliserna hade skjutit rätt person? Det är ju rent livsfarligt, när skjutvilda poliser springer omkring och skjuter ihjäl fel person. Vem som helst kan ju komma i vägen. När en hög polischef i Stockholm säger att det beror på hur man beter sig. Vi har just haft "Europride" i Stockholm, med en massa människor som har betett sig "avvikande". 

 

Två av poliserna var nyutbildade, med mindre än ett år i yrket. Får de lära sig sånt här i polisutbidlningen. Att de har rätt att döda? Jag misstänker det. Men man har inte rätt att döda ens om man tror att man har det. Det tyder ju snarare på uppsåtligt mord.

 

Som jag skrev i förra inlägget är det helt fel av åklagaren att inleda en utredning om tjänstefel. Den som ska utredas för tjänstefel är åklagaren själv och den höga polischefen. De skjutvilda poliserna bör utredas för mord, alternativt dråp. Jag dömer ingen för att jag skriver detta. Det åligger åklagaren i en mordutredning att beakta om det var en nödvärnssituation. Men tills detta är bevisat, måste huvudmisstanken vara mord eller dråp. 

 

 

 

Jag hade nog tänkt köpa en ny dator, men nu blev det tidigare än planerat. Det var skillnad mot när jag köpte dator förra gången. Det var frågor om allt för att logga in, och godkännanden hit och dit. Googles sekretesspoicy, som tydligen går ut på att man måste avinstallera en massa extratjänster, som en vanlig användare inte vill ha. Om man inte är en bedragare, som lurar pengar av folk, sedan de kommit över lösenorden till banken.

 

Varför kunde jag se mina senaste mobilstamtal på dataskärmen och vilka bankaffärerjag gjort med  mobilen? Jag var ju tvungen att flytta pengar med mobilen för att köpa en ny dagor, när den gamla inte fungerade. Google hade utan mitt tillstånd kopplat ihop "alla enheter" för att jag exempelvis ska kunna fortsätta på en annan enhet än den jag påbörjat samma aktivitet på. Med ett enda lösenord till allting. Toppen för kriminella. Så hela dagen igår fick jag använda till att avinstallera dessa oönskade extratjänster.

 

Bankerna varnar för att bdragare ringer och påstår att de är från banken eller polisen och frågar efter lösenord.Behövs inte alls.Polisen ska man inte lita på, när de åker runt och skjuter ihjäl folk, t.o.m.  deras egna hem. Att det var uppsåtligt  mord bevisas ju av att poliserna trodde att de hade rätt att skjuta "verkanseld", vilket är ett annat ord för att döda. Detta hände i Stockholm den 2 augusti. Den 20 juli sköt polisen ihjäl en man i Norrköpng i sitt eget hem, för att han skulle läkarundersökas. 

 

 

I det senaste fallet hade polisen troligen skjutit fel person. Någon hade ringt och känt sig hotad av en annan  person än den, som sköts. Hans enda brott var att han inte hade gjort som han blivit tillsagd, eftersom han inte förstod att det var "allvar". Han hade ju ett svårt handikapp, Dows syndrom, och var intellektuellt på en treårings nivå, enligt hans mor.

 

Det förelåg alltså ingen növärnssituation. I Sverige ska man dömas man till böter för ohörsamhet mot ordningsmakten, om man förstått vad det handlar om (vilket borde ha blivit domen för den dödade bilisten + påföljd för trafikbrott), däremot inte dödsstraff, som utdöms och verkställs av polis på plats. De skjutande poliserna i Sockholm utres nu för tjänstefel, trots att de borde utreedas för mord, alternativt dråp. De, som borde utredas för tjänstefel är ynkryggarna till åklagare.