Att vägra göra det man inte får göra
För Kristdemokraterna har det blivit snurrigt värre. Partiet vill som bekant avskaffa äktenskapet, och ersätta det med registrerade partnerskap även för heteropar. I reklamen för partiets ekonomiska politik heter det "Vi vill inte avskaffa rikedomen. Vi vill avskaffa fattigdomen." Men när det gäller just äktenskapet vill kd göra alla fattiga, för att inte de homosexuella ska få del av rikedomen.
13 av 24 kd-riksdagsledamöter svarar ja: religiösa vigselförrättare ska ha rätt att vägra viga homopar. Resten har inte svarat. Är detta ett tecken på uppror mot partiledaren Göran Hägglund som vill avskaffa äktenskapet, eller är det ett nytt utslag av kd:s hejdlösa opportunism? Partiet vill alltså avskaffa äktenskapet och präster och pastorers vigselrätt. Men de ska ha rätt att vägra!
Ateisten Morgan Johansson, s, säger däremot nej. Har han också ändrat sig? För en tid sedan stödde ju han, tillsammans med ateisternas ordförande Christer Sturmark, den katolska biskopen Arborelius och pastor Hedin kravet att äktenskapet ska avskaffas. Nu ska det tydligen behållas, och katolska präster och pingstpastorer ska tvingas viga homosexuella. Jag förutsätter att Morgan Johansson har kommit överens om detta med Sturmark, Arborelius och Hedin.
För Arborelius och Hedin är väl inte så korkade att de har skrivit under kravet att avskaffa äktenskapet under hot från Morgan Johansson att annars ska han trumfa igenom en lag i riksdagen, som tvingar katolska präster och pingstpastorer att viga homopar?
Äktenskapslagen, del 2. Kd:s könsneutrala partnerskaps-registrering.
Ska kyrkvigseln ställas utanför lagen?Ett äktenskap är inte ett avtal vilket som helst. Men löften utväxlas och det har likheter med ett avtal. Avtal tillhör civilrättens område, och därför är äktenskapet till sin juridiska natur civilrättsligt. Vigselförrättaren borde ju därmed inte bedriva någon form av myndighetsutövning. Men ändå gör han / hon det. Per definition. Det här med myndighetsutövning har skrämt upp många religiösa vigselförrättare, så att de beter sig som blinda möss och vill avsäga sig vigselrätten.
Ett avtal kan ingås muntligt, skriftligt eller på annat sätt, och då vanligen genom realhandling. Det finns som regel inga formkrav på att avtal ska ingås på ena eller andra sättet, men ibland finns det formkrav, och då vanligen att det ska vara skriftligt. Äktenskap mellan man och kvinna har sedan urminnes tider ingåtts i former som närmast liknar realhandling. Detta var ju uppenbart en realhandling när bruden skulle sängledas. Under den skriftlösa tiden var olika former av realhandlingar (ceremonier och symbolhandlingar) mycket viktiga. Om man enbart hade ingått ett muntligt avtal, uppstod det lätt tvister om man verkligen hade ingått något avtal. Med en ceremoni eller symbolhandling gjordes det tydligt att man verkligen hade ingått ett avtal.
Ett typexempel på avtal genom realhandling är när en person går in på en restaurang, beställer mat och börjar äta. Ätandet är den realhandling som sluter avtalet och betalningsskyldighet uppstår.
Namnet Olov Skötkonung kommer har många förklaringar, men mest troligt har det att göra med den symbolhandling som ´krävdes när mark bytte ägare*. Köpeavtalet slöts genom att säljaren tog ett spadtag av den mark som såldes och lade i köparens sköte, som var en flik av dennes mantel. (Den egentliga betydelsen av ordet "sköte".) Troligen gjordes detta inför vittnen, som efteråt kunde intyga att köpare och säljare inte bara hade pratat, utan också skridit till handling.
En vigsel måste väsentligen anses vara en realhandling, eftersom en viss procedur ska följas. Det finns obligatoriska inslag, som måste följas av både religiösa och borgerliga vigselförrättare, för att vigseln ska bli juridiskt giltig. Dessutom står det faktiskt i lagen att varje kyrkas egna bestämmelser (viss liturgi, mm) ska följas. Äktenskapet uppstår under vigselakten, som varken är en registrering eller bekräftelse av något som redan har hänt.
Detta har inget att göra med registrering. Vigselförrättaren är skyldig att anmäla ett ingånget äktenskap till folkbokföringsmyndigheten, där makarna registreras som gifta. Denna registrering är myndighetsutövning, och tillhör alltså det offentligrättsliga området. Kristdemokraterna bluddrar rejält när de vill ersätta kyrkvigseln med "civilrättslig registering" **.
Man måste alltså skilja mellan det som realt sker, att äktenskap ingås, och registreringen av det som har hänt. Som jämförelse: Om en kvinna föder ett barn utan myndigheternas kännedom blir barnet inte registrerat av folkbokföringen, men finns ändå. Barnets tillblivelse är ingen myndighetsutövning. De rättsliga konsekvenserna för kvinnan och mannen (försörjningsansvar, mm) tillhör det civilrättsliga området. Den enda anledningen till att vigseln anses som myndighetsutövning är den internationella rätten att ingå äktenskap inför "myndigheterna".
Detta innebär dock inte att kyran är en myndighet, eller att den enskilda vigselförrättaren sysslar med myndighetsutövning i egentlig bemärkelse. Vigselförrättaren går in i och ut ur myndighetsrollen under själva vigselakten, då han / hon representerar staten. Mycket mer avancerad myndighetsutövning än så läggs numera ut på privata rättssubjekt. Kd är i vanliga fall ett borgerligt parti, som är helfrälsta på privatiseringar. Men när kd nu vill avskaffa kyrkvigselns juridiska giltighet, hemfaller partiet åt kommunism: privata rättssubjekt ska inte på minsta vis syssla med myndighetsutövning! Vi förväntar oss nu, att kd stoppar alla privatiseringar i sjukvården... Jojo, där skivs ju vissa läkarintyg! Aborter förekommer, och eutanasi föreslås**.*
Ordet "myndighetsutövning" är ett modeord, som uppkom under senare delan av 1900-talet som beskrivning av domstolarnas och vissa förvaltningsmyndigheters verksamhet. Innebörden är ingalunda klar. Man skiljer mellan myndighetsutövning och faktiskt handlande. Undervsning och botandet av sjukdomar är normalt inte myndighetsutövning. Med detta ord avses vanligen beviljandet av en förmån (t ex sjukersättning) eller beslutet att frånta någon en rättighet (t ex frihetsberövande). Verkställigheten av sådana beslut, speciellt när det sker genom tvång, anses också normalt vara myndighetsutövning. Gränsen är dock flytande när verkställighet ska anses vara myndighetsutövning.
Privata företag, t ex försäkringsbolag, sysslar ju faktiskt med en liknande verksamhet, man beviljar försäkringar, man beslutar om ersättningar, eller så avslår man ansökningar. Vad skiljer då försäkringsbolaget från domstolar - och privata rättssubjekt (t ex aktiebolag), som faktikst bedriver myndighetsutövning? Om man nekas försäkring i ett bolag, kan man ju gå till en konkurrande bolag och kanske få en försäkring. Det finns däremot ingen konkurrens mellan domstolarna. - Om ett privat rättssubjekt ska bedriva myndighetsutövning, ska det ha uppdrag därtill från staten med stöd av en särskild lag. - Myndighetsutövning inom socialtjänstens område för enligt lag inte läggas ut på privata rättssubjekt. Verkställigheten får däremot ske i form av privata entreprenader.
En religiös vigselförrättare, som vägrar viga någon, bedriver inte myndighetsutövning. Det är först när han / hon har åtagit sig uppdraget, under själva vigselaktien, som han / hon går in i myndighetsrollen. Först då ska alla par behandlas lika. Det ska bli intressant att se hur man klarar detta liturgiskt i en kyrka som accepterar homoäktenskap. Den religiösa vigselförrättaren beslutar endast om vigseln är förenlig med kyrkans lära och hans / hennes religiösa övertygelse. Inga religiösa vigselförrättare beslutar längre om någons rätt enligt lagen att ingå äktenskap. Hindersprövningen görs numera av Skatteverket eller Försäkringskassan. Och hindersprövningen är den verkliga myndighetsutövningen, som beslutar om två personer har rätt att ingå äktenskap med varandra. Vigselakten är endast verkställighet.
Raligiösa vigselförrättare är dock skyldiga att kontrollera att hindersprövning har gjorts. Men i princip samma skyldighet har biluthurare, som är skyldiga att kontrollera att kunden har körkort. Denna kontroll är ingen myndighetsutövning - det är ju en kontroll att den beslutande myndigheten har tillstyrkt. Denna kontroll kan ibland kännas betungande för en religiös vigselförrättare. Om någon är utländsk medborgare, ska kanske hindersprövningen göras i dennes hemland, och det kan ju vara svårt att veta hur det går till i det landet. Detta problem är dock inget godtagbart skäl för kyrkorna att avstå från vigelrätten. Problemet skulle kunna lösas genom att utländska hindersprövningar valideras av Skatteverket.
Sten-Gunnar Hedin verkar ha kommit på rätt köl igen, efter fadäsen då han ville avskaffa äktenskapet tillsammans med den katolske biskopen, RFSU och ateisterna Sturmark och Morgan Johannson. Nu skrver han (Världen idag 14/11):
" 'Äktenskap' är för trossamfunden den i Sverige den legalt reglerade samlevnaden mellan man och kvinna i en gemenskap som Skapren själv instiftat och vars övergripande mål åär att skapa trygghet för det uppväxande släktet." (MIn understrykning. Förstår han nu att kd:s könsneutrala partnerskap inte är ett äktenskap?)
-------
*) På en annan blogg har en motdebattör till mig påstått att jord inte kunde säljas före 1200-talet, eftersom ätten ägde jorden. Påståendet är i princip riktigt. Men tydligen fanns det konkurrerande rättssystem. Att jorden ägdes av ätten, medförde att den enskilde brukaren inte kunde testamentera jorden till kyrkan, utan endast donera brukningsrätten under sin egen livstid. Kyrkan stred, i eget intresse, hårt för att ändra på detta. Under medeltiden förekom åtskilliga rättsprocesser mellan kyrkan och de lagliga arvingarna. Detta kom att bli en av anklagelsepunkterna mot kyrkan under Gustav Vasas regeringstid. Se vidare inlägg under kategorin Kyrkohistoria!
**) Enligt partnerskapslagen kan två personer av samma kön kan låta registrera sitt partnerskap. Att döma av lagformuleringen handlar det här om registrering av något som redan har skett, att de har ingått partnerskap. Det är lätt att förstå hur missuppfattningen att vigseln bara är en bekärftelse av parets kärlek. I övrigt har parnerskap samma rättsverkningar (med marginella undantag) som ett äktenskap. Kd:s "civilrättsliga registrirng" liknar ett partnerskap även för heterosexuella - som ska följas av en "kyrkvigsel" som är en juridisk nullitet. Vet de själva vad de vill?
***) Eftersom kärnan i all myndighetsutövning är att besluta om förmåner eller förlust av rättigheter, så är det väl i allra högsta grad myndighetsutövning att frånta någon rätten att leva?
Konsten att bära ett nederlag och segra nästa gång.
Ett viktigt skäl till att ja-sidan har vunnit äktenskapsdebatten (och kommer att vinna i riksdagen) är bristen på grundläggande religions- och kristendomskunskap i det nutida samhället.
Religionsundervisningen i skolan fokuserar på skillnader mellan religionerna, och förklarar inte skillnaden mellan religioner och sekulära livsåskådningar samt politiska ideologier. Därför missuppfattas den religiösa ståndpunkten, vilket ger en jordmån för den hets mot troende människor, vilken vi nu börjar se.
Kyrkorna och samfunden har också försummat den grundläggande undervisningen. Man har missat att det, som är självklart för troende och uppvuxna i troende hem, inte är själklart för alla. Även bland troende kristna finns bristande förståelse för kristendomens fundament. Annars hade så många kristna aldrig stött idén om könsneutrala äktenskap.
Det tillhör kristendomens absoluta grunder att människan har fallit i synd. Alla människor, inte bara de homosexuella! I stället försöker man bortdefiniera synden, vilket är påtagligt inte minst i äktenskapsdebatten.
Argumenten mot homoäktenskap uppfattas ofta som irrelevanta, felaktiga och uttryck för intolerans. Detta förstärks av att frågan på något sätt har monopoliserats av kd, som är ökänt för sin intolerans, bl. a. genom utfrysning och mobbning av partimedlemmar som inte delar partiledningens knäfall för avguden Mammon.
Erfarenheten visar att pekpinnar inte biter på dem, som inte förstår de bakomliggande religiösa grundvärderingarna till att troende är mot homoäktenskapen. Sådant som Guds vilja kan inte förklaras med rationella argument, Vad som får troende att säga nej till homoäktenskap är inte de rationella argumentet, utan deras religiösa övertygelse. Det är visserligen bra för samhället att göra som Gud vill. Men för att förklara det på ett "rationellt" sätt behövs en slutsatskedja i flera led. Det är svårt att föra sådana resonemang inför en publik, som saknar grundläggande religions- och kristendomskunskaper, som inte förstår skillnaden mellan religion och profana livsåskådningar samt politiska ideologier.
Det är alltid fel att lägga alla ägg i samma korg. Det hade varit bättre om kristna hade spritt ut sig på alla partier, så att kristendomsförfalskarna inte kunnat använda stora politiska partier som plattformar för sina angrepp på klassisk kristen tro.
När kd, efter sveket i abortfrågan, satt sig själva i rejäl sjönöd, rycker vissa kristna samfund, med kd-vänliga samfundsledare på kommandobryggan, ut som bogserbåtar. Vad som nu sker är att haveristen håller på att dra med sig bogserbåtarna i djupet.
Både den allmänna opinionen och riksdagsmajoriteten är för könsneutrala äktenskap. Kd kräver, i praktiken, att äktenskapet mellan man och kvinna ska avskaffas och ersättas av något slags homosexuellt partnerskap för heterosexuella med efterföljande homovälsignelse för heteropar i kyrkan.
Priset för att stoppa homoäktenskapen är alldeles för högt.
Vi borde tänka efter, på vilket sätt homoäktenskapen kommer att bli giltiga - och inför vem. Det råder ingen tvekan om att homoäktenskapen kommer att bli juridiskt giltiga och juridiskt jämställda med äktenskap mellan man och kvinna. Men tror man att homoäktenskap strider mot Guds vilja, kommer de inte att bli riktiga äktenskap.
Jämför med abortfrågan! De aborterade barnen dör på riktigt, och inte bara "juridiskt"! Om kd verkligen hade varit ett kristet parti, så hade man lagt allt krut på abortfrågan*. Det hela hade varit väldigt enkelt. Det enda kd hade behövt göra, var att ställa status quo i både abort- och äktenskapsfrågan som villkor för regeringsdeltagande före valet**.
Men en tvärstäker och arrogant Göran Hägglund trodde att han skulle kunna tysta den kristna opinionen i abortfrågan utan efterräkningar. Han lyckades tysta den kristna oppinionen, men det blev efterräkningar. När sveket i abortfrågan var fullbordat och homoäktenskapsfrågan kom på dagordningen, brast fördämningarna och den vrede som hade dämts upp i abortdebatten, släpptes loss.
Men Göran Hägglund är också en skrupelfri taktiker. De homosexuella röstar ändå inte på kd, så dem kunde man stöta sig med. Och de aborterade kommer naturligtvis inte heller att rösta på kd. Kd sätter verkligen en ny politisk standard! Det hade alltså varit bra att gå emot homoäktenskapen för den sakens egen skull, och när det ännu fanns en chans att vinna striden. Men att på det här sättet använda en minoritet som måltavla för redan uträknat parti att hålla sig kvar i riksdagen. Vilken minoritet kommer att bli måltavla för det politiska maktbegäret nästa gång? Kanske de psykiskt sjuka? Ja, dem har ju kd redan gjort till syndabocker för det missbruksrelaterade våldet.
Med lite sinne för proportioner: Som sakerna har utvecklat sig, är det viktigare att rädda äktenskapet och religionsfriheten, än att till varje pris hindra de homosexuella att göra sina låtsas-äktenskap juridiskt jämställda med äktenskapet mellan man och kvinna.
I st'ället för att försöka vinna ett redan förlorat slag, behövs en taktisk reträtt och omedlebar förstärkning av hemmafronten. Attacker mot religionsfriheten, kyrkornas vigselrätt och samfundens rätt att själva avgöra vilka de vill viga, kan inte uteslutas. Nu måste försvarslinjerna formeras!
-----------------
*) En av de frågor, som man visste före valet, att den skulle dyka upp under mandatperioden, var förslaget att ge utländska kvinnor, utan minsta anknytning till Sverige, rätt till abort i Sverige. Utländska kvinnor, som är bosatta i Sverige, studerar i Sverige eller vistas i Sverige av någon annan anledning, har redan förut haft rätt till abort i Sverige. Eftersom varken resa eller abort är gratis, skulle i praktiken bara sådana utländska kvinnor, som kunnat få abort ändå, kunna få abort i Sverige. Även i länder, där aborter inte är tillåtna, går det att få illegala aborter, som utförs av läkare och är helt säkra - för den som har råd att betala. Möjligheten till abort i Sverige för dessa kvinnor fyller alltså inget socialt behov, utan är enbart en markering från samhällets sida, att det inte finns några moraliska problem alls med aborterna.
**) Planerna till den borgerliga regeringsalliansen gjordes upp vid ett möte mellan de fyra borgerliga partiledarna i Göran Hägglunds hem i Bankeryd, och kallas därför Bankerydsöverenskommelsen. Denna gick bl.a. ut på att de borgerliga partierna skulle avstå från att driva partiskiljande särfrågor i valrörelsen och i regeringsställning, utan bara sådana frågor som de fyra partierna var överens om. Möjligheten att påverka den borgerliga regeringspololitiken fanns alltså i Bankeryd, före valet. Det var känt att både abort- och homoäktenskapsfrågan skulle dyka upp under mandatperioden. Om äktenskapsfrågan skulle vara en så stor fråga, så att kd är berett att sänka regeringen, framstår Göran Hägglund som en politisk bedragare, när han inte sa det under Bankeryds.överläggningarna.
Detta vill kd: Homopar får rätt att gifta sig - heteropar fråntas rätten att ingå äktenskap!
Med Kristdemokraternas nya äktenskapsbegrepp skulle den verksamhet som pågår här kunna kallas äktenskap. Rent juridiskt skulle de affärsavtal som görs upp här väga tyngre än de kyrkliga ceremonierna, och det skulle naturligtvis på sikt påverka uppfattningen av ordet "äktenskap". I skyltfönstren kan kärlekskranka män studera utbudet, innan de bestämmer sig. Bilden visar prostituionskvarteren i Amsterdam.
Alla ledande kd-politiker tror inte på äktenskapet. Fastän de har laglig rätt att ingå äktenskap, lever de i samboförhållanden. Det skrev jag i inlägget "Syndare i riksdagen i somras". Nu har sexliberalerna tagit över partiledningen helt och hållet. Kd:s förslag att avskaffa kykornas vigselrätt och ersätta den med en "civilrättslig registrering" är riktigt, riktigt dåligt. Kanske finns det en "dold agenda" även hos kd. Det är väl ingen hemlighet att en del av partiets högavlönade yrkespolitiker vill ha en sammanslagning med folkpartiet, så att de får behålla jobben vad som än händer med kd.
"Kristdemokraterna har förbisett att man med sitt förslag lämnar utanför äktenskapsbegreppet de heterosexuella par i kombinationen kvinna/man som ingår samlevnad (eller vad det nu ska kallas) borgerligt och utan efterföljande egenanordnad och äktenskapsbenämnd ceremoni. Det skulle för dem bli aningen obestämt vad för slags samlevnadsform de ingått. Har de enbart vigts borgerligt skulle heterosexuella par utifrån lagstiftningen alltså inte anses ha ingått ett äktenskap. "
Detta skriver f. d. kristdemokraten Stephan Alm, adjunkt vid Juridiska fakulteten vid Uppsala Universitet, i tidningen Dagen. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=159964 Har kd:s riksdagsgrupp verkligen förbisett denna konsekvens av sitt eget förslag? Ja, det skulle man kunna tro, om inte kd hade arbetat för att steg för steg montera ner kristendomens och kyrkans ställning. Vem kommer nu ihåg ungdomsförbundaren, jur stud, Emma Henrikssons förslag att tysta kyrkklockorna, för att skapa likställighet med andra religioner?
Att de religiösa samfunden skulle kunna få´ensamrätt till ordet "äktenskap" är ett sandlådeargument, som en ofattbar mängd kristna har gått på. Det går inte att inregistera ett allmänt använt ord som något slags varumärke, med ensamrätt för innehavaren. Och även om Svenska kyrkan, mot förmodan, skulle säga helt nej till att viga homopar, hindrar inget homosexuella att grunda ett eget trossamfund, som delar ut äktenskapsbevis till homopar, oavsett föregående "registrering" eller ej.
Den möjligheten har de i och för sig redan idag. Men så länge ordet "äktenskap" är ett juridiskt begrepp, har dock lagligen ingångna äktenskap en viss tyngd. Kd:s verbala manipulationer kan inte hindra att den pedagogiska skillnaden att "äktenskap är äktenskap och partnerskap är partnerskap" går förlorad. Det kommer den att göra i vilket fall som helst.. Men vad som helst kommer att kunna kallas äktenskap. All pedagogisk innebörd skulle gå förlorad, t ex att äktenskap bara kan ingås mellan två samtyckande vuxna.
Göran Hägglunds marionetter
Vår Herre? Kd-ledaren Göran Hägglund (överst) har plattat till den katolska biskopen Anders Arborelius.
Den katolska läkaren Bengt Malgren har startat rena korståget mot Svenska kyrkans rätt att förrätta juridiskt giltiga äktenskapsvigslar. Detta förvånar. Malmgren har tidigare visat sig mer ekumeniskt sinnad än de flesta svenskfödda katoliker. Men å andra sidan är det ett gemensamt drag hos svenskfödda katoliker att förneka gamla svenska traditioner, som hängt med sedan medeltiden. Allt utländskt är bra och allt svenskt är dåligt, tycks de mena. Nu är det franska revolutionens nyordningar för 200 år sedan, som ska införas i Sverige, om de svenska katolikerna får som de vill. Nyordningar som innebar att kyrkan miste sin plats "mitt i byn", som en samhällelig institution.
Nu anser Malmgren att det är "orimligt" att samfund som vägrar viga homosexuella får vigselrätt från staten. Själv tillhör han alltså en kyrka, som har haft vigselrätt från svenska staten i över hundra år, och under hela denna tid vägrat viga icke-katoliker. Vilken diskriminering!
"Katolska kyrkan anser att den särskilda utredaren har kommit till en riktig slutsats när det gäller frågan om huruvida trossamfunden även framdeles skall kunna ges rätt att förrätta civilrättsligt giltiga vigslar.Den nuvarande ordningen bör enligt Kyrkans mening behållas eftersom den kan sägas representera äktenskapets religiösa karaktär. /- - -/ Kyrkan anser i likhet med den särskilde utredaren att det inte bör införas någon vigselplikt för de trossamfund som medges vigselrätt."
Detta står i Katolska kyrkans eget remissvar till äktenskapsutredningen, daterat 7 januari 2008. Vad som sedan har hänt är att ateisterna och de namnkristna i kd-toppen har bedragit kyrkoledare i syfte att marginalisera kristendomen och kyrkan, att stänga inne religionen i kyrkan, så att det som sker i kyrkan inte har några verkningar utanför kyrkan.
En hel hop med lurade människor har redan glömt kd:s alla svek* och tror att kd har kommit på rätt köl. Våra katoliker har glömt hur Göran Hägglund försökte idka ministerstyre över bl. a. katolska kyrkan - som om denna vore en statskyrka - genom att angripa biskopens rätt att förkunna katolsk moraletik i abortfrågan. Att biskopen nu har vikit ner sig för Göran Hägglund är mer än beklagligt, men visar hur allvarlig ledarskapskrisen är i det katolska stiftet i Sverige.
Kan det vara så att biskopen har förts bakom ljuset av kd-medlemmar som tillika är medlemmar i Katolska kyrkan? Vore det i så fall inte bättre att införa en partipolitiskt vald kyrkoledning, så att medlemmarna får veta vem som styr i stiftet? Just nu verkar det vara Chriser Sturmark, som har skrivit en DN-artikel tillsammans med den katolska biskopen. (Se föregående inlägg på denna blogg!) Katolska kyrkan är ingen medlemsstyrd kyrka. Den styrs av sina 4 500 biskopar, som är spridda över hela världen. I Sverige är Anders Arborelius den enda katolska biskopen. I det svenska delen av Katolska kyrkan råder alltså biskopligt envälde. Men biskopen är beroende av sina rådgivare, som han verkar handplocka själv. En av dem är kommunalråd för kd. Små kotterier av medlemmar kämpar om biskopens gunst. Det är alltså inte bättre ställt i Katolska kyrkan än i den öppet politikerstyrda Svenska kyrkan.
Biskop Arborelius har nu alltså vänt sig mot sitt eget remissvar, och vill avskaffa kyrkvigselns juridiska giltighet. Och Malmgren läxar upp Lars Ohly, v, för att han inte vill avskaffa kyrkvigseln. Att "homofober" nu plötsligt vill frånta kyrkorna vigselrätten har gjort Ohly misstänksam.*
Men mig veterligt har Katolska kyrkan alltså inte tagit tillbaka vad man skrev i januari. Jag citerar avslutningen på remissvaret: "Katolska kyrkan måste därför tillförsäkras rätten att i varje särskilt fall avgöra om en vigsel är förenlig med den kanoniska rätten för att det skall vara möjligt att fortsätta att bistå staten med att förrätta vigslar som har civilrättslig giltighet." Här står det ingenting om att det är "orimligt" att samfund som vägrar viga homopar skall medges vigselrätt!
Även jag kan ge ett bidrag till språkvården. Med ordet "kompromiss" menas ett mellanläge mellan två ytterligheter. Att avstå något i utbyte mot något annan kallas "kohandel". Att avstå från vigselrätten är "kohandel" och inte en "kompromiss". Och vad får vi i utbyte? Ingenting! Det finns inga möjligheter att reservera ordet "äktenskap" för den kyrkliga ceremonin. Hur skulle det vara möjligt när Katolska kyrkan inte ens kan få ensamrätt till ordet "katolsk"?
Claphaminstitutet, som Malmgren varit med och grundat, skrev i sitt första pressmeddelande 23 januari 2008 att institutet ser som sin uppgift att åter placera kyrkan "mitt i byn", att åter göra kristendomen till en offentlig angelägenhet***. Hur går det ihop med franska revolutionens ideal, att kyrkan ska fråntas vigselrätten? Jo, det var franska revolutionens strategi i kampen mot kyrkan. Men detta hände ju i ett katolskt land. Och allting som sker i sådana länder är bra, enligt våra svenska katoliker. Eller är detta Katolska kyrkans strategi för att krossa Svenska kyrkan? Man har ju inte lyckats särsksilt bra med att rekrytera infödda svenskar som medlemmar...
------------
*) Ett annat exempel på kd:s svek är Anders Wijkmans agerande i EU-parlamentet, där han har röstat ner förslag från de kristdemokratiska och konservativa partierna i andra EU-länder att skriva in kristendomens betydels för Europas danande. Att nämna detta historiska faktum hade varit kränkande för Europas icke-kristna befolkning, enligt Wijkman, kd.
**) Om Svenska kyrkan, mot förmodan, skulle säga helt nej till att förrätta homovigslar, återstår möjligheten för de homosexuella att grunda en egen kyrka. Och ingen kan hindra denna kyrka att använda ordet "äktenskap" för sina religiösa ceremonier. Ingen kan ens hindra de att kalla sin kyrka "katolsk".
***) "Starka röster vill marginalisera kristen tro och förpassa den till kyrkor och privatliv. Men kyrkans plats är mitt i byn./- - - / Stiftelsen skall, enligt de nyantagna stadgarna, verka för den kristna trons tillämpning på kultur-, tros-, och samhällsförhållanden både inom och utom Sverige. För detta vill man också bilda opinion." Så skrev institutets direktor, förre kd-riksdagsmannen Tuve Skånberg i pressmeddelandet 23 januari. Har han också ändrat åsikt? Vill han också numera förpassa kyrkan och den kristna tron till periferin?
Katolik-biskopen och pingstpastorn kapitulerar i armarna på kondomkrämare och ateister - får beröm av Dagens Nyheter.
Biskop Anders Arborelius (övers t. v) och pingstpastor Sten-Gunnar Hedin (nederst t. v.) har skrivit en gemensam artikel i Svenska Dagbladet tillsammans med ateisterna Christer Sturmark, (överst t. h) ordf i Humanisterna, och Morgan Johansson (nederst t. h.), medlem i Humanisterna, där de hyllar RFSU:s äktenskapssyn. RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning) propagerar för fri sex och är Sveriges största kondomförsäljare.
Robespierre (t v) ledare för skräckväldet under franska revolutionen ersatte kristendomen med dyrkan av "Det högsta väsendet", Han avskaffade kyrkvigseln,som fortfarande är avskaffad i Frankrike och andra länder, som härjades av franska revolutionen. Stalin (mitten) hävdade att religionen enbart är en privatsak. Tingsten (lt.h.), legendarisk chefredaktör för Dagens Nyheter, avkristnade Sverige. Deras idéer präglar Arborelius', Hedins, Sturmarks och Johanssons förslag att göra kristendomen till en nullitet i det svenska samhället, en ren privatsak!
Biskop Arborelius nya budskap till världens katoliker (Blir han bannlyst?):
"En sådan lösning är också ett starkt ställningstagande för en sekulär stat där religiös tro eller livsåskådning inte styr de juridiska regelverken, där kulturella sedvanor inte sammanblandas med civilrättsliga regleringar och där de tillåts vara två olika sidor av samma mynt."
Dessa upplysande biskopsord kan utan tvekan appliceras på Polens abortlagar!
Tillsammans med Sten-Gunnar Hedin, Christer Sturmark och Morgan Johansson föreslår biskop Arborelius att den nuvarande kyrkvigseln ersätts med en "civilrättslig registrering", som innebär att trossamfund inte kan förrätta juridiskt bindande vigslar, utan att endast myndigheterna kan göra detta -" något som inte förhindrar att troende personer låter sitt samfund förrätta en välsignelseakt efter att ha genomgått den civila juridiskt bindande vigseln."
Har Arborelius glömt allting som han lärt sig under prästutbildningen i Katolska kyrkan? Här bluddrar han tillsammans med ateisterna om en "välsignelseakt" i kyrkan - i stil med de partnerskapsvälsignelser som nu förekommer i Svenska kyrkan! När inte ens en katolsk biskop kan hålla reda på vad som är kristen och katolsk äktenskapsteologi, enligt Katolska kyrkans eget remissvar* på Äktenskapsutredningen, hur ska då vanliga församlingsmedlemmar klara detta? Även i katolikers medvetande kommer äktenskapen att ingås inför den profana vigselförrättaren, med välsignelseakten i kyrkan som avrundning av festen och inledning till bröllopsnatten. Och naturligtvis kommer homosexuella att hänga på låset för att få sin kärlek bekräftad.
Och så kommer det att bli som i Frankrike, som är biskopens, pastorns och ateisternas föregångsland: En man kommer att ha en hustru, som han är gift med på båda sätten och en bihustru, som han är hans lagvigda älskarinna**. Denna ordning kommer säkerligen att försvaras med citat ur Gamla Testamentet! I Frankrike är det alls inte ovanligt att den lagvigda älskarinnan är gift på båda sätten med en annan man. Innan begreppet "den svenska synden" lancerades, var det katolska Frankrike syndens näste på jorden. Straffet för mord mildrades om motivet var svartsjuka. Detta är franska revolutionens verkningar.
Så här skriver biskopen, pastorn och ateisterna:
"En sådan lösning visar respekt för människors religiösa övertygelse eftersom den ger trosamfunden rätt att själva besluta om vilka par som man förrättar ceremoni för.
Kyrkor och samfund får då tillbaka den fulla beslutanderätten över en ceremoni med djupa religiösa och kulturella rötter, utan att staten lägger sig i vad den innehåller eller framtvingar teologiska kompromisser.
En sådan lösning är också ett starkt ställningstagande för en sekulär stat där religiös tro eller livsåskådning inte styr de juridiska regelverken, där kulturella sedvanor inte sammanblandas med civilrättsliga regleringar och där de tillåts vara två olika sidor av samma mynt.
Genom denna tredje väg skulle lagen frigöras från ett historiskt arv från en tid då Sverige var ett homogent land i vilket det var straffbart att inte tillhöra den lutherska läran."
Att staten lägger sig i och framtvingar teologiska kompromisser, är ett skrämskott som ateisterna har planterat hos kyrkoledarna. Det skulle vara klädsamt om biskopen och pastorn kunde ge exempel på teologiska kompromisser som deras respektive samfund har blivit påtvingade. Tydligen blandar de ihop staten med partivalen i Svenska kyrkan. Nu vill de att staten fråntar Svenska kyrkan vigselrätten.
Där kom det, kulturimperialismen! Sverige ska befrias från sitt historiska arv. Leve den heliga katolska kyrkan och franska revolutionen! Men denna kulturimperialism drabbar inte bara arvet från den protestantiska tiden, utan även arvet från den katolska tiden i Svenska kyrkan!
_______
*) "Katolska kyrkan anser att den särskilde utredaren har kommit fram till en riktig slutsats när det gäller frågan huruvida trossamfunden även framledes skall kunna ges rätt att förrätta civilrättsligt giltiga vigslar. Den nuvarande ordningen bör enligt Kyrkans mening behållas eftersom den kan sägas respektera äktenskapets religiösa karaktär. / - - - I sammanhanget kan påpekas att den aktuella liturgiska handlingen är just en kyrklig vigsel. Såvitt gäller Katolska kyrkan är det därför felaktigt att, som utredaren gör, uppge att den religiösa ceremonin består i att *få äktenskapet välsignat' ."
**) Denna särskilda form av bigami, som just katoliker ägnar sig åt, är följden av att den kyrkliga ceremonin framstår som innehållslös, som grädde på moset, som en välsignelse av något som redan har skett. Detta är fortfarande inte riktigt accepterat i Sverige, eftersom det är kutym att man avslutar ett tidigare förhållande innan man inleder ett nytt. Och är man otrogen, så handlar det om tillfälliga snedsteg - inte om veritabel bigami som hos franska katoliker. Oavsett hur det fungerar i vissa stamsamhällen, där månggifte är tradition, så medfdör det katolska älskarinne-stystemet, där en gift man har en annan mans hustru som sin permanenta älskarinna, en extremt stor risk för svartsjukedramer. Och naturligtvis klassförtryck. Det är ju underklassens män som får upplåta sina fruar som älskarinnor åt överklassen, kanske till sin egna chefer. Detta är en veritabel fara för "slippery slope", som utmynnar i gruppäktenskap med flera män och hustrur i samma "äktenskap".
Vad är mest förödande?
Tydligen råder det delade meningar även om den lutherska läran, vad den går ut på. Kan homosexuella ingå äktenskap? Eller blir homoäktenskapen bara låtsasäktenskap, oavsett vad de kallas?* När konventikelplakatet avskaffades, när det första steget på den långa vägen till religionsfrihet togs, yttrade en riksdagsledamot: "Nu må envar bli salig på sin fason." Även om vi har olika åsikter i homoäktenskapsfrågan, ska vi väl kunna mötas under ömsesidig respekt i gemensam tro på någon högre än vi själva?
Somliga är nu så panikslagna inför utsikten att homosexuella får del i något som kallas "äktenskap" att de i praktiken vill avskaffa äktenskapet - som de vill ersätta med en "civilrättslig registering" och sedan är det upp till paren själva om de vill följa upp med en kyrklig välsignelseakt. Finessen med detta skulle vara att ordet "äktenskap" förbehålls de religiösa samfunden. Man vill alltså i praktiken frånta vigselrätten från samfund (läs: Svenska kyrkan) som kan väntas viga homopar. Man vill avskaffa den uråldriga institution, som äktenskapet är, för att homosexuella inte ska få del av den.
Själv skulle jag föredra att begreppet "äktenskap" förbehålls man och kvinna. Men priset är för högt, när man vill avskaffa äktenskapets reella innebörd. Jag tror helt enkelt inte att dessa ohyggliga katastrofer kommer att inträffa, om homosexuella får ingå äktenskap. Och skulle de kunna inträffa, så har de redan inträffat! För vad skulle motivera de desperata lösningar, som nu lanceras av kd och dess uppbackare, om inte värsta tänkbara scenarior?
Och en sak har dessa desperata äktenskapsbevarare glömt: Även om samfunden får ensamrätt till ordet "äktenskap" så hindrar ju inte det enskilda samfund att stå till tjänst med kyrklig uppföljning av den civilrättsliga vigseln även för homopar, och kalla det hela "äktenskap". Även om Svenska kyrkan mot förmodan skulle säga helt nej till vigsel / välsignelseakt för homosexuella, hindrar inte det dem, som vill ha en sådan akt, att bilda egna samfund., som välsignar homopar och förklarar hatt de har ingått äktenskap.
Demokrati är majoritetsbeslut med minoritetsskydd. Sex riksdagspartier står bakom ett kompromissförslag som innebär att en könsneutral äktenskapbalk införs och de religiösa samfunden får behålla sin vigselrätt utan vigseltvång. Det är en hedervärd kompromiss. Det är demokrati. Det är religionsfrihet. 71 % av svenska folket är för homoäktenskap. Vi, som tillhör minoriteten i denna fråga, ska vara tacksamma för den kompromiss som har erbjudits oss.
Vi som har en mer "gammaldags" kristen tro har rätt att kräva att vår tro respekteras. Då ska vi också respektera andras tro.
Oavsett åsikt i sakfrågan, ja eller nej till homoäktenskap, är kd:s obstruktion mot normala demokratiska spelregler ovärdigt och förödande för alla kristna, men i synnerhet för oss som har en "gammaldags" kristen tro. Vi görs till åtlöjen.
________
*) Det finns mycket inom de religiösa samfunden, som bara är på låtsas, när andra samfund får avgöra vad som är "äkta". Barndopen i de katolska, ortodoxa och lutherska kyrkorna är inga riktiga dop, säger den baptistiska traditionen. Kvinnliga präster är inga riktiga präster, säger kvinnoprästmotståndarna i den lutherska kyrkan. Inge lutherska präster är riktiga präster, säger Katolska kyrkan.
Äktenskapslagen, del 1.
Kör över kd!
Det råder väl nu inget tvivel om att Göran Hägglund tillmötesgår de värsta skränfockarna inom homorörelsen, när de kräver att allt som sker i kyrkan ska vara en juridisk nullitet. Det stora flertalet homosexuella är sansade människor, som inte vill ha ett permanent krigstillstånd med oss som har en traditionell kristen tro. Jag tror att det är möjligt med en kompromiss i homoäktenskapsfrågan. Det hade säkert gått att få en ännu bättre kompromiss, om inte kd hade illfänats. Sex av de sju riksdagspartierna står bakom en bra kompromiss, som avvisas av kd.
Här följer en jämförelse mellan den nuvarande svenska lagstiftningen och Katolska kyrkan, men den stämmer även på Svenska kyrkan.
Så här skriver Katolska kyrkan i sitt remissvar:
"Såvitt gäller Katolska kyrkan är det därför felaktigt att, som utredaren gör, uppge att den religiösa ceremonin består i att 'få äktenskapet välsignat' (s 254)."
Och så här står det i den nuvarande svenska lagen 4 kap 1 - 2 §§:
"Äktenskap ingås genom vigsel i närvaro av släktingar eller andra vittnen.
Vid vigseln skall kvinnan och mannen samtidigt vara närvarande. De skall var för sig på fråga av vigselförrättaren ge till känna att de samtycker till äktenskapet. Vigselförrättaren skall därefter förklara att de är makar.
Har det inte gått till så som anges i första stycket eller var vigselförrättaren inte behörig att förrätta vigsel, är förrättningen ogiltig som vigsel."
Den nuvarande svenska lagen och Katolska kyrkan är alltså helt överens om att den nuvarande kyrkvigselen inte är någon välsignelse eller bekräftelse av något som redan har skett, utan att äktenskapet faktiskt ingås genom kyrkvigseln - i både dess juridiska och kyrkliga verkningar. Detta gäller alla äktenskapsvigslar mellan man och kvinna.
Så här står det däremot i lagen om partnerskap § 1
:"Två personer av samma kön kan låta registrera sitt partnerskap."
Här handlar det alltså om registrering av något som antas redan ha skett. Men hur kan man veta det? Vad är det som har skett? Ännu mer ologiskt blir det, när fortsättningen lyder 3 kap 1 §:
"Ett registrerat partnerskap har samma rättsverkningar som ett äktenskap med de undantag som anges i 3 och 4 §§.
Bestämmelser i lag eller annan författning med anknytning till äktenskap och makar tillämpas på motsvarande sätt på registrerat partnerskap och registrerad partner, om inte annat följer av undantagsreglerna i 3 och 4 §§." (Dessa undantag är så marginella att de ej återges här).
Genom "registreringen" (som i själva verket är en vigselceremoni) inträder alltså samma rättsverkningar som vid äktenskap! Om lagtexten hade erkänt att partnerskapet faktiskt ingås genom "registreringen" (som i själva verket är en vigselceremoni) hade onödiga missförstånd undvikits, t. ex. att vigselakten i kyrkan bara är en bekräftelse på något som redan har skett.
I nuvarande äktenskapslag står också 4 kap 6 - 8 §§:
"Vid vigsel gäller i övrigt
1. föreskrifterna i kyrkohandboken eller andra föreskrifter för svenska kyrkan, om vigseln förrättas av en präst i den kyrkan,
2. den ordning som gäller inom annat trossamfund, om vigseln förrättas av en präst eller någon annan i ett sådant samfund,
3. föreskrifter som meddelas av regeringen för andra fall.
Vigselförrättaren skall genast lämna makarna ett bevis om vigseln./- - / Vigselförrättaren skall genast sända underrättelse om vigseln
till Skatteverket."
Detta är ju intressant. Att katolska präster ska följa Katolska kyrkans egna bestämmelser står inte bara i den kanoniska lagen. Det står även i den svenska lagen! Göran Hägglund vill alltså riva upp den svenska lagstiftningen erkännande av den kaniska lagens giltighet i Katolska kyrkan! Samme Hägglund som vill påtvinga s. k. katolska länder svensk abortlag! Hägglund företräder en rent kommunistisk politik: religionen ska vara en privatsak!
I detta sammanhang vill jag också påminna om att Anders Wijkman, som är svenska kd:s ledamot i EU-parlamentet har gått emot de andra kristdemokratiska partiernas krav på att kristendomens betydelse för formandet av Europa skrivs in i EU:s konstitution.
Katolska kyrkan skriver också i sitt remissvar:
"Katolska kyrkan anser... att det inte bör införas någon vigselplikt för de trossamfund som medges vigselrätt. Äktenskapet mellan katoliker regleras av den kanoniska rätten... Katolska kyrkan i Sverige är en del av den världsvida Katolska kyrkan och har ingen möjlighet att ändra den kanoniska rätten eller förrätta vigslar i strid med dess bestämmelser. Katolska kyrkan måste därför tillförsäkras rätten att i varje enskilt fall avgöra om en vigsel är förenlig med en kanoniska rätten för att det skall vara möjligt att fortsätta att bistå staten med att förrätta vigslar som har civilrättslig giltighet."
Tre av de fyra regeringspartierna vill behålla samfundens vigselrätt, utan att det införs något vigseltvång samfunden. De tre oppositionspartierna säger samma sak i en gemensam motion. Nu förs en buskagitation i bl. a. tidningen Dagen att den nuvarande oppositionen kommer att bryta sitt löft till samfunden vid ett regeringsskifte.
Det bästa vore en blocköverskridande överenskommelse mellan de sex seriösa riksdagspartierna, som kör över kd. Sådana överenskommelser har gjorts i andra frågor, som kräver en långsiktig lösning som står sig över riksdagsvalen..
Och även om den nuvarande oppostionen i regeringsställning skulle gå emot sin egen motion, finns ingen anledning att i lag avskaffa samfundens vigselrätt. Det får de ta ställning till själva, om situationen skulle uppstå. 1975 infördes en lag, som gav präster i Svenska kyrkan rätt att vägra viga frånskiljda till nytt äktenskap. Bakgrunden till denna lag, som undertecknades av den socialdemokratiska justitieministern Carl Lidbom (!), var att flera Svk-präster (som då var statsjänstemän) hade dömts för tjänstefel, sedan de vägrat viga frånskijda. "Civil olydnad" kan ge resultat!
Kd vill förbjuda folk att gifta sig i kyrkan.
Kyrkvigseln ska ersättas med låtsasvigsel i kyrkan.
.
Kd vill göra kyrkvigseln till ren teater. Bilden visar en aktuell föreställning på Dramaten. Kommer folk verkligen att förstå något av äktenskapets religiösa innebörd, om de först har gift sig inför någon profan vigselförrättare? Kd arbetar för att minska kyrkans betydelse som samhällelig "institution". Missuppfattningen att kyrkvigseln bara är en "bekräftelse" på nåt som redan har skett, en avrundning av festen, kommer att förstärkas.,
De, som läst vad jag skrivit i frågan, har säkert förstått att jag anser att utlevd homosexualitet är en synd, som inte ska främjas av samhället genom partnerskap eller homosexuella äktenskap.
Men ändå är jag tveksam till att genom lagstiftning tvinga personer, som kanske inte delar min tro, att efterleva min religiösa övertygelse. Vissa religiösa bud, t ex "Du skall icke stjäla" är lämpliga att göra till allmän lag, men de är ju allmänt accepterade som moraliska imperativ.
Det är ju ändå frivilligt om man vill gifta sig med en person av samma kön. Sex av sju riksdagspartier står bakom förslag att behålla de religiösa samfundens vigselrätt utan vigseltvång för de religiösa vigselförrättarna.
Nu har Göran Hägglund, kd, gjort ett nytt utspel i äktenskapsfrågan. Han vill avskaffa de religiösa samfundens vigselrätt, i utbyte mot att de ska få ensamrätt till ordet "äktenskap". SAMFUNDEN SKA ALLTSÅ FÅ ENSAMRÄTT TILL EN BENÄMNING PÅ NÅGONTING SOM INTE LÄNGRE SKA FINNAS. Detta är skamligt. Det är bedrägeri.
Vi ska alltså avstå från någonting mycket värdefullt för att de homosexuella inte ska få del av det! Syftet är inte längre att bevara äktenskapet, utan att jäklas med de homosexuella.
Nu hoppas jag verkligen att de övriga partierna, står fast vid den utmärkta kompromiss som man har kommit fram till!
Politik är det möjligas konst.
Svaret är nej,
Men att vi får behålla de religiösa samfundens vigselrätt, utan vigseltvång för de religiösa vigselförrättarna, har högre prioritet för mig.
Och de som ska bestämma, riksdagens ledamöter, representerar inte bara sig själva. Det finns en opinion för könsneutrala äktenskap. Det finns kristna som anser att detta har stöd i Bibeln. Jag håller verkligen inte med om detta. Men man kan inte bara avfärda alla, som gör den tolkningen, med att de inte är kristna på riktigt. Riksdagsledamöterna representerar förstås sina partier, men de representerar också hela svenska folket. Det handlar inte enbart om att kompromissa mellan olika partipolitiska ståndpunkter, utan även om att göra avvägningar mellan olika opnioner.
Vi måste motsätta oss alla former av religiöst tvång och "bestraffningar" av samfund, som inte låter sin tro dikteras av staten. Om ett samfund, som vägrar viga homopar, skulle fråntas vigselrätten, är det en sådan bestraffning.
Försvaret av religionsfriheten måste gå före ambitionen att lagstifta fram en kristen livsstil.
Att främja en kristen livsstil är i första hand kyrkornas uppgift.
Det finns förstås inga vattentäta skott mellan religion och politik, men statens och de religiösa samfundens uppgifter. Denna fråga har studerats alldeles för lite i Sverige.
Politik är det möjligas konst. Ibland får man inte som man vill.
De borgerliga partier, som stödjer förslaget till könsneutral äktenskapsbalk menar att kompromissen redan är gjord, därigenom att de religiösa samfunden får behålla sin vigselrätt, utan vigseltvång för de religiösa vigselförrättarna.
Det tre oppositionspartierna har lagt en egen motion med samma innebörd. Jag skulle helst vilja se en blocköverskridande överenskommelse, som kör över kd, att de sex seriösa riksdagspartierna lovar varandra att inte inskränka den religiösa vigselrätten, oavsett vad som händer i valet.
Oord i samkönade äktenskapsdebatten
Olikkönat par
"Men nu brinner det i knutarna. Göran Hägglund behöver eldunderstöd. Det krävs en ännu tydligare, bredare och intensivare opinionsbildning än hittills. Kunde allmänna opinionen mobiliseras i den tekniskt komplicerade frågan om FRA-lagen borde detta vara fullt möjligt även i äktenskapsfrågan . / - - - / En tydlig folklig opinion skulle i bästa fall kunna leda till att vi även i fortsättningen har två så kallade juridiska figurer för samlevnad / - - - / Den vägen förefaller svårframkomlig. En civilrättslig samlevnadsbalk för alla par, där statens ansvar slutar vid en juridiskt giltig registrering och kyrkor och samfund förfogar över äktenskapsbegreppet, är ett intressant alternativ."
Detta har tidningen Dagens chefredaktör Elisbeth Sandlund skrivit. Tänka sig: två så kallade rättsliga figurer. Den svenska ogräslistan har redan begåvats med nya oord: Samkönade äktenskap respektiver särkönade äktenskap. Vore det inte enklare med en enda "rättslig figur", men använda olika begrepp när paren är samkönade respektive olikkönad:
partnerskap respektive äktenskap?
Det borde t.o.m. RFSL kunna ställa upp på. Och hade kanske gjort det om inte Lennart Sacrédeus, kd, som skrivit en motion om att behälla ordet partnerskap, inte hade försökt kila in sig hos den kristna opinionen genom att markera avståndstagande från den s. k. homosexuella livsstilen.
Göran Hägglund behöver eldunderstöd!?
"En civilrättslig samlevnadbalk för alla par, där statens ansvar slutar vid en juridiskt giltig registrering och kyrkor och samfund förfogar över äktenskapsbegreppet.
Samtidigt som äktenskapet blir en juridisk nullitet... Det är ju detsamma som att avskaffa äktenskapet, åtminstone i sin hävdvunna form som rättsinstitut.
"Utredarens skäl till att omdefiniera äktenskapet / till att även omfatta homopar / är tvärtom att han vill använda äktenskapets högre symboliska värde för att i normerande syfte skapa större acceptans för en homosexuell livsstil. Därmed förkastas samtidigt äktenskapets hittillsvarande normerande syfte, att knyta samman det biologiska, sociala och rättsliga föräldraskapet eller - annorlunda uttryckt - knyta samman mamma-pappa-barn och barnet med dess båda biologiska föräldrar."
Så skrev Lennart Sacrédeus i sin motion. Bortsett från att äktenskapet handlar om mer än att knyta ihop ett eventuellt föräldraskap, så har ju Sacrédeus rätt i att äktenskapet har både biologiska, sociala och rättsliga dimensioner.
Äktenskapet ska alltså tömmas på en del av sitt innehåll för att kyrkorna ska få ensamrätt till begreppet äktenskap, om Sandlund får som hon vill. Och det är för att genomföra den "reformen" som kd-ledaren Göran Hägglund behöver eldunderstöd!
Medan Hägglund trilskas och utkämpar sin låtsaskamp för äktenskapets bevarande, har oppositionen (s, mp, v) lagt fram en egen motion, som föreslår:
1. Nuvarande ordning behålls, men utvidgas till att även omfatta homopar. Nuvarande ordning innebär att både kyrkvigslar och borgerliga vigslar är juridiskt giltiga.
2. De religiösa samfunden behåller sin vigselrätt.
3. Religiösa vigselförrättare kan inte tvingas att viga något par.
4. Nya partnerskap ska inte kunna ingås, utan äktenskap blir den enda juridiskt reglerade samlevnadsformen för homopar.
4. Hittills ingångna partnerskap ska dock inte automatiskt omvandlas till äktenskap.
Hasse Boström, som är krönikör på tidningen Dagen, har hittat en enskild socialdemokratisk bloggare, Jonas Morian, som anser att vigseltvång för präster ska införas vid ett regeringsskifte. Det tror jag inte på. Om så sker skulle ju de tre oppositionspartierna gå mot sin egen motion. Det bästa vore en blocköverskridande överenskommelse, som kör över kd. Men fundera gärna på att införa benämningarna partnerskap respektive äktenskap för de fall då paren är samkönade respektive olikkönade. Den juridiiska och sociala verkligheten bakom båda begreppen skulle vara densamma.
Gör detta innan Göran Hägglund har avskaffat äktenskapet!
Det handlar också om att i demokratisk ordning vara en god förlorare.
Det handlar om att inte dra allmänhetens ringakting över traditionell kristen tro.
.
