larsflemstroms

 Är du lönsam lille vän?

"Nu reagerar socialminister Göran Hägglund, som även är partiledare för Kristdemokraterna, mot uppgifterna att flickor aborteras på svenska sjukhus." Hur har han reagerat? Det var ju Göran Hägglund, som med nästan stalinistiska fasoner och utrensningar tvingade oppositionen inom kd till tystnad, när han genomdrev att utländska kvinnor skulle få rätt att göra abort i Sverige. Mern det var förstås utländska män, som fick rätt att tvinga sina kvinnor att göra abort i Sverige., Kvinnors rätt att bestämma själva har aldrig legat kd varmt om hjärtat.

Kd har faktiskt aldrig varit motståndare till aborter. Kd har alltid varit för selektiva aborter och alltså motståndare till kvinnnornas rätt att bestämma själva.

Göran Hägglund har även tvingat svensk sjukvårdspersonal att utföra fler aborter än de psykiskt klarar av - även de som inte principiellt är abortmotståndare. Detta har satt press på sjukvårdspersonal, som principiellt är abortmotståndare, att hjälpa till med aborterna sav solidaritet med sina arbetskamrater. Under hösten rasade en debatt om pingstvänner utför aborter.

Hägglund kan ju inte har varit ovetande om att kvinnor, som inte kan få abort i sitt hemland, söker sig till Sverige - eller rättare sagt: tvingas av sina män. Men det var en del av spelet om regeringsmakten, priset för att de andra regeringspartierna skulle ställa upp på kd:s utspel om fastighetsskatten. I valet mellan pengarna och livet, väljer kd alltid livet. Hägglund kan inte ha varit ovetande, eftersom en sammanställning av olika länders abortlagar fanns med i den utredning, som föregick beslutet. Det var alltså förutsebart att kvinnor från våra grannländer skulle komma till Sverige och få abort. Beslutet var ju speciellt avsett att krossa den restriktiva, polska abortlagstiftningen. Svensk kulturimperialism mot kyrkans inflytande på lagstiftningen i andra länder.

Nu handlar det emellertid om invandrare i Norge, som vill ha manliga arvingar. Därför tvingas dessa arma invandrarkvinnnor i Norge, att åka till Sverige och göra abort om det väntade barnet är en flicka. I Norge får man nämligen inte veta det väntade barnets kön, förrän tidsgränsen för abort är passerad.

Detta tål att tänka på. Det var ju pinsamt att barn aborteras för att de har fel kön. Meningen var ju att barn till fattiga föräldrar skulle aborteras. Men hade det varit mer försvarbart?

Barn håller på att bli ett privilegium för medel- och överklassen. Kd har inget haft att invända mot den utvecklingen. Problemet är (och har länge varit) att medel- och överklasskvinnorna inte vill ha tillräckligt många barn för att sörja för återväxten. Den selektiva abortpolitiken i Sverige före 1975 syftade till att hindra just medel- och överklasskvinnor att göra abort. Det är en tid som många kristna s.k. abortmotståndare längtar tillbaka till. Att vissa pingstvänner utför aborter är kanske inte enbart på grund av solidaritet med icke-troende arbetskamrater, som inte står ut med allt dödandet. Och bland kd-politiker med rötter i frikyrkligheten finns ett uträglat förakt för de ekonomiskt mindre framgångsrika. Och då syftar jag inte på Livets ord, utan på de frikyrkor som har funnits i flera generationer. Där "tron" har hunnit bli en livsstil och umgängesform och ett sätt att knyta kontakter. Det ger ekonomisk framgång. Det är så ruttet, det kan bli. Dessa veritabla Mammons-dyrkare tror att den kristne Guden belönar de sina redan här på jorden. De ekonomiskt framgångsrika har det rätta genetiska arvet, resonerar dessa Mammons-dyrkare. De tror att arvsynden är genetiskt ärftlig, men att den genetiska "sjukdomen" har helats genom att någon har omvänt sig och blivit ekonomiskt framgångsrik. Skrapa på ytan av delar av den svenska frikyrkligheten, så kommer detta fram!

I  alla länder och i alla tider (fram till senare delen av 1900-talet i Västeuropa) är det de fattiga som stått för huvuddelen av preproduktionen. Sedan skulle rasen förbättras genom att de fattigas reproduktion hölls tillbaka -.en politik som kd inte har tagit avstånd från. Föjden blev minskad nativitet och en åldrad inhemsk befolkning i de utvecklade länderna., Befolkningsbortfallet genom aborterna har ersatts med invandring. Det får man inte tala om. Men så sker det som sker. Även invandrarna börjar abortera. Selektivt.

"Vad är exkommunicering? Uteslutning från ett politiskt parti? Det är så icke-katolikerna betraktar det - de gillar att kalla uteslutning från kommunistpartiet för "exkommunicering". Katolikerna däremot borde känna till att en fullständigt uteslutning från deras kyrka är absolut omöjlig. I kyrkans ögon kan en döpt kristen aldrig bli 'oberörbar' genom någon handling han begår - hur förskräcklig den än är. Om kyrkan som det svåraste straff hon äger förbjuder en döpt kristen att bekänna sina synder, att i mässan ta emot den eukaristiske Kristus och den sista smörjelsen när döden är nära, så gör hon det alltid i hopp om att snart få häva exkommuniceringen. Ingen andlig myndighet vill ju till sist ta på sig ansvaret att låta en människa dö utan denna trygghet. "

"Att använda sig av exkommunicering som ett sätt att utöva politisk påtryckning (så som man ofta gjorde under medeltiden) förtjänar med rätta att fördömas."

Detta förklarar varför påven hävde bannlysningen * av biskop Richard Williamson, som nu har utvisats från Argentina för sina pro-nazistiska uttalanden. Det var givetvis ingen politisk gest.

Men vad Katobs skriver är också uttryck för en viss ecclesiologi**, samma ecclesiologi som bär upp Svenska kyrkan. Ingen kan uteslutas ur Svenska kyrkan.

Och har svenska kyrkan egentligen uteslutits ur den universella*** kyrkan? Och har inte nya biskopar lagts till raden av biskopar med apostolisk succession även efter den s.k. reformationen i vårt land? Svenska kyrkan är den enda protestantiska kyrkan i världen med obruten apostolisk succession sedan den "katolska" tiden!

De svenska biskoparna är kanske snarare "suspenderade" än uteslutna ur den universella kyrkan?

Bekännelsetrogna kristna i Svenska kyrkan utsätts ideligen för uppmaningar att "bilda eget". Sådana uppmaningar är av djävulen. De går ut på att reducera Svenska kyrkan till en frikyrklig sekt, som definitivt har kapat alla förtöjningar bakåt med den universella kyrkan.

Även bland svenska katoliker förekommer kritik mot påven för att han hävde bannlysningen av Williamson och de tre övriga SSPX-biskoparna. Det är katoliker som vanligtvis talar sig varma för ekumenik med protestantiska samfund, men själva är de sekterister. Och de föredrar ju ekumenik med frikyrkliga sekter framför ekumenik med den svårt sargade Svenska kyrkan, som dock är Kristi kyrka i Sverige, grundad av "katolska" missionärer för tusen år sedan.

Om inte påven hade hävt bannlysningen av Williamson, som trots sina avskyvärda politiska uttalanden, står Katolska kyrkan nära läromässigt, hade vi då haft minsta hopp om ett katolskt erkännande av Svenska kyrkan som rättmätig arvtagare till den odelade, universella medeltidskyrkan i Sverige? Hade jag själv haft minsta rätt att kräva av "riktiga" katoliker att de ska erkänna mig som "luthersk katolik"? SSPX-fallet är prejudicerande!

Är det inte dags att posthumt häva bannlysningen av Luther?

_______________

* Bannlysning är samma sak som exkommunicering. Katobs förklarar vad det innebär. Bannlysning av ett helt land kallas interdikt, något som drabbades Sverige 1520. Det kom att påverka vårt lands hela historia. Med interdiktet som förevändning föll Kristian Tyrann in i Sverige, vilket kulminerade med Stockholms blodbad.(Se kategorin Kyrkohistoria).
**  Ecclesiologi = läran om kyrkan
*** Den universella kyrkan, är ett begrepp som jag hittat på själv. (Begreppet används kanske av andra i andra sammanhang, och då kanske med en annan betydelse). Med den "universella" kyrkan menar jag den kyrka som hade funnits om inte kyrkan hade splttrats. Den "universella" kyrkan är i stort sett identisk med den katolska kyrkan, i likhet med att en person som mist armar och ben är samma person som han hade varit om han inte mist armar och ben. Samma person med handikappad. En av de tvister jag haft med katoliker, är mitt påstående att även Katolska kyrkan har skadats av splittringen under 1500-talet.

En tidigare fp-politiker, som nu jobbar som lobbyist för homoääktenskapslagen, har frågat ledamöterna i kyrkostyrelsen om deras åsikter i homoäktenskapsfrågan. Majoriteten hade sagt ja, men kan komma att ändra sig. Varför då inté påverka dem att säga nej, i stället för att angripa kyrkornas vigselrätt som sådan?

Jag hara haft många diskussioner på nätet med den f.d. fp-politikern. Han har upprepade gånger försäkrat att de religiösa samfunden ska få behålla sin vigselrätt - utan tvång att viga homopar för vare sig enskilda präster eller samfunden som helhet.

Religionsfriheten ska respekteras! Men det hindrar ju ingen att aktivt försöka påverka hur det samfund, som man tillhör (eller inte tillhör) beslutar i frågan. Något vigseltvång för reliösa vigselförrättare kommer inte att skrivas in i lagen.  Om det är vi överens, och allt är frid och fröjd. Kyrkan behöver inte alls tycka lika som landets parlament.

Vi, som tycker att Svenska kyrkan ska säga helt nej till homovigslar, har rätt att kämpa för vår åsikt. Och de som tycker tvärtemot för sin. Det är vi överens om. Men sedan kommer det där: Vad händer på längre sikt? Nja, ingen kan ju lova att inte framtida partikongresser beslutar att arbeta för vigseltvång. Men det måste de i så fall driva i riksdagen också, för att det ska bli lag. Det kommer i så fall att granskas av remissinstanser och lagråd, och prövas enligt både Sveriges grundlag och Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Och konventionen, som gäller som överordnad grundlag i Sverige, värnar mer om religionsfriheten än den svenska grundlagen. Vilket Åke Green-fallet visade.

Ska vi då kasta in handduken och ge upp vigselrätten frivilligt? Det är bekvämt. Jag säger: Låt de homosexuella få sin könsneutrala äktenskapslag (Hur stor rätt har vi att bestämma hur icke-troende ordnar sina liv?) om vi får ha vår traditionella tro i fred. Ett absolut minimikrav, om kyrkomötet skulle säga ja, är att vi får ha kvar våra kristna präster, som rättar sig efter Guds ordningar - och att de ska ha vigselrätt!

Nu försöker man binda upp både präster och kyrkopolitiker att säga ja. Präster avkrävs svar av journalister och lobbyister (inte av sina egna församlingsmedlemmar, som har rätt att fråga) om de kommer att viga homopar. Ändå har man sagt - inte minst från fp - att det är fel att tvinga någon. Det vore fel även gentemot homoparen själva. Det behövs alltså inga listor - om kyrkomötet säger ja - på präster som vägrar viga homopar. Det behövs i så fall listor på präster som vill viga homopar, och gör det med övertygelse och glädje.

Det är fel att kasta ut handduken redan nu. Klarar vi inte matchen om sådär tio år, är det ändå ute med Svenska kyrkan. Det bästa som finns, när man är i underläge, är tid. Vapenvila, men inte kapitulation. Om  de, som vill avskaffa religionsfriheten men inte just nu, sedan bryter vapenvilan, ska de möta en motståndare som är  bättre rustad än idag.

Har de tänkt lobba för att avskaffa vigselrätten, alternativt inför vigseltvång för religiösa vigselförrrätarre, ska vi lobba för att avskaffa den könsneutrala äktenskapslagen. Vill de ha kvar den, får de respektera religionsfriheten! Och det tror jag många inom homorörelsen är beredda att göra. Det är inte roligt för dem heller att leva i ett permanent konflikttillstånd. Med undantag för den handfull provokatörer, som ständigt bråkar med kristna.

--
Jag har skrivit förut att det är ingen mänsklig rättighet att bli präst, men en mänsklig rättighet att utöva sin religion utan att profana myndigheter bestämmer vad Gud har sagt. Och kräver utövandet av religionen att man har präster, som rättar sig efter Guds ordningar, så måste det finnas sådana präster. Det får inte bli som i kvinnoprästfrågan, där debattörerna huvudsakligen var präster själva. Det behövs en ny rörelse för bekännelsetrogna lekmän i Svenska kyrkan.

Även om man råkar vara vald till kyrkomötet på en partilista, representerar man inte sitt parti utan kyrkans medlemmar och ytterst kyrkans Herre.

Det är emellertid ofrånkomligt att i en kyrka, som har 76% av landets invånare som medlemmar, det finns en viss överensstämmelse mellan kyrkomedlemmarnas och hela väljarkårens åsikter. Detta är inte av ondo, om bara de s.k. kyrkopolitikerna klarar de olika rollerna som beslutsfattare inom kyrkan och det profana samhället.

Kritiken mot partipolitiseringen av kyrkan skjuter ibland över målet, och är i en del fall en täckmantel för andra politiska syften. Vissa teologiska åsikter stämplas som "politiska" för att de stöds av vissa partiföreträdare. Detta gäller i hög grad äktenskapsdebatten, där frikyrkliga och katolska sekterister försöker ta vigselrätten från Svenska kyrkan i syfte att rädda kvar kd i riksdagen. Detta är inget allkristet intresse!

Homorörelsen visar vägen för hur framgångsrik politisk påverkan ska drivas. De har inte låtit något enskilt parti monopolisera sina krav, som de i stället driver genom alla partier. Och varför skulle de inte det? Alla homosexuella är ju inte stöpta i samma politiska form.

De ideliga försöken att koppla ihop bekännelsetrogen kristendom med ett visst parti är förödande för kyrkans möjligheter att föra ut det bekännelsetrogna budskapet till andra partiers väljare. Därigenom förvärras partipolitiseringen av kyrkan.

Men Jesus är Herre över både moderater och socialdemokrater. Båda tillhör de kyrkan. De, och alla andra!

Den katolska bloggaren Bengt Malmgren har fortfarande inte publicerat min kommentar igår på sin blogg. Kommentaren är identisk med föregående inlägg på denna blogg. Malmgren har däremot publicerat en kommentar, från sign Jonas, till en tidigare kommentar från mig på Malmgrens blogg. Jonas skrev:

"Det spelar ju ingen roll vilken bakgrund Zaremba har, väldigt bra och träffsäkert skriver var det i vart fall. Inte fullt lika träffsäkert var Flemströms inlägg..

Det stora felet är ju att de politiska partierna överhuvudtaget har makt i Svenska kyrkan. All makt och härlighet i de teologiska frågorna ska givetvis tillkomma biskoparna genom sitt ämbete och sin sakramentala vigning genom vilken de genom den Helige Ande kan vägledas i sina beslut. Hade vi haft en episkopal kyrka med episkopal makt hade Svenska Kyrkan varit mycket mer kyrka än idag, idag vill den inte vara kyrka, även om det finns undantag, och egentligen många sådana, som Flemström visar på.

Men det är nog kanske bäst med tanke på vad som nu sker att det blir en splittring där de biskopar, präster och andra som vill vara kyrka går och sitt håll där de biskopar, präster och andra som vill vara kyrka går och sitt håll  "

Jag har svarat följande:

Jonas,
om du är samma Jonas som kommenterat på min blogg, så skrev du där att ÄB Anders Wejryd borde säga ifrån "Här bestämmer jag." Det gjorde han som biskop i Växjö, men tror inte att alla bekännelsetrogna präster i stiftet uppskattade det. (En av dem har sagt till mig att det i praktiken var skolchefen Kajsa Wejryd som bestämde. Anders själv lär vara en mjukis.) Svenska kyrkan med sina 14 biskopar är inte jämförbar med Katolska kyrkan, med sina 4.500 biskopar spridda över hela världen. Svenska kyrkan har problem. Katolska kyrkan har också problem - delvis samma problem, delvis andra problem.

Maciej Zarembas personliga bakgrund är relevant, då han gör vidlyftiga uttalanden om sådan han inte känner till och begriper. Jag uppfattar hans DN-artiklar som närmast rasistiska mot folkslaget svenskar, som ju dominerar i Svenska kyrkan. Det är ingen ände på uselheten. Ingenting är bra.

Jag tvivlar inte alls på att det skulle bli ett lyft för Svenska kyrkan om de 14 blev en del av de 4.500. Men vägen dit är lång, och vi behöver praktiska lösningar på hur Svenska kyrkan ska styras under tiden. Partivalsystemet måste ersättas med något annat, men det måste få ta tid. Att gå för fort fram skulle öppna dörren för politiska extremister, som då skulle kunna ta över församlingar med låg kyrklig aktivitet.

De samordnade attackerna mot Svenska kyrkan från frikyrkliga och katolska sekterister löser inga problem, utan bidrar till marginaliseringen av den kristna religionen i det svenska samhället. Det är samma trista attacker, som när frikyrkopredikanter, som valts in i riksdagen, levererade mot Svenska kyrkan under 1930-talet. Ett försvagat biskopsämbete och ett försvagat prästämbete, en dålig sakramentsförvaltning och teologisk otydlighet blev föjden.

Jag kan inte förstå hur katoliken Bengt Malmgren kan attackera Svenska kyrkan i samarbete med sakramentsförnekare som Stefan Swärd - som inte vill göra Svenska kyrkan till en "fri kyrka", utan till en "frikyrka". Malmgren låter sig utnyttjas i ett spel, som driver Svenska kyrkan ännu längre bort från Katolska kyrkan.

Om Jonas tycker att det är bra med en splittring, som medför att  "de biskopar, präster och andra som vill vara kyrka" blir uteslutna ¨(eller utesluter sig själva) ur Svenska kyrkan, och fråntagna sin rättmätiga del av svenska folkets kyrkliga kulturarv, håller jag inte med!

I debatten framförs emellanåt påståendet att kyrkvigseln är en relativt ny företeelse, ett resultat av "borgarklassens uppstigande". Denna rättshistoriska missuppfattning används som stöd både för åsikten att vilka konstellationer som helst (inte bara man och kvinna) kan ingå äktenskap, och för åsikten att vi kan avstå från kyrkvigseln. Att kyrkvigseln inte alls skulle vara någon viktig kyrklig handling. Kristdemokraterna och deras medlöpare har lagt sig platt under HomO:s gamla dimridåer. De homosexuella som vill gifta sig samkönat vill naturligtvis inte avskaffa kyrkvigseln. Ombytta roller! Nu fattas bara att homosexuella vill ta emot nattvarden, så kommer kd att lägga lagförslag att avskaffa nattvarden i dess gamla (sakramentala) form, och ersätta den med en minneshögtid över den avlidne Jesus. Jag förväntar mig att samma katolska debattörer, som har stött förslaget att avskaffa kyrkvigseln, även vill avskaffa nattvarden, och ersätta den med en civilrättslig registrering (s.k. motbok) över gjorda inköp  på Systembolaget.

1734 års lag, som formellt alltjämt är gällande lag i Sverige (den är alltså inte upphävd utan ändrad kapitel för kapitel)* är den första allmänna lag som skivits sedan danskarna regerade Sverige. 1686 års kyrkolag var den första kyrkolag sedan den "katolska" tiden. Detta innebär att domstolarna dömde efter kungliga stadgor, sedvanerätt och Bibeln. Viss vägledening söktes i de medeltida landskapslagarna samt Magnus Eriksson allmänna landslag och stadslag (även de medeltida).

Påståendet att kyrkvigseln infördes först 1734 är i princip fel. Det som kallas "gällande rätt" **  fanns - och finns fortfarande i de fall skriven lag saknas. -(1865 infördes principen att ingen får dömas för brott utan skriven lag, men i civilmål är skriven lag fortfarande inte nödvändig för att en domstol ska avgöra ett mål. Kd:s "civilrättsliga registrering" kommer att bli ett gungfly av rättsosäkerhet - ännu värre än förhållandena före 1734.)- Det var hårda straff för äktenskapsbrott, och hårda villkor för den som var född utom äktenskapet, även före 1734. Men en svårare juridisk nöt att knäcka för domstolarna att avgöra om ett par verkligen hade ingått äktenskap.

Att kyrkvigseln fastslogs som det enda lagliga sättet att "fullborda" ett äktenskap i 1734 års lag, motsäger alltså inte att detta var "gällande rätt" även före 1734. Men troligen hade domstolarna möjlighet att "legalisera" ofullständiga äktenskap.

Äktenskapets ingående tänktes inte som idag som en kortvarig "akt" -(där t ex kyrkvigseln är både början och slutet på ingåendet)- utan som en långvarig process, som började med trolovning och avslutades med vigselakten. Därför kunde det finnas ofullbordade äktenskap, särskilt om det fanns barn som avlats i ett trolovnings-förhållande ***.

Kyrkvigseln är alltså ingen nyordning, som infördes 1734, men kyrkvigseln -(och efter 1908 även den borgerliga vigseln)- har alltmer kommit att tränga ut de övriga leden av ingåendet av äktenskap, så att vigseln nu är den enda återstående obligatoriska delen. -(Visserligen är hindersprövningen obligatorisk, men den är ju inte på något sätt bindande, och så bör det förbli. Biskoparna, som vill ersätta kyrkvigseln med en juridiskt bindande hindersprövning, är ute och cyklar rejält. Resultatet skulle bli ännu fler förhastade äktenskap, ännu fler skilsmässor och ännu fler skilsmässobarn, som får växa upp utan sina båda föräldrar. Biskoparna och deras frikyrkliga och katolska påhejare tycker kanske att detta är ett rimligt pris att betala för att slippa homo-äktenskapen. Som jag också är emot, men inte till vilket pris som helst.)-

Under medeltiden var kyrkvigseln en obligatorisk del för fullbordandet av äktenskap. De hedniska sedvanorna med sängledning etc levde kvar, och uppfattades av många som fullbordandet av äktenskapet, varför de struntade i kyrkvigseln. -(Och så kommer det bli även med kd:s civilrättsliga registering. När kyrkvigseln blir en juridisk nullitet, kommer nog många att åka på smekmånad direkt.)- Detta ledde tidvis till katotiska förhållanden, speciellt inom det arvsrättsliga området, varför kyrkan tvingades legalisera ofullbordade äktenskap i efterhand. Såvitt jag vet utan stöd i någon lag.

Om vigseln förrättades på pastorsexpeditionen, på kyrktrappan eller inne i kyrkan, saknar betydelse för vigselns giltighet som rättshandling. Det visar snarare på vigselns teologiska betydelse, att kyrkan såg vigseln som en förutsättning för att få berträda kyrkan, speciellt om bruden inte var oskuld.

Samma sak var det med dopet. Man fick inte föra fram sina odöpta barn till altaret, som idag. Själv är jag döpt längst ner i kyrkan, enligt den långt in på 1900-talet bevarade medeltida seden.

______________________

*) Det finns bara en enda bestämmelse kvar, som fortfarande har samma lydelse som 1734. Det är den s.k. tvesalalagen, som reglerar vem som är rättmätig köpare /ägare, om någon har sålt samma vara till två olika köpare.

En del bestämmelser från 1734, och även en del senare bestämmelser, är formellt upphävda i samband med att de har ersatts av nya lagar. Andra bestämmelser är inte formellt upphävda, utan finns med i bakgrunden, och kan därför komma till användning om de nya lagarna inte ger tillräckliga svar. Vid lagkonkurrens (d.v.s. om olika lagar strider mot varandra, har nyare lag som regel företräde framför äldre lag, om inte den äldre lagen är en överordnad lag. Grundlagarna är överordnade vanliga lagar (exempelvis är religionsfriheten överodrnad anti-diskrimineringslagarna), vartill Europakonventionen är överordnad de nationella grundlagarna. Många av de argument som används mot "konservativa" kristna i Svenska kyrkan är juridiska lågvattenmärken. Å andra sidan har de "konservativa" delvis sig själva att skylla, när de går på vilka pseudo-juridiska argument som helst.
 
**) "Gällande rätt" är det som faktiskt gäller, den praxis som har lagts fast av domstolarnas domar. Denna praxis kan ibland avvika från de skrivna lagarnas bokstavliga betydelse, enligt vardagligt språkbruk. Många anklagelser, som riktas mot "konservativa" präster i Svenska kyrkan, för att inte följa "lagen" är falska, och bygger alltså på angriparnas egna feltolkningar av vad som gäller, vad som är gällande rätt.

***) En jämförelse mellan vigseln som rättshandling och avtalslagens bestämmelser om slutande av avtal, samt olika sätt att ingå avtal, finns i inlägget Myndighetsutövning? (Länk finns i spalten till höger), bl.a. förklaras begreppet "realhandling". Innan skriftspråket fanns, fanns naturligtvis inga skrivna rättshandlingar. Muntliga rättshandlingar var (och är´) osäkra, eftersom det kan vara svårt att efteråt minnas exakt vad som sades Hur vanligt är det inte delade meningar om vad som har överenskommits muntligt... Ofta är det svårt att efteråt reda ut vad som bara var ett förslag och vad som man kommit överens om. Ofta förstärks överenskommelsen med att vissa rituella ord uttalas, eller genom en symbolhandling, t ex ett handslag. Det vore en skam om inte Svenska kyrkan klarar av att föra traditionen vidare, om de kyrkliga handlingar som markerar att ett äktenskap verkligen har ingåtts, skulle bli en juridisk nullitet.  

  Maximilien Robespierre, skräckväldets ledare under franska revolutionen, försökte avskaffa kristendomen. Han började med att avskaffa kyrkvigselns juridiska giltighet - en nyordning som Kristdemokraterna nu vill införa i Sverige. Revolutionsromantiken slår ut i full låga i denna målning som visar stormningen av Bastiljen under revolutionens inledningsskede. Det är lätt att förföras! Men fortsättningen blev inte lika romantisk. Blodet efter de giljotinerade rann i strida strömmar. Kyrkans betydelse i vanligt folks liv smälte ihop, för all framtid verkar det. Frankrike anses idag vara det mest sekulariserade landet i den katolska världen.



Tidningen Dagen i dag redovisar de senaste turerna i dopfrågan. Det utraderingshotade riksdagspartiet Krisdemokraterna vill som bekant förbjuda präster att döpa små barn. Detta med hänvisning till dopets rättsverkningar. Den som ingår bindande avtal ska åtminstone vara myndig, säger partiledaren Hagge Görlund. Det har dessutom förekommit att präster vägrat döpa små barn till Valentin, som är ett känt namn i homovärlden*. Görlund menar att prästerna kan bli trakasserade för sin dopvägran. Därför bör prästerna fråntas doprätten.

Görlund framhåller att han har stöd av påven Leo X (1513 - 1521), som förbjöd prästerna att predika. Han räddade därigenom tustentals präster från inkvisitionen. Bloggen undrar försynt om det inte vore bäst att förbjuda all religiös verksamhet. Det vore mest skonstamt för alla präster och pastorer med politiskt inkorrekta åsikter.

- Ring, maila och skriv brev till riksdagsledamöterna. Ge inte upp även om chansen att lyckas är liten. Det var Kd-ledarens budskap på ett opinionsmöte i dopfrågan  i Pingstkyrkan i Nya Nedsala på måndagskvällen.

- Frågan är inte avgjord och vi måste fortsätta att arbeta för att få en lösning i dopfrågan som samlar i stället för en lagstiftning som kommer att splittra. Jag kommer att jobba in i det sista och det tycker jag att ni också ska göra, sa Kd-ledaren och uppmanade åhörarna att skriva personliga brev och mail.

Görlund var dock pessimistisk till möjligheterna för att Kd:s förslag att ersätta kyrkdopet med en civilrättslig namnregistering på Skatteverket  ska få tillräckligtt stöd i riksdagen.

- De andra partierna har vart och ett svängt till det som nu är majoritetsinriktningen under starkt opinionstryck och det är mycket svårt att få dem att svänga tillbaka. Bloggen undrar försynt om det verkligen är de andra partierna som har ändrat åsikt i dopfrågan. Snarare är det Krisdemokraterna som inte har fått med sig de andra partierna på sitt förslag om civilrättslig namnregistrering följt av midvinterblot i offerlund.

- Vi har fått frågan varför vi inte valde att lämna regeringen på denna fråga. Det hade varit fel beslut. Vi har mycket att bidra med på många viktiga områden, till exempel i familje- och äktenskapspolitiken, och i frågor om assisterad befruktning för ensamstående och dödshjälp. Jag finns i politiken för att påverka, slog  Hagge Görlund fast innan han ilade vidare till Aktuelltstudion för att tala energipolitik. Det ryktas att Krisdemokraterna vill plantera tusentals nya offerlundar, som även ska kunna användas som energiskogar.

- Det är mer humant att låta fattigpensionärerna svälta ihjäl än att låta sjukvården ta livet av dem, framhöll Görlind, och jämförde med de stora framsteg som har gjorts i Ryssland under senare tid.  Där har medellivslängden sjunkit samtidigt som de rika blivit ännu rikare.

Bloggen undrar försynt varför Krisdemokraterna är mot insemination av ensamstående. Lesbiska par kommer ju inte att vara ensamstående, bara för att Kd vill ersätta kyrkdopet med en civilrättslig namnregisteringslag. Utspelet i dopfrågan kommer, precis som kd:s linje i äktenskapsfrågan att slå mot de heteropar, som håller på traditionerna och vill gifta sig på riktigt i kyrkan och döpa sina barn på riktigt i kyrkan och slutligen vill bli begravda på riktigt i kyrkan. 

Civilrättslig avregistreringsakt  hos Skatteverket, följt av en minnesstund i församlinghemmet för de efterlevande som så önskar? 

- Vi är mot all diskriminering av homosexuella, slår Kd-ledaren fast när bloggen frågar. Inte en kotte ska släppas in i kyrkorna. Så håller vi homosarna borta, utan att diskriminera dem! 

Opinionsmötet i Uppsala var anordnat i anslutning till den kristna tankesmedjan Claphaminstitutets stiftelseråds årsmöte. EFK:s ordförande Stefan Swärd omvaldes till ordförande och Tuve Skånberg kallades att kvarstå som direktor även under 2009. Bloggen ber läsaren vänligen att inte förväxla de båda opinionsmötena. Bloggen undrar dock försynt hur ett "opolitiskt" opinionsinstitut, som säger sig viljal placera kyrkan mitt i byn, kan stödja ett parti som vill ersätta  hävdvunna kyrkliga förrättningar som som dop, vigsel och begravningar  i kyrkan med "civilrättsliga registreringar".

Namn, kyrkotillhörighet, ingångna äktenskap och dödsfall registeras redan idag av Skatteverket. Det enda nya med kd:s förslag blir alltså att kyrkorna marginaliseras - och kommer att få problem med ekonomin. Utan dop, ingen kyrkoavgift på skattsedeln! Men Kristdemokraterna vill ju bara avskaffa kyrkvigseln, inte dop och  begravningar, invändrer någon. Bloggen är dock inte riktigt övertygad. Det brukar ju finnas dolda agendor. Och slippery slope-argumentet är väl tillämpligt även på KD? Har man börjat avlöva kyrkorna, lär det fortsätta...

Hur som helst visar opinionsmötet i Uppsala Claphaminstitutets verkliga syfte. Det är att Tuve Skånberg, som enligt egen uppgift är en professor,  ska återväljas till riskdagen för KD. Och då är det ju smart att låtsas kämpa mot homo-kraven. De homosexuella lär ju  ändå inte rösta på kd. Men nog är det illa att behandla godtrogna kristna som röstboskap som kan fösas omkring hur som helst.
_____________

*) Valentin förekommer som namn på älskaren i  homoerotiska romaner.

Biskop Williamsons* uttalande var extremt. När det nu framkommer att ytterligare en SSPX-präst bagatelliserat Förintelsen, erinrar jag mig ett telefonsamtal, som jag hade med tidningen Kristdemokratens chefredaktör. Han anklagade mig för att värdera judars människovärde högre än ryska bönders, för att jag sagt att Förintelsen av judar var den värsta ondska som drabbat mänskligheten.

De ryska  bönder, som mördades av Stalin, var fler, sa Kristdemokratens**  chefredaktör, en ung man i den politiska karriären.. Där fick jag, så jag teg. Faktiskt. Vem vill framstå som försvarare av Stalins illdåd? Men sanningen var ju att ett antal unga kristdemokrater hade bildat en gemensam organisation tillsammans med andra borgerliga snorvalpar, ffa folkpartister-liberaler, för att konfrontera Vänsterpartiet med kommunismens illgärningar i andra länder.

Den goda saken krävde alltså att Förintelsen av judar under andra världskriget förnekades. Jag skriver att Förinelsen förnekades. Om det bara var ett stort massmord, av samma slag men numerärt mindre, än Stalins pogromer, så var det ingen Förintelse. Definitionen av folkmord handlar om Förintelse av ett folkslag, inte om antal.

Den andra SSPX-prästen, som f.ö. själv har judiskt påbrå, gör precis samma fel som Kristdemokratens chefredaktör. Han relativiserar Förintelsen genom att jämföra den med andra massmord och krigshändelser med många offer, t ex Gaza strip. För det har han kölhalats av media. Uppenbarligen för att han är med i SSPX. Det är inte precis ont om opinionsbildare, inte minst bland svenska politiker och tidningsredaktörer (en Gelotte***) som relativiserar Förintelsen av judar under andra världskriget med Israels krig i Gaza som lika kålsupar-argument. Men de kölhalas aldrig.

Ta fast tjuven, sa tjuven! Stalinismen, men inte antisemitismen vill de liberala redaktörerna klistra på Ohly, för anti-semiter är de själva. Det är klädsamt att ta avstånd från de verkligt grova formerna av antisemitism, som Williamson har givit luft åt, men inte den salongsfähiga antisemitism som redkatörerna själva ger luft under vingarna.
 
____________

*) Biskop Williamson är alltså den biskop inom SSPX-rörelsen inom Katolska kyrkan som bannlysts av påven Johannes Paulus II, för att han låit sig vigas till biskop utan påvens tillåtelse. TV-programmet Uppdrag granskning sände en intervju med Williamson tre dagar innan den nuvarande påven hävde bannlysningen av honom de tre övriga SSPX-biskoparna.

**) Kristdemokraten är partiorgan för det ultralibertinska partiet Kristdemokraterna i Sveriges riksdag. Kd vill i likhet med sin idologiska förebild Robespierre avskaffa kyrkvigseln. Robespierre, som  ledde skräckväldet under franska revolutionen , försökte införa en ny hednareligion. Riktigt så långt går inte kd, som dock vill ersättta kyrkvigslen med en "civilrättslig registrering" av franskra evolutionens modell,  följt av en välsignelseakt i "kyrka moské eller offerlund".

***) Gert Gelotte är ledarskribent på den liberala monopoltidningen Göteborgs-Posten och ledande figur inom den ultralibertinska rörelsen Katolsk vision inom Katolska kyrkan i Sverige. GP kritiserades på sin tid av författaren Anderz Harning fölr missbruk av monopolställningen på tidningsmarknaden i Göteborg och försök att införa åsiktskonformism.

Maktdelningsläran.
Liberala tidningsredaktörer är i allmänhet anhängare av maktdelningsläran. Den går ut på att det ska finnas flera obero4ende maktcentra i samhället, vilka liksom balanserar varandra och hindrar att ett enda maktcentrum blir enväldigt. Dessa maktcentra kan vara demokratiskt valda, t ex riksdagen, men behöver inte vara det, t ex liberala media-koncernerna som ägs av privatkapitalister.,  De har däremot svårt att acceptera kyrkan som ett självständigt maktcentrum. Tvärtemot maktdelningsläran vill de att kyrkan ska underställas media. GP och Gert Gelotte är ett exempel. Han försöker bestämma vad landets katoliker ska tro är den sanna katolska läran, och driver både i tidningen och inom kyrkan hätska kampanjer mot påven. Ett annat exempel är den norska Skipstedtkoncernen, som, äger Aftonbladet, där den numera prästvigda Helle Klein är politisk chefredaktör. Hon bestämmer vad landets alla socialdemorater ska tro är den sanna lutherska läran.

Folkmordsanklagelserna mot Israel
är ett utslag av den salongsfähiga antisemitismen, just därför att de är falska. Man kan naturligtvis kritisera Israels politik, vilket jag gör ibland (men inte just nu), för någonstans måste ju gränsen gå. Även om det inte är folkmord. Folkmordsanklagelserna mot Isael är dock ett sätt att relativisera Förintelsen. Frågan om Israel tagit till för mycket våld diskuteras på ett sakkunnigt sätt av Pelle Poluha. Jag har skrivit två kommentarer. http://basun.poluha.se/2009/01/08/om-gazakriget-och-proportionalitet/#comments

Pelle är en både teologiskt och politiskt konservativ bloggare, som jag en gång fått att inse att man inte behöver vara politiskt konservativ för att man är teologiskt konservativ. Därmed inte sagt att Pelle för sin personliga del har bytt politisk ideologisk hemvist. Men hans teologiska åsikter kan mycket väl delas av personer som står till vänster poliitiskt. En viss teologisk konservatism kan t.o.m. vara en följd av politiska vänsteråsikter. För mycket av det som idag kallas "vänster" är ju i själva verket nattstånden övre medelklassradikalism. Nåväl, Pelle brukar vara väl insatt i de ämnen han skriver om, och finner ofta infallsvinklar som andra missar.