Lägg ner Sveriges Tjuv-TV!
Hörde just att bidragstagarna i Sveriges Radio o. TV planerar en ny jättestöld från svenska foket med hjälp av Skattehöjarpartiet moderaterna. I valet mellan arbetslinjen och bidragslinjen väljer alltså M att subventionera Sveriges Radio
och TV till 100 % genom en ny skatt.
Det är förstås bara ett förslag, som jag inte har sett. Bakgrunden torde vara att de s.k. sociala medierna på nätet håller på att göra journalister överflödiga. Folk läser nyheter på nätet. Man tror att det kommer att bli svårare att få in TV-avgiften, som därför ska göras om till en skatt.
Men bäste Reinfeldt, arbetslösa SVT-journalister kan väl sysselsättas i fas 3? För du är väl inte rädd för att de ska hämnas genom att göra negativa reportage om M?
Typograferna, som plockade ihop tidningssidor med blytyper, behövs ju inte längre. Sedan journalisterna själva börjat skriva in på sina datorer. Nu håller även journalisterna på att bli överflödiga.
Det är givetvis så 30 timmars arbetsveckan ska genomföras. Jobb som inte behövs avskaffas.
Hur många skattesubventionerade kakelugnsmakare har vi i Moderat-Sverige? Ingen så vitt jag vet.
Lägg ner Sveriges Tjuv-TV!
Ettårsjubileum
Jag svarade artigt och lite undvikande på hennes mejl. Jag visste ju inte vem hon var. Men därmed inleddes en intensiv mejlkontakt. Lite avvaktande under de första tio dagarna, men sedan formligen exploderade det. Det blev flera resor. Vårt första möte blev den 30 april Vi förlovade oss den 8 juni.
Gratisreklam.
Desto mer aktiv var frikyrkorörelsen. En religiös väckelse utan motstycke drog över landet. Jag minns när frikyrkofolket fortfarande dominerade folkpartiet, som emellertid var kluvet i sin inställning till religionen. Med ateisten Herbert Tingsten som ledande opinionsbildare. Han var chefredaktör för Dagens Nyheter från slutet av 1946 - 1959. KDS (nuvarande kd), som grundades 1964 näras nog dränerade fp och andra partier på kristet inflytande, och är därmed det parti som har gjort den svenska kristenheten den största otjänsten. I varje fall är fp idag inte det stora frikyrkoparti som det en gång var. Och kd har slängt ut de sista resterna av kristdemokratisk ideologi*. Det finns idag inget parti i Sveriges riksdag som är mer "kristet" än något annat, varför jag tycker att de kristna väljarna borde sprida ut sig över hela det politiska fältet och rösta på det parti, som var och en sympatiserar mest med.
En grundsten för de liberala tryckfrihetsreformerna var att vem som helst (som hade tillräckligt mycket pengar) kunde starta en tidning och föra fram sina åsikter i konkurrens med andra tidningar. Tryckfriheten var alltså till för tidningsägarna, som skulle vara så många så att de verkligen speglade mångfalden av åsikter hos folket. Om ett politiskt parti eller en fackförening startade en tidning, skulle tidningen spegla partiets eller fackföreningens åsikter.
Det är därför en ytterst märklig åsikt att en enda fackförening, Svenska Journalistförbundet, ska dominera åsiktsbildningen på nyhetsplats och att åsiktsbildningen på ledarplats ska styras av en från tidningsägaren fristående ledarredaktion - som i praktiken ofta är rekryterad bland Journalistförbundets medlemmar. Det blir ju en väldig åsiktskonformism.
Och det är denna åsiktskonformism, som är grunden för public service-bluffen. Se föregående inlägg. Det är svårare att få in ett genmäle mot ett radio- eller TV-prgram än mot en tidningsartikel. Och detta skulle vara "i allmänhens tjänst"?
--
Så till något helt annat. Denna blogg är reklamfinansierad. Inbillar sig någon verkligen att reklamen på bloggen styr mina åsikter? Snarare är det mina åsikter som styr reklamen. Det fungerar så att en sökmotor reagerar för vissa ord i det jag skriver. och lägger ut matchande reklam. Om jag hade skrivit om hotell i Thailand hade det kanske kommit annonser för resor till Thailand. Resebyrån hade naturligtvis fått betala till Blogg.se för reklamen. Om jag inte vill ha reklam i min blogg, kan jag "köpa bort" reklamen för några tior i månaden.
Skulle man inte på liknande sätt kunna "köpa bort" reklamen i reklamfinansierad TV. Tekniken finns ju redan med TV-boxarna. En marknad för reklamfri TV skulle uppstå i samma ögonblick som public service-bluffen försvinner.
Men det är inte alla annonsörer som vill betala för sig. Somliga annonsörer låtsas vara intresserade läsare, som skickar kommentarer. Om man klickr på deras namn kommer man dock inte till någon personlig blogg utan till reklam för en resebyrå som har specialiserat sig på Thailand. Detta har dessbättre, vågar jag skriva, drabbat inte bara mig utan även kvinnliga bloggare. Med tanke på vad en del skumma resebyråer kan ha att erbjuda i Thailand.
Jag har naturligtvis underrättat Blogg.se om detta.
--
På denna länk kan du läsa om Stockholm Tidningen, som grundades 1889: http://sv.wikipedia.org/wiki/Stockholms-Tidningen
Naturligtvis kan jag inte gå i god för allts om står i uppslagsverket på nätet, Wikipedia, vars tillförlitlighet är beroende av att läsare reagerar mot eventuella felaktigheter. Det mest anmärkningsvärda är att det inte står att Stockholms - Tidningen skrev tidningshistoria genom att omkr. 1910 bli Sveriges första till stor del reklamfinansierade tidning. Därigenom gick den liberala tryckfrihetsdrömmen i graven. Tidigare hade tidningar varit beroende av att ha många läsare. Nu måste man i stället ha många annonsörer. En tidning som hade många annonsörer fick många läsare, genom att man kunde hålla nere priset på tidningen. Från denna tid inleddes en veritabel annonsbojkott mot de socialdemokratiska tidningarna.
Under loppet av ett halvsekel kom den borgerliga - och i synnerhet -liberala pressen att erövra en monopolliknande ställning på tidningsmarknaden. LO kom att bli inblandat i alltmer svindlande tidningsaffärer i sina försök att nå ut till medlemmar och allmänhet. Självaste Stockholms Tidningen kom att gå i graven två gånger som s-tidning. Det är mot denna bakgrund som man bör se både tidningssubventionerna (presstödet) och public service-idén vad gäller radio och TV.
Man inbillade sig att med från ägarana oberoende tidningsredaktioner och en "fristående och oberoende" radio och tv, som finansieras med tvångsavgifter i stället för reklam, skulle vi få en "objektiv" och nyhetsförmedling och en "opartisk" åsiktsbildning. Nyheter skulle bedömas på samma obektiva sätt, som rent vetenskapkliga rön. Åsiktsbildningen skulle på samma sätt ske obereonde av olika intressegrupper. Jorunalistkåren skulle vara fri från alla fackliga bindningar - och skulle därmed vara den enda yrkeskåren på den svenska arbetsmarknaden som inte har några egna intrssen att bevaka.
Någon självcensur förekommer naturligtvis inte inom de svenska massmedia-världen. Att ingen granskar detta subventionsträsk beor på att det inte är "journalistiskt intressant". Och "journalistik" är ju objektiv vetenskap på samma sätt som fysik och kemi.
_________
*) KDS var när partiet grundades 1964 inget kristdemokratiskt parti, utan snarare ett kristet talibanparti, som blandade ihop religion och politik. Kristdemokratin är en politisk rörelse och ideologi, som har uppstått i Kontinentaleuropa och har rötter i Katolska kyrkans sociallära, som har likheter med den nordeuropeiska socialdemokratin, med undantag för klasskampsläran förstås. Kristdemokratin vann insteg i KDS under 1980-talet och lade grunden för partiets störstas valframgångar, under 1990-talet. Den kristdemokratiska tankesmedjan Civitas, som nu ska läggas ner, hade stor betydelse för omvandlingen av KDS till ett kristdemokratiskt parti av kontinenaleuropeiskt snitt.
Denna utveckling avbröts tvärt när abortfrämjaren Göran Hägglund blivit partiledare. Nästan hälften av kd-väljarna i valet 2010 var taktikröstande moderater. Det handar naturligtvis om att kd inte ska falla ur riksdagen och dra med sig alliansen i fallet. Någon nämnvärd risk att kd ska förlora röster till s, v och mp torde inte finnas, enligt min mening. Det finns inga potentiella s-, v- och mp-väljare kvar bland kd-väljarna. De som fanns har redan lämnat.
Kd:s framtid är därför en rent borgerlig angelägenhet. Det bästa som alliansen kunde göra för sig själv, med tanke på framtida val vore enligt min mening, att reducera antalet borgerliga partier i riksdagen till två eller tre. Genom att uppmana kvarvarande kd-sympatisörer att rösta på något annat (allians-) parti, samt eventuellt genom att slå ihop c och fp - en tanke som lancerades redan under slutet 1950-talet.
När jag gick med i kd, gick jag med i ett kristdemokratisk parti. Det var alltså under partiets kristdemokratiska epok. Jag har i huvudsak samma åsikter nu som då. Men i valet att starta ett nytt kristdemokratiskt parti (tankar på detta finns, men partinamnet är ju upptaget) och att kristna ska sprida ut sig på andra partier utifrån deras preferenser i profana politiska frågor, har jag valt det senare.
Public service
Jag diskuterar just nu på sossebloggar. Ska skattepengar gå direkt till vinster i privata skolbolag? Somliga tycker faktiskt det. Tydligen till och med en av partiledarkandidaterna. Han höjs till skyarna av Skipstedtkoncernen, som är delägare i både Svenska Dagbladet och Aftonbladet. Kapitalet styr, även om man försöker inbilla oss något annat. En av de ansvariga för den usla affischkampanjen ("Vi kan inte vänta"), som bidrog till Socialdemokrateras valnederlag har blivit ny politisk chefredaktör efter Helle Klein.
Hon har därmed gjort sig immun mot kritik för valnederlaget. För partiet ska ju inte lägghar ka sig i medias åsiktstillverkning. Det är ett exklusivt privilegium för de personer som går under benämningen "journalistisken". Vem granskar granskarna? Exemplet visar att de får inte granskas. Jag konstaterar också att det inte var "journalistiken" som störtade dikturen i Egypten. Det var de nya s.k sociala medierna. Sedan diktaturen väl var störtad började journalisterna kasta ut de regimgrogna redaktionsledningarna.
LO, som är den fackföreningsrörelse vars medlemmar har de lägsta lönerna, har under åratal pumpat in många, många, miljoner i Aftonbladet, innan man kastade in handduken och släppte in den norska mediekoncernen Skipstedt som delägare för att få lönsamhet på det sjunkande skeppet. Och det skedde genom hårdexplatering av det sexuella våldet mot kvinnor. Sådan läsning antas LO-medlemmar och socialdemokrater föredra. Och sedan får man inte vara med och inriktningen av tidningens åsiktsbildning.
Varför finns man då över huvud taget kvar som delägare? Man förnedrar sina väljare med snusket, men har inget att säga till om. det har privata tidningsägare gjort i alla tider, med subtila metoder. Jodå, jag har hört talas om lokala sosse-pampar som luft telefonluren till partikamrasten i chefredaktörstolen på den lokala sosse-blaskan, och sagt "Det får inte publiceras."
Journalister, som har kämpat mot censurerande ägare, har uppfattat sig själva som gudasända härolder för DET FRIA ORDET.
Saken ställdes på sin spets (men det vet inga utomstående förrän nu) när jag, som aktiv medlem i ett LO-förbund hade en diskussion med Journalistförbundets klubbordförande på lokalblaskan. Arg som ett bi frågade hon varför in fackförening inte stödde hennes medlemmar på sosse-blaskan. Som gick med förlust för att så få att den tilltänkta läsekretsen, LO-medlemmarna, läste den. Jag frågade: Och hur mycket betalar Journalistförbundet för att rädda de egna medlemmarnas jobb?"
Som svar blev jag upplyst om att Journalistförbundet är ett partipolitisk fackföreningsrörelse, och kunde därför inte stödja en socialdemokratisk tidning, följt av en anklagelse mot mig, som tidningsägare, att försöka styra innehållet i tidningen genom att vägra subventionera densamma med medlemmarnas fackföreningsavgifter. Vilket faktiskt inte jag bestämde. Men jag kunde förstås ha stött på någon högre instans i LO, om jag så velat.
Pressfriheten är väl inte till bara för journalister? Nej, det är en frihet för vem som helst (om man har tillräckligt mycket pengar, vill säga) att starta en tidning, och där föra fram sina åsikter. Det är alltså en frihet för tidningsägarna, och det är de borgerliga tidningsägarna mycket väl medvetna om. Problem blir det med monopol på den lokala tidningsmarknaden, då ingen konkurrenttidning finns, som kan ta upp kampen med åsiktsmonopolisterna.
Mot bakgrund av det skrivna kan man möjligen förstå journalisternas krav att tidningsägarna ska kopplas loss från nyhetsurvalet, och begränsa sin opinionsbildning till ledarsidan. Men bland socialdemokratiska bloggare har åsikten spridits att journalister över huvud taget inte får kritiseras (Vem granskar granskarna? Ingen!) och att inget parti får lägga sig i vad som skrivs på ledarsidan. En ledarskribent får inte ens kritiseras för hur hon skött sitt tidigare jobb som kommunikationschef i partiet!
Jodå, en s-politiker som hade gjort just detta, fick ordentligt på skalle för att ha brustit i respekt för yttrandefrihetens heligaste princip: att lägre makthavare inte får kritisera högre makthavare! Vad är en enkel riksdagsledamot mot den politiska chefredaktören på landets största tidning?
Och finns det egentligen något politiskt obundet nyhetsurval? Journalister har omgett sig med dimridåer av fina ord: De "granskar", som om de vore en granskningsmyndighet, man har ett journalistiskt "uppdrag" - och själva uttrycket "journalistisk" låter väl nästan vetenskapligt.
Men det finaste finordet är "public service". En socialdemokratisk bloggare (kommunalråd) var upprörd över att "våra företag inte får gå med vinst." Han menade att det - i hans föreställningsvärld - statliga medieföretaget SVT ska gå med vinst. Jag skulle kunna slå vad (men jag spelar inte) om att samma s-bloggare tycker att det är helt fel att SJ - som faktiskt är ett statligt företag - ska gå med vinst.
Men Sveriges Radio, Sveriges Televion och Sveriges Utbildningsradio (det är tre företag) ägs inte av staten, utan av en stiftelse. Och stiftelser har inga ägare, de äger sig själva så att säga. Jag tycker att detta är fullständigt skandalöst. Vem står bakom nyhetsurvalet i SVT? Vem bestämmer vilka åsikter, som tittar och lyssnare ska indoktrineras med? Det gör styrelsen, programchefer och journalister. SVT är en herrelös hund som viftar på husse, när andra hundar viftar på svansen.
Att det är SVT-medarbetarnas egna intressen som styr visar väl inte minst hur vi har indoktrinerats med public servic-begreppet, som väl av de flesta uppfattas som reklamfrihet och oberoende av annonsörer. Men SVT bryter oblygt mot avtalet med staten när man gör reklam för TV-avgiften. Som är en tvångsavgift som ska betalas av alla som äger en TV-apparat, även om man bara tittar på de andra kanalernas utbud.
Nu är det sant att Operan subventioneras med skattepengar. Och det är sant att medlemsavgiften till Svenska kyrkan och andra religiösa samfund tas in av Skatteverket, enligt dess regler. Men man behöver inte betala någon öronmärkt tvångsavgift till Operan för att man äger en musikmaskin. Och man behöver inte betala någon tvångsavgift till Svenska kyrkan för att gå på andra kyrkors gudstjänster.
Med public service menas viss samhällsinformation eller produktion av "smala" program, som kan vara svåra att finansiera med reklam. I andra länder finns ett avtal mellan staten och något TV-bolag om att bolaget ska sända sådana program i utbyte mot ekonomisk ersättning från staten eller genom mer förmånliga sändningsvillkor än andra bolag. Det finns inget hinder alls mot reklamfinansiering. Skulle man inte kunna sända "smala" program utan reklam i samma kanal som på andra tider sänder reklamfinansierade program? Och skulle man inte kunna slippa reklamen helt, genom att betala extra för de program som man faktiskt vill titta på?
Och om man i stället vill ha en tidningsprenumeration, skulle man kunna få det för TV-avgiften.
Ska det postindustriella samhället bli ett nytt förindustriellt samhälle?
Lorenzo Lanstroth (1810 - 1895), amerikansk präst, den moderna bikupans uppfinnare.
Ända sedan den kristna kyrkan tog upp kampen mot slaveriet i det romerska imperiet under senantiken har präster, munkar och nunnor varit engagerade i att höja avkastningen av det mänskliga arbetetet. Se inlägget det behövs färre arbetstimmar - inte fler på denna blogg:
http://larsflemstroms.blogg.se/2011/january/det-behovs-farre-arbetstimmar-inte-fler.html
Tack vare Langstroths uppfinning, ramkupan, kunde avkastningen av binas arbete höjas, svärmar tas till vara för att grunda nya bisamhället och tillvaratagandet av honungen rationaliseras och åtgången av mänsklig arbetstid per kilo producerad honung sänkas.
Honung är ett livsmedel med ett stort energi-innehåll i nyttigare form än socker. Serien om björnen Bamse som får oanade kraftr av "dunderhonung" har alltså en verklighetsbakgrund. Härtill kommer att även bivaxet har ett högt energi-innehåll, vilket bevisas av att vaxljus brinner mycket längre än stearinljus.
Svenska myndigheters stora satsnsingar under andra hälften av 1800-talet på att öka socker- och honungsproduktionen hade till syfte att höja arbetsprestationerna hos den arbetande befolkningen med tillskott av energi i födan. Den matkultur som då utvecklades inom arbetarklassen är en förklaring till de nutida överviktsproblemen, sedan muskelarbetet har minskat.
När jag själv för 30 år sedan gick med i Viktväktarna, som är ett multinationellt amerikanskt företag i bantningsbrahnschen, sa konsulenten utan omsvep: "Övervikt är en klassjukdom som framför allt drabbar arbetarklassen, som inte har lagt om sina matvanor." Vilket hon sedan visade med överviktsproblemens fördelning mellan olika samhällsklasser i det amerikanska samhället. Även amerikanska myndigheter hade satsat på ett högt energi-innehåll i den mänskliga födan i syfte att höja arbetsprestationerna i bl.a. industrin.
Energi är energi, oavsett i vlken form den används. Om olja och el ska ersättas med muskelarbete så kommer det att krävas en stor ökning av åkerarealen för odling av enerigrödor i jordbruket. Energi-innehållet i en liter bensin motsvarar eneri-innehållet i mänskligt muskelarbete undee 400 arbetstimmar. Vilken åkerareal som behövs för att producera denna eneregi, och hur mycket insatsvaror i form av traktorbränsle eller hästfoder som detta kräver, kan den intresserade kanske räkna ut själv.
Raps och klöver innehåller mycket nektar som blir till honung.
Jobb som ingen vill ha och inte är till nytta eller glädje för någon annan.
Se hit Reinfeldt! Det postindustriella samhället är här. 1 liter bensin innehåller lika mycket energi som
muskelarbete under 400 timmar. En enda taxibil kan alltspå ersättas med 400 fas 3 -arbetare som
kör cykeltaxi. Bara enkul grej för turister, eller en seriös lösning på arbetslösheten???
Det har varit någott fel på bloggverktyget under några dagar på det viset att man inte har kunnat fetstila eller kursivera texten för att framhäva det mest väsentliga.
Jobb som ingen vill ha och inte är till nytta eller glädje för någon annan. Eller skattesubventionerade jobb som slår ut seriösa småföretagare. Det är regeringens s.k. jobbsatsning. Egentligen är det gammal dålig sosse-politik, som moderaterna har gjort ännu sämre och driver igenom med en brutalitet, som sossarna skulle ha tvekat inför. Det handlar alltså om jobb som inte skulle ha funnits vare sig i en fungerande marknadsekonomi eller i ett fungerande välfärdssystem. Inte undra på att Reinfeldt har börjat kallas "socialisten" av kritiker inom sitt eget parti. Men det är förstås försmädligt för dem som verkligen är socialister. Så illa vill de inte.
Men jag tror inte heller att Reinfeldt vill så illa som det blir. Men så kan det gå när man stjäl andras dåliga idéer och blir de dåliga idéernas fånge. Man blir en "taliban", som tror att allt ska fixa sig med tiden. Men det är inte lätt för sossarna heller, som inte heller har något riktigt nytt att komma med. De bärs i sämsta fall av en övertygelse att allting hade varit bättre med de själva vid rodret.
Men jag tror ändå att en viss insikt börjar sprida sig i sosse-leden att slutresultatet blir välfärdsstatens förfall, oavsett vem som administer sönderfallet. Skillnaden är snarare hur lång tid det tar innan det har gått så långt så att de mest utvecklade länderna i Afrika måste skicka uhjälp till det nya Fattigsverige. En s-bloggare har skrivit på sin blogg:
"Jag delar också .... kritik av de socialdemokrater som nostalgiskt söker gårdagens lösningar som svar på dagens problem. .... exemplifierar detta med förslaget om en allmän arbetstidsförkortning. Detta är ett förslag som en gång diskuterades intensivt och som en gång bars fram av en folklig opinion. Men det var länge sedan. I dag är det en fråga som diskuteras internt inom socialdemokraterna och folkpartiet. Den diskuteras samtidigt som vi vet att blir allt färre som ska försörja allt fler. Den förs samtidigt som vi vet att det blir ett problem inom en alltför lång framtid att rekrytera folk till vården, skolan och omsorgen. Det är i stort sett en icke-fråga hos väljarna."
Jag har följande invändningar:
1) När Socialdemokraterna nu ska börja om på nytt, borde man ta upp gamla förslag till ny prövning i stället för att avfärda dem med att "det var länge sedan".
2) Att socialliberalerna inom Folkpaartiet har börjat vakna till liv och börjar diskutera samma förslag, är väl inget bra argument mot förslaget ifråga. Ena dagen vill S bryta ner blockpolitiken och samarbeta med bl.a. Fp. Nästa dag säger man att allt som någon folkpartist är för är dåligt. Vad ska man då samverka kring?
3) Att något är en icke-fråga hos väljarna är väl inget bra argument mot något? Hela socialdemokratin är väl just nu en icke-fråga hos de flesta väljarna?
4) Jag har - förhoppningsvis ganska tydligt - visat att bättre hälsa inte leder till ökat beshov av sjukvård.
5) Förklara: På vilket sätt leder färre elever till ökat behov av personal i skolan?
Enligt ekonomifakta är 4,55 miljoner svenskar "sysselsatta", medan 0,35 miljoner är öppet arbetslösa. 4,55 miljoner "sysselsatta" är ju egentligen en skrämmande låg siffra för ett land med högre förvärvsarbetsfrekvens hos kvinnor och högre pensionsålder än de flesta jämförbara industriländer. I siffdran 4,55 miljoner ingår deltidsarbetande, personer som utför OAVLÖNAT arbete i någon närståendes företag samt arbetslösa med fas 3-sysselsättning.
Om alla "sysselsatta" hade arbetat heltid med arbetsuppgifter som verkligen behövs, hade det behövs 1,5 miljoner arbetslösa till de lediga jobben, efter en övergång från 40 till 30-timmars arbetsvecka. Men när både socialdemokratiska och borgerliga regeringar har "skapat jobb" - i stället för att låta "marknaden" sköta detta - under minst 30 års tid, kan man verkligen fråga sig hur många av dessa politiker-skapade jobb som görs effektivt, med bästa teknik, om de över huvud taget behövs!
Och om dessa vanligtvis hårt skattesubventionerade politiker-skapade jobb verkligen är till nytta eller glädje för någon, så konkurrerar de med småföretagare, som måste leva på det de säljer. Hur många riktiga företag - som försörjer sina ägare - finns kvar inom exempelvis begagnade möbel-branschen??
Hela idén med den moderatledda regeringens fas 3- jobb tycks vara vinsten för "arbetsgivaren" ökar med minskad effektivitet, för då behövs fler arbetstimmar (= fler anställda) för att göra samma jobb. Arbetsgivaren får 5.000 kr i bidrag för varje anställd, men lönen ("aktivitetsstöd") betalas av Försäkringskassan direkt till den anställda. När ska fas 3-arbetare börja gräva diken för hand?
Medan det rationaliseras i ena änden så att folk blir arbetslösa, när tio man och en arbetsledare ersätts med en maskin som körs av en ensam arbetare - som får arbetsleda sig själv - "avrationaliseras" det i andra änden, arbetsbesparande maskiner skickas till historiska de museerna, och horder av "handledare" hänger över arbetslösa, som gör manuellt sådant som man förr använde maskiner till.
När universitetslärare ersätts med "videokonferenser" - fint ord för en videomottagare i den nedlgada byskolan - så blomstrar en helt ny arbetsmarkand för jobbchoacher och utbildare av handledare för arbetslösa. "Socialisten" Reinfeldt håller på att göra arbetslösheten till en framtidsbranch för driftiga nyföretagare, som "producerar" en ändlös ström av nya fina ord - för det är vad betalar staten för.
Jobb som borde förbjudas snarast är jobb som
1) som har skapats genom att arbetsbesparande maskiner har tagit ur bruk
2) som är totalt ointressanta för de arbetande själva
3) som inte är till nytta för någon annan
4) som inte är till glädje för någon annan
Bättre hälsa leder inte till ökat behov av sjukvård.
Kvinnoarbete förr. Mjölkerskor utanför ladugården där de arbetade.
Ett lantbruk med en ladugård av denna storlelk sköts idag av
ensam bonde (vanligen en man) utan någon anställd personal alls.
- -
En rejäl arbetstidsreform är självfallet både en jämlikhets- och jämställdhetsfråga. Förutsättningarna är nu helt annorlunda än när frågan först väcktes under 1970-talet.
De invändningar som gjordes av bl.a. Olof Palme - att arbetskraftbehovet inom vård och omsorg skulle komma att öka med det allt bättre hälsoläget hos gamla - har inte infriats. Tvärtom har stora personalnedskärningar gjorts inom både sjukvården och den kommunala äldreomsorgen.
Något var feltänkt. Bättre hälsa leder inte till ökat behov av sjukvård, även om man skulle råka leva lite längre! Vartill kommer att medicinska framsteg, snabbare och bättre behandlingsmetoder sällan omtalas i termer av "rationaliseringar". Därtill kommer att vi faktiskt har fått en bättre arbetsmiljö, med följd att andelen mycket vårdkrävande patienter med svåra yrkesrelaterade sjukdomar har minskat.
Vi har däremot fortfarande många lindriga och medelsvåra arbetsskador, som hindrar de drabbade att arbeta till normal pensionsålder, utan att dessa patienter är särskilt vårdkrävande. Vi kan alltså konstatera
1) att trycket på sjukvården inte alls ökat, såsom Palme m.fl. befarade under 1970-talet, utan tvärtom har minskat.
2) att de fortsatta arbetsmiljöförbättringarna kommer att leda till ökat utbud av arbetskraft under den övre pensionsgränsen (67 år).
3) att antalet äldre över den övre pensionsgränsen, som fortfarande har arbetsförmåga också kommer att öka - och därmed tillgången på "reservarbetskraft" som kan rycka in extra vid arbetstoppar och sjukfrånvaro.
Den övre pensionsgränsen* bör inte höjas ytterligare, eftersom man då låser in denna "reservarbetskraft" på fasta anställningar samtidigt som man hindrar ungdomar att etablera sig på arbetsmarknaden. Ungdomsarbetslösheten uppges av Ekonomifakta vara 22 %, men är naturligtvis i verkligheten mycket högre. Sverige har för närvarande en mycket hög utvandring av arbetslösa ungdomar, som söker jobb i andra länder, särskilt Norge, där de svenska ungdomarna tar jobb som norska ungdomar inte vill ha. Samtidigt som svenska arbetsgivare klagar på att inga svenskar vill göra samma jobb i Sverige. Dessa ungdomar ingår inte i den svenska arbetslöshetsstatistiken.
Detta innebär, vad den unga arbetskraften anbelangar, att en förkortning av arbetstiden från 8 till 6 timmar per dag helt, eller nästan helt, skulle kunna kompenseras genom nyanställning av arbetslösa ungdomar.
Arbetslösheten uppges nu vara 8 %, vilket är 1 /4-del av det arbetskraftbehov, som skulle uppstå vid en sänkning i ett enda steg av arbetstiden från 8 till 6 timmar per dag. Enligt ekonomifakta grundas dessa tal på andelen "sysselsatta" av hela arbetskraften i åldern 15 - 74 år. I begreppet "sysselsatta" ingår en betydande andel dold arbetslöshet samt undersysselsatta och felsysselsatta personer - samt t.o.m. personer som utför oavlönat arbete under minst 1 timme, må vara i någon närståendes företag. I begreppet "felsysselsatta" inräknar jag bl.a. fas 3 samt personer som utför "hushållsnära tjänster", svart eller delfinansierat med skattemedel genom RUT-avdrag**.
Statistiken blir missvisande även genom att räkna in "sysselsatta" i åldersgruppen 67 - 74 år (t.ex. en gammal pappa som oavlönat rycker in i sonens företag någon timme då och då). För denna åldkersgrupp finns ingen arbetslöshet, eftersom pensionärer utan arbete inte räknas som arbetlösa. Med denna statistik, vars syfte är att försköna verkligheten, försöker man skjuta i sank kravet på en arbetstidsförkortning. Hur stort det verkliga utbudet av arbetskraft skulle bli, om efterfrågan på arbetskraft ökar, vet ingen idag.
Arbetstidsreformen måste sättas in i sitt sammanhang, bl.a. att det måste till resoluta åtgärder för att de arbetslösa, de undersysselsatta och de felsysselsatta verkligen får de nya jobben. Det behövs även en fortsatt produktivitetsutveckling, i synnerhet i de branscher som har släpat efter i effektivisering hittills. De ökade timlönerna, som vi får med en arbetstidsförkortning med bibehållen lön per månad, kommer att ge incitament till ökad produktivitet även i de branscherna.
Att arbetstidsförkortningen måste sättas in i sitt sammahang innebär handlar då inte bara om utbildning och kompetensutveckling utan också om en annan syn på arbetskraftens anpassbarhet och rörlighet. Jag vill lancera begreppet "korskompetens", d.v.s. att man kan hoppa in på ett liknande jobb som det man har utbildning för efter en kortare introduktion. Personer som alternerar mellan olika företag och branscher, t.ex, genom anställning i ett bemanningsföretag, lär sig snart att själva se vad som ska göras när de kommer till en ny arbetsplats, utan att någon behöver tala om det för dem. Det har jag själv erfarenhet av. Jag har jobbat i ett av de första bemaningsföretagen på den svenska arbetsmarknaden.
Det behövs också konkreta åtgärder (även om det skär i hjärtesjälen hos många sossar) för att undanröja arbetsgivares rädsla för att anställa "fel" person. Varför vågar norska arbetsgivare anställa svenska ungdomar, som svenska arbetsgivare inte vågar anställa? Det finns flera förklaringar. De har andra arbetslagar, men sannolikt inte så enormt annorlunda, i Norge. Och i Norge är de svenska ungdomarna inte den enda i gänget som har jobb. De svenska ungdomarna i Norge lägger sig inte till med samma sena nattvanor som i Sverige.
Bättre hälsa leder inte till ökat behov av sjukvård! Det är inte de friska som behöver läkare. Men alla dessa åtgärder - som påstås gå ut på att "rehabilitera" de arbetslösa, men vars verkliga syfte är att ta bort folk ur arbetslöshetsstatistiken - sänker de arbetslösa. När stolta "handledare" berättar för inbjudna arbetsgivare om hur de "rehabiliterar" arbetslösa, så tror ju självfallet att det arbär något fel på de arbetslösa. Det är ju lätt att tro att den som måste vårdas, "rehabiliteras" är allvarligt sjuk. Den som behöver en "handledare" kan inte jobba självständigt, och duger alltså inte på en arbetsplats där man måste arbeta självständigt - och det måste man på praktiskt taget alla arbetsplatser idag.
Under den moderatledda regeringens spira har arbetslösheten vuxit ut till en 100 % skattefinansierad jättebransche med handledare, utbildningsanordnare för handledare, jobbcoacher, o.s.v. Man kan undra vad ett företag som heter "Jobbfabriken" producerar för nyttigheter. Tillverkar "jobb" - som inte skulle finnas om inte massarbetslösheten funnes!
Förlamande planhushållningsnostalgi
Modell 1927. Med de nya Tidaholmsbussarna kunde arbetarna snabbt ta sig till och från arbetet och
tillbringa flera timmar med familjen. Tiden på arbetsplatsen hade ju sänkts från 13 till 9 timmar. (Matuppenhället inräknades inte längre i arbetstiden.) Men Tidaholmsbussarna revolutionerade framför allt livet på landsbygden. Bondfruarna åkte in till torgen i städerna med ägg, frukt, grönsaker och hemlagade produkter - och hem igen, samma dag! De busslinjer som startades då utgör fortfarande stommen i länstrafikbolagens landsbygdstrafik. Busslinjerna startades av driftiga företagare och gick med vinst. Nu måste nästan all lokal kollektivtrafik subventioneras p.g.a dåligt fordonsutnyttjande. Det är ju högtrafik bara morgon och eftermiddag, vilket kräver en dyrbar överkapacitet. Med 6 timmars arbetsdag i två skift, skulle det bli högtrafiktid även vid skiftbytet mitt på dagen. Största delen av subventionsbehovet till kollektivtrafiken skulle bortfalla. Och bussförarna skulle få mycket bättre arbetstider!
----------
På statliga Gosplan i kommunisttidens Moskva satt horder med byråkrater och fyllde i blanketter. De fördelade resurser, råvaror, arbetskraft, energi. Arbetare behandlades som robotar, som stod avställda i något hörn av fabriken i väntan på något att jobba med. Jag har läst skildringar om hur man väntade hela förmiddagen, hela eftermiddagen, hela nästa dag, hela nästa vecka på att materialleveransen skulle komma. Och alla har väl sett bilder på de tomma butikshyllorna. Jodå, jag har också sett bilden på den sista arbetsförmedlíngen i Sovjetryssland, den enda som fanns kvar innan arbetslösheten var defintivt avskaffad.
Så skulle vi få det i Sverige också - utan att det skulle behövas någon blodig revolution. En åldrande socialdemokrati, som förlorade ungdomen till de kommunistiska sekterna som poppade upp efter 1968 försäkrade att "Vi vill samma sak, det är bara metoderna som skiljer." Nu kallas de "högersossar", de som lade grunden för den nutida massarbetslösheten och nyfattigdomen. Men planhushållningsmentalitet sitter i. Den kommer fram i argumentationen mot en rejäl arbetstidsreform:
"Den diskuteras samtidigt som vi vet att blir allt färre som ska försörja allt fler. Den förs samtidigt som vi vet att det blir ett problem inom en alltför lång framtid att rekrytera folk till vården, skolan och omsorgen."
Gosplan-byråkraten har talat. Jag har inte mer arbetskraft att skicka!
I ett marknadssystem skickar man en penningpåse - även när det gäller skattefinansierad verksamhet. Pengarna kan ju tas från något anslag för försörjning av arbetslösa, de som får jobb om det verkligen behöver nyrekreras till vård, skola och omsorg.
En arbetstidsförkortning från 40 till 30 timmar per arbetsvecka innebär en lönehöjning per timme med 33.33 %.
Det är ungefär lika mycket som den "löneskatt" (arbetsgivarafgift, socialförsäkring, mm) som en arbetstivare ska betala både för sig själv och de anställda (om han har sådana). Denna "löneskatt" ser inte de anställda på lönebeskedet, där endast den inkomstskatt som arbetsgivaren också ska dra redovisas. De flesta löntagare känner väl till att denna "löneskatt" finns, men tänker inte på den eftersom de aldrig ser den. "Löneskatten" kommer ofta som en kalldusch för dem som startar eget. Ty denna skatt gör sig plågsamt påmind om att den finns för den som är företagare /arbetsgivare.
Arbetstidsreformen kan finansieras genom att genom att reducera denna "löneskatt", motsvarande kostnaderna för arbetslösheten. Om man även räknar med den icke öppet redovisade arbetslösheten handlar det om gigantiska kostnader.
Därtill kan, som jag nämnt i föregående inlägg. även företagen och det allmänna göra besparingar med en 6 timmars arbetsdag i två skikt som normalarbetstid, exempelivs minskad tid på dagis för barn med två sammanboende föräldrar (förutsatt att de arbetar olika skift), minskat behov av subventioner till kollektivtrafiken, etc. För de stora kontorsarbetsplatserna, med 8 timmars arbetsdag idag, skulle ett system med 6 timmars arbetsdag i två skift (= sammanlagt 12 timmar lokalutnyttjande) skulle kostnaderna för lokaler och värme minska med 1 /3-del.
Vi måste emellertid också se till årsarbetstiden. Den minskade under en 50-årsperiod (ung 1920 - 1970) med hela 50 %, först genom övergången från 13-timmarsarbetsdagen (varav 11 timmar verklig arbetstid) till 8 timmar, och därefter genom succesiv minskning av årsarbetstiden genom övergång från 6 till 5 arbetsdagar per vecka, samt införande av semester som succesivt har ökat från 2 till 5 veckor per år.
Nu frågar jag bara: Låg timlönerna 1970 kvar på samma nivå som 1920?
Men det stora språnget i början av 1920-talet, när arbetstiden i ett enda steg sänktes med hela 37 %, ledde till svåra störningar för produktionen och statfinanserna under de närmat följande åren. Men inom några få år hade näringslivet kommit i kapp, nybyggda fabriksbyggnader kunde ses runtom i de svenska bruksorterna, mekaniseringen av jordbruket hade inletts, Västra stambanan var elektrifierad och de nya Tidaholms-bussarna rullade på landsvägarna.
Hur mycket arbetstiden kan sänkas innan det är stopp, vet fortfarande ingen. Men nu undrar jag vad Socialdemokraterna (och andra partier) vill. Är socialism (eller det liberala idealsamhället) detsamma som planhushållning, politikerstyre och ineffktivitet? Eller att människor kan råda över sin egen tid?
Lärdomen av den stora arbetstidsreformen i början av 1920-talet är att en så stor arbetstidsförkortning måste spridas ut över några år. Om vi ser till årsarbetstid i stället för arbetstimmar per dag blir det lättare. Lördagsarbete och färre semesterveckor under första året kan vara ett sätt.
Arbetstidsreform
En tankesktällare: Införandet av 8-timmars arbetsdagen i början av 1920-talet innebar en arbetstidsförkortning på 37 % nästan över en natt. Naturligtvis blev det problem, men de blev inte långvariga. Efter tio år med de rationaliseringar som följde med arbetstidsförkortningen var massarbetslösheten ett faktum igen. Under en period på ungefär 40 år följde flera reformer (övergången från sex till fem arbetsdager per vecka, samt införandet av semester, som succesivt förlängdes från två till fem veckor), varigenom årsarbetstiden minskade med 32 %.
Under den senaste 40-årsperioden har det inte skett en enda väsenligt arbetstidsreformn, utan ledande politiker - sossar såväl som borgare - har iskallt sett på hur utslagningen av människor i arbetsför ålder har blivit allt värre. Motsåndarna till en ny och genomtänkt arbetstidsreform återfinns främst inom kategorin yrkespolitiker utan verklig arbetslivserfarenhet.
Det är just denna kategori människor, ykrespolitikerna, som hotar med arbetskratbrist inom vård och omsorg, som ligger bakom de mycket stora personalminskningarna inom just vård och omsorg. Personalen har fått läras sig arbeta mer effektivt - och till detta kommer ju både nya hjälpmedel och den medicinska utvecklingen, som minskat behovet av vårdplatser på sjukhusen.
Att personal inom vård, omsorg och skola, kommer att öka som andel av den totala arbetskraften, motsäger inte alls antagandet att det totala arbetskraftbehovet kommer att fortsätta att minska.
Repris: Den allmänneliga kyrkan
Den allmänneliga kyrkan
Vi tror ock på den helige Ande,
en helig allmännelig kyrka,
de heligas samfund, syndernas förlåtelse,
de dödas uppståndelse och ett evigt liv.
Det är starkt. Vi tror inte bara på Fadern, Sonen och den helige Ande. Vi tror dessutom på en helig allmännelig kyrka, d.v.s. deb enda, den allmänneliga kyrkan.
Det är den kyrkan, den kyrkan som Svenska kyrkan tror på, som sexton sverigedemokrater har lämnat. Fyrs satt tydligen kvar.
Med SD:s kyrkomodell skulle det inte finnas någon allmännelig kyrka, utan bara en radda nationalkyrkor i olika länder. Och det är nog så en del av SD:s politiska motståndare också tänker sig kyrkan. Som en kyrka bland många, en kyrka som går före. Detta förklarar att SD-ledargarnityrer, de som synbarligen gick ur kyrkan, hyllas som mobboffer av personer som ständigt upprepar att de inte är sverigedemokrater.
De flesta har väl hört att man ska tro i kyrkan, men inte att man ska tro på kyrkan. Och att man dessutom ska tro på en enda kyrka, när det finns så många olika kristna samfund, med olika inriktning.
Många tror nog att "allmännelig" är en ålderdomlig, lite högtidlig form av "allmän". Enligt ordboken har ordet "allmän" två betydelser:
1. Vanlig, exvis.
2. Gemensamt ägd genom staten, kommunen eller landstinget. Aha, den gamla statskyrkan?
Ordet "allmännelig"är ett ålderdomligt ord, som senast figurerade i den profana debatten kring mitten av 1800-talet. Det var före opinionsundersökningarnas tíd. I den dåvarande demokratidebatten var ju frågan hur man kunde få reda på vad folket egentligen tyckte, den allmänneliga meningen, till skillnad mot den allmänna meningen, eller det allmännas mening, som vi skulle säga idag.
Den allmänneliga kyrkan är den kyrka som ofattar hela kristenheten, oberoende av tid och rum*, den globala kyrkan.
Det är den vi tror på i Svenska kyrkan, inte någon svensk nationalkyrka. Inte ens under 1600-talet, när Gustav II Adolf krigade mot katolikerna i Tyskland, trodde vi på någon svensk nationalkyrka. Däremot trodde vi att 'svenskarna hade rätt, och att alla andra hade fel i de teologiska tvistefrågorna. Det var den sydeuropeiska (Katolska) kyrkan som hade brutit med den allmänneliga kyrkan, det var inte Svenska kyrkan som hade brutit med Katolska kyrkan. Det var den svenska ståndpunkten. Förhoppningen var att katolikerna skulle inse sitt misstag och gå tilbaka till den allmänneliga kyrkan.
Så skulle den allmänneliga kyrkan återupprepas: En enda, global kyrka. Inom vilken det inte finns några geografiska gränser. Vi är alla medlemmar i samma kyra.
Därför kan kyrkan i Sverige inte användas som ett redskap för att sätta gränser mellan människor. Sådant tillhör statslivet. Jag skriver inte att det är synd att kräva uppehållstillstånd för varaktig bosättninge i Sverige. Men det tillhör statslivet. Hur mycket det än må strida mot vår politiska övertygelse, kan kyrkan inte frånta ens en illegal invandrare hans medlemskap i kyrkan. Jag har därmed inte skrivit att kyrkan medvetet och systematiskt ska sabotera invandringslagstiftningen.
Men...
Men menar man allvar med att man är både sverigedemokrat och kristen kan man hamna i konfliktsituatern, om man ska lyda Gud eller partilinjen. Vi får väl hoppas att de fyra sverigedemokrater som satt kvar, gjorde det för att de hade valt Gud. Men det kommer väl att visa sig...
_________
*) Oberoende av rum: Nu levande kristna i alla länder. Oberoende av tid: Tidgare generationer kristna i alla länder, de som har gått före. Vi tror ju inte att döde är slutet, vi tror ju på de dödas uppståndelse.
För lite för sent.
Bilderna: I början av 1990-talet minskade körtiden för snabbaste tåg
Stockholm - Göteborg från 4 timmar till 3 timmar, vilket motsvarar en
arbetstidsförkortning från 8 till 6 timmar per dag. Massor med exempel
från lantbruk, industri, kontor, handel och sjukvård kan anföras om
minskad tidsåtgång för samma produktion. Det är bara våra ledande
politiker som inte har blivit mer effektiva. De tror inte på kortare
arbetstid med samma lön. Har tågbiljetterna sjunkit lika mycket i pris
som restiderna, eller vad inbillar de sig? Den understa bilden visar
en storbalspress för lantbruket. Den gör på några minuter flera
arbetsmoment, som det behövdes flera timmar till för 10 år sedan. 
Socialdemokratin har börjat röra på sig arbetstidsfrågan. Några av partiledarkandidaterna har nu uttalat sig för en arbetstidsförkortning. Morgan Johansson säger sig vilja ha 35-timmars arbetsvecka. För lite och för sent, anser jag. Visserligen anser jag att sänkning bör ske i etapper, men det ska vara kortvariga etapper. Arbetstiden ska ner till 30 timmar inom 2-3 år, och det ska sägas! Då kan man inte ligga kvar på exempelvis 35-timmarsnivån under årtionden.
Veronica Palm (från vilken planet kommer hon?) vill "återgå" till 40 timmars arbetsvecka, genom att sänk arbetstiden för dem som arbetar mer, och höja den för de som arbetar mindre. Huvudsakligen deltidsarbetande kvinnor, misstänker jag. Ska rätten till heltid bli detsamma som 40-timmarstvång?
Men det är klart att man kan fråga sig varför många arbetsgivare hellre pressar redan anställda till övertid än att nyanställa sig. Men då får man ta av sig skygglapparna och acceptera varje ärligt svar, och inte som Bent Silfverstrand slå ifrån sig med: "Någon stagnation på arbetsmarknaden är det inte fråga om. Tvärtom fungerar LAS m fl arbetsrättsliga regler mycket väl i praktiken. Det är bara i de borgerliga propagandasmedjorna som det låter annorlunda."
Rätten till heltid kan faktiskt tillgodoses genom att sänka heltid till den faktiska arbetstiden för deltidarna. 30 timmars arbetsvecka är 66.67 % av nuvarande heltid. Och det är många deltidare som ligger på den nivån idag.
- Och den som idag arbetar 50 % deltid skulle komma upp i 66,67 %.
Detta innebär givetvis också att antalet deltidssjukskrivna skulle minska och därmed samhällets kostnader för sjukfrånvaron.
Den största vinsten med 30 timmars arbetsvecka skulle förmodligen vara, om man har en lagstadgad normarbetstid på 6 arbetstimmar i två skift, kl 7.00 - 13.30 samt 13.30 - 20.00 (med en halvtimme rast i båda skiften.) Naturligtvis skulle denna lag, precis som nuvarande arbetstidslag, vara dispositiv, d.v.s att arbetsgivare och fack kan överenskomma om annan förläggning av arbetstiden, om verksamheten så kräver.
För alla arbetsplatser, som tillämpar normarbetstiden, skulle drifttiden för lokaler och maskiner öka från 8 till 12 timmar per dag, d.v.s 50 % bättre utnyttjande.
Det skulle också ge stora besparingar i lokaltrafiken, särskilt lokaltrafiken. Utom i glesbygd med få resenärer även i rusningstid skulle subventionsbehovet minska mycket kraftigt. Passagerarvolymen i högrafik är minst fyra gånger så stor som i lågtrafik. Detta innebär att vagnmaterielen uttnyttjas mycket dåligt, vilket är förklaringen till att lokaltrafiken t.o.m. runt våra storstäder måste subventioneras. Förstärkningsmaterielen, som används i högtrafik skulle bli dubbelt så mycket utnyttjad. Och därmed skulle behovet av förstärkningsmateriel halveras. Det tål att tänka på, om man vet att ett enda pendeltåg kostar c:a 100 miljoner kr i inköp.
Åtskilliga motorvägsprojekt, som inte heller är billiga, skulle kunna läggas på hyllan. Det förstår alla som har åkt på Essingeleden under lågtrafik mitt på dagen eller på kvällen.
När kravet på 6 timmars arbetsdag första gången fördes fram av S-kvinnorna under 1970-talet, var motiveringen att barnen inte skulle få så långa "arbetsdagar" på dagis. Med en normalarbetsid på 6 timmar arbetstid i två skift, skulle föräldrarna kunna arbeta olika skift, och då skulle barnen kunna vara på dagis några få timmar under skiftbytet mitt på dagen, och ändå skulle föräldrarna få tid med varandra, sedan de små barnen har nattats. Kostnaderna för dagis-verksamheten skulle minska.
Lönsamhetskalkyler för maskininvesteringar görs varje dag runtom i det svenska näringslivet. För att investeringen ska löna sig måste kapital- och driftkostnader under maskinens kalkylerade användningstid vara minde än den arbetskraftkostnad som sparas in. Givetvis måste vinsten per drifttimme vara större större vid 6-timmars arbetsdag jämfört med åtta timmar, om arbetstidsförkortningen ska genomföras utan lönereduktion.
När man har ersatt mänsklig arbetskraft med maskiner har man ofta kunna skära ner personalstyrkan från tio personer till en person. Det har lönat sig även om maskinerna har kostat flera miljoner. Jag hörde just att nyinvesteringar på 1,7 miljarder just har gjorts i Degerfors järnverk, som är ett jämförelsevis litet järnverk. Personalstyrkan har minskat från 2.600 pers. när den var som störst till 500 pers. efter den senaste miljardinvesteringen.
När Sverige i början av 1920-talet gick över från 13 timmars arbetsdag (varav 11 timmar verklig arbetstid) så var det en arbetstidsförkortning, som ökade arbetskraftbehovet med 37 % för att få samma totalarbetstid. Och mig veterligt genomfördes detta nästan över en natt. Och det blev förstås ett produktionsbortfall de närmaste åren efter reformen, men efter bara tio år var massarbetslösheten ett faktum igen.
Under en 40-period kom arbetstiden att sjunka ytterligare, genom övergång från 6 dagars arbetsvecka och införande av semester på först två och slutligen fem veckor, så att arbetskraftbehovet hade ökat med 33 % om inga rationalieringar hade skett under períoden.
Under den därpå följande 40-årsperioden har ingen väsentlig arbetstidsförkortning genomförts. Arbetskraftbehovet skulle öka med drygt 33 % vid övergång från 40 till 30 timmars arbetsvecka, om inga ytterligare rationaliseringar görs. Den öppna arbetslösheten i Sverige ligger nu på över 25 %. Hur stor den verkliga arbetslösheten är, vet ingen. Unga som går utbildning efter utbildning utan att få något jobb, och medelålders /äldre, som göms undan i meningslösa och förnedrande "arbetsmarknadsåtgärder" syns inte i någon statistik.
10.000-tals ungdomar flyr varje år från Sverige i jakten på jobb. Vi diskuterar om vi har råd med en arbetstidsförkortning så att fler får jobb. Men ingen diskuterar om ett land utan stora födelseöverskott har råd att förlora sin ungdom. Motståndarna till en arbetstidsförkortning upprepar det slitna argumentet att redan om 10 - 15 år kommer vi att ha så många vårdbehövande åldringar, så att arbetskraften inte kommer att räcka till. En som varnar för detta är förre finansminister Kjell-Olov Feldt, nu 80 år gammal och mig veterligt ännu inget vårdfall.
S.k. forskare, som säkerligen har godkända betyg från svenska universitet, påstår att inte ens ökad invandring kommer att täcka det enorma vårdbehovet om 10 - 15 år. De försöker göra Sverige till ett uland med en enorm arbetslöshet och en arbetskraft som är villig att sälja sig till vilket underpris som helst. Jag minns när rationaliseringsavtalet mellan LO och SAF skrevs under 1970. Då utlovades ökad fritid i den framtid som är nu - inte massarbetslöshet. Vem bär ansvaret? De socialdemokratiska partiledningarna under tiden som gått är helt klart medskyldiga. Samt naturligtvis de borgerliga regeringarna efter 1976.
Rätt riktning - men för lite.
Nu borde jag förstås vara opartisk och konservatismen och liberalismen. I analogi med det ovan skrivna skulle man väl då kunna säga att Folkpartiet Liberalerna är partinamnet, folkpartisterna medlemmarna och... men vad är då liberalismen? Med det ordet menas väl vanligen den liberala ideologin. Men kan man även tala om en liberal röresle, som också kan kallas liberalismen, en rörelse som består av partiledningen, vanliga väjare, sympatisörer och vanliga väljare? Och alla andra som på något sätt hjälper till att förverkliga de liberala idealen - och det kan väl både socialdemokrater och moderater göra?
Jag uppfattar nog mig själv som ganska liberal, i bemärkelsen rätt att ha åsikter som jag själv inte delar (men även i bemärkelsen att jag slår vakt om min rätt att ha åsikter som andra inte delar), samt i bemärkelsen rätt att driva företag utan onödig statlig inblandning (vad som är nödvändig statlig inblandning kan vi ha delade meningar om.) Jag stödjer de liberala reformer som genomfördes under första hälften av 1800-talet och som man kan läsa om i historieböckerna, däribland näringsfrihet och yrkesfrihet, d.v.s. avskaffandet av skråväsendet.
Liberala reformer, som inte verkar stå högt i kurs hos Folkpartiet Liberalerna idag. Borde man inte vara mer rädd om de bästa delarna av sitt idéarv? Men då, i början av 1800-talet, stöddes de liberala idéerna om en fortfarande delvis underprivilegierad borgarklass, som idag slår vakt om sina egna klassprivilegier mot dem, som är underpivilegierade idag.
Finns reell yrkesfrihet för de ständigt arbetslösa, som skulle kunna göra ett jobb som de saknar formella meriter för? Jag tänker på fall där onödiga krav på formella meriter används för att skydda egna privilegier, skapa brist på arbetskraft inom yrket, i syfte att pressa upp de egna lönerna.
Om rätten till utbildning är en del av det liberala idéarvet, så borde väl även rätten att få sin faktiska kompetens erkänd, även om man inte har gått den föreskrivan utbildningen, vara en del av detta idéarv. Och så även rätten att komplettera enstaka brister i sin kompetens, utan att behöva gå (om) hela utbildningen?
Liberalismens grundidé var väl egentligen att klasstillhörighet inte skulle hindra någon. Men det är just vad som sker idag. Och jag kan sannerligen inte se att Folkpartiet Liberalerna gör något åt saken. Inte Socialdemokratin heller egentligen, om inte partiet har ändrat kurs efter partiledarvalet.
Mer fritid för den som har arbete, och nu talar jag faktiskt inte om de högprivilegierade, borde väl också vara en liberal reform? Liksom rätten till ett arbete, möjligheten att höja sin inkomst genom arbete, för den som saknar arbete. Och det är sannerligen inte samma sak som "fas 3" i den borgerliga "rehabiliteringskedjan".
Behovet av en arbetstidsreform
Ett minskat personalbehov i kombination med ett idiotiskt sjuklönesystem, som gör att en arbetsgivare inte kan förutse den faktiska arbetskraftkostnaden ens en vecka i förväg, har lett till uppdelning av befolkningen i arbetande del och en permanent bidragsförsörjd del, som nu lämnas att svälta ihjäl. När rationaliseringsavtalet, som innebar att facket inte skulle protestera mot rationaliseringar och nedskärning av personal, skrevs under av LO och SAF 1970, motiverades det med att vi skulle få mer fritid i framtiden.
Den framtiden är nu. Men under alla år som gått har det inte genomförts en enda väsentlig arbetstidsreform, utan hela "fritidsökningen" har hamnat på dem, som redan har mer fritid än de kan använda till något meningsfullt - de arbetslösa. När S-kvinnorna lancerade 6-timmarsdagen under 1970-talet, var frågan för tidigt väckt, med sedan dess har samma invändningar, att det kommer att behövas fler anställda i de traditionella kvinnoyrkena (vården, mm) upprepats som ett mantra, inte minst av ledande S-företrädare.
Men det som har hänt sedan 1970 är att just kvinnoyrkena har dragits in i rationaleringsprocessen som aldrig förr. Detta är ett stycke ekonomisk historia - utan mottycke under några tidigare historiska skeden, då rationaliseringarna huvudsakligen gick ut över de traditionellt manliga yrkena. Nya behandlingsmetoder inom sjukvården, har minskat antalet inneliggande patienter - med massuppsägningar av vårdpersonal som följd. EAN-koden - och nu även den senaste uppfinningen: självscanning - har minskat tidsåtgången i butikskssorna. Datoriseringen har ersatt det manuella kontorsarbetet, mm.
Hela livsmedelsproduktionen sysselsätter nu 5 % av befolkningen, varav 3 % är bönder och resten anställda inom livsmedelsindustrin. Kor, som mjölkar sig själva (sätter igång en mjölkningsrobot) var ett dåligt skämt 1970, men verklighet idag. Mjölkning var ett typsikt kvinnoyrke, när det gjordes manuellt, men har sedan blivit alltmer mansdominerat och rationaliserat, så att den mänskliga arbetskraften nästan inte behövs längre.
Ett sista halmstrå för bakåtsträvarna är den s.k. åldringsexplositionen. Men det pratet är idag mest ett uttryck för 50-och 60-ung .k forskare, utan verklighetsförankring men med godkänd akademisk examen, uttade i nyårshelgen att vårdbehovet för 40-talisterna varken kan tillkodoses genom högre födelsetal eller ökad invandring! Men vårdbehovet ökar ju inte dramatiskt samma år som man fyller 65, utan möjligen 20 - 25 år senare, om man inte dör knall och fall.
Och de födelsetal som klarar det vårdbehovet har vi redan haft och har fortfarande. Trots de skrämmande höga aborttalen, speciellt bland unga kvinnor, har Sverige inte världens lägsta födelsetal. Utan det har Japan och det katolska preventivmedelsförbudets Italien. Teori och praktik ... Ju längre medellivslängden blir, desto senare i livet debuterar de åldersrelaterade sjukdomarna. Om om medellivslängden då ökar, så minskar ju andelen mycket vårdkrävande åldringar jämfört med totala antalet åldringar.
Dessutom har de kraftiga satsningarna på arbetsmiljlön från och med 1970-talet minskat antalet mycket vårdkrävande patienter med allvarliga förslitnings- och förgiftningsskador. Under 1950-talet fick många arbetare hantera mycket farliga kemikalier utan någon skyddsutrustning alls. Många av dem fick aldrig uppleva sin 65-årsdag och kom alltså aldlrig att tillhöra gruppen åldringar. Men vård behövde de.
Detta är saker som Olof Palme bortsåg från, när han sågade kravet på 6 timmars arbetsdag, med hänvisning till arbetskraftbehovet inom den framtida åldringsvården - i stället för att hänvisa till det då aktuella arbetskraftbehovet. De första åren av 1970-talet kom att bli de sista åren med full sysselsättning, om man ser till det verkliga arbetskraftbehovet. Och räknar bort alla åtgärder för att upprätthålla den fulla sysselsättningen med konstgjorda medel.
6-timmars arbetsdagen borde ha genomförts senast i början av 1990-talet. 1970-talet var för tidigt. Men det var då, eller senast under 1980-talet, som den politiska kursen borde ha lagts om. Så att vi hade fått en tillräcklig förberedelsetid för den rejäla arbetstidsreform, som måste komma men ännu inte har kommit. De enorma belopp som har satsat på verkningslösa arbetsmarknadsåtgärder hade då kunnat växlas in som löner till alla för verkligt arbete.
Socialdemokratin hade tappat kontakten med ett arbetsliv, som präglades av hårdhänta rationaliseeringar och industrinedläggningar i ett rasande tempo. Det var under denna tid som kollektivanslutningen av LO-medlemmar avskaffades och LO-medlemmarna fick se sitt eget parti tas över av pärmbärare som inte hade arbetat med annat än politik under hela sina vuxenliv.
LO-medlemmarna sågs som offer antingen för en obeveklig utveckling eller för en iskall kapitalism och inte som aktörer i ett nytt samhälle. Industrifientliga stämningar började breda ut sig, och en borgerlig regering (den första sedan 1932) tillträdde redan 1976, under ledning av en statsminister som ville ersätta kärnkraften med bl.a. tomatodlingar. Billig elkraft skulle ersättas med mänsklig arbetskraft.
Samma dag som bilindustrins kris var den stora nyheten proklamerade S-ledaren Mona Sahlin långsiktigt samarbete mellan S och Mp. Väljarstödet för S, som börjat närma sig vad som hade behövts för egen majoritet i riksdagen, sjönk som en sten i klart vatten. Av alla dem som röstade på det gamla arbetarpartiet, hade endast 22 % arbete. Moderaterna hade lancerat sig som det nya arbetarpartiet.
----------
Den som först gissar vad bilden föreställer belönas med 1 liter mjölk, som han /hon själv får köpa i någon butik med självskanning. Förutom att priset dras automatiskt från köparens konto, registreras köparens identitet, så att han hon automatiskt får reklamerbjudanden om liknande produkter. Butikspersonalen behöver inte räkna kvarvarande mjölkpaket, utan beställningar från butiken till mejeriet görs automatiskt. Om det är extra stor åtgång på mjölkprodukter i butikerna, så är det tekniskt möjligt att locka korna att mjölka sig själva lite mer, exempelvis genom en extra stor fodergiva, som också vägs upp automatiskt.
Akutoperationer nattetid vid svenska sjukhus kan i framtiden komma att göras av kirurger i Australien under vad som är normal arbetstid i den världsdelen. En robot i Sverige kommer att härma den australiske kirurgens rörelser. Det finns ingenting som säger att yrken, som kräver lång utbildning inte skulle kunna utföras av robotar i framtiden. De till synes enkla jobben, som inte kräver någon speciell utbildning alls, blir kanske de enda jobben som blir kvar?
Avslöja rasismen!
Detta "avslöjande" står att läsa på en av de otaliga rasistbloggar som stödjer Sverigedemokraterna. Om SD inte är ett rasistiskt parti, borde väl SD kraftfullt undanbe sig detta stöd, be SÄPO att granska, osv, i stället för att ensidigt kräva undersökningar om "islamistiska attityder" bland ungdomar? Detta är för övrigt ett försåtligt språkbruk, som går ut på att lyssnaren /läsaren ska förväxla normala religiöst inspirerade värderingar bland unga muslimer med terroristiska värderingar.
Och bakom avslöjandet att sharia "redan tillämpas här" (vilket är ett olämpligt ordval i kurspresentationen) ligger en försåtlig desinformations-strategi, som går ut på att läsaren ska tro att svenska lagar har bytts ut mot sharialagar, som en följd av invandringen av muslimer. Man utnyttjar det faktum att många, speciellt äldre, människor inte vet mycket om vare sig internationell rätt eller avtalsrättens disposivitet.
Med disopsitivitet menas att något sånär jämställda avtalsparter själva får komma överens om vilka regler som ska gälla för uppfyllelse av exempelvis ett entreprenadavtal. Men detta är underordnat den svenska avtalslagen och numera även EG-rätten. Ett annat fal, då sharia kan komma att tolkas av en svensk domstol är internationell handlelrätt. Vilket lands lagar ska tillämpas om ett svenskt företag köper varor av ett iranskt företag, och varorna fraktas på ett grekiskt fartyg som seglar under liberiansk flagg? Vilket lands domstol ska döma om köpeavtalet eller fraktavtalet inte uppfylls eller varorna är skadade vid ankomsten?
Om ett lands domstolar aldrig fick döma efter ett annat lands lagar, skulle både internationell handel och internationella familjerelationer allvarligt försvåras. Att ägaren till den rasistiska bloggen verkligen vill ge sken av att svensk lag håller på att ersättas av sharialagar, framgår ju av han /hon har tillåtit publicering av ironiska kommentarer som universitetskurser i bombtillverkning och liknande. Det är ju dessutom en helt missvisande bild av sharia.
Jag tvekade om jag skulle kopiera och publicera de rasistiska kommentarerna från den andra bloggen. Ett alternativ hade varit att lägga ut en länk till den bloggen. Jag beslöt att publicera kommentarerna på min blogg, för att visa den buskagitation som faktiskt finns, att Jimmie Åkesson har ett klart rasistikt eldunderstöd för sina verserade riksdagstal och debattartiklar, där han tar till orda om "islamistiska attityder bland ungdomar".
Men jag skrev också något mycket kontroversiellt i mitt förra blogginlägg, nämligen att diskriminering av svenskar förekommer och att vissa invandrare visar förakt för svenskar. Jag tvivlar inte alls på att en ung utlandsfödd person kan vara mer lämplig som representant för ett svenskt företag i sitt förra hemland än en äldre svensk som jag. Men statliga svenska universitet ska behandla alla sökande lika, oavsett chanserna att få jobb efter avslutad utbildning (Se mitt förra inlägg!)
Vi måste kunna föra en seriös debatt om känsliga ämnen utan att få "uppbackning" av en hel hop rasister. Men nu är det så att personer, som själva låtsas vara anti-rasister sextrakasserar invandrarfamiljer, och det föder förakt mot svenskar. Cheferna på Utbildningsradion klagar på DN-Dbatt 26 januari: "En sexualkunskapsserie som speglar dagens kunskap och det samhälle unga lever i och som vill bidra till den obligatoriska men ofta eftersatta högstadieundervisningen i ämnet möttes alltså av hot och trakasserier genom mail/sms/telefonsamtal/brev redan innan den sänts."
Jaha, nymoralisterna på Utbildningsradion tar sig alltså friheten att pracka på högstadie-eleverna en sexualundervisning, som de anser att skolan är skolan missköter, mot föräldrarnas vilja. Åtminstone om det handlar om invandrade föräldrar med en mer konservativ tro och livsstil. Tacka sjutton för att sådana här huliganfasoner från UR uppammar förakt för svenskar och bidrar till ett hårt segregerat samhälle.
Men vad rasisterna protesterade mot var inte inte sex-propagandan i sig, utan mot att en svart man har sex med en ljus kvinna. Sedan skriver UR-cheferna: "Det kan inte uteslutas att andra grupper kommer att uppröras över att det finns sexscener där två tjejer medverkar i ett framtida avsnitt." Man försöker alltså koppla ihop rasism med något annat. "Homofobi"? Eller enbart det att någon protesterar mot att man avser att visa sex-scener för 13-åringar bakom ryggen på föräldrarna?
Det borde vara en proteststorm från kyrkorna. Men vem vill riskera att kopplas ihop med rasister? På så sätt lägger rasisterna locket på en angelägen debatt. UR-cheferna citerar ur ett mejl, som de påstår sig ha fått: "De som tillverkar denna film kan definieras som tillhörande den inre fienden.Och nu får vi veta vilka dessa är. Det blir således lätt för oss att veta identiteten på rasförrädarna, och när vi har makten kommer de inte längre få vara verksamma inom filmindustrin.”
Det låter otäckt, rentav hotfullt. Har rasisterna, om de kommer till makten, tänkt införa en filmcensur som inte tillåter visning av sex mellan en svart man och en vit kvinna - men däremot mellan en vit man och en vit kvinna?
Eller ska filmproduktionen stoppas på något mer handgripligt sätt?
Man kan förvisso undra om det fanns något underliggande budskap med en svart man och en vit kvinna för de utomäktenskapliga (som jag antar att det är) sexscenerna. Om man i stället hade valt en vit man och en svart kvinna, hade det väl blivit ett ramaskri från invandrarföräldrarna. Tror UR-cheferna att detta kommer att höja vita kvinnors anseende i svarta mäns ögon.
UR bidrar alltså till att sprida myten att vita kvinnor är horor. Om det kommer att leda till fler våldtäkter med vita kvinnor som offer, är Jimmie Åkesson att gratulera. Vi kommer att få ett Sverige med allt värre rasmotsättningar. Höger- och vänsterextremister samt sexliberaler i förening! Har inte UR rentav ställt sig i rasisternas led?
Sharia i Sverige
Bloggen skriver att vi ofta får höra att svenskarna ska anpassa sig till invandrarna, åtminstone lika mycket som invandrarna ska anpassa sig till svenskarna. Bloggen konstaterar vidare att man nu kan skaffa sig en djupare kunskap om sharialagarna och dess tillämpning i Sverige och Europa genom en kurs på 7,5 poäng vid Lunds universitet. Sedan citerar man tydligen ur kurspresentationen:
"Muslimska grupper har ibland föreslagit att shari´a ska erkännas i svensk och europeisk lagstiftning. Detta bemöts ofta som krav på att införa hududstraff. Men vad är egentligen shari´a och vad menar olika grupper när de talar om dess tillämpning? Vad många inte vet att shari´a redan tillämpas här. Det sker som inofficiell rådgivning i muslimska församlingar men också i svenska domstolar inom ramen för internationell privaträtt. De handlar då om muslimska staters familjelagar, vilka bygger på shari´a. Kursen tar upp den islamiska rättstraditionens utveckling efter islams uppkomst och hur shari´as roll förändrats i de moderna muslimska nationalstaterna. Fokus är på shari´as tillämpning i Sverige och Europa och hur svenska och europeiska domstolar i praktiken tolkar begrepp ur den islamiska rättstraditionen."
Detta kände jag redan till. Jag har själv sökt till en liknande kurs (internationell rätt) vid ett svensk universitet. Men blev inte antagen med motivering att jag inte behärskar svenska språket. Jag ringde upp universitet och påpekade att jag hade sänt in betyg i svenska (enl fodringarna för studentexamen) från vuxenutbildningen, och frågade retoriskt om jag hade blivit antagen om jag hade läst svenska för invandrare. Svaret blev "ja". (Jag vill nu inte ha någon som helst diskussion om det verkligen räcker med SFI för att läsa vid ett svenskt universitet. Detta var det svar jag fick.) Så småningen reddes saken ut, men det flera månader efter kursstarten. Det visade sig att antagningsenheten helt enkelt inte kände till det äldre svenska betygssystemet, och därför hade dragit den helt riktiga slutsatsen att jag var en äldre person. Och äldre svenskar ville man inte ha som studenter. Utan det skulle vara yngre invandrare, som behärskar det förra hemlandets kultur och kan verka som affärsjurister i affärer mellan Sverige och det gamla hemlandet. Men så här blir det när man ska ha ett universitet i varenda buske för att stödja det lokala näringslivet.
Att svenskar diskrimineras i sitt eget land är ingen myt. Men inte heller någon godtagbar anledning för att förvärra de motsättningar som redan finns.
Nu råkar jag kunna en del juridik ändå. Jag har bl.a läst "Juridik för statsvetare" vid ett av de äldre och mer seriösa universiteten. Med tonvikten på förvaltningsrätt och civilrätt och annat som förvaltningsmyndigheterna sysslar med. Det är självklart att Sverige måste följa exempelvis internationell familjerätt. Invandrare som har gift sig i sitt förra hemland ska inte behöva gifta om sig i Sverige för att deras äktenskap ska bli giltiga här också.
Och det finns ett omfattande internationellt regelverk, som säger vilket lands lagstiftning som ska tillämpas vid internationell handel.
Dessutom medger den svenska avtalslagen att parterna i en affärsuppgörelse skriver egna villkor. Om två muslimer gör affärer med varandra kan de komma överens om att sharia ska gälla. Detta är alltså i princip ingenting nytt som har kommit med invandringen av muslimer. Man har länge kunnat komma överens om att exempelvis "god affärssed" ska tillämpas. Och självfallet måste då svenska affärsjurister veta vad som är "god affärssed" både inom olika branscher och i olika länder. Det kan vara oerhört lönande att vara affärsjurist med någon ovanlig kompetens.
Att dispositiv svensk lagstiftning även gäller för muslimer i Sverige, används nu som argument i hetsen mot just muslimer. Jag ska citera en del av alla kommentarerna till det nämnda blogginlägget:
På grund av anstormningen kommer Lunds Universitet under höstterminen 2011 fler kurser:
Stening till döds 4,5 högskolepoäng
Underkastelse 5 högskolepoäng
Kravställning 2,5 högskolepoäng (Halvfart/internetdistans)
Tillverkning av bombbälte 8 poäng
Bilbränning 3,5 poäng
Stenkastning mot brandbil 1,5 poäng
Förkunskapskrav samtliga kurser: analfabetism 0 poäng, godtycklig inkvotering.
Instrukörskurs i balkonghoppning 2p
Bidragsmottagning 1000p (hemstudier mojliga i valfritt MENA-land)
Tänkte bara komplettera med ett par distanskurser
Grov våldtäkt och överfall 2.0 poäng
Religiös Förföljelse 8 poäng
Effektiv Bombplacering (kompletterande till Bombbälteskursen) 4 poäng
Även om man nödtorftigt har maskerat det hela som "kritik mot religionen islam" så är det ren rasism som prånglas ut som något slags lustigheter. Det är sant att muslimer inte är en folkgrupp.
Men detta är rasistisk hets mot alla de folkgrupper som de muslimska invandrarna tillhör - och därmed indirekt hets mot kristna invandrare från samma länder.
Och det kan säkert skicka kalla kårar upp efter ryggen på personer som har dåliga erfarenheter av invandrare. För alla invandrare är ju inte änglar. Misshandel, olaga hot osv förekommer inom alla folkgrupper och blir bränsle på etniska konflikter när offret tillhör någon annan folkgrupp. Våldsbrott som begås av invandrare ska stävjas, och inte användas som bränsle i etniska konflikter.
- -
I ett annat inlägg på samma blogg står det att kristna invandrare i Södertälje ser ner på svenskar, som kallas "svennedjävlar". I andra medier har det spekulerats mycket om hur många röster SD har fått från kristna invandrare, som har flytt från förtryck av de kristna minoriteterna i muslimska länder. Från att ha talat om kulturkrockar, som bevisligen finns, mellan svenskar och invandrare i allmänet, har SD under de senaste åren fokuserat enbart på muslimer, med en retorik som påminner om nazisternas kampanjer mot judar i Tredje riket.
Jag menar bestämt att det inte är bra att sopa kulturkrockar och etniska konflikter under mattan, vilket många av SD:s politiska motståndare gör - varigenom de har bidragit till SD:s valframgångar. Men det är faktiskt inte bara SD som splittrar den svenska nationen efter religionsgränser. Det gör även sexliberaler och vänsterextremister - och de svenska landstingen - med sin "prova på sex"-propaganda, som vänder sig till ungdomar i ålder 13 år och uppåt. Samtidigt som vi begär att invandrare ska närma sig till den svenska livsstilen, driver dessa sex-huliganer den svenska livsstilen allt längre ifrån det som för inte alls så länge sedan var den svenska livsstilen.
--
Kristendomen är en religion med en ganska stark missionsbefallning. Detta innebär att icke-kristna ska erbjudas möjlighet att omvända sig till kristendomen, muslimer i Sverige ej undantagna. Men kristendomen betonar också mycket starkt varje hjärtas enskilda omvändelse. Den som inte vill bli kristen ska inte tvingas eller förföljas eller fördrivas för sin tro. Att försvara muslimers religionsfrihet och mänskliga rättigheter är inte detsamma som att ge upp Sverige som ett kristet land. Den kristna kyrkan måste tydligt visa dels att hon slår vakt om den kristna religionen och att Sverige ska förbli ett kristet land, och dels att ändamålet inte helgar medlen. Hets mot invandrare och andra med icke-kristen tro kan inte tolereras.
