Och ett varv till ...
Vem den omskrivna personen är, förstår de som har läst hennes blogg. Varje gång hon skriver något negativt om mig, ökar besökarantalet på min blogg. För dem av mina läsare, som inte känner till den här historien har jag ingen anledning att avslöja vare sig hennes identitet eller vad slags tjänst, som hon blev utköpt från.
Jo det stämmer att det hela slutade med ett utköp. Men hur började det?
Själv skriver hon nu: "et var en konflikt, och vi kom överens om ett utköp. Det fanns ingen förhandling om något olagligt avskedande som han fantiserar om."
Och hur började denna konflikt? Var det inte ett försök till (olagligt) avskedande? Jag minns inte de arbetsrättsliga reglerna så i detalj, men rent formellt kan det ha varit så att det inte var något avskedande. Om man kan ogiltigförklara en sådan handling från arbetsgivarens sida, så torde det formellt inte vara ett avskedande.
Nu har jag ingen lust att älta det här, med det som dock hände, som hon själv har beskrivit det, tycker jag var ett mycket lumpet agerande av arbetsgivaren. Det är då rent otroligt att man kan bli hudflängd av en person som har blivit illa behandad för att man har uttryckt sympati för denna person.
Sedan kommer det helt nojiga "Det är som om han inte kan låta bli att suga på denna karamell, och vid varje gräl vi hade- och de var många- sade han alltid 'Jag förstår att de inte kunde ha dig (kvar)---' Snyggt eller hur? Ett gott tecken på kärlek! Är det inte det?
Suck! Jag har vid några tillfällen sagt att de inte kunde ha henne kvar, om hon uppträdde mot andra anställda på samma sätt som hon ofta har uppträtt mot mig. Grälsjuk och konfliktskapande till tusen. Men hag har aldrig påstått att hon var sådan vid den tiden. Det kan ju inte jag veta. Vad jag har sagt är att om så varit fallet hade de väl inte haft henne kvar under flera år, utan hon hade blivit uppsagd senast efter någon månad.
Men människor förändras. Och jag har försynt frågat om det kan ha varit något sådant bakom arbetsgivarens - i högsta grad - anmärkningsvärda agerande under slutet av hennes anställningstid. Eller om konflikten med arbetsgivaren har satt igång något, gjort henne hyperkänslig.
Hon har ofta talat om hur den arbetsgivaren skadar människor, bl.a. de som har blivit utköpta. För oss som bara har läst i tidningar om utköpen framstår dessa visserligen som hellt rättvidriga, men det framgår sällan vilka tragedier det kan vara för de utköpta. Inte ekonomiskt, givetvis, men psykiskt.
Vi hade inte känt varandra många veckor, innan hon utan rimlig anledning frågade mig "Tillhör du fiendelägret". Det kan ju varas så att jag haft samma åsikter i några frågor som någon i "fiendelägret". Det är som om någon som håller på damlandslaget i fotboll skulle misstänkas för att vara en personlig fiende till någon för att någon annan som håller på samma lag är det.
Sluta!
Om någon menar sig vara expert på relationer, så borde den personen begripa att man inte går ut på offentliga bloggar och (även om det är ens egen) med det privata. Gör man det får man vara beredd på dementier. Det som jag skrev tidigare idag har nu tydligen blivit ett fall för kvinnojour och polis. Jag kan därför meddela att detta inte rör mig i ryggen. Utan det är just det här sättet att försöka värva sympatier för inbillade ofärrätter.
Den senaste polisanmälan gällde tydligen att jag hade "förtalat" vederbörande genom att skriva på min blogg att hon hade blivit avskedad från en tjänst. Detta var inte i någon ond avsikt, utan snarare i syfte att påvisa att hon hade blivit illa behandlad. Om någon borde anmäla mig för förtal, så är det väl de, som stod bakom det olagliga avskedandet, inte "offret" för den oförrätten. Det jag skrev i den saken var inte helt fel, men jag borde kanske ha lagt till att avskedet bestreds som just olagligt, och parterna (facket och arbetsgivaren) ingick en förlikning efter central förhandling. Nu verkar det ju närmast som att hon försöker skydda den dåvarande arbetsgivaren - efter att i början av vår bekantskap ha försökt (och också lyckats) vinna mina sympatier för henne i den saken.
Om jag inte minns fel, som ingick det i förlikningen att saken på något sätt skulle tystas ner. Men ärligt talat, så börjar allting som jag har fått hört (nota bene: bara från den ena sidan) ter sig så förvirrat, så att jag mycket väl kan ha missat eller missupfattat någon detalj.
Om något har varit felaktigt eller ofullständigt på min blogg, så har jag alls inte varit ovillig att ta in en rättelse. Att i stället reagera som om man lider av förföljelsemani gagnar ingen. Allraminst vederbörande själv. Är det då konstigt att jag har försökt förmå ett par personer i hennes närhet, som jag uppfattat som omdömesgilla och förstående att påverka henne att upphöra med SITT förtal mot mig? Det var naturligtvis inte avsett för någon offentlighet, men skulle naturligtvis inte hållas hemligt för vederbörande själv.
Någon vänlig själ, som kunde ha sagt: Ta det lugnt. Ingen vill dig något ont.
Konstigt sätt att umgås
Detta kan man läsa på en annan blogg idag:
"Trakasserier
Du får skylla dig själv som du håller på med Anna och HH.
Det är dessutom inte förtal om någon inte håller med dig.
Du lider av förföljelsenoja.
Skulle du vara något slags expert på relationer? Hahaha...
Du var väl gift i 15 år, inte i 50 .... Du är inte mer expert än jag.
Den som har varit gift med samma hela livet och aldrig varit
otrogen, kan ju däremot kalla sig expert.
Jag har inte alls ringt och velat återuppta relationen. Du vet vad
jag tycker om förlovningslöften, utan att jag behöver säga det.
Eftersom jag är så otroligt trött på de ständiga trakasserier som jag fortfarande, trots att det är sex månader sedan jag fick nog av den här relationen, och trots att jag gjorde en polisanmälan efter osakligheter om mig på hans blogg, utsätts för, publicerar jag nu mera av mejlet idag.
Det är så de allra mest kristna, som vet hur riktig kristendom är, uppträder ibland!"
Jag har naturligtvis tagit en skärmdump av inlägget för polisutredningen. Den polisanmälan som nämns i inlägget är nedlagd, eftersom det inte är ett brott att dementera lögner om en själv på sin egen blogg. Men jag förstår det förtäckta hotet om en ny polisanmälan. Det är ett konstigt sätt att umgås. Vi ses i rätten? Dessutom har jag fått ett nytt mejl nu på morgonen från personen som säger sig inte vilja ha någon kontakt.
Det är synnerligen anmärkningsvärt att lägga ut privata mejl, som inte var avsett för offentligt beskådande, på en offentlig blogg, även om syftet är att avsändaren ska framstå som klandervärd. Det kan till och med vara åtalbart som förtal. Åtminstone om något väsentligt döljs. För att visa vad som döljs i det här fallet, publicerar jag nu mer av mejlet
"Du ljuger!
Nu vill jag inte ha fler såna här otrevliga mejl från dig.
Det är ju fullt av lögner.
Begrips?!
Du får skylla dig själv som du håller på med Anna och HH.
Det är dessutom inte förtal om någon inte håller med dig.
Du lider av förföljelsenoja.
Skulle du vara något slags expert på relationer? Hahaha...
Du var väl gift i 15 år, inte i 50 .... Du är inte mer expert än jag.
Den som har varit gift med samma hela livet och aldrig varit
otrogen, kan ju däremot kalla sig expert.
Jag har inte alls ringt och velat återuppta relationen. Du vet vad
jag tycker om förlovningslöften, utan att jag behöver säga det."
Två som inte svarade
Så produceras alternativenergi i Sverige. Giftig aska från importerade sopor.
I veckan som gick var det TV-sänd partiledardebatt i riksdagen. Jan Björklund talade vältaligt om behovet av reglerkraft när det in blåser. Hans fråga var med vad denna reglerkraft ska produceras. Brunkol från östra Tyskland, naturgas från Ryssland eller olja från fracking i Nordamerika. Fracking är en extremt miljöförstörande metkod att utvinna olja ur berggrunden. Vice statsminister Åsa Romsson, MP, svarade inte alls på frågorna utan pratade runt om mer alternativenergi. Hon sa också något om vattenkraften och att skogsavfall inte borde ligga i skogen och ruttna. Romson står alltså för den värsta miljöförstörelsen i Sveriges historia, den som ska komma.
Vi har inte tillräckligt med vatten och fallhöjder för att ersätta kärnkraften när det inte blåser. Vattenkraft och kärnkraft är däremot en optimal kombination, eftersom kärnkraften är oberoende av vädret. Med kärnkraft som "basproduktion" och vattenkraft som klarar förbrukningstopparna. Men ska vattenkraften dessutom klara bortfall av "basproduktionen" när det inte blåser och solen inte skiner, så räcker inte vattenkraften. Några få kilowattimar till går det väl att pressa ur vattenkraften. Men priset får betalas av den norrlöndska naturen, renskötseln och jordbruket.
I veckan avslöjades också omfattande giftutsläpp från de svenska värmekraftverken. Utländska sopstationer betalar för att bli av med det giftiga avfallet, som läcker både radioaktivitet och sjukdomsframkallande baciller. tydligen mycket sjukusavfall. Det är naturligtvis mer lönsamt att få betalat för att bränna upp giftavfallet än att hämta bränsle djupt inne i de svenska skogarna. Det finns inte mycket energi i kvistarna, varför balansen mellan tillförd energi för uttransporten ur skogen och utvunnen energi blir mycket dålig. Det skogsavfall som ligger nära väg kan det väl löna sig att ta hand om. Men då handlar det om begränsade volymer.
Den andre som vägrade svara var SD-ledaren, som vägrade svara på Stefan Löfvéns fråga vad som lockade honom till SD vid mitten av 1990-talet. Ja, inte kan det ha varit någon lust att kasta ut nazismen ur partiet, för det hade den nuvarande partiledaren ingen del i. Även om han försöker påskina det. Nog ska man väl kunna svara på sådana frågor om man är partiledare. För mig är det helt otänkbart och har alltid varit det att gå med i ett öppet nazistiskt parti, vilket SD var på den tiden. Sedan är det ju en annan sak vad som döljs bakom en välpolerad fasad.
Det var inte alls opassande att ställa frågan. Tydligen är detta en öm tå för SD. Att Romson vägrade ta 'SD-ledaren i hand, när statsministern redan hade gjort det, tycker jag dock var ett olämpligt uppträdaden. Sitter inte statsministern och vice statsministern i samma regering?
.
Slaget vid Sparrsätra 1247 - den värsta katasrofen i Sveriges historia
Idag är det nationaldag. Men vad firas egentligen? Det är den svenska statsmaktens firardag. Slaget vid Sparrsätra 1247 har du troligen inte ens hört talas om. Det är ju segrarna som skriver det besegrade landets historia. Det land, som då krossades, kallas idag Sverige. Då Svitjod, som uttytt betyder sveafolket. Efter det förkrossande nederlaget flydde motståndsledaren Holmger Knutsson till Gästrikland, men uppsprårades och mördades av segrarna.
I Skänningeanalerna från omkring 1290 står det om året 1247 "Detta år förlorade Upplands allmoge vid Sparrsäter segern och sin frihet, och man pålade dem spannskatt, skeppsvist och flera bördor"
Så till den milda grad har segrarna vid Sparrsätra förfalskat historien, så att alla svenska skolbarn än idag får lära sig att sveafolket grundade Sverige. Man har t.o.m. pektat ut byn utanför Uppsala, där detta skulle ha skett.
Den heter Svia, samma ordstam som i Svitjod och (vi) själva. Många forntida folk har kallat sig så på sitt lands språk. Det råder numera ingen tvekan om att Sverige grundades av Bjälboätten från Östergötland. Uppland torde ha varit det sista motståndsnästet, som föll..
Frihetsledaren Holmger, halshuggen i Gästrikland 1248 av segrarna i slaget vid Sparrsätra.
Ställföreträdande måltavla
Nu har jag inte skrivit på länge. Jag har varit aktiv på ett par andra bloggar. Jag har dessutom donat en del hemma, och har fått det riktigt fint. Senaste inlägget handlade om en adokat och tillika riksdagsman, som grundligt har blandat ihop dessa sina båda roller. Som jag skrev har "Guantanamo.svensken" blivit en idol för extrema islamister i Sverige. Fortsättningen på den historien är att en släkting till "Guantanamo-svensken" tillsammans med två kamrater nu har lyckats ta sig in i IS-kontrollerat område i Syrien eller Irak. Dessutom har en något äldre person gripits som misstänkt värvare till IS. Han har varit aktiv i moskéer i Jönköping, Örebro, Västerås och Eskilstunda.
Det är synd om människorna i stadsdelen Vivalla i Örebro. Få vågar säga att de kommer däreifrån. Stadsdelen har fått dåligt rykte. Är detta kristdemokratisk politik? Ska Sveriges utrikespolitik styras av en advokatfirma, vars innehavare tillhörde ett oppositionsparti? Konventionen om krigsfångar säger ju att de får interneras tills kriget är slut. Och kriget mot terrorismen är sannerligen inte slut. Vi har en förvirrad debatt om vad det svenska samhället ska göra med hemvändande IS-krigare. Den allmänna meningen bland politiker tycks vara, att kan de inte personligen åtalas för något konkret krigsbrott, så ska de hjälpas med jobb och bostäder.
Häpnadsväckande naivt. Eftersom IS faktiskt är en stat (som visserligen inte är diplomatiskt erkänd av andra stater, men själv kallar man sig ju stat och uppfyller alla kriterier på att vara en stat, såsom territoriell kontrell etc) som är i krig med andra stater, så är Sverige inte ens neutralt utan uppträder mer som en allierad till denna stat. På en socialdemokratisk blogg har jag föreslagit att alla IS-krigare, som kommer hem till Sverige ska interneras under 30 år. Inte som ett straff, utan som en ren skyddsåtgärd. De, som kan överbevisas om att ha begätt krigsbrott, ska dessutom dömas enligt till straff enligt straffskalan. Det kan bli livstids fängelse.
Själv befiner jag mig tydligen i krig med en kvinna (samma som förut) som har skrivit på en prästblogg
Blir Kristdemokraterna ett bättre parti när terroristförsvararen lämnar?
KD:s partisekreterare bemöter i dagens Svenska Dagbladet att partiets rättspolitik och syn på aborträtten har förändrats i och med partiledarvalet. Partisekreteraren skriver att "Varje partiledare ska bedömas efter vad hen gör." Umgås den nya partiledaren med planer att byta kön, eller vet inte partisekreteraren vilken kön partiledaren har? Varför skriver partisekreteraren "hen" när partiledaren är en "hon"? Igår sände TV ett reportage om en 10-årig flicka, som tror att hon är en pojke som har fötts i fel kropp. En barnpsykiatriker förklarade att att när så unga personer vill byta kön, ska deras pubertet skjutas upp, så att de får bestämma sig senare i livet. Varför anpassar KD sitt ordval? Jag hoppas att den nya partiledaren Ebba Busch-Thor tar itu med detta.
Puberteten ska väl skjutas upp för att flickan ska kunna ge ett informerat samtycke, som det heter, till könsbytet. Med detta menas att man har informerats och verkligen förstått vad könsbytet innebär. Men kan då flickan ge informerat samtycke till medicinska manipulationer med hennes utveckling och pubertet? Ett sexuellt övergrepp på barn, är vad det handlar om. Varför inte låta flickan bli en ung kvinna och få lite erfarenhet av att vara en kvinna i en kvinnas kropp, innan hon bestämmer sig. Det är inte möjligt att byta kön genetiskt, utan det s.k. könsbytet kräver hormonbehandling hela livet, för att "hen" inte ska bli kvinna igen. Det är så det går till när "män" föder barn.
Anledningen till partisekreterens SvD-artikel är terrorist-försvararen Peter Allthins avhopp fårn partiet i protest mot valet av EBT till partiledare. Vi hade en bra diskussion i partiet, som jag då var medlem i, omstraffets mål och mening, när partiets dittillsvarande rättspolitiska talesperson, advokat Rolf Åbjörnsson, plötsligt hoppade av och lancerade kändisadvokaten Peter Athin, som dittills inte ens varit medlem i partiet, som sin efterträdare i både partistyrelsen och riksdagsgruppen.
Med "gudfadern" Alf Svenssons gillande förstås,. Svensson kommenterade Athins avhop i förrgår, meda att han borde ha stannat kvar och ta kamp mot partiledningen.Har Svensson, som alltså var partileare före den nyss avgångne Göran Hägglund, inspirerats av drevet mot den näst senaste S-ledaren Håkan Juholt. Det drevet fick ju sin näring från partiets innersta kretsar. Det är ju ändå anmärkningsvärt, när en före detta partiledare, uppmanar en avhoppare, som fått härja helt vilt i partiet, faständ han inte har stött partiets ideologi, att ta kamp mot en ny partiledning.
Alf Svensson har varit en väljarmagnet av rang. Men de steg honom åt huvudet, då han agerade som om han ägde partiet och kunde bestämma över det som över ett familjeföretag - och blev tvärarg om han blev motsagd. Det sistnämnda har jag hört från en numera avliden KD-riksdagsledamot. Athins tirader kan du läsa i sin helhet i SvD 5 maj. Jag citerar: "Jag trodde på min tolkning av den kristdemokratiska ideologin. Nu känner jag mig sviken av partiet – bedragen. Dagens Kristdemokraterna utgör inte ett parti med en inriktning som jag kan tänka mig rösta på. Men jag önskar att jag en dag åter kan göra det. Och kanske till och med bli medlem i Kristdemokraterna".
Jag skulle å andra sidan kunna tänka mig att åter bli medlem i KD om den nya partiledningen tar regjält avstånd från Athins idéer och förehavanden. Men, nej, det sitter nog långt inne. Det ända jag kan hålla med Althin om är när han skriver. "När då dagens kristdemokrater deklarerar att man är det parti som står längst till höger, finns det anledning till oro." Vi får väl se vad EBT menar med det uttalandet. Om hon menar i princip samma sak som en vänsterpartiledare sa "Till vänster om oss finns bara avgrunden", så är det bra. Moderaterna har ju, åtminstone retorsikt förflyttat sig ganska långt mot mitten, Att verbalt stå till höger om M idag kan inte vara mer skämmigt än det var att vara moderat före Reinfeldt-eran.
Man måste änödå skilja mellan den demokratiska och anständiga högern och avgrundshögern fascister, rasiser och nazister. Även förklädda sådana. Frågan är ju vad som menas med "höger" liksom vad som menas med "vänster". Jag anser mig vara vänster, men då utgår jag från att fördelningspolitiken är den beståndsdel som mest definierar vad som är vänster. Och med den definitionen har KD hittills varit det alliansparti som har stått längst till vänster. Jag har hittills inte sett några signaler från den nya partiledningen på att detta kommer att ändras.
För Atlhin verkar däremot "vänster" stå för att mördare och terrorister ska gå fria - och kunna göra lite som de vill. Altlhin har ju inte bara försvarat de värsta och mest förslagna mördarna - det är helt legitimt; även en mordanklagad måste ju ha rätt att få sin skuld prövad - utan har dessutom gått långt utöver vad rollen som försvarsadvokat kräver. Och detta under tiden som rättspolitsik talesperson och riksdagsledmot för KD. Den svenske al Qaida-terroristen, som påstod att han bara hade spelat fotboll i Afganistan, lyckades Athin få loss från det ökända Guantanomo-fängelset, som USA har på Cuba.
Återkommen till hemstaden Örebro har den f.d. fången blivit något av en idol för unga jihadister, med följd att en hemstadsdelen Vivalla i Örebor har blivit något av ett rekryteringskontor för IS. Kristna invandrare i Vivalla har inte vågat fira jul av rädsla för att bli mördade. Som svensk i ett utländskt fängelse borde frågan ha varit ett fall för utrikesdepartementet och inte för KD:s rättspolitiska talesperson. Hade detta godkänts av KD:s partistyrelse? Övervägde den - i så fall - ens vilka konsekvenserna kunde bli av denna hjälp till al Qaida (att få en av sina krigare frisläppt? Är det så man skyddar den kristna minorteten i Mellanöstern.
Enligt uppgift hade Athins advokatbyrå anlitats av fångens far. Det var i och för sig legitimt. Men Athin borde ha avstått från uppdraget med hänvisning till hans politiska uppdrag. Man kan dessutom undra hur en fattig invandrare i Örebro kan ha råd att utnyttja en kändisadvokat för att få loss sin kriminella son ur ett utländskt fängelse. Det hade Athin lagt ner mycket arbete på. Var det gratis - och borde han inte i så fall ha ägnat sig ideella arbetsinsats åt partiet?
Althin verkade på något sätt hoppas att få försvara al Qida-krigaren inför en amerikansk domstol. Han tjatade om att fången inte ens fått veta vilket brott han anklagades för. Men i detta fallet handade det inte om några brottsmisstankar. En krigförande part (och även neutrala stater) har enligt internationella konventioner om krigsfångar rätt att ta krigsfångar och hålla dem internerade så länge kriget pågår, utan att varje fånge personigen kan överbevisas med att ha begått något brott. Så var t.ex. en polsk ubåtsbesättning internerad i ett krigsfångläger på en holme i Mälaren under hela andra världskriget, för att de hade flytt till Sverige med sin ubåt, när Tyskaland besegrat Polen.
Athin ligger också bakom överflyttningen av benådningsärendena från regeringen till Örebro tingssrätt, vilket ger ytterligare klirr i kassan för advokater på skådeprocesser, vars utgång är fullt förutsägbara. Valet av domstol har motiverats med närheten till Kumla-fängelset. Althin har förklarat sig vara principiell motståndare till fänglse. På frågan vad han vill ha i stället (för det är väl inte meningen av de värsta brottslingarna inte ska något frihetberövande alls) har han svariat att de ska "vårdas", alltså behandlas som vårdbehövande sjuklingar.
Vilket verkligen vore att smeta ut straffet för de grövsta brotten över icke-kriminella psykiatripateinter och för all del även över sådana som har dömts till rättspsykiatrisk vård för obetydliga brott. De får en farlighetsstämpel på sig, blir utstötta ur samhället och kan kanske aldrig rehabiliteras tillbaka till ett normalt liv. Inom psykiatrin är det ofta vården som är "sjukdomen". Thomas Quick-fallet visar väl om något vådan följderna av att likställa brott och sjukdom. Det räcker att en misstänkt har förklarats sjuk av någon tokdoktor, som behövs inga bevis för att han verkligen har begått de åtalade brotten.
Innan Athin kom in i partistyrelse och riksdaggrupp och rensade partiet från allt vad kristen rättsfilosofi är, hade vi alltså en bra diskussion i partiet om vård och straff. Jag deltog i debatten med ståndpunkten att man måste skilja mellan straff för begångna brott och vård för sjukdomar. Samt att även fullt friska personer kan begå även mycket grova brott. Särskilt om de kräver god planering och sinnesnärvaro. Samt att vetenskapligt underlag för de rättspsykiatriska diagnoserna i stort sett saknas. Althin har även varit försvarare för polismördaren Tony Olsson (helt legitimt om han inte varit riskdagsledamot) och Mijailo Mijailovic, som mördade utrikesminister Anna Lindh. Mitt under föreberedelserna för rättegången mot den senare, rymde Tony Olsson ur fängelset, och Athin tog sig an sin gamla klient på nytt.
Mijailovic hade fått två meciner som inte får ges i kombination, vilket kan vara en förklaring till brottet. Detta framförde Atlhin i tingsrätten, men inte alls i hovrätten, där han i stället gjorde ett stort nummer att Mijailovic hade fått dålig vård. Det är emellertid skillnad mellan felaktig (och våldsutlösande) medicinering och dålig vård mot en sjukdom. Men försvararens agerande i hovrätten var helt i linje med KD:s politiska intressen som "sjukvårdsparti". Läkemedelsindustrins lobbyister hade då (och nu?) ett starkt infytande över KD, som närmast strävande efter en ökad utskrivning av de farliga preparaten.
Jag menar att Althin har blandat ihop sina roller som advokat och politiker på ett för alla parter utom al Qaida skadligt sätt. Jag hoppas verkligen att den nya partiledaren EBT har kraft nog att ta itu med denna rättsröta i partiet.
För övrigt borde en rättspolisk talesperson som är utbildad jurist hjälpa partielearen att utforma lagförslag som balanserar sjukvårspersonalens rätt att slippa medverka till aborter mot kvinnors rätt till abort.
.
Lagvrängeri?
Anledningen till att föregående inlägg var aningen kryptiskt är att jag inte ville avslöja något jag lovat att inte avslöja. Det löftet gavs till den person, som berättat det för mig. Nu går samma person ut i rena hatkampanjer mot mig, med en massa osanna påståenden. Det brukar ju heta ingen rök utan eld. Mycket rök, lite eld.
Jag beskylls för "lagvrängeri" för att jag har skrivit i ett personligt mejl till denna person att en präst KAN HA (obs att jag inte har skrivit "har") gjort sig skyldig till brott för fem - sex år sedan. Så här står det i Brottsbalken 6 kap 3 §:
"Den som förmår en person att företa eller tåla en sexuell handling genom att allvarligt missbruka att personen befinner sig i beroendeställning till gärningsmannen döms för sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning till fängelse i högst två år."
Det finns en hel del litteratur, som visar har denna lagparagraf har tillämpats. Både fällande och friande domar. Härav framgår att med "beroendeställning" menas vanligen inte arbetsgivare - anställd, utan lärare - elev, läkare - patient och präst - församlingsmedlem, särskilt om det har varit fråga om en förtroendesituation, såsom själavård, bikt och liknande.
Detta är en annan lag än lagen om sexuellt utnyttjande av minderårig (Brb 6 kap 4 §). Är personen under 15 år, har den vuxne hela ansvaret för att den sexuella handlingen avstyrs och inte blir av. Oavsett hur utmanande den andra personen än har uppträtt. Man får helt enkelt inte bli förförd av den som är minderårig. Men nu handlar det om 3 §. Det är generellt tillåtet att ha sex med den som har fyllt 15 år, om samtycke finns. Även om man är lärare och den andra personen hans elev. Eller om man är läkare och den andra personen är hans patient. Eller präst och den andra personen är församlingsbo. Man måste ju ändå ha rätt att bli förälskad, även om man har något av dessa yrken.
Det handlar nu emellertid om en gift präst, som har haft samlag med två 16-åriga flickor, som var hans konfirmander. Nog måste väl en präst ha bättre självdisciplin än så? Jodå, och det är inget tvivel om att prästen har uppträtt olämpligt, men det räcker inte för att samlagen ska vara ett brott. Det har jag aldrig påstått. Det är rent förtal (och det är ett brott) att beskylla mig för lagvrängeri. Jag är väl medveten om att det krävs ganska tydiga kriterier för att en prästs samalag med en konfirmand ska vara ett brott.
Såvitt jag vet har den aktuella prästen aldrig ens utretts för brott. Och det är ganska anmärkningsvärt. Om detta stämmer, har han lyckats undgå åklagarens intesse genom att avsäga sig prästbehörigheten. När det eventuella brottet nu har blivit preskriberat, har han begärt och fått tillbaka prästbehörigheten. Den kyrkliga instans, domkapitlet, som har beslutat detta, har utsatts för kraftig kritik. Domkapitlet har tagit ett olämpligt beslut.
Detta är situationen nu. Men vad ska man då säga om domkaplets agerande för fem - sex år sedan, när domkapitlet fick kännedom om samlagen i kyrkans källare. Lade man bara locket på, när prästen avsade sig behörigheten. Eller anmälde man ett misttänkt brott till polis och åklagaare och överlät åt åklagaren att avgöra om det skulle vara lönt att åtala prästen? .Om en åklagare har tittat på den här historien och beslutat att inte åtala, så kan vi vara tämligen säkra på att inget brott har begåttsd.
Hysterikorna på prästbloggen
Antony har buntat ihop de två "kärringar" som är mest motvalls på prästbloggen. Det var ínte snyggt gjort. Det är ändå skillnad på dem, bland annat vad gäller intellektuell redlighet. (h)EX:an har koierat och lagt ut Antonys inlägg på sin blogg. Men det är svårt att dra någon annat slutsats än att Antony har rätt om två hysterikor, som (h)EX:an ger sig på mig. Själv är hon som vanligt ingen orsak till någonting.Jag hade skickat ett julkort med sedvanlig God Jul-hälsning till hennes son. Det var allt, men i hennes fantasi var det mycket mer. Jag dementerar. Fortsätter hon på det här sättet, med grova överdrifter o.s.v. ska jag kanske skriva om den verkliga orsaken till hennes missnöje. Med mig.
Hon hade gjort ner en artikel i tidningen Dagens X på den där prästbloggen. Jag läste artikeln och fann att den hade brister källkritiskt. Jag anade att hon vet mer om saken, som det handlar om. Så jag mejlade och frågade. Hon ringde upp och berättade, och bad mig lova att inte avslöja vad jag fått höra. Jag lovade. Så långt frid och fröjd. Men sedan kom jag på att en hund är begravd, som man säger. I mediavärlden hade man kallat det "ett uppslag"., altså något som borde kollas upp av någon s.k. grävande journalist. Så jag mejlade henne om detta.
Men se det tog "hus i helvete" för det hade hon inte hört från någon annan än mig. Att någon har brutit mot en oskriven regel, står helt klart. Men kanske också mot en skriven regel, som ingen (annan) känt till? Jag har försökt förklara detta för henne. Förgäves. Det är som om hon inte kan ta in någon ny information, utan blir oerhört stressad, jag renta hysterisk. Det är alltså det gamla vanliga mellan oss, att det ständigt ska vara en strid. Jag börjar misstänka att hon lider av akademisk högfärd. Att en "obildad" människa som jag skulle begripa något ser hon som en oerhörd kränkning. "Magistern'" vet alltid bäst. Det som "magistern" inte redan vet, kan inte vara sant.
Eftersom jag ändå har lovat att inte avslöja det som hon har berättat för mig, ska jag inte göra det. Så därför får det bli så här kryptiskt.
Medelklassen demonstrerar
En forskare vid Göteborgs universitet, vilken ingår i ett internationellt forskningsprojekt, säger att det är medelklassen, som går i demonstrationer och pride-parader. Det är ju rätt så intressant att det skulle behövas en akademiker för att komma på det. Undrar hur den forskningen går till, om inte demonstranterna själva kan avröra sin klasstillhörighet. Det hade väl inte slagits upp som en sanning om någon hade sagt "Vi är så få arbetare som demonstrerar nu för tiden".
Samma forskare säger emellertid att under 1960-talet var det mest arbetare som demonstrerade. Då handlade demonstrationerna om klass och fördelningspolitik. Nu handlar det om miljö, feminism och hbtq.
LO:s ordförande Kålle inledde sitt 1 maj-tal i Norrköping med att prata om en homosexuell man, som visat sig vara transvestit. Kålle beskrev honom som en mycket vacker kvinna med högklackade skor i priden (Så fick Kålle underförstått sagt att han går i sådana också) som kändes bekant på något sätt, så Kålle tog mod till sig och frågande "Är det inte Anders?".
Ännu en stereotyp om homosexuella! De flesta är män eller kvinnor, som dras till - just det! - män eller kvinnor. De flesta transvestiter är heterosexuella män, har jag läst. Jag förstår inte alls tjusningen i att bli tagen för en kvinna, som är så oerhört vacker, så att han gör andra män kåta. Inte så kul för de andra männen, menar jag. För det är väl vad det går ut på - att se andra mäns skämmiga förvåning, när de tror att de har raggat upp en snygg tjej, och konfronteras med sanningen.
För några år sedan läste jag en tidningsartikel om två manliga homosexuella arbetare. De protesterade mot pride-paraderna. "Vi är två helt vanliga killar, som är kära i varandra". Och så vill vi uppfattas, och inte som några jäkla fjollor, som gillar att spöka ut oss."
Kålle pratade om "alla människors lika värde". Det kopplade han alltså till sexualitet och inte till klass. Han sa att redan för hundra år sedan demonsterade arbetarna för alla människors lika värde. Men då handlade det väl ändå om klass?
"Socialdemokratin" slutade tala om sig själv som "arbetarrörelsen" senast när Moderaterna lancerade sig själva som "Det nya arbetarpartiet". Och vad är den "rödgröna" regering, som vi har idag? I varje fall ingen arbetarregering. Men Kålle upprepade flera gånger om att väljarna röstade på en "socialdemokratisk" regering.
400.000 glassbarer i Amazonas ska kylas ned med vindkraft från Atlanten
I år satt ingen och tiggde på Västerpartiets 1 maj-möte. I fjol var det en tiggare som inte fick något. Jag lyssnade en kort stund, för det var svinkallt, och gick sedan till sossarnas möte i hällregn. Stämningen var gravallvarlig, så jag försökte lätta upp med ett skämt: "En sak har regeringen i alla fall lyckats med". Ingen kunde gissa vad, så jag förklarade "Regeringen har fixat klimatet. Det är stopp på uppvärmningen".
Ministern började sitt anförande med att våren har kommit, och förtydligade "Jag syftar förstås inte på vädret, utan på att det är vår i politiken". Ministern berömde kommunen för dess "framsynta" satsning på vindkraft, men sa inte (visste förmodligen inte) hur kalaset ska betalas. Vissa pensionärer ska få höjda avgifter med 55,2 %. Kommunalrådet skyllde i veckan på att avgiften inte har höjts under nästan tio år. Inflationen under den tiden har varit 10,5 %.
Jag sa till grannen "Det blåser inte. Det regnar och är kallt". Ministern fortsatte att tala om den "framsynta" med vinkraften. Man ska bygga en jättestor vindkraftpark utanför Brasiliens kust. Den kommer att värma upp 400.000 vilor, lovade den svenska ministern. Detta utlöste det kylslagna mötets enda applåd. Detta lät ju imponerande, men sedan kom jag att tänka på att ekvatorn går genom norra Brasilien. Det är nog inte många dagar under året, som de villorna behöver värmas upp. Men kan den svenska ministern lova att det är när det blåser. Det kanske blåser jämt på Atlanten. Men har det inte hänt att segelbåtar fått vänta flera veckor på vind?
Så nu undrar jag var i världen, som de villorna ligger. Men det handlar kanske om 400.000 glassbarer, som ska kylas ner.
Naturligtvis genomskådar jag de rödgröna lögnerna. När man talar om uppvärming av 400 villor (som det brukar handla om, när kommunen slösar bort pensionärernas pengar på vindkraft) så jämför man verkens effekt med förbrukningen hos X antal enfamiljshus. Det ger ju inga garantier för att husen verkligen kommer att värmas upp av vindkraften. Olja kan man lagra på vägen mellan oljefält och förbrukare. Regnvatten kan man lagra i vattenmagasin, innan det når turbinerna. Luft kan naturligtvis lagras, i ett bildäck exempelvis. Men fortfarande väntar världen på jättelika vindlager i skyn.
Jättelika vindkraftparker har den egenskapen att den fäller ut regnvattnet ur atmosfären. Man kan alltså förvänta mer regn över de brasilianska stränderna och mindre regn längre inåt land. Att man fortfarande inte har hört talas om att även vindkraften kan orsaka klimatproblem, beror förutom på den självvalda censrern i media på att vindkraften fortfarande är en ganska marginell företeelse som andel av världens totala energiförsörjning.
Samtidigt med denna enorma utbyggnad av vindkraften har man avverklat ett område, som är lika stort som Storbrittannien, i mellersta Canada för att utvinna olja ur oljesand, med en enorm miljöförstörelse som följd. Behövs alla oljan, när man bygger ut vindkraften? Ja, när det inte blåser. Och vad ska man med vindkraft-elen till när det blåser och är stekhett inomhus? Tja, man kan ju kyla ner glassbarer.
Feminism = kvinnors skyldighet att göra abort på sig själv och andra?
För en tid sedan skrev jag ett inlägg som delvis handlade om muslimska feminister. Jag forskade en del i ämnet, eftersom jag inte visste vad muslimsk feminism står för. Resultatet var skrämmande. Inte för att muslimska feminister vill att kvinnor ska ha halva makten, utan för hur muslimska feminister bemöts av sina ateistiska (och västerländska)" meningsfränder". För att erkännas som feminsiter måste de muslimska feministerna arbeta för att befria muslimska kvinnor från islam! I Frankrike har muslimska feminister, som vägrar detta, nekats deltas i "gemensamma" feministiska manifestationer.
Hur behandlas då kristna feminister? Det verkar inte vara mycket bättre, när vi ser på abortdebatten. När vi hade tvångssteriliseringar i Sverige, krävde den s.k. kvinnorörelsen att "kvinnan ska bestämma över sin egen kropp". Med det menades att över- och medelklasskvinnorna i Statens socialpsykiatriska nämnd skulle bestämma över fattiga kvinnors rätt att få barn. Ordet "kvinnan" syftade då inte på varje enskild kvinna, utan på kvinnor som ett kollektiv, som vissa kvinnor skulle bestämma över. Och så är det i stort sett fortfarande. Även i förhållande till männen. Även då handlar det om kvinnor som kollektiv, som jämförs med alla män som kollektiv.
Även kvinnor i fattiga familjer ska subjektivt se det som en framgång för "kvinnan" att vi nu har en kvinnlig ärkebiskop med en lön som de flesta kvinnor och män inte ens kan drömma om.
Kristdemokraterna har nu fått en ung snärta som partiledare. Ta bara inte detta som en förutsägelse om att hon kommer att bli en dålig partiledare. Jag har ju inte kallat henne "snorvalp". Så brukar jag kalla manliga politiker i hennes ålder. "Snärta" kan ju till och med vara ett positivt omdöme.
Men vilket hallå det har blivit för att hon vill att barnmorskor och annan sjukvårdspersonal ska slippa medverka vid aborter. Glöm inte att jag och fästmön började umgås, sedan jag skrivit på en prästblogg att aborter är en värre synd än utlevd homosexualitet. Hon svarade i en egen kommentar med "Äntligen". Det verkar hon nu ha glömt, att det faktiskt var så det började. Det enda hon nu verkar minnas är min inställning till homosexualitet. Jag har idag samma inställning till synden, men inte till homosexualitet. Min inställning till synden är inte att vissa specifika handlingar alltid är synder, utan att synden snarare är ett tillstånd. Det sätt att vara, det sätt som alla människor är.
Vi har alla del i synden, eftersom vi är människor.
38.000 aborter varje år i enbart Sverige, är vårt lands nationella synd. Vi är alla skyldiga. Vi håller på att utrota oss själva. Min omsväning i homo-frågan har förändrats i små steg, men det kanske största steget var när jag konfronterades med frågan om jag hellre skulle vilja vara far till ett barn, som har aborterats, en till ett barn som har adopterats av ett homopar - alltså två kvinnor eller två män.
Många kristna abortmotståndare vill se adoption som ett alternativ till abort. Jag kan stödja den tanken, om ingen kvinna tvingas adoptera bort sitt barn av ekonomiska skäl. Men gäller det en kvinna, som inte själv kan ta hand om sitt barn. Men frågan är ju då om inte kvinnan själv behöver tas om hand. Så varför inte ändra adoptionslagen, så att adoptivföräldrarna adopterar kvinnan, så att hon blir deras egen dotter, och får vårdnaden om barnet? Det borde vara en möjlighet, men inte en tvingande regel. Vanlig adoption ska också vara en möjlighet.
Men när jag tänkte på detta, kom det för mig att framstå som helt absurt att neka någon att bli adoptivförälder på grund av han / hon är homoexuell. Och menar man nu att barn om möjligt ska växa upp med föräldrar som är gifta med varandra. Det blir alltså som något slags dominoeffekt, fastän omvänt. Om man reser en bricka, så måste man resa de andra också.
En annan, men liknande sak, är om man anser att aborter ska förebyggas, så måste graviditer fullföljas. Hur ett barn har avlats, inom ett äktenskap eller inom en tillfällig sexuell förbindelse, har i det fallet ingen betydelse. Att ett barn blir avlat även i det senare fallet, är ett tecken på Guds oändliga nåd.
Nu kastas knivarna mot den nya Kd-ledaren för hennes inställning till aborter, inte för att hon är med i ett parti som genom samarbetet i den borgerliga alliansen har medverkat till att öka speciellt unga och arbetslösas eller lågavlönade kvinnors ekonomiska incitament att göra arbort. I mina ögon är en sådan politik en grov synd.
I en interju i kväll talade Fp-ledaren Jan Björklund om att man "måste" sänka ingångslönerna. Förutom då att det är en oönskad politisk inblandning i avtalsfriheten mellan arbetsmarkandens parter, så är det en extremt barnfientlig politik. Allt detta prat om sänkta ingångslöner, sänkta ungdomslöner, sänkt arbetsgivaravgift för unga, o.s.v. slår ju mot "tillväxten". Arbetsgivaravgiften finansierar sjuk- och aldrbeslöshetsförsäkringen samt föräldraförsäkringen. Varför ska unga barnfamiljer inte ha denna ekonomiska trygghet - och själva bidra till den genom värdet på föräldrarnas arbete?
Det är typiskt nog mest manliga fackpampar som ondgör sig på S-bloggarna över kravet att sjukvårdspersonal ska slippa medverka vid aborter, som om det skulle handla om plötsliga fall av arbetsvägran. Det är ju huvudsakligen kvinnlig personal som berörs av denna form av tvångsarbete. Nog måste väl socialdemokratin kunna hantera denna form av intressekonflikter, så att det blir en bra lösning för båda parter? Det utmärkande för politisk extremism är just oförmågan att hantera intressekonflikter på det sättet, utan det ena intresset ska tvingas till total underkastelse.
Det finns ju massvis med liknande konflikter mellan olika skyddsvärda intressen. Flyktingkatastoferna på Medelhavet är ett exempel. Europas länder måste ha rätt att bestämma över sin egen invandringspolitik, men å andra sidan...
Exans problem med ansiktsboken
Jag hade tänkt skriva något utförligt om den förfärliga ansiktsboken. Den är som en bäckfisk som snärjer folk med sina tentaklar samt utsår splittring och fiendskap. Under de gångna fem åren hade exan ständiga problem med att uppge civilstånd på ansiktboken. Förlovad, icke förlovad, förlovad, icke förlovad... Nu verkar skivan ha hakat upp sig. Icke, icke, icke... Ansiktsboken har blivit en ersättning för det verkliga livet, stereotypt, overkligt. I stället för att träffas. Och det perfekta plågoredskapet för mobbare. Jag har tagit bort dig från ansiktsboken.
Jag hade inte en aning om att jag hade ett konto på ansiktsboken. Har någon annan startat ett konto i mitt namn? Eller har någon annan startat ett konto i sitt eget namn, men sedan inte använt det? Eller har jag startat det själv och glömt vad jag gjort, kanske när den här datorn var nyinkäpt och det fanns en massa"verktyg" att utforska? Exan skrev in någonting på "mitt" ansiktsbok-konto, och ville att jag skulle visa. Svartsjuka! Men jag hade ju inget lösenord! Jag visste inte då hur lätt det är att skaffa ett lösenord. Man får en förfrågan "Någon har begärt ett nytt lösenord. Är det inte du, kontakta oss omedelbart".
Det verkar som om vem som helst kan få lösenordet till vilket ansiktsbok-konto som helst, om man bara känner till den personens epost-adress, och sedan ändra lösenordet, och sedan kan man skriva vad som helst i den personens namn utan att den kan göra något. Såvida inte den personen också har kommit på hur lätt det är att få lösenord till sitt eget eller någon annans ansiktsbok-konto.
Men företaget Facebook har ju fått mycket kritik för bristande säkerhet inklusivet bristande rättssäkerhet för användarna. Blir det en tvist med företaget, får man stämma detsamma inför en ameriknsk domstol med extremt företagsvänliga lagar. Nej, jag ville verkligen inte ha med detta företag, som man hört så mycket alarmerande om. Exan blev med tiden alltmer misstänksam och beskyllde mig för ett hemligt liv på aniktsboken.
Kanske ville hon från början att jag skulle börja umgås med hennes anhöriga på ansiktsboken. Men varför kunde vi inte träffas i verkliga livet?
Plötsligt slocknar radarskärmen
"Under någon veckas tid har jag kämpat med ett internet som har fungerat mycket dåligt. Datorn har liksom inte velat lyda, bland annat när jag skrivit på den här bloggen."
Att sådant drabbar fattiga privatpersoner, som tror att de kan skydda sina datorer med billiga eller gratis säkerhetsprogram förvånar kanske inte. Men kan säkerhetsbuggar får trafikflygplan att störta? Eller att radar och navigationsutrustning på ett stridsflygplan plötsligt lägger av strax före ett anfall? Igår kom nyheten att radar- och navigationsskärmarna på det svenskbyggda stridsflygplanet JAS 38 Gripen plötsligt slocknar. Att detta har varit känt av Flygvapenledningen under flera år, då restriktioner gällt för hur högt planet får flyga och hur tvärt det får svänga. Egenskaper som betyder allt för hur stridsdugligt ett stridsflygplan är.
Jag vill nu återigen klargöra att det inte finns skymten av bevis för att andrepiloten INTE kraschade Germanwingsflygplanet avsiktligt efter nogranna förberedelser. Det finns heller inga bevis - om han nu gjorde detta - att han gjort detta på grund av medicinpåverkan.
Det finns inga bevis för någonting. Och därför kan allt vara möjligit, och ingenting kan uteslutas.
Till slut är det väl så att man börjar tro på sina egna bidrag till hypoteserna, så att man har svårt att ta till sig andra hypoteser. Och det ska alls inte förnekas att jag skulle bli mycket lättad om det slutgiltigen går att bevisa att flygkraschen i franska Alperna INTE berodde på någon psykisk sjukdom hos piloten. Utan på en somatisk sjukdom (t. ex. plötslig svimning), medicinbiverkningar, eller tekniskt fel på flygplanet.
Ett tekniskt fel, som drabbar svenska flygvapnet kan väl också drabba ett civilt lågprisflygbolag?
Fel kön kan man också drabbas av. Det handlar nu inte om personer som anser sig födda med fel kön (de anseer sig väl ändå vara män eller kvonnor, även om deras biologiska kön är det motsatta), utan om oss äldre som inte har något kön alls. Har inte dessa unga och fertila människor, som ska roa oss äldre, förväxlat kön och sexuell förmåga? Jo, jag har fått en enkät om vad jag tycker om kommunens aktiviteter för äldre. Förutom frågor om ålder (under 65 eller över 95) frågas vilket kön jag har. Svarsalternativen är:
- Man
- Kvinna
- Annat (kanske ett t för mycket))
Fästmön kallar mig för "senaste exet". Jag ska alltså "avhumaniseras". Men vilken bild ger detta av henne själv? Som någon som diskret skryter med att hon har haft många män? På sin blogg har hon nu publicerat ett utdrag ur en ansiktsbok-debatt om att hon ska ha kallat en annan kvinna för "sexdåre". Jo, det är en av två kvinnor (fästmön är den andra) som ofta skriver den f.d. ölandsprästens blogg. På något konstigt sätt handlar det om äldre prästers sexualliv. Eller sexuella hämningar.
Sex talks with elder clergymen.
Det roar vissa tanter, även om de så bara är medelålders. Från tro till ro.
Den andra tanten (hon som inte är lika ro-ad) skriver på sin blogg att det är förunderligt att man kan ha en vi-känsla med en person som man inte har - och aldrig har haft - en relation med. Men det handlar förstås inte om mig. Men det stämmer på ett förunderligt sätt på vänskapen mellan mig och en kvinna, som har upplevt samma slags förtryck som jag, fastän mycket värre. Långt innan jag träffade "senaste exan" (Vad kallas kvinnliga "ex"?) hoppades jag kanske att det "skulle bli någonting (mer än vänskap) mellan mig och den kvinnan. Aha, nu förstår jag. "Exet" är ett "annat kön" än man och kvinna. Tänk om det är könet (man eller kvinna) som gör oss till människor. Avhumanisering är att frånta någon hans eller hennes könsidintitet.
Håll ut käre eller kära läsare. Nästa inlägg har jag tänkt ska handla om ansiktsbokens mysterier och risker. Ansiktsbolken är ju inte något oskyldigt kontaktforum, utan ett girigt multinationellt företag, som stjäl sina användares litterära alster samt utsår misstänksamhet och splittring mellan älskande.
Har jag ett hemligt liv på ansiktsboken?
.
Slutet på isoleringen?
Under någon veckas tid har jag kämpat med ett internet som har fungerat mycket dåligt. Datorn har liksom inte velat lyda, bland annat när jag skrivit på den här bloggen. Det har dessutom tagit fruktansvärt lång tid, nästan en timme, att komma ut på nätet. Internetlevarantören har testat förbindelsen och sagt att den är mycket bra och jag får 50 % mer än jag betalat för. Så det måste vara virus. Nu har jag kört flera antivirusprogram, som säger att det inte finns några virus på datorn. Jag har storstädat hårddisken, och där fanns mycket som tog utrymme, hela 41 Gb skräpfiler. Huga. För bara något mer än tio år sedan fanns inga hårddiskar med bättre kapacitet än 17 Gb. Varje gång jag har gjort någonting har det blivit lite bättre, men inte bra. Senast har jag kopplat ur routern och kopplat direkt till vägguttaget. Då blev det också lite bättre, men inte bra.
Sådant här tar en fruktansvärd massa tid, och man blir helt isolerad. Måste ut och få lite luft, möter människor som jag numera känner igen, men orkar knappt hälsa. Och när livet känns så¨här hopplöst saknar jag henne, som jag borde ha firat 5-årsjubileum med. Jag trodde så mycket på glädjen att åldras tillsammans, efter en sista uppflammande kärlekslåga. Något att minnas för livet.
Många problem
Jag har inte kunnat skriva på bloggen under några dagar, eftersom det är trassel med internet. Det har poppat upp en massa oönskad reklam hela tiden. Vissa funktioner på blogge saknas fortfarande, exempelvis kursivering. Den stora nyheten just nu är att 22 pingstpastorer tror att det finns ett helvete. Varför skulle inte det finnas? Om vi "avskaffar" den onda makten i tillvaron blir så mycket helt obegripligt. Jag har skrivit om flygkraschen i Alperna för tre veckor sedan och syndabocksjakten.
Fortfarande vet ingen levande människa vad kraschen berodde på. Hypotesen att andrepiloten kraschade planet avsiktligt är precis lika sannolikt eller osannolikt som ett tekniskt fel. För några år sedan såg jag en film om "oförklarliga" flygolyckor. När man pyzzlade ihop alla tusentals vrakspillrorna, vilket tog ett par år, upptäcke man att något inte stämde med ett foto av flygplanet före kraschen. När man undersökte saken närmare upptäckte man en felaktig lagning.
Sedan djävulen och helvetet "avskaffats" har *"sjukdomen" blivit förklaring till allt. Under slutet av 1990-talet läste jag en DN-artikel, som var skriven en av de då mest hyllade psykdoktorerna, som fördelen med att skylla våldsdåd på att gärningsmannen varit "sjuk". Utan denna "förklaringsmodell" skulle vi bli tvunga att "återinföra" helvetet, och det skulle ju inte vara roligt för de anhöriga till gärningsmannen, att höra att denne hade varit besatt av onda andar.
Någon tid senare läste jag om en patient, som hade rymt från rättssyk i Växjö och huggit en liten flicka med en yxa. Han hade av sin ordinarie läkare diagnosticirats för en lindrig psykisk störning till följd av allvarlig mobbning, som han varit utsatt för. Han hade sedan kommit i klorna på DN-artikelförfattaren och av denne diagnosticerats lida av en synnerligen allvarlig psykiskt störning och blivit tvångsmedicinerad (det blir alla patienter i rättspsyk) med tunga psykatriska droger. Som kan ha varit orsak till yxdådet. Men det får vi aldrig veta. Läkarna skyddar varandra.
Det mest troliga är faktiskt att djävulen var orsak till dådet. I en läkares gestalt. Jag tror att denne läkare sedermera har blivit professor och att Kristdemokraterna i ett landsting haft något att göra med denna befordran.Detta parti uppför sig som flera av dess sjukvårdspolitiker vore köpta av läkemedelsindustrin.
Sedan måste jag säga att det ständiga ältandet om homosexualiteten är en synd drar uppmärksamheten från den låmgt viktigare diskussionen om syndens natur samt djävulens och helvetets existens,. Finns det inte måste människor schavottera som syndabockar. För andra människor måste ju till varje pris ha ett svar på frågan "Varför?".
Själv tror jag att alla människor är syndare och alltså att det inte finns några syndfria människor. Med undantag för Jesus, men har var ju Gud "kommen i köttet". Om det funnes vanliga människor, som är fria från synd, så skulle ju Jesu lidande och död samt segern över döden genom uppståndelsen varit meningslösa. Människorna skulle ju kunna frälsa sig själva, om de bara velat.
Olycksplanet var datoriserat. Det var den första helt datoriserade flygplantypen. Och min dator har inte lytt mina kommanden på grund av oönska reklam har lagt beslag på datorns ram-minne.
Trevligt
Fastän jag var först trängde jag längre och l¨ängre in i hissen av alla med rollatorer, som i detta trånga utrymme var som stridsvagnar. Därför kom jag sist. Någon tycket att jag dröjde för länge i korridoren utanför, men jag kunde ju inte tränga mig förbi rollatorerna. Det var en stor sal med kaffekoppar på borden. Jag såg ett rullbord med tårtbitar till kaffet. En kör sjöng frikyrkliga sånger. Jag ville nu inte sitta mitt i salen, men hittade en ledig plats vid ett bord längst fram vid ena väggen. Där satt en man och en kvinna, både äldre, på ena sidan. Jag satte mig på andra sidan, men vred stolen mot kören. Jag hade ingen lust med någon konversion, och dessutom sjöngs det ju.
Mannen reste sig och gick därifrån. När det sjungits färdigt, kom en annan man som var medlem i kören, och satte sig jämte mig. Han presenterade sig som pastor X, och sa vänd mot mig: "Jag har så svärt att minnas namn,. Vad var det du hette nu igen?" Jag tänkte igenom svarsalternativen, men insåg att det inte skulle vara särskilt artigt att säga sanningen: "Vi har aldlrig träffats". Men snart glömde han mig, eftersom han och kvinnan vid andra sidan bordet kom på att de hade ett gemensamt intresse: Kyrkligt anställda i Växjö stift. Ett livligt samtal utspelade sig nu om hur trevliga alla är. Jag försökte komma in i samtalet genom att nämna en rätt så känd frikyrkopastor i Eksjö, men fick höra att han inte alls var någon trevlig typ, alldeles för allvarlig. Jag försökte med ett skämt, som de inte genast förstod "Ja, han är väl en sån där regligiös typ, pratar bara om Gud och Jesus"..
Nu försäkrade båda sitt ekumeniska intresse och beklagade att biskop Jan-Olof Johansson i Växjö just hade avgått. '"Han är mycket omtyckt, för att inte tala om hans företrädare, Anders Wejryd, han var ju SÅÅ omtyckt. Jag försökte med att det fanns någon mellan, Thidevall. "Jaa, det fanns visst någon mellan, men han blev inte så länge. Och det var visst något bråk, som Johanssom fick reda upp. Han är ju SÅÅ bra, för att inte tala om Wejryd, som var SÅÅ omtyckt. Jag vaktade min tunga, för annars skulle jag ha sagt "Det var väl någon i Oskarshamn, som ... en rektor för folkhögskolan där." Men det sa jag inte, utan jag sa "Wejryd var väl ganska dyr, med alla utköp och så."
.
Några utköp hade de förstås inte hört talas om. "Vilken tur att Jan-Arvid Hellström fick en så bra efterträdare. Han blev ju ärkebiskop sedan. För att han var SÅÅ omtyckt".
Jag tänkte att världen är bra liten ändå. Men vad som förundrar mig mest är vilka former religiositet kan ta sig. Det är som gamla lumparhistorier. Det var den majoren, och den löjtnanten, vad den nya översten hette, o.s.v.. Eller som träff med gamla jobbarkompsar: Det var Bosse på lagret och Eva på faktoreringen. Och var det inte Karlsson som eftertärdde Burström som VD? Vad verksamheterna är till för, Gud och Jesus i kyrkan eller vad företaget tillverkar, tilldrar sig inget intresse alls.
Gud och Jesus är väl ganska uttjatade som konvesationsämnen. Men det var en trevlig tillställning, med gott kaffe och tårta samt lättsam konversation. Det bästa var att jag inte behövde säga så mycket. Varför försöka lösa världsproblemen, när man kan ha såå trevligt?
Urindrivande medicin dödade 150?
Det blev inte översvämning precis. Men nu är alla, som har vätskedrivande mecicin mot högt blodtryck eller övervikt indirekt skyldiga till flygolyckan i franska Alperna., Det är de svenska kvällspressen som lancerar den våta hypoesen. Jag vill återigen poäntera att man fortfarande inte har en aning om orsaken till olyckan. Man vet inte om det var ett tekniskt fel eller den mänskliga faktorn, och i så fall om piloten medvetet kraschade planet eller ej. Men svenska kvällspressjournalister vet.
Andrepiloten hade givit kaptenen vätskedrivande medicinen för att han skulle bli tvungen att gå på toaletten.Detta har näömligen stått i en engelsk tidning, som fått uppgiften från en tysk åklagare.
Tysk flygläkare tillrättavisas av svensk bästvetare.
Det är den tidigare sjuksköterskan Hanne Kjöller, numera medicinskt orakel och sjukskrivningsexpert på DN, som tillrättavisar. Själv verkar hon aldrig vara sjukskriven, men har under decennier uppfört sig som expert på piskor, som tvingar sjuka att gå till jobbet. Det hade ju andrepiloten gjort, fastän han var sjukskriven. Vi vet fortfarande inte om det var något tekniskt fel eller den mänskliga faktorn, som orsakade flygkraschen i franska Alperna. Men Hanne Kjöller vet.
I sin uppläxning av chefen för tyska flygläkarförbundet skriver hon i dagens DN att det är bra att man vänder på varenda sten för att förbättra flygsäkerheten. Men vissa stenar som lyfts borde läggas tillbaka raskt igen "TT rapporterar att chefen för tyska flygläkarförbundel, Hans-Werner Teichmuller, med anledning av den tragiska flygolyckan i Alperna kräver mer omfattande blodprov för piloter. Han nämner analyser som visar spår av psykomfarmaka och narkotika, vilket kan låta rimligt, men också test av lever, njurar och kolesterol, På vilket sätt dessa prov kan avslöja om en pilot planerar att medvetet störta ett plan framgår dock inte av nyhetstelegrammen. Höga levervärden kan indikera ett omfattande alloholintag. Men i sin helhet andas förslagen mer besvärjelse än prevention."
DN:s drogliberala expert menar alltså att piloter, som har ätit självmordsframkallande psykiatriska mediciner ska gå till jobbet som vanligt?!
Om Kjöller tror att man kan avslöja förekomsten av psykiska sjukdomar med indirekta metoder, typ "det finns väl en anledning till att patienten har denna medicin" så har hon ingen tilltro till de diagnosmetoder, som rekommenderas av Socialstyrelsen (och dess tyska motsvarighet) och som kommer till användning första gången någon får en psykiatrisk diagnos. Dessutom verkar hon vara helt säker på att medicinen i sig inte kan utlösa riskbeteenden.
Feminismen och fördomarna om vad som är manligt och kvinnligt
Jag återger här en kommentar, som jag har skrivit på en S-blogg.
Det var väl inte fel av sign Erik att tipsa om ett mycket intressant program, som dock har en viss anknytning till det du skrev. Alla vet att det råder enorma brister i jämställdhet mellan män och kvinnor i Saudi. Att då få höra att det finns områden där saudiska kvinnor är mer jämställda än svenska kvinnor gör en inte bara ytterst förvånad utan visar också hur motsägelsefull verkligheten är. Vi måste också självkritiskt fråga oss om inte o-jämställdheten i samma områden i Sverige har upphöjts till norm hos oss, så att just o-jämställdheten inom samma område (naturvetenskap och teknik) hos oss kallas feminism.
Skillnaden mellan Saudi och Iran, som allt sammantaget ligger lika risigt till med jämställdheten, är att det har gått åt olika håll i de båda länderna. Detta verkar även gälla rättsväsendet, som just nu genomgår en total omvandling i Saudiarabien, samtidigt som de fortfarande o-reformerade delarna av detsamma fortsätter att utdöma de mest avskyvärda straff. När man hör detta befarar man att den svenska närmast nykoloniala attityden blir en hjälp för de mest reaktionära krafterna, som påstår sig ha den rätta uttolkningen av Koranen och sharia. Det är som om SD:s syn på dessa ting har blivit en grund för officiell svensk omvärldsbeskrivning.