Att vägra göra det man inte får göra
För Kristdemokraterna har det blivit snurrigt värre. Partiet vill som bekant avskaffa äktenskapet, och ersätta det med registrerade partnerskap även för heteropar. I reklamen för partiets ekonomiska politik heter det "Vi vill inte avskaffa rikedomen. Vi vill avskaffa fattigdomen." Men när det gäller just äktenskapet vill kd göra alla fattiga, för att inte de homosexuella ska få del av rikedomen.
13 av 24 kd-riksdagsledamöter svarar ja: religiösa vigselförrättare ska ha rätt att vägra viga homopar. Resten har inte svarat. Är detta ett tecken på uppror mot partiledaren Göran Hägglund som vill avskaffa äktenskapet, eller är det ett nytt utslag av kd:s hejdlösa opportunism? Partiet vill alltså avskaffa äktenskapet och präster och pastorers vigselrätt. Men de ska ha rätt att vägra!
Ateisten Morgan Johansson, s, säger däremot nej. Har han också ändrat sig? För en tid sedan stödde ju han, tillsammans med ateisternas ordförande Christer Sturmark, den katolska biskopen Arborelius och pastor Hedin kravet att äktenskapet ska avskaffas. Nu ska det tydligen behållas, och katolska präster och pingstpastorer ska tvingas viga homosexuella. Jag förutsätter att Morgan Johansson har kommit överens om detta med Sturmark, Arborelius och Hedin.
För Arborelius och Hedin är väl inte så korkade att de har skrivit under kravet att avskaffa äktenskapet under hot från Morgan Johansson att annars ska han trumfa igenom en lag i riksdagen, som tvingar katolska präster och pingstpastorer att viga homopar?
Urladdningen
Det var många besök på bloggen i går, faktiskt rekord, troligen i anslutning till den diskussion på en annan blogg om vad som egentligen hände i Sverige under 1500-talet. Här följer en repition av den historiska utvecklingen.
Under medeltiden ägdes jorden av ätten, och inte av den enskilde, som hade brukningsrätt till jorden under sin livstid. Enskilt ägd jord fanns också. Det var alltså konkurrerande rättssystem. Jord eller brukningsrätten / rätten till avkastning ägdes dessutom i flera nivåer. En bonde kunde ha brukningsrätten, och en storman (adelsman) kunde ha beskattningsrätten till avkastningen av bondens arbete. Innan träldomen förbjöds kanske arbetet utfördes av en träl. Kronan kunde förläna statens beskattningsrätt till stormän, som ersättning för tjänster de gjorde åt staten. En sådan förläning borde bara vara under stormannens egen livstid, men kunde ärvas inom stormannens ätt. Genom giftermål skapades stora jordimperier. Jag ska inte försöka förklara detta komplicerade system närmare, för komplicerat var det. Kyrkan kämpade under hela medeltiden för att upphäva detta halvsocialistiska system i syfte att i stället införa privast äganderätt - med testamentsrätt.
Kyrkans verksamhet kostade mycket pengar. Förutom den rent religiösa verksamheten drev ju kyrkan även sjukvård och fattigvård, och biskoparna hade ju sina egna arméer och biskopsborgar. De var inga romantiska sagoslott utan var militära fästningar. Allt detta kostade mycket pengar. Stora jordegendomar testamenterades olagligt till kyrkan. När ätten försökte kräva tillbaka dessa egendomar, hotades ätten med med gruvliga straff (skärselden, helvetet). Ändå var det många rättegångar mellan kyrkan och de lagliga ägarna. Ofta vanns dessa rättegångar på mycket tvivelaktiga grunder av kyrkan. För att bli domprost i det medeltida Sverige krävdes dubbla doktorsgrader: I både teologi och juridik. Det var domprostens uppgift att bevaka kyrkans ekonomiska intressen.
Vi som lever nu har ingen rätt att moralisera över dåtida förhållanden. Vi riskerar själva att dömas av dem som kommer efter oss. Men då ska vi inte heller döma Gustav Vasa för att han avskaffade kyrkans militära resurser och reducerade kyrkans olagliga jordinnehav. Sverige var ett ockuperat land och saknade, även mätt med 1500-talets mått, moderna lagar. Den statliga förvaltningen låg i ruiner. Det gjorde också de statliga borgarna. De hade ju ockupationsmakten bemannat med utländska knektar, varför de hade raserats under upproren. Biskoparna var självskrivna medlemmar i Riksrådet, som var landets regering. Biskoparna hade svurit trohetsed mot påven, och hade därmed trefaldiga lojaliteter: mot den egna ätten, mot påven och (minst av allt) mot svenska staten.
Som ett led i maktspelet mellan de olika stormansätterna valdes Gustav Trolle 1515 till ärkebiskop - och avsattes 1517. Han var bara en brådmogen yngling som var starkt beroende av sin far Erik Trolle. Trolle-ättens huvudborg Almare-Stäket stormades och brändes ner. Som en till tänderna beväpnad ärkebiskop gjorde sig Gustav Trolle skyldig till många grymheter. Han slog ner uppror utan att upprorsmännen fick en kristen begravning, vilket gjorde ett outplånligt intryck på en annan ung stormansättling: Gustav Eriksson Vasa. 1555 försvarade sig Gustav Vasa inför den svensk-katolska titulärärkebiskopen i Rom, Olaus Magnus, med Trolles grymheter före Stockholms blodbad. Olaus Magnus, som själv varit ögonvittne till Stockholms blodbad, har skrivit en ytterst bloddrypande skildring av blodbadet och hur det dirigerades av ärkebiskopen.
Som straff för avsättningen av Gustav Trolle utlyste påven 1520 interdikt över Sverige. Interdikt är bannlysning av ett helt land. Med stöd av interdiktet ryckte den danske kungen Kristian Tyrann in i Sverige med Europas bästa legoknektar. Den svenska statliga armén, som i huvudsak var en hoprafsad bondehär, krossades effektivt, och riksföreståndaren Sten Sture d. y. sårades och avled under hemfärden till Stockholm. Som mot alla odds försavarades framgångsrikt av Sten Stures änka Kristina Gyllenstjerna - som på ett märkligt sätt lyser med sin frånvaro i Sveriges nutida feministiskt skrivna kvinnohistoria. Hon var en av Sveriges största kvinno-gestalter och borde ha en given plats bredvid andra berömda kvinnor. Men djupt religiös, som hon var, övertalades han att kapitulera av abedissan i Stockholms Klarakloster, som var syster till den danska befälhavaren som ledde belägringen av Stockholm.
Kung Kristian hade lovat försoning, men bjöd på blodbad. När detta blev känt av Kristians holländska finansiärer - som kanske insåg att blodbadet var början till slutet på danskväldet i Sverige - tvingade de Kristian att återvända till Köpenhamn, med krav på omedelbar återbetalning av krigsskulden. Under hemfärden begick Kristian flera våldsdåd, mest kända är spädbarnsmorden i Jönköping och dränkningen av munkarna i Nydala kloster. (Inför återinvigningen av Nydala som kloster 2008-06-06, på årsdagen av klostrets grundläggning 1143, skrev tidningen Dagen att munkarna föll offer för "Gustav Vasas härjningar mot klostren".) Under tiden jagades Gustav Vasa av danska knektar i Dalarna, där han försökte få allmogens stöd för ett nytt uppror.
Men Dala-allmogen, som var lojal mot Sture-ätten, ville inte gå i krig under ledning av Gustav, tills de av någon anledning ändrade sig. Kan det ha varit underrättelser om Kristians fortsatta våldsdåd? Man bör hålla Dala-allmogens Sture-lojalitet i minnet, eftersom det kan vara förklaringen till Dala-allmogens uppror mot Gustav, efter segern i befrielsekriget. Allianserna växlade med framgångarna i krigen. Stocholms blodbad och de fortsatt våldsdåden sände en chockvåg genom den svenska nationen, vilket ledde till att gamla fiender i de ständiga inbördeskrigen tillfälligt enades under Gustav ledning.
Tidpunkten för Gustavs uppror var gynnsam. Fienden hade lämnat landet med sina bästa soldater, och dessutom hamnat i onåd hos sina finansiärer. Gustav hade finansiärer - hansestaden Lybeck, som såg sin Östersjö-handel hotad av danskväldet. Under tidigare befrielsekrig hade den svenska hären decimerats betydligt under sommaren, då bönderna måste vara hemma och sköta sina jordbruk. Nu kunde Gustav hyra egna legoknektar (samma som tidigare tjänat Kristian?) och dessutom krigsfartyg, som behövdes för att belägra Stockholm även från sjösidan. Men med Gustavs legoknektar följde också problem. Borgarna hade raserats under krigen, och i brist på andra förläggningar inkvarterades knektarna i klostren och munkar misshandlades.
Efter segern i befrielsekriget måste Gustav snarast möjligt:
- göra sig av med de utlänska legoknektarna, som gav sig på civilbefolkningen, när de inte hade någon militär fiende att slåss mot. Gustav måste allså sätta upp en stående armé, alltså en armé som var stridsberedd hela året, som bestod av svenskar.
- bygga upp militära anläggningar, dels som fästningar och dels som förläggningar åt den stående armén.
- bygga upp en örlogsflotta för att freda landets kuster och utrikeshandeln.
- betala tillbaka krigsskulden till Lybeck för att undvika ekonomiskt beroende.
- tillsätta en ny ärkebiskop efter Gustav Trolle, vilket inte var gratis. Påven tog nämligen rejält betalt för att godkänna biskopar!
Med hänsyn till landets finansiellt ansträngda läge efter segern i befrielsekriget, begärde Gustav befrielse från betalningen för godkännandet av den nya ärkebiskopen, Johannes Magnus, som var påvens nuntie (ambassadör) i Sverige. Påven vägrade dock godkänna avsättningen av Trolle (och förhalade därmed godkännandet av Johannes) innan anklagelserna mot honom hade utretts, vilket närmast framstår som ett svepskäl. Hanteringen från påvens sida av biskopsfrågan verkar närmst vara ett drag i det politiska intrigspelet i syfte att försvaga Gustavs regering. Fem av sju biskopar saknades. Och biskoparna var ju självskrivna medlemmar i Riksrådet, d.v.s. regeringen. Vartill många religiösa uppgifter bara fick utföras av biskopar. - Jag har skrivit ganska utförligt om biskopsfrågan i tidigare inlägg på denna blogg, klicka på kategorin Kyrkohistoria!
Det finns inga historiska belägg för att Gustav ville ha en brytning med Rom. Tvärtom försökte han i det längsta hålla staten utanför den uppseglande kyrkliga lärostriden mellan "katoliker" och lutheraner. Gustav stödde den österrikiske kejsarens (som var katolik) försök att sammankalla ett koncilium under sin egen ledning för att avgöra lärstriden, som ju även rasade i kejsarens eget rike.
Det gick så långt att de lutherska delstaterna inom kejsardömet hotade Sverige med krig, om inte svenska staten klart tog ställning för den lutherska läran. Gustav svarade med att förbereda sig för krig, samtidigt som han inledde en diplomatisk offensiv, i syfte att bilda en militärallians med kejsaren! Krigsförberedelserna medförde förstås nya skatter på folket och nya indragningar av kyrklig egendom till kronan. Dackeupproret var förvisso en protest mot Gustavs- skatte och tullpollitik och mot de lutherska nyordningar som infördes av biskop Henrik i Linköping. Men upproret understöddes av Danmark, som övergått till den lutherska läran, och Lybeck och övriga lutherska stater. Så tvingades Gustav att slå ner ett katolik-uppror i sitt eget land, i stället för att - som han själv tänkt - gå i krig på den katolska sidan mot de lutherska staterna.
Vad hände egentligen med jordägandet? Jodå, Gustav införde genom lagfarterna den privata äganderätten till jorden! Det var en verklig revolution på det äganderättsliga området. En begynnande övergång från ättesamhälle till ett mer "kapitalistiskt" system. De feodala förhållandena kom visserligen att bestå, men det blev lagligt att testamentera jord till kyrkan. Och stora jordegendomar har ju testamenterats till Svenska kyrkan efter reformationen. När reformationen egentligen genomfördes är en fråga som är nästan omöjlig att besvara. Svenska kyrkan har aldrig begärt utträde ur den Katolska kyrkan. Svenska kyrkans ståndpunkt har länge varit att det i stället är de med påven förbundna kyrkorna i Sydeuropa som har gått ur.
Kom igång med prästvigningarna!
Jag har hela tiden drivit linjen att skilja prästvigningen från anställningsavtalet. Viljan att samarbeta med kvinnliga präster (eller med manliga präster!) ska inte vara avgörande för prästvigningen, utan bara för fast anställning i någon av Svenska kyrkans territoriella församlingar.
Eftersom församlingarna är arbetsgivare ska ingen central instans i kyrkan bestämma att en församling inte får anställa en kvinnoprästmotståndare som komminister eller kyrkoherde, utan församlingen måste utgå från sin egen arbetssituation, t ex om det finns risk för problem med kvinnliga präster som redan är anställda eller kan komma att anställas i församlingen.
En förväntad negativ medlemsutveckling, och förskjutningen av gudstjänstbesöken från varje söndag till storhelger och temagudstjänster, kommer att medföra att Svk framledes inte kommer att ha råd att ha alla präster som behövs under storhelgerna fast anställda, utan vi kommer att få alltfler fritidspräster, som i huvudsak försörjer sig på andra jobb.
Förslaget har väl inte direkt applåderats av kvinnoprästmotståndarna, men ger dock en öppning, en möjlighet att komma igång med prästvigningar av motståndarna, i första hand som fritidspräster, men i enstaka fall även som fast anställda församlingspräster - en arbetsmarknad som dock kan förväntas växa i takt med att man avvecklar gammalt groll i ämbetsfrågan och utvecklar nya arbetsformer.
Kvinnoprästfrågan unik som problem. Problemet är ju inte att de kvinnliga prästkandidaterna inte kan finna någon biskop som vill prästviga dem, utan att de efter präsvigningen kanske måste samarbeta år ut och år in med en manlig kollega, som inte erkänner dem som riktiga präster.
Detta är inte alls jämförbart med homoäktenskapsfrågan, eftersom homoparet inte behöver träffa prästen, som vägrar viga dem.
Om prästvigningen hade varit skiljd från anställningsavtalet, och om församlingarna redan då hade varit arbetsgivare, hade den situationen inte behövt uppstå, som rådde i Göteborgs stift när Bertil Gärtner var aktiv som biskop i stiftet. Kvinnor, som hade blivit prästvigda i andra stift, hade kunnat få anställning även i Göteborgs stift. Annars är det ju en vettig ordning att man prästvigs i samma stift där man kommer att vara verksam (som anställd församlingspräst eller fritidspräst) efter prästvigningen.
Dock menar jag inte att alla som vill bli präster, ska ha rätt att bli det. Behovet av präster i varje stift ska avgöra hur många som ska prästvigas. Inte hur många som vill prästvigas. Och inte hur många som kan erbjudas fasta anställningar. I första hand ska tillses att det finns tillräckligt många präster för fasta anställningar i de församlingar som kräver att varje fastananställd präst ska samarbeta fullt ut med alla kollegor i församlingen.
Sedan jag lade fram förslaget att skilja prästvigningen från anställningsavtalet på Vestibul har en del positiva saker skett, särskilt att samarbetsklimatet har förbättrats mellan de kvinnliga prästerna och kvarvarande motståndare. Jag har dessutom tänkt över vissa aspekter. Sedan församlingarna har blivit arbetsgivare för sina egna präster, är det fel att de inte får anställa vem de vill, under förutsättning att vederbörande uppfyller subjektiva (egen utbildning och lämplighet) och objektiva (behovet av präster) för att bli präster. Församlingarna måste, under samma förutsättningar, ha rätt att själva bestämma vilka som ska anställas som kyrkoherdar *.
Svenska kyrkan garanterar inte längre några livstidsanställningar för några präster, "Fast anställning" är i praktiken detsamma som tillsvidare-anställning. Fritidsprästerna i framtiden kommer att utgöras både av de, som aldrig har haft någon fast anställning, och av de som har haft en fast anställning, som de blivit uppsagda ifrån. Dessa torde ha förtur till nya tillsvidare-anställningar. Flertalet fritidspräster kommer att bestå av de, som själva inte vill vara präster på heltid samt kvinnoprästmotsåndare, som kanske har sökt men inte fått någon tillsvidare-anställning.
Eftersom de flesta gudstjänsterna leds av en ensam präst, kommer det sällan att vara några hinder mot att anlita fritidspräster, som är kvinnoprästmotståndare, för enstaka gudstänster. En kvinnoprästmotståndare kan även leda nattvardsgudstjänster tillsammans med en kvinnlig präst, under förutsättning att de är överens om rollfördelningen. Av-görandet ligger i det fallet hos den kvinnliga prästen, som har rätt att "vägra" - ett slags omvänd väjningsrätt. Men låt oss nu titta på de situationer, då fritidsprästerna kan tänkas tjänstgöra:
- Hålla gudstjänst vid storhelger då gudstjänst firas i församlingens alla kyrkor och de fastanställda prästerna inte räcker till.
- Temagudstjänser och gudstjänster utanför det ordinarie programmet
- Tillfälliga vikariat för fastanställda präster
- Enskilda förrättningar, som vigslar, dop och begravningar
____________
*) Att vägra församlingarna denna rätt, strider mot religionsfriheten! Jag talar då inte om prästernas religionsfrihet, eftersom ingen har någon ovillkorlig rätt att bli präst, utan om lekmännens religionsfrihet. Bestämmelsen i grundlagen att envar har rätt att utöva sin religion, omfattar även dem som tror på ett särskilt prästämbete. Och även dem som inte tror att kvinnor kan vara präster. Religionsfriheten innebär förvisso inte att vem som helst ska kunna utöva sin religion i Svenska kyrkan. Men Svk har som ett av statens särskilt gynnat samfund ett särskilt ansvar för religionsfriheten för kristna trosbekännare, och i synnerhet för sina egna medlemmar, som tror det som Svenska kyrkan tror eller har trott. Det måste finnas hemortsrätt i Svenska kyrkan för alla de teologiska övertygelse som har är eller varit erkänd eller accepterad lära inom Svk . Kyrkan har ingen rätt att bryta det "kontrakt" som kyrkan har ingått med sina medlemmar genom dopet.
Vad är religiös tro? - forts 2.
Ibland räcker tiden inte till, och då kan det bli fel. Nåja, jag har skrivit på andra bloggar också. I inlägget religiös tro råkade jag skriva:
Det som är självklart för de troende, och som faktiskt var självklart för gamla tiders ateister, är idag inte ens självklart för flertalet troende. Det tillhör numera den teologisks överkursen.
Att det som är självklart för de troende, inte skulle vara självklart för alla troende, låter ju - aningen motsägelsefullt. Så jag gör ett nytt försök:
Det som förr var självklart för alla troende, och som faktiskt var självklart t.o.m. för gamla tiders ateister, är idag inte ens självklart för flertalet troende. Det tillhör numera den teologiska överkursen.
Min poäng var givetvis att det är skillnad mellan å ena sidan religioner och å andra sidan sekulära livsäskädningar samt politiska ideologier.
För en ateist kan det inte finnas någon högre varelse än människan själv.
För en politisk ideologi kan det knappast finnas någon högre makt än staten, eller någon övernationell organisation, typ FN.
En politisk ideologi kan möjligen lämna frågor om Guds existens obesvarade. Begrepp som "Guds vilja" transformeras till "det som de troende tror är Guds vilja".
Alla religioner har det gemensamt att det finns en övernaturlig makt, som kan vara en personlig Gud. Alla religioner tror inte att den övernaturliga makten, guden eller gudarna är allsmäktig(a), men de tillskriver dem dock en betydande makt, som man måste kalkylera med.
För kristendomen är Gud allsmäktig. Och jag antar att även muslimerna tror det.
I det sekulariserade samhället förekommer att även troende
- anser att Guds vilja ska underordnas statsmakternas vilja.
- anser att man ska lyda människor mer än Gud.
- mäter Gud med människogjorda måttstockar
- omvärderar Guds ord.
När jag skriver att man vill att Guds vilja ska underordnas statsmakternas vilja, menar jag inte bara att man kräver att troende ska rätta sig efter statens lagar även om dessa strider mot Guds lagar. Man kräver även att troende ska rätta sig efter intentionerna med statens lagar, även när dessa inte är tvingande.
Somliga debattörer, - som till råga på allt utger sig för att vara bibel- eller bekännelsetrogna kristna - sprider ut att om religiösa vigselförrättare får rätt , men inte skyldighet att viga homopar, så har de något slags förpliktelse som laglydiga medborgare att viga homoparen. Dessa debattörer, med anknytning till bl. a, Katolska kyrkan i Sverige, menar alltså att de religiösa vigselförrättarna ska strunta både i Guds lagar och den jordiska lagens bokstav och i stället agera i enlighet med vad den jordiska lagstiftaren kan antas vilja uppnå med lagen.
Ett sådant synsätt, att statsviljan står över alla lagar, är fascism. Dessa debattörer förnedrar hela kristenheten med sin fasciska inställning! Tyvärr är fascismen representerad i Sveriges riksdag och t.o.m i regeringen genom partiet Kristdemokraterna. Enda sättet att befria de religiösa vigselförrättarna denna bundenhet till statsviljan, är att staten tar ifrån dem vigselrätten, anser kd.
Men även detta med att man kan komma på idén att personer av samma kön ska ingå äktenskap, at denna idé stöds av personer som är troende, är en följd är en följd av bristande förståelse för vad religion är: Tron på en högre makt och en vilja som står över både staters och enskilda människors vilja.
Den som lever i homosexualitet, och inte kan annat, kan som alla andra förlita sig på Guds nåd. Synden blir inte mindra och nåden blir inte större för att man gifter sig!
Men nu är det som det är. Människor tvistar om vad som är den rätta tron. Om man inte tror att det är Guds vilja att man ska gifta sig med någon av samma kön, kan homoäktenskapen aldrig bli några riktiga äktenskap, även om de är juridiskt jämställda med sådana. Bananer blir inte apelsiner för att de kallas apelsiner. Och apelsiner upphör inte att vara apelsiner för att bananer kallas apelsiner. Att kyrkorna fråntas vigselrätten är ett större hot mot äkenskapet än att homopar får rätt att ingå juridiskt giltiga skenäktenskap.
Det är dessutom fel att satsa allt krutet på homopar som vill gifta sig. I stället borde vi spara krutet till kampen om bevarad religionsfrihet, mot livsåskådningar och religioner som vill mäta Gud med mänskliga måttstockar och underordna Guds vilja efter männsiskors vilja.
Vad är religiös tro?
"Religionsfriheten ska respekteras. Men det ska inte alla beteenden där man på mer eller mindre goda grunder hänvisar till de religiösa texterna.
Så låt oss slå fast: Alla människor i Sverige har rätt att tro på vilken Gud de vill. De har rätt att be hur ofta de vill. De har rätt att bära peruk, sjal, heltäckande slöja, fez, hatt eller vad helst de önskar på huvudet. De har rätt att låta skägget växa eller att odla korkskruvslockar vid öronen. De har rätt till alla sina religiösa tolkningar, ceremonier och traditioner - så länge dessa inte kolliderar med svensk lagstiftning."
Jag tycker faktiskt inte att ledaren var så lysande. Den är snarare en rejäl provkarta på fördomar mot religiös tro i det sekulariserade samhället. Här har vi till exempel en delförklaring till att homoäktenskap är så populärt, och motståndar stämplas som näst intill kriminella.
Den "religionsfrihet" som ska respekteras är rätten att bära konstiga huvudbonader. Men bara så länge huvudbonaderna inte kolliderar med svensk lagstiftning. Olika förhållningssätt, som grundas på de religiösa texterna kan däremot inte accepteras, inte ens om de är lagliga! Eller hårddrar jag? Ledarskribenten har en felaktig syn på vad religion är , och dessutom en konstig inställning till lagarna.
Religiös tro skiljer sig från profana livsåskådningar och politiska ideologier, därigenom att vi tror att det finns en Gud, som är överställd människan och hennes lagar. Det handlar alltså ytterst inte om bära vissa huvudbonader. Att lagarna sätter gränser för lydnaden mot Gud är en sanning med modifikation. En kristen stat avstår från att stifta lagar, som tvingar troende att bli lagbrytare. Eftersom Europa faktiskt har danats, fastän Anders Wijkman inte vill erkänna det*, har danats av kristendomen, har Västeuropas kristna som regel inte haft några stora problem med lagarna. Då kan det tyckas så att kristna är särskilt laglydiiga. Att en god kristen alltid ska rätta sig efter statens lagar, har nästan blivit ett axiom. Och då framförs inte bara krav att kristna ska följa tvingande lagar, utan att de dessutom ska uppfylla intentionerna i vilka lagar som helst.
Så länge folk inte förstår på vilket sätt religiös tro skiljer sig från profana livsåskådningar och politiska ideologier, kommer vi att misslyckas med att få stöd för argument av typ "det är Guds vilja". Det som är självklart för de troende, och som faktiskt var självklart för gamla tiders ateister, är idag inte ens självklart för flertalet troende. Det tillhör numera den teologisks överkursen. Det saknas alltså hos speciellt de yngre generationerna kunskaper i och förståelsle för grunderna för all religiös tro, t. ex, att det finns heliga texter, som är givna av Gud. Att det finns en Gud, att han har uppenbarat sig för människorna och har givit oss kunskap om hans vilja. Det är på denna grundläggande nivå, som religionsundervisningen måste börja. Det som är så självklart för de troende, så att de inte har insett att detta är något som måste läras ut!
_______
*) EU-parlamentarikern Anders Wijkman, kd, har gått emot förslag från de kristdemokratiska och konservativa partierna i andra länder att skriva in kristendomens betydelse för danandet av Europa i EU:s grundlag.
Äktenskapslagen, del 2. Kd:s könsneutrala partnerskaps-registrering.
Ska kyrkvigseln ställas utanför lagen?Ett äktenskap är inte ett avtal vilket som helst. Men löften utväxlas och det har likheter med ett avtal. Avtal tillhör civilrättens område, och därför är äktenskapet till sin juridiska natur civilrättsligt. Vigselförrättaren borde ju därmed inte bedriva någon form av myndighetsutövning. Men ändå gör han / hon det. Per definition. Det här med myndighetsutövning har skrämt upp många religiösa vigselförrättare, så att de beter sig som blinda möss och vill avsäga sig vigselrätten.
Ett avtal kan ingås muntligt, skriftligt eller på annat sätt, och då vanligen genom realhandling. Det finns som regel inga formkrav på att avtal ska ingås på ena eller andra sättet, men ibland finns det formkrav, och då vanligen att det ska vara skriftligt. Äktenskap mellan man och kvinna har sedan urminnes tider ingåtts i former som närmast liknar realhandling. Detta var ju uppenbart en realhandling när bruden skulle sängledas. Under den skriftlösa tiden var olika former av realhandlingar (ceremonier och symbolhandlingar) mycket viktiga. Om man enbart hade ingått ett muntligt avtal, uppstod det lätt tvister om man verkligen hade ingått något avtal. Med en ceremoni eller symbolhandling gjordes det tydligt att man verkligen hade ingått ett avtal.
Ett typexempel på avtal genom realhandling är när en person går in på en restaurang, beställer mat och börjar äta. Ätandet är den realhandling som sluter avtalet och betalningsskyldighet uppstår.
Namnet Olov Skötkonung kommer har många förklaringar, men mest troligt har det att göra med den symbolhandling som ´krävdes när mark bytte ägare*. Köpeavtalet slöts genom att säljaren tog ett spadtag av den mark som såldes och lade i köparens sköte, som var en flik av dennes mantel. (Den egentliga betydelsen av ordet "sköte".) Troligen gjordes detta inför vittnen, som efteråt kunde intyga att köpare och säljare inte bara hade pratat, utan också skridit till handling.
En vigsel måste väsentligen anses vara en realhandling, eftersom en viss procedur ska följas. Det finns obligatoriska inslag, som måste följas av både religiösa och borgerliga vigselförrättare, för att vigseln ska bli juridiskt giltig. Dessutom står det faktiskt i lagen att varje kyrkas egna bestämmelser (viss liturgi, mm) ska följas. Äktenskapet uppstår under vigselakten, som varken är en registrering eller bekräftelse av något som redan har hänt.
Detta har inget att göra med registrering. Vigselförrättaren är skyldig att anmäla ett ingånget äktenskap till folkbokföringsmyndigheten, där makarna registreras som gifta. Denna registrering är myndighetsutövning, och tillhör alltså det offentligrättsliga området. Kristdemokraterna bluddrar rejält när de vill ersätta kyrkvigseln med "civilrättslig registering" **.
Man måste alltså skilja mellan det som realt sker, att äktenskap ingås, och registreringen av det som har hänt. Som jämförelse: Om en kvinna föder ett barn utan myndigheternas kännedom blir barnet inte registrerat av folkbokföringen, men finns ändå. Barnets tillblivelse är ingen myndighetsutövning. De rättsliga konsekvenserna för kvinnan och mannen (försörjningsansvar, mm) tillhör det civilrättsliga området. Den enda anledningen till att vigseln anses som myndighetsutövning är den internationella rätten att ingå äktenskap inför "myndigheterna".
Detta innebär dock inte att kyran är en myndighet, eller att den enskilda vigselförrättaren sysslar med myndighetsutövning i egentlig bemärkelse. Vigselförrättaren går in i och ut ur myndighetsrollen under själva vigselakten, då han / hon representerar staten. Mycket mer avancerad myndighetsutövning än så läggs numera ut på privata rättssubjekt. Kd är i vanliga fall ett borgerligt parti, som är helfrälsta på privatiseringar. Men när kd nu vill avskaffa kyrkvigselns juridiska giltighet, hemfaller partiet åt kommunism: privata rättssubjekt ska inte på minsta vis syssla med myndighetsutövning! Vi förväntar oss nu, att kd stoppar alla privatiseringar i sjukvården... Jojo, där skivs ju vissa läkarintyg! Aborter förekommer, och eutanasi föreslås**.*
Ordet "myndighetsutövning" är ett modeord, som uppkom under senare delan av 1900-talet som beskrivning av domstolarnas och vissa förvaltningsmyndigheters verksamhet. Innebörden är ingalunda klar. Man skiljer mellan myndighetsutövning och faktiskt handlande. Undervsning och botandet av sjukdomar är normalt inte myndighetsutövning. Med detta ord avses vanligen beviljandet av en förmån (t ex sjukersättning) eller beslutet att frånta någon en rättighet (t ex frihetsberövande). Verkställigheten av sådana beslut, speciellt när det sker genom tvång, anses också normalt vara myndighetsutövning. Gränsen är dock flytande när verkställighet ska anses vara myndighetsutövning.
Privata företag, t ex försäkringsbolag, sysslar ju faktiskt med en liknande verksamhet, man beviljar försäkringar, man beslutar om ersättningar, eller så avslår man ansökningar. Vad skiljer då försäkringsbolaget från domstolar - och privata rättssubjekt (t ex aktiebolag), som faktikst bedriver myndighetsutövning? Om man nekas försäkring i ett bolag, kan man ju gå till en konkurrande bolag och kanske få en försäkring. Det finns däremot ingen konkurrens mellan domstolarna. - Om ett privat rättssubjekt ska bedriva myndighetsutövning, ska det ha uppdrag därtill från staten med stöd av en särskild lag. - Myndighetsutövning inom socialtjänstens område för enligt lag inte läggas ut på privata rättssubjekt. Verkställigheten får däremot ske i form av privata entreprenader.
En religiös vigselförrättare, som vägrar viga någon, bedriver inte myndighetsutövning. Det är först när han / hon har åtagit sig uppdraget, under själva vigselaktien, som han / hon går in i myndighetsrollen. Först då ska alla par behandlas lika. Det ska bli intressant att se hur man klarar detta liturgiskt i en kyrka som accepterar homoäktenskap. Den religiösa vigselförrättaren beslutar endast om vigseln är förenlig med kyrkans lära och hans / hennes religiösa övertygelse. Inga religiösa vigselförrättare beslutar längre om någons rätt enligt lagen att ingå äktenskap. Hindersprövningen görs numera av Skatteverket eller Försäkringskassan. Och hindersprövningen är den verkliga myndighetsutövningen, som beslutar om två personer har rätt att ingå äktenskap med varandra. Vigselakten är endast verkställighet.
Raligiösa vigselförrättare är dock skyldiga att kontrollera att hindersprövning har gjorts. Men i princip samma skyldighet har biluthurare, som är skyldiga att kontrollera att kunden har körkort. Denna kontroll är ingen myndighetsutövning - det är ju en kontroll att den beslutande myndigheten har tillstyrkt. Denna kontroll kan ibland kännas betungande för en religiös vigselförrättare. Om någon är utländsk medborgare, ska kanske hindersprövningen göras i dennes hemland, och det kan ju vara svårt att veta hur det går till i det landet. Detta problem är dock inget godtagbart skäl för kyrkorna att avstå från vigelrätten. Problemet skulle kunna lösas genom att utländska hindersprövningar valideras av Skatteverket.
Sten-Gunnar Hedin verkar ha kommit på rätt köl igen, efter fadäsen då han ville avskaffa äktenskapet tillsammans med den katolske biskopen, RFSU och ateisterna Sturmark och Morgan Johannson. Nu skrver han (Världen idag 14/11):
" 'Äktenskap' är för trossamfunden den i Sverige den legalt reglerade samlevnaden mellan man och kvinna i en gemenskap som Skapren själv instiftat och vars övergripande mål åär att skapa trygghet för det uppväxande släktet." (MIn understrykning. Förstår han nu att kd:s könsneutrala partnerskap inte är ett äktenskap?)
-------
*) På en annan blogg har en motdebattör till mig påstått att jord inte kunde säljas före 1200-talet, eftersom ätten ägde jorden. Påståendet är i princip riktigt. Men tydligen fanns det konkurrerande rättssystem. Att jorden ägdes av ätten, medförde att den enskilde brukaren inte kunde testamentera jorden till kyrkan, utan endast donera brukningsrätten under sin egen livstid. Kyrkan stred, i eget intresse, hårt för att ändra på detta. Under medeltiden förekom åtskilliga rättsprocesser mellan kyrkan och de lagliga arvingarna. Detta kom att bli en av anklagelsepunkterna mot kyrkan under Gustav Vasas regeringstid. Se vidare inlägg under kategorin Kyrkohistoria!
**) Enligt partnerskapslagen kan två personer av samma kön kan låta registrera sitt partnerskap. Att döma av lagformuleringen handlar det här om registrering av något som redan har skett, att de har ingått partnerskap. Det är lätt att förstå hur missuppfattningen att vigseln bara är en bekärftelse av parets kärlek. I övrigt har parnerskap samma rättsverkningar (med marginella undantag) som ett äktenskap. Kd:s "civilrättsliga registrirng" liknar ett partnerskap även för heterosexuella - som ska följas av en "kyrkvigsel" som är en juridisk nullitet. Vet de själva vad de vill?
***) Eftersom kärnan i all myndighetsutövning är att besluta om förmåner eller förlust av rättigheter, så är det väl i allra högsta grad myndighetsutövning att frånta någon rätten att leva?
Konsten att bära ett nederlag och segra nästa gång.
Ett viktigt skäl till att ja-sidan har vunnit äktenskapsdebatten (och kommer att vinna i riksdagen) är bristen på grundläggande religions- och kristendomskunskap i det nutida samhället.
Religionsundervisningen i skolan fokuserar på skillnader mellan religionerna, och förklarar inte skillnaden mellan religioner och sekulära livsåskådningar samt politiska ideologier. Därför missuppfattas den religiösa ståndpunkten, vilket ger en jordmån för den hets mot troende människor, vilken vi nu börjar se.
Kyrkorna och samfunden har också försummat den grundläggande undervisningen. Man har missat att det, som är självklart för troende och uppvuxna i troende hem, inte är själklart för alla. Även bland troende kristna finns bristande förståelse för kristendomens fundament. Annars hade så många kristna aldrig stött idén om könsneutrala äktenskap.
Det tillhör kristendomens absoluta grunder att människan har fallit i synd. Alla människor, inte bara de homosexuella! I stället försöker man bortdefiniera synden, vilket är påtagligt inte minst i äktenskapsdebatten.
Argumenten mot homoäktenskap uppfattas ofta som irrelevanta, felaktiga och uttryck för intolerans. Detta förstärks av att frågan på något sätt har monopoliserats av kd, som är ökänt för sin intolerans, bl. a. genom utfrysning och mobbning av partimedlemmar som inte delar partiledningens knäfall för avguden Mammon.
Erfarenheten visar att pekpinnar inte biter på dem, som inte förstår de bakomliggande religiösa grundvärderingarna till att troende är mot homoäktenskapen. Sådant som Guds vilja kan inte förklaras med rationella argument, Vad som får troende att säga nej till homoäktenskap är inte de rationella argumentet, utan deras religiösa övertygelse. Det är visserligen bra för samhället att göra som Gud vill. Men för att förklara det på ett "rationellt" sätt behövs en slutsatskedja i flera led. Det är svårt att föra sådana resonemang inför en publik, som saknar grundläggande religions- och kristendomskunskaper, som inte förstår skillnaden mellan religion och profana livsåskådningar samt politiska ideologier.
Det är alltid fel att lägga alla ägg i samma korg. Det hade varit bättre om kristna hade spritt ut sig på alla partier, så att kristendomsförfalskarna inte kunnat använda stora politiska partier som plattformar för sina angrepp på klassisk kristen tro.
När kd, efter sveket i abortfrågan, satt sig själva i rejäl sjönöd, rycker vissa kristna samfund, med kd-vänliga samfundsledare på kommandobryggan, ut som bogserbåtar. Vad som nu sker är att haveristen håller på att dra med sig bogserbåtarna i djupet.
Både den allmänna opinionen och riksdagsmajoriteten är för könsneutrala äktenskap. Kd kräver, i praktiken, att äktenskapet mellan man och kvinna ska avskaffas och ersättas av något slags homosexuellt partnerskap för heterosexuella med efterföljande homovälsignelse för heteropar i kyrkan.
Priset för att stoppa homoäktenskapen är alldeles för högt.
Vi borde tänka efter, på vilket sätt homoäktenskapen kommer att bli giltiga - och inför vem. Det råder ingen tvekan om att homoäktenskapen kommer att bli juridiskt giltiga och juridiskt jämställda med äktenskap mellan man och kvinna. Men tror man att homoäktenskap strider mot Guds vilja, kommer de inte att bli riktiga äktenskap.
Jämför med abortfrågan! De aborterade barnen dör på riktigt, och inte bara "juridiskt"! Om kd verkligen hade varit ett kristet parti, så hade man lagt allt krut på abortfrågan*. Det hela hade varit väldigt enkelt. Det enda kd hade behövt göra, var att ställa status quo i både abort- och äktenskapsfrågan som villkor för regeringsdeltagande före valet**.
Men en tvärstäker och arrogant Göran Hägglund trodde att han skulle kunna tysta den kristna opinionen i abortfrågan utan efterräkningar. Han lyckades tysta den kristna oppinionen, men det blev efterräkningar. När sveket i abortfrågan var fullbordat och homoäktenskapsfrågan kom på dagordningen, brast fördämningarna och den vrede som hade dämts upp i abortdebatten, släpptes loss.
Men Göran Hägglund är också en skrupelfri taktiker. De homosexuella röstar ändå inte på kd, så dem kunde man stöta sig med. Och de aborterade kommer naturligtvis inte heller att rösta på kd. Kd sätter verkligen en ny politisk standard! Det hade alltså varit bra att gå emot homoäktenskapen för den sakens egen skull, och när det ännu fanns en chans att vinna striden. Men att på det här sättet använda en minoritet som måltavla för redan uträknat parti att hålla sig kvar i riksdagen. Vilken minoritet kommer att bli måltavla för det politiska maktbegäret nästa gång? Kanske de psykiskt sjuka? Ja, dem har ju kd redan gjort till syndabocker för det missbruksrelaterade våldet.
Med lite sinne för proportioner: Som sakerna har utvecklat sig, är det viktigare att rädda äktenskapet och religionsfriheten, än att till varje pris hindra de homosexuella att göra sina låtsas-äktenskap juridiskt jämställda med äktenskapet mellan man och kvinna.
I st'ället för att försöka vinna ett redan förlorat slag, behövs en taktisk reträtt och omedlebar förstärkning av hemmafronten. Attacker mot religionsfriheten, kyrkornas vigselrätt och samfundens rätt att själva avgöra vilka de vill viga, kan inte uteslutas. Nu måste försvarslinjerna formeras!
-----------------
*) En av de frågor, som man visste före valet, att den skulle dyka upp under mandatperioden, var förslaget att ge utländska kvinnor, utan minsta anknytning till Sverige, rätt till abort i Sverige. Utländska kvinnor, som är bosatta i Sverige, studerar i Sverige eller vistas i Sverige av någon annan anledning, har redan förut haft rätt till abort i Sverige. Eftersom varken resa eller abort är gratis, skulle i praktiken bara sådana utländska kvinnor, som kunnat få abort ändå, kunna få abort i Sverige. Även i länder, där aborter inte är tillåtna, går det att få illegala aborter, som utförs av läkare och är helt säkra - för den som har råd att betala. Möjligheten till abort i Sverige för dessa kvinnor fyller alltså inget socialt behov, utan är enbart en markering från samhällets sida, att det inte finns några moraliska problem alls med aborterna.
**) Planerna till den borgerliga regeringsalliansen gjordes upp vid ett möte mellan de fyra borgerliga partiledarna i Göran Hägglunds hem i Bankeryd, och kallas därför Bankerydsöverenskommelsen. Denna gick bl.a. ut på att de borgerliga partierna skulle avstå från att driva partiskiljande särfrågor i valrörelsen och i regeringsställning, utan bara sådana frågor som de fyra partierna var överens om. Möjligheten att påverka den borgerliga regeringspololitiken fanns alltså i Bankeryd, före valet. Det var känt att både abort- och homoäktenskapsfrågan skulle dyka upp under mandatperioden. Om äktenskapsfrågan skulle vara en så stor fråga, så att kd är berett att sänka regeringen, framstår Göran Hägglund som en politisk bedragare, när han inte sa det under Bankeryds.överläggningarna.
Detta vill kd: Homopar får rätt att gifta sig - heteropar fråntas rätten att ingå äktenskap!
Med Kristdemokraternas nya äktenskapsbegrepp skulle den verksamhet som pågår här kunna kallas äktenskap. Rent juridiskt skulle de affärsavtal som görs upp här väga tyngre än de kyrkliga ceremonierna, och det skulle naturligtvis på sikt påverka uppfattningen av ordet "äktenskap". I skyltfönstren kan kärlekskranka män studera utbudet, innan de bestämmer sig. Bilden visar prostituionskvarteren i Amsterdam.
Alla ledande kd-politiker tror inte på äktenskapet. Fastän de har laglig rätt att ingå äktenskap, lever de i samboförhållanden. Det skrev jag i inlägget "Syndare i riksdagen i somras". Nu har sexliberalerna tagit över partiledningen helt och hållet. Kd:s förslag att avskaffa kykornas vigselrätt och ersätta den med en "civilrättslig registrering" är riktigt, riktigt dåligt. Kanske finns det en "dold agenda" även hos kd. Det är väl ingen hemlighet att en del av partiets högavlönade yrkespolitiker vill ha en sammanslagning med folkpartiet, så att de får behålla jobben vad som än händer med kd.
"Kristdemokraterna har förbisett att man med sitt förslag lämnar utanför äktenskapsbegreppet de heterosexuella par i kombinationen kvinna/man som ingår samlevnad (eller vad det nu ska kallas) borgerligt och utan efterföljande egenanordnad och äktenskapsbenämnd ceremoni. Det skulle för dem bli aningen obestämt vad för slags samlevnadsform de ingått. Har de enbart vigts borgerligt skulle heterosexuella par utifrån lagstiftningen alltså inte anses ha ingått ett äktenskap. "
Detta skriver f. d. kristdemokraten Stephan Alm, adjunkt vid Juridiska fakulteten vid Uppsala Universitet, i tidningen Dagen. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=159964 Har kd:s riksdagsgrupp verkligen förbisett denna konsekvens av sitt eget förslag? Ja, det skulle man kunna tro, om inte kd hade arbetat för att steg för steg montera ner kristendomens och kyrkans ställning. Vem kommer nu ihåg ungdomsförbundaren, jur stud, Emma Henrikssons förslag att tysta kyrkklockorna, för att skapa likställighet med andra religioner?
Att de religiösa samfunden skulle kunna få´ensamrätt till ordet "äktenskap" är ett sandlådeargument, som en ofattbar mängd kristna har gått på. Det går inte att inregistera ett allmänt använt ord som något slags varumärke, med ensamrätt för innehavaren. Och även om Svenska kyrkan, mot förmodan, skulle säga helt nej till att viga homopar, hindrar inget homosexuella att grunda ett eget trossamfund, som delar ut äktenskapsbevis till homopar, oavsett föregående "registrering" eller ej.
Den möjligheten har de i och för sig redan idag. Men så länge ordet "äktenskap" är ett juridiskt begrepp, har dock lagligen ingångna äktenskap en viss tyngd. Kd:s verbala manipulationer kan inte hindra att den pedagogiska skillnaden att "äktenskap är äktenskap och partnerskap är partnerskap" går förlorad. Det kommer den att göra i vilket fall som helst.. Men vad som helst kommer att kunna kallas äktenskap. All pedagogisk innebörd skulle gå förlorad, t ex att äktenskap bara kan ingås mellan två samtyckande vuxna.
Göran Hägglunds marionetter
Vår Herre? Kd-ledaren Göran Hägglund (överst) har plattat till den katolska biskopen Anders Arborelius.
Den katolska läkaren Bengt Malgren har startat rena korståget mot Svenska kyrkans rätt att förrätta juridiskt giltiga äktenskapsvigslar. Detta förvånar. Malmgren har tidigare visat sig mer ekumeniskt sinnad än de flesta svenskfödda katoliker. Men å andra sidan är det ett gemensamt drag hos svenskfödda katoliker att förneka gamla svenska traditioner, som hängt med sedan medeltiden. Allt utländskt är bra och allt svenskt är dåligt, tycks de mena. Nu är det franska revolutionens nyordningar för 200 år sedan, som ska införas i Sverige, om de svenska katolikerna får som de vill. Nyordningar som innebar att kyrkan miste sin plats "mitt i byn", som en samhällelig institution.
Nu anser Malmgren att det är "orimligt" att samfund som vägrar viga homosexuella får vigselrätt från staten. Själv tillhör han alltså en kyrka, som har haft vigselrätt från svenska staten i över hundra år, och under hela denna tid vägrat viga icke-katoliker. Vilken diskriminering!
"Katolska kyrkan anser att den särskilda utredaren har kommit till en riktig slutsats när det gäller frågan om huruvida trossamfunden även framdeles skall kunna ges rätt att förrätta civilrättsligt giltiga vigslar.Den nuvarande ordningen bör enligt Kyrkans mening behållas eftersom den kan sägas representera äktenskapets religiösa karaktär. /- - -/ Kyrkan anser i likhet med den särskilde utredaren att det inte bör införas någon vigselplikt för de trossamfund som medges vigselrätt."
Detta står i Katolska kyrkans eget remissvar till äktenskapsutredningen, daterat 7 januari 2008. Vad som sedan har hänt är att ateisterna och de namnkristna i kd-toppen har bedragit kyrkoledare i syfte att marginalisera kristendomen och kyrkan, att stänga inne religionen i kyrkan, så att det som sker i kyrkan inte har några verkningar utanför kyrkan.
En hel hop med lurade människor har redan glömt kd:s alla svek* och tror att kd har kommit på rätt köl. Våra katoliker har glömt hur Göran Hägglund försökte idka ministerstyre över bl. a. katolska kyrkan - som om denna vore en statskyrka - genom att angripa biskopens rätt att förkunna katolsk moraletik i abortfrågan. Att biskopen nu har vikit ner sig för Göran Hägglund är mer än beklagligt, men visar hur allvarlig ledarskapskrisen är i det katolska stiftet i Sverige.
Kan det vara så att biskopen har förts bakom ljuset av kd-medlemmar som tillika är medlemmar i Katolska kyrkan? Vore det i så fall inte bättre att införa en partipolitiskt vald kyrkoledning, så att medlemmarna får veta vem som styr i stiftet? Just nu verkar det vara Chriser Sturmark, som har skrivit en DN-artikel tillsammans med den katolska biskopen. (Se föregående inlägg på denna blogg!) Katolska kyrkan är ingen medlemsstyrd kyrka. Den styrs av sina 4 500 biskopar, som är spridda över hela världen. I Sverige är Anders Arborelius den enda katolska biskopen. I det svenska delen av Katolska kyrkan råder alltså biskopligt envälde. Men biskopen är beroende av sina rådgivare, som han verkar handplocka själv. En av dem är kommunalråd för kd. Små kotterier av medlemmar kämpar om biskopens gunst. Det är alltså inte bättre ställt i Katolska kyrkan än i den öppet politikerstyrda Svenska kyrkan.
Biskop Arborelius har nu alltså vänt sig mot sitt eget remissvar, och vill avskaffa kyrkvigselns juridiska giltighet. Och Malmgren läxar upp Lars Ohly, v, för att han inte vill avskaffa kyrkvigseln. Att "homofober" nu plötsligt vill frånta kyrkorna vigselrätten har gjort Ohly misstänksam.*
Men mig veterligt har Katolska kyrkan alltså inte tagit tillbaka vad man skrev i januari. Jag citerar avslutningen på remissvaret: "Katolska kyrkan måste därför tillförsäkras rätten att i varje särskilt fall avgöra om en vigsel är förenlig med den kanoniska rätten för att det skall vara möjligt att fortsätta att bistå staten med att förrätta vigslar som har civilrättslig giltighet." Här står det ingenting om att det är "orimligt" att samfund som vägrar viga homopar skall medges vigselrätt!
Även jag kan ge ett bidrag till språkvården. Med ordet "kompromiss" menas ett mellanläge mellan två ytterligheter. Att avstå något i utbyte mot något annan kallas "kohandel". Att avstå från vigselrätten är "kohandel" och inte en "kompromiss". Och vad får vi i utbyte? Ingenting! Det finns inga möjligheter att reservera ordet "äktenskap" för den kyrkliga ceremonin. Hur skulle det vara möjligt när Katolska kyrkan inte ens kan få ensamrätt till ordet "katolsk"?
Claphaminstitutet, som Malmgren varit med och grundat, skrev i sitt första pressmeddelande 23 januari 2008 att institutet ser som sin uppgift att åter placera kyrkan "mitt i byn", att åter göra kristendomen till en offentlig angelägenhet***. Hur går det ihop med franska revolutionens ideal, att kyrkan ska fråntas vigselrätten? Jo, det var franska revolutionens strategi i kampen mot kyrkan. Men detta hände ju i ett katolskt land. Och allting som sker i sådana länder är bra, enligt våra svenska katoliker. Eller är detta Katolska kyrkans strategi för att krossa Svenska kyrkan? Man har ju inte lyckats särsksilt bra med att rekrytera infödda svenskar som medlemmar...
------------
*) Ett annat exempel på kd:s svek är Anders Wijkmans agerande i EU-parlamentet, där han har röstat ner förslag från de kristdemokratiska och konservativa partierna i andra EU-länder att skriva in kristendomens betydels för Europas danande. Att nämna detta historiska faktum hade varit kränkande för Europas icke-kristna befolkning, enligt Wijkman, kd.
**) Om Svenska kyrkan, mot förmodan, skulle säga helt nej till att förrätta homovigslar, återstår möjligheten för de homosexuella att grunda en egen kyrka. Och ingen kan hindra denna kyrka att använda ordet "äktenskap" för sina religiösa ceremonier. Ingen kan ens hindra de att kalla sin kyrka "katolsk".
***) "Starka röster vill marginalisera kristen tro och förpassa den till kyrkor och privatliv. Men kyrkans plats är mitt i byn./- - - / Stiftelsen skall, enligt de nyantagna stadgarna, verka för den kristna trons tillämpning på kultur-, tros-, och samhällsförhållanden både inom och utom Sverige. För detta vill man också bilda opinion." Så skrev institutets direktor, förre kd-riksdagsmannen Tuve Skånberg i pressmeddelandet 23 januari. Har han också ändrat åsikt? Vill han också numera förpassa kyrkan och den kristna tron till periferin?
Till nytillkomna läsare!
Under kategorin Kyrkohistoria finns ett par inlägg om Dagens Nyheters, Herbert Tingstens och Ingemar Hedenius roll i avkristnandet av Sverige. Under kategorin Kyrkohistoria finns flera inlägg om händelserna under reformationen.
Kondomkrängarnas lilla hejaklack inom den svenska kristenheten!
Sten-Gunnar Hedin, talesman för Pingströrelsen
Karin Wiborn, missionsföreståndare Svenska Baptistsamfundet
Anders Arborelius, biskop ocd Katolska kyrkan i Sverige
Göran Zettergren, missionsföreståndare Svenska Missionskyrkan
Morgan Johansson, folkhälso- och socialtjänstminister 2002-2006
Dessa personer har undertecknat Brännpunktsartikeln i Svenska Dagbladet 3 november. Fyra av dem är kyrkoledare på olika nivåer.
Morgan Johansson skriver att han har varit folkhälso- och socialtjänstminister - inte att han är medlem i förbundet Humanisterna. Man kan tro att han uttalar sig för regeringen, eller åtminstone för socialdemokratiska partiet.. Men det gör han inte. Han kör sitt eget race, tvärtemot partilinjen.
Sten-Gunnar Hedin påstår sig vara talesman för Pingströrelsen (med stort P), men nämner inte att pingströrelsen är en gemenskap av fria församlingar, som bestgämmer själva i teologiska frågor. Han nämner inte att just i dagarna har en annan person valts astt efterträda honom.
Exakt vilka mandat att tala å medlemmarnas vägnar, som Wiborn och Zettergren har, vet jag inte.
Anders Arborelius är utsedd av påven att vara Jesu ställföreträdare i Sverige. Om han verkligen är det, vet inte Jesus från den ena stunden till den andra vad han vill. (Se föregående inlägg!) Även om dessa personer verkligen hade representerat alla medlemmar i sina kyrkor, så utgör de medlemmarna mindre än en 10-del av alla kyrkligt anslutna i Sverige.
Men de utnyttjas inte bara av RFSU och ateisterna, utan även av kd, som mitt under finanskrisen hotar att spräckas regeringen om inte kyrkorna fråntas sin vigselrätt! Så här skrev biskopen, pastorerna och ateisterna i SvD:
"Förbundet Humanisterna har i sitt remissvar på äktenskapsutredningen från januari föreslagit en civilrättslig lösning där den juridiska vigselrätten endast är förbehållen staten. Organisationen RFSU föreslog för kort tid sedan (SvD Brännpunkt 29/9) en liknande konstruktion, liksom flera trossamfund som i sina remissvar pekar på obligatorisk civilrättslig registrering av giftermål som alternativet."
Och så här hänger Kristdemokraterna på efter sveket i abortfrågan:
"Göran Hägglunds förslag om en könsneutral samlevnadsbalk får den 3 november i Svenska Dagbladet uppbackning av bland andra Christer Sturmark från Humanisterna, biskop Anders Arborelius från Katolska Kyrkan, missionsföreståndare Göran Zettergren, Svenska Missionskyrkan och Morgan Johansson,s, som menar att en civilrättslig ordning som den enda rimliga utvägen. Dagens Nyheters ledarsida den 4 november stöder också förslaget ..." (Insändare från kd i Gefle Dagblad)
Och så här skriver Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU):
"Miljöpartiet, socialdemokraterna och vänsterpartiet lämnade häromdagen in ett förslag till ny äktenskapslagstiftning.
Eftersom den nuvarande lagstiftningen gör skillnad på människor genom att inte låta samkönade par gifta sig ställer sig RFSU positivt till en lagändring.
- Oppositionens förslag är bättre än dagens lagstiftning och om riksdagen skulle rösta för detta är det ett steg åt rätt håll, säger Åsa Regnér, generalsekreterare i RFSU.
Det finns dock brister i oppositionens förslag.
Den mest grundläggande är att kyrkor och andra religiösa samfund ska få behålla den vigselrätt de har i dag. Och att de därmed även i fortsättningen ska ha rätt att själva välja om de vill viga par av samma kön."
Alla kan se den förre folkhälsoministern Morgan Johansson, s, inte representerar sitt parti, utan snarare RFSU som länge nog har kunnat uppträda som något slags halvstatlig myndighet. RFSU har sedan 1930-talet mycket målmedvetet arbetat på att avskaffa den kristna sexualetiken. RFSU är inte bara Sveriges största kondomförsäljare (Har Katolska kyrkan ändrat sig om preventivmedel?), utan arbetar intensivt på att indoktrinera småbarn om att alla former av sex är naturligt och skönt. "Lås dig inte vid en heterosexuell syn på sex", står det bl. a i RFSU:s råd till småbarnsföräldrar.
Många blandar ihop RFSU och RFSL. Då är det lätt att tro att Hägglund, Arborelius & Hedin har ingått en smart kompromiss med de homosexuellas organisation RFSL. Men förbittringen hos de homosexuella är värre någonsin. Inga kyrkor, präster eller pastorer, som inte vill viga homosexuella, behöver göra det. Så lyder de kompromissförslag som sex av sju riksdagsparter står bakom.
RFSU har målmedvetet arbetat på att avkaffa den kristna sexualetiken, att skilja sexualiteten från fortplantningen, för "kompisknull" och fri abort. RFSU stödde tvångssteriliseringar i rasförbättrande syfte.
- Hur kan man stödja en sådan organisation men inte oss? Den frågan ställer sig säkert många homosexuella - och i synnerhet de, som tror på myten att Bibeln bara fördömer extrema former av homosexualitet. Homosexuella som vill giftas sig och hoppas kunna leva i ett livslångt äktenskap har ju på något sätt accepterat "heteronormen". Nu verkar ju kyrkoledarna snarare stödja de extrema formerna av både homo- och heterosexualitet. Det som kallas "sodomi."
_________
Det är på grund av dåliga generaler som vi, som har en traditionell tro, har förlorat kampen om äktenskapet. De homosexuela har gjorts till syndabockar för allt ont. Detta är fel pedagogik om man vill förklara det unika med äktenskapet.
När RFSU grundades var ensamma mödrar och deras barn allvarligt diskriminerade. Riksdagen hade 1908 infört förbud mot reklam för preventivmedel. Många visste inte var de fanns att få tag i. Riksdagen lyckades däremot inte ena sig kring ett förbud mot försäljning av abortredkap. Illegala aborter var en lönande verksamhet, som krävde många offer.bland kvinnor.
Katolik-biskopen och pingstpastorn kapitulerar i armarna på kondomkrämare och ateister - får beröm av Dagens Nyheter.
Biskop Anders Arborelius (övers t. v) och pingstpastor Sten-Gunnar Hedin (nederst t. v.) har skrivit en gemensam artikel i Svenska Dagbladet tillsammans med ateisterna Christer Sturmark, (överst t. h) ordf i Humanisterna, och Morgan Johansson (nederst t. h.), medlem i Humanisterna, där de hyllar RFSU:s äktenskapssyn. RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning) propagerar för fri sex och är Sveriges största kondomförsäljare.
Robespierre (t v) ledare för skräckväldet under franska revolutionen ersatte kristendomen med dyrkan av "Det högsta väsendet", Han avskaffade kyrkvigseln,som fortfarande är avskaffad i Frankrike och andra länder, som härjades av franska revolutionen. Stalin (mitten) hävdade att religionen enbart är en privatsak. Tingsten (lt.h.), legendarisk chefredaktör för Dagens Nyheter, avkristnade Sverige. Deras idéer präglar Arborelius', Hedins, Sturmarks och Johanssons förslag att göra kristendomen till en nullitet i det svenska samhället, en ren privatsak!
Biskop Arborelius nya budskap till världens katoliker (Blir han bannlyst?):
"En sådan lösning är också ett starkt ställningstagande för en sekulär stat där religiös tro eller livsåskådning inte styr de juridiska regelverken, där kulturella sedvanor inte sammanblandas med civilrättsliga regleringar och där de tillåts vara två olika sidor av samma mynt."
Dessa upplysande biskopsord kan utan tvekan appliceras på Polens abortlagar!
Tillsammans med Sten-Gunnar Hedin, Christer Sturmark och Morgan Johansson föreslår biskop Arborelius att den nuvarande kyrkvigseln ersätts med en "civilrättslig registrering", som innebär att trossamfund inte kan förrätta juridiskt bindande vigslar, utan att endast myndigheterna kan göra detta -" något som inte förhindrar att troende personer låter sitt samfund förrätta en välsignelseakt efter att ha genomgått den civila juridiskt bindande vigseln."
Har Arborelius glömt allting som han lärt sig under prästutbildningen i Katolska kyrkan? Här bluddrar han tillsammans med ateisterna om en "välsignelseakt" i kyrkan - i stil med de partnerskapsvälsignelser som nu förekommer i Svenska kyrkan! När inte ens en katolsk biskop kan hålla reda på vad som är kristen och katolsk äktenskapsteologi, enligt Katolska kyrkans eget remissvar* på Äktenskapsutredningen, hur ska då vanliga församlingsmedlemmar klara detta? Även i katolikers medvetande kommer äktenskapen att ingås inför den profana vigselförrättaren, med välsignelseakten i kyrkan som avrundning av festen och inledning till bröllopsnatten. Och naturligtvis kommer homosexuella att hänga på låset för att få sin kärlek bekräftad.
Och så kommer det att bli som i Frankrike, som är biskopens, pastorns och ateisternas föregångsland: En man kommer att ha en hustru, som han är gift med på båda sätten och en bihustru, som han är hans lagvigda älskarinna**. Denna ordning kommer säkerligen att försvaras med citat ur Gamla Testamentet! I Frankrike är det alls inte ovanligt att den lagvigda älskarinnan är gift på båda sätten med en annan man. Innan begreppet "den svenska synden" lancerades, var det katolska Frankrike syndens näste på jorden. Straffet för mord mildrades om motivet var svartsjuka. Detta är franska revolutionens verkningar.
Så här skriver biskopen, pastorn och ateisterna:
"En sådan lösning visar respekt för människors religiösa övertygelse eftersom den ger trosamfunden rätt att själva besluta om vilka par som man förrättar ceremoni för.
Kyrkor och samfund får då tillbaka den fulla beslutanderätten över en ceremoni med djupa religiösa och kulturella rötter, utan att staten lägger sig i vad den innehåller eller framtvingar teologiska kompromisser.
En sådan lösning är också ett starkt ställningstagande för en sekulär stat där religiös tro eller livsåskådning inte styr de juridiska regelverken, där kulturella sedvanor inte sammanblandas med civilrättsliga regleringar och där de tillåts vara två olika sidor av samma mynt.
Genom denna tredje väg skulle lagen frigöras från ett historiskt arv från en tid då Sverige var ett homogent land i vilket det var straffbart att inte tillhöra den lutherska läran."
Att staten lägger sig i och framtvingar teologiska kompromisser, är ett skrämskott som ateisterna har planterat hos kyrkoledarna. Det skulle vara klädsamt om biskopen och pastorn kunde ge exempel på teologiska kompromisser som deras respektive samfund har blivit påtvingade. Tydligen blandar de ihop staten med partivalen i Svenska kyrkan. Nu vill de att staten fråntar Svenska kyrkan vigselrätten.
Där kom det, kulturimperialismen! Sverige ska befrias från sitt historiska arv. Leve den heliga katolska kyrkan och franska revolutionen! Men denna kulturimperialism drabbar inte bara arvet från den protestantiska tiden, utan även arvet från den katolska tiden i Svenska kyrkan!
_______
*) "Katolska kyrkan anser att den särskilde utredaren har kommit fram till en riktig slutsats när det gäller frågan huruvida trossamfunden även framledes skall kunna ges rätt att förrätta civilrättsligt giltiga vigslar. Den nuvarande ordningen bör enligt Kyrkans mening behållas eftersom den kan sägas respektera äktenskapets religiösa karaktär. / - - - I sammanhanget kan påpekas att den aktuella liturgiska handlingen är just en kyrklig vigsel. Såvitt gäller Katolska kyrkan är det därför felaktigt att, som utredaren gör, uppge att den religiösa ceremonin består i att *få äktenskapet välsignat' ."
**) Denna särskilda form av bigami, som just katoliker ägnar sig åt, är följden av att den kyrkliga ceremonin framstår som innehållslös, som grädde på moset, som en välsignelse av något som redan har skett. Detta är fortfarande inte riktigt accepterat i Sverige, eftersom det är kutym att man avslutar ett tidigare förhållande innan man inleder ett nytt. Och är man otrogen, så handlar det om tillfälliga snedsteg - inte om veritabel bigami som hos franska katoliker. Oavsett hur det fungerar i vissa stamsamhällen, där månggifte är tradition, så medfdör det katolska älskarinne-stystemet, där en gift man har en annan mans hustru som sin permanenta älskarinna, en extremt stor risk för svartsjukedramer. Och naturligtvis klassförtryck. Det är ju underklassens män som får upplåta sina fruar som älskarinnor åt överklassen, kanske till sin egna chefer. Detta är en veritabel fara för "slippery slope", som utmynnar i gruppäktenskap med flera män och hustrur i samma "äktenskap".
Vad är mest förödande?
Tydligen råder det delade meningar även om den lutherska läran, vad den går ut på. Kan homosexuella ingå äktenskap? Eller blir homoäktenskapen bara låtsasäktenskap, oavsett vad de kallas?* När konventikelplakatet avskaffades, när det första steget på den långa vägen till religionsfrihet togs, yttrade en riksdagsledamot: "Nu må envar bli salig på sin fason." Även om vi har olika åsikter i homoäktenskapsfrågan, ska vi väl kunna mötas under ömsesidig respekt i gemensam tro på någon högre än vi själva?
Somliga är nu så panikslagna inför utsikten att homosexuella får del i något som kallas "äktenskap" att de i praktiken vill avskaffa äktenskapet - som de vill ersätta med en "civilrättslig registering" och sedan är det upp till paren själva om de vill följa upp med en kyrklig välsignelseakt. Finessen med detta skulle vara att ordet "äktenskap" förbehålls de religiösa samfunden. Man vill alltså i praktiken frånta vigselrätten från samfund (läs: Svenska kyrkan) som kan väntas viga homopar. Man vill avskaffa den uråldriga institution, som äktenskapet är, för att homosexuella inte ska få del av den.
Själv skulle jag föredra att begreppet "äktenskap" förbehålls man och kvinna. Men priset är för högt, när man vill avskaffa äktenskapets reella innebörd. Jag tror helt enkelt inte att dessa ohyggliga katastrofer kommer att inträffa, om homosexuella får ingå äktenskap. Och skulle de kunna inträffa, så har de redan inträffat! För vad skulle motivera de desperata lösningar, som nu lanceras av kd och dess uppbackare, om inte värsta tänkbara scenarior?
Och en sak har dessa desperata äktenskapsbevarare glömt: Även om samfunden får ensamrätt till ordet "äktenskap" så hindrar ju inte det enskilda samfund att stå till tjänst med kyrklig uppföljning av den civilrättsliga vigseln även för homopar, och kalla det hela "äktenskap". Även om Svenska kyrkan mot förmodan skulle säga helt nej till vigsel / välsignelseakt för homosexuella, hindrar inte det dem, som vill ha en sådan akt, att bilda egna samfund., som välsignar homopar och förklarar hatt de har ingått äktenskap.
Demokrati är majoritetsbeslut med minoritetsskydd. Sex riksdagspartier står bakom ett kompromissförslag som innebär att en könsneutral äktenskapbalk införs och de religiösa samfunden får behålla sin vigselrätt utan vigseltvång. Det är en hedervärd kompromiss. Det är demokrati. Det är religionsfrihet. 71 % av svenska folket är för homoäktenskap. Vi, som tillhör minoriteten i denna fråga, ska vara tacksamma för den kompromiss som har erbjudits oss.
Vi som har en mer "gammaldags" kristen tro har rätt att kräva att vår tro respekteras. Då ska vi också respektera andras tro.
Oavsett åsikt i sakfrågan, ja eller nej till homoäktenskap, är kd:s obstruktion mot normala demokratiska spelregler ovärdigt och förödande för alla kristna, men i synnerhet för oss som har en "gammaldags" kristen tro. Vi görs till åtlöjen.
________
*) Det finns mycket inom de religiösa samfunden, som bara är på låtsas, när andra samfund får avgöra vad som är "äkta". Barndopen i de katolska, ortodoxa och lutherska kyrkorna är inga riktiga dop, säger den baptistiska traditionen. Kvinnliga präster är inga riktiga präster, säger kvinnoprästmotståndarna i den lutherska kyrkan. Inge lutherska präster är riktiga präster, säger Katolska kyrkan.
Äktenskapslagen, del 1.
Kör över kd!
Det råder väl nu inget tvivel om att Göran Hägglund tillmötesgår de värsta skränfockarna inom homorörelsen, när de kräver att allt som sker i kyrkan ska vara en juridisk nullitet. Det stora flertalet homosexuella är sansade människor, som inte vill ha ett permanent krigstillstånd med oss som har en traditionell kristen tro. Jag tror att det är möjligt med en kompromiss i homoäktenskapsfrågan. Det hade säkert gått att få en ännu bättre kompromiss, om inte kd hade illfänats. Sex av de sju riksdagspartierna står bakom en bra kompromiss, som avvisas av kd.
Här följer en jämförelse mellan den nuvarande svenska lagstiftningen och Katolska kyrkan, men den stämmer även på Svenska kyrkan.
Så här skriver Katolska kyrkan i sitt remissvar:
"Såvitt gäller Katolska kyrkan är det därför felaktigt att, som utredaren gör, uppge att den religiösa ceremonin består i att 'få äktenskapet välsignat' (s 254)."
Och så här står det i den nuvarande svenska lagen 4 kap 1 - 2 §§:
"Äktenskap ingås genom vigsel i närvaro av släktingar eller andra vittnen.
Vid vigseln skall kvinnan och mannen samtidigt vara närvarande. De skall var för sig på fråga av vigselförrättaren ge till känna att de samtycker till äktenskapet. Vigselförrättaren skall därefter förklara att de är makar.
Har det inte gått till så som anges i första stycket eller var vigselförrättaren inte behörig att förrätta vigsel, är förrättningen ogiltig som vigsel."
Den nuvarande svenska lagen och Katolska kyrkan är alltså helt överens om att den nuvarande kyrkvigselen inte är någon välsignelse eller bekräftelse av något som redan har skett, utan att äktenskapet faktiskt ingås genom kyrkvigseln - i både dess juridiska och kyrkliga verkningar. Detta gäller alla äktenskapsvigslar mellan man och kvinna.
Så här står det däremot i lagen om partnerskap § 1
:"Två personer av samma kön kan låta registrera sitt partnerskap."
Här handlar det alltså om registrering av något som antas redan ha skett. Men hur kan man veta det? Vad är det som har skett? Ännu mer ologiskt blir det, när fortsättningen lyder 3 kap 1 §:
"Ett registrerat partnerskap har samma rättsverkningar som ett äktenskap med de undantag som anges i 3 och 4 §§.
Bestämmelser i lag eller annan författning med anknytning till äktenskap och makar tillämpas på motsvarande sätt på registrerat partnerskap och registrerad partner, om inte annat följer av undantagsreglerna i 3 och 4 §§." (Dessa undantag är så marginella att de ej återges här).
Genom "registreringen" (som i själva verket är en vigselceremoni) inträder alltså samma rättsverkningar som vid äktenskap! Om lagtexten hade erkänt att partnerskapet faktiskt ingås genom "registreringen" (som i själva verket är en vigselceremoni) hade onödiga missförstånd undvikits, t. ex. att vigselakten i kyrkan bara är en bekräftelse på något som redan har skett.
I nuvarande äktenskapslag står också 4 kap 6 - 8 §§:
"Vid vigsel gäller i övrigt
1. föreskrifterna i kyrkohandboken eller andra föreskrifter för svenska kyrkan, om vigseln förrättas av en präst i den kyrkan,
2. den ordning som gäller inom annat trossamfund, om vigseln förrättas av en präst eller någon annan i ett sådant samfund,
3. föreskrifter som meddelas av regeringen för andra fall.
Vigselförrättaren skall genast lämna makarna ett bevis om vigseln./- - / Vigselförrättaren skall genast sända underrättelse om vigseln
till Skatteverket."
Detta är ju intressant. Att katolska präster ska följa Katolska kyrkans egna bestämmelser står inte bara i den kanoniska lagen. Det står även i den svenska lagen! Göran Hägglund vill alltså riva upp den svenska lagstiftningen erkännande av den kaniska lagens giltighet i Katolska kyrkan! Samme Hägglund som vill påtvinga s. k. katolska länder svensk abortlag! Hägglund företräder en rent kommunistisk politik: religionen ska vara en privatsak!
I detta sammanhang vill jag också påminna om att Anders Wijkman, som är svenska kd:s ledamot i EU-parlamentet har gått emot de andra kristdemokratiska partiernas krav på att kristendomens betydelse för formandet av Europa skrivs in i EU:s konstitution.
Katolska kyrkan skriver också i sitt remissvar:
"Katolska kyrkan anser... att det inte bör införas någon vigselplikt för de trossamfund som medges vigselrätt. Äktenskapet mellan katoliker regleras av den kanoniska rätten... Katolska kyrkan i Sverige är en del av den världsvida Katolska kyrkan och har ingen möjlighet att ändra den kanoniska rätten eller förrätta vigslar i strid med dess bestämmelser. Katolska kyrkan måste därför tillförsäkras rätten att i varje enskilt fall avgöra om en vigsel är förenlig med en kanoniska rätten för att det skall vara möjligt att fortsätta att bistå staten med att förrätta vigslar som har civilrättslig giltighet."
Tre av de fyra regeringspartierna vill behålla samfundens vigselrätt, utan att det införs något vigseltvång samfunden. De tre oppositionspartierna säger samma sak i en gemensam motion. Nu förs en buskagitation i bl. a. tidningen Dagen att den nuvarande oppositionen kommer att bryta sitt löft till samfunden vid ett regeringsskifte.
Det bästa vore en blocköverskridande överenskommelse mellan de sex seriösa riksdagspartierna, som kör över kd. Sådana överenskommelser har gjorts i andra frågor, som kräver en långsiktig lösning som står sig över riksdagsvalen..
Och även om den nuvarande oppostionen i regeringsställning skulle gå emot sin egen motion, finns ingen anledning att i lag avskaffa samfundens vigselrätt. Det får de ta ställning till själva, om situationen skulle uppstå. 1975 infördes en lag, som gav präster i Svenska kyrkan rätt att vägra viga frånskiljda till nytt äktenskap. Bakgrunden till denna lag, som undertecknades av den socialdemokratiska justitieministern Carl Lidbom (!), var att flera Svk-präster (som då var statsjänstemän) hade dömts för tjänstefel, sedan de vägrat viga frånskijda. "Civil olydnad" kan ge resultat!
Kd vill förbjuda folk att gifta sig i kyrkan.
Kyrkvigseln ska ersättas med låtsasvigsel i kyrkan.
.
Kd vill göra kyrkvigseln till ren teater. Bilden visar en aktuell föreställning på Dramaten. Kommer folk verkligen att förstå något av äktenskapets religiösa innebörd, om de först har gift sig inför någon profan vigselförrättare? Kd arbetar för att minska kyrkans betydelse som samhällelig "institution". Missuppfattningen att kyrkvigseln bara är en "bekräftelse" på nåt som redan har skett, en avrundning av festen, kommer att förstärkas.,
De, som läst vad jag skrivit i frågan, har säkert förstått att jag anser att utlevd homosexualitet är en synd, som inte ska främjas av samhället genom partnerskap eller homosexuella äktenskap.
Men ändå är jag tveksam till att genom lagstiftning tvinga personer, som kanske inte delar min tro, att efterleva min religiösa övertygelse. Vissa religiösa bud, t ex "Du skall icke stjäla" är lämpliga att göra till allmän lag, men de är ju allmänt accepterade som moraliska imperativ.
Det är ju ändå frivilligt om man vill gifta sig med en person av samma kön. Sex av sju riksdagspartier står bakom förslag att behålla de religiösa samfundens vigselrätt utan vigseltvång för de religiösa vigselförrättarna.
Nu har Göran Hägglund, kd, gjort ett nytt utspel i äktenskapsfrågan. Han vill avskaffa de religiösa samfundens vigselrätt, i utbyte mot att de ska få ensamrätt till ordet "äktenskap". SAMFUNDEN SKA ALLTSÅ FÅ ENSAMRÄTT TILL EN BENÄMNING PÅ NÅGONTING SOM INTE LÄNGRE SKA FINNAS. Detta är skamligt. Det är bedrägeri.
Vi ska alltså avstå från någonting mycket värdefullt för att de homosexuella inte ska få del av det! Syftet är inte längre att bevara äktenskapet, utan att jäklas med de homosexuella.
Nu hoppas jag verkligen att de övriga partierna, står fast vid den utmärkta kompromiss som man har kommit fram till!
