Avgud undanröjde klimathot!
Ärkebiskop Anders "Vägröjaren" Wejryd har det inte lätt. Om han talar om bönhörelse kan ju folk tro att han tror på högre makt. Men faktum är att Wejryd samlade både kristna präster och avgudadyrkare till gemensam bön till respektive gudar i Uppsala domkyrka. Frågan är bara vilken, av alla tillbedda gudar, som har givit oss en kall vinter och vit jul. Ett särskilt järtecken är att denna bönhörelse skedde under moderatledaren och statsministern Fredrik Reinfeldts tid som EU-ordförande. De första kristna, som vägrade dyrka kejsaren som en gud, hade kanske fel!
Finansminister Anders Borg är oss en väldig Gud, och statsminister Rentfeldt är hans profet, som fixade en riktigt vinter genom sitt Ord (sina kraftord på klimatmötet i Köpenhamn - där han läste lusen av dem (bl.a. Kina) som saboterade mötet med att ta upp tiden med procedurfrågor).
Wejryds mång-guda-möte är en tydlig upprepning av förre Påven Jonhannes Paulus II:s mångrelitiösa bön i Assisi 1978, då han hade samlat ledare för olika religioner till en gemensam manifestation för freden. Nu har det sagts att mång-guda-bönen i Assisi var arrengerat så att alla inte bad till alla gudar, utan var och en bad till sin egen gud. Men efteråt har påven sagt att han hade "en känsla" av att alla bad till samma gud.
- Detta, att alla som säger sig tro på "en enda gud", tror på samma gud, är ett vanligt argument hos avgudadyrkarna i Svenska kyrkan, när de uppträder som "åklagare" (förklaring av detta ord: se föregående inlägg!) mot företrädare för den kristna religíonen i Svk och andra samfund.
Om det är krig eller fred är dock resultat av människors beslut. Och naturligtvis kan religiösa ledare, även om de företräder en falsk religion - påverka frågor om krig och fred genom sin auktoritet över de troende (både allmänhet och politiker) i sin egen religion. Så visst kan det ge bättre resultat om företrädare för flera religioner ber för freden, i stället för att somliga ber om fred och andra om seger i kriget.
Men det handlar då naturligtvis om makten över människors sinnen och inte om makt över gudarnas sinnen. Och frågan är ju då om "människan" verkligen har så stor påverkan på det globala klimatet, som äkrebiskopen utgick från, när han samlade kristna präster, muslimska imamer och animistiska schamaner till klimatmötet i Uppsala. Annars handlar det ju faktiskt om ett gudomligt ingripande.
Frågan är bara vilken gud.
Hjälm från vikingatiden. Kan ha burits av kung Väderhatt, som kunde fånga vinden i sin hatt. Kung Väderhatt var en sagofigur som enligt sägen regerade i Sverige samtidigt med Ansgars besök i Birka. Har ärkebiskop Wejryd upprepat kung Väderhatts trollkonster i Uppsala? Eller är det statsminister Reinfeldt?Engelsk läsövning: Kan tempelprostitution ge fler gudstjänstbesök?
Claphamisterna skickar in debattartiklar till dagstidningen, med vanligen flera undertecknare - som förutom att underteckna med sina verkliga titlar (exempelvis åklagare - kul, i Biblen är "åklagaren" en benämning på djävulen) även skriver "undertecknarna är fellows i Claphaminstitutet". I början gick många landsortstidningar på denna bluff och trodde att pseudotigeln "fellow" ger vetenskaplig tyngd åt artiken och publicerade alltså clamphamisternas alster. Nu publiceras de nästan enbart - av pliktkänsla, som det verkar" - av de kristna tidningarna Dagen och Världen idag.
Claphamnsintitutet gjorde ju i början faktiskt anspråk på att vara en forskningsinstitution. Någon forskare har man dock inte anställd, utan det är Tuve Skånberg som är "direktor". Och han verkar inte ens ha grundkunskaper på högskolenivå (vilket en forskare dock borde ha!) i de ämnen som han skriver om, exempelvis om sambandet mellan Kommunistiska manifestets författare Karl Marx och förra vänsterpartiledaren Gudrun Schymans uttalande på Stockholms Centralstation. Syftet den politiska analysen var förstås att skrämma kristna väljare att rösta på abortförespråkaren Göran Hägglund, så att Skånberg skulle få äran av att rädda kvar Kristdemokraterna i Riksdagen - varför han givetvis själv borde bli belönad med att bli nominerad till Riksdagen. Och själv borde jag naturligtvis belönas med en gästprofessur i språkvetenskap, på grund av den engelska läsövning som strax följer.
Läst och förstått(?), men inte lyckats översätta till svenska! Att påstå att mina kunskaper i engelska språket är i nivå med de bibelkunskaper som hedersdoktorn i teologi vid Lunds Universitet Jonas Gardell besitter, vore givetvis att nedvärdera mig! Men jag tror faktiskt inte att jag skulle ha en chans att bli antagen till någon forskarutbildning i språkvetenskap. Men det är kanske inte nödvändigt för att bli hedersdoktor i ämnet? Annars är jag faktiskt ganska intresserad av språkhistoria, och behöver inte alls skämmas för mig inom det området.
Så nog har jag rätt att kalla mig "fellow" inom både det ena och det andra området? Jo, beträffande ords föränderliga betydelse (som utförligt har behandlats av den helt obegripliga filosofiprofessorn Michel Foucault, som dog i aids, så kallas djävulen för "åklagaren" eftersom han plägar anklaga Gud för att inte se till människors bästa. Det var så han lurade Adamo och Eva att äta av den förbjudna frukten. idag ser vi "åklagaren" i aktion på många bloggar, när han anklagar bibel- och bekännelsetrogna kristna för att sätta sig upp mot Gud. Det är ett väldigt moraliserande och fördömande från de som själva påstår sig kämpa för "tolerans" och "inkusivitet".
Michel Foucault (exempelvis hans bok "Vansinnets historia" har jag försökt läsa, och inte alls förstått, men jag har ju läst recensioner av Foucault arbeten. Och om dessa recensioner återger Foucaults ståndpunkter rätt, så hade han rätt i väldigt mycket. Inte minst i svenska språket (som exempel ordet "kärring"). och i synnerhet i våra teologiska begrepp (ta som exempel ordet "tro") finns massor med exempel på begreppens över tid skiftande betydelse, som tydligen var det som intresserade Foucault.
Foucault var homosexuell, och dessutom blödarsjuk. Och det var genom blodtransfusioner och inte genom sin förmodligen utlevda homosexualitet som han fick aids. Så vi ska kanske vara lite försiktiga och inte oreflekterat stämpla aids-epidemin bland homosexuella under 1980-talet som ett syndastraff för deras homosexualitet. Det kan lika väl handla om profitintressena inom sjukvårdsprodukthandeln - något som i högsta grad främjas av Kristdemokraterna.
Min vana trogen har jag nu skrivit en jättelång inledning till det som jag föresatte mig att skriva om när jag började skriva: Men här följer nu den engelska läsövningen:
Temple Prostitution: A Modest Proposal
Last summer, the Evangelical Lutheran Church in America voted to accept actively homosexual persons as members of their clergy and to condone gays and lesbians living in “lifelong, monogamous same-gender relationships.” This has caused a firestorm of controversy in that church body. In response, the American Lutheran Publicity Bureau, an independent pan-Lutheran organization that produces a magazine called Lutheran Forum, and a newsletter Forum Letter, published an article titled “Temple Prostitution: A Modest Proposal” by the Associate Editor of Forum Letter, Pastor Peter Speckhard, nephew of the late Father Richard John Neuhaus. I asked for permission to share this brilliant piece of satire here and they kindly granted it. And so, here is the article printed in the December 2009 issue of Forum Letter. Copyright 2009 American Lutheran Publicity Bureau. All rights reserved. For further information about Forum Letter, visit www.alpb.org. [Editorial warning: May be unsuitable except for mature readers]
Resten av den engelska läsövningen finner du här:
http://firstthings.com/blogs/evangel/2009/12/temple-prostitution-a-modest-proposal/
Man vill alltså ersätta det heterosexuella äktenskapet med en obiblisk tvåsamhetsnorm, som diskriminerar. Jag har flera gånger frågat homoäktenskapsförespråkarna vad de svarar den ensamma bögen (och heterosexuella i motsvarande situation, exempelvis undertecknad), som jagar runt på gaybarerna efter den stora kärleken. Utan att finna den, utan har sexuella relátioner med två - tre olika personer varje år. Denna högst relevanta fråga uppfattar dessa tvåsamhetsapologeter som en provokation. Myten om homosexuella som baddare på kärlek (Varför hålls en speciell "kärleksmässa" i Storkyrkan under Pride-veckan?) är en modern motsvarighet till Rosseaus teori om "den ädla vilden", som aldrig vänsterprasslar, knullar minderåriga, våldtar, ljuger, stjäl eller slår ihjäl. - Att jämföra homosexualitet med acceptans av prostitution är kanske mer relevant i USA än i Sverige:
First off, let’s address the common objections. Sure, there are a handful of Bible verses that might seem to condemn the practice. But all the condemnation of temple prostitution involves pagan practices or worship of false gods. The objectionable thing is the idolatry, not the physical act itself. Sanctified, faithful prostitution in service of the true God is a new thing. The Biblical writers never foresaw or contemplated sanctified, faithful, God-pleasing prostitution in the churches and thus never wrote about it. Attempts to find a Biblical injunction against the practice therefore fall short.
Man bör betänka att i USA är prostitution lika, om inte mer, accepterat som homosexuell utlevelse! Vi människor är inte bara syndare - oavsett sexuell läggning. Och myten av den evigt utnyttjade horan - att det inte ens teoretiskt kan finnas kvinnor, som prostituerar sig frivilligt, är väl en motavarande myt som myten om den ädla vilden och myten om att alla homosexuella är monogama. Och att homosexuell prostitution inte ens existerar. Och att uttryck som "kuk", "fitta", "knulla" och "röv" inte ens förekommer i homosexuella sammanhang!
Tyvärr tror jag att bakom vissa prästers kamp för homovigslar i kyrkan ligger en kraftig överskattning av både andelen homosexualla totalt och av antalet homopar som vill gifta sig i kyrkan - samt av det folkliga stödet för samkönade äktenskpap. Man har inte förmått skilja mellan stödet för homoäktenskap generellt och samkönade vigslar i kyrkan. Man har sett homovigslarna som ett sätt att hyfsa statistiken över antalet gudstjänstbesök. Hasr resultatet verkligen blivit fler gudstjänsbesök? Har resultatet ens blivit fler kyrkvigslar? Vilka nya halmstrån ska tillgripas om svaret på frågorna är Nej?
Kanske kyrkliga bordeller - givetvis under förutsättning att staten legaliserar prostitution i kontrollerade former?!
Vi föds alla till en fallen värld, där yttre omständigheter - som kanske inte ligger inom vår kontroll - kan medföra att en del av oss - oavsett sexuell läggning - inte lyckas leva som Gud har menat. Är då de olika nödlösningar, som en del av oss då tillgriper, lika bra som det som Gud har avsett? Exempelvis att ha flera relativt kortvariga sexuella relalationer med olika kvinnor (om man är en heterosexuell man) eller med andra män (om man är homosexuell)? Ja, säger "åklagaren" - som alltså anklagar både Gud och kristna förkunnare, som predikar Guds ord, för att inte vilja människors bästa.
Med önskan om ett Gott Nytt År med mycket Kärlek och Guds Rika Välsignelse till Er Alla!
Jarlabanke byggde denna bro för sin själs frälsning - Nu ligger julottan i Vägverkets händer!
Jarlabankes bro under 1700-talet.
Inledning I: Jarlabankes bro är väl ett av de mer magnifika byggnadsverken från slutet av hednatiden. Om jag minns rätt lyder inskriften på en av de många runstenar som kantar bron "Jarlabanke byggde denna bro för sin själs frälsning." Men det kan vara någon annan bro. Det fanns många liknande broar i Sverige för tusen år sedan. Broar, för resten! Det var snarare i ordninggjorda vadställen, så att man kunde korsa vattendragen torrskodd på hästryggen. Den som saknade häst fick kavla upp byxbenen eller lyfta på kjolarnas. Historien kring dessa "broar" är att prästen skulle hinna fram med sista smörjelsen, när brons byggherre låg för döden. Och i andra riktningen kunde församlingsborna ta sig till kyrkan, även om det inte fanns någon is som bar.
Mig veterligt var dessa "broar" de första avsiktligt anlagda delarna av det svenska vägnätet. De ännu äldre vägarna, som man fortfarande kan skönja här och var i landsskapet (framför allt på åsryggarna) var snarare upptrampade stigar. Så småningom blev det en fördjupning i marken, en s.k. hålvägar, ofta omgivna av gravar från hednatiden.
En sådan väg gick från Gamla Uppsala till Domberget (där domkyrkan nu ligger) i Uppsala, med vadställe nedanför domkyrkan. Nedströms vadstället hölls Distingsmarknad, en årlig marknad i februari.
Inledning II: Åke Bonnier, som är domprost i Stockholm har skrivit på sin blogg om sitt firande av först midnattsmässa och sedan julotta i Storkyrkan. När han kom till julottan var kyrkan stängd! Bonnier skriver att det var SL:s fel att vaktmästaren kom i sista stund och låste upp. Men det kan finnas en annan förklaring, som du kanske kan gissa dig till efter att ha läst nedanstående! Under julnatten händer märkliga saker, som vi levande helst inte bör se!
"Nikolai kammarkör sjöng vackert under Christian Ljunggrens ledning (tack alla!) och vi firade att ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste (Jes 9:6 ).
Det blev ett fint födelsedagsfirande! Och vi kan alla, lutheraner, katoliker, anglikaner, reformerta, pingstvänner, baptister m.fl., oavsett alla tolkningar och kyrkotraditioner, önska varandra en riktigt God Jul med Jesusbarnet i centrum!"
Så skriver alltså Åke Bonnier på sin blogg. Och jag har svarat:
<< Ja, så är det! Han som ska komma (och faktiskt har kommit) nämns på flera ställen i GT "Och vi kan alla, lutheraner, katoliker, anglikaner, reformerta, pingstvänner, baptister m.fl., oavsett alla tolkningar och kyrkotraditioner, önska varandra en riktigt God Jul med Jesusbarnet i centrum!"
Men inte nog med det. Vi alla (de nämnda, och några till)kan gemensamt bekänna Han som ska komma (och faktiskt har kommit) han som nämns på flera ställen i GT - oavsett olika tolkningar av ANDRA (och mindre frälsningsavgörande) bibelställen - och kyrkotraditioner. (Kan kvinnor verkligen vara präster? Kan icke-prästvigda frikyrkopastorer verkligen konsekrera nattvarden? Är barndopet öht ett riktigt dop?)
Låt oss inte överdriva oenigheten! Låt oss se de förenande frågorna lika mycket som de samfundsskiljande frågorna! Men å andra sidan måste vi kristna samlas desto mer kring de gemensamma, allkristna dogmerna. (För 50 år sedan var "dogm" ännu inte ett skällsord, utan en adekvat benämning på den kristna trons grundläggande sanningar.)
Det var alltså inte helt problemfritt att hålla både midnattsmässa och julotta i Stockholms domkyrkoförsamling. Och det klarades kanske tack vare att domprosten haft det goda omdömet att bosätta sig i domprostvåningen intill kyrkan.
I andra församlingar har prästen (t.o.m. kyrkoherden) flera mils bilresa till "arbetsplatsen". Julottans öde ligger i Vägverkets händer. Men å andra sidan får ju de avlidna fira sin julotta i fred. Min far har berättat att - när han var barn - träffade han gamla människor, som - när de var barn - kommit för tidigt till julottan, och då sett det som ingen levande hade rätt att se: De avlidna, som stigit upp ur sina gravar firande julotta. Jo. man fick ju vara beredd på dåligt väglag då också!
Men prästbristen är en realitet. Om församlingen har två präster och fyra kyrkor, så går det rent matematiskt inte att ha både midnattsmässa och julotta - trots att somliga landsbygdspräster kan ha upp till tre julottor. Men alla tre kan ju inte vara i ottan. Och det går ju inte att börja julottan för tidigt (eller avsluta midnattsmässan för sent) för då inkräktasr man ju på de avlidnas mässa. För Kristi kyrka består ju inte bara av de nu levande!
Var de, som levde för 100 eller 150 år sedan alltför vidskepliga? Eller är vi nu levande alltför centrerade till vår egen tid? Skillnaden mellan svenskkyrkliga lutheraner, baptister och katoliker var väl i huvudsak desamma då som nu? Den kristna tron är väl något bestående, en fixpunkt, i en föränderlig värld? Den kristna trons grundläggande sanningar förenar oss väl inte bara över samfundsgränserna, utan även över generationsgränserna i vår egen kyrka?
Finns något mer traditionsbundet än en svensk julotta? >>
Så har jag alltså svarat. Någon chans att gå i julottan anno 2009 fick jag inte! Det var lite tråkigt. Men prästerna hade väl fullt upp i pastoratets övriga kyrkor - de som inte förärades med någon midnattsmässa. Måste man verkligen välja det ena eller det andra? Midnattsmässor väl ingen tradition i den lutherskas kyrkan, utan är väl en katolsk sedvänja som har kommit med TV-utsändningarna från midnattsmässan i Peterskyrkan i Rom. Och det är väl också något som passar med vår tids sena kvällsvanor. Midnattsmässan slutar faktiskt innan det är stängningsdags på krogen, må vara att få krogar är öppna under julnatten. Annars hade man kanske kunnat gå direkt från krogen till julottan i kyrkan. När julottan är slut är det läggdags för många i vårt land. Ett nytt tidsfenomen, utöver julnattsmässa, är påskottan. Som kanske passar sena kroggäster. Kommer påskottan att konkurrera ut högmässan under påskdagen?
Antal gudstjänstbesök minskar, totalt sett. Men minskar verkligen antalet "unika besökare". Alla som har en blogg vet vad som därmed menas. Somliga besökare på min blogg loggar ju in flera gånger om dagen. Statistiken visar antalet besök, totalt, och antalet unika besökare per dag. Om jag summerar antal unika besökare per dag blir det några hundra besökare per vecka. Men en del av dem, kanske läser min blogg varje dag? Någon säker uppgift om antal besökare per vecka har jag inte. Och naturligtvis inte per månad eller per år.
Det finns ett litet gäng som går i kyrkan i stort sett varje söndag - och dessutom andra veckodagar, om det är gudstjänst då också. Sedan finns de som går i kyrkan i stort sett bara under storhelger eller under familjehögtider. Eftersom vi talar om "kvällsmänniskor" och "morgonmänniskor" är det lätt att tänka att det är olika besökare under en kvällsmässa / midnattsmässa och en morgonmässa. Eller är det samma personer, som kommer tillbaka? Hur är det med de kristna sommarlägren? Det är uppenbarligen samma personer, som deltar i flera gudstjänster under dagen eller veckan. Antalet gudstjänstbesök är större än antalet unika besökare.
Kyrkans planering, i synnerhet predikoämnena, utgår från att gudstjänsbesöken är jämnt fördelade över året. Som det var innan det fanns radio, TV och andra nöjen. Koncentrationen av gudstjänstbesöken till vissa tider på året medför att många gudstjänstbesökare får höra julevangeliet flera gånger. Och det är inte fel med repitition, men... Andra delar av det kristna budskapet förbehålls de regelbundna gudstjänstbesökarna. Och det är inte bra.
Och det är inte heller bra om kyrkan är stängd, när folk har tid och vill gå i kyrkan! Samtidigt med att både antalet kyrkomedlemmar och antalet gudstjänstbesök, totalt sett, minskar har vi prästbrist! Och medan prästbristen bara blir värre och värre, vägrar styvnackade politrucker att prästviga unga män, som tror att prästämvetet är förbehållet män. Jag har under flera år krävt att de ska prästvigas, men försörja sig på andra yrken och rycka in extra när det är prästbrist.
Hur länge ska vägrare, som Anders Wejryd, få fortsätta att förstöra Svenska kyrkan med sin utstuderade intolerans mot alla som inte dyrkar Sveriges riksdag som en gud?
Jag är inte kvinnoprästmoståndare. I konfliktsituationer stödjer jag den kvinnliga prästen. Men jag är inte heller "motståndar-motståndare".
Jungfrufödseln
På tröskeln till Marias hem står ängeln Gabriel
Han kommer med ett saligt bud från Gud i himmelen.
"Det ord som var av evighet skall nu bli människa.
och du är utvald av din Gud att föda detta barn."
"Jag har ju aldrig haft en man - hur skall då undret ske
att jag blir mor till detta barn som du har talat om?"
"Av helig Ande skall det ske, Guds kraft skall skapa det.
Guds möjligheter övergår allt vad du tänka kan.
Du skall bli mor till åt löftets son. Allt vad profeter sagt
fullbordas nu i detta barn, och du skall föda det."
"Så ske mig såsom du har sagt, min Herres ord har makt.
Och undret som jag ej förstår skall bli min egendom."
På tröskeln till Marias hem står vi med tack och lov
för att Gud lät sin ende Son bli barn på denna jord.
Sv. ps. 164.
Omläsningen
Fetstil är till för att framhäva särskilt viktiga avsnitt i en text. Vad som är särskilt viktigt kan skilja mellan olika tidpunkter. Att fetstila allting tjänar inget till, för då blir ju inget avsnitt särskilt framhållet. Därför lägger jag ut på nytt ett avsnitt ur inlägget "Snart förbannar jag Katolska kyrkan i Sverige."
Jag är den förste att erkänna att Katolska kyrkan har en stor fördel i sitt läroämbete, som består av kyrkans 4.500 biskopar som är spridda över hela världen. Ett sådan läroämbete är inte lika känsligt för tillfälliga opinionsvindar, som Svenska kyrkans läroämbete på 22 personer. Men de kraftiga opinionskantringarna i Svenska kyrkan ändrar inte på det faktum att det finns en mer långlivad luthersk tradition.
Svk:s kyrkoledning har inte bara gått emot en väsentlig del av det globala (alla länder) kristna trosarvet, utansom dessutom har förvaltats av alla tidigare kristna generationer i Svenska kyrkan. Uppskattningsvis mellan 60 miljoner och 70 miljoner människor, men kanske många fler, har bott i Sverige under de gångna tusen åren. De besutande instanserna på central nivå i Svenska kyrkan har varken geografiskt eller tidsmässigt den integritet som behövs för att "gå före" och visa vägen för resten av kristenheten.
TSvk har inget att sätta emot de tiillfälliga opinionsvindar efter häftiga mediekampanjer som styr.
Fler bifrågor
Bikupan på bilden ser ut som de flesta människor föreställer sig en bikupa. Den ser ut som en trågkupa, men är uppenbarligen ett ytterhus till uppstaplingskupa. Två eller tre lådor i höjd får plats inne i kupan. Har man fler lådor måste taket vara avtaget - och det regnar in i mellanrummet mellan ytterhuset och lådorna, där man under vintern har gamla täcken eller annan isolering. Det är ganska opraktiskt att göra ingrepp i yngelrummet. Men om man inte har några ekonomiska biavsikter, utan bara tycker att det är trevligt med något som surrar i trädgården - så visst är denna modell en prydnad för varje trädgård! Och man kan ha en bikupa (eller flera) i varje trädgård, där det är minst 10 m till tomtgränsen bakåt och åt sidorna och minst 20 m i utflygningsriktningen, förutsatt att kupan står på samma nivå (eller högre) som omgivande mark.
Nu är det kallt. Hur klarar våra bisamhällen kylan? Alldeles utmärkt! Drottningen har slutat lägga ägg och alla yngel är kläckta. Det finns bara vuxna bin i kupan, och de har samlats till ett klot i mitten av kupan för att hålla värmen gemensamt. Vinterförråden av honung, bifoder eller sockerlösning är fortfarande välfyllda. Varmblodiga djur klarar kylan genom att öka förbränningen, och förbrukar alltså mer foder när det är kallt. Bin är kallblodiga djur, som anpassar i stället kroppstemperaturen efter omgivningen. Insekter kan bli stela av köld, men överlever så länge det inte är minusgrader. För då fryser vattnet i deras kroppar till is, och de sprängs ihjäl.
Bina i vinterklotet byter oupphörligt plats med varandra, från centrum till periferin och från periferin till centrum, så att temperaturen inte sjunker under noll i någon del av vinterklotet. I människosamhället finns däremot uteliggare, som aldrig får komma in i värmen.
Biodlaren behöver inte göra någonting, om han inte gör vaxljus till julen, utan kan använda tiden till att planera inför den kommande säsongen. Detta är alltså rätt tid att planera även för den som tänker börja med bin. Att skriva önskelista, om man vill ha en bikupa i julklapp. Jag har räknat på de katalogpriser* om finns. En komplett kupa kostar från 2.000 kr och uppåt. Det finns nybörjarpaket med kupa och annat som man behöver från knappt 2.000 kr och uppåt. Dessa nybörjarpaket rekommenderas dock inte, då man binder upp sig för ett system som kan bli dyrt i längden. Be i stället om nybörjar-rabatt på en kupmateriel, som du väljer själv.
I nybörjarpaketen finns två kompletta lådor, varav den ena är avsedd som yngelrum och den andra som skattlåda. Innan du anskaffar något, bör du bestämma om du ska övervintra bina (vilket kallas "invintra" på biodlarspråk) på en eller två (eller rentav tre) lådor som yngelrum. Lågnormalramen är 222 mm höger medan langstrothramen är 232 mm hög (sam längre än LN-ramen). Denna enda centimeter i höjd gör stor skillnad i vinterklotets förmåga att hålla värmen under riktigt kalla vinterdagar. Om man har LN-ramar bör man invintra på två lådor, medan det räcker med en låda om man har langstrothramar. Langstroth-ramen finns emllertid i 1 /1, 3 /4 och 1 /2 höjd**, avsedda för invindring på en respektive två eller tre lådor.
Det är en avgjord fördel med ett enhetligt rammått, eftersom alla ramar då kan användas i alla lådor. Men ännu viktigare är att alla lådor har samma längd och bredd, så att de kan ställas på varandra. Annars måste man använda en adapter, som består av en kraftig plywoodskiva med den stårre lådans yttermått, i vilken är sågat ett hål, som mostavarar den mindre lådans innermått. Det torde då inte dröja innan man har den mindre lådan underst, och hela stapeln rasar. Efter några sådana missöden tröttnar man kanske. Inte minst på alla bistick, som man får när man ska schasa in bina i kupan igen.
Till varje normalstort samhälle bör man ha minst två skattlådor. Samt minst en, men helst två, extra skattlådor som är gemensamma för flera samhällen. De flesta slungare, som inte är alltför dyra, rymmer fyra ramar. Med tio ramar per låda blir det alltså fem slungningar med två lådor, vilket är ett lagom långt arbetspass i slungrummet. Man ska eftersträva att bara köra välfyllda ramar, eller i varje fall lika mycket fyllda ramar i slungaren, för annars börjar slungaren vibrera och bullra så att det blir rent obehagligt. Man bör alltså undvika att ta av skattlådorna innan de verkligen är fyllda.
Om man har invintrat på en låda, så fördubblas inom några minuter den volym, som bina ska värma upp, när man ställer på den första skattlådan. Temperaturen sjunker drastiskt och aktiviteten i kupan sjunker. Samhället överlever visseligen om det inte blir frostnätter, men bistyrkan ökar inte lika mycket och honungsskörden blir mindre. Volymen minskas genom att ersätta förslagsvis fyra vanliga ramar med packramar. En packram har samma mått som en vanlig ram plus mellanrummet mellan två vanliga ramar. Man fyller packramen med frigolit i stället för vax, och sätter masonit på sidorna. Förutom att lådans volym minskar med 40 %, blir lådan rejält isolerad på båda sidorna.
Under senvåren, när den första skattlådan - med packramar - sätts på, går äggläggningen på högvarv, så att utrymmet i yngelrummet inte räcker till. Man flyttar då fyra täckta yngelramar till skattlådan - ovanför spärrgallret (som hindrar drottningen att gå upp och lägga ägg i skattlådan), med en tom honungsram på vardera sidan. Man måste eventuellt göra en ytterligare yngeluppflyttning. När bistyrkan ökar tar man bort packramarna. När full bistyrka har uppnåtts i den övre lådan, vilket man enkelt kan konstatera utan att öppna kupan, om kupan är täckt med en plexiglasskiva***, är det dags att sätta på nästa skattlåda.
Vad händer om man inte flyttar upp ynglen (eller gör avläggare)? Man får tidigare och eventuellt fler natursvärmar. Människor behöver bin, men bin behöver inte människor! Dock: Om det finns sjukdomar i bisamhället, och samhället svärmar så sprids sjudomarna, och det kan ägaren ställas till svars för. Av samma orsak krävs friskintyg och tillstånd för att flytta bisamhällen - och t.o.m. tomma begagnade bikupor och biredskap - längre än korta sträckor. Här utfärdar jag en kraftfull varning. Gör inget oplanerat!
När det är full bistyrka även i den övre lådan kan man tro att båda lådorna är fyllda med honung. Men troligen är bara den undre lådan full, och den övre lådan just påbörjad eller halvfull. Man tar bort den fyllda lådan, som ersätts med den nämnda extralådan. Om man har gott om lådor, kan man i stället sätta på fler lådor. Man kan ibland se uppstaplingskupor av nästa ett par meters höjd. Det ligger mycket prestige i detta. Men storbioldare med flera tiotals bikupor spridda över hela socknen har faktiskt dåligt med tid för slungning under högsommaren.
Jag hoppas att du nu har fått tillräckligt underlag för att bestämma vilket system du ska använda. Rammått, invindring på en, två eller tre lådor. Det är en djungel med olika rammått, och många har försökt konstruera ett system som passar alla. Men det handlar om relativt tunga lyft, och biodlare har olika längd och kroppsbyggnad. Man måste arbeta med långsamma mjuka rörelser, utan häftiga ryck och stötar. Alla rådgivare som säger att man inte ska använda skyddsläder blir utskällda som ansvarslösa. Och visst ska varje biodlare äga minst en omgång skyddskläder. Men lär man sig inte att arbeta utan skyddskläder har man antingen valt fel system, eller så har man fel personlighet för att vara biodlare.
Man kan emellertid råka ut för situationer, då bina är våldsamt uppretade och skyddskläder är nödvändiga. När jag köpte mina två första samhällen, sålde den gamla biodlaren sina båda återstående samhällen till en annan person. Vi körde hem samhällena på hans släpvagn. Som han parkerade hemma hos sig över natten, så att bina hann lugna ner sig innan han lastade av. Själv fick jag lasta av mina samhällen, medan han satt kvar i bilen med alla fönster stängda. Det gick inte lång tid innan det kändes som om jag hade fler bin innanför än utanför skyddskläderna. Men naturligtvis hade jag fått flera tusen fler bistick utan skyddskläderna.
I ett bisamhälle finns under högsommaren mellan 70.000 och 120.000 vuxna bin.
Det finns alltså inget system som passar alla. Storbiodlare tenderar dock att alltmer gå över till 1 /2 eller 3 / 4 langstroth, med invintring på tre respektive två lådor. Om jag ändå ska försöka ge råd, så är det (förutsatt att du inte har problem med ryggen):
Om du är över 2.00 m lång kan du välja 1 / 1 dadant.
Om du är 1,90 - 2,00 m lång kan du välja 1 /1 12 ramar langstroth
Óm du är 1,80 - 1,90 m lång kan du välja 1 /1 10 ramar langstroth
Om du är 1,70 - 1,80 m lång kan du välja 3 /4 10 ramar langstroth
Om du är under 1,70 m lång kan du välja 1/2 10 ramar langstroth eller lågnormal.
Styrka kan väl i viss mån kompensera längd, men en längre person har längre armar, och kan lättare hantera stora lådor utan att spänna musklerna. En fråga om ergonomi! Vikten på honungen i en LN-ram är c:a 1,8 kg och en 1/1 langstroth-ram c:a 2,6 kg. Honung är tyngre än vatten.
Om du har allvarliga ryggproblem kan du välja 1 /2 8 ramar svea. Men får då mycket högs staplar om du inte skattar ofta. 1 /1 svea lämpar sig bäst för trågkupor, som utvidgas på längden i stället för höjden. Svea, som nu framstår som ett ganska opraktiskt rammått, var tänkt som ett optimalt rum för vinterklotet. 1 /1 svealådan med sin kubiska form är något större än ett normalstort vinterklots diameter - för bästa hushållning med värmen. Man har numera upptäckt att bin tål kyla bättre än man trodde, när svea-måttet lancerades.
________
*) De ledande leverenantörerna av biredskap är Biredskapsfabriken i Töreboda nordost om Skövde, Oscar Gustafsson i Torpa (OGT) utanför Varberg, samt Joel Svenssons vaxfabrik utanför Ängelholm i Skåne. I stort sett i alla landskap finns lokala återförsäljare av produkter från alla tre leverantörerna, ibland kombinerat med produkter av egen tillverkning. Se annonser i Bitidningen!
**) En halvram rymmer mindre än hälften så mycket yngel eller honung som en helram, eftersom en del (c:a 3 cm) av höjden går åt till ramvirket och bigång över ramen. Således rymmer två 3 /4-lådor mindre (motsv 1,5 cm i höjd) än 50 % mer yngel respektive honung än en 1 /1-låda. Om man invintrar på två lådor kommer vinterklotet att samlas i den övre lådan, där det är varmare. Om man utfordrar med en foderlåda, som får sitta på hela vintern, är det viktigt att det inte blir för kallt där vinterklotet vistas. Höjden på en 1 /2 langstrothlådor lär överensstämma med lådvirke (plankor), som man koper på brädgården, om man tillverkar lådorna själv. Det kan löna sig. En hafsigt hopspikad låda förbättras av bina själva, som tätar alla springar med propolis (bikitt).
***) Plexiglas av tillräcklig tjocklek är inte billigt. Men tro bara inte att det går lika bra med en tunn plastskiva. Det räcker att en vindpust får fäste i ett hörn av pastskivan för att den ska flyga iväg som en drake. Men ett ryck förstås, så att alla bin flyger upp och är riktigt förargade och sticklystna. Om man inte vill kosta på sig plexiglas, fär man nöja sig med en ogenomskinlig plywoodskivor eller täckbredor. Det är faktiskt mindre risk för bistick, om man försiktigt öppnar kupan än att ha en plastskiva som okontrollerat flyger iväg.
Uppstaplingskupor, som är lämpliga för stordrift. De understa lådorna,yngelrummet, är troligen isolerade plastlådor. Men det går lika bra att använda trälådor genomgående. Inuti plåthuvarna finns isolering av frigolit. Och detta är faktiskt den enda isolering som behövs, även om man har helt oisolerade trälådor. Om man låter foderlådan sitta på hela vintern, är det viktigt att huvarna täcker yngelrummet helt.
Julevangeliet
En av de få bevarade bilderna av Sankta Lucia från det medeltida Sverige. Broderi på mässhake från 1500-talets början, Småland. Lucias martyrium visas på flera bilder. På just denna bild tar hon emot nattvarden. Enligt legenden fick hon sin sista nattvard strax innan hon dog av svår tortyr på väg till bordellen, dit hon transporterades som straff för sin kristna tro.
Både biskopen och domprosten i Stockholms stift (samt biskopen i Skara stift) förnekar jungfrufödseln. Det är skandalöst att man kan bli präst, och dessutom biskop, på sådana "meriter". Domprosten har förklarat sin inställning med att "dogmen" om jungfrufödseln är ett resultat av maktstriderna under 300-talet, att den romerska statsmakten (kejsare Konstantin) ville ha en enhetlig tro i sitt delvis kristna imperium. Men hur kom det sig då att han jämställde kristendomen, vad avser rättigheter, med den gamla hednareligionen? Som ingalunda förbjöds.
Saken var snarare den, att när de kristna prästerna tillerkändes samma förmåner som de hedniska prästerna, påstod alla möjliga ockulta sällskap att de var kristna och krävde förmåner. Visst behövde staten definitioner av kristendomen. Men de definitioner som fastställdes i den nicenska trosbekännelsen från år 325 sammanfaller med vad den underjordiska kristna kyrkan har lärt från början. År 325 hade det bara gått åtta år sedan de svåra förföljelserna av de kristna upphörde. De värsta förföljelserna under kristenhetens historia torde ha inträffat under 300-talets första decennium. En av dem, som då miste livet - på ett oerhört plågsamt sätt - var Sankta Lucia, som mördades på väg till bordellen. Dit hon transporterades som hämnd för att hon ville förbli jungfru, i Marias efterföljd. Hon mördades när hennes fångvaktare förstod att hon inte skulle bli en hora, som villigt betjänar sina kunder.
Den sanna berättelsen om Sankta Lucia, har skändats av den så kallade prästen Lars Gårdfeldt, som i sin "Helgonkalender" påstår att Sankta Lucia var lesbisk och därför inte ville ligga med män. Men hon gav sitt liv för en gestalt, som faktisk var en man - Jesus. Man kan säga att hon ville vara Kristi brud. På den tiden var skulle en brud vara oskuld, när hon mötte sin tillkommande. Och hon var oskuld när hon befordrades till Härligheten, som Frälsningarmén uttrycker saken. Hon mördades alltså på vägen till bordellen.
Här följer ett inlägg, som jag har skrivit på en annan blogg, som svar på påståendet att vad som helst är kristendom. Naturligtvis kan man inte kräva att varje kyrkomedlem ska tro på jungfrufödseln. Men det borde vara ett krav för prästvigning att man gör det. För att inte tala om biskopsvigning! En biskop ska ju vara en "tillsynsman" som ser till att prästerna håller sig till det kristna budskapet, och inte sprider villoläror. Det värsta med biskopen i Stockholms stift, Eva Brunne, är inte att hon lever i synd (vi är många som lever i synd på ena eller andra sättet) i ett äktenskapsliknande förhållande med en annan kvinna. Utan detta att hon förnekar jungfrufödseln.
Jag har skrivit om jungfrufödslar i insektsvärlden i mina första inlägg om bin och biodling. Men här följer alltså vad jag skrivit om traditionell kristendom:
Detta kristna budskap har lämnats över (ordet tradition betyder lämna över) från generation till generation - och slutligen till min generation. Universitetsanställda "bibelvetare" (och Gardell) kan inte veta bättre vad Jesus menade än hans egna lärjungar, som startade denna tradition. Gud kunde ha avslutat mitt liv för länge sedan. Någon mening är det väl med att han inte har gjort det.
Min mor ville att vi skulle läsa julevangeliet före julklappstudelningen, om en jungfrufödd Jesus. Detta budskap har inte bara traderats i helmanliga miljöer, utan också från unga mödrar till deras små söner (och döttrar, som fört budskapet vidare till SINA söner och döttrar.)
Det är för mig en motsägelse att man kan vara feminist och samtidigt lyfta ut kvinnohistoria under 2000 år. Som om kvinnans historia började först när kvinnorna gick in i tidigare manliga yrken. Och hur kan man vara feminist och samtidigt förneka att ingen annan människa har stått Gud så nära som jungfru Maria, som burit vår Frälsare och Gud under sitt eget hjärta? Enligt judisk sed adopetarade hon lärjungen Johannes (som skrev Johannes-evangeliet), som därigenom blev skyldig att försörja henne som om hon varit hans egen mor. Ljög hon för apostlarna om sin graviditet - eller kommer uppgiften om jungfrufödseln från henne? Evangelisterna själva var ju faktiskt inte med innan Jesus var en vuxen man.
Varför ersätter man det kvinnliga bidraget, Marias bidrag till den stora berättellsen, med påsåtdda manliga intriger under 300-talet? Till skillnad mot katolikerna BER vi inte till "Guds moder", men för den skull ska vi väl inte förneka henne?
Bisamhället under vintern
Mina inlägg om biodling har mötts av stort intresse. Upprinnelsen var debatten om den "omöjliga" junfrufödseln, som faktiskt är en realitet inom bivärlden. På denna blogg kan man bara välja en kategori för sina inlägg, och alltså inte flera "etiketter". Men bi-inläggen handlar ju inte bara om praktiska råd till blivande biodlare, utan även om både tro och teologi, sexualitet och fortplantning. All kristna borde ha minst ett bisamhälle någon gång i livet, eftersom det är så lärorikt. Om man har bin enbart i studiesyfte, och kanske för att få lite honung till husbehov, räcker det med ett samhälle och då är det kanske inte så noga med system. Den blivande biodlaren bör dock ta ställning till vilket utfodringssystem han ska använda, innan han skaffar sitt första bisamhälle.
Bin svärmar, och ett samhälle blir flera, vanligen tre vid natursvärmning. Om man inte vill det, kan man slå ihop samhällen till hösten, när bistyrkan (= antalet bin per samhälle) minskar. Sammanslagningen går till så att man ställer det ena samhällets yngelrum ovanpå det andra samhällets yngelrum, med ett föreningsgaller eller tidningspapper (som man stuckit små hål i) mellan. Detta för att bina i de olika samhällena ska få samma lukt innan de förenas, för annars utbryter krig. Man kan dock inte ha mer än en drottning per samhälle. Om man inte har tagit bort den ena drottningen före sammanslagningen är det risk att bina själva dödar båda. Det rekommendras därför att ha minst två samhällen över vintern.
Det är vanligt med två natursvärmar varje säsong. Ett samhälle blir tre samhällen, av tillräcklig styrka för övervintring. Om man inte vill ha natursvärmar, kan man sätta en drottningfälla på flustret. Det är ett galler, med tillräckligt stora maskor för att släppa ingenom arbetsbin, men inte drottningen. Svärmen återvänder till kupan, när de svärmande bina upptäcker att de inte har drottningen med sig.
Att en svärmning är på gång, märks några timmar i förväg på att aktiviteten och ljudnivån ökar märkbart. Genom att utvidga yngelrummet med en extra låda under spärrgallret (som hindrar drottningen att gå upp och lägga ägg i skattlådorna) kan man fördröja svärmningen. Enda sättet att helt förhindra natursvärmning är att göra konstsvärmar (avläggare). Man flyttar över några yngelramar med påsittande bin till en ny kupa och ser till att drottningen följer med, sedan man kontrollerat att det finns kläckningsfärdiga drottningceller i den gamla kupan.
Man kan göra betydligt fler konstsvärmar än natursvärmar, men alla nya samhällen blir då inte tillräckligt starka för övervintring i egen kupa. Man kan emellertid inhysa flera samhällen i samma låda genom att sätta in heltäckande mellanväggar, så att två eller tre samhällen gemensamt håller värmen. Man behöver då en bottenlåda med separata fluster för varje samhälle. Dessa samhällen blir tämligen svaga under följande säsong, men har dock hunnit bli tillräckligt starka för att övervintras separat under sin andra vinter. Man får inte mer honung med flera svaga samhällen, jämfört med ett mindra antal starka samhällen. Men flera avläggare kan vara ett sätt att långsiktigt utöka verksamheten.
Det finns huvudsakligen tre metoder för vinterutfodring av bina. Man kan köpa särskilt bidoder, eller själv göra bifoder genom att lösa upp vanligt strösocken i vatten. Det enklaste sättet är förstås att låta bina proviantera själva, genom att låta dem behålla de honung som de samlar under senare delen av säsongen, som infaller redan efter midsommar. För säkerhets skull bör man då spara en del honungsramar från försommaren, ifall eftersäsongen skulle bli dålig.
Syftet med utfodringen med bifor eller egenproducerad sockerlösning är alltså att man då kan skatta även eftersäsonghonungen. Detta lönar sig en kommersiell biodling, eftersom honungen är dyrare än bifor och sockerlösning. Men honungen kommer ju också från olika blommor, och detta påverkar smak och konsistens hos honungen. Ljunghonung, som är en eftersäsonghonung. är särskilt uppskattad av konsumenterna, men är tyvärr extremt svår att få ur vaxkakorna.
Det finns två sätt att utfodra med bifor och sockerlösning. Det ena är foderbräda och foderballong, som är en plastskål med en trång hals, med en ventil som öppnas när ballongen ställs upp och ner, med halsen mot en foderkopp, som placeras i foderbrädan. Nackdelen är att foderballongen måste fyllas på fyra - fem gånger. Och varje gång ballongen tas bort, flyger arga bin upp genom hålet i foderbrädan, och är då mycker benägna att sticka. Det andra sättet är att använda en foderlåda, som kan fyllas på på plats och sitta på hela vintern.
Men i så fall måste man ha bra isolering av kupan, så att inte all värmen i yngelrummet försvinner upp i foderlådan. I foderlådan finns en skorstensliknande konstruktion, som når över foderytan, så att bina kan gå upp och hämta fodret. Det är numera inte ovanligt med extremt varma vinterdagar, och då kan bina få för sig att det har blivit vår. De förbrukar då mycket foder, men kan inte proviantera själva ute i det fria. Om inte foderförråden är maximalt fyllda under hösten, kan det behövas extra utfodring under eventuella varma vinterdagar. Om möjligt, bör man minska isoleringen under sådana dagar för att dämpa aktiviteten i kupan. Annars kan samhället dö, om det kommer en ny köldknäpp.
Drottningen minskar äggläggningen under eftersäsongen och upphör helt med äggläggningen under hösten. Sedan de sista ynglen har kläckts och blivit vuxna bin, ska det inte finnas några ägg eller yngel i kupan förrän våren verkligen har kommit. Under de kalla vinterdagarna samlas bina i ett klot (som kallas vinterklotet) i mitten av kupan, för att värma varandra. Aktiviteten är då mycket låg, och består i att bina i vinerklotet oupphörligen byter plats. Solidariskt turas de om att vistas i mitten av klotet, där det är varmast och i periferin av klotet, där det är kallast. Ett fascinerande samspel mellan samhällets individer för hela samhällets överlevnad!
Diakoner - ett "lägre" prästerskap eller en del av den kommunala maktapparaten?
Domprosten Åke Bonnier i Stockholm har skrivit ett inlägg om präster på sin blogg. Som så ofta på kristna bloggar har det hela utmynnat i en off topic-debatt, i detta fall om diakonerna i Svenska kyrkan. Sign Jonas tycker att tjänsten som diakon i Svk ska vara som i Katolska kyrkan. Jag lägger nu ut min senaste kommentar i frågan.
Jonas skrev: "Det är ju ungefär så jag har beskrivit diakonämbetet så som det bör vara i Svenska kyrkan."
Jaha. Men då talar du inte om det yrke, som kallas diakon, i Svenska kyrkan.
Och en fråga: Är diakon, i katolsk bemärkelse, ett teologiskt ämbete, eller måste man vara socionom eller sjuksköterska i botten?
Och vad ska hända med nuvarande Svk-diakoner, om man inför diakoner i katolsk bemärkelse i Svk? Ska de få sparken? Eller ska man avskeda en bunt präster för att lönemässigt skapa utrymme för diakoner (i katolsk bemärkelse) i Svk?
Och om diakontjänsten (eller ämbetet))bara är en ordningsfråga, som du skrivit tidigare, varför måste vi härma katolikerna? Ska vi stänga prästäbetet för kvinnor, och hänvisa kvinnorna till att de kan bli diakoner (i katolsk bemärkelse) i stället? Det var väl kanske vad kvinnoprästmoståndarna tänkte sig, innan Svk fick kvinnliga präster. Men mig veterligt använde man då inte ordet "diakon", som hade kunnat förväxlas med de diakonissor, som redan fanns i Svk.
Att de förkortade definitionen av ordet diakon i Katolska kyrkan, skulle vara första steget mot kvinnliga diakoner i Kk, ser jag som enbart en spekulation från Bengt Malmgrens sida.
Mig veterligt måste man vara diakon, innan man kan bli präst i Katolska kyrkan. Att somliga diakoner aldrig blir präster, utan förblir diakoner hela livet, ändrar inte den hierarkiska ordningen. Alla präster blir ju inte biskopar. Man har alltså en tredelad vigningstjänst i Katolska kyrkan: diakon, präst, biskop.
Och detta är inte samma sak, som vi menar med ordet "diakon" i Svk! Som jag anser inte borde vara en "vigningstjänst". Jag tycker också att man borde slopa antagningskraven, att blivande diakoner ska ha socionom- eller sjuksköterskeexamen. Jag vill bredda rekryteringen och se över diakonernas arbetsuppgifter. Såsom yrket beskrivs handlar det om någon form av myndighetsutövning, där diakonerna förväntas stå på makthavarnas sida, och inte på klienternas sida - mer än de socionomer, som är anställda i socialförvaltningen.
Kyrksyster (som driver bloggen med samma namn) är ett exempel på en diakon, som fick sluta som anställd i Svk på grund av att hon hade stått på klientens sida och därmed varit illojal mot en kommunal chef (se länk i spalten till höger). Och detta är inget udda exempel.
- - -
Kyrksyster, som var diakon i Linköpings stift, hade fått silkessnöret av en av våra "tolerenta", dvs. "hbt-vänliga" biskopar. Hbt-vänligheten framstår ju då som fjäsk (rövslickning, för att använda ett annat språkbruk) gentemot jordiska makthavare. Och "tolerans" framstår som ett annat ord för förtryck. (Läs vad Kyrksyster själv har skrivit!) Hon hade varit "illojal" mot en kommunal chef, en rektor. Detta är priset för att Svk får sitta med i kommunala samverkansgrupper. Och det står ju också i yrkesbeskrivningen på Svk:s hemsida. Att diakoner samarbetar med skola, socialtänst, barn- och ungdomspsykiatrin, och polis. Naturligtvis förväntas kyrkan dela dessa myndigheters synsätt. Det är ju vad blivande diakoners profana yrkesutbildning går ut på!
Jämförelse mellan olika synder
den stora synden
Under och ibland över ytan på denna blogg ligger frågan om den stora synden.Och jag undrar och funderar...... vari består synden?
Är det att två människor älskar varandra?
Eller är det den sexuella handlingen?
Är det i så fall på vilket sätt den sexualla akten görs eller att personerna är av samma kön?
Skrivet av: grittan den 11 december 2009 21:15
Den största synden.
Är naturligtivs att ta en annan människas liv. Den människan kan inte återvända till jordelivet, och är alltså en irreversibel handling. En kvinna som har gjort abort kan visserligen bli gravid igen, men inte med samma barn. Om en person, som begår äktenskapsbrott, upphör därmed, är det ju samma person som förut.Enligt CC Caragounis, vars bok "Homoerotik" häftigt har angripits av hbt-rörelsen (obegripligt), har homosexuella synder inte någon särställning i jämförelse med andra sexuella synder. Utlevd homosexualitet kan därför inte vara den värsta av alla synder.
Varför inte nöja sig med det beskedet? Jag har följt ett par gay-bloggar, och ofta mött påståendet att kristna skulle vara oproportionerligt intresserade av just homosexualitet. Men har funnit att bloggägaren själv silar materialet, och alltså inte tar notis om all teologisk debatt som inte handlar om homosexualitet.
Dessutom är det ju så att hbt-aktivister hela tiden konfronterar bekännelsetrogna kristna med olika påståenden om deras inställning till homosexualitet. Så kom även denna kommentar att handla om homosexualitet, fastän jag hellre skulle ha skivit om jungfrufödslar i insektsvärlden. Som jag nyligen har skrivit om på min egen blogg (http:larsflemstroms.blogg.se) Det blir nog ett inlägg till om hur man skaffar en egen bikupa.
Jag har sedan i somras skrivit ganska mycket på min blogg och sexualitet och fortplantning, men det har - av naturliga orsaker - mest handlat om heterosexualitet!
Skrivet av: Lars Flemström den 12 december 2009 10:15
Äntligen!
Äntligen någon som skriver om aborter på den här bloggen!Vid detta laget har jag i så många år debatterat mot de frikostiga aborterna i det här landet, att jag knappast orkar längre!
Hur kan präster, som ojar sig över att människor som älskar varandra får gifta sig, trots att de har den läggning som gör att de dras till samma kön, samtidigt tiga om drygt 37000 årliga aborter( fler i år?)- upp till 22:a graviditetsveckan- i ett land med fri tillgång till preventivmedel!?
Detta är vårt lands stora synd och skamfläck! Foster är inga svulster utan levande varelser. Att ta någon annans liv är i andra sammanhang belagt med hårda straff. Var finns logiken?
Och hur mår den sjukvårdspersonal som tvingas utföra dessa ingrepp och kanske ta död på ett foster som i stort sett är livsdugligt i 22:a veckan?
Skrivet av: Lisbeth B. den 12 december 2009 11:00
------------
Ovanstående är kopierat från Dag Sandahls blogg.
Är rätten att födas inte en mänsklig rättighet?
Påståendet att kyrkorna inte har något möjlighet att bestämma abortpolitiken, är naturligtvis "en sanning med modifikation". Det är riktigt att kyrkorna saknar formella möjligheter, men kan ju driva opinionsbildning. Faktum är emellertid att kyrkans linje har förlorat i länder, där man har folkomröstat om krav från Katolska kyrkan om en skärpning av abortlagstiftningen.
Det handlar om länder som redan tidigare haft en mycket restriktiv abortpolitik. Det är tydligt att kyrkan inte haft folkmajoriteten med sig, vilket är nödvändigt om man vill förändra lagstiftningen i demokratiska länder.
Därför gäller med nödvändighet att staten och kyrkan inte kan tycka lika. Och att kyrkan vågar vara tydlig i sina råd till de som själva vill följa kyrkans lära. Det handlar snarare om rätten för troende att praktisera en kristen livsstil, än att via lagstiftningen påtvinga icke troende en kristen livsstil.
Detta är självklart för de flesta, när det exempelvis gäller utlevd homosexualitet. Kyrkan rekommenderar celibat för de troende, men accepterar att icke troende gör som de vill - med stöd av det profana samhällets lagar. Med abort, som dock handlar om dödande av mänskligt liv, är det annorlunda. Man har ju ingen rätt att döda, bara för att man är ateist.
Kyrkan bör alltså inte nöja sig med att rekommendera de troende att avstå från abort, utan bör också så mycket kyrkan kan, försöka påverka statens lagstiftning. Men likväl gäller, att vad kyrkan kan åstadkomma i lagstiftningsväg, är beroende av att kunna samla en majoritet bakom sina krav. Detta är en uppgift för kristna politiker, och de måste vara beredda att kompromissa för att samla majoritet för delmål.
När man har uppnått ett delmål, för man försöka samla en ny majoritet för nästa delmål, o.s.v. Att samla en majoritet för ett första delmål, borde inte vara svårt, eftersom den nuvarande svenska abortlagen är unik i hela Europa i fråga om cynism - och detta även i jämförelse med andra länder med s.k. fri abort.
Den svenska abortlagen framstår som särskilt makaber i jämförelse med den holländska abortlagen - trots att abort är fullständigt tillåten även i Holland. Detta visar sig tydligt i abortstatistiken för de båda länderna. Abortstatistiken visar att abortbesluten i Sverige, jämfört med Holland, är betydligt mer påverkade av omgivningens värderingar än av de aborterande kvinnornas egen vilja.
Att bygga allianser genom kompromisser för att uppnå delmål står inte i motsättning till att delar av antiabortrrölsen ställer mer radikala krav. För att en kompromiss verkligen ska framstå som en kompromiss, måste det finnas en tydlig "ytterlighetsståndpunkt". Antiabortrörelsen måste alltså ha två grenar, varav den ena arbetar med kompromisser (delmål) och den andra med mer radikala krav (slutmål).
Vad som bör vara slutmålet är jag däremot lite osäker på, eftersom det faktiskt finns svåra graviditeter. Men att barn riskerar att födas till dåliga sociala miljöer, kan inte accepteras som argument för abort, eftersom det är något som samhället kan göra något åt!
Har jag inte rätt?
Detta tryckeri var en följetong på de socialdemokratiska partikongresserna. Hson-förlagets alster behövdes nämligen för att säkra tryckeriets existens, som behövdes för att säkra Västgöta-Demokratens existens. Och Västgöta-Demokraten behövdes ju som motvikt mot det liberala tidningsmonopolet i Västsverige, Göteborgs-Posten. Nu verkar det som om GP inte bara har tagit över VD:s prenumeranter, utan även de åsikter som framfördes på ledarplats i Hson-förlagets tidningar. Jojomänsan, det var porrtidningar som kvalificerade sig för en plats i den fina tidningsvärlden, som en seriös "pressröst" med ledare och allt.
Ledarskribent var förstås Curth Hson-Nilsson själv. Han hade ett förflutet som journalist på Norrländska Socialdemokraten och utgivare av Serie-Magasinet, som vände sig till pojkar i nedre tonåren, och odlade en kultbild kring utgivaren själv, som framträdde som "kapten Curth". Så var han en etablerad profil både i den fina tidningsvärlden och bland vanliga läsare. Hans porrtidningar fanns hos de flesta herrfrisörer. Och det kan jag säga att de var de äckligaste porrtidningar, som någonsin har lämnat en svensk tryckpress. Medan andra porrtidningar hade som strategi att kringgå censuren genom att satsa på erotik och romantik, satsade Hson-förlaget enbart på snusk. Sådant som verkar sexuellt avtändande på en normalt funtad man.
Men Curth Hson-Nilsson stöddes av sina kollegor i tidningsbranschen - och inte minst det faktum att utan hans porrtidningar skulle en mer seriös "pressröst" i Västsverige tystas, och det liberala åsiktsmonopolet bli ett faktum. Curth Hson-Nilssons, och de andra porrförläggarnas kamp för "yttrandefrihet" (han skrev ju ledare!) stöddes av det liberala media-etablissemanget. Det var också samma retorik om att "myndigförklara" svenska folket, som låg bakom avskaffandet av motboken. Det var upprörda reportage om tryckfrihetsrättegångar i Finland och Norge (Agnar Mykles: Sången om den röda rubinen.)
Det är väl inte helt fel att tala om Sverige som den våldtagna nationen - våldtagen av sin egen sexliberala press. Och alltså att tala om Svenska kyrkan idag som den våldtagna kyrkan.
Curth Hson-Nilssons tryckkokareteorem, som för ett år sedan nylancerades av Gert Gelotte i Göteborgs-Posten säger att sexuell avhållsamhet hos män är direkt skadlig. Sexualiteten pyser åt fel håll, skrev Gelotte - med tydlig adress till landets katolska präster, som lever i celibat. Men i det fördolda ett angrepp på Svenska kyrkans traditionella åsikter om sex och samlevnad.
Att sexuell återhållsamhet leder till psykiska sjukdomar, särskilt hos män, var en ständig följetong hos den sexliberala delen av media (alltså inte bara Hson-förlagets egna alster) för 50 år sedan. "Vi måste släppa till våra unga flickor", var fältropet som bl.a. Svenska kyrkan reagerade mot. Men om det nu är så livsviktigt att ha sex, måste ju någon ställa upp och leverera de sexuella tjänsterna. Nu trummas samma budskap ut mer försåtligt, med särskild inriktning på den yngsta. Förvånande att alltfler våldtäkter begås av minderåriga pojkar i 12- 13-årsåldern?
Rubriken över detta inlägg (Har jag inte rätt?) syftar på frågan om sexuell avhållsamhet verkligen inte är farlig. Gelotte är välkommen att skriva om eventuella egna erfarenhet av försök att leva i celibat, då hans sexualitet har pyst åt fel håll. Har han inga fakta att stödja sig på, har han förtalat hundtatusentals svenska män. Alla dessa lever förvisso inte i ett självvalt celibat, men många i en mer eller mindre oönskad sexuell avhållsamhet. Det gör också hundratusentals svenska kvinnor, men risken att deras sexualitet pyser åt fel håll är tydligen mindre.
Gelotte borde kanske be alla män, som han har förolämpat om ursäkt. Vad är för resten "fel håll" för en katolik? Kanske något, som är ganska oskyldigt enligt det profana samhällets värderingar. Men när man läser sådant i en stor dagstidning, som GP, tänker man närmast på pedofili och våldtäkter. Ledarredaktörerns tankevärld framstår för mig som en säregen blandning av katolsk prydhet och svenska könsmyter från 50-talet (stark manlig, och svag kvinnlig könsdrift.)
Rubriken över detta inlägg (Har jag inte rätt?) syftar på frågan om det verkligen skadar 13- och 14-åringar ha ett avancerat sexualliv och prova på alla de persversiteter, som så utförligt beskrivs och propageras för av Umo.
Det kanske inte finns så mycket erfarenhet i världen, och några måste ju gå före och prova. Och inte bara några utan väldigt många, för att vi ska få veta om det fungerar på nationell nivå. Men är inte detta, i så fall, en uppgift för vuxenvärlden? Den liberala pressen förfasar sig (om det inte är de vanliga dubbelmoralen) över att det finns swingersklubbar (alla ligger med alla) för vuxna. Men inte ens kyrkorna vågar säga ett ord av prostest mot att minderåriga används till ett fullskale-experiment med "fria" sexualvanor. Och bakom detta står Sveriges regering och landstingen.
Visserligen handlar det till minst 95 % om heterosexuella, men det hela maskeras som kamp för homosexuellas rättigheter.
Avskräckande exempel
"Att gifta sig handlar för de flesta om att man vill leva ihop med någon och visa sin kärlek till den personen. Men man kan gifta sig av många andra anledningar. Det kan finnas ekonomiska eller juridiska anledningar till att man vill gifta sig, om man har barn kan man känna att det skapar en större trygghet för barnen.
Betydelsen av ett äktenskap skiljer sig förstås från person till person och mellan olika grupper, religioner och kulturer."
http://www.umo.se/Familj/Aktenskap/
Inga invändningar? Umo erkänner ju t.o.m. att synen på äktenskap skiljer mellan olika religioner, etc. Men varför då inte låta de religiösa samfunden själva ha hand om undervisningen i sex och samlevnad?
Hur det är att vara gift beskriver Umo genom berättelsen om en kurdisk flicka som blev bortgift när hon var 13 år. Vem kan försvara barnäktenskap? De, som så flitigt propagerar för att 13-åringar ska ha sex, borde göra det. Är det inte dubbelmoral av värsta sort att tillstyrka sex men avråda från äktenskap? Men denna förförelse av ungdom sitter våra politiker, och även Kristdemokraterna, och röstar ja till. För ingen vill ju anklagas för "moralism". Vem vill vara gift, om det blir som i Sibels fall?
"Sibel ser ut som en helt vanlig 24-åring. Mörkt lockigt hår, lila klänning och diskret sminkning. Men Sibel lever ett helt annat liv än det flesta 24-åringar. På dagarna pluggar hon på universitetet, sitter på biblioteket och läser och fikar med kompisar. Men på eftermiddagen hämtar hon sina två barn på dagis och går hem till den man som hon varit gift med i 11 år. En man som hon velat skiljas från lika länge.
Sibel kommer från en stor kurdisk familj. Hon flyttade till Sverige med sina föräldrar innan hon började skolan."
Vi kan ju först konstatera att Sibel inte längre är 13 år. Och problemet är ju inte bara att hon är gift med "fel" man, vilket hon för övrigt verkar ha accepterat. I varje fall är han vara det största problemet för Sibel, som gift 24-åring.
"I efterhand kan hon också tycka synd om sin man. Han köpte grisen i säcken, säger hon, och syftar på att hon inte alls var den tjej som han hade hoppats på."
Utan det tycks vara alla regler, som han sätter upp, vilka begränsar hennes frihet. Och alla plikter hon har som gift kvinna, enligt traditionella kurdiska könsroller.
"När hon började i sjuan på hösten såg hennes liv helt annorlunda ut. Plötsligt hade hon ett hem att ta hand om. Hon förväntades städa, diska och laga mat. Någonting som hon aldrig behövt göra så länge hon bodde hemma och därför inte heller visste hur hon skulle göra."
Samma regler och begränsade frihet gäller förstås nu, när hon är 24 år. Nu håller hennes man på och förlorar sin fru. Hon vill ha skiljsmässa. Men det är förstås inte lika lätt för Sibel att skilja sig, som för en svensk tjej. Har ingen försökt tala om för hennes man, att han kan förlora sin fru om han fortsätter att behandla henne, som han gör? Och att han lever i Sverige nu?
Han skulle säkert ha lättare att anpassa sig till svenska ideal, om inte skillnaden vore fullt stor. Det handlar ju inte bara om jämställdhet, utan om en helt annan sexualmoral.
Varför har sextremisterna (sex-extremisterna) på Umo valt just den här berättelsen för att skildra det äktenskapkliga livet? Varför inte ett lyckat exempel? Hur reagerar de unga, de som säger att de hellre skulle döööö än att bli 40 år? De som tror att livet är slut, när man är 40, som tror att man inte kan ha roligt längre utan måste sitta inne hela tiden. Umo-sextremisterna lyckas verkligen framställa Sibel som en kvinna som har åldrats i förtid.
Jag kan berätta om en annan ung, kurdisk kvinna, Edime. Hon gifte sig - frivilligt - med en kurdiska man, som verkligen gått in för att leva som en svensk. Han var Sverigedemokraternas ideal-invandrare. Sibel var tydligen inte den husliga typen. Men det var Edime. Hon ville ha man och barn. Hon ville ha hemmakvällar med sin man, som hon ville skämma bort med kurdisk mat. Men han ville hellre hänga på McDonalds med sina svenska kompisar, för att sedan dra hem till någon av dem och dricka öl framför TV:n. Han var inte otrogen. När kompisarna raggade brudar, stack han hem och satte på frun. Hans ständiga var: "Varför går du inte ut med dina väninnor, som du gjorde inann vi gifte oss? Jag litar ju på dig. Och för resten skulle jag förlåta dig om du är otrogen."
Hans tankevärld var otänkbar för Edime. Hon hade aldrig varit hårt hållen. Hennes föräldrar hade accepterat hennes eget val av make. "Tur att det inte var en svensk. Man kan inte lita på svenska män." Det hade de sagt när hon gifte sig. Och det upprepade de ( att man inte kan lita på svenska män) när hon - utan att vara formellt skiljd - tog sina barn och flyttade hem till sina föräldrar. "Men har än ju inte svensk", sa hon. "Han har blivit svensk. Han uppför sig som en svensk. Han struntar i fru och barn." Svarade hennes far.
Berättelsen om Edime kan tyckas vara ett argument mot unga äktenskap. Verkligen?
I ena fallet en kurdisk man, som inte tillät sin fru att göra något av det hon själv ville. I andra fallet en kurdisk man som tillät sin fru att göra allt, t.o.m. att vara otrogen. Men det ville hon inte själv. Borde inte Sverige - de kristna kyrkorna, trots att båda paren var muslimer - erbjuda något så typiskt svenskt som "en gyllene medelväg" mellan dessa båda ytterligheter? Men inte då! Det enda de svenska landstingens webbplats Umo har att erbjuda är svartmålningar och äktenskapet och vitmålningar av avancerat sex utanför äktenskapet - för 13-åringar.
Vad har Svenska kyrkan att erbjuda på äktenskapsfronten, förutom samkönade kyrkvigslar på hemmaplan och dödsstraff för homosexuella på bortaplan, som rekyleffekt. Ja, jag anklagar faktiskt sexatleterna i kyrkomötet och på ärkebiskopsstolen för att afrikanska länder överäger dödsstraff för homoexuella. Hade det inte varit bättre att gå i takt, geneneral Wejryd, än att till varje pris sticka ut och mästra andra. Du har splittrat den svenska nationen, svenskar mot invandrare och tvärtom. Och du har splittrat den globala kristenheten. Du har dragit skam över Svenska kyrkan! Som ärkebiskop borde du protestera mot landstingens tilltag med Umo!
Sexdebutålder och giftasålder.
Tre generationer. Jesus med mor och mormor. Ett mycket vanligt motiv i det senmedeletida Sverige. Kanske en bild av det svenska samhället?
Enligt 1734 års lag var giftasåldern 18 år för män och 15 år för kvinnor. Giftasåldern kopplades över huvud taget inte till myndighetsåldern. Gifta kvinnor var för övrigt omyndiga hela livet. Blev de änkor, blev de däremot myndiga.
Omyndigheten var inte kopplad till någon oförmåga, utan till att det bara kunde finnas ett familjeöverhuvud i en familj. Förmåga att ta hand om små barn var över huvud taget inte kopplat till myndighet. Även män under 21 år var omyndiga. Man levde i storfamiljer om tre generationer. Detta innebar dock inte, som påstås i den nuvarande äktenskapsdebatten, att den inte fanns några äktenskap mellan man och kvinna. Det är precis som idag när far- eller morföräldrar bor i ett separat hus på samma fastighet.
Det var närmast en självklarhet att man gifte sig före sin sexdebut, i en del fall flera år före sin sexdebut. Den heliga Birgitta blev bortgift när hon var 13 år, men sexdebuten dröjde tills hon var 16 år. Könsmognaden har under 1900-talet sjunkit nedåt i åldrarna. Skillnaden mellan könsmognad och giftasålder har alltså ökat, både som följd av den tidigare könsmognaden och att folk väntar allt längre både med att gifta sig och skaffa barn.
Självklart att man ska ha sex innan man gifter sig, tycker de flesta. Men är det egentligen så självklart?
Varför anses det värre att gifta sig vid en låg ålder än att knulla runt med flera partners vid en ännu lägre ålder? Håller verkligen resonemanget att en ung människa måste knulla runt och prova sig fram, innan han /hon finner någon, som han /hon passar ihop med sexuellt? Kan det inte tvärtom vara så att ju mer man knullar runt, desto mer utvecklar man sina egna sexuella vanor, och får allt svårare att finna någon som man tror ihop med sexuellt? Kan det inte vara bättre att utvecklas sexuellt tillsammans med sin tillkommande från och med första samlaget?
Ett vanligt argument mot tidiga äktenskap är att det skulle leda till fler skiljsmässor. Argumentet är närmast ett skrattretande i dessa tider med sina många skiljsmässor. Och när folk i många fall har haft flera sambo-förhållanden, och inte sällan barn, innan de eventuellt gifter sig. Svenska män är sannolikt mest toleranta i världen, vad gäller att vara gift med en kvinna, som har barn med en annan man. Det hade varit bra, om inte undantaget hade blivit regel. Det borde åtminstone vara ett ideal att vara gift med den som man har barn med.
Hur våra helt ansvarslösa sexualupplysare resonerar, kan man läsa på ww.umo.se, som regeringen och landstingen står bakom. Med kyrkorna som fegtigande åskådare. Där beskrivs i dystra färger unga vuxna, som aldrig får vara ute med kompisar och ha roligt. Vars ungdomsår är bortkastade för att de är gifta. Naturligtvis handlar det om invandrarungdomar, som får tjäna som avskräckande exempel. Om dessa sexterrorister får hållas, kan vi få en jugoslavisk situation även i Sverige, med fullt krig mellan de olika folkgrupperna.
När jag har varit ute på dansbanor, har jag ibland träffat kvinnor som sett ut att vara systrar. Men de har varit mor och dotter. Men roligt har de haft. Det har inte varit någon nackdel att ha en mor, som verkligen minns sina egna barn- och ungdomsår som om de vore igår! Varför väntar alltfler med första barnet tills de egentligen borde bli far- eller morföräldrar? 
Sydsvensk f.d. bondgård. Mangårdsbyggnad till höger och undantagsstuga till vänster. När sonen tagit över gården, flyttade hans föräldrar till undantagsstugan. Således bodde tre generationer på gården, bonden själv och hans fru, och deras barn, samt hans far och mor.
Idag hörde jag ett radioprogram, som handlade om en 14-årig flicka som var kär i en 19-årig kille. Programledaren uppmanade henne att göra slut, eftersom det enligt programledaren var för stor åldersskillnad för att ha sex. Är man 14 år ska man ha sex med en jämårig, menade programledaren, som strax innan hade sagt att gränsen för sex är 15 år. Jag skulle vilja fråga om det är lika olämpligt om paret skulle vänta med sex i tre år, tills hon blivit 17 år och han 22 år.
Nu föreslår advokat Peter Althin, som är riksdagsman och slåss för en större arbetsmarknad för advokater, att det ska inrättas särskilda nämnder, som ska döma minderåriga brottslingar. Som naturligtvis ska företrädas av en advokat. Det blir spännande. 13-åringar kommer att dömas som pedofiler för att de har haft sex med 14-åringar. Eller är åldersskillnaden inte tillräckligt stor för att det ska vara ett brott? Måste gärningsmannen alltid vara äldre än offret? Jag talar nu inte om unga sexuelförbrytare, alltså 13-åringar som våldtar. Men antalet mycket unga sexualförbrytare ökar snabbt. Och var något annat att vänta, med den sexpropaganda som bedrivs bland skolbarn av kringresande sexualupplysare från RFSU?
Självklart är det fel att splittra ett bra förhållande mellan en 15-åring och en 14-åring, genom att sätta 15-åringen i fängelse för att de har haft sex. Men här kan man ju tillämpa principen att straffet får inte göra större skada än det brott som ska bekämpas. 15-årsgränsen borde inskärpas, om den inte rentav höjs.
Tidsmellanrummet mellan sexdebutåldern och giftasåldern borde minskas i ställe för att ökas. Så att fler får sin sexdebut på brällopsnatten. Jag föreslår att den nedre åldersgränsen för sex höjs till 16 år, samt att den generalla giftasåldern sänks till 17 år, med möjlighet till dispens om flickan är gravid.
En lämplig sexdebutålder är mellan 17 och 20 år. Och är därmed också en lämplig ålder att för att gifta sig och få barn.
Men vad ska man göra om man fortfarande är "oskuld" och ogift och oförlovad, när man fyller 21? Ska man skjuta upp sin sexdebut i det oändliga för att vara oskuld på den eventuella bröllopsnatten? Nej, det tycker jag faktiskt inte. Men det får bli en senare diskussion. Det som jag nu vill sätta ifråga är "normen" att skolbarn ska ha sin sexdebut flera år innan de har uppnått giftasåldern.
Sex och barnalstring hör ihop. Vad de än säger. Se inlägget "Grundkurs i barnalstring" på denna blogg!
Din egen bikupa
Uppstaplingskupor i skala 1:45 för modelljärnvägen. Finns även i skala 1:87. Från firma SV&LV (www.svlv.se). Men var får man tag i skalenliga bin? Biodling är en kristen specialitet. Lorenzo Langstroth, som givit namn åt rammåttet langstroth, var präst och en av dem som under 1800-talet utvecklade den moderna ramkupan - som gjorde det möjligt att "skatta" honungen utan att döda samtliga invånare i kupan. Det blev därmed också möjligt att studera livet i bikupan. Det är därför knappast troligt att man redan på Jesu tid kände till att jungfrufödslar faktikt förekommer i naturen. Det finns två slag av ramkupor. Uppstaplingskupor (som visas på bilden) och trågkupor. En trågkupa kan beskrivas som en uppstaplingskupa, som har lagts ner. De byggs ut på längden, i ett ytterhus, i stället för på höjden.
En ramkupa är en kupa, där bina bygger sina vaxkakor i ramar, som kan lyftas ut ur kupan och såleds skattas på honung. Vildbin bygger sina bostäder i ihåliga trädstammar och liknande, och fäster då vaxkakorna dirket i taket på hålan. I den tropiska miljön i skogar på de indonesiska öarna, där det aldrig blir kallare utomhus än inne i en bikupa finns vilda biraser, som bygger sina vaxkakor under trädgrenar i det fria.
Nu är rätta tiden att planera, och önska en bikupa i julklapp. Bilden visar ett par uppstaplingskupor i skala 1:45 för modelljärnvägen. En lämlig julklapp för modellrallare som kör i skala 1:45 eller 1:87. Naturligtvis är en kupa i fullskala en lämplig julklapp till den blivande biodlaren. Önska kan man ju alltid göra.
Anledningen till att jag valt denna bild som illustation till detta inlägg är att man tydligt ser spärrgallret mellan andra och tredje lådan på kupan till höger. De båda kuporna kan vara samma kupa, på vintern (till vänster) och på sommaren (till höger). Spärrgallret hindrar drottningen att gå upp och lägga ägg i skattlådorna ovanför gallret. Vad som däremot är fel på modellen är att bottenlåda saknas, utan landningsbrädan och flustret är placerade direkt på den understa yngellådan. Bottenlådan kan liknas vid entréplanet på ett hyreshus, där bottenvåningen är åtminstone en halvtrappa upp. Bottenlådan är en låda utan ramar och med lägre väggar än yngel- och skattlådor.
Bin köper du av en etablerad biodlare till våren. Vad man kan få på köpet är, förutom bin, är en låda med ramar och utbyggda vaxkakor. Om säljaren inte har samma rammått, som du tänker använda, kan du be säljaren att göra avläggaren i en av dina egna lådor. Direkt efter hemkomsten måste du kontrollera att drottningen har överlevt transporten. Om det dessutom saknas drottningceller, som kommer att kläckas inom några få dagar, måste du omgående skaffa en ny drottning. För att du inte ska få äggläggande arbetsbin. Ett samhälle med äggläggande arbetsbin är dödsdömt. Men visst är det intressant med jungfrufödslar i insektsvärlden (se tidigare inlägg)!
De flesta, som börjar med bin, tänker nog att det första och mest avgörande beslutet är att välja biras. Men då har de fel. Man kan byta ras genom att köpa nya drottningar av den önskade rasen. Om det finns andra biodlare inom parningsflygavstånd, är det klokt att välja samma ras som de. Det viktigaste beslutet, när man börjar med bin, är valet av rammått. För även om man kan få begagnad materiel med "fel" rammått billigt, så kan det handla om åtskilliga hundralappar, med följd att man kanske måste dras med olika rammått under flera år. Dessutom ska man vara försiktig med begagnad materiel. Du kan få smitta, som saknas i dina egna trakter, på köpet!
Läsaren har nog redan gissat att jag tänker propagera för langstroth-ramar. Om nu Lorenzo Langstroth själv är upphovsman till langstroth-ramen, så hade han tänkt på allt. Det hade han nog gjort. Många har försökt komma på något bättre, och det kanske passar dem själva. Och om du har tänkt tillverka all kupmaterielen själv, kan du ju försöka. Satsa i så fall på en kvadratisk låda, som fylld med honung, är optimal för dig. Gratulerar, du har uppfunnit ett nytt system, så att du sälja kupmateriel av egen tillverkning! Rationell biodling handlar om att elimenera onödiga arbetsmoment utan att förstöra ryggen - eller krossa bin som - med alltför tunga lyft.
Enligt min mening är 3/4 lanstroth optimalt för en yngre eller medelålders person, som är 170 - 180 cm lång, och inte har något fel på ryggen. Om man är över 180 cm lång, kan man välja 1/1 langstroth. Är man över 200 cm lång kan man kanske välja det största rammåttet: dadant! 1/1, 3/4 eller 1/2 avser ramens höjd. Längden är densamma. Man kan alltså utan problem ställa lådor med olika ramhöjder på varandra. Men det är en olägenhet, om man inte kan använda alla ramar i alla lådor. Langstroth och Dadant har samma längd, men olika höjd på ramarna, vartill en dadantlåda rymmer 12 ramar mot 10 ramar för lanstrothlådan.
Om man har riktigt dålig rygg, kan 1/2 svea vara det enda valet. För att inte få alltför höga staplar, måste man skatta ofta, alternativt välja trågkupa. Det finns flera andra rammått. Lågnormal är vanlig i Sverige, och var väl den första som började ersätta svea, när man mer allmänt började gå över från trågkupa till uppstaplingskupa. Den som är under 170 cm lång kan välja 1/2 langstroth eller lågnormal, som är kortare än langstroth.
Vad som är ergonomiskt optimalt rammått, handlar inte bara om lådans vikt, när den är fylld med honung, utan även hur långt ut från kroppen och hur brett mellan händerna, som man måste hålla lådorna. Eftersom lådorna staplas på varandra, och bin gärna sätter sig på lådväggarnas ovansida, måste man vara mycket försíktig när man ställer på lådorna, så att man inte krossar något bi. De andra bina märker det, och kan gå till anfall. Man måste kunna arbeta med både långsamma och mjuka rörelser. Ett bi kan göra 240 vingslag i sekunden, och ett annat bi kan se varje vingslag (människan kan se högst 24 vingslag i sekunden). I stället har bin svårt att uppfatta långsamma rörelser. Trots att det finns 70.000 - 100.000 bin i en kupa, kan en erfaren biodlare arbeta så långsamt att inte ett enda bi anar att han finns där.
Faktum är att rätt arbetssätt ger bättre skydd mot bistick än skyddskläder. Största nyttan med skyddskläder är att de reducerar antalet bin som kommer åt att sticka, om olyckan är framme. Bistick förebyggs med en birepellent, vanligen rök från en rökpust.
Som nämnts i tidigare inlägg är en slungare inte helt nödändig, om man har bin enbart i studiesyfte. En slungar är ett slags centrifug, som slungar ut honungen ur den avtäcka vaxkakorna. Ramarna med honung ställs på högkant i slungaren. Breda ramar kräver höga slungare. Höga ramar kräver breda slungare (d.v.s. slungare med stor diameter). Det finns handdrivan bordsslungare för de mindre rammåtten (lågnormal) för c:a 1.500 kr. En bra motordriven slungare för langstroth kostar minst 5.000 kr. En motgorslungare bullrar och vibrerar kraftigt, och är det olika rammått, med olika mängd honung, i slungaren, får man dansa tango med slungaren, så att den inte vandrar iväg.
Allt detta ska du tänka på, när du väljer system (rammått), även om du inte börjar med att köpa slungare. Om du har en stort lantställe finns inget annat hinder än ditt eget intresse - eller snarare brist på intresse - som hindrar att din biodling med tiden blir en mycket stor bisyssla, med flera tiotal samhällen och egen drottningodling. Och kanske eget vaxrenseri och egen tillverkning av kupmatieriel. Överblivet bivax kan användas till ljustillverkning. Och här tycker jag verkligen att kristna biodlare ska ta krafttag för traditionella vaxljus i våra kyrkor. Och som dop- och konfirmationspresenter.
I Sverige finns relativt få storbiodlare och ännu färre yrkesbiodlare med biodlingen som huvudsaklig näringsgren. Den hobbymässiga biodlingen med ett fåtal bisamhällen dominerar stort. Hur din egen biodling kommer att utvecklas har du inte en aning om, när du skaffar ditt första bisamhälle. Som alltså kan bli ditt enda. Trots utmärkta förutsättningar för biodling i de flesta svenska landskap, räcker den inhemska honungsproduktionen inte till för den inhemska konsumtionen. Dessutom är det stor åldersavgång bland biodlare.
En sak som du också måste besluta innan du börjar, är vilket system för varroa-bekämpning som du ska använda. Varroan, är en parasit som upptäcktes på ön Java i Indonesien är 1904, och som efter andra världskriget har gjort sitt segertåg över världen. Om man väl har börjat använda syntetiska kemikalker (produktnamn: apistan) blir man aldrig av med kemikalien. Genom att producera "kemikaliefritt" vax, får man en utspädning av kemikalien, men blir inte av med den helt. Därför måste du starta din biodling med garanterat apistanfria vaxkakor.
Varroan är en parasit, som har gäckat alla förutsägelser och motstått alla utrotningsförsök. Enligt min mening har varroan inte alls uppfört sig som man kan förvänta sig enligt Darwins utvecklingslära. Sannolikt hade biodlingen haft mindre problem med varroan utan utvecklingsläran. Enligt min mening har de bekämpningsmetoder, som har utvecklats i Darwins anda, givit rena varroa-aveln som oavsiktligt resultat. Förutom att vi fått "apistan-resistenta" varroa-stammar, har försöken att genom avel producera "varroa-resistenta" bin resulterat i ännu mer aggresiva varroa-stammar.
Sommarhalvåret, från april /maj till september /oktober är bisamhällets aktiva tid. Men januari - mars är bråda tider för biodlaren, som måste bli färdig med alla förberedelser innan säsongen börjar. Under högsommaren och semestern är det bättre att åka och bada än att snickra på halvfärdig kupmateriel, eller hur? Under senhösten sysslar biodlaren med slutslungning och kanske ljustillverkning till julmarknaden. Använd alltså tiden fram till nyår till planering!
Fluster med långsmalt flyghål, tak och väggar samt landningsbräda, som kan fällas upp så att inga ben kommer ut eller in. Bottenlådan, målad i vitt, som flyghålet leder in till, är faktiskt det enda nödvändiga kuptillbehöret av det som syns på bilden.Snart förbannar jag Katolska kyrkan i Sverige.
Till om med datum var bestämt. Den 16 december 2005 skulle jag tas upp som medlem i Katolska kyrkan. Upptagningen skulle förrättas av kyrkoherden i den katolska församlingen, efter rekommmendation av kyrkoherden i en annan katolsk församling, vilken jag läst för. Det fanns bara ett orosmoln: Katolsk vision. Skulle jag verkligen slippa det andliga förfall som man möter i Svenska kyrkan? Till min stora förvåning försvarades Satansdyrkarna i Katolsk vision av andra katoliker, som menade "De är ju ändå en del av oss, till skillnad mot dom där lutheranerna". Men vad jag inte räknat med, var intresset från släkt och vänner. Det var nästan som vid de otaliga begravningarna av äldre släktingar. De fortfarande levande, som inte träffats under decennier, vill vara med. Jag hade inte möjlighet att arrangera den stora festen med så kort varsel, så jag bad att skjuta på upptagningen till den 23 december. Men då var kyrkoherden upptagen med förberedelserna till julmässan, och ville skjuta upptagningen över årsskiftet. Då kom kallduschen: Nya order från katolska biskopsämbetet. Jag måste gå ur Svenska kyrkan först, innan jag kunde bli upptagen i Katolska kyrkan. Jag skulle alltså inte vara medlem i någon kyrka, och inte ha begravningsrätt i någon kyrka, under en övergångstid av obestämd längd. Jag skrev under en blankett för utträde ur Svenska kyrkan, men glömde att posta den, dag efter dag, vecka efter vecka. Jag började tro att den heliga Ande låg bakom denna för mig ovanliga glömska. Och jag konstaterade att Katolsk vision försökte krossa varenda kristen dogm, som reformatorerna under 1500-talet inte hade givit sig på. Men fortfarande var Satansdyrkarna "en del av oss". Men inte jag, fick jag veta från de rättrogna katolikerna. Min lutherska barnatro var helt förkastlig.
Jag får fortfarande frågor från min kära A, om jag har varit i Katolska kyrkan nyligen. Nej, det har gått ett par år sedan senast. Vi var alltså två som inte konverterade. Som inte förverkligade våra klosterplaner. Jag hade inte tänkt stanna i Sverige. Jag skulle alltså bli invandrare i något annat land. Men jag har förstått, att som svensk kan man inte vänta tills man har flyttat utomlands inan man blir invandrare. Man måste börja med att bli invandrare i Sverige.
För att bli katolik i Sverige, måse man avsäga sig både sin svenska nationalitet och sin kristna tro. När jag läste för den katolska prästen, som f.ö. inte var svensk (De brukar inte vara det), frågade någon: "Har du nu blivit katolik". Jag svarade, närmast som ett skämt: "Jag har blivit luthersk katolik". Den katolska prästen sa då: "Då är det dags för upptagning". Det är stor spännvidd mellan den globala katolicismen och den svenska sektkatolicismen, som handlar om att byta religion i stället för att byta kyrkotillhörighet. Under hela lästiden hade jag jämfört den katolska katekesen med min lutherska tro, och kommit fram till att det bara handlade om att återerövra några dogmer som förlorades under den s.k. reformationen, och alltså inte om att byta religion.
Men för de flesta svenskfödda katoliker handlar det om att ta avstånd från något, inte om att bejaka något. Det handlar om att uttrycka sitt förakt för den tro som har förvaltats av Svenska kyrkan under flera hundra år.
Den katolska bloggaren Bengt Malgren har nu (för vilken gång i ordning) uppträtt som domare i Svenska kyrkans och protestantismens interna strider, och som vanligt tagit ställning mot den bekännelsetrogna delen. Malmgren kör med tricket att katoliker har en mer värd tro, och därför kan kosta på sig generositet mot heresier. Är det inte inkvisition, så är det total principlöshet, som dessa präktiga katoliker förespråkar.
Under rubriken "Jesusmanifestationen: Låt inte mänskliga konflikter hindra Anden att verka." skriver Malmgren:
"Visst är det så att gamla gränslinjer har tunnats ut i det ekumeniska landskapet och nya förstärkts. Evangelikala, karismatiska, katolska och ortodoxa finner varandra plötsligt i en gemensam uppslutning kring det som är den kristna trons grunder uttryckt i den nicenska trosbekännelsen som är gemensam för alla. Att man sedan gör det utifrån vitt skilda motiveringar och skilda synsätt på bibeltolkning och tradition är en annan sak. På andra sidan gränslinjen står de inom Svenska kyrkan och en del frikyrkosamfund som utifrån ett liberalteologiskt synsätt verkar vara beredda att ge upp vissa delar av tros-arvet formulerat vid koncilierna i Nicea och Konstantinopel (åtminstone är det så som det uppfattas) men ändå håller fast vid kärleken till Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne.
Katolska kyrkan som av tradition har ett etablerat läroämbete och en mycket tydlig utläggning..."
Man lägger märke till två saker, som är typiska för Malmgrens retorik:
1. Han kontrasterar den förvirring, som han anser råder på den protestantiska sidan mot Katolska kyrkans etablerade läroämbete och "mycket tydliga utläggning".
2. Han nämner inte ens oss traditionella lutheraner - som faktiskt är den största gruppen inom den svenska kristenheten (om man bortser från de "kyrkotillhöriga", som inte har någon teologisk åsikt alls och aldrig går i kyrkan).
Jag är den förste att erkänna att Katolska kyrkan har en stor fördel i sitt läroämbete, som består av kyrkans 4.500 biskopar som är spridda över hela världen. Ett sådan läroämbete är inte lika känsligt för tillfälliga opinionsvindar, som Svenska kyrkans läroämbete på 22 personer. Men de kraftiga opinionskantringarna i Svenska kyrkan ändrar inte på det faktum att det finns en mer långlivad luthersk tradition.
Malmgrens ärende är emellertid att för att samarbeta med Svenska kyrkan måste man lägga sig platt för Stockholms domprost Åke Bonnier och biskop Eva Brunne, och stryka avsnitt ur trosbekännelserna. Och de avsnitt som ska strykas är avsnitt som handlar om Jesus - den Jesus som skulle manifesteras! Varför inte byta ut Jesus mot Dalai Lama? I själva verket spär Malmgren på Bonniers misstro. Huvudlinjen i hans kritik är ju att Jesusmanifestationen bara vänder sig till de små karismatiska grupperna i Svenska kyrkan.
Dessutom verkar Malmgren ha missat att det är den andra personen i treenigheten, Jesus, som ska manifesteras och inte den tredje personen, den helige Ande - i den mån man kan manifestera bara en av de tre personerna i treenigheten utan att manifestera även de båda andra. Men med Malmgrens sätt att skriva om Anden, får man intrycket att Jesusmanifestationen är en större upplaga av de seanser som Malmgren själv höll i Klara kyrka, då man skulle öva sig att säga "Helige Ande, kom" - ungefär som man lockar på en bortsprungen hund.
Mitt råd är tvärtom att Jesusmanifestationen ska bekänna allt det som trosbekännelserna säger om Jesus, och inte fördjupa sig så mycket i pingstundret och andeutgjutelsen.
Slutligen hoppar Malmgren på Stanley Sjöberg, som trots att han själv är pingstpastor, valt att fokusera på det som hela kristenheten ställer upp på - och alltså inte på andeutgjutelsen (som kallas "karisma" på katolska) - för att denne slår vakt om de centrala dogmerna (enligt trosbekännelserna) om Jesus. Men i den frågan är det Stanley Sjöberg och inte Bengt Malgren, som har visat gott omdöme och ekumeniskt sinnelag.
Men Malmgren levererar ytterligare än av sina vanliga klyschor: Att vaktslåendet om centrala, samfundsgemensamma kristna dogmer, skulle bottna i osäkerhet om sin egen tro. Katolikers tro är "mer värd" än andras tro! När man blir så styv i korken av att tillhöra Katolska kyrkan, så är det nära att jag förbannar Katolska kyrkan. Malmgren har ju också fått svar på tal på sin egen blogg, vilket han har lagt ut som om det vore typiskt för Svenska kyrkans tro:
"La Ha said:
Exakt! Låt inte mänskliga konflikter hindra Anden att verka. Eva Brunne är vigd under bön och handpåläggning med den Heliga Andes närvaro, vilket vissa "klassiska kristna" väljer att förneka och tysta ned. Innan både hennes prästvigning och biskopsvigning har hon prövats i både sin inre och yttre kallelse av mängder av duktigt folk i Guds församling och som lesbisk präst även under hela sin tjänst. Hon har nog undersökts mer än många: och befunnits lämplig. När ex Stanley S. och andra underkänner henne, säger han/de sig egentligen kunna anse att ett hundratal andra kristna i stockholm och sverige varken har kontakt med omdöme eller DHA. Är inte det oerhört förmätet och arrogant?
Den som stoppar Brunne, bryter mot Den Helige Anden."
Som om det skulle vara särskilt svårt att lära sig den karismatiska retoriken och de katolska klyschorna. Malmgren har dessutom lagt ut en länk till någon baptistpastor, som skriver att bibeltrogna kristna inte har någon ensamrätt till ordet "bibeltrogen". Alla är ju "trogna" mot sin egen tolkning av Bibeln. Vad har den katolska sekten givit den svenska kristenheten, frågar jag. Relativisering av allt. Det finns inga kristna sanningar! Bibelns Jesus har aldrig funnits. Bibeln är ett hopplock av kyrkan själv av olika textfragment, o.s.v.
Vad dessa präktiga katoliker gör, är att de sprider förvirring bland nyfrälsta protestanter (och det är ju ändå de allra flesta nyfrälsta i Sverige) som råkar halka in på någon av deras eländiga bloggar, så att de får en aha-upplevelse: "Den där Gardell har ju rätt."
Svenska katoliker ser det som mer angeläget att driva protestanter i armarna på avgudadyrkare än att vinna anhängare till sin egen kyrka. Och denne Malmgren ska representera Katolska kyrkan i förberedelserna för Jesusmanifestationen!
Avblås krypskyttet mot Jesusmanifestationen!
Ängelholmspastorn (länk finns i spalten till höger) Mikael Karlendal har kommenterat den påstådda oenigheten mellan "tidigare medlemmar av ledningsgruppen" för Jesusmanifestationen. Jag har svarat:
Jag skulle bli mycket besviken om inte våra frikyrkliga vänner helt och fullt står upp för Svenska kyrkans bekännelse om Jesu person, vem han var, hur han kom till världen, o.s.v. Det finns nämligen höga företrädare för Svenska kyrkan, bl.a. nuvarande biskop och domprost i Stockholms stift, som inte står upp för sin egen kyrkas bekännelse.
Vi är minst flera hundra tusen, kanske ett par miljoner, medlemmar i Svenska kyrkan, som tror på denna bekännelse, eller i varje fall uppfattar den som Svenska kyrkans lära. Ett fåtal av dessa är mycket aktiva, de flesta passiva. Men detta är så grundläggande för kristen tro, så att man inte alls behöver vara aktiv för att begripa det. Jag vill påstå att t.o.m. varenda ateist vet att jungfrufödseln, som förnekas av biskopen och domprosten, är central kristen lära. Detta är en av de första dogmer som en f.d. ateist börjar tro på, sedan han /hon blivit omvänd!
Svenska kyrkans kristna arv får inte förskingras! Jag tycker, rent ut sagt, att domprosten i Stockholm, kladdar på Jesu person på ett mycket obehagligt sätt. Det är givetvis ingen markering mot vare sig “religioner eller teologier”, som domprosten uttrycker sig, att manifestera en jungfrufödd Jesus. Även muslimer tror på jungfrufödseln. De har i stället problem med Jesu gudom och uppståndelsen.
Och hur skulle en gemensam manifestation mellan lutheraner i Svenska kyrkan, katoliker, ortodoxa och frikyrkliga (baptister, calvinister, etc) kunna vara en demonstration mot någon speciell “teologi”? Om Bonnier läser detta, uppmanar jag honom att upphöra med sitt krypskytte mot Jesusmanifestationen. Ingen, utom möjligen du själv, hindrar dig att gå med. Det hålls inga förhör! Att det saknas officiella företrädare för Stockholms stift i ledningsgruppen, uppvägs flera gånger om av alla tusentals tillresande Svk-medlemmar från resten av landet. Jesusmanitestationen är en nationell manifestation, över samfundsgränserna, och inte någon Stockholms-aktion.
Dessutom upphävdes konventikelplakatet redan 1858, som var den stadga som förbjöd religiösa sammankomster utan offeciell medverkan av någon statskyrkopräst. (Konventikelplakatet kallss ibland felaktigt för “frikyrkoförbudet”. Det var lika förbjudet för trogna Svk-medlemmar, som för baptister m.fl, att hålla sammankomster utan officell medverkan av präst.) Tusentals Svk-medlemmar kommer att delta, utan att be domprosten om tillåtelse.
Även katoliken Bengt Malmgren har skrivit på sin blogg. Jag har svarat, men Malmgren har inte prublicerat svaret, som du i stället kan läsa här:
Bonnier och Brunne har inget mandat från sitt eget samfund, Svenska kyrkan, att kladda på den historiske Jesus. Svk:s bekännelse av en jungfrufödd Jesus är glasklar. Den har kyrkomötet inte ändrat på. Malmgren utnämner ständigt och jämt de värsta avfällingarna som något slags representativa företrädare för majoriteten av troende Svk-medlemmar. Och de icke-troende, ateisterna, vet mycket väl att jungfrufödseln är en av kristendomens mest centrala dogmer. Jungfrufödseln är också en av de första kristna sanningarna som en nyomvänd ateist tror på. Jag skulle tro att jungfrufödseln kommer på trejde plats efter uppståndelsen och himmelsfärden.
Katolsk vision, och andra katolikers oförmåga att ta avstånd från KV, är den enskilt största orsaken till att jag inte har blivit katolik. KV är en cancersvulst som sitter djupare än den synliga delen, en cancersvulst som bildar metastaser inte bara runtom i Katolska kyrkan, utan även i Svenska kyrkan och frikyrkorna. Och nu resonerar doktor Malmgren som om "sjukdomen" vore patientens rätta personlighet, åtminstone vad gäller Svenska kyrkan.
Att Jesusmanifestationen skulle vara en protest mot något kyrkomötesbeslut, vilket Bonnier antyder, är rent förtal. Många lesbiska kvinnor vill ha barn, utan direkt medverkan av någon man. På vilket sätt skulle en manifestation av en jungfrufödd Jesus vara en protest mot möjligheten för homopar att gifta sig? Det finns många och starka argument i Bibeln mot utlevd homosexualitet, men inte just detta.
Det handlar alltså om något annat. Med sitt krypskytte mot Jesusmanifestationen försöker Bonnier att återinföra konventikelplakatet (avskaffat 1858), som förbjöd religiösa sammankomster utan officiell medverkan av någon statskyrkopräst. Det gällde även katolska gudstjänster utanför ambassaderna. Om inte svenska folket ska få ha sin egen manifestation, utan att den skall ställas under den stockholmska Svk-"biskopens" tillsyn, ska det gälla även det Katolska stiftet i Sverige. Byt ut påven mot Brunne, som kyrkans överhuvud! Är det vad Malmgren menar med ekumenik och tolerans?
Nej, jag håller fullständigt med Stanley Sjöberg. Ska vi svenskkyrkliga lutheraner ha något ihop med katoliker, ortodoxa och frikyrkliga, så är det den historiske Jesus, som Bibeln berättar om, och den "historiska" kristendom, som vi i den lutherska kyrkan har fått som arv från den universella Kyrkan, som vi en gång var en del av.
Blommor och bin.
Detta leder till svåra slitningar i invandrarfamiljer med föjd att invandrarungdomar förbjuds av sina föräldrar att umgås med sina svenska skolkamrater på fritid. Detta i sin tur leder till att de svenska ungdomarna känner sig utsatta för en omvänd rasism, med ibland svåra etniska konflikter som följd. Detta avfärdas av sexapologeterna som "SD-propaganda". Följden av denna strutsmentalitet blir att SD kan värva anhängare bland svenska ungdomar i främst de invandrartäta förorterna. SD har emellertid ingen lösning på problemet, utan förvärrar tvärtom de etniska konflikterna, så att vi närmar oss en jugoslavisk situation.
Och man kan inte komma ifrån att många invandrare faktiskt känner ett djupt förakt för det som nu påstås vara "svensk kultur". Samt att våra muslimer blir alltmer övertygade om att kristendomen är en dekadent relgion. Och att islam är räddningen för Europa från den moraliska kollapsen. För de kristna invandrarna har Svenska kyrkan blivit den stora skökan i Uppenbarelseboken.
Det är emellertid inte 1900-talets sexuella frigörelse som det nu handlar om. Utan snarare handlar det om den frigjorda sexmoralens totala kollaps. En person som - liksom jag själv - är i åldern 60+, har upplevt hela den sexuella revolutionen. Vi är alltså inte "oskulder", generationen före oss var. Det är därför mycket alarmerande att en genomsnittlig persone i övre tonåren idag under sina korta liv har haft lika många sexpartners som en genomsnittlig 60-åring under hela sitt liv. Detta betyder exempelvis att om jag själv hade varit 19 år idag, så skulle jag hinna ha sex med minst 500 olika kvinnor innan jag blir så gammal som jag faktiskt är.
För åtskilliga unga kvinnor idag är skillnaden mellan deras faktiska livsstil och prostitution en fråga om att ta betalt eller inte.
Nu kan man förstås säga att samhället har överlevt den sexuella revolution, som har varit, och säkert kommer att överleva den nya sexuella revolution som just har inletts. Men för det första är detta en ren spekulation. Och för det andra har den sexuella revolution som har varit fört med sig många problem, inte minst för de enskilda. Sverige har idag världsrekord i andel ensamhushåll. Och för det tredje räknar man inte invandrarna som en del av samhället, när man säger att samhället inte kan skadas.
Både ghettobildningen och utanförskapet hos invandrarna - och rasismen hos de infödda - växer. Sverige blir ett land, där man inte umgås över de etniska gränserna.
Ärkebiskop Anders Wejryd bär ett stort ansvar för att ha splittrat kristenheten och för att ha skapat en grogrund för etniska konflikter med religiösa förtecken även i Sverige.
Och samma sak kan sägas om våra FISK-prästinnor, som inte ens tål att höra vad det handlar om: Knulla folk i röven eller knulla folk i fittan. Slicka fitta eller suga kuk, eller slicka folk i analen. Det sistnämnda är ju vad socialminister Göran Hägglund, kd, och hans regeringskollegor och landstingen, med sina samtyckande kd-mumier, uppmanar 13-åringar att göra. Detta på den officilla ungdomssajten www.umo.se/sex. Inte undra på att invandrarungdomar klagar hos ungdomsmottagningen: "Först fick jag en dator i julklapp av pappa, och nu har han tagit den ifrån mig, och dessutom måste jag gå direkt hem från skolan och får inte träffa mina kompisar."
Sverige har fått en helt ny grupp grova sexförbrytare: De under 15 år, som använder våld för att tilltvinga sig sex. Unga pojkar, som med andra ideal inte skulle begå några brott, eller typiska ungdomsbrott som snatterier eller köra trimmade mopeder. Det är deras svar på en aggresiv sexpropaganda, som gömmer sig bakom "bara om du själv vill." Men om killen vill, men inte tjejen?
Och hyckeriet fullbordas, när de inte får får köpa sex av någon som vill (om de har pengar). Nu får jag alla feministerna på mig. Men sexköpsförbudet har ju skapat en marknad för tvångsprositution. Kunderna vill ju inte köpa sex av någon, som de kan bli anmälda av. Och risken att bli anmäld är mindre om horan är en sexslav, som inte ens kan svenska, än om hon är någon som gör det frivilligt och kanske ångrar sig.
Kristenheten måste våga diskutera ämnet, utan skygglappar. Man måste inse att den kristna livsstilen är passé för de sekulariserade. Nu är det kompisknull som gäller. Men hur långt ner i åldrarna? Låt det vara för vuxna som tar ansvar för vad de gör! Och varför kan man inte, likaväl, välja den kristna livsstilen? Varför ska inte kyrkan få propagera för den kristna livsstilen, utan ska tvingas ställa upp på landstingens moralkollaps, som gör småpojkar till våldtäktsmän?
En mer ansvarskännande vuxenvärld måste ta kommandot över normbildningen för de unga. Detta får inte vara en lekstuga och födkrolk för RFSU-karriärister och andra sexliberaler. Jag har tidigare skrivit att familjebildningen skjuts för långt upp i åldrarna. Å andra sidan skjuts sexdebuten för långt ner i åldrarna. Däremellan finns ett växande spann om flera år, då de unga förväntas ställa upp på alla möjliga experiment och perversiteter.
