larsflemstroms

 

Åtta män från Syrien bor i en tvårummare i väntan på uppehällstillstånd. Ett första möte med Migrationsverket är inbokat om fem månader. De har redan väntat i två månader, i total sysslolöshet i det lilla samhället. Alla männen är gifta. Deras planer är att ta hit sina familjer, när de själva fått sina uppehållstillstånd. Varför ska det ta så lång tid, när Migrationsverket har beslutat att alla flyktingar från Syrien ska få permanenta uppehållstillstånd direkt.

 

Varför fick de inte tillfälliga uppehållstillstånd redan första dagen i Sverige. Med automatisk förlängning med ett år i taget, så länge förhållandena är, som de är, i Syrien? Och möjlighet att ansöka om omvandling till permanenta uppehållstillstånd, om de själva finner att de vill stanna i Sverige?

 

Nu befinner de sig ju i något slags limbo-liknande tillstånd som asylsökande. I skogarna runt omkring flyktingförläggningen har tältläger funnits hela sommaren. För bärplockare från länder, som man inte behöver fly från. Det har Miljöpartiet fixat genom sin uppgörelse med alliansregeringen.

 

I ett tafatt försök att vinna stöd för invandrigspolitiken har tidningen haft ett reportage om den hemska situationen för de åtta männen. Men det handlar bara om tristessen i Sverige och nervositeten att något ska hänga upp sig med uppehållstillstånden, längtan efter återföreningen med sina familjer och att åtta syllsolösa män i en liten lägenhet går varandra på nerverna. Det är synd om dem, får vi veta. Men inte ett ord om vilka upplevelser de har bakom sig. Och inte ett ord om hur deras familjer har det i krigets Syrien.

 

Någon har skrivit på debattsidan att strategin att bekämpa flyktingmotståndet, eller vad det ska kallas, har varit misslyckad. Debattartikeln slutar med att mångfald berikar. Var det så klokt, egentligen. Är avsikten med flyktingmottagningen att hjälpa människor i nöd eller att berika oss själva?

 

Artikelförfattaren menar säkert inte att hon själv behöver berikas, utan det är de där enfaldiga lantisarna, som aldrig blev tillfrågade om de ville ha en flyktingförläggning, även om den inte är precis inpå knutarna. Utan i utkanten av samhället, inte långt från bärplockarnas tältläger. Kan man skapa förståelse för något genom aff förolämpa dem som ska omvändas?

 

 

Valresultatet var alltså väntat. De förolämpades protest.

 

Nej, det är bättre att tiga, om man inte kan öppna munnen utan att förolämpa någon.

 

 

De, som bestämmer över migrationspolitiken vågar inte säga vad de själva tycker, för att det vore så förfärligt, så, om vanligt folk håller med dem. För i så fall blir djävulen lös. Guldläge för de verkliga rasisterna, som gör anspråk på att vara de enda som för fram vad vanligt folk tycker.

 

Vänsterpartiet rasar, och påstår att det handlar om syrier, som riskerat livet för att komma till Europa. Hur kan V veta vilka de papperslösa är denna gång, innan polisaktionen ens har startat? Jag finner påståendet minst sagt märkligt, eftersom alla flyktingar från Syrien utan vidare prövning får permanenta uppehållstillstånd. Och tillfälliga uppehållstillstånd på ett år i taget i andra EU-länder. Dessa tillstånd förlängs väl  med ett år i taget, så länge förhållandena i Syrien är som de är?

 

 

När miljöpartisten Joschka Fischer var utrikesminister i Tyskland kom många papperslösa till Sverige. Man kunde läsa i svenska tidningar om att flyktingarna var instruerade av människosmugglarna att kasta sina papper, som de haft med sig hela vägen, när de passerade gränsen till Sverige på Öresundsbron. Men de sökte väl i alla fall asyl, när de kommit fram? Vad jag fått veta först nu, är att de fått viseringar till Tyskland i Ukraina. (Se förra inlägget!).

 

Det krävs nu från olika håll, bland annat från V, att det ska finnas legala vägar till Europa. Man ska kunna söka asyl redan i hemlandet, innan man flyr från detta, eller på svenska ambassaderna i grannländerna. Detta för att rycka undan mattan för flyktingsmugglarna. Vill minnas att när en kristdemokratisk italiensk politiker föreslog något liknande, så fick han inte bli EU-kommisionär för mänskliga rättigheter. Då stämplades förslaget som rasistiskt. Förslaget den gången var att inrätta uppsamlingsläger i Nordafrika, varifrån man skulle kunna söka asyl i Europa, och sedan fortsätta med reguljära färjor, sedan ansökningarna beviljats.

 

Svagheten med förslagen var / är i båda fallen vad de gör, som fått avslag på sina ansökningar. Ska de tvångstransporteras till sina hemländer, eller ska de lockas tillbaka med så radikalt förbättringar av villkoren i hemländerna, så att de återvänder frivilligt? Hur ska de förbättringarna ske? Vänsterpartiet är väl fortfarande motsåndare till militära insatser utomlands? 2014 blev året, när de sista svenska soldaterna lämnade Afghanistan. För att aldrig komma tillbaka dit - eller till någon annan krigszon i Mellanöstern?

 

Nej, jag tror inte att några syrier skickas tillbaka under rådande förhållanden i hemlandet, om nu några syrier skulle påträffas under polisaktionen nästa vecka.

 

 

 

 

 

 

 

Jag sökte en annan artikel på dn.se, och råkade av en slump finna en artikel av  Joscka Fischer, som var utrikesminister 1998 - 2005 i den S-ledda tyska regeringen. Som utan tvekan är förebild för den nuvarande svenska regeringen. Jag visste ju att Fischer var ledande figur i De gröna - den tyska motsvarigheten till svenska Mp, och att han som utrikesminister gick på tvärs med det egna partiets pacirfistiska ideologi. Fischer blev den första tyska politiker som beordrade tyska militära insatser utomlands. Visst var det ett "jobb" som måste göras - men av Tysklkand, med sin förflutna?

 

Idag publicerade DN en mycket Rysslandsfientlig artikel av ex-minister Fischer. På hans meritlista efter ministertiden står en mängd fina uppdrag för den imperialistiska internationella storfinansen. I DN-artikeln utmålas Ryssland som ett land med stormaktsambitioner, som måste krossas. Precis som före både första och andra världskriget vänder nu en tysk politiker ögonen österut och vill lägga Ukraina under den tyska intressesfären, med en grumlig motivering att "folken" måste få bestämma själva. Vad den ukrainska folkmajoriteten vill, vet Fischer, som inte ens diskuterar möjligheten av regionala skillnader hos den ukrainska opinionen.

 

 

Många turister återvände till Ukraina med en överdrivet positiv bild av Västeuropa. Enligt uppgifter har denna massturism givit upphov till den s.k. oranga revolutionen i Ukraina, som enligt Fischers DN-artikel, representerar den ukrainska folkmajorteten.Men bland dess turister fanns även ett stort antal prostituerade, kriminella och s.k. illegala invandrare, varav många har fortsatt till övriga EU-länder. Och Sverige ligger ju inte långt från Tyskland. Och det var ju fullständigt satt i system under Fischers ministertid att immigranter till Sverige kastade sina pass i vattnet, när de passerade gränsen till Sverige.

 

Jag brukar inte skryta med mina akademiska kunskaper. Men jag har faktiskt läst vid universitet, vilket är ovanligt för arbetare vid min ålder. Nu tas det för givet för den yngre generationen arbetare. Och det stör väl ingen. Men äldre arbetare ser man fortfarande ner på. Det är oerhört provocerande för akademiker med akademiska yrken att en äldre arbetare kan mäta sig med dem. Men det kan många äldre arbetare, och inte bara det fåtal som har någon akademisk utbildning. Om ni visste hur många (numera äldre) arbetare, jag mött, med kunskaper på hög akademisk nivå, trots kort formell utbildning!

 

Möjigheten att ta del av kunskasutbudet utanför de formella studievägarna har länge varit mycket stort. Och utan tvång att följa formella studievägar kan man få många nyttiga kunskaper, som betygsjägarna har missat. Å andra sidan kan man förstås ha missat något, som ingår i de formella studieplanerna. Det borde finnas möjlighet för självlärda att testa sin kunskapsnivå och komplettera.

 

Men möjligheten till vuxenstudier har begränsats av den nyligen avgångna borgerliga regeringen, som varit mer intresserad av att bevara klassprivilegier än främja verklig kompetens. Socialdemokratin verkar inte heller vara speciellt intresserad av vuxenutbildning, utan vill tvinga alla att fullfölja gymnasiet i unga år, även om studielusten är i botten. Så skapar man livslång aversion mot högre studier, tror jag.Ungdomar i övre tonåren kan inte dresseras att nöta skolbänk, som man lär hundvalpar att sitta vackert.

 

Det man lär sig vid universitet, eller annan formell studiegång, är vetenskaplig terminologi och metod. Behärskar man detta, kan man komma långt med självstudier. Och man kan dessutom kombinera olika ämnen till ett "tvärvetenskapligt" synsätt. Det förvånar mig att juridikstudenter är så okunniga i samhällsvetenskap och historia, så att de inte ens har elementära kunskaper i svensk rättshistoria.

 

 

Oppositionen fyller en viktig funktion även om den aldrig kommer i regeringsställning, helt enkelt genom att kritisera och motverka hemmablindheten hos majoriteten. Genom oppositionens beredskap att ta över, finns också en piska. Man kan se det hos en del kommuner med ett framgångsrikt långvarigt socialdemokratiskt styre. Det kan de tacka den borgerliga oppositionen för.

 

I den perfekta demokratin finns inget utrymme för s.k. vågmästarpartier, som genom politisk utpressningen driver större partier sin väg. Det finns ingen särskild uppgift för "tredje största parti". Om inte Fi hade dykt upp som gumman ur lådan något halvår före riksdagsvalet 2014, hade kanske Vänsterpartiet varit tredje största parti idag.

 

Om alla partier ska vara med och bestämma, har vi inte demokrati utan "konsesus-krati". Det är en utveckling som Miljöpartiet har arbetat för under decennier. Nu, när Mp de facto inte är tredje största parti, gör SD anspråk på att få samma roll som Mp har tillskansat sig efter under slutet av 1990-talet och framåt. Konsensus betyder ju att alla är överens. Det tredje största partiet ska bestämma, åtminstone över sina egna s.k. hjärtefrågor.

 

 

 

 Fortsättningsvis kommer jag inte att publicera kommentarer från blogginnehavare som inte själva publicerar mina kommentarer på sin egen blogg!

 

Detta hittade jag på en annan blogg. Beskedet börjar med flertal och slutar med ental. Mitt besked till dem, som eventuellt vill kommentera, är att varje kommentar bedöms för sig. För närvarande är ingen avstängd från att kommentera, och det har ingen varit sedan bloggens tillkomst. Om jag inte skulle publicera en kommentar, så betyder ju inte det att den personen är avstängd från att kommentera.

 

Tilägg:. Det visar sig nu att jag hade missat att publicera en kommentar från den bloggare, som skrivit att hon inte fortsättningsvis kommer att publicera kommentarer, etc  Jag hade helt enkelt slutat titta om det kommit in några kommentarer. Men nu är den kommentaren publicerad.Under inlägget "Respekt för demokratin". Jag ber om ursäkt för förbiseendet!

 

 

 

 

Jag bara frågar. Å ena sidan.... å andra sidan...  Nog kan man begära av en docent i miljörätt (hon var ju inte statsråd när hon målade båten för 1 och 1/2 år sedan) att hon ska hänga med i förbudsraseriet. Många är de som har drabbats av just Mp:s lagtiftningsraseri. Vad som är tillåtet det ena halvåret är förbjudet ett halvår senare och tillåtet igen efter ytterligare ett halvår. Så är det med de nya lagar, som Mp tagit initiativ till, för att "markera" mot allting som de ogillar. Om inte förr rivs de upp direkt efter nästa regeringsskifte. Inte ens domstolarna kan hållar reda på om de påstådda brotten har begåtts medan handlingen eller underlåtelsen ifråga var straffbar. Jo, jag har sett en fällande dom, som motiverades med vad som kom att gälla ett drygt halvår senare, men att gärningen var lika "fel" när den begicks. En formuleringskonst i den högre juridiska skolan.

 

Ett smygtaget foto när den blivande ministern målade båten. Det var bildbeviset. Undrar hur mycket Expressen betalade för den bilden. Och varför media medverkar till skattebrott. Pengarna betalas nämligen ut "svart" för att inte media ska avslöja sina källor! Frågan som inte ställdes är varför ett språkrör i Mp äger en 20 m lång f.d. fiskebåt, som har gjorts om till bostad, och hur stora utsläpp av växthusgaser som denna form av lyxliv ger upphov till. Men att båten släpper ut orenat gråvatten, som bidrar till övergödningen av Östersjön, lyckades journalisten få med. Men hur stort "allmänintresse" har detta? Det är risk att snokandet i ministrarnas privatliv drar fokus från hur de sköter sina politiska uppdrag.

 

Å andra sidan är en minister inte någon liten obetydlig lokalpolitiker. Och inte heller kan folkrepresentationstanken tillämpas fullt ut på regeringen. Politiker ska ha en skiftande bakgrund, och ha olika erfarenheter. Och alla människor är ju inte perfekta. Även de icke-perfekta har rätt att ha någon som talar för dem i de politiska församlingarna. Och inte ens en minister kan vara felfri. De felfria kan vara direkt farliga. Men...

 

Förslaget om kriminalisering av svenskars sexköp i länder, där sådant är tillåtet, har redan stött på patrull. Ska utlänningar straffas för att de har deltagit i något Pride-evenemang i Sverige, för att det är förbjudet i deras hemländer? Och hur ska brottet bevisas, om inte värdlandets polis hjälper till med spaning och dokumentation? När ska för resten Sverige förbjuda nazistisk verksamhet, som är förbjuden i bl.a. Tyskland? Sverige anser sig nämligen veta bättre, att politisk brollgslighet bekämpas med oljud, motdemonstrationer, ringning i kyrkklockor och uthängning av de misshagliga i media i stället för genom lagföring och verkställighet av straff som har utdömts efter lagenliga rättegångar.

 

Men kan man lita på domstolarna, när ett av regeringspartierna ändrar lagarna stup i kvarten för att göra partipolitiska markeringar?

 

Jag hade nog lite fel ändå om Pippi Långstrumps pappa. Jag trodde att han var något slags stamhövding i Afrika. Men han var ju faktiskt negerkung i Söderhavet. Men inte var detta rasism, utan snarare en ögonblicksbild av hur svenska barn idealiserade allting utanför Sverige, när utlandsresor fortfarande var sällsynta. Allting var ju större, bättre och finare än i ett Sverige på gränsen mellan fattigsamhälle och välfärdsstat.

 

Ska nu även denna bild, drömmar om en bättre värld tas ifrån oss och släpas i smutsen? Jag minns Tåget till Timbuktu, som var ännu en barnbok, som kittlande fantasin. Timbuktu är en stad i det afrikanska landet Mali. Boken byggde på legenden om stadens enorma riketdom förr i tiden. Och visst var Timbuktu en rik handelsstad, där guld och slavar bytte ägare. (Men så vitt jag nu kan minnas stod inte ett ord i boken om någon slavhandel).

 

 

Nu tror jag inte att varje röst på SD i det senaste valet var en röst för något som SD står för, utan snarare en protest mot kulturförtrycket. Man har visat sin protest genom att rösta på det som denna elit avskyr allra mest. Fiendes fiende. .

 

 

.

När  jag har skrivit att Sverige borde använda artikel 17 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter (om staters rätt att införa förbud mot missbruk av dessa rättigheter) till att förbjuda "yttranden" som är ett förberedande led i den grövsta brottslighet som finns, så handlar det inte bara om att förhindra brott och att straffa brottslingar. Det handlar även om principerna inget straff utan dom och ingen dom utan brott. Och domen ska dessutom avkunnas av en laglig domstol med rätt för den anklagade att försvara sig. Och det måste  även gälla anklagelser för rasim och nazism.

 

Nu används de stämplarna alltför lättvindigt, där det enda brottet kan vara medlemsskap i ett visst parti eller för att man har blivit  invald för samma parti. Samtidigt som näst högsta hönset i samma parti har förärats med rikets fjärde högsta ämbete, trots märkliga uttalanden. En statsvetare  vid Örebro universitet, alltså en person som har till yrke att  undervisa studenter i demokrati, skrev strax  före valet att  media gör rätt i att jävlas med SD-kandidater på den lägsta nivån för de är inte lika slipade som topparna, som är svårare att avslöja.

 

För några veckor skrev jag ett inlägg som började mer orden "En kristdemokratisk politiker har fått löpa gatlopp de senaste två dagarna för att hon glömt betala en avgift på 500 kr till  brottsofferfonden." Jag vill återigen framhålla att detta inte alls var menat som kritik mot en annan bloggare. Som jag för övrigt är helt överens med om hur man ska se på det bakomliggande brottet.

 

Men media framställde inledningsvis saken så, att glömskan att betala avgiften på 500 kr var ett allvarligare "brott" än det brott, som hon blev dömd för. SVT, som låg bakom avslöjande hade ju inte granskat vilka kandidater som var dömda, utan vilka kandidater som hade skulder hos kronofogden. Om politikern ifråga inte hade glömt att betala avgiften, hade ingen idag känt till det bakomliggande  brottet, och hon hade kunnat ta plats hemstadens kommunfullmäktige för Kd.

 

Den andra bloggaren skrev igår: "I samband med detta lovade hon att inte besätta platsen i kommunfullmäktige efter valet. Listorna hann inte tryckas om. Hon har också lämnat in önskan om detta, men beslutet är tydligen inte fattat ännu. Men nu har hon ädrat sig! Med arton krkryss i rygggen tänker hon ta sin fullmäktigeplats, men har i stället för KD gått med i Fi" / - - - / Man kan ju faktiskt se på detta som höftigt ggjort eller också kan man tycka att det är omoraliskt. Hon har ju faktiskt lovat att inte ta platsen. KD borde kanske ha utesluttit hennen. Nu förlorar de en plats. Jag vet inte vad jag själv tycker." Nej, jag tycker inte heller att det är särskilt lätt att ta ställning till vad som är ett riktigt agerande i det läget.

 

Men nu har jag bestämt mig. Jag tycker att hon ska ta platsen, om hon orkar med fortsatt gatlopp i media under fyra år, och rösta som Kd, men inte delta i Kd:s gruppmöten och dessutom avstå från alla förtroendeuppdrag i partiorganisationen. Men nu senast har personen ifråga sagt att hon avstår. Vilken röra! Anledningen till att jag kommit fram till detta är den inställning som jag skrivit om i början av detta inlägg. Att påföjder för brott ska utdömas av behörig domstol. Enligt Sveriges grundlag kan en riksdagsledamot bara avsättas genom beslut av en domstol. Enligt kommunallagen kan kommunalpolitiker avsättas av Kommunfullmäktige i vissa uppräknade fall, och detta (att hon har begått ett brott) är inget sådant fall.

 

Hon kan avsättas av Kommunfullmäktige på egen begäran, om det inte finns särskilda skäl som talar mot detta. Och det tycker jag att det finns i det här fallet. Ingen ska tvingas bort från ett politiskt uppdrag, som hon har blivit vald till, genom att hon blir skandalisead i media i uppenbart syfte från medias sida att korrigera ett valresultat. Detta är ju en typ av brott, som enligt pressetiska regler inte ska leda till uthängning med namn i media. Och man ska inte behöva vara en perfekt människa för att få ett politiskt uppdrag på så pass låg nivå. Och hur som helst så borde detta avgöras av en domstol, och inte av någon snokande journalist, som tycker att en obetald avgift på 500 kr är ett värre brott än att stjäla 500 kr från en gammal människa.

 

Faran med den här typen av "journalistisk" är att media kan komma att bestämma över hur partierna nominerar kandidater till sina listor. Och att hela socialskikt, etniska grupper eller religiösa grupper inte får någon som representerar dem i politiska sammahang. Den sociala snedrekryteringen till de politiska uppdragen kommer att bli ännu värre. En principfråga alltså.

 

Samtidigt som vi försöker sätta rekord i invandring. Minst 85 svenska jihadister har åkt till de IS-ockuperade områdena i Syrien och Irak för att lära sig föra krig.Minst fyra svenska nazister har deltagit i den EU-stödda, halvfascistiska ukrainska kuppregimens krig mot sitt eget folk i östa Ukraina. Nazistiska vapenövningar i skogarna runt Umeå har avslöjats. Men det rapporterar inte riksdmedia om längre. Det är ju inga nyheter. Men det sker ju inga allvarliga attentat i Sverige? Bara en självmordsbomare hittills. "Flyga under radarn", kallas det. Extremister och terrorister av alla de slag är förstås tacksam för all den välvilja, som de visas av välmlenande och bästvetande politiker och nyhetstörstande journalister. Som alltså inte förses med några nyheter.

 

Jag vill härmed klargöra att jag aldrig har förespråkat någon omfattande censur, utan bara ett förbud mot sådana "yttranden" som är en nödvändig del i förberedelserna för grov brottslighet. Och sambandet ska vara direkt och tydligt. De lagar, som vi har om hets mot folkgrupp handlar om att ingen som tillhör en skyddad minoritet ska behöva känna sig "kränkt". Vi har alltså redan begränsningar av yttrandefriheten. Men syftet med de lagarna är att förebygga det relativt lindriga brottet "kränkning" - inte att förebygga betydligt grövre brott som massmord. En "yttrandefrihet" som går ut på att försöka  skrämma nazisternas tilltänkta blivande offer till tystnad, såsom exempelivs Elisabet Olsson-Wallin, till tystnad är också en brottsförberedelse.

 

Hade Anders Behring Breivisk massmord på norska ungdomar kunnat förebyggas med en skarpare svensk lagstiftning? Det är inte alls uteslutet. Visserligen förberedde och  utförde Breivik sitt dåd ensam, så vitt vi vet. Men det har också framkommit att han haft ett omfattande nätverk med kopplingar framför allt till England och Sverige. Breiviks dåd har ökat acceptanasen av högerextrema rörelser i Sverige. Vilket inte ens är paradoxalt. Nästan vad som helst framstår ju som ganska oskyldigt i jämförelse.

 

 

 

Under 1990-talelt mördades ett antal personer, bl.a. en homosexuell idrottsman och en fackföreningsledare, av svenska nazister. Riksdagen höll en extrainsatt debatt i frågan, men någon handling blev det förstås inte. Bara prat. Eftersom Sverige just hade gått med i EU faxade jag ett förslag till dåvarande Kd-ledaren Alf Svensson om att Sverige borde införa samma anti-nazistiska lagar som andra EU-länder, bl.a förbud att förneka förintelsen av judar under andra världskriget.  Alf Svensson inledde sitt anförande med att det "är en missuppfattning" att Kd vill begränsa yttrandefriheten.

 

Moderaterna dundrade på om att man kan ju inte förbjuda någon nazistisk verksamhet, för då måste man ju förbjuda kommunismen också. "Och det vill ni väl inte", men en tydlig adress till vänsterpartisterna i kammaren. Så enades man över alla partigränserna om att det bästa försvaret för demokratin är att hålla nazisterna om ryggen. ,Chefredaktörerna för de stora tidningarna lovade i den efterföljande debatten att media skulle ta på sig uppgiften att agera polis.

 

Under sensommaren har jag bildligt talat fått ta emot mycket stryk av ultraliberala försvarare av yttrandefriheten. Detta speciellt sedan den alltmer kontroversiella f.d. Ölandsprästen har upplåtit sin blogg för just den ty av nazistisk proganda som är förbjuden i bl.a. Tyskland. Det var många liknelser vid DDR.

 

I Kulturnhyheterna i kväll avslöjades allvarliga hot från nazister mot kända konstnärer bl.a. Ecce Homo-konstnärinnan Elisabet Olsson-Wallin. Nazisterna hotade med att de har kartlagt henne och hennes fru och att det kan hända något på vägen till ICA. Det handlar nu inte om att upplåta kyrkor för hennes konst, utan om att hon helt måste upphöra med sin konstgenre. Nazisterna accepterar bara konst som heroiserar nazismen.

 

Exemplet visar att den som försvarar nazisters rättigheter att framföra sin propaganda, medverkar till att begränsa andras yttrandefrihet. Tills vidare genom självcensur efter hot.

I Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättighetern står det i artikel 17 om missbruk av rättigheterna att ingen av de rättigheter som nämns i deklarationen får användas för att förgöra någon av de uppräknade rättigheterna. Det är med stöd av denna artikel som civiliserad Europeiska länder har förbjudit förnekande av förintelsen av judar under andra världskriget. Detta förnekande är en viktig del i nynazisternas kamp för att återuppbygga den nazistiska diktaturen. I början av 1930-talet var det få som trodde på en kommande utrotning. Man uppfattade nazisternas tydliga programförklaringar som tom retotorik. Något sådant kan väl inte iscensättas i verkligheten, trodde man. Skulle inte samma sak kunna ske igen, om folk slutar tro att det som redan har skett har skett?

 

Genom att samma lagstiftning saknas i Sverige, som sedan 20 år är med i EU med sina öppna gränser, kan nazister flytta verksamhet, som är förbjuden i andra EU-länder, till Sverige. Detta utgör på lite längre sikt en allvarlig fara, inte minst för Sverige självt, men även för andra europeiska länder. Sverige agerar ansvarslöst. Och inte blir det bättre av att andra typer av farlig extremism får husera fritt i Sverige.

 

Den naiva svenska inställningen yttrar sig i att media har övertagit säkerhetspolisens och domstolarnas uppgift att spåra upp, döma och verkställa straff mot verkliga eller ihopfantiserade nazister, rasiter och främlingsfientliga. Listan blir lång, när rättsskipningen ska skötas av självutnämnda privatdomstolar. De verkliga brottslingarna, vars verksamhet borde stoppas, när oskyldiga döms till kölhalning i media.

 

För åtta år sedan slog privatdomstolarna till mot GB (Glass-Bolaget) för att bolaget had lancerat glassen "Nogger black", och nu har privatdomstolarna slagit till mot Pippi Långstrump, för att sagofiguren ifråga har sagt i en film från 1969 att hennes pappa är "negerkung". Privatdomstolarna motiverar denna censur med att barn, som ser Pippi Långstrump för första gången, inte vet att Pippis pappa har varit något annat än "kung". Men det är ju ändå en ganska stor betydelseglidning, för begreppet "negerkung" torde ju snarare syfta på något slags mäktig stamhövding än en ceremoniell statschef av samma typ som Carl XVI Gustav. Naturligtvis finns inte heller någon likhet med en nutida afrikansk president. Pippi-böckerna är ett kulturarv från en svunnen tid, då man fortfarande mindes svunna tider ännu längre bakåt med ett nu helt försvunnet samhällsskick i många länder.

 

Problemet är barn blir vuxna och kan börja undra över den intoktrinering som de har utsatts för som barn,, exempelvis sedan de hittat gamla Pippi-böcker vid framtida bouppteckningar efter avlidna släktingar eller på antikvariat. Om vi ska utplåna hela vårt litterära kulturarv så behövs det rejäla bokbål. Man utplånar inte bara ett svenskt kulturarv utan även ett minne av Afrikas förkoloniala historia.

 

I bästa välmening fråntar man också barn med afrikansk härstamning något att vara stolta över. För det var ju som dotter till en "negerkung", och inte vilken kung som helst, som Pippi kunde utmana ingrodda föreställningar i den svenska ankdammen.

 

Nu väntar vi bara på att landskapsnamnet Lappland ska förbjudas. I public service-kanalerna har det redan förbjudits, när man i rapportering från fjällkommen Arjeplat ljuger och påstår att kommuen ifråga ligger i Norrbotten. Det är ungefär lika fel som att påstå att västra Värmlands-metropolen ligger i östra Svealand. Det skulle allt lokachauvinisterna i Stockholm gilla. För i så fall kan de ju själva lägga beslag på pengar som är avsedda för västra Värmland.

 

Tala om att sila mygg och svälja kameler! Det är vad bäst vetar-Sverige gör! Man censurerar Pippi Långstrum och försvarar nazisters rätt att framföra sina lögner.

 

_________

 

Glassen Nogger är en av GB:s verkliga långsäljare, med åtskilliga decennier på nacken. Den kallas så för att den har ett överdrag av nougat. När lakrits blev en ny medesmak lancerades glassen Nogger black, som hade ett överdrag av lakrits men i övrigt följde samma koncept som Nogger-glassen. Centrum mot rasism uppmanade till köpbojkott, och tillverkningen av Nogger black upphörde efter bara några månader.

 

.

 

 

Jag har tagit bort det senaste inlägget på denna blogg, eftersom den andra bloggaren har tagit bort det inlägg på sin blogg, som mitt senaste inlägg var ett svar på. Så kan vi återgå till att skriva om andra frågor. Den andra bloggaren har skrivit en hel rad inlägg med politiska ståndpunkter, som jag inte alls håller med om. Men eftersom det numera torde vara ganska allmänt känt att jag inte instämmer i de ståndpunkterna, finns det ingen anledning att gå i polemik i de frågorna. Nu ska jag åka till ett köpcentrum, vilket är det enda nöjet som jag kan kosta på mig, för det är ju inget köptvång. Men de har gott reklamkaffe. Sedan blir det kanske ett inlägg i skolfrågan. Jag påstår mig visserligen inte vara någon expert på pedagogik, men tycker det är konstigt att skoltrötta elever ska tvingas nöta skolbänk under tre år (Borde satsa på vuxengymnasier i stället) för att arbetsgivare ska få bevis på att "ungarna" har stigit upp på mornarna och passat tider i stället för att rännta på stan och knarka in på småtimmarna.

 

För det är ju inte alltid som arbetsgivarna har något behov av gymnasiekunskaperna, när gymnasieutbildning efterfrågas. Jag tycker nog att problemet snarare ligger på arbetsgivarsidan, när människor i sin mest arbetsföra ålder påstås inte ens vara "anställningsbara". Det bör snarare jobbas med attityder hos arbetsgivare i stället för att politiker ska bidra till att ytterligare svärta ner de arbetslösa genom att köpa arbetsgivares bortförklaringar. Senast var det Fridolin som bredde ut sig om att "de får ju inga jobb utan gymnasiekompetens".

 

Samtidigt måste förstås verkliga hinder för nyanställningar undanröjas, såsom påhittet att arbetsgivarna ska betala lön under de två första veckorna, som någonm är sjuk. Det är ju rena lotteriet, speciellt för en småföretagare med ett fåtal anställda, när han inte vet vad den arbetssökande har gjort förut.

 

Har redan skrivit inlägget i skolfrågan, märker jag. Tror för övrigt att jag i stort sett är överens med den andra bloggaren i just den frågan. Är det inte mer uppbyggligt att ta fasta på det som förenar än att göra stort oväsen av det som skiljer?

Kvinnan, som jag skrev om i förra inlägget, har nu skrivit ett inlägg på sin egen blogg och förklarat varför hon lätt blir så hysterisk, när hon åker bil med någon annan, som kör. Hon har därmed indirekt bekräftat att hon inte alls har blivit transporterad mot sin vilja till platser som hon inte velat åka till. Det hade ju varit rena kidnappningen, och kidnappning är som alla vet ett allvarligt brott.  Jag har inte alls velat hämnas för alla konstiga beskyllningar mot mig. Hämnden är inte ljuv. Jag har bara önskat lite mer självbehärskning vid datorn.

 

Hennes bilolyckor har jag hört om flera gånger. En olyckstyp är så ovanlig, så att det väckte ett enormt hallå i Sverige, när en sådan olycka hände i Norge. En riktig Norge-historia kan man säga. Olyckan i Norge fick till följd att man började bygga om en massa broräcken i Sverige. Men tydligen hann man inte bygga om alla broräcken, innan en sådan olycka skedde i Sverige också. Nu handlade det förvisso inte om några höga broräcken på broar över djupa vatten, utan om den låga typen, som man faktiskt kan köra upp på. Men det kan nog vara en skrämmande upplevelse, om man tänker på att bilen voltar över räcket och hamnar på taket nedanför slänten.

 

Skulle jag inte kunna ha överseende med en del hysteriska utbrott? Jodå. Och det är inte de hysteriska utbrotten i bilen, utan vid datorn, som jag reagerar mot, när jag utmålas som något slags gangster inför hela bloggvärlden. Det är inte roligt alls, och det är inte heller roligt att läsa om pinsamma händelser i mitt liv, som jag helst vill glömma. I stället för att tvingas försvara mig med att det var på ett annat sätt än  som det framställs.

 

Det måste vara ett förfärligt liv att ständigt gå och vara så rädd för att någon ska hämnas någon ofärrätt, så att man tvångsmässigt måste slå till först, även om det så är med datorn som tillhygge. Och vad är det för kyrka, som man kan ha varit aktiv i under flera år, utan att ha lärt sig att man kan lösa små problem, komma över små förtreligheter med ett "förlåt"?

 

I stället för att vänta på hämnd och själv hämnas.

 

 

 

Tydligen finns det någon som läser min blogg flera gånger om dygnet. Denna person har nämligen uppmärksammat att ett inlägg, som jag skrev sent i går kväll var borttaget i morse. I det borttagna inlägget kritiserade jag oskicket att föra privata gräl inför offentligheten, som gamla tiders skampålar. Det borttagna inlägget har nu föranlett personen ifråga att fortsätta grälet på sin egen blogg. Hon misskrediterar inte bara mig, utan även sig själv. Till att hålla vid liv nidbilden av grälsjuka kvinns. Jag tog bort inlägget eftersom jag inte ville bidra med bränsle till det eviga grälet.

 

Jag måste dock dementera ännu en grov överdrift, nämligen att hon inte har fått åka dit hon ville. Det handlade endast om valet av parkeringsruta på samma parkeringsplats. Det är ändå kränkande för en f.d. yrkeschaufför, som har kört betydligt större fordon, att ständigt få höra att han inte får parkera på en tom parkeringsruta, om det står en bil på parkeringsrutan intill. När passageraren gallskriker, är det dessutom risk att man blir så distraherad, så att man för ett ögonblick glömmer den andra bilen och faktiskt kör på den. Även dottern med sitt då nytagna körkort har sagt till om den saken, när hon körde. Det handlar om självbehärskningens konst, som sannerligen skulle behövas även vid datorn. Man behöver inte spontant häva ur sig allting om andra. Förutom att det är onödigt, blir det lätt vinklat och felaktigt. Läsare kan i vart fall få en felaktigt uppfattning, som detta att hon inte har fått åka dit hon velat. Man kan ju tro att hon har varit fånge i sin egen bil, och blivt körd till helt andra platser.

.

Visst är det så. Vem började med att riksdagens tredje största parti, som MP hoppades bli, ska sitta med överallt?

 

Den sjätte bombnatten i Syrien har varat några timmar nu. Flyktingarna i Turkiet, vid gränsen mot Syrien, hör antagligen bomkrevaderna från några kilometers avstånd. Mellan bombkrevaderna hör de antagligen smattret frå kulsprutorna. Det är de egna, en far, en son, en äldre eller en yngre bror, som försöker hålla stånd mot de anfallande IS-terroristerna. Om inte bomberna hade fallit, hade de redan varit besegrade. IS-terroristerna har både en överlägsen krigserfarenhet och en överlägsen beväpning. De har t.o.m. stridsvagnar, som de erövrade från den flyende irakiska armén för ett par månader sedan. De har motorbränsle från de syriska oljefälten. USA bombar oljeraffinaderierna.

 

Kanske oskyldiga oljearbetare har dödats, kanske inte. Kriget kräver offer på båda sidor, även bland de som ska skyddas. Ännu har ingen vändpunkt kommit. De illa beväpnade och illa tränade frivillig-soldaterna trycks sakta tillbaka av IS-terroristerna, som rycker allt närmare gränsen till Turkiet. Om sanningen ska fram, måste IS-terroristerna erövara en korridor genom Turkiet för att fullfölja sina planer på att anfalla Ryssland. Från Turkiet kommer signaler, som tyder på att den turkiska armén mobiliseras för att gå in i Syrien och /eller Irak. Sker det, är det risk att flyktingarna från Syrien hamnar i krigszonen. Turkiets premiärminister klagar på att flyktingsituationen håller på att bli ohanterbar (Turkiet uppges ha tagit emot en och en halv miljon flyktingar) och vädjar till Europa om hjälp.

 

 

Det ger kanske lite perspektiv åt den svenska debatten. Vi kan inte låtsas att världen utanför Sverige inte existerar. Hur vi ska betala notan för IS-terroristernas framfart, kan diskuteras. Men att vi måste vara med och betala står utom allt tvivel. Ska vi öka anslagen till flyktingmottagningen, eller ska vi öka försvarsanslagen, så att även vi kan bidra till att flyktingarna kan återvända hem? Och vad ska ske med flyktingarna innan vändpunkten i kriget kommer, innan områden inne i Syrien och Irak börjar befrias från IS' terrorvälde?

 

Den USA-ledda koalitionen arbetar efter en långsiktig plan, som troligen sträcker sig över flera år. Bombplan från allt fler länder lyfter och fäller sin last. Det är lätt att träffa terroristernas infrastruktur, fasta anläggningar som oljeraffinadier och elverk. Men det är svårt att träffa terroristerna själva. Så länge de har motorbränsle förflyttar de sig snabbt. Kartor över frontlinjerna kan bli inaktuella efter bara någon timme.

 

 

De markstyrkor, som slutligen ska besegra terrorväldet måste först utrustas och tränas. Under tiden faller bomberna med förhoppningsvis den följden att terroristernas krigspotential reduceras. Det är syftet med bombningarna. Syftet är inte hämnd för det onda, som terroristerna har åstadkommit.

 

 

 

 

Det går inte att bortförklara att årets val blev ett fiasko för Socialdemokraterna. Partiet ökade visserligen sitt väljarstöd med en halv procentenhet, men det var från en extremt låg nivå. Partiledningen verkar ha varit inställd å ett valnederlag, eftersom man satt målet så lågt - endast 35 % av de röstberättigade skulle lockas att rösta på S. Vilket inte infriades. "Sikta mot stjärnorna, så når du trädopparna", heter det. Siktar man på de nedersta grenarna är det risk att man inte ens träffar så högt. Man kan tala om markträff.

 

Genom att sätta målet så lågt, har man inte behövt besvara frågan vilka de tilltänkta S-väljarna var, förutom att det talades om inbrytningar i medelklassen. För arbetarklassen fanns inga seciella lockbeten. Det var som under 1970-talet, när socialdemokratiska valstrateger kunde säga rakt ut: "Arbetarna kan vi strunta i, för de har inget annat att rösta på, och gör de det ändå, så röstar de på "kommunisterna" och de stödjer ju oss.

 

Valet för Socialdemokraterna står idag mellan röstmaximering och ideologisk renlärighet. Det är vad de ständiga grälen på s-bloggarna mellan två gamla partiveteraner handlar om, i huvudsak. Ideologisk renlärighet, som den framställs av anhängarna, är att närma sig Vänsterpartiet. Valfiaskot förklaras vara ett resultat av bristen på renlärighet.

 

Hur hanteras då valfiaskot av dessa kombattanter?

 

 

 

 

 

Jag röstade i söndags. Det var tre valsedlar för varje parti: riksdag, landsting och kommun. Förgäves letade jag efter den fjärde valsedelnL Val av vågmästarparti. För ska något parti ha särskilda rättigheter som vågmästarparti, borde ju ett sådant utses av väljarna med en speciell valsedel. Annars gäller ju principen 51 /49, vilket innebär att majoriteten bestämmer och att minoriteten blir praktiskt taget utan inflytande. Inget parti har någon rätt att tvinga sig med i majoriteten, om detsamma inte gillas av det eller de partier, som utgör majoriteten.

 

Talmannens uppgift är att föreslå en statsministerkandidat, som stöds av minst hälften av riksdagens ledamöter. Frågan går först till den partiledare, som bedöms ha de största förutsättningarna att klara detta. Gör han /hon inte detta trots upprepade försök, går frågan till någon annan partiledare. Efter att tre förslag från talmannen har röstats ner, utlyses nyval automatiskt. Detta står i regeringsformen, som är Sveriges konstitution. (Uttrycket "USA:s konstitution" har du säkert hört många gånger, men att även Sverige har en konstitution, som ska följas, visste du kanske inte?) Att den mest tippade statsministerkandidaten uppvaktar andra partier, när hans eget parti inte har majoritet, är alltså helt enligt konstitutionen. Ett stenhårt Nej kan vara taktik.

 

 

 

 

För några dagar sedan skrev jag inlägget "Hyckleriet", som började med En kristdemokratisk politiker har fått löpa gatlopp de senaste två dagarna för att hon glömt betala en avgift på 500 kr till  brottsofferfonden.Vilket

följdes av ett angrepp mot mig på en annan blogg. Det kom snart att visa sig att jag och den andra bloggaren är helt överens om att det egentliga brottet (som var stöld, och inte glömskan att betala den utdömda avgiften) var ett mycket klandervärt brott. Den andra bloggaren kan möjligen ha uppfattat mitt inlägg "Hyckleriet" som en invändning mot hennes eget inlägg på hennes egen blogg i samma fråga, vilket skrevs samtidigt men publicerades innan jag skrivit färdigt. Dumt att bli osams, när man är överens. Det vore kanske bra att läsa det som man svarar på.

 

Jag har återigen sett Sveriges Radios referat av "nyheten". Och det är helt klart att SR ha utlöst ett drev för glömda avgiften till Kronofogden, och inte för det bakomliggande brottet. Media blandar alltid ihop skulder hos Kronofogden med brott, vilket stämde i just det här fallet, men vanligen inte. Varför gör journalister denna vanligtvis felaktiga koppling? Det är ju ett grundskott mot den representativa demokratin. Ja, mot den allmänna rösträtten. Det ska alltså inte finnas några valda representanter för ekonomiskt svaga grupper. Och dessa kampanjer drivs alltså framför allt av journalister hos av staten gynnade media. Bara medel- och överklasspersoner, som med sina höga inkomster har tillräckliga ekonomiska marginaler för att klara en oförutsedd utgift, ska kunna bli politiker.

 

Journalisterna är ju dessutom väldigt oförsämda och otrevliga i sina frågor till politikerna. De vrider sig ofta som maskar på metkrokar. Och det handlar för journalisernas del om att plåga andra för att tjäna pengar, precis som kriminella brottslingar gör. Är detta ett jobb? "De gör bara sitt jobb", säger de. De påstår att de har "en uppgift".

Och det handlar om politikernas trovärdighet. Det handlar alltså inte om journalisternas egen trovärdighet, när de snokar i saker som inte har med det politiska uppdraget att göra.

 

Genom denna kartläggning har dock två intressanta fakta kommit fram. 1) Andelen politiker, som har skulder hos Kronofogden är större än samma andel hos genomsnittsbefolkningen. Detta ger en helt annan bild av politiker, än den som förmedlas av de upphetsade reportagen. De flesta politiker är fritidspolitiker, som offrar mer för politiken än de tjänar. 2) Politiker med skulder hos Kronofogden finns i alla partier, men andelen är högre hos Vänsterpartiet än hos Moderaterna. Det finns ett mycket tydligt samband mellan andelen politiker med skulder hos Kronofogden i ett visst parti, och politikernas medelinkomst i samma parti.

 

Det är en skam för Sveriges journalister att de plågar människor som försöker göra något för sina medmänniskor, för att de har problem med sin privatekonomi. Så agerar man bara inte i ett demokratiskt samhälle, där journalisterna i stället ska granska maktutövningen. De ska granska hur lagstiftningen gynnar rena utsugare, som t.ex. att ett stort inkassoföretag uppmanar sina kunder att påföra räntor på 24 %. Enligt inkassoföretagets jurister ligger gränsen till ocker, vilket är ett allvarligt brott, på den nivån.

 

Vågar då skuldsatta politiker driva kravet på en lagändring? Det vågar de inte, av rädsla för att på nytt bli "avslöjade" av blodsugarna inom journalistkåren. Om de överhuvud taget lyckas nå en sådan politisk position, där de kan påverka. Partierna duckar för det journalistiska övervåldet. Man vill ju inte ha några "skandaler" i valrörelsen. Varför uppdagades kd-politikerns skuld till Kronofogden just i valrörelsen? Syftet var förstås att den "avlöjade" politikern skulle hoppa av, även om det hade gällt en bortglömd telefonräkning.