larsflemstroms

Den före detta kristdemokraten (tjuven är dock så vitt jag vet fortfarande medlem) fortsätter sitt blogg-gräl och upprepar sitt förtal att jag skulle vara helt förvirrad och har "förvrängt" historien. Men varför då inte mejla mig informationen i lokalpressen idag, där enligt uppgift kd:s gruppledare påstår sig ha känt till historien, men varit förd bakom ljuset? Mitt första inlägg i frågan var inget genmäle till den f.d. kristdemokratens första inlägg. Jag skrev fortfarande, när den f.d. kristdemokratens inlägg publicerades. Hur snarstucken kan man vara?

 

Det är riktigt att jag inte visste något om straffet, när jag skrev mitt första inlägg, utan antog felaktigt att det blev böter. Men nu vet jag att det blev villkorlig dom och inga böter, vilket i praktiken betyder att tjuven inte fick något straff, utan bara en "prövotid" på två år. Plus avgiften till brottsofferfonden. Den bestulna kvinnan fick endast tillbaka det som stulits - och som dessutom av åklagaren hade justerats ner till 530 kr. Inget för psykiskt lidande eller dylikt.

 

Det fanns alltså inte bara fängelse i straffskalan för brottstypen, utan straffvärdet för det aktuella brottet var alltså fängelse, enligt domstolen. Man kan här verkligen fråga sig om inte det faktiska straffet hade blivit betydligt högre (villkorlig dom kan nämligen förenas med böter) om tjuven hade varit sverigedemokrat och inte kristdemokrat. Men det intressanta här, är vad kd:s gruppledare kände till, och varför partiet inte kontrollerade, när det var ett så nyligen begånget brott. Och kan man lita på att gruppledaren talar sanning, när han bedyrar att blivt förd bakom ljuset?

 

Det handlar om ett litet parti, som kan ha svårt att rekrytera kandidater till politiska uppdrag, men ett parti som har funnits under 60 år. Och det handlar inte bara om nominering till lokala uppdrag, utan även till rikets högsta politiska uppdrag: riksdagen. I ett parti med så många år på nacken, borde man känna varandra bättre. Men vad jag känner till om Kd, så öppnas dörrarna om man går till en kyrka och erkänner synder, som man har begått i fyllan och villan, och säger "Halleluja. Jag är härrrligt frälst". Helst ska man tårdrypande berätta att man har "legat i rännstenen". Det gäller förstås inte om man är uppvuxen i ett frikyrkligt hem, men andra. Det är ju dessutom Kd:s rättspolitiska talesperson som har lyckats driva igenom de farsartade omvandlingarna av livstidsstraffen till tidsbegränsade. Dessa skådeprocesser för benådning av  mördare stjäl mycket resurser, med följd att domstolarna slarvar med andra mål. Den nu aktuella stöldrättegången tog endat 15 minuter.

 

 

 

 

 

En f.d. medlem i Kd, vilken varit inblandad i nomineringarna till politiska uppdrag för partiet, har skrivit följande på sin blogg:

 

PS Jag har just noterat att Lars Flemström har skrivit ett helt förvirrat inlägg om den här stölden på sin blogg. Detta inlägg har ingenting med sanningen kring den att göra. DS

Det är nära förtal. Mina uppgifter om stölden har jag hämtat från media. Vid kontroll nu idag visar det sig att uppgifterna stämmer. Det, som jag har skrivt om brottsofferfonden har jag hämtat från Brottsoffermyndighetens hemsida. De uppgifterna stämmer också. Det enda nya som framkommit, som jag inte kände till när jag skrev inlägget sent i går kväll, är att straffverkställigheten (prövotiden) fortfarande pågår. Men detta har även media missat (åtminstone den media-rapportering som jag tagit del av), så det är inte jag som är förvirrad.

 

Jag förstår inte detta påhopp, som ligger nära förtal, på mig, då bloggaren ifråga verkar vara överns med mig om det moraliskt förkastliga att stjäla någon annans plånbok. Vem är förvirrad?

.

 

 

 

Avgiften till brottsofferfonden är däremot ett extrastraff, som gör att Sverige inte är en rättsstat. Det borde journalisthopen anmärka på, i stället för att moralisera över den försenade betalningen. Brottsofferfonden infördes för 20 år sedan efter media-kampanjer om brottsoffrens utsatta situation under rättegångar. Det är bra att brottsoffer får stöd att genomlida rättegångar. Det kan vara svårt för den som har blivit våldtagen eller svårt misshandlad. Men detta är en kostnad som borde belasta rättsväsendet eller den aktuella gärningspersonen, och inte för i sammanhanget oskyldiga personer, som har blivit dömda för något helt annat brott.

 

Den som döms för en brottstyp, för vilken fängelse ingår i straffskalan (även om det begångna brottet var lindrigt och inte i närheten av fängelse) döms att betala en avgift på 500 kr till brottsofferfonden. Eftersom fängelsekunderna troligen inte har pengar till denna avgift, är det i praktiken andra dömda som får betala för deras rättegångar genom finansiering av den brottsofferstödjande verksamheten. Hur orättvist detta är, förstår man om man vet att 500 kr - som för resten föreslås höjas till 800 kr - gäller för alla, oavsett vilket straff de döms till. Det kan vara 1.500 kr i böter eller 15.000 kr. Detta slår sönder principen att bötesstraffen ska vara inkomstrelaterade.

 

Och varför tas inte brottsofferavgiften ut på alla bötesstraff, utan bara när fängelse finns i straffskalan för brottstypen? Särskilt allvarligt blir detta, när man betänker att det finns slarvpellar, som sitter som domare i våra domstolar, och dömer till böter i stället för till fängelse eftersom bevisningen inte räcker för en fällande dom, som står sig efter överklagande till högre instans. Prövningstillstånd för ny rättegång i högre instans kan avslås med motiveringen att det bara blev böter.

 

 

 

 

De gamla översättningarnas "himlarna" påminner om ovetenskaplig astrologi, som studerades i de omgivande hednasamhällena vid Gamla Testamentets tillkomst. En nutida (slutet av 1900-talet), som jag har talat med, säger att "himlarna" är mer rätt än "himlen", som anknyter om gamla föreställningar om att "himlen" är ett tak, och inte består av olika atmosfäriska skikt. Och Paulus skriver ju t.o.m. om en sjunde himmel. Jag tror att Bibeln är Guds ord, alltså på något sätt inspirerad av Gud. Och att man inte ängsligt ska rätta Bibeln efter vad vetenskapen för tillfället har kommit fram till. Nåja, kom fram till för 100 år sedan.

 

Här kommer den stora berättelsen.

 

I begynnelsen skapade Gud himlarna och jorden. Han skapade med sitt ord, som var den pre-existerande Jesus (som senare i historien skulle komma att ikläda sig en mänsklig kropp). Före skapesen svävade Guds ande äver djupet. Treenigheten fanns alltså redan från början: Fadern, Sonen och den helige Ande. Gud skapade människor till sin avbild. För att de skulle likna honom. Människorna var odödliga och fria från sjukdom. De liknade ju Gud själv. Gud skapade mycket annat också, bl.a. änglarna som är andar (kroppslösa varelser). En ängel hette Satanael, mer känd under namnet Satan. Senare kallade djävulen.

 

Satanael gjorde uppror mot Gud, och frestade människorna att äta av den förbjuda frukten från kunskapens träd. Det var syndafallet, som var den största katastrofen någonsin i mänsklighetens och hela världsalltets historia. Den kunskap, som människorna därigenom erhöll var förmågan att skilja mellan gott och ont. Den kunskapen behövde de inte så länge de lydde Gud. Men människorna var ju inga gudar, fastän de var Guds avbild. Nu hade de kunskapen att skilja mellan gott och ont, och även kunskapen att föda sig själva. Visserligen hade människorna erövrat kunskapen att skilja mellan gott och ont, men de var inte felfria som Gud, utan gjorde felbedömningar.

 

Och det är vår förbannelse fortfarande. Fastän vi i princip kan skilja mellan gott och ont, gör vi medvetet eller omedvetet sådant som är ont. Vi gör felbedömningar, som ibland är bagatellartade och ibland katastrofala. Så kom synden in i värden, och synden är något mycket mer sofistikerat än att göra sådant som är "förbjudet". De första människornas till synes oskyldiga olydnad mot Gud fick till följd att hela skapelsen fördärvades. Människorna miste sin odödlighet, fick sjukdomar, råkar ut för olyckor, begår brott mot varandra, startar krig, eller underlåter att starta krig, när blodtörstiga terrorister måste stoppas.

 

Vi föds till en fallen värld, och kan inte undgå att synda. Det börjar redan när vi tar våra första steg. Kanske redan i födelseögonblicket. Då blir vi syndare. Att peka på andra, och säga att  de är syndare, är ganska meningslöst. Gränsen är i själva verket hårfin mellan att goda råd till andra, varna de från att synda, och att peka ut andra som syndare, fastän de inte är värre syndare än vi själva. Det kan vara vanskligt att peka ut specifika handlingar som synder, eftersom synd eller inte ganska ofta avgörs av situationen. Man ska inte döma andra, heter det. Men likväl är det få kristna jurister, som tvekar att ta jobb som domare, om de har chansen. Utan "överheten" (d.v.s. rättsväsendet) skulle djävulen härska oinskränt och förleda människor till alla möjliga rent kriminella synder. i mycket större utsträckning än vad som nu är fallet.

 

Eftersom människor inte kan rättfärdiggöra sig själva iklädde sig Gud mänsklig gestalt (Jesus) och tog på sig straffet för våra synder. Detta återupplever vi i nattvarden, som därför måste hanteras rätt. I nattvarden utplånas kategorierna tid och rum, och vi blir en del av evigheten tillsammans med alla som gått före oss, och som kommer efter oss. Precis som Gud själv, som är i evigheten, är vi närvarande på Golgata, den där dagen för 2000 år sedan. Det är svårt att tänka sig en tillvaro utan tid. Men tiden är en egenskap hos det som Gud skapade, ett hjärta som slår. Det som inte har längd, bredd och höjd, har inte heller tid. Med vår begränsade förmåga att förstå, kan vi säga att evigheten är ett slags parallell tillvaro. Vi säger ju, när en människa dör, att hon går in i evigheten.

 

Så vanns den avgörande segern mot djävulen, var hemska dödsryckningar fortfarande kräver offer. Vi lever i en övergångstid, som kan vara många tusen år framgent, tills dess att Jesus ska komma tillbaka i makt och härlighet och upprätta sitt rike, med en ny himlar och en ny jord. Männskorna ska kroppsligen uppstå från de döda. Eftersom detta ännu inte har skett, vet vi inte hur detta ska ske. Betyder en ny jord att samla gamla jord blir som ny? Och vad menas med kroppslig uppståndelse? Kommer vi att få tillbaka vår gamla kropp, som den såg ut i dödsögonblicket? Eller som den såg ut vid något tidigare skede i livet? Och hur blir det för den, som var svårt märkt av sjukdom redan vid födelsen? Eskatologin är berättelsen om det som ännu inte har skett, berättelsen om den yttersta tiden. Eskatoligin är en del av den stora berättelsen.

 

Saknar du något i denna kortfattade version av den stora berättelsen? Det som de teologiska dispyterna handlar om, när vi talar om den "klassiska" kristendomen, eller om vad "Biblen säger"? Men - kan den kristna tron, den Bibel- och bekännelsetrogna kristendomen, verkligen reduceras till en eller två tvistefrågor i den politiserade kyrkan?

Den tiden är för länge sedan förbi, när prästen bestämde vad folket i bygden tyckte. Men den omskrivna prästen lever envist kvar i den föreställningen. Han har nu fått valpropaganda från Svenskarnas Parti, och gör sig lustig. Intellektuellt nedlåtande. Men en diskussion på högre intellektuell diskussion om nazisternas förbrytelser under andra världskriget, kan väl ändå vara intressant? Låt de lokala nassarna tala, så kan de synas. Det tycks han mena, och drar alltså åter en lans för nazisternas yttrandefrihet. Som aldrig har varit hotad av några kyrkklockor. Om man inte tror på magi förstås.

 

Den skada, som eventuellt har skett genom att nazisterna har fått reklam, den har redan skett. De fortsatta protesterna mot klockringningen ger nassarna ännu mer reklam. Positiv reklam dessutom. De kan ju påstå att de är i gott sällskap. På så sätt skapas en myt om guilt by association. Och det skadar inte bara den här prästen, utan alla dem som kritiserar Svenska kyrkans utveckling under senare tid ur en högkyrklig eller gammalkyrklig synvinkel.

Prästen skadar inte bara sig själv, utan alla som helt eller delvis har hållit med honom genom åren. 

 

 

Och nazismen är det mest ondskefulla som någonsin har funnits. Vi ser det upprepas, när "Islamisk staten", med en lätt anpassning av de nazistiska lärorna till de arabiska förhållanden,  begår folkmord på kristna och yasidier - samt på "avfälliga" muslimer. Och även på judar, när terroristerna är redo att anfalla Israel.

 

Kristendomen och kyrkan behöver inga sanktioner från staten för att bekämpa djävulen. Kyrkan behöver inte vänta på en marshorder från Sveriges riksdag innan det är dags att ringa i kyrkklockorna mot nazismen. Det bestämmer kyrkan själv.

 

Hur nazismen ska bemötas politiskt och juridiskt (genom förbud mot nazistiska organisationer, eller mot vissa nazistiska yttringar eller enbart genom opinionsbildning) är en politisk fråga, som inte så lite handlar om taktik. Detta är frågor för det profana samhället. Präster har i.o.f.s. rätt att, som privatpersoner, ha politiska åsikter. Men en prästblogg uppfattas i första hand som en kyrklig blogg. Vad ska förbjudas härnäst: makaroner och kålpudding eller amerikansk snabbmat? Argumenten är löjliga. Men ska de anföras, borde man kräva av en präst att han förmår skilja mellan förbud mot vissa maträtter av politiska skäl och av teologiska skäl. Om en våra biskopar råkar hitta ett bibelställe, som yrkar på förbud mot McDonalds, så kan väl kyrkan avråda sina medlemmar att äta sådan mat, även samhället tillåter den.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I Kyrkans tidning denna vecka, framförs i stället andra argument, nämligen att kyrkan inte ska ta ställning partipolitiskt, att det handlar om yttrandefriheten och att även de galnaste åsikter får framföras. Låt oss granska dem. 2008 ombildades Nationalsocialistisk Front till Svenskarnas Parti. Att inte ta avstånd från denna lätt genomskinliga maskeradbal är verkligen ett partipolitiskt ställningstagande.

 

Kyrkan är inte alls skyldig att gilla allting som lagen tillåter. Och inte hindras någon yttrandefrihet av kyrkklockor. Kyrkan står där den står, men nazisterna kan flytta sig utom hörhåll från kyrkan.

 

Och även om nazismen förbjuds - vilket är en uppgift för politiken att göra - så kommer det att förbli tillåtlet att framföra all möjlig gammal religiös vidskepelse, inklusive de villoläror som den officiella kyrkan har tagit avstånd från.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade stora problem med internetuppkopplingen i går kväll. Därför kom avslutningen på inlägget, som jag skrev då, inte med. Det fetstilta kom inte med.

Man måste skilja mellan sak och person. I homosexdebatten har många företrädare för s.k. klassisk kristendom upprepat att "Gud älskar syndaren, men hatar synden". Gud kan skilja mellan sak och person, mellan personen och hennes handlingar. När det gäller nazister skriver prästen däremot på sin blogg att åsikten är en "markör" för personen. Prästen har alltså olika måttstockar för nazisteer och homosexuella, till nazisternas fördel.

I förmiddags fick jag ett mejl med ett våldsamt påhopp (från en person som borde veta bättre) med påstående att jag skrivit att homosexualtet är en synd. Men jag har ju faktiskt inte skrivit att detta är min åsikt. Utan det är något som "många företrädare" anser. Det borde påhopparen har förstått, trots att upplysning om vad de är företrädare för hade fallit bort. Men den personer har jag haft många dispyter om begreppet synd.

För mig är alla människor syndare. Det finns inga syndfria människor. Och synden är ju inte i första hand vissa konkreta handlingar, sådana som man kunde läsa om i frikyrklighetens gamla syndakatologer, utan snarare en konsekvens av syndafallet. När vi försöker göra gott, blir det fel ändå. Men naturligtvis finns det konkreta handlingar, som skadar andra människor. Och till de handlingarna hör all nazistisk verksamhet. Om den i något enskilt fall  inte skadar andra människor, så är den likväl en förberedelse därtill.

De dubbla måttstockarna yttrar sig alltså i rådet till homosexuella att avstå från utlevd homosexualitet, medan rådet till nazisterna däremot är att de ska fortsätta att manifestera nazismen. Detta framgår ju av den prästblogg, som jag kritiserar. Han ställer de goda (t.ex. domprosten, som ding-dångar med kyrkklockorna) mot de onda (nazisterna). Vi och dom. Och "dom" ska inte få finnas här, precis som judarna inte fick finnas i Hitlers rike. Tänka sig:  jämställer nazisterna med deras offer! Och ställer så den retoriska frågan om det blir abortmotståndare och homofober nästa gång.

Den som är abortmotståndare, eller anser att äktenskapet bara är för man och kvinna, etc, etc, måste alltså göra gemensam sak med nazisterna, hjälpa dem med förberedelserna för en ny, stor människoutrotning för att behålla rätten att framföra sina "konservativa" teologiska åsikter. Och då handlar det förstås inte bara om äktenskap och aborter, utan om allting som tillhör "that old time religion", exempelvis jungfrufödseln och försoningsläran.

Men prästen nöjer sig inte med det. Han skriver också om det olämpliga i att förbjuda nazistiska organisationer, att nazister kommer att finnas ändå.  Men detta är ju en lagstiftningsfråga, och har alltså inget med kyrkan att göra.

 

 

Den två månader gamla traditionen att ringa i kyrkklocor under nazistmöten har spridit sig som en löpeld över landet. Vi har nu fått en diskussion om inte all uppmärksamheten kring deras möten gynnar nazisterna. Jag har från början varit "negativ" till dessa klockringningar, men har ändå försvarat klockringningen, sedan jag insett att den inte går att stoppa. Diskussionen om man ska varna eller inte varna för nazismen gynnar också nazisterna, och speciellt när argumentet framförs att kyrkan inte ska markera mot ett politiskt parti.

 

Förutom att nazisterna gynnas av att deras möten uppmärksamma, så gynnas de av diskussionen om hur de ska bemötas. Och slutligen så gynnas de av de ständiga grälen omhur de ska bemötas, att motståndarna rycker ihop med varandra i stället för att vara enade. Även om man inte har valt bästa sättet, så kan det vara bättre att stå enade bakom den linje som har valts, i stället  för att splittras.

 

 

Under sommaren så har en präst, som länge varit en portalfigur för högkyrkligheten, och även profilerat sig som motståndare till politiseringen av kyrkan, kritiserat klockringningen och försvarat nazisternas yttrandefrihet på sin blogg och även upplåtit utrymme på bloggen för synnerligen grov naziproganda, såsom förnekande av förintelsen av judar under andra världskriget. Ett intressant inlägg i en diskussion om vad som egentligen hände? Är det så man tiger ihjäl nazismen?

 

 Det var synd, för nu riskerar prästen att bli gripen av tysk polis för brott mot de tyska antinazilagarna, om han åker till Berlin för att leta efter bevis för sina antydningar om att den nya ärkebiskopen har varit Stasi-agent. Det hade han kanske behövt, eftersom det har öppnats ett disciplinärende mot honom på grund av dessa antydningar.

 

 

 

 

Någon värre nedvärderling av vårdyrkena har jag inte hört. Unge herr Fridolin har återigen visat sin brådmognad. Som ung och frisk torde han inte ha kommit i kontakt med de branscher han talar om. Som en gammal man, som trots ett visst funktionshinder, fortfarande klarar sig själv, men dagligen möter vårdpersonal på väg till mina grannar, vet jag desto mer. Kommunen är fortfarande den helt dominerande arbetsgivaren för den personal, som utför de tunga och personalkrävande arbetsuppgifterna hemma hos de äldre. Men jag får då och då reklamblad från de privata alternativen. "Godkänd av kommunen*", står det.

 

Det är inte fel med valfrihet, om bara kommunen tar ansvar för att jobbet blir bra gjort. Därför tänker jag rösta på Socialdemokraterna, men jag bävar för tanken att Fridolin och hans parti får något att säga till om. Hellre då en allians mellan S och Kd. Men vad jag framför allt tänker på, när jag hör Fridolin uppmana de kvinnliga företagarna att byta bransch, det är alla kvinnoägda småföretag, som utför "sidotjänster", som Fridolin antagligen inte ens har hört talas om, inom vård- och omsorgsbranschen. Fotvården är ett exempel. Ska även dessa kvinnliga enmansföretagare byta bransch?

 

 

Kärnkraftmoståndet får sin näring ur fsöraktet för kunskaper i matematik, fysik, kemi och ekonomi. Hur ska en lärare, som torgför Mp:s demagogi i energifrågan till eleverna, kunna uppmuntra eleverna till att förkovra sig i dessa vetenskaper? För det räcker inte 10.000 kr /mån i lönepåslag till varje lärare. Jag förstår inte heller vitsen med att skolan ska konkurrera med forskningen och industrin om de mest högutbildade, de som har chansen att bli nobelpristagare och har kunskaperna att föra Sverige framåt som industrination.

 

De bör snarare dela sin tid mellan forskningen och undervisningen på akademisk nivå. Att lära grundskolebarn multiplikationstabellen, så att ett livslångt intresse för ämnet väcks, kräver en annan typ av lärare.  Sedan kan man förstås undra varför stödet för fortsatt kärnkraft verkar vara störst bland (relativt) lågutbildade arbetare och bland akademiker med spetskompetens, medan stödet är svagare i mellangrupperna. Det handlar om empirisk (praktisk) och teoretisk förståelse av samma sak, energiproblemet. .

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Såg debatten mellan Gustav Fridolin, mp, och Ebba Busch, kd. Busch anklagade Mp för att vilja stänga privat företagande inom kvinnodominerade branscher. Tja, vård och omsorg är ju inte till för företagarna, utan för vårdtagarna. Och det är väl deras bästa som ska gå i första hand. Men den debatten, vad som är bäst för dem, fick vi inte höra. Fridolin krävde, på sitt vandliga lillgamla sätt, att de kvinnliga företagarna ska omskola sig till mansdominerade branscher.

 

Men alla som har blivit företagare, tänkte kanske inte att de skulle bli just företagare, när de valde ett vårdyrke? Så det är väl bäst att alla arbetssökande bojkottar vårdyrkena.De får väl bli lärare först. Mp vill ju satsa 10.000 kr per mån på varje lärare till lönehöjningar. Inte en krona till eleverna. Läste just om stor arbetslöshet bland elevassistenter. Det är personer som har till uppgift att hjälpa elever med särskilda svårigheter p.g.a. handikapp.

 

Det här med kvinnliga respektive manliga yrken och branscher är intressant. Själv har jag arbetat inom ett par branscher som förr var helt kvinnodominerade, men senare har blivit alltmer mansdominerade. I det ena fallet handlade det om industrialisering och stordrift och i det andra om ett fysikt tung arbete. Den kvinnliga arbetskraften hängde med i c:a 5 år, innan de blev utslitna, vi män den dubbla tiden. Så kan det gå. I könsneutralitetens tidevarv får man emellertid inte tala om biologiska skillnader mellan män och kvinnor.

 

På tal om detta. Mp är att gratulera till att man lyckats få könsneutrala toaletter på Stockholms Centralstation. Undrar vad de kvinnliga resenärerna tycker om det? Jämställdhet för Mp går ut på att kvinnor ska bli som män.

 

En tidigare mansdominerad bransch, som sannolikt kommer att bli kvinnodominerad, om inte Mp sätter käppar i hjulen, är atomfysiker. Det är ju ett jobb som kräver lång utbildning, och det är ju i de jobben som kvinnorna stormar fram. Men Mp är ju ett kunskapsfientligt parti, som ägnar sig åt röstfiske bland lärarena i stället för att satsa på eleverna. Mp:s räknekonster i energibranschen bygger ju mer på demagogi än på matematik och fysik.

Kan det komma ut någon spetskompetens ur detta?

 

 

 

Mystiken ligger fortfarande tät över de påstådda serievåldtäkterna på dagisbarn i Högsby. Vad är det som den misstänkte har medgivit? Faktiska omständigheter, som han inte har förstått är grova våldtäkter? Om det hade varit ett enstaka fall i daghemmets lokaler, hade uppgiften varit lättare att tro på. Men detta stora antal, nu tio, utan att någon i den övriga personalen har märkt något. Har hela gänget åkt in till Oskarshamn och shoppat under arbetstid och lämnat praktikanten ensam med barnen?

 

Det finns de, som tycker att dagiset borde stängas omedelbart, om allt detta har hänt, utan att någon har märkt något. Eller har de sett, men inte förstått att det som har utspelats framför deras ögon har varit grova våldtäkter? Föräldrar har klagat på dålig information från kommunen. Jag surfade in på kommunens hemsida. Det har nog många gjort före mig. Man skriver att polisutredningen står i fokus för kommunen i nuläget, och att kommunens ambition är att underlätta densamma. Kommunen uppmanar alla att vara extra lyhörda om något barn eller någon elev mår dåligt p.g.a det inträffade. Detta är ny information.

 

På startsidan finns rubriken "Barns psykiska hälsa" och klickar man på den kommer man till rubriken "Sexuella övergrepp". Och det som står där är ingen ny information utan det har funnits där åtminstone sedan september 2013. Där står bl.a. "Små barn har inte kunskap om sexuella handlingar på samma sätt som äldre barn eller vuxna. De kan därför inte alltid berätta vad det har varit utsatta för. Däremot kan de säga saker som får oss andra att oroa sig för att någon har utsatt barnet sexuellt." Det gäller alltså att se de små, små signalerna och tolka de rätt. Eller rapportera varje avvikelse i ett barns beteende till någon som är, eller förmodas vara, expert på sexuella övergrepp.

 

En ytterligare information lämnas: "En tonårig som lever i en familj där sex överhuvudtaget inte får förekomma före äktenskapet kan det få mycket svårt till exempel efter en våldtäkt". Det gäller väl inte bara tonåringar, utan även småbarn? Jag skulle tro att det finns många sådana familjer i Högsby i Småland, och de kan ha blivit rejält uppskrämda av kommunens information. Det paradoxala är att sexuell avhållsamhet före äktenskapet framställs som något negativt, och att motsatsen sex före äktenskapet, indirekt framställs som något positivt - om det inte går till våldtäkt. Författarna till informationen har låtit sin egen avoghet mot den lite gammaldags religiösa livsstilen skina igenom.

 

Ett aningen motsägelsefullt budskap alltså. Men detta är ingen formulering som politiker eller tjänstemän i Högsby har knåpat ihop. Utan det har gjorts av någon organisation som uppger sig vara experter på barns rättigheter. En extra tragik i det hela är att kommunens hemsida har ett enormt barnfokus. Man har tydligen haft som en politisk målsättning att locka barnfamiljer att bosätta sig i kommunen, som man därför har framställt som en trygg och säker plats för barn att växa upp på. Oavsett vad som har hänt så har den ambitionen raserats i grunden av den senaste dryga veckans pedofiljakt.

 

 

Tidningarna har lämnat en del information, som TV har förtigit, vad nu det kan vara värt. SVT, som ska vara ett objektivt och opartiskt mediaföretag (public service) har mest ägnat sig åt att förvärra tragedin och piska upp hatet mot den häktade 20-åringen samt hans föräldrar och syskon, som har tvingats gå under jorden på hemlig ort. Pressen har berättat att det började med en anmälan om ett övergrepp på det dagis, där den misstänkte arbetade som praktikant. Polisen bekräftar att detta övergrepp har ägt rum och att de andra övergreppen fortfarande är under utredning. Ett tolfte övergrepp har nu anmälts.

 

Hur grova de misstänkta övergreppen är, det är fortfarande höljt i dunkel av det juridiska fikonspråket. Begreppet "våldtäkt" omfattar även "jämförbara handlingar". Ett sexuellt övergrepp är alltid "grovt" om det begås av dagispersonal, oavsett om själva handlingen är grov eller ej. Man kan ju tro att graden, grov, lindrig eller av "normalgraden" har att göra med hur allvarliga skador som offret har tillfogats. En mamma säger att barnet "mår efter omständigheterna bra". Jag gissar att polisen är förtegen med detaljer för att vuxna inte ska ställa ledande frågor till sina barn, eftersom sådana frågor skulle göra barnens berättelser värdelösa ur bevissynpunkt.

 

Men det är ju å andra sidan beklagligt om panik och hatstämningar piskas upp. Om den misstänkte har pressen berättat att han var med om en svår olycka för tio år sedan, då en bror till honom dödades och han själv var nära att dö. Enligt en uppgift, som dock måste bedömas som mycket osäker har han därefter stannat på en tioårings nivå. Den uppgiften kan vara ägnad att hitta någon förmildrande omständighet. Det borde inte behövas på nuvarande stadium.

 

Det är besynnerligt att han hunnit förgripa sig på så många barn, innan någon började misstänka något. Enligt en mamma hade dörren varit stängd till ett rum, där han bytte blöjor på ett barn. Nog borde väl någon i personalen ha reagerat, eller tyckte de att det var bra att slippa göra jobbet själva?

 

Och så har vi polisen som skjuter ihjäl folk "enligt regelboken", Tre varningar, varav ett är ett eller flera skott i luften, och sedan skjuter man för att döda. Det är besynnerligt att polisen har tid att följa regelboken, det måste ju dock ta flera sekunder, om polismännen eller någon annan befinner sig i akut livsfara. Om en person, som ska gripas, drar fram en pistol och med fingret på avtryckaren siktar på en polis, finns knappast tid att följa någon regelbok.

Mystiken tätnar kring Högsby-pedofilen. Hur kunde han förgripa sig på så många barn, utan att någon såg något? Och hur kom polisen mannen på spåren? Var det genom en anmälan från någon i Högsby eller var det ett resultat av polisens egen spaning på pedofilnätverk eller liknande? Och så råkade man upptäcka att en person, som man spanade på, praktiserade på ett barndaghem. Och då ställs ju frågan om han har förgripit sig på något av barnen där.

 

Mysteriet tätnar ytterligare när man får veta att det från början handlade om nio barn, vara sju hade utnyttjats på arbetsplatsen och två på andra platser i Högsby. Hur kunde man få fram dessa nio barn samtidigt, om det var så det gick till? Det hela börjar förete likheter med pedofilavslöjandet i Uppdrag Ljug i början av veckan. Föräldrar hade laddat upp bilder på sina barn på en sajt. Inget anmärkningsvärt med det, om inte någon hade börjat skriva sexualiserade kommenterer till bilderna. En av bilderna var uppenbarligen tagen i Sverige, och platsen kunde identifieras.

 

Det visade sig att en tidigare dömd pedofil bodde på den adressen, och att det var hans dotter och en kamrat till henne på bilden. Och eftersom expertisen säger att pedofiler inte kan botas, så måste det ligga ett brott bakom den tämligen oskyldiga bilden.. Den knapphändiga information som gavs i programmet om det brott, som den mannen hade dömts för, tydda på att brottet var av den ringa graden. Men man kan ju inte lita på Uppdrag Ljug i något avseende.

 

Har ni hört det förr? Sexuella läggningar kan inte botas. Men man måste väl ändå skilja mellan fall, då detta är önskvärt för att skydda framtida sexualbrottsoffer, och fall när ingen annan kan skadas. Jag vill understryka att när jag skriver "bota", så menar jag inte att personen ifråga måste vara sjuk. Inom sjukvården görs många både medicinska och kirurgiska ingrepp för att ändra någon egenskap hos fullt friska personer, såsom aborter, könskorrigering och plastikoperationer. "Bota" är från början ett religiöst uttryck som betyder att gottgöra en synd.

 

 

Samma dag meddelade tingsrätten i samma stad, att det polisbefäl, som hade beordrat öppning av Hjulstabron med följd att två unga bensintjuvar hade kört ihjäl sig, hade dömts till 50 dagsböter för tjänstefel. Alltså inte för det något grövre brottet vållande till annans död. Tingsrätten motiverar sin märkliga dom med att åtgärden inte var "proportionerlig" i förhållande till det begångna brottet. Därmed har tingsrätten slagit fast att det hade varit rätt att döda bensintjuvarna, om de hade begått ett grövre brott än att smita från betalningen på en bensinstation.

 

 

Men i det aktuella fallet hade polisen på sörmlandssidan med lätthet kunnat spärra den fortsatta flyktvägen söderut. Jag känner till trakterna och vet att södra landfästet av Hjulstabron ligger på en ö i Mälaren, och att det bara finns två broar, alltså bara två alternativa flyktvägar till det sörmländska fastlandet. Vägen delar sig för resten strax norr om dessa broar, och där hade flykten kunnat stoppas av en enda avspärrning.

 

 

Om den, som ska gripas, gömmer sig inne i en byggnad, ska han lockas ut ur byggnaden, så att polispersonalen har honom under full uppsikt under hela insatsen. Andra personer måste föras i säkerhet. Om personen, som ska gripas, försöker springa från platsen, så låt honom springa sig trött, men ha honom hela tiden under full uppsikt. Efter ett tag kommer han att falla ihop av utmattning och kan då gripas.

 

 

 

 

Uppdrag Granskning, som därefter har avslöjat sig själva som Uppdrag Ljug hade i tisdags ett långt inslag om en pedofil i nordvästra Skåne. Större delen av programmet bestod av en intervju med pedofilen, och resten intervjuer med polis och en behandlare (psykolog eller psykiater), som menade att pedofiler inte kan botas, utan möjligen läras att behärska sig. Polisen hade trots långa utredningar inte lyckats bevisa något brott. Men tendensen i programmet var att han var skyldig, bl.a. till övergrepp på sin dotter, som hade omhändertagits av socialen.

 

Att polisen hade misslyckats förklarades bero på att den tidigare dömde mannen, sedan han avtjänat straff för det brottet, varit för smart för att ertappas med något brottsligt. Intervjusvaren lästes upp av en skådespelare, eftersom mannen fruktade för sitt liv, om någon skulle känna igen rösten. Existerar han över huvud taget?

 

Däremellan kom Debatt om det kommande dolda kameran - programmet i biktsituationer, där den ansvarige utgivaren för Uppdrag Granskning, som jag därför kallar för Uppdrag Ljug, visade sig ha en mycket liberal syn på journalisters rätt att ljuga för att avslöja "missförhållanden". Som torde framgå att mitt inlägg Uppdrag Ljug, så har falska bögar själva konstruerat det missförhållande som avslöjades (eller rättare sagt kommer att avslöjas, för programmet är ju fortfarande inte sänt).  Journalister har ljugit att de är homosexuella och att de har lidit av denna läggning.

 

Och så avslutas veckan med pedofilen i Högsby, som misstänkt för grov våldtäkt på elva barn på ett daghem, några så unga som bara 2 - 3 år. Om det är fråga om verkliga våldtäkter, d.v.s. penetration, så måste ju barnen ha blivit svårt skadade även rent fysiskt. Men det vet vi inte. Det har inte sagts i nyhetssändningarna. Det juridiska begreppet våldtäkt avser ju numera flera olika typer av sexualbrott, bl.a. det som förr kallades sexuellt utnyttjande av underårig (d.v.s.person under 15 år). Jag vet inte om brottsoffrens mycket låga ålder i detta fall räcker för brottsrubriceringen "grov", eller om den misstänkte pedofilen verkligen har gjort grova saker med barnen (t.ex. utsatt dem för våldtäkt i ordets egentliga mening).

 

Har barnen bara fått psykiska skador, och hur allvarliga är de, eller har de även fått psykiska skador? Och hur påverkas så små barn av sexuell beröring, om nu det är det enda som har förekommit? Och hur påverkas de av rollen som brottsoffer, exempelvis av de förhör som kommer att hållas med dem och de kan få uppfattningen att de själva har gjort något "fult". Frågan är ju vad de har utsatts för.

 

Kommer ni ihåg Alexandra-mannen, som mutade sig till sex med flickor i 13- 14-årsåldern med dyra presenter, resor och hotellvistelser? Jag såg ett TV-program om detta. Trots att programmakarna verkligen ansträngde sig att framställa flickorna som svårt skadade offer för denna uppvaktning, så framgick det ganska tydligt av programmet att det snarare ar rättegångarna som hade tillfogat dem deras svåra psykiska skador. De hade ju frivilligt medverkat i något, som var mycket skamligt, och hade alltså själva tagit på sig skulden för detta. De hade utsatts för psykisk våldtäkt av domstolen. Ändamålen helgar  medlen? Men visst var det viktigt att Alexandra-mannen åkte dit.

 

Nu drabbas ett helt samhälle av pedofiljakten. En sak är dock säker. Den här mannen ska aldrig mer arbeta med barn. Vilka påföljder han i övrigt ska drabbas av får den fortsatta utredningen och rättegångarna visa.

 

 

 

.

 

 

 

Den person, som jag försiktigtvis kallat "regeringen" i inlägget om äktenskapet blånekar på sin blogg till att hon någonsin velat förbjuda kyrkvigslar och hänvisar till att hon själv gift sig i kyrkan. Men vad bevisar det? Det var ju nästan ett halvsekel innan de samkönade kyrkvigslarna kom på tapeten. Hon har alltför många gånger sagt att prästerna borde fråntas vigselrätten för att några av dem inte vill viga samkönat, för att jag ska minnas fel, senast i samband med de ytterst vinklade och delvis lögnaktiga reportagen i SvD nyligen om en kyrkoherde som helst enligt reglerna hade ordinerat en annan präst att förrätta vigseln.

 

Det är en bra ordning, som man har i Svenska kyrkan. Men innan beslutet togs, försökte en katolsk lekman lura på de Svk-präster, som var mot beslutet att samkönade par skulle få gifta sig i kyrkan, att kräva att kyrkvigslarna avskaffas, enligt den modell som råder i en del s.k. katolska länder efter franska revolutionen, då den revolutionära diktaturen ("jakobinerna")  försökte krossa även kyrkan. Metoden var dels att tvinga ut alla präster som soldater i kriget, utan att först ge de någon soldatutbildning, så att de dog. Och dels att göra alla kyrkliga förrättningar till en juridisk nullitet.

 

 

Vid begravningen av den franska socialistledaren och EU-dignitären Francois Mitterand 1996 hade frun och älskarinnan suttit intill varandra i kyrkan och gråtit tillsammans, något som ansågs otänkbar i det lössläppta Sverige. Detta kände jag till, när den svenska katoliken "Bengts blogg" drog igång kampanj med tentakler ända in i regeringen för att avskaffa kyrkvigslarna juridiskt även i Sverige.  Katolska kyrkan behöver minsann inte "statens stöttor" för att hålla äktenskapet i helgd, menade Bengts blogg.

 

Samtidigt som homoäktenskapsmotståndarna inom Svenska kyrkan, anförda av en katolik, vars ekumeniska intresse går ut på att underblåsa motsättningar i Svk, ville slippa vigselrätten, för att inte avslöjas som "homofober", gick anhängarna, anförda av den prästvigda politrucken Helle Klein till angrepp mot kyrkans vigselrätt från motsatta hållet. Jag hörde henne i Pride House 2009, där hon och den nuvarande Skara-biskopen Åke Bonnier diskuterade det kommande äktenskapsbeslutet. Fastän de var överens i sak, var de som dag och natt i sin debattstil. Bonnier lågmäld och Klein skrikig och hatisk. Hon ville straffa hela kyrkan för några enskilda prästers inställning. Den person, som jag kallade "regeringen" i mitt förra inlägg om äktenskapet har berättat att hon också pläderade för att kyrkan skulle fråntas vigselrätten.

 

Argumentationen  från båda sidor gick ut på att vigselförrättningar är myndighetstutövning, och att den som inte vill viga ett visst par bryter mot bestämmelsen att myndigheter ska behandla alla lika. Jag undersökte detta mycket noga och fann att det kan riktas allvarliga invändningar mot resonemanget. Frågan är ju var går gränsen för vad som är myndighetsutövning.

 

 

Varför ville jag då att kyrkan skulle behålla vigselrätten, trots att jag själv vid den tiden fortfarande var motståndare till samkönade kyrkvigslar?

 

 

 

 

 

Människor kan alltid välsignas, men inte juridiska arrangemang mellan människor, vilka inte har ett direkt stöd i Skriften.  Men det är få som förstår den lilla detaljen. De flesta uppfattar nog en välsignelse som en bagatell jämfört med en vigsel. Det skulle framstå som mycket besynnerligt, om samma präst som tycker att det är okej att välsigna hela skolklasser vid skolavslutningar i kyrkan, skulle neka att välsigna två enskilda människor, som just har gift sig. Och visst skulle det låta konstigt i de flestas öron "Jo, jag kan välsigna er två, men inte ert äktenskap"?