Är de sjuka?
Jovisst, det är bekvämt att skylla ifrån sig, att framställa sig som offer för en sjukdom!
Rekommenderad läsning: Alkoholismen - en sjukdom?, utg 1953, förf. Ivan Bratt.
"De är inte farliga när de har en drog i sig - men den här var sjuk".
Frälsningspiller?Jag minns så väl vad som stod i reportaget i tidningen Dagen för några år sedan. En LP-medarbetare hade blivit misshandlad av en "före detta" missbrukare. Den förmodade fördettingen skulle lämna behandlingshemmet, när han plötsligt kom in på expeditionen och krävde pengar. Vad han skulle ha pengar till var solklart: knark.l Så framgångsrik hade behandlingen varit! När medarbetaren svarade att det fanns inga pengar, blev den förmodade fördettingen desperat och grep tag i en sax, som han hotade medarbetaren med.
Tyvärr krävs inloggning för att få fram reportaget. Därför kan jag inte ge en länk. Men jag minns artikeln dels eftersom jag var väldigt aktiv i drogdebatten då, och dels därför att LP-medarbetaren hade sagt till tidningen just det som står i rubriken. Droger är inte farliga. Droger är frälsningsmedel!
Vad som lurar drogliberalerna i den s.k. nykterhetsrörelsen är att kroppen anpassar sig till drogerna. Så att det blir en rekyleffekt när halterna i kroppen sjunker. Det är precis som när man trycker ihop en spiralfjäder och sedan släpper den. Fjädern slår tillbaka. Det hade inte hänt om man inte hade tryckt ihop fjädern. Men det är alltså när trycket försvinner som fjädern slår tillbaka.
Att fjädern har varit ihoptryckt är alltså orsaken till att den rätar ut sig och slår tillbaka.
Googla på ordet "rebound" så får du se hur droger och vissa mediciner har denna effekt. Det är stora svårigheter att sätta ut sådana mediciner. Och det måste man ju göra när behandlingen har lyckats, för annars blir rekyleffekten ännu värre. Det säger sig självt att sådana mediciner måste användas med stor försiktighet, om de över huvud taget måste användas. Att användningen av alkohol och illegala droger skulle vara "självmedicinering" mot någon sjukdom är rent nys. De botar helt enkelt inga sjukdomar.
Rekyleffekter är symtom på beroende. Drogbehandling måste ha till mål att bryta beroendet, och inte att hålla rekyleffekterna i schack genom något slags kontrollerat missbruk. Det är dessutom rent bedrägeri att kalla kontrollerad droganvändning för helande och underverk.
Beroende av droger är ingen sjukdom utan en naturlig anpassning av kroppen till tillförseln av ett gift.
Äntligen: Min epostadress
Det har hittills bara varit möjligt, om man inte tillhör den snäva personkrets som känner till min privata epostadress, att få kontakt med mig genom att skriva en kommentar och be mig ta kontakt. Anledningen är att jag inte har velat lämna ut min privata epostadress, som jag nu har haft under ett par år. Innan dess hade jag en annan epostadress, men den hackades av sverigedemokrater, som gick in och raderade bevis för att brottslig verksamhet.
En känd missionärsson, som har ledande uppdrag för sverigedemokraterna hade skickat grovt förtal till flera personer, varav en hade skickat vidare till mig. Samma missionärsson, som alltså har varit ute med sin pappa på missionsfälten och sett hur lata och kriminella de blivande invandrarna är redan innan de emigrerar till Sverige, hade även skickat mejl med rasistiskt innehåll direkt till mig. Det är dessa mejl, som har raderats för att de inte skulle kunna användas som bevis i rättegångar om förtal och hets mot folkgrupp. Samma sd-potentat har nu polisanmälts av en partikamrat för förtal mot denne.
Dessutom har sverigedemokraterna polisanmälts för dataintrång av en tidigare medlem, som har barn tillsammans med invandrarkvinna. Denne person hade blivit medlem i sverigedemokraterna efter skilsmässa från denna kvinna på grund av för stora kulturella skillnader för att äktenskapet skulle fungera. Om hon inte att hade kommit till Sverige, hade han naturligtvis inte gift sig med henne, utan hade kanske hittat en svensk kvinna. Så kan man förtås också resonera. Kulturskillnader men inte rasskillnader. Men som medlem i sverigedemokraterna hade han fått negativa kommentarer om sina barns hudfärg, och därför gått ur partiet. Varefter mejl i hans privata epost hade raderats av hackare.
Jag har nu alltså skapat en särskild epostadress för bloggläsare, som inte har tillgång till min privata epostadress. Så att ni kan skicka meddelanden, som ni vill ska stanna mellan oss. Jag är naturligtvis mycket intresserad av eventuellt förtal mot mig. Vi står ju i början av en valrörelse och jag tänker inte tiga om vilka partier jag tycker illa om. Och det har ju hänt förr att kritiserade politiska motståndare har försökt tysta mig genom just förtal. Det står klart att en del av det förtal, som sverigedemokraterna har spridit, ursprungligen kommer från kristdemokraterna och har samband med min kritik drogliberalismen i kd.
Då personer som själva är heltnykterister faktiskt menar att alkohol och illegala droger är medicin mot en bakomliggande sjukdom, som gör "de sjuka" kriminella och våldsbenägna. Nackdelen med alkoholen och de illegala drogerna skulle alltså vara den ojämna (och osäkra) tillförseln med åtföljande mer eller mindre kraftiga humörsvängningar - samt kroppsliga biverkningar. Och då skulle botemedlet vara läkarsförskrivet knark i väl avpassade doser, som ska tas livet ut. Så är missbrukaren "härligt frälst" från sin "sjukdom", hallejuja!
Därför skulle jag osynliggöras och frysas ut i både politiken och församlingslivet, och detta tarvade ju en "förklaring". Nåväl, nu har jag alltså skaffat en särskild epostadress för mina bloggläsare. Lägg märke till att epostadressen har en snarlik uppbyggnad som bloggadressen. Lätt att komma ihåg!
Min bloggadress: larsflemstroms.blogg.se
Min epostadress: [email protected]
Kontakt
[email protected]
Skriv av eller kopiera och klistra in i adressfältet i din epost! Om du vill skriva kommentarer, som ska ses av andra, skriver du som vanligt i kommentarfältet under inlägget, som du vill kommentera. Klicka på Kommentarer.
Vilken teologi har de f.d. missbrukarna?
Det kursiverade stycket här nedanför är citerat från en annan blogg. Jag lyckas dock inte återfinna inlägget på den bloggen, och därför lägger jag inte ut någon länk. Men det var ju bra skrivet! (Citat är något förkortat.)
"Var finns offren för missbrukarnas framfart bland medmänniskorna? Jag har skrivit det förr, och jag vill upprepa det idag; Varför sjungs det ständigt lovsånger över människor som garanterat har gjort andra människor så mycket ont? De f d missbrukarna. Själv hör jag till dem som har drabbats. Under bortåt tjugo år levde jag i ett av- och till relationshelvete med en man med alkoholproblem. En stor del av tiden var på distans med anledning av våra bostadsorter. Du skadas för livet, jag lovar dig! I sådana relationer ritas alla kartor om. Ingenting som gäller i "normala" relationer gäller längre. Du vet inte vad som är lögn och vad som är sanning. Du vet inte om ni ska träffas, när ni planerar att träffas, eller om spriten tar överhanden i sista minuten. "
Jag håller fullständigt med om att de f.d. missbrukarna höjs alldeles för mycket till skyarna. Som f.d. medlem i Kristdemokraterna har jag fått känna på det. Det är naturligtvis en stor "vinst" för samhället, när kriminella missbrukare upphör att vara kriminella missbrukare. Men är det ingen vinst alls för samhället, att vi övriga - trots svåra motgångar, som vi kanske har drabbats av - över huvud taget inte hamnar i missbruk? Vilka är de verkliga hjältarna? Men både i kd och frikyrko-Sverige, och nu tydligen också i Svenska kyrkan, verkar teologin vara "ju värre syndare - desto härligare frälsning - och desto bättre uttolkare är man av Guds vilja."
Vilken "teologi" står de f.d. missbrukarna för? Ja, i det fallet kan man nog tala om "heresier".
Så nu ska inte nattvarden vara ett sakrament längre i Svenska kyrkan, för att ta ett exempel. Det var säkerligen riktigt vin i den första nattvarden, som Jesus serverade lärjungarna innan han korsfästes. Men den sakramentala tanken, att tid och rum utplånas, så att vi deltar i samma nattvard som lärjungarna, med Jesus personligen närvarande, är alltså mogen för skrotning. För att de f.d. missbrukarna ska kunna jobba som präster utan att få återfall i missbruk av nattvardsvinet.
Borde de inte nekas prästvigning, på samma sätt som pollenallergiker nekas prästvigning för att de tål blommarna vid begravningar? Blommarna på kistorna är ju ändå inget sakrament!
Alltid på en söndag!
Bräkne-Hoby kyrka, Blekinge
Men det är ju inte kyrkan, utan det stora varuhuset, som gör reklam för att man har söndagsöppet, genom en lätt anspelning på filmen "Aldrig på en söndag".
Om alla Sveriges kyrkor ska ha öppet en speciell dag och tid, så är det väl under traditionell högmässotid, dvs söndag kl 11.00, vare sig det är gudstjänst eller inte. Varför är det möjligt att hålla kyrkorna öppna under icke-gudstjänsttid på vardagar, men inte på söndagar?
En första förutsättning för att man ska lyckas sälja sina varor eller tjänster, är väl att ha öppet och tala om när? Och det ska sägas på ett sätt, som folk minns. Även om de inte är intresserade när de nås av budskapet. Ifall de blir intresserade senare.
Medtag kaffekorg - eller åk och bada!
I år råkade nationaldagen vara en söndag, och hela församlingen hade åkt i väg och firat svenskheten med frilutfsgudstjänst och biskopstal i landsskapets klosterruin. Detta är typiskt svenskt. I andra länder firar man mässa i klosterkyrkan. I Sverige dricks nationaldrycken kaffe i klosterruinen. Och till kaffet äts kaffekorg. Också typiskt svenskt. I andra länder äter man korgens innehåll. Nationalromantiken står som spön i backen. Som en modern dalamålning från höskörden, där hela familjen och den inhyrda arbetskraften sitter på en filt och inmundidar kaffe och kaffekorg. Arbetas görs det inte!
En "gudsvind" drar fram över slåttervallen och samlar höet på hässjorna, torkar det blixtsnabbt och lastar det på vagnar, som dras till höladorna av en höskrinda som dras av Brunte och Blacken, en brun och en vit häst. Och i klosterruinen håller biskopen tal över det obefintliga svenska kulturarvet. Både kristendomen, klosterväsendet och konstarten nationalromantik kommer från Sydeuropa.
Men visar inte italiensk nationalromantik något annat än en röd stuga med vita knutar under björken nere vid sjön, där rödbrokiga kor betar? Och visst är det samma konstart, nationalromantik, som visar ett beduintält under palmen ner vid oasen i öken, där kameler betar. Nej, något som kan identifieras som svensk nationalromantik finns inte!
De katolska bloggarna glöder av indignation för att även Sverige firar nationaldag (förr var det ju Svenska Flaggans Dag) - dessutom på årsdagen av Gustav Vasas seger över påvens bundsförvant Kristian Tyrann. I stället ska vi fira "globaldagen". Det kan de ju börja med, byta ut nationaldagen mot globaldagen, i något land med katolsk majoritet, exempelvis Frankrike. Så kan vi importera den traditionen till Sverige också. ALLT som vi tror är genuint svenskt, exempelvis korset på fanan, är ju importerat. Om det är lika dåligt ställt med den egna tankeförmågan i andra länder, är det oförklarligt att något enda folkslag i världen har lyckats lyfta sig över apstadiet.
Innan Vietnam återförenades, vilket skedde omedelbart sedan USA lämnat Sydvietnam, fanns i Sydvietnam en nationell befrielsefront som hette FNL. Och FNL-flaggan var lika blå och röd som en svensk riksdag, med gul stjärna i mitten. Det var en fosterländsk genuint svensk gärning att stödja FNL! Ja, det var så genuint svenskt så att svenska FNL-aktivister trodde att segern över USA vanns genom studiecirklar i Maos ijlla röda (- den asiatiska varianten av Luthers lilla katekes) utan att ett enda skott avlossades!
Men inom denna genuint svenska FNL-rörelse fanns ju dom, som gastade om att Vietnamkriget skulle bli den gniskta som skulle tända en världsbrand, så att hela världen blev en socialistisk einhetsstat! Dessa personer sitter nu som ledarskribenter i den borgerliga pressen och hyllar globalismen - och förnekar allts svenskt. Bara importgods!
Ho Chi Minh var en borgerlig nationalist - en vietnamesisk Gusta Vasa! Parallellen anfördes ofta - därför skulle vi stödja det kommunistiska Nordvietnam och dess bundsförvant i söder, FNL. Vilket alltså bemöttes med invändningar av de "sanna kommunisterna" - som numera har draperats sig i den andra färgen på FNL-fanan.
Högmässan, som skulle ha hållits kl 11.00 var alltså inställd, och "hela" församlingen hade redan kl. 9.30 åkt till nationaldagsfsirandet med biskopen i klosterruinen. Firandet började kl. 11.00 och pågick under några timmar och avslutades med förtäring av kaffe och kaffekorg i gröngräset, innan hemresan anträddes. Varefter deltagarna kunde äta en försenad lunch hemma.
Det mest problematiska med att ha högmässa kl 11.00 är att det är normal lunchtid, och det problemet blir förstås värre när hemresan tar tid. Något besök på badstranden torde inte hinnas med -utom möjligen för dem som tagit sig till klosterruinen med egna fordon. De, som varit med tidigare år, har kanske visa av erfarenheten tagit med sig rejäla smörgåsar.
Hade det varit en frikyrka, hade man haft både lunchtält och kaffeservering. Ingen hade behövt ta med sig egen kaffekorg. Ingen hade behövt avstå från att åka för att han /hon inte haft med sig egen proviant. Och nog hade man haft åtminstone en enklare gudstjänst i sockenkyrkan för dem som hellre hade åkt och badat än offrat hela dagen för att höra biskopen?
Stängt pga öppenhet
Fördemokratisk tid är väl ungefär detsamma som tidigmodern tid? Och naturligtvis måste kyrkan byta religion nu, när vi går från tidigdemokratisk tid till sendemokratisk (eller varför inte: postdemokratisk) tid? Och då kan man ju inte fortsätta med högmässa kl. 11.00. Nej, det är väl bäst att slopa söndagen helt och hållet? Under franska revolutionen (som våra svenska katoliker är särskilt förtjusta i) införde man tiodagarsvecka. Och då blev det vilodag bara var 10:e dag. Det gillade inte de "arbetande massorna", som hade spillt sitt blod för att störta den gamla regimen. Men det var ju inte deras revolution, utan den "uppåtstigande borgarklassens" revolution. Den jordägande adelsmannen ersattes av den moderna kapitalisten. Och som en följd av detta skulle hantverkaren komma att erästtas med industriarbetaren, som tillverkade identiska produkter i långa serier.
Söndagen som vilodag kom emellertid att överleva både franska revolutionen, sedan man återgått till sjudagarsvecka, och industrisamhället. Men nu är det alltså dags. Svenska kyrkan, som följer med sin tid, tar oss nu med in i den senmoderna och efterdemokratiska tiden, då samhällets gamla stöttepelare - arbetarklassen - har blivit arbetslös och onyttig. Men det kan vi förstås ha delade meningar om. Andelen bönder har dock sjunkit från 90 % vid industrisamhällets början till 3 % av befolkningen. Och visst sjunker andelen arbetare.
För första gången i historien sjunker alltså vad som inryms i begreppet "de arbetande massorna" som andel av befolkningen. Och den händelsen måste firas med ett religionsbyte i Svenska kyrkan. Och det föregås av att söndagen slopas som vilodag. Finns det numera någon som vilar på vilodagen?
Nejdå. och det är lätt att högmässan kolliderar med andra fritidsaktiviteter. Mär högmässan. och eventuellt efterföljande kyrkkaffe är avklarat, har en stor del av söndagen, som är veckans andra lediga dag, gått. Även denna dag, under vilken jag skrivit detta inlägg har snart gått. Jag fortsätter diskussionen om söndagen i nästa inlägg.
Ändrad relationsstatus
Min fästmö har skrivit på sin blogg (gissa länk i spalten till höger) att hon har en ändrad relationsstatus. Hon lever numera i ett förhållande! Sedan hon offentliggjort denna "nyhet" frågade hon mig om jag kan godkänna att hon har skrivit så! Vad säger man när man blir ställd inför fullbordat faktum? Men jag är inte sämre själv, vad gäller initiativförmåga: Jag fortsätter alltså att kalla min fästmö för "min fästmö" utan att be om lov! Men nu vet ni det: I det jämställda Sverige är det kvinnan som friar till mannen, och inte tvärtom!
Och i den jämställda Svenska kyrkan ska inte kungen lämna över sin dotter till "mannen av folket". Det har ärkebiskopen sagt. Eftersom det vore att avslöja en statshemlighet, gissar jag. Att vi har förmyndarstyre, precis som någon gång under 1600-talet, när kungen var för ung för att bestämma själv. Men visst är det så, i det nutida Sverige, att folket representerat av regeringen bestämmer över den blivande monarken! Statsminister Fredrik Reinfeldt har ju givit sitt tillstånd till kronprinsessan att gifta sig med herr Daniel!
Och visst är det regeringen som bestämmer vad kungen får säga offentligt! Sedan må nyrojalistiska Aftobladet protestera och kräva att kungligt envälde ska råda, om manarken är en kvinna! Leve den rojalistiska feminismen!
Nåväl, min lillasyster (som absolut inte accepterar att kallas så) har lovat att leda mig fram till altaret och överlämna mig till min fästmö, om det skulle bli så.
Nu menar jag att det är hög tid för Svenska kyrkan att ändra vigselordningen.
"Ingå äktenskap" ska ändras till "Vill du ingå i det heliga matriarkatet?"
Och beträffande frågan vem som ska leda fram vem, föreslår jag:
1) Om det är två unga oskulder, som ska gifta sig, ska bruden ledas fram av sin far, och brudgummen av sin mor.
Efter dem kommer brudens mor tillsammans med brudgummens far.
2) Om de, som ska gifta sig, har gemensamma barn, ska de gå fram tillsammans, följda av sina gemensamma barn, och bakom dem kommer brudens far tillsammans med brudgummens mor och därefter brudgummens far tillsammans med brudens mor.
3) Om någon av dem, som ska gifta sig har barn med någon annan än den han /hon ska gifta sig med, ska
bruden ledas fram av sin äldsta son och brudgummen av sin äldsta dotter.
4) Om två män ska gifta sig, ska båda ledas fram av sina mödrar.
5) Om två kvinnor ska gifta sig, ska båda ledas fram av sina fäder.
6) Om brudparet inte haft råd att bjuda in ens sina närmaste, kan de ledas fram av exempelvis kyrkvaktmästare och kantor, i föräldranas etc. ställe.
Anm:
Det står i Bibeln att en man ska överge sin mor och hålla sig till sin hustru. Därför är överlämnandesymboliken viktig.
Att brudens mor går tillsammans med brudgummens far, symboliserar givetvis den informella förening som ingås mellan två släkter.
Om någon av dem som ska gifta sig saknar en mor eller far i livet, får deras uppgift övertas av bror eller syster eller annan släkting.
Att den som har barn i ett tidigare äktenskap eller förhållande, leds fram av ett av dessa barn, symboliserar givietvis att arnen har accepterat sin mors eller fars nya make /eller maka.
Kyrkomötet har bestämt att samkönade par får gifta sig i kyrkan. Det kan man tycka är bra eller dåligt, men en ordning måste ju därmed finnas för sådana vigslar också. Och samma gäller givetvis om någon gifter sig för andra eller tredje gången. Men vi måste respektera att det alltid är den enskilda präster, som avgör om han /hon vill viga. Samt att "vigselvilligheten" inte får vara avgörande för rekryteringen av präster. Prästreryteringen bör i stället enligt min mening spegla kyrkans tro - och den är som bekant ganska differentierad. Och "gammaldags" tro får inte sättas i strykklass! Vilket det nu finns tydliga tendenser till...
------ x -----
Jag har läst en broschyr, som har utgivits av den kyrkliga samfälligheten, med råd till blivande brudpar. Att följa dem råd, skulle kosta minst 100.000 kronor. Visserligen mindre än vad ett prinsessbröllop kostar. Men om det är uttryck för Svk:s nya syn på äktenskapet, finns det anledning att protestera!
Om man trots dryga kyrkoavgifter måste lägga upp 10.000-tals kronor för att utnyttja kyrkans tjänster, är det föga förvånande att antalet kyrkvigslar minskar. Och att folk går ur kyrkan! Och det är väl knappst dem, som kan spendera hur mycket pengar som helst, som behöver råd. Det finns ju gott om profana festarrangörer som kan hjälpa till med det. Jag saknar verkligen en broschyr om "enkelt kyrkbröllop - bara för er två (och evt era närmaste)".
Kyrkvigseln får inte bli något slags "skolavslutning i kyrkan".
Kyrkvigseln får inte heller reduceras till något slags "bekräftelse" av brudparets kärlek till varandra. Men det är väl själva symboliken i kravet att brudparet alltid ska gå fram tillsammans. Vigseln blir då slutpunkten på något snarare än början på något. Det är skillnad mellan välsignelse och vigsel.
Accepterar man inte att kyrkvigseln är något mer (ett sakrament eller åtminstone något som liknar ett sakrament) kan man gifta sig borgerligt. Men det är dags att avskaffa kommunernas vigselrätt, och överlämna vigslarna till den ideella sektorn. Naturligtvis anser jag att förbundet Humanisterna, som redan har börjat med dop och konfirmation i den ateistiska tron, även ska få vigselrätt. Det är dags att göra rent hus med den felaktiga föreställningen att vigselförrättning skulle vara myndighetsutövning!
Vad gör en akademiker?
Ett av mina många universitet. Men den mesta tiden körde jag en gammaldags lingrävmaskin. Och det är jag riktigt stolt över, för sådana är inte lätta att köra. Jag fick en vecka på mig att lära mig köra lingrävmaskin - utan någon handledning. Och det var med hjärtat i halsgropen, för det kändes som om maskinen skulle slå runt, innan jag lärt mig att bromsa skopan när den skulle tömmas. Med en sådan maskin som synds på bilden finns inte den risken. Det kom yngre killar med betyg från maskinförarutbildning, men de lärde sig aldrig att köra lingrävmaskin. För det hade de inte fått utbildning i. Innovationsförmågan hämmas, när folk utbildas i allting. Det finns numera knappast några autodidakter d.v.s. självlärda människor. Vad gör en icke-autodidakt när han möter ett tidigare okänt problem? Varken arbetare eller företagsledare vet vad de ska göra. Vad händer med en nation utan auto-didakter? Se bara på Sverige, som nu är rejält i utförslöpan som industrination! Vad gör att en människa är en akademiker?
Det kan man ju undra när varje skolunge kallas "student", och det finns ett "universitet" i varje kommen och snart i varje by med bredbandsuppkoppling och det ges universitetsundervisning i "slagrutevetenskap". Det går ut på att hitta vatten med hokus pokus. Jag tog mig faktiskt för pannan, när en elektriker med utbildning i denna "vetenskap" letade efter jordledningar med pinnar, som han höll i händerna! När folklig vidskepelse har blivit "vetenskap" så är väl alla akademiker, ja rentav professorer?
Jag har sett gamla lantarbetare med sex-årig folkskola undervisa blivande professorer i folklivsforskning i konsten att bygga gärdesgårdar utan spik och ståltråd, som var dyrt för fattiga torpare förr i tiden.
Själv instämmer jag helhjärtat med den författare som skrev "Gruvan var mitt universitet". Mitt i livet hade jag ett löpande band-jobb, som långtifrån gav den intellektuella stimulans som varje människa född med hjärna behöver. Det går nämligen inte att stänga av hjärnan. Den måste sysselsätta sig med något. Eftersom jag var fackordförande var detta det perfekta jobbet för mig.
Jag använde tiden till att tänka ut så mycket jävelskap för företagsledningen, att densamma ville omplacera mig till ett mer kvalificerat jobb, som råvarukontrollant. Jag ville inte, och det blev en facklig konflikt med central förhandling. Jag vek mig inte, så förhandlingen slutade med att arbetsgivaren sa: "Du får som du vill, men om du ångrar dig kommer du inte att göra karriär i det här företaget." Förbundet jublade, för man tänkte göra mig till ombudsman.
På den tiden hade jag en del orealistiska föreställningar. Jag trodde stehårt på varje människas begåvning. Och jag tror fortfarande stenhårt på att Sveriges framgångar som industrination i det förgångna, berodde på bristen på högre utbildning, med följd att arbetare rekryterades till ledande uppgifter i både näringslivet och politiken. Men jag trodde att man kan vara arbetare, som står vid en maskin hela dagarna, samtidigt som man är verkställande direktör för ett stort företag. Jag tänkte inte på att dygnet bara har 24 timmar. Jag har många gånger i livet överansträngt mig så allvarligt så att livet gått ner i slow motion under flera år.
Så kan man inte leva om man har ledande uppgifter. En verkställande direktör kan inte ägna flera timmar åt att jaga de absolut lägsta extrapriserna på daglivaror, vilket jag har gjort många gånger. Under samma tid, som går åt till att sänka matpriserna med några tior, kan en VD spara miljoner åt sitt företag. Därför måste en VD i ett storföregag ha en hög lön (men det får vara måtta på det också), vilket jag inte alls begrep, när jag kämpade för lika lön åt alla och total arbetsdelning.
Visst kan det vara ett behagligt liv att leva på stor fot, men det kan också vara en bra hushållning med ledande personers tid. Det kan vara bättre att sänka företagets utgifter än sina egna. Och jag är säker på att Toblerone-affären inte hade inträffat, om Mona Sahlin trots sin höga lön inte hade behövt leva som sina kvinnliga väljare. Även ledande sossar har ett behov av "hushållsnära tjänster" för att orka med. Men frågan är vem som sk betala.
Och jag blev riktigt arg när biskopen i Växjö (han hette Anders Wejryd) med en årsinkomst på 720.000 kr krävde att Sveriges bönder skulle sänka sina inkomster för att visa solidaritet med sina kollegor i andra länder. För bönder är en yrkeskår som verkligen är både arbetare och verkställande direktörer. Få bönder har numera råd med anstställd arbetskraft. Kunde inte Wejryd ta initativet till en kraftig lönesänkning för biskopar och kyrkoherdar till komminister-nivå?
Den radikala delen av medelklassen föredrar pseudofrågor som klimathotet framför klasskamen. Rädda som de när för att sätta något i rullning, som kan utmynna i en revolution. Ett utmärkt exempel är makarna Myrdals ansträngninar för att tämja arbetarrörelsen genom att ersätta kampen mot kapitalismen i samhället med kampen mot de patriarkaliska strukturerna i familjen, som skulle undermineras som samhällsinstitution.
Och Svenska kyrkan pratar hellre om jämlikhet i kungafamiljen än om de växande klasskillnaderna i det svenska samhället. Och hellre om klimathotet än om jungfrufödseln. Sina teologiskt ledande uppgifter missköter de högsta hönsen i kyrkan så grovt, så att de inte är värda någon lön alls. De borde använda sin tid till att jaga extrapriser i varuhusen i stället, som vanliga arbetslösa tvingas göra! Så fick även detta inlägg en kyrklig anknytning.
Jag har läst några terminer vid universitet, och bl. a. lärt mig historievetenskaplig forskningsmetod och källkritik. Och därför underkänner jag den s.k historie-kritiska bibelforskningen som ovetenskaplig! Och jag har arbetat i ett akademiskt yrke under tre och en halv månad (under hela mitt liv) som s.k. obehörig lärare. Eureka - jag är akademiker!
Det är ju inte fint längre att vara arbetare, vilket det däremot var under tiden c:a 1968 - 1975. Trots att det var under den tiden, som arbetarklassens politiska inflytande krympte ihop till nästan ingenting! Arbetarklassen ersattes av "akademikerproletariatet" och de kommunistiska sekterna lovade att göra en "klassanalys" som skulle bevisa att det nya "akademikerproletariatet" hade halkat ner i arbetarklassen - även om de så var professorer och docenter eller kutlurskribenter i de borgerliga pressen.
Jag har varit kollektivansluten sosse, och jag har blivit anklagad för att inte vara "riktig socialdemokrat" för att jag inte hade gjort ett individuellt val att bli socialdemokrat. Och att pappa var akademiker låg mig i fatet. En riktig socialdemokrat är en person, vars far är arbetare. Det har jag fått höra många gånger! Men jag är sannerligen inte uppvuxen i någon högborgerlig miljö. Och mina anfäder var arbetare redan under 1600-talet Och troligen ännu längre bakåt i tiden, men då bodde "vi" inte i Sverige, utan i den första delen av Europa (Flandern) som gick över från hantverksmässig till industriell produktion. Det skedde redan under 1300-talet.
Så jag borde väl ha den rätta "genetiska" bakgrunden för en "riktig socialdemokrat". Men när jag för en tid sedan hade bestämt mig för att gå tillbaka till socialdemokratin vägrades jag partimedlemskap för att jag är medlem i en opolitiska nomineringsgrupp i kyrkovalet. Det är numera skillnad mellan att vara "socialdemokrat" (det kan man vara utan att vara medlem) och att vara medlem. Det har väl den nya högavlönade "prästproletariatet" med Anna-Karin Hammar i spetsen drivit igenom, tror jag.
Den "jordnära" religion med sin "barnsliga" tro på konkreta under, som först de romerska slavarna, och sedan Europas livegna bönder och sedan den europeiska arbetarklassen av gammal tradition har trott på, är ju numera borgerligt mörkblå. Den gamla högern är numera vänster, och den gamla vänstern är numera höger. Men borde inte Frimodig kyrkan säga något om att kristna kan förvägras politiskt inflytande på grund av sin tro. Detta strider mot internationella konventioner om mänskliga rättigheter!
Varför ska just kristna arbetare diskrimineras? Varför också inte muslimer, som påstår att deras Gud kräver att deras fruar ska bära burka?
Men jag är alltså inte arbetare, utan akademiker har jag nyligen fått veta, för att jag har tillägnat mig en bildning som förr i tiden få arbetare hade tillgång till.
Utom de som var hade så litet sömnbehov, så att de kunde arbeta 12 - 13 timmar i fabriken och läsa på nätterna vid något korrespondensinstitut. Ett av dessa var Hermods. Jag har läst bl.a. företagsekonomi, filosofi och kristendomskunskap på Hermods, men då var arbetstiden ner i 8 timmar. Sedan läste jag några terminer på universitet på dispens, eftersom jag inte hade fullständig studentexamen.
Kunskap kan nog vara bra, men förmågan att söka kunskap och analysera problem är viktigare. Och för att lyckas med det måste man vara åtminstone delvis autodikakt. Och därför kan även en grävmaskin vara ett universitet. Men är man akademiker för att man kan köra grävmaskin?
Rädda äktenskapet eller rädda äktenskapet?
Ja, det finns sannerligen olika idéer om hur det ska ske. Ett sätt att rädda äkenskapet är tydligen att avskaffa äktenskapet i protest mot den könsneutrala äktenskapslagen. Sedan drygt 60.000 personer skrivit på uppropet "Bevara äkenskapet" i protest mot den då föreslagna könseneutrala äktenskapslag (som nu är införd) bestämde initiativtagarna till uppropet självsvåldigt att de 60.000 undertecknarnas protest även var ett stöd för kd-ledarens Göran Hägglunds förslag att avskaffa kyrkvigselns juridiska verkningar. Det är ju samma sak som att avskaffa det kristna äktenskapet som samhällsinstitution!
Stefan Swärd, som är nyss avgången ordörande för Evangeliska Frikyrkan (EFK) har skrivit en artikel i Världen idag, där han bl. a. skriver:
"Det behövs en tydlig, näst intill övertydlig kristen förkunnelse, vägledning och undervisning i frågor som gäller sex, samlevnad och äktenskap. Innerst inne tycker människor att Bibelns samlevnadsideal är bra, problemet är att man inte klarar av att leva efter detta. Därför måste vi i kyrkorna arbeta med äktenskapsundervisning, själavård och vägledning före äktenskapet. Med tydlig undervisning, mycket nåd och barmhärtighet, bra själavård, och en finkänslighet för att nå människor där de befinner sig – då kan vi ge en vägledning som påverkar och berör människor."
Så långt kan väl de flesta hålla med Stefan Swärd - åtminstone om man anser att Bibelns samlevandsideal (åtminstone vad gäller äktenskaplig trohet, etc) kan tillämpas på alla typer av äktenskap, både särkönade och samkönade. Bengt Malmgren har kommenterat artikeln på sin blogg www.katolsktfonster.se/forum:
"Evangeliska Frikyrkan, Trosrörelsen, Romersk Katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna är väl de som har mest samsyn i dessa frågor idag och som har en samhäkritisk inställning i sex- och samlevnadsfrågor idag i det man håller fast vid trohetsidealet inom äktenskapet samt den heterosexuella normen för äktenskapet.
En del samfund har målat in sig i ett hörn då man bejakat propagandan som drivs att frågan om könsneutrala äktenskap är en människorättsfråga. Så är ju inte fallet. man kan mycket väl hävda heteronormen för äktenskapet utan att tumma på principen om alla människors lika värde. Det har bl.a. Katolska kyrkan förklarat i sitt remissvar till äktenskapsutredningen. Frågan om homosexuellas äktenskap är en begränsad fråga, som gayrörelsen har velat förstora. Det rör sig dock om bara någon eller max några procent av befolkningen som efterfrågar samkönade äktenskap."
Frågan är ju förstås varför man över huvud taget ska dra in homo-äktenskapen i en debatt om äktenskapet som samhällsinstitution, värdet av äktenskaplig trohet och familjers stabilitet, när homo-äktenskapen är en så begränsad företeelse. Detta drar ju fokus från de kristna ideal, som är bra för hela samhället och som kan vinna ett brett stöd till det i många läger kontroversiella motståndet mot samkönade äktenskap. Det drar också fokus från Katolska kyrkans i och för sig kontroversiella motstånd mot artificiella preventivmedel - där jag, men tydligen inte katoliken Bengt Malmgren, tycker att Katolska kyrkan har helt rätt.
Det drar också fokus från den propaganda för extrem promiskuitet, som bedrivs av staten och landstingen gentemot ungdomar. Denna blogg är reklamfinansierad. På startsidan, som jag loggar in på när jag ska redigera bloggen har Nationella hiv-rådet lagt ut en annons med följande text: "Jenny har haft sex med 584 olika personer. Carro har haft sex med 730 olika personer. Amir har haft sex med 1085 olka personer."
Detta framställs alltså som fullständigt normalt. En 15-åring som bara har haft sex med 89 olika personer kan ju få mindervärdighetskomplex! Jag förmodar att Stefan Swärd, som bedrivit nattlig gatumission bland ungdomar i Stockholm har klart för sig att även mycket unga personer som vistas ute nattetid gör allt de kan för att leva upp till Nationella hiv-rådets ideal. Visserligen hackar han också på gay-rörelsen, som enligt hans mening har gjort homo-äktenskapen till den avgörande frågan, men konstater dock att: "Frågan om heterosexuella äktenskapens stabilitet och familjens stabilitet är dock helt avgörande."
http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=7714&Itemid=30
Att Stefan Swärds eget ideal, inget sex alls utanför äktenskapet, är bättre än Nationella hiv-rådets ideal, att det är normalt att ha sex med 1.000 olika personer, kan nog de flesta hålla med om, även de som själva tycker att det är okej att ha "en ny" då och då, och anser det onödigt att gifta sig. Och verkligheten blir ju ofta en medelväg mellan extrempositionerna. Och det är ju helt klart med färre, och inte med fler sexkontakter, som hiv kan motverkas. Det är inte med kondomer, utan med färre sexkontakter och rutinmässiga hivtester innan man inleder en ny sexuell relation, som hiv-spridning bäst bekämpas.
Och allra bäst ur smittskydds-synpunkt (bortsett från celibat) är givetvis att ha en enda under hela livet. Detta måste sägas, inte bara av Stefan Swärd som förmodligen själv lever upp till sitt ideal, utan även av oss andra. Nåväl, jag har skickat ett svar till katolsktfonster:
---
>> Vilka kyrkor som har målat in sig i ett hörn kan förstås diskuteras. Svenska kyrkan har väl inte precis målat IN SIG, utan har väl snarare MÅLAT IN, dvs INFÖRLIVAT ett mer profan syn på äktenskapet som en manifestation av två personers (även om de har samma kön) ömsesidiga kärlek, vid sidan av den traditionella synen på äktenskapet som ett sakrament eller liknande för man och kvinna.
Rätten att gifta sig (med en person av motsatt kön, utan inskränkningar pga ras, etnicitet e dyl) är en mänsklig rättighet. Så visst är frågan om könsneutrala äktenskap en människorättsfråga, dvs en fråga om utvidgning av en redan existerande mänsklig rättighet. Religionsfriheten och friheten från religiöst tvång (exempelvis vigseltvång för religiösa vigselförrättare) är också en mänsklig rättighet. Och den vill jag slå vakt om - inom ramen för bevarad vigselrätt för religiösa samfund.
Härav följer att Risdagen har tagit ett riktigt beslut, när man har infört rätt för personer med samma kön att gifta sig, med bevarad vigselrätt för religiösa samfund UTAN vigseltvång för de religösa vigselförrättarna.
Till religionsfriheten hör också rätt att religiöst påverka andra (se Europakonventionen om mänskliga rättigheter, art 9), varför jag anser att Anneli Magnusson har fel när hon säger att det är "hjärntvätt". Det är inte den religiösa påverkan i sig eller det religiösa budskapet som är hjärtvätt utan möjligen metoderna för påverkan. Och det blir inte hjärntvätt för att undervisningen är tydligeller ens "övertydlig"!
Man bör emellertid observera att förhållandet mellan EFK och protestantismen som helhet är jämförbar med förhållandet mellan en katolsk orden och Katolska kyrkan som helhet. Helt andra villkor ställs på ordensmedlemmar (att de ska avge löften om en viss livsstil, etc) än på "vanliga" medlemmar i Katolska kyrkan - vilket är mer tydligt i länder där Katolska kyrkan har samma ställning som "folkkyrka" som Svenska kyrkan i Sverige.
Ska då personer som inte tror (helt eller delvis) på kyrkans lära om t.ex. äktenskapet ändå tvingas rätta sig efter denna? Det är frågan. De kyrkor, som verkligen har målat in sig i ett hörn, är de kyrkor som inte ens kan acceptera möjligheten för samkönade par att gifta sig borgerligt. Har de heterosexuella äkenskap som ingås juridiskt bindande genom kyrkvigsel plötsligt blivit mindre värda genom att vi har fått en könsneutral äktenskapslag. Nej, de heterosexualla äktenskapens värde hotas om religiösa samfund avsäger sig vigselrätten i protest mot den könsneutrala äktenskapslagen. De religiösa vigselförrättarna är inte skyldiga att viga andra par än de, som får gifta sig enligt samfundens egna bestämmelser!
Äktenskapets värde som samhällsinstituion hotas inte heller av den könsneutrala äktenskapslagen. Den goda påverkan på samhället som helhet, som den kristna synen på äktenskapet kan ha, hotas av detta ständiga idisslande av homoäktenskapsfrågan. Enligt både Thomas av Aquino (katoskt helgon) och Martin Luther (protestant / reformator) har kyrkan och staten olika uppgifter. Detta bör ömsesidigt respektéras av både staten och kyrkan. Vi lever inte längre i något kungligt envälde, där det ytterst är kungens hovpredikant som bestämmer vilka lagar vi ska ha! Må så vara att detta var Luthers statskyrkomodell, som i praktiken tillämpades även i katolska länder genom konkordat mellan kyrkan och staten! <<
---
Detta innebär att det är statens skyldighet att registrera och ge juridisk sanktion för de äktenskap som ingås i kyrkan. Religiösa vigselförrättare bedriver ingen myndighetsutövning. Det är en missupfattning som har uppstått genom dels tidigare oklarheter vid gränsdragningen mellan myndighetstutövning och icke myndighetsutövning inom den dåvarande statskyrkan under 1900-talet, och dels genom uttrycket '"legal authorities" i internationella konventioner om äktenskapet.
En vigselförrättare ska vara en "legal auktoritet" med kunskaper i äktenskapslagstiftningen på samma sätt som en legitimerad läkare är en legal auktoritet (godkänd av en myndighet), enligt min mening. Eller på samma sätt som en bussförare måste vara godkänd av en myndighet. Kravet på godkännande av vigselförrättaren torde vara en förutsättning för att samhället ska godkänna de äktenskap som har ingåtts inför vigselförrättaren. Detta motiveras av kampen mot barnäktenskap och tvångsäktenskap.
Eftersom staten har fler "medlemmar" än de "renlärigt kristna" måste staten ibland tillåta - och t.o.m. reglera rättsligt - sådant som kyrkan "förbjuder". Staten och kyrkan behöver inte tycka lika i allt. Och det är något att tänka på både för dem som tror att man kan lagstifta fram en "kristen livsstil" hos hela befolkningen - och för dem som tycker att kyrkan ska rätta sin förkunnelse efter riksdagsbesluten!
Anonym på nätet
Det finns alltså ett behov av nya kanaler, vid sidan av de etableralde medierna, som är tillgängliga för alla, och där man kan debattera anonymt. Men anonymiteten kan också missbrukas. Exempelvis genom att skrämma bort obekväma röster från fortsatt debattdeltagande. Det är som en mobb, som gaddar sig samman exempelvis mot de åsikter som företräds av en viss blogg. Det kan då vara en blogg, som har startats i protest mot självcensuren
i etablerade medier, såsom tidningar och radio /TV.
Nu kommer det intressanta. Den sida som är en minoritet i de stora sammanhangen blir en minoritet i det lilla sammanhanget. Den som är minoritet i ett visst sammanhang skräms bort från fortsatt debattdeltagande. Bloggarna blir ointressanta, när alla håller med om allt. Bloggägarens intention, att sprida sina obekväma åsikter till en större krets än de "redan frälsta" förfelas därmed. Och dessutom blir de obekväma åsikterna ännu mindre tålda hos majoriteten. Minoriteten har ju själv demonstrerat att det inte är så noga med skyddet för minoriteter, när man själv får bestämma.
Den i särklass vanligaste metoden att tysta avvikande röster (den som är i minoritet på en viss blogg) är att under skydd av egen anonymitet gå ut med negativa personomdömen om den som ska tystas. Man "vet" något om den personens privatliv. Något som inte alls har med debattämnet att göra. Jag har själv varit utsatt för det flera gånger, i synnerhet när jag debatterade på de kristna bloggarna Vestibul och Dagen Forum Debatt (båda bloggarna är nu nedlagda). Det är naturligtvis bloggägarens /moderatorns uppgift att stävja sådana tendenser - i synnerhet om de finns bland de egna sympatisörerna.
- - - - - -
Tidningen Dagen, som ägde bloggen Forum Debatt, hade haft stora artiklar om en forskare som kritiserade Knutby Filadelfia och påstod att någon annan än den morddömde pastorn Helge Fossmo egentligen var anstiftare till morden i Knutby. Jag savslöjade i ett inlägg till Forum Debatt att forskaren i fråga själv var medlem i en halvreligiös sekt, som utmålar kristendomen som skyldig till i stort sett allt ont. Under täckmantel av kritik mot specifikt Knutby-församlingen var det ett generalangrepp på den kristna tron, som slogs upp stort i Dagen.
Inlägget publicerades inte. I stället stängdes Forum Debatt för "teknisk översyn". Det har nu gått flera år, och den "tekniska översynen" pågår tydligen fortfarande!
Medan monopoliseringen på tidningsmarknaden blir allt värre, har privatbloggarna tagit över på nätet. Hur länge kan man fråga. Men nu hotas bloggdebatterna så att säga inifrån. Och det gäller speciellt de riktigt "stora" bloggarna med riktigt många läsare och många kommentarer.
Jag har på denna blogg försvarat den person, som utan att ens vara åtalad har utpekats av den kristna pressen som den "egentliga" anstiftaren till morden i Knutby. För den kristna pressen räcker det tydligen att man företräder en tvivelaktig teologi (personligen vet jag dock inte vilken teologi som förkunnas i Knutby Filadelfia) för att man också ska vara anstiftare av mord. Vilket den profana pressen, som tycker att alla religiös tro är tvivelaktig, tacksamt har hakat på.
Resultatet av den kristna pressens tendentiösa skriverier om Knutby har givit som resultat att just den traditionella kristna teologi, som dessa tidningar säger sig företräda, numera sitter så trångt i Svenska kyrkan så att t.o.m. präster med ett oförvitligt förflutet måste skriva anonymt på andras bloggar. Och det är väl ingen slump att de mest kritiska bloggarna drivs av äldre män som har framtiden bakom sig - och alltså inte har lika mycket att förlora som de som befinner sig mitt i yrkeslivet.
Anonymitet på nätet - för att skydda sig själv, men inte för att skada andra - kan vara ett livsvillkor för verklig yttrandefrihet!
Kommentarsregler
Jag har alltså intenting generellt emot att människor skriver anonyma kommentarer på bloggar. Utan vad jag är emot är den ojämlikhet som uppstår om den ena är totalt anonym och den andre är identifierbar. Den som är identifierbar är alltid mer sårbar. Den helt anomyme kan visserligen känna sig personligen kränkt av att få mothugg, men behöver inte bekymra sig för vad andra ska tycka. Det är ju dessutom möjligt att skriva under tillfällig signatur, och det sker väl ofta, när syftet enbart är att skada andra. Detta är ett effektivt vapen när man vill skrämma bort någon från fortsatt debattdeltagande. Därmed begränsas den åsikts- och yttrandefrihet som ska råda i bloggosfären.
Jag har ingen skyldighet att lägga ut kommentarer som iofs uppfyller dessa regler. Vill jag sätta punkt för en debatt, så gör jag det.
Kommentarer och moderering
Jag tar tacksamt emot kommentarer till inläggen, positiva såväl som negativa. Kommentarer som innehåller negativa personomdömen om namngivna eller identifierbara personer godtas inte. Klander mot offentliga personer för deras sätt att sköta sina offentliga uppdrag godtas som regel. Men det ska vara sättet att sköta uppdraget och inte rena personomdömen. Kritik mot kollektiv av personer, om det gäller kollektivet som helhet och ingen enskild utpekas, godtas som regel, dock ej om det är hets mot folkgrupp.
Om någon anser att något är fel i sak, får han dementera detta i form av kommentar. Jag har dock ingen skyldighet att ändra i inlägget eller införa dementin i själva inlägget.
Jag har ingen skyldighet att kommentera kommentarer. Om jag håller med om det som sägs i en kommentar, och ingenting ytterligare behöver tillföras, saknas anledning att kommentera kommentaren. Att jag lämnar en kommentar okommenterad behöver dock inte nödvändigtvis innebära att jag instämmer.
Jag har ingen skyldighet att svara på frågor. Upprepning av frågor, om jag valt att inte besvara den ursprungliga frågan, kommer inte att godtas. Det skapar bara en negativ och insinuant stämning, och det är väl också syftet med sådana upprepningar.
I övrigt tillämpas regler för god publicistisk sed vid moderering.
Publicerat 2008-06-17
Digerdöden i bisamhället - varroans värdserövring, del 1.
På bilden töverst ses (under vingen) ett varroakvalster på ett vuxet bi. Bilden nederst visar en larv med varroakvalster i stark förstoring.Man ser kvalstrets kraftiga ryggsköld, som är ett utmärkt försvar mot binas försök att bli av med ohyran.
Mina inlägg om biodling har inte haft till syfte att vara något slags lärobok i biodling. Det finns utmärkta läroböcker. En mycket pedagogisk bok är Handbok i Biavel av Egil Holm, utgiven av Danmarks biodlarförbund. Numera finns en svensk motsvarighet med färgillustrationer. Förutsatt att texten är pedagogisk och informativ rekommenerar jag stark böcker med färplanscher med bin i naturlig storlek som läromedel. Genom att studera dessa planscher kan man lära sig att se det som man måste se, när man lyfter upp ramar ur kupan. Och då inte minst att upptäcka var droggningen finns. Varroakvalstren är dock praktiskt taget omöjliga att upptäcka med blotta ögat.
Syftet med inläggen har dels varit att propagera för biodling bland kristna, och dels att inskärpa vikten av att välja rätt system redan från början. Även om man börjar i blygsam skala handlar det om några tusen kronor, när man skaffar sitt första samhälle - och sedan är man snart uppe i materiel för tiotusen kronor eller mer. Det handlar om ramarnas storlek, antal ramar i lådorna och vikten på lådorna när ramarna är fulla med honung.
Men man måste också välja system för kampen mot varroan. Det första man då måste tänka på är att skaffa varroabottnar i kuporna. Nu för tiden säljs knappast andra bottnar. Det är så att säga entréplanet, som flustret leder till, och ger bina möjlighet att röra sig under ramarna i yngelrummet. En varroabotten har c:a en centimeter högre väggar än "vanliga" bottnar, så att det finns plats för ett varroagaller.
Det är en bricka med ett galler över för uppsamling av nedfallet från ramarna. Gallret hindrar bina från att kasta ut avfallet ur kupan, i syfte att nedfallet ska undersökas i mikroskop eller liknande av biodlaren. Av mängden döda kvalster i nedfallet kan man få vetskap dels om samhället är angripet av kvalster och dels hur allvarligt angreppet är. Trots regelbunden varroakontroll har det hänt att biodlare haft varroangrepp i två-tre år utan att veta om det, förrän katastrofen är ett faktum. Kvalstren, som är drygt 1 mm är svåra att upptäcka, om man inte har en viss vana.
Bekämpningsmetoderna är kemiska och /eller biologiska. De kemiska bekämpningsmetoderna bygger på att bin har större förmåga än kvalstren att överleva kemisk krigföring. Man kan dock inte räkna med att bli av med alla kvalstren med någon metod, men man kan hålla ner kvalsterpopulationen på en oskadlig nivå. Bland de kemiska bekämpningsmedlen finns organiska syror (myrsyra, mjölksyra), som bryts ner i naturen och därför inte lämnar några restprodukter i honung och vax, samt fluvalinat (varunamn: Apistan) som inte bryts ner.
Det kan idag vara svårt för en nybliven biodlare att få tag i vax som är helt fritt från bekämpningsmedel. Men man bör inte spara några ansträngningar för att få tag i helt rent vax. Men då ska man också skaffa bin, som inte har utsatts för fluvalinat. Annars kommer bina att förorena vaxet, eftersom fluvalinatet finns på binas kroppar. Det finns starka skäl att undvika fluvalinat som bekämningsmedel. Om man slutar använda fluvalinat kommer halten fluvalinat i vaxet att sjunka i takt med att nytt vax produceras. Men man blir aldrig av med det helt. Man kan då inte marknadsföra sina produkter som ekologiska. Vilket kan vara bra att göra för att konkurrera med billiga importerad honung.
Vax som används för tillverkning av hudvårdsmedel ska inte innehålla bekämpningsmedelsrester. Och samma sak gäller vaxljus. Ett starkt argument mot användning av kemiska bekämpningsmedel är att varroakvalster som växt upp med kemikaler i vaxet blir resistenta mot kemikalien. Detta gäller naturligtvis fluvalinatet, men troligen även den nedbrytbara kemikalierna. Dessutom blir bina groggy av den kemiska krigföringen, oavsett om kemikalien är nedbrytbar eller ej, och får alltså nedsatt förmåga att bekämpa varroan själva. Men det är en parasit som är oerhört svår för bina att få bukt med.
Det bästa vore kanske att låta naturen ha sin gång, dvs att inte bekämpa alls. Då kommer minst 75% av alla bisamhällen att gå under. Förhoppningsvis kommer bina i de överlevande samhällena att vara mer aggressiva mot varroan. Metoden rekommendras inte, bl.a. för att den strider mot bisjukdomslagen, som ålägger alla biodlare att bekämpa allvarliga bisjukdomar. Att underlåta det kan leda till allvarliga konsekvenser. Tyvärr dör inte alla bin i ett samhälle som kollapsar. De överlevande bina flyr i vild panik från det kollapsade samhället och söker skydd i andra samhället - och medför då kvalster till de samhällen som invaderas. Och tillhör de samhällena en annan biodlare kan man räkna med mycket kännbara konsekvenser. Så det är nog bäst att bekämpa!
Återstående naturliga metoder är att exempelvis stänga in drottningen i en spärrbox med drönarvax (vax med något större celler avsedda för produktion av drönare). Kvalstren föredrar nämligen drönaryngel. Man kasserar sedan vaxkakorna med drönaryngel Denna eller någon annan biologisk metod är den som jag rekommenderr i första hand. Den främsta invändningen mot de biologiska bekämpningsmetoderna är att de är tidskrävande. Att byta bekämpningsmetod handlar, till skillnad mot att byta skötselmetod, inte om nyinvesteringar för tusentals kronor. Varför jag uppmanar nya biodlare att lära sig och redan från början få rutin på biologisk bekömpning.
Varroakvalstret är ett gissel som kom till Sverige som ett av de sista länderna i världen, till Gotland 1987 och till Limhamn på det svenska fastlandet 1991. Under tiden då kvalstret spreds norrut (Limhamn ligger i Skåne, några km söder om Malmö) var Sverige indelat i olika zoner, med stränga förbud mot transport av bisamhällen över zongränserna. Sedan ett par år är hela Sverige förklarat som zon 1, vilket betyder att hela landet nu är "infekterat" - varmed varroan har fullbordat sin världserövring, som troligen startade under andra världskriget. Hur denna världserövring har gått till, och hur människan har bidraget till att förvärra katastrofen, är av stort intresse. Enligt min mening beror de många felaktiga bekämpningsförsöken på Darwins utvecklingslära. Man har haft idéer att genom avel skapa ett "varroaresistent" bi - resultatet har snarare blivit ett både bi- och bekämpningsmedelrestent extremt aggresivt kvalster, varroa destructor.
Kvinnor som förför män.
Det finns personer som har gjort sig en felaktig bild av mig, att jag skulle vara en högkyrklig "macho" man, och av en sådan väntar man sig inte att han ska erkänna att kvinnor har samma initiativrätt som män. Och att det ligger ett ansvar på den som låter sig förföras, om det är öht var fel.
Jag har möjligen en del högkyrkliga tankar, faständ jag inte är kvinnoprästmotståndare. Och jag menar nog att det finns biologiska - och kanske även psykologiska - skillnader mellan män och kvinnor. Men utesluter det att jag kan vara för jämställdhet i en relatation mellan en man och en kvinna? Eller att jag kan vara för den kvinnliga partens rätt att ta initiativ när en relation inleds?
För att två ska bli ett par måste någon ta initiativet. Och när någon har tagit första steget, måste någon ta andra steget. Och så vidare. Den tiden är förbi när en man måste be kvinnans far om hans dotters hand, medan dottern själv inte fick avslöja några känslor. Somliga mycket "gudfruktiga" män verkar leva kvar i den tidens attityder till kvinnor som visar sina känslor.
Kvinnliga förförelsekonster
Försöker?
Det var en man, som i en tidigare kommentar skrivit att han är gift, som svarade den kvinnliga bloggaren: Även om du möjligen inte är sådan, så förekommer det...
Själv tycker jag det är synd om vissa gifta män, som är gifta med initiativlösa kvinnor. Vilket denne man tydligen är.
Kan de verkligen vara säkra på att deras eventuella kärlek till sina fruar är besvarad?
Själv skulle jag nog inte kunna bli förälskad i en sådan kvinna.
Inte i en sådan, utan i en sådan.
Den kvinnliga bloggaren menade förstås att den stackars förförda mannen kanske har ett eget ansvar för den uppkomna situationen. Och jag känner mig högsta grad "medskyldig".
Hösthallon
Rudbeckian, som är en av de senaste höstblommarna, finns i flera färger och storlekar. Bilden visar medelstor gul rudbecka med rikligt med pollen, som behövs för yngelutvecklingen på våren. Plantera i varmt och soligt läge nära bikuporna, eftersom binas samlariver är låg under de korta och kalla höstdagarna!
För somliga växter finns det en andra blomstertid. Är det likadant bland oss människor, att vi finner den riktigt stora kärleken på äldre dar? När vi minst anar. Då sker det helt osannolika. Kyrkans Tidning berättar idag om en äldre man som träffat en ny kvinna. Han beskriver henne som aktiv, impulsiv och inte konflikträdd. Jag, tror att det är sådana kvinnor som vi äldre män förälskar oss i. En sådan har jag funnit. Men till skillnad, mot den man som Kyrkans Tidning berättar om, har jag verkligen inte planerat för en ny relation. Utan det bara händer, oplanerat, oförberett.
--------
I bisamhället råder full aktivitet. Och biodlaren kan snart andas ut - och förberedas sig på en arbetsintensiv tid. Efter månadsskiftet april / maj, är det slut på de kalla vinternätterna. Det är inte de ännu kallare midvinternätterna som är farliga, för då råder näst intill ingen aktivitet i kupan, utan bina är samlade i ett klot, där de värmer varandra.
Insekter är växelvarma djur. De anpassar kroppstemperaturen till omgivningen. Och när deras kropptemperatur sjunker blir de slöa och passiva. De kan bli stela av köld, för att sedan vakna upp igen. Insekter dör av köld bara om deras kroppsvätskor fryser till is, för då sprängs de. Men nu pågår yngelproduktionen för fullt i kupan, och snart flyger de äldre bina ut och samlar nektar och pollen. Detta är arbetsbinas sista uppgift i livet. De yngsta arbetsbina sköter larverna, och kallas därför ibland ambin. Ty det är naturens ordning. De yngsta vuxna är bäst som föräldrar, medan de äldre passar bäst för uppgifter utanför hemmet.
Högsäsong för honungsproduktionen är tiden från början av maj till midsommar. Sedan sjunker den succesivt och upphör helt i september eller oktober.Därför är intersset för höstblommande växter stort hos biodlare. Bina själv bryr sig knappast. De har ju fyllda förråd sedan midsommar och behöver (i naturligt tilltånd) bara ersätta det som förbrukas under det som är högsommar, sett ur mänsklig synpunkt.
De senast blommande växterna är murgröna och rudbeckia - som är en mycket vacker blomma och en prydnad för varje trädgård. Trots att rudbeckian har rikligt med pollen och nektar, bidrar den inte mycket till honungsproduktionen. Redan under sensommaren börjar dagarna bli för korta och kalla för att utlösa någon större samlariver hos bina.
Däremot tror jag på kärleken mellan två äldre människor, den lyser starkt som en rudbeckia en oktoberdag.
---------
Varför skriva om höstblommande växter om våren? Kanske för att visa att man måste följa livets rytm. Höstkärleken är kanske den vackraste, men det är ungdomens kärkek som ger den rikligaste avkomman. Medelåldern för förstföderskor i Sverige skjuts succesivt uppåt i åldrarna med ökande fertilitetsproblem som följd. I regeringsställning driver kristdemokraterna en människofientlig politik, som har gjort det till en plikt för kvinnor som exempelvis inte är färdiga med sina studier att abortera sina första barn. En del av dessa kvinnor lyckas aldrig bli gravida på nytt. Oplanerat barn. Om en oplanerad relation mellan mor och barn, är så hemsk så att barnet måste dödas, vad ska man då säga om min helt oplanerade relation med en 67-årig kvinna - Opassande?!
Finns det inga kristna människor i Sverige, som kan kasta ut Mammons-dyrkarna Göran Hägglund och Mats Odell ur regeringen? Många av deras väljare anser ju faktiskt att abort är mord, och ändå fortsätter de att rösta på dem. Oavsett vad man i övrigt må tycka om vänsteralternativet, står det klart att det skulle göras färre aborter av ekonomiska skäl med exempelvis Ohly i stället för Hägglund som socialminister - och då skulle det totala antalet arborter sjunka med kanske ett par tusen. Det låter ju inte mycket, men det handlar ju ändä om barn som blir födda - om oplanerade relationer som berikar livet.
Men de måste ha rimliga ekonomiska villkor, och det är regeringens skyldighet att ge dem det. Men kristdemokraterna i regeringen väljer skattesänkningar för sina egna väljargrupper för livet för de ofödda.
Är det någon slump att dödshjälpsdebatten har tagit ny fart, dvs aktiv avlivning av personer i livets slutskede, har fått förnyad fart sedan Göran Hägglund blivit socialminister och Mats Odell finansmarknadsminister? Att stänga av en respirator (passiv dödshjälp) kan tyckas vara respekt för patientens egen vilja. Kanske det. Men när media hyllar beslutet som fullständigt oproblematiskt har man missat något väsentligt. Och när en sjukhuspräst hyllar beslutet om rätt att stänga av respritator, undrar man om inte den prästen har bytt sida och dyrkar Mammon med människooffer.
Veckans nummer av Kyrkans Tidning handlar alltså om den samhällsekonomiskt ofarliga kärleken (inga barn blir gjorda) mellan äldre. Samt om när det är dags att dö.
Kärleken är intensiv. Gud gjorde så att våra vägar korsades till sist, så att vi blev medvent om varandras existens. Bättre sent än aldrig. Men några nya samhällsmedborgare, som kanske kommer att uppfattas som oönskade av socialministern och finansmarknadsminister, kommer aldrig att födas ur vår relation.
Den farliga månaden april: Den blomstertid nu kommer!
Den välbekanta psalmen, som är mest känd från skolavslutningarna i juni, borde vara mer aktuell i april - som är årets farligaste månad. För det är ju nu som hela naturen gör sig redo för den blonstertid som strax ska komma. Vinterklotet är för länge sedan upplöst och full aktivitet råder i den fortfarande slutna bikupan. De arbetsbin, som föddes under senhösten, och som ännu inte sett dagsljus tömmer pollenförråden för att mata de larver som ska bli sommarbin. Om det ska bli en riklig honungsskörd beror på att tillräckligt många sommarbin dras upp. Om inte fjolårets sista sommarbin har dragit in tillräcklig med foder under den korta stunder då den sjunkande hösttemperaturen tillät flygturer utanför kupan, kan det vara ide att stödutfodra med med extra proteinfoder. Och detta särskilt om man har gjort avläggare. Svaga samhällen under hösten tenderar att bli svaga samhällen nästa sommar.
Aprilnätterna kan bli rejält kalla. Men samhället är väckt ur sin vinterdvala och vinterklotet är upplöst, varför det enskilda biet är mer exponerat för låga temperaturer. Man kan vara nästan helt säker på att alla bisamhället har överlevt till början av april, med den kalla vinter som har varit. Det är tvärtom de varma vintrarna som är farliga, om bina får för sig att våren har kommit redan i januari och upplöser vinterklotet. Dels därför att det kan bli kallt igen, och utan vinterklot har de enskilda bina svårt att hålla värmen. Och dels därför att vintefodret kan ta slut. Om det har varit varma vintrar kan det vara nödvändigt att stödutfodra med energifodrat redan i januari.
Men det är störst risk att vinterfodret tar slut under senvintern eller i april, innan bina kan flyta ut och proviantera själva. Därför kan det vara en god idé att ha en foderanordning som kan sitta på hela vintern, dvs en foderlåda. Med andra ufodringsmetoder finns risken att bina flyger ut, när man ska sätta på foderanordningen.
Under senhösten diskuterade jag jungfrufödseln i ett par inlägg. Det är ju en ofta omhuldad tes hos ateister att jungfrufödslar inte alls förekommer i naturen, och kan därför inte ha förekommit hos jungfru Maria. Ateisterna söker ju hela tiden "naturliga förklaringar" till de under som Gud gör. Men jungrufödslar förekommer i naturen. Om ett bisamhälle har varit drottninglöst en längre tid, så att arbetsbina inte längre påverkas av drottning-feroman, börjar de lägga ägg. Eftersom arbetsbina är oparade blir det bokstavligen junfrufödslar. Ett sådant bisamhälle är emellertid dödsdömt på sikt, eftersom det bara kan komma drönare ur arbetsbinas ägg.
Detta innebär naturligtvis inte att jungfrufödslar är biologiskt möjliga hos människor. Men skulle det då inte vara möjligt för Gud att genom ett mirakel åstadkomma det som faktiskt förekommer hos andra arten. Biodling är en lärorik hobby som alla kristna borde prova på någon gång i livet. Och många kristna gör det. Flera av Sveriges ledande biodlare är aktiva kristna.
Mitt råd under december var att den som tänkt börja med biodling borde använda december månad för planering och studier (teori) i biodling, för att börja de praktiska förberedelserna direkt efter nyår. Även om det finns färdig kupmateriel att köpa, återstår mycket som man måste göra själv. Och det blir billigare att köpa halvfabrikat. Det är dessutom bra att få in rätt arbetsordning redan från början. Man bör alltså inte vänta med kupsnickeri och andra förberedelser tills säsongen redan har¨börjat. De sommardagar, som man inte är upptagen med biodlingen, bör var ledig och ägna sig åt andra aktiviteter, arbete i trädgården eller bara avkoppling.
Sina första bisamhällen köper man av en etablerad biodlare helst under försommaren. Även om man köper avläggare (de samhällen som säljs under försommaren brukar vara avläggare) hinner man med att göra egna avläggare, som hinner bli tillräckligt starka samhällen under sommaren för att överleva kommande vinter. Högsäsong för honungsproduktionen är tiden före midsommaren. Efter midsommar avtar honungsproduktionen succesivt och upphör helt under september eller oktober.
Syndanaturen och syndens natur, del 3
Läste i kväll på en annan blogg att Gud är god, men djävulen skär och splittrar. Så står det på den andra bloggen:
"Jag tror också att dessa krafter känns inom oss. När vi har med Gud att göra blir vi lugna och varma som om bomull läggs kring vårt hjärta. Guds ljus och kraft värmer oss."
Nu sägs det att synd är sådant som strider mot Guds vilja. Och Gud vill oss väl. Han vet vad som är bäst för oss.
Därför gillar inte Gud när vi går fel. Det behöver inte vara någonting som mer påtagligt skadar och själva eller andra. Det kan räcka att vi går miste om något värdefullt.
Jag har aldrig provat att leva i ett livslångt äktenskap med en enda kvinna, och inte ha någon annan, vare sig före eller vid sidan av äktenskapet. De som har provat den varianten vet å anda sidan inte hur det är att ha varit tillsammans med flera. Det är inte heller värdelöst. Det har lämnat kvar många sköna minnen,
Men det var kanske inte vad Gud ville? Och det är väl ingen nyhet för någon, att kristendomen alltid har hållit det trogna. livslånga äktenskapet som det absolut bästa. Men vi är ett antal, inte så få, människor som av olika orsaker har hamnat fel - eller i vart fall saknat förutsättningar för att leva i ett livslångt heterosexuellt äktenskap. Orsaker som vi inte hade kunnat råda över, eller orsaken som vi kunnat råda över.
Gud straffar oss inte för detta.
Mitt fantasibarn
I kristna sammanhang ska man förstås ha blivit förförd av den syndiga kvinnan precis som Adam blev frestad av Eva i Paradiset. Men kära nån, då, hur gamla är de när de skiljer sig? En tio år yngre man är väl inget barn!
Jag har praktiskt taget ensam drivit kritiken mot landstingens sexualupplysningssajt www.umo.se/sex. Det är däremot förförelse av underåriga. Men andra kristna debattörer vågar inte knysta. Kommer man dragandes med sina lyckliga livslånga äktenskap med sexdebut under bröllopsnatten, kan man inte diskutera. Det är som när helnykterister ska undervisa i måttlighet.
Jag har blivit varnad för att jag kan förlora mitt anseende. Och anklagelser för att ha utnyttjat kvinnor samt att jag skulle ha "oäkta" barn i varje håla. Det vore ett sannskyldigt mirakel om jag skulle ha ett enda barn!
Nu visar TV "Spårlöst". som handlar om människor som letar efter okända anhöriga. En gång var det adoptivbarn som sökte sina biologiska syskon. Nu handlar det om Stina-Marie som söker sin pappa. Hennes mamma hade varit i Paris och träffat en amerikansk musiker, "det ena ledde till det andra och nio månader senare föddes Stina-Marie. Man får följa Stina-Maries sökande. Hennes mamma framträder också i programmet. Detta är ju inget som vanliga, sekulariserade svenskar skäms för att tala om.
Det fanns en tid när jag svarade på kontaktannonser. Kvinnorna kunde få några hundra svar. Välja och vraka. Jag åkte och träffade en. Sina tre barn hade hon lämnat hos ex-mannen, för att vi skulle vara ensamma. Vad som hände? Det var mycket lyckat på alla sätt och vis. Så jag var bombsäker på att det skulle bli en fortsättning. Men tydligen blev jag utkonkurrerad.
Sedan åkte jag och träffade en annan, i motsatta delen av landet. Samhället, där hon bodde, gav ett dystert intryck, med tomma hus. Avfolkningsbygd. Söta ungar hade hon, och var ganska vacker själv. Där satt hon med ungarna uppradade i köket. Uppklädda, för nu skulle de träffa sin nya pappa, hade de kanske fått höra. "Duger vi", frågade hon. Jag undvek nog att svara, för det var lite hastigt påkommet. Det är väl inte så man inleder ett förhållande? Vi skiljdes några timmar senare. Nu tror ni kanske att vi hade sex? Eller åtminstone någon form av fysisk kontakt?
När jag flera gånger har sagt att jag hade en felaktig syn på kvinnor på den tiden, så tror sig alla veta: Aha han utnyttjar dem! Så han åkte och knullade den här kvinnan, men var inte intresserad. Men det gjorde jag alltså inte. Hon gjorde inte minsta invit till sex, var väl inte van vid det. Hon var nog van vid att mannen tar initiativet. Men jag tog inget initiativ. Varför gjorde jag inte det? Vårt första möte, som blev det sista, var vardagstrist och oromantiskt. Och jag trodde ju på kärlek vid första ögonkastet. Så jag skippade henne. Och sådant har mitt liv varit, fullt med missade chanser.
I stället har det blivit ett antal mycket tillfälliga förbindelser. Och då tror alla att det var så jag ville ha det. Detta är en erfarenhet som man måste kunna berätta om. När andra har barn och barnbarn får jag nöja mig med ett fantasibarn. Med en kvinna som bara kom ihåg mitt förnamn, när hon upptäckte att hon var gravid. Antalet sådana chanser kan räknas på en handens fingrar.
