Visst måste Wejryd "granskas".

För att vara präst i Svenska kyrkan ställs helt andra krav än på lekmän. På lekmän ställs inga krav alls. Och det är som det ska vara. I Svk blir man frälst i kyrkan, man kan säga att det är syftet med medlemskapet. Om man då inte skulle ställa högre krav på präster än på andra, skulle det ju blir som när blinda leder blinda. I frikyrkorna blir man frälst utanför kyrkan, innan man blivit medlem. Det är "de redan frälstas" gemenskap.

Det finns många bra präster i Svenska kyrkan. Men prästämbetet som sådant befinner sig i fritt fall. Detta borde biskoparna, och den främste av dem är ju ärkebiskop Anders Wejryd, ingripa mot. En biskop ska vara en "tillsyndsman". Vem utövar då tillsyn över biskoparna? Tja, det finns något som heter "Tillsynsnämnden för biskopar". Detta är en av de kvasirättsliga organ, som har övertagit de statliga myndigheternas, exempelvis JO:s tillsyn av kyrkan. I stället borde man ha återgått till den apostoliska traditionen.

Jag läste för ett par år sedan på en ortodox kyrkas hemsida att biskoparna ska vara lärare och väktare. Men även kyrkans lekmän ska vara väktare, "ty även biskoparna kan fela och förleda." Detta skrevs i samband med en diskussion om konciliet i Florens på 1400-talet. Om en lekman någonstans i Sverige kräver att ärkebiskop Anders Wejryd ska granskas, så är det i god urkyrklig tradition.

Jag har skrivit att pastorsadjunkten Helle Klein borde avsäga sig prästämbetet. Hon har haft gott om tid på sig sedan hennes prästvigning att bestämma sig om hon ska vara kyrkans tjänare eller kyrkans herre i egenskap av politisk opinionsbildare. En präst ska inte ha två herrar över sig. Detta sätter gränser för prästers engagemang i det profana samhället.

Blir det konflikt mellan den himmelska och den jordiska överheten, ska den himmelska överheten åtlydas. "Man ska lyda Gud mer än människor", står det i Apostlagärningarna. Som emellertid också utvecklar en ganska stark argumentation för att den jordiska överheten ska lydas i övriga fall.

Svenska kyrkan har ett så märkligt förhållande till Anställningsskyddslagen, så att jag har betecknat kyrkans beteende som arbetsrättslig kriminalitet. Anders Wejryd har, som både biskop i Växjö stift och som ärkebiskop, varit inblandad i så många utköp etc, att han måste hållas ansvarig. Om inte på annat sätt än som den högste befattningshavaren. Wejryd är den gemensamma nämnaren, inte de som har mist jobben. Wejryds karriärväg verkar kantad av folk som fått gå. 

Har alla dessa verkligen haft samarbetsproblem på tidigare arbetsplatser? Utåt har Wejryd framstått som en "progressiv" kraft som tagit itu med kvinnoprästmotståndare etc. Vilken tidningsredaktion skulle sätta en journalist på att "granska" en ärkebiskop, som gör som den politiska tidningsledningen vill? Vad media har för inställning kan man läsa i boken Värstingkristna i drevet.

Jag skulle inte tro att Aftonbladet kommer att granska Wejryd så länge Helle Klein är politisk chefredaktör. Hon har ju fullt upp med att misstänkliggöra både Mona Sahlin och Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin. Men inte tror jag att det blir någon granskning om Helle Klein slutar på tidningen.  Ingen annan redaktion har ju varit intresserad.

I Götebrogs-Posten kölhalas påven av ledarskribenten Gert Gelotte. Som "katolik" vill han inte blanda sig i Svenska kyrkans angelägenheter, men likafullt hade han synpunkter på en av nomineringsgrupperna i kyrkovalet. Hur manipulerade är de svenska tidningsläsarna?

Så de flesta tycker väl att det är bra att Wejryd rensar ut. Men borde inte någon alarmklocka ringa, när utrensningarna drabbar även personer, som inte haft några teologiska invändningar mot ärkebiskopens linje i vare sig kvinnoprästfrågan, äktenskapsfrågan eller frågan om nattvarden?

När lagen om anställningskydd infördes var det kraftiga protester från privata arbetsgivare, uppbackade av de borgerliga partierna. Det har obstruerats mot lagen på åtskilliga arbetsplatser, och detta kan ha smittat av sig på kyrkan. Men för kyrkan gäller bibelordet att "All överhet är av Gud". Och kyrkan ska inte vara en tummelplats för vare sig borgerliga obstruktioner mot lagar som har initierats av socialdemokratiska regeringar, eller socialdemokratisak obstruktioner mot lagar som har initierats av borgerliga regeringar.

Utköp under tvång försvaras ibland med att det är "enligt lagen". Så är icke fallet. Det är som om brott vore "enligt lagen" för att man betalar böterna. Straffsanktionen för olagliga uppsägningar är skadestånd till den som sagts upp. Genom att erbjuda det skadestånd, som Arbetsdomstolen skulle döma ut, som vedrlag för en "frivillig" uppgörelse, kan arbetsgivare kringgå lagen. Jag skulle ha viss förståelse för en pressad småföretagare som agerade på det sättet. Det är ju svårt att sluta själv, om man äger företaget. Men knappast någon småföretagare har råd med detta. Utan de arbetsgivare som kringgår lagen, är själva anställda chefer (eller förtroendevalda) som inte betalar skadestånden ur egen ficka.

Jag anser att detta beteende hos bl.a. kyrkliga arbetsgivare är ett brott: trolöshet mot huvudman. Jag bara frågar: Har inte Wejryd använt kyrkans pengar till att finansiera sina personliga konflikter med "underställda"? Det värsta är dock inte den ekonomiska trolösheten. Utan trolösheten mot kyrkans Herre. Men jag håller alltså ärkebiskopen ansvarig bara för de fall, som han själv har varit inblandad i. Utköpen har totalt kostat kyrkan många tiotals, om inte hundratals miljoner.

Samtidigt som fattiga församlingar saknat pengar till brand- och stöldkydd, med följd att ovärderliga kulturskatter försvunnit eller gått upp i rök. Hälften av Svenska kyrkans medlemmar är ateister, som är medlemmar av kulturbevarandeskäl.

Var det inte samme Anders Wejryd som utkäpade en prestigestrid med kronprisessan om vem som skulle leda henne fram till altaret när hon gifte sig? Det var förstås en stor teologisk fråga, skillnaden mellan himmel och helvete... 

Och finns det inte en hovpredikant, som kunde ge råd inför bröllopet på ett mer diskret sätt? Var konflikten mellan ärkebiskopen och kronprinsessparet en del i ett större mönster, en ärkebiskop som undviker strid i teologiska frågor, men bråkar om petitesser och låter folk gå på grund av strunt?

Förlovad igen!

Fästmön ringde sent igår kväll och sa att vi är förlovade igen. Den här gången var brytningen rekordkort. Bara två dagar! Man börjar vänja sig...  Det där med kärlek på äldre dar är inte alls så enkelt, som det framställs i veckotidningarna. Det är inte så lätt att ställa om sig som äldre. Hela havet stormar.


Har kyrkan infiltrerat socialdemokratin, eller är det tvärtom?

Ja, det hör man ofta från borgeliga debattörer, att socialdemokrater inte kan ha en kristen tro. Om vi i stället skulle ställa frågan vilken kristen tro socialdemokrater har (om de är troende) blir nog svaret ganska så komplicerat, mångfacetterat. Får en socialdemokrat ha vilka teologiska åsikter som helst? Får man tro att jungfru Maria var jungfru? Får man tro på alla de klassiska dogmerna?

Jag har i personliga samtal med en f.d. socialdemokrat, som numera är folkpartist, sagt att jag ogillar ett förslag från en medlem i den socialdemokratiska Broderskapsrörelsen, att denna organisation ska bestämma hur alla socialdemokrater som har kyrkliga uppdrag i Svenska kyrkan ska agera. Alltså även de som inte är medlemmar i Broderskap, som bara har en minoritet av de kristna socialdemokraterna som medlemmar. Dessutom är inte alla medlemmar i Broderskap medlemmar i Svenska kyrkan. Ska medlemmar i andra trossamfund bestämma vad man ska tro, hur man ska fira gudstjänst, mm i Svenska kyrkan? Ska politiska partier över huvud taget bestämma vad man ska tro i kyrkan? Ska de bestämma vad partilösa och medlemmar i andra partier ska tro? Jag anser att poltiska partier inte ens har rätt att bestämma över de egna medlemmars religiösa tro. Politiska partier har därmed inte heller rätt att överlämna åt någon sammanslutning av troende partimedlemmar att bestämma över partimedlemmarnas religiösa tro. Och varför ska detta, i så fall, bara gäller medlemmar i Svenska kyrkan? Varför inte också, katoliker, pingstvänner och ateister? Partikongressen får väl rösta om Marias jungfrudom, och om majoriteten bestämmer att hon var oskuld när Jesus föddes, får väl ateisterna också tro det?

Jag tror faktiskt att det var en ateist som sa ifrån att partiet inte ska bestämma om och vilken religiös tro partimedlemmar ska ha. Ska det vara partipiska i kyrkan, kan jag givetvis inte ta kyrkliga uppdrag för S.
Mina åsikteer i teologiska frågor utgör emellertid inget hinder för mig att bli medlem i Socialdemokraterna. Det beskedet har jag fått från ledande företrädare för det socialdemokratiska partidistriktet där jag bor. De utgör inte heller något hinder mot att jag skulle få politiska uppdrag. Men naturligtvis förväntas jag i så fall följa partilinjen, vilket jag utan problem kan göra om det gäller uppdrag i det profana samhället.

I Socialdemokraterna finns. liksom i andra partier ett förbud, mot medlemmar att samtidigt vara medlemmar i andra politiska partier. Det finns ett kongressbeslut att detta även gäller medlemsskap i de opolitiska nomineringsrupperna i kyrkovalet. Ett liknande förbud mot medlemskap i opolitiska nomineringsgrupper har även funnits hos Moderaterna. Men det förbudet har M numera avskaffat. Det tycker jag att S också borde göra.

Jag har alltså fått beskedet från partidistriktet att det räcker att jag går ur den opolitiska nomineringsgrupp, som jag är medlem i, för att bli medlem i Socialdemokraterna och även komma ifråga för politíska uppdrag för S, som nuvarande innehavare avsäger sig. Det är ett kongressbeslut, som partidistriktet har att följa. Inget annat, ingen personligt.

Jag har inte röstat på Socialdemokraterna och jag stödjer inte Socialdemokraterna för att göra karriär. Jag har röstat på Socialdemokraterna och jag stödjer Socialdemokraterna för att jag har sett konsekvenserna av att Socialdemokraterna inte längre har regeringsmakten, för att jag vill ha ett bättre samhälle för oss alla, för att jag vill ha ett mänskligare samhälle. Därför väntar och hoppas jag att nästa partikongress ska upphäva det olyckliga beslutet om de opolitiska nomineringsgrupperna.

Jag tvivlar inte på att de av mina läsare, som har borgerliga partisympatier, också vill ha ett mänskligare samhälle. Det är det som är så fantastikt med att vara kyrka, att vi har en grundläggande värdegemenskap över partigränserna. Men vi är inte riktigt överens om de politiska medlen att nå dit.

Nu har den f.d. socialdemokraten och nuvarande folkpartisten blandat sig i partiledardiskussionerna i S och lagt ut en länk till sin blogg, där hon med tydlig syftning på mig (dessutom under rubriken "Infiltatörerna") skriver:

"Men ibland häpnar man, när sådana ikläder sig precis vilken klädnad som helst och är lika varma i debatten varhelst de råkar befinna sig för tillfället. Det gäller att hålla huvudet kallt inför dem och fundera över om de olika inriktningarna som de tycks verka inom verkligen går att kombinera. Man måste alltså ta sig en rejäl funderare på deras trovärdighet."

Nu försöker alltså Folkpartiet (o)liberalerna bestämma vilken religiös tro socialdemokrater får ha!

Min brist på trovärdighet gäller att jag har skrivit på
www.s-bloggar.se att Lena Sommestad, som är ett hett namn i partiledardebatten, skulle kunna bli en nutida Wigforss. Tro inte det! Sommestad är "guilt by association". Precis som den kvinnliga kandidaten till biskopsstolen i Växjö.


Skicka sms till Gud.

 
Stockholms stifts domprost Åke Bonnier har nu åstadkommit ett riktigt bra blogginlägg:
http://akebonnier.blogspot.com/2010/11/vem-hor-bon.htmlskul

Rubriken på Bonniers inlägg är "Vem hör bön?" Han ger själv svaret på sin fråga i sista meningen på sitt inlägg: "Gud hör bön." För Gud är väl den avsedde mottagaren. För kyrkan uppmanar oss väl inte att göra som fariséerna, som stod i gathörnen och bad, för att visa hur fromma de var? Bönerna var kanske inte ens avsedda för Gud?

Och även om bönerna till slut når fram till Gud, kan man ju fråga om bönerna "tar" bättre om man använder beprövad teknik och vetenskap, som sms och internet, i stället för att chansa på att "varje hjärtas tysta bön" ska svinga sig upp till Gud utan hjälp av vare sig radiovågor eller teleledningar. Det är tryggt att lita på kyrkans kraftiga servrar?

I protokollet från Uppsala möte 1593 står att man inte ska be genom helgon som ombud. För det första vet vi inte säkert att våra böner verkligen når fram till helgonen. Och för det andra kan vi inte vara säkra på helgonen, om de hör våra böner, verkligen lägger fram dem till Gud? Mötesprotokollet är en av Svenska kyrkans bekännelseskrifter. Och det har Svk att rätta sig efter. Det är luthersk och svenskkyrklig kristendom.

Den som tycker annorlunda rekommenderas varmt att göra ett besök i Katolska kyrkan. Där kan man lära sig hur man ska be till helgon, för att de ska vidarebefordra bönerna till Gud. Och jag tror faktiskt inte att katolikerna har ersatt de gamla mossiga helgonen med modern telecomteknik. Sådant hör hemma i det sekulariserade samhällets pseudoreligiösa horoskop- och ufovärld.

Jag har personligen för drygt tio år sedan sett reklam från det då helstatliga telecomföretaget Telia, som lovade att man kan få veta sin framtid genom att ringa betalsamtal (19 kr/min) med Telia. Det var nära att Telia stämdes för bedrägeri. Telia hade krävt en abbonnent på 600 kr för samtal till Spålinjen, men den uppringande personen hade inte fått veta något om sin framtid. Den utlovade tjänsten hade alltså inte levererats. Telia hotade med rättegång. Abbonnenten svarade med att kräva att Telia skulle demonstrera - inför rätten - vilken teknik man använder för att koppla upp sig mot andevärlden. Då fegade Telia ur och avskrev betalningskravet.

Det visade sig under rättegångsförberedelserna att samtalen inte alls kopplades upp mot andevärlden, utan att de gick till en telefonväxel på Hanverkargatan i Stockholm, vilket Telia kände till. Samtal till sexlinjen gick till samma telefonväxel. I denna växel, skedde - utan att de uppringande märkte något - automatisk omkoppling till olika anknytningar, som vanligen ingen svarade på. De uppringande fick alltså betala 19 kr /min för att höra vanliga ringsignaler, som man ofta gör när man ringer till ett företag eller en myndighet med telefonväxel. En kontroll ,ed bolagsregistret visade att växeln på Hantverkargatan hade samma ägare som några porrbutiker i Stockholm. Telias styrelsordförande på den tiden hette Torbjörn Fälldin, f.d. statsminister.

Det som jag tycker är mest upprörande är att Telia kände till i detalj hur företagets abbonnenter lurades, att Telia hjälpte bedragare att inkassera avgifterna och sedan skyllde på att man bara förmedlade samtalen och inte hade något moraliskt ansvar. Samt att man hjälpte porrbrannschen att fuska i religionsbranschen genom att lura tekniskt okunniga personer, som uppfattar den moderna telekommtekniken som något slags religiöst medium.

De som lurades var personer som var nedbrutnas av sorg efter bortgångna anhöriga och vill veta hur de bortgångna hade det "på andra sidan", samt personer som fått chockbesked om att de hade dödliga sjukdomar och ville veta när de skulle dö. Det är inte säkert att man tänker klart i den situationen, och tillgriper kanske minsta halmstrå. Jag ser stora risker i att Svenska kyrkan i en affischkampanj uppmanar till att skicka böner som sms - för ingen kan väl förneka att böner är avsedda för en mottagare som tillhör andevärlden?

Det är ju också ett faktum att Knutby-mörderskan trodde att sms-en från anstiftaren av morden (Helge Fossmo) kom från Gud. Nu verkar en av debattörerna på Bonniers blogg tro att jag ojar mig över att folk kan inspireras till  mord av sms. Men detta är huvudsakligen en kyrklig /teologisk och inte en kriminalpolitisk blogg. Nej, det som jag kritiserar är att Svenska kyrkan genom sin enfaldiga affischkampanj förstärker den övertro, som redan finns, på telekomtekniken som ett slags religiöst medium.

Och att människor då kan hamna i en avgudadyrkan av ett ganska så allvarligt slag. När varnade vår utslätade Svenska kyrka senast för avgudadyrkan?? Avgudadyrkan tenderar snarare att bli ett stående inslag i gudstänsten i vissa Svk-kyrkor.

Domprosten skriver:

Men det viktiga är inte att skriva ned sin bön. Det viktiga är hjärtats samtal med Gud. Därför blir jag en aning "trött" när jag ser reklamen på tunnelbanan i Stockholm där man ser håriga armar och händer med lite småsmutsiga naglar som håller en mobiltelefon i en sorts bönehållning och där det talas om att man kan sms:a sin bön till Svenska kyrkans hemsida för en kostnad av ett sms och att man får vara anonym. På hemsidan publiceras bönerna från sms:en. Men om man inte har en mobiltelefon eller dator (många äldre människor har det på det viset) kommer då inte bönen fram? Och vem ska bönen nå? Måste den gå via hemsidan...

Som jag har uppfattat domprosten har han reagerat mot affischkampanjens uppläggning, att folk kan förledas tro att chansen att bönen verkligen når fram till Gud, om man använder ombud - som kontaktas med tekniska hjälpmedel - som lägger fram bönen inför Gud.  Detta är inte luthersk kristendom.



Upplös partiet, Hägglund.

Kristdemokraterna halveras i en av de senaste opinionundersökningarna. Sedan undersökningen publicerades har siffrorna förbättrats något. Frågan lyder ju hur de intervjuade personerna skulle rösta om det vore val idag. Om de intervjuade personerna just har läst att kd ligger långt under riksdagsspärren, så svarar fler att de skulle rösta på kd om det vore val idag. Om de inte påminns om detta, fortsätter kd:s väljarsympatier att sjunka som en sten.

Det var taktikröstande moderater som räddade kvar kd i riksdagen i det senaste valet. Undrar hur det går i nästa val, när både fp och c ligger på fallrepet. Det blir många partier att rädda för moderaterna.

Orsaken till kd:s tillbakagång är Alf Svensson. Alltså samma person, som lyfte partiet från en halv procent till över tio procent när partiet stod på topp. Men kd var ju relativit oprövat som riksdagsparti då, och Alf Svensson visade sig vara helt inkapabel att leda ett riksdagsparti. Allt tidigare hade ju bara varit kampanjarbete. Som ledare för ett riksdagsparti visade sig Alf Svenssons divalater i full dager. Blev han motsagd av någon partikamrat visade han sin ilska som ett bortskämt barn, som har vant sig vid att få allt som det pekar på och att alltid bli smekt medhårs.
Till slut blev han omöjlig som partiledare. Inför risken att bli avsatt agerade han som en familjeföretagare, som fått de anställda emot sig och därför sitter sin yngste son i VD-stolen, för att fortsätta att styra företaget i det fördolda. Göran Hägglund var från början Alf Svensson kronprins, och rivalerna Mats Odell och Maria Larsson fick stiga ett steg åt sidan. Solen tålde inte att efterträdas av någon starkt lysande stjärna.

Tomtetroende anklagar varandra: "Ni är inga riktiga tomtar."


Ett av de mest berömda Kalle Anka-avsnitten publicerades under julen 1951 och handlade om hur Farbror Joakim räddade julen för de fattiga barnen i Pengalösa.


Varuhuscheferna har fått bekymmer inför julhandeln. För att tjäna riktigt mycket pengar på sin religiösa övertygelse måste man vara en riktig tomte. Ni känner väl till hur Sveriges Kommunistiska Parti blev Vänstererpartiet? Först kallade man sig Vänsterpartiet kommunisterna, och sedan slopade man k:et. Det är Kristdemokraterna också på väg att göra. Med Tomtepartiet Kristdemokraterna som övergångsnamn - tills den  gamla generationen kd(s):are har dött ut.

Det ryktas att att de kristdemokratiska landstingsråden runt om i landet (ni vet dem där som är lierade med de privata vinstintressena i sjukvården) har tillskrivit Sveriges varuhuschefer och krävt att endast heltidsanställda kd-politiker får anlitas som tomtar i julhandeln. Bara kristdemokrater som tjänar storkokvan på sin kristna image är riktiga tomtar, nämligen.  

Mot det protesterar förstås vi vanliga småtomtar, som jobbar helt ideelt för tomteväsendets utbredning. Den här bloggen startade i juni 2008. Och redan då skrev jag om kristen inom tomteväsendet. Nu handlar motsättningarna inte bara om frågan hur tomten kan vara närvarande i miljoner hem i hela världen samtidigt. Utan har han över huvud taget kan komma ner genom skorstenen med sin stora julklappssäck. Man frågar sig om julklapparna verkligen är äkta.

Och fortfarande vet ingen vad julmusten egentligen innehåller. Orginalrecetpet är fortfarande hemligt. Det ryktas att påskmusten är samma brygd, som marknadsförs under annan etikett. Varför inte söndagsmust?

Så slipper vi alkoholen i nattvarden!

Jodå, jag skrev om krisen inom tomtetron redan första månaden blogger var uppe. Men jag försökte också torgföra en ny organisationsmodell för Svenska kyrkan, nämligen att skilja trossamfundet Svenska kyrkan från fastighetsägaren Svenska kyrkan. Därmed skulle det bli möjligt att upplåta Svenska kyrkans kyrkor för andra kristna samfund, på samma sätt som Trafikverkets järnvägsspår upplåts även för andra tågoperatörer än statliga SJ.

Kyrkoledningen verkar vara mest intresserad av att byta vårt kyrkliga kulturarv mot pengar, så att man kan fortsätta med samma personalstyrka trots sjunkande medlemstal. Man har dock börjat med att sälja ut stiftsgårdar och andra byggnader som ingår i den kyrkliga kulturmiljön.

De är nog riktiga tomtar. Diskussionerna om alkoholhalten i nattvardsvinet på senaste kyrkomötet kostade säkert några miljoner i arvoden till ledamöterna. Ni ska få se att det hela landar i att man dricker "Blody Mary". Vem kan stå emot dryckesfabrikanternas marknadsföring, när dessa upptäcker Svenska kyrkan som kund? När beskedet
blev "Anything goes".

Tomten går förstås genom väggen! Sa inte Luther något om "i, över, under och genom"? Dessutom var han mot avlatshandeln. Kristdemokraterna vill införa skattebefrielse för avlatshandel (gåvor till välgörande ändamål). Tomteavdrag!

En av de allra första Kalle Anka-tidningarna, som jag läste som barn, handlade om just det. Hur den snåle Farbror Joakim greps av medlidande med de fattiga barnen i Pengalösa och donerade en stor summa pengar till juklappsköp, så att tomten kom även till Pengalösa. Var det kd:s skattesubventionerade tomteavdrag som fick hans hjärta att smälta? Ta nu och läs om den teologiska dispyten om tomtemysteriet!

http://larsflemstroms.blogg.se/2008/june/tomtetroende-oeniga-om-tomtens-ankomst.html

När tillvaron verkligen är ur balans

Sedan man konstaterat att bara 22 % av dem, som har arbete röstade på Socialdemokraterna i året val, vill vissa partiledarkandidater - som hämtats ur kretsen kring Mona Sahlin - locka tillbaka de arbetande med krav på fler arbetade timmar. Sedan man kritiserat Moderaternas skattesänkningar på arbetsinkomster. För egen del skulle jag idag inte klara något av mina tidigare jobb. Tillvaron är helt ur balans sedan i fredags. Med blicken stadigt fäst på skärmen lyckas jag dock sitta upprätt och träffar någotsånär rätt på tangentbordet.  

Läste någonstans att människans biologiska åldrande börjar redan efter 25. Det är väl förkaringen till att så många toppidrottsmän är under 25. Inom de flesta områden fortsätter dock människans prestationsförmåga att öka under fleras decennier efter 25, eftersom det rent biologiska åldrandet fysiskt och intellektuellt kompenseras mer än nog att växande erfarenhet. Jag vågar påstå att en 60-årig arbetare med formellt låg utbildning är intellektuellt mer högpresterande än en 30-årig snorvalp med en massa högskolepoäng.  

I just den åldern, runt 30, har man glömt ungdomens nyfikenhet och ifrågasättande av vuxenauktoriteten, men ännu inte gjort ålderdomens erfarenheter av att i stort sett ingenting blev som man tänkt sig i 30-årsåldern. Och man  den hör ju också ständigt att gammal, hederlig kristendom  den jag fick lära mig som barn - är roten till i stort sett allt ont. Men se, det går i vågor.Gårdagens sanningar är dagens lögner. Och dagens sanningar blir gårdagens lögner. Och då kommer de gamla sanningarna till heders igen. En blick på kyrkohistorien visar att så är fallet.

Är det likadant med politiken, månntro? Nej, politiken bygger på människors ideologier och de förändras med tiden. Den kristna tron bygger däremot på Guds uppenbarelse, och den är av evigheten. Men jag tror faktiskt att Socialdemokratin (Arbetarrörelsen, som det heter vid högtidliga tillfällen) skulle re-vitaliseras av att dra ett streck över 1968 och återvända till rötterna.  

Den socialdemokratiska samhällsmodell, som byggdes framför allt under 1970-talet har krackelerat och ligger i spillror. Och den vill väljarna inte ha tillbaka. En annan sak är att man inte ska kasta ut barnet med badvattnet. Allting var inte dåligt tänkt, bara för att resultatet blev dåligt. Men det gäller förstås även mycket av alliansregeringens åtgärder. 

S-politiker verkar nu beredda att acceptera sådant, som de förut reflexmässigt dömt ut som exempelvis "pigavdrag".  Sedan nu den hejdlösa opportunisten Göran Hägglund, kd, har slaktat kd:sd hjärtefråga vårdnads bidraget, ska ni se att det med tiden dyker upp en socialdemokratisk variant av detsamma.

Förr hade underklassens kvinnor förtroendet att uppfostra överklassens barn. Nu har de inte ens förtroendet att uppfostra sina egna, utan det ska göras av "samhället"- i den medelklassens värderingar. Men naturligtvis inte vilka medelklassvärderingar som helst. Den  höger som kallar sig själv vänster.

Min far avgick med pension när han fyllt 65. Han tänkte inte arbeta en dag till, för han hade sett för många kollegor dö av omställningen när de äntligen pensionerade sig. Man måste fortfarande vara ung nog för att göra något annat, att börja ett nytt liv utanför sitt gamla yrkesliv. Man kan inleda en ny relation. Med henne som man inte träffade när vi båda var unga.

Vill man göra en insats i sitt gamla yrke kan man göra det som vikarie för någon yngre som är barnledig. Som någon som rings in vid akut personalbrist. Eller som förstärkning vid högkonkunktur. Om alla ska jobba tills de stupar finns inte den möjligheten. I Frankrike har anställda strejkat mot regeringens beslut att höja pensionsåldern från 60 till 62 år. 

Sverige är ett my<ket exportbereoende land, och därmed starkt utsatt för konkunkturväxlingarna. Har men en hög sysselsättning under lågkonjunktur som politiskt mål, uppstår arbetskraftbrist under högkonkunktur, kanske med följd att exportindustrin förlorar kunder -vilket slår tillbaka under lågkonjunktur. Om vi behöver en "reservarbetskraftarmé" för att klara lågkonjunktuerna är det väl bättre att det sker genom sänkt pengsionsålder än genom en stor ungdomsarbetslöshet? 

Dessutom tror jag att äldre behövs i politiken. Som förnyare. Inte som nedrivarare av sina gamla livsverk (exempel: Alf Svensson). Det borde vara möjligt att starta en politisk karriär efter 65. Till skillnad mot de unga broilerna vet ju vi hur det fungerar i praktiken. Hur det tänktes och hur det blev. Både Ylva Johansson och Tomas Östros förekommer i spekulationerna om ny partiledare efter Mona Sahlin. Båda har de meriterat sig för jobbet genom att skriva på DN Debatt att det behövs fler arbetade timmar.

Ylkva Johansson har dessutom skrivit att vi inte ska ha några låglönejobb i Sverige. Vi får väl skicka våra svenska papperskorgar till låglöneländerna för att få dem tömda. Låglönejobb och låga löner är inte samma sak. Hur ska vi få till fler arbetade timmar  i Sverige genom en kolonial arbetsfördelning mellan höglöne- och låglöneländer? 

Till skillnad mot dem som startat sin politiska bana som unga broilers, utan någon arbetslivserfarenhet, råkar jag veta att vi utlovades mer fritid i framtiden, när rationaliseringsavtalet mellan LO och dåvarande Svenska Arbetsgivareföreningen skrevs under 1970. Den dåvarande framtiden är nu. Och hela fritidsökningen har hamnat på dem som står utanför arbetsmarknaden - personer i s.k. arbetsför ålder. Det är uppdelningen av den sett till levnadsålder arbetsföra befolkningen i en del, som kan få hur många jobb som helst, och en permanet bidragsförsörjd del, som inte kan få några jobb hur många jobb de än söker som jag har diskuterat i flera inlägg på bloggen.

Vad betyder fler arbetade timmar? Att arbetslösa ska förnedaras med att göra manuellt sådant det finns maskiner till - för att få ut socialbidraget? Vet Johansson och Östros vad de pratar om? Vad som behövs är en radikal omfördelning av arbete och fritid, så att i synnerhet hårt arbetande småbarnsföräldrar kan vara tillsammans med sina barn - och så att medicinskt rehabiliteringsbara sjuka, partitiellt arbetsföra och lindrigt arbetshandikappade kan bidra till sin egen försörjning i mån av förmåga. Och med bästa tänkbara maskinutrustning. Då behövs inte fler arbetade timmar, förutom att vi måste klara konjunktursvängningarna.

Jag hade just tillfrisknat från en ovanligt svår förkylning, när jag i fredags drabbades av nästa sjukdom (komplikation av förkylningen?). Jag stod i en bokhandel och läste baksidestexten på en bok, när mitt balanssinne plötsligt upphörde att fungera. Det lär komma tillbaka efter några veckor. Under tiden måste jag kompensera balanssinnet med syn och känsel. Första dygnet låg jag i en sjukhussäng och de två senaste dagarna har jag lärt mig gå i en sjukhuskorridor. Och jag går fortfarande mycket ostadigt

Att tvinga ut äldre över 65 år på arbetsmarknaden borde inte vara den mest högprioriterade politiska uppgiften.

Lögn, statistik, lönestatistik.

I spalten till höger finns kontakinformation, om nu vill skicka mejl till mig. Mejladressen finns under rubrken Kategorier. Ibland får jag påpekanden om att jag skulle ha fel i sak. Jag rättar emellertid ingenting i texten enbart för att någon påstår att jag har fel, utan att ha kontrollerat med mina källor om så verkligen är fallet. Annars kan det hända att den ursprungliga texten var rätt och att den nya texten är fel. Om rättelsen avser något som jag skrivet långt tillbaka är det inte säkert att jag minns vilka källor jag använt, eller att jag har tillgång till dem nu. Jag har läst många bibelöversättningar i ett teologiskt fackbibliotek 30 mil bort, och det skulle kosta mig minst 1000 kr att åka dit och kontrollera.

Det är också ett faktum att det finns nyöversättningar av gamla bibelöversättningar. De vanligtvis kommersiella bokförlagen bakom dessa översättningar påstår att dessa översättningar bara är en försiktig språklig revision av de gamla översättningarna från 1500- eller 1600-talet. Det har emellertid framkommit en stark kritik från bibeltrogna grupper att man inte har följt den gamla texten.

Nu har jag också fått ett påpekande om att jag skulle ha fel om semestertillägget.. Det finns nämligen flera grader av lögn: Lögn, förbannad lögn, statistik och lönestatisktik. Avsikten med lönestatistik är som békant att bevisa att någon löntagargrupp (vanligen högavlönade tjänstemän) är kraftigt underbetalda i jämförelse med någon annan löntagargrupp (vanligen lågavlönade arbetare). Nu har jag angivit min egen position, och jag förväntar mig inte att alla läsare håller med. Anledndingen till att jag tar upp frågan är att flera läsare har reagerat mot samma sak.

Syftet med blogginlägget var emellertid inte att jämföra arbetare med tjänstemän, utan jag diskuterar det "utanförskap" som blir följden av diskrimineringen av vissa grupper, som kan inkludera såväl arbetare som tjänstemän. Vi håller på att få en uppdelning av befolkningen mellan en grupp bestående av relativit unga (30 - 40 år) friska och helst barnlösa personer, som kan få hur många jobb som helst. Och en annan grupp som inte kan få något jobb, hur de än försöker. I denna situation sätts solidariteten på hårda prov.

Jag förnekar inte alls att alliansregeringen har tagit en del bra initiativ för att hjälpa dem, som har svårt att själva skaffa jobb, att få jobb. Men dessa goda initiativ motverkas av dem systemfel, som jag har kritiserat i de båda föregående inläggen. Det som alliansen verkligen har gjort bra, är systemet med "jobbcocher". Det var något som jag verkligen saknade när jag själv var i åldern 55+ och behövde ett nytt jobb. Kurser i jobbsök för arbetslösa, som man satsade på under den socialdemokratiska regeringstiden före valet 2006 ser jag enbart som ett hån. Man behöver inte utbilda sig till professionell jobbsökare, om man inte har tänkt jobba som jobbcoach.

Om man är uppväxt med en luthersk för att inte tala om shartauansk, syn på arbete  har man helt enkelt svårt att marknadsföra sig själv, hur många jobbsökarkurser man än har gått. Den lutherska synen på arbete är att allt arbete är lika värdefullt och att det t.o.m. är en dygd att stanna på den sociala position som man har i stället för att göra "karriär". För en shartuan är det en dygd att inte framhäva sig själv, att sitta längst bak i kyrkan och helst vara osynlig.

Detta hindrar i och för sig inte att man har ett yrke eller uppdrag, som kräver att man står i rampljuset, men då gör man det bara i den rollen. Privat är man en doldis, även om man är en firad stjärna. Ungefär som Greta Garbo.

Nu var det så här med semestertillägget, att det kan ses som en utjämning vid omräkning från procentberäkning till månadslön - då en anställd får samma lön under semestermånaden som under månaden före eller efter semestern under samma år. Med procentmetoden får man en semesterersättning, som är 12 % av lönen för arbetat tid under intjänandeåret, d.v.s året innan semestern tas ut. Om då en arbetares lön är 20.000 kr (i genomsnitt) i månaden. blir semesterersättningen räknad som 12 % av lönen under elva månader 26.400 kr.

Jag fann exemplet på nätet, på en facklig tjänstemannablogg förstås. Och det är ett exempel på hur man kan ljuga med lönestatistik genom "höftade" beräkningar. Enligt mina beräkningar blir arbetarens semesterersättning 21.599 kr - men så har jag varit fackligt aktiv i LO. Jag har då utgått från att arbetaren tjänade i genomsnitt 20.000 kr i månaden under intjänandeåret. Med en avtalsenlig årlig lönehöjning på 1, 5 - 3 %  bör denna arbetare tjäna 20.300 - 20.600 kr under semesteråret. Semesterersättningen blir då 1.000 - 1.300 kr högre än den genomsnittliga månadsinkomsten under semesteråret.

Att semesterersättningen är 12 % på arbetsinkomsten under intjänandeåret är alltså något i överkant,men säkert relevant för den tid (1970-talet) när detta bestämdes. Inflationen (penningvärdesförsämringen) var ju större då. Att anställda med månadslön kompenseras med ett "semestertillägg" på knappt 1 % av månadslönen under semestermånaden verkar ju då rimligt. Men om tillägget ska beräknas utifrån antagandet att arbetaren får 26.400 kr i semesterersättning för en månad, blir det fel. Men det var väl avsikten med att ljuga med lönestatistik. Och kommer naturligtvis att följas med kompensationskrav från LO, som vill ha mer än 12 % i semesterersättning.

Hur kan man då komma så olika i beräkningarna? Jag har redan nämnt att man jämför lönerna under olika år. Men därtill kommer att fem semesterveckor är mer än en månad. Och dessutom är inte alla arbetsveckor femdagarsveckor. Och februari har bara 28 dagar när det inte är skottår. Ska vi dessutom gå vidare och jämföra arbetat tid vecka för vecka... Och ska vi dessutom räkna livslön med olika lång studietid och olika mycket arbetslöshet och olika frekvens av arbetrelaterade sjukdomar.

Är avundsjuka en arbetsrelaterad sjukdom??

Syftet med föregående inlägg var dock inte att utreda vilka grupper av arbetande som är mest gynnade eller mest missgynnade. Nej syftet var att utbetalningen av semesterersättningen övertas av Försäkringskassan, samt att arbetstivaren ska betala 12  - 14,4 % på intjänad lön för varje månad i semesteravgift till FK för fem semesterveckor /år  Lika för alla. En fördel är ju att vi slipper komensationskraven och förhoppningsvis en del av den svenska avundsjukan.

________

Anm: I föregående inlägg föreslog jag att sjuklönen som betalas av arbetsgivaren för de två första veckorna i varje sjukperiod avskaffas, och att Försäkringskassan betalar sjukersätting för den första ersättningsberättigade dagen, men att tre karensdagar införs i samband därmed. Samt att en sjätte semestervecka införs och att den kan användas som karensdagar för att mildra påfrestningarna på hushållsekonomin. Den anställda skulle därigenom låna av sig själv genom färre sparade semesteragar. Två semesterdagar skulle då ge nästan lika stor ersättning som tre sjuklönedagar. Räkna själv!

Tar du ut semesterdagar när du är sjuk?

Ja, det är ett påstående som man ofta hör. Lagen säger att den som är sjuk när han skulle ha haft semester, har rätt till nya semesterdagar. "Rolig semester"-garanti, alltså! Nu fattas bara extra hög lön under semestern, så att alla verkligen har råd att roa sig under semestern. Jodå, det finns också. Och kallas semestertillägg. Men semestertillägg har förstås inga lågavlönade, utan de högavlönade. Har de inte tillräckligt bra betalt ändå, så att de kan spara till den lyxkryssning under semestern? Semesterlön från arbetstgivaren utgår för övrigt även för ledighet för vård av barn

Och sedan klagar de alltså på att de inte vågar begära sjuklön från arbetsgivaren, trots att denne är skyldig att betala sjuklön för de två första veckorna i varje sjukperiod. Hur blir det då med ersättningen från Försäkringskassan fr.o.m, tredje sjukveckan? Jodå, arbetsgivarna tycker att den som gått in i tredje sjukveckan kan fortsätta att vara sjuk - under lågkonjunktur - i stället för att återgå till arbetet och bli permitterad. För då måste arbetsgivaren betala permitteringslön.

Och om inte den anställde själv är sjuk, så har han /hon kanske ett barn som blir sjukt när det är depression på aktiebörsen.

Detta har angivits som förklaring till att det blev så få nyanställningar under den senaste högkonjunkturen. Det verkar alltså vara på det viset att arbetsgivare och anställda har uppfunnit egna regler, som strider mot politikernas avsikter med både semesterlagen och socialförsäkringssystemen. Det påminner om soldatfrederna under Första världskriget. När generalerna trodde att det fortfarande var krig hade soldaterna klivit upp ur skyttegravarna och slutit fred med varandra.

Lönebikostnader är arbetsgivarens kostnader, utöver den lön som redovisas på lönebeskedet till den anställde, som arbetsgivaren ska betala för att ha en anställd person. Det är en bred flora av utgiftsposter, som arbetsgivaren ska betala enligt lag eller avtal. Det är arbetstivaravgift, avsättning till semesterlön, tjänstepensionsvgift, sjukförsäkringsavgift, avtalsförsäkringspremier etc.

Det som jag kritiserar är inte avgifternas antal eller storlek, utan att det slår så olika mellan olika arbetsgivare och mellan olika anställda hos samma arbetsgivare. Detta motverkar nyanställningar och leder till diskriminering av yngre (som kan förväntas få barn, som är små under sina första levnadsår), äldre samt personer med upprepad korttids-sjukfrånvaro eller har varit långtidssjuka eller har något handikapp.

Den direkta anledningen till att arbetsgivaren ska betala sjuklön för de första veckorna i varje sjukperiod var att byråkrater på dåvarande Svenska Arbetsgivareföreningen ville att arbetsgivarna skulle leka poliser åt Försäkringskassan och spionera på sjuksrivna anställda. Socialdemokraterna och LO var emot, men försvarar numera helhjärtat det socialt förödande systemet. Det visade sig ju vara ett bra sätt att dölja de verkliga kostnaderna för sjukskrivningarna. Och LO har beredvilligt ställt upp med bortförklaringen att det är ett bra sätt att straffa arbetsgivare för dålig arbetsmiljö.

Om anställda som har skadats av dålig arbetsmiljö verkligen får ett nytt jobb, så är det i stället den nya arbetsgivaren som straffas. Så valet för den arbetsskadade personer har varit att antigen bli kvar på samma arbetsplats och bli ännu mer skadad eller gå ut i arbetslöshet och kanske bli sjukskriven.

Vi kan inte ha ett socialförsäkringssystem, ett semesterlönesystem, etc, vars verkliga kostnader inte tål att redovisas öppet. Varför ska den enskilde arbetstgivaren fonderar semesterpengarna tills de ska betalas ut? Vad händer om den anställda slutar? Jo, då betalas innestående semesterpengar ut till den f.d. anställda i stället för att föras över till en eventuelll ny arbetsgivare. När den nya arbetsplatsen stänger för semester har den nyanställda kanske inga semesterpengar från den förra arbetsplatsen kvar.

Som jag skrev i föregående inlägg borde Försäkringskassan betala ut sjukpenning från första dagen, då den anställda är berättigad till ersättning. Nu föreslår jag också att Försärkingskassan ska förvalta pensionspengarna, så att de finns kvar när den anställda har semester, även efter byte av arbetsgivare. Oavsett hos vilken arbetsgivare semesterpengarna har tjänats in, ska de räcka till den anställdas försörjning under en semester av lagstadgad minimilängd, som är fyra veckor per år. Den femte semesterveckan får sparas till ett senare år.

Det kan antas att det är sparade semesterveckor som anställda tar ut när de är sjuka, för att arbetsgivaren ska slippa betala sjuklön. Men det var ju inte meningen. Den var att anställda ska kunna ta ut långledigt exempelvis vart 5:e år. När jag nu föreslår att tre karansdagar ska införas i sjukförsäkringen, och att man ska kunna tas ut semesterdagar under karensdagarna, så föreslår jag att en sjätte semestervecka införs för det syftet. Den sjätte semesterveckan ska vara "öronmärkt" för det syftet under första året efter intjänandeåret.

Om den anställda inte är sjuk under året, eller är sjuk men väljer att inte ta ut semesterdagar under karensdagarna, får de semesterdagarna efter utgången av första året sparas som "vanlig" semester. Den anställda "lånar" av sig själv, genom färre sparade semesterdagar.

Det låter kanske krångligt, men är administrativt enkelt om båda systemen - sjukförsärkingen och semesterersättningen - förvaltas av samma inrättning - Försäkringskassan. Som även skulle kunna ta hand om a-kassan och det kommunala försörjningsstödet.

Detta må strida mot gamla, väletablerade socialdemokratiska principer. Men jag är ju inte partimedlem. Och för övrigt måste de, som är partimedlemmar, komma med något nytt om Socialdemokraterna ska ha en chans att återta regeringsmakten. Välfärdssystemen började krackelera redan innan valet 2006, när vi fick en borgerlig regering. Dessförinnan var det Socialdemokraterna som administerade sönderfallet, som försämrade för "bidragstagarna", samtigt som man gömde kostnadern genom pålagor på arbetsgivarna. Och dolde arbetslösheten genom "åtgärder" som enbart förnedrade dem som skulle hjälpas.

Eftervalsdebatten - tankar från sjukbädden



De ideologiska frontlinjerna i Sveriges riksdag 210 är desamma som i striderna om Paris-kommunen 1871. Bilden visar parisiska arbetare vid en barrikad i väntan på att de borgerliga styrkorna ska anfalla och ta ifrån dem det de har.


Jag har nu blivit tillräckligt återställd för att återuppta skrivandet på min egen blogg. Helt passiv har jag dock inte varit. Men  orken har inte varit som vanligt. Jag har dock skrivit på några socialdemokratiska bloggar - om sjukförsäkringen. Socialdemokraterna behöver nog tänka  om på en hel del punkter om partiet har tänkt återkomma i regeringsställning. I den mån jag kan bidra med råd till en socialdemokratisk valseger 2014, så kan de råden lika väl gynna de borgerliga partierna. De behöver ju inte vänta till efter valet 2014 utan kan köra igång direkt. Frågan är om de vill. Läs mina kommentarer till s-riksdagsmannens inlägg:

http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1427&blogg=46813
http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1427&blogg=46838

Jag ska nu reda ut den mest grundläggande skillnaden mellan socialdemokratisk och borgerlig politik.

Socialdemokratisk politik: Det som är dåligt för arbetsgivarna är bra för löntagarna.

Borgerlig politik: Det som är dåligt för löntagarna är bra för arbetsgivarna.

Alla är de klasskämpar. De kämpar på olika sidor i klasskampen. Det är 1800-talets frontlinjer som forfarande prägar den svenska partipolitiken. Krutröken från striderna om Pariskommunen 1870 -71 ligger tät över det nutida Sverige.

Sjuklön är dåligt för arbetsgivarna, tycker socialdemokraterna och vill följaktligen behålla

sjuklönesystemet. Det innebär att arbetsgivarna ska betala sjuklön för de två första veckorna av varje sjukperiod. Först därefter utgår ersättning från Försäkringskassan.

Sjuklön är dågligt för löntagarna, tycker de borgerliga partierna och vill följaktligen behålla sjukönesystemet. Det innebär att arbetsgivarna ska betala sjuklön för de två första veckorna av varje sjukperiod. Och det tycker ju inte arbetsgivarna är så kul, och därför blir de sura om någon är sjuk. Och det är ju inte så kul för löntagarna att ha en grinig arbetsgivare som bråkar om att man är sjuk.

De borgerliga partierna vill också försämra arbetsrätten. De tror att det är bra för arbetsgivarna. Socialdemokraterna tycker att arbetsrätten är tillräckligt dålig - för arbetsgivarna - som den är.

I utgångsläget (1960-talet) fanns tre karensdagar i sjukförsäkringen för LO-medlemmar, men inte för TCO-medlemmar som fick sjukpenning från  första sjukdagen*. Detta var orättvist men försvarades med att LO-medlemmar hade högre korttidsfrånvaro än TCO-medlemmar - och denna korttidsfrånvaro skulle öka ytterligare om karensdagarna avskaffades.

Karensdagarna avskaffades och korttids-sjukfrånvaron ökade. Jag har inga siffror som visar om sjukfrånvaron ökade oacceptabelt mycket. Men ett och annat tyder på att sjukförsäkringen under de sista årtiondena kom att uppfattas som en allmän frånvaroersättning, snarare än sjukförsäkring. Folk "sjukskrev"sig i protest etc.

Dåvarande Svenska Arbetsgivarföreningen gick emot sina egna medlemmars (arbetsgivarnas intresse) och började propagera för att sjukpenningen från Försäkringskassan skulle ersättas med sjuklön från arbetsgivaren under de första sjukveckorna. Det skulle bli en piska på arbetsgivarna att kontrollera att anställda, som var sjukskrivna, verkligen var sjuka**. Socialdemokraterna och LO var inledningsvis mot, men så snart de glömt varifrån det idiotiska förslaget kommit har de varit för. Arbetsgivare med många sjuka medarbetare straffas, hurra, hurra!

Argumentet från LO för sjuklön är att sjudomarna beror på dålig arbetsmiljö och att sjuklönen tvingar arbetsgivarna att förbättra arbetsmiljön. Argumentet blundar emellertid att sjuklönesystemet i sig utgör en försämring av (den psykiska) arbetsmiljön, samt att arbetsrelaterade sjukdomar kan har förvärvats hos en tidigare arbetsgivare - samt att många sjukdomar över huvud taget inte är orsakade av arbetet.

Så straffas alltså arbetsgivare som frivilligt tar ett socialt ansvar genom att anställa personer med hög sjukfrånvaro! Följden har givetvis blivit att få, om ens någon arbetsgivare, vågar anställa personer som inte har haft dokumenterat låg sjukfrånvaro. Så hamnar berörda personer i livslång arbetslöshet. Enligt borgerlig terminologi har berörda personer hamnat i "bidragsberoende", som man alltså jämställer med självförvållaarbetsoförmåga p.g.a. missbruk av alkohol eller narkotika. Enligt socialdemokratisk retorik fungerar inte "rehabiliteringen".

Hela rehabiliteringssnacket bygger på att det är något ytterligare fel på individen - utöver den sjuklighet som gör att ingen arbetsgivare vågar anställa honom. Arbetsgivare vill ju betala lön för utfört arbete - inte för att folk ska vara hemma och vara sjuka. Är det så svårt att fatta? Sjuklön till en anställd som har två sjukperioder per år motsvarar en lönehöjning på drygt 8 % jämfört med en anställd som aldrig är sjuk***.

För en småföretagare, som
kanske klarar sig med en anställd, är det rena lotteriet. Att tvingas betala sjukön åt en anställd, som ofta är sjuk, är jämförbaart med en löneökning på åtskilliga procent jämfört med någon som aldrig är sjuk. För ett stort företag med hundratals anställda jämnar det ut sig mellan dem som ofta är sjuka och dem som sällan är sjuka.

Att just socialdemokrater har så svårt att fatta detta kan beror på att socialdemokrater i arbetsgivarposition ofta är chefer för stora offentliga byråkratier med massor av anställda. Jag är ganska säker på att sjuklönesystemet inte bara leder till att personer med hög sjukfrånvaro blir permanent arbetslösa, utan även att totala antalet arbetstillfällen blir Sverige och att i synnerhet tillväxten i de minsta företagen hämmas. Företag som skulle kunna växa från ingen anställd till en anställd förblir enmansföretag (endast företagaren själv arbetar i företag). Vilken enmansföretagare vill riskera sin egen försörjning genom att anställa någon under dessa osäkra premisser?

Jag är också ganska säker på att sjuklönesystemet har lett till strukturell arbetskraftbrist. Det är inte alltid så lätt att hitta någon som både har en unik expertkompetens och som aldrig har någon sjukfrånvaro. Detta leder antingen till att företag avstår från expansionsmöjligheter eller importerar arbetskraft - trots en mycket stor arbetslöshet i Sverige - från länder med låg sjukfrånvaro.

Avskaffandet av karensdagarna har lett till oförutsedda och oönskade effekter som vida överstiger fördelarna. Sjuklönen, som betalas av arbetsgivaren, måste avskaffas och bör ersättas med tre karensdagar. Lika för alla****. Försäkringskassan ska betala sjukpenning från första dagen sjukersättning utgår (d.v.s. från fjärde sjukdagen. De negativa effekterna på privatekonomi av karensdagarna, kan motverkas med införande av en sjätte semestervecka och möjlighet att ta ut semesterdagar under karensdagarna.

________________

*) Försäkringskassan hade dock samma regler för arbetare och tjänstemän. Men privatanställda tjänstemän hade ett avtal med arbetsgivarna om sjuklön från arbetsgivarna under karensdagarna. Det var sedan LO misslyckats med att få ett liknande avtal för sina medlemmar, som man vände sig till regeringen med begäran att karensdagarna skulle avskaffas.

**) Jag minns en bild i anslutning till en artikel i SAF:s tidning för sjuklön. Bilden visade en mycket sjuk arbetare liggande i en säng med en febertermometer i munnen, medan en arbetsgivare glodde in genom fönstret och antecknade varje rörelse som den sjuke gjorde. Det var alltså så arbetsgivarnas egen intresseorganisation såg på arbetsgivarnas uppgift: att agera spioner åt Försäkringskassan i stället för att leda företag och arbete. Inte konstigt om det går dåligt för svenska företag: anställda har lön från arbetsgivarna för att vara hemma och vara sjuka och arbetsgivarna är inte heller på jobbet!

***) Till detta kommer givetvis kostnader för produktionsbortfall eller leveransförseningar eller kostnader för reservpersonal, som inte kan beredas full sysselsättning vid låg sjukfrånvaro. Under debatten under 1970-talet sa dåvarande Volvo-chefen P G Gyllenhammar att han kunde acceptera hur hög sjukfrånvaro, som helst om bara de anställda talade om i god tid i förväg när de skulle vara sjuka. Han fick en vederbörlig utskällning för att ha antytt att alla sjukskrivna inte var sjuka.

Men naturligtvis hade Gyllenhammar rätt. Företagen har inget att förlora på att anställda byter lön mot mer fritid - om det bara sker på ett för arbetsledningen förutsebart sätt. Arbetsgivarna betalar ju faktiskt sjukförsäkringsavgift - en viss procent på lönesumman - till Försäkringskassan. Om lön, semesterersättning, sjukförsäkringsavgift etc, bara uppgår till samma totalsumma per tillverkad bil, har ju fördelningen mellan dessa olika utgiftslag ingen betydelse för arbetsgivaren.

****) Arbetsgivarna ska naturligtvis inte premiera sjukfrånvaro hos någon grupp anställda genom att betala sjuklön. Ett sätt att motverka detta kunde vara att karensdagarna inte ska räknas från första sjukdagen, utan från första dagen då man inte får lön från arbetsgivaren.

Kommentarer

Tyvärr har det gått en vecka utan något nytt inlägg. Jag har varit sjuk och är det fortfarande. Jag har försökt följa med och kommentera på anda bloggar, och har sedan inte orkat med min egen. Annars brukar jag följa upp mina kommentarer på andra bloggar med ett längre inlägg på min egen blogg.

De ämnen som diskuterats på andra bloggar, där jag har deltagit har handlat om samvetsfrihet (rätt att slippa medverka vid aborter) för vårdpersonal (huvudsakligen inann jag blev sjuk), Israel- Palestinakonflikten samt orsaker till det rödgröna valnederlaget, där jag har försökt lancera linjalresonemanget. Denna debatt har pågått hela tiden sedan valet, och började alltså innan jag blev sjuk.

Linjalresonemanget går ut på följande: Du har en 30 cm lång linjal på ett 100 cm långt bord, som representerar samtliga väljare. Om du flyttar linjalen till höger för att få med mitten blir det en för stor lucka till vänster. Om du i stället flyttar linjalen tíll vänster för att få med dem som har drabbats hårdast av den borgerliga politiken blir det en för stor lucka till höger. Diskussionerna om politiken har varit för högervriden eller för vänstervriden är alltså meningslös. Linjalen är för kort.

Och det gav ingen framgång att komplettera den korta linjalen med två ännu kortare linjaler. Det är tydligt att en av de tre linjalerna krymper de båda andra. Väljarna har sagt bestämt nej till rödgrönt valsamarbete.

Antalet kommentarer som skickas till denna blogg är mycket få i förhållande till antal läsare i genomsnitt. Ungefär 4 /5-delar av alla kommentarer publiceras. En orsak till de få kommentarerna kan vara att samma diskussion har förts på andra bloggar. En annan orsak kan vara att detta inte är en diskussionsblogg av samma slag som exempelvis Aletheia, där bloggägarna kastar ut veritabla brandfackor, som folk känner att de bara måste bemöta.

Syftet med denna blogg är att föra fram mina åsikter, inte att marknadsföra mig själv eller att skapa något slags socialt nätverk med mina läsare. Eller att genom diskussion komma fram till en gemensam ståndpunkt. Utan det handlar mer om "take it och leave it". Gilla mina åsikter eller ogilla dem! Förhoppningsvis ska läsaren finna något som han /hon inte har tänkt på och gillar. Eller att någon som redan tycker som jag ska bli stärkt i sin uppfattning, eventuellt med nya argument. Men reaktionen kan naturligtvis också bli "Det här håller jag absolut inte med om." Hela bloggosfären och pressen står till förfogande för den som vill bekämpa mina åsikter.

Jag tror att de flesta som läser min blogg röstar borgerligt. Det är inte min ambition med denna blogg att försöka ändra på det. Kyrkan ska vara partipolitiskt neutralt, så att vi kan samlas - som privatpersoner - i gemensam kristen tro över partigränserna.

Jag tror att jag uppfattas som relativt kunnig i de ämnen som jag skriver om och kanske oskså att jag är en "god kristen". Men det får stå för dem som tycker det. Jag har undvikit att presentera mig själv på det sättet. Jag tycker inte om när människor radar upp sina "CV:n" för att ge sina argument ökad tyngd.

Jag är inte den person som har skickat en mängd kommentarer, som inte har blivit publicerade, till en annan blogg. Det är ytterst sällan som kommentarer från mig till andra bloggar har refuserats.

Om du är intresserad av Israel- Palestinakonflikten kan du läsa här:
http://www.stefansward.se/2010/10/26/hur-jag-ser-pa-israel-och-mellanostern/


Privata affärer?




Folket hade avfallit från Gud och börjat dyrka Mammon (guldkalven). Så står det i Bibeln. Och som alla står gör kd precis som det står i Bibeln.


Kristdemokraterna riskerar att falla ur riksdagen och vill därför göra om sin politik, enligt Ekot igår. Partiledaren Göran Hägglund därför beredd att släppa vårdnadsbidraget.

"Partiet måste hitta en ny modell för att möta föräldrars krav på att själva kunna välja barnomsorg"
, sa Hägglund enligt Sveriges Nyheter.

Jaha, då kan man dra slutsatsen att någon i Kd:s riksdagsgrupp har startat ett eget barmosorgsbolag


Socialdemokratin och Bibelns sanningshalt

Som svar på mitt förra svar (se föregående inlägg på denna blogg) har sign Peter, som driver bloggen Röda berget på s-bloggar ställt frågan om allting som står i Bibeln verkligen är Guds ord. Ja eller nej! Jag har svarat:

Ja, allting som står i Bibelns är Guds ord, men det betyder inte att allting är moraliska imperativ som till varje pris ska åtlydas.

Brevet till Filemon är tveköst ett moraliskt imperativ, men inte ens det behövde utlydas till varje pris. De s.k. fria arbetarna, som var det absolut lägsta skiktet av den fria befolkningen i det HEDNISKA romerska riket var i praktiken så rättslösa så att det var bättre att vara slav hos en human slavägare.

Detta var orsaken till att aposteln skickade tillbaka den förrymda slaven Onesimos till slavägaren Filemon, som hade omvänt sig till kristendomen, med uppmaning till Filemon att behandla Onesimos som son och arvtagare. Eftersom brevet till Filemon har varit en veritabel stötosten för slavägare under senare tider har anpasslingar bland det kristnas prästerskapet försökt ändra innebörden i brevet till att Paulus var för slaveriet eftersom han skickade tillbaka Onesimos.

Det är därför det är så viktigt att gå tillbaka till den kristna traditionen när Bibeln tolkas. Hur tolkades detta av den äldsta kristna kyrkan? Det vet vi. När Onesimos dog var han biskop. Slavsystemet i det romerska riket självdog under senantiken på grund av brist på slavar som bjöds ut på slavmarknaderna, sedan alltfler slavägare gått över till kristendomen. Kyrkan var stenhård. Det gällde chansen till evigt liv för slavägarna.

Men slavsystemets upphörande fick konsekvenser som kyrkan nog inte hade räknat med. Men man förstår om man har läst Marx. Det var ju fortfarande ett slavsamhälles produktionsförhållanden. Stora skaror av det nya proletariatet, drog omkring på landsvägarna i stället för att återgå till de alltjämt slaveriliknande arbetsförhållandena.

Imperiet kunde inte stå emot militärt, när det angreps utifrån. Slaveriets upphörande får ändå ses som en drivkraft till de förbättringar av produktionsmetoderna, som långt senare kom att leda fram till industrialismen. Man kan se paralleller med den tidiga socialdemokratins. Den fackliga kampen blev en drivkraft för de industriella framsteg, som var nödvändiga för att finansiera väldärdssystemen.

Det torde finnas exempel från äldre medeltid i Sverige på slavägare som låtit sina slavar ärva inte bara deras förmögenheter utan även deras sociala ställning. Jag kan inte erinra mig något konkret exempel just nu, men misstänker att Joar Blå, som var så mäktig att han kunde skaka fram en ny svensk kung under sin egen kappa, var en f.d. slav från Afrika.

Men för att återgå till att Bibeln är Guds ord, så måste det förstås så att Gud själv - genom den helige Andes inspiration till bibelskribenterna - garanterar Bibelns sanningshalt, snarare än att allting är bokstavligen sant. När Potius Pilatus ställer den avgörande frågan vem Jesus egentligen var: "Vad är sanning" så betyder ju inte det att Gud själv inte vet visste vad som var sanning. Utan vad vi kan lita på är att Pntius Pilatus verkligen ställde den frågan.

Det religiösa förhållningssättet är ett sätt att tänka som varken är okomplicerat eller löjligt och som i många fall, men inte alltid, leder fram till samma slutsatser som intelligenta ateister kommer fram till. Sedan finns det okunnigt folk bland både troende och ateister. Men för den skull ska ingen av åskådningarna förlöjligas. Utan snarare behövs en attidydförändring hos en del socialdemokrater, så att en röst på Socialdemokraterna i nästa val inter uppfattas av troende kristna som en röst på Antikrist.

____

Det är väl närmast en självklarhet att ateister och andra icke-krisntna inte tror att bibelskribenterna hade gudomlig inspiration genom den helige Ande. Men det spelar mindre roll. De trodde det själva och tog sin uppgift på största allvar. Det är emellertid känt att evangelisten Lucas, som skrev Lucas-evangeliet, gick nästan vetenskapligt till väga ungefär som en nutida historiker. Han satt inte i sin kammare och väntade på uppenbarelser, utan tog själv redan på vad som hade hänt.

När man som troende diskuterar dessa frågor i det nutida sekulariserade Sverige måste måste man föra diskussionen på två plan: Dels på det ateistiska planet, som inte accepterar "gudomlig inspiration" som källa, utan bara det som har setts eller hörts med mänskliga ögon och öron. Och dels med troende, som förvisso tror på gudomlig inspiration, men menar att just bibelförfattarna inte hade någon gudomlig inspiration utan bara var "barn av sin tid". Och därför menar att Paulus inte kunde vara motståndare till slaveriet, eftersom ingen mänska (som inte hade gudomlig inspiration, sic!) under hans tid var moståndare till slaveriet.

Svaret till dessa troende är att visst hade Paulus gudomlig inspiration, medan svaret till ateisterna är att någon människa måste ju vara först med invändningar mot slaveriet - annars hade vi fortfarande leveti ett slavsamhälle. Huruvida den personen verkligen hade gudomlig inspiration - eller bara trodde det - är av underodnad betydelse. Om Paulus var först, så var han föst -oavsett orsak.

Men riktigt först var han ändnå inte. Jesus sa "Här är inte slav eller fri." Och redan under gammaltestamentlig tid fanns ett förbud för judar att hålla andra judar som slavar. Och det är väl inte svårt att anta att det var en styggelse för Paulus - som var av judisk börd - att hedningar kunde hålla judar som slavar? Judarna var ju Guds "egendomsfolk". Och det var väl därmed självklart att ingen annan än Gud själv kunde "äga" en jude? Med kristendomen blev hela mänskligheten Guds egendomsfolk, och därmed utvidgades slavförbudet till hela mänskligheten.


Socialdemokratin och kristendomen

Den socialdemokratiske bloggaren, som jag bemött både på hans egen blogg och i föregående inlägg på denna blogg, har svarat mig på sin blogg - genom att förlöjliga mig och alla andra som tror att Bibeln är Guds ord (och därmed har han indirekt förolämpat även dem som tror att Koranen är Guds ord):

"Och jag som trodde kristna ansåg att bibeln var guds ord…/Peter"

Jag har just svarat Peter på hans blogg. Mitt svar återges här:

Svar: Aposteln Paulus brev till slavägaren Filemon, där han uppmanar Filemon att behandla slaven Onesimos som sin son och arvtagare, står i Bibeln och är alltså en del av Guds ord.

Ditt försök att förlöjliga kristna och framställa dem som okunniga och inkonsekventa lyckades inte nu heller, såvida du inte avsiktligt driver valrörelse efter valet åt borgarna. Att ständigt bli utsatt för kränkande tillmälen kan vara skäl nog att rösta på ett annat parti än det som man gynnas av rent ekonomiskt. Utan kristna arbetare och fattigpensionärer skulle KD ha varit bortröstat från riksdagen för länge sedan - om de ens kommit in i riksdagen.

Det är hög tid för Socialdemokraterna att upptäcka att kristendomen fortfarande har det största antalet aktiva troende av alla religioner i Sverige. Och ett parti som har tappat så många kärnväljare, som s har gjort i de två senaste valen, har givetvis också tappat kristna kärnväljare.

Ett partis kärnväljare är väl de, som tillhör partiets ursprungliga medlems- och väljarbas, som skulle ha mest att vinna rent ekonomiskt på det partiets politik. De flesta debatterna på s-bloggar just nu handlar om hur det kunde gå så illa för Socialdemokraterna i valet. Det är uppenbart att socialdemokratins kärnväljare inte utgör hälften av befolkningen och alltså inte räcker för att ge Socialdemokraterna en majoritet i riksdagen. S måste därför göra inbrytningar bland borgerliga väljare och marginalväljare mellan blocken. Socialdemokraterna misslyckades med båda uppgifterna, som var att behålla sina egna kärnväljare och göra inbrytningar i det borgerliga lägret.

Största chansen till sådana inbrytningar har man förstås bland väljare med dubbla partilojaliteter. Kristdemokraterna, exempelvis, var väl från början tänkt som ett parti för alla kristna - även kristna inom gruppen socialdemokratiska kärnväljare.  Kd:s behandling av sina egna kärnväljare (inkl de med dubbla lojaliteter, såsom kristna arbetare m.fl.) är direkt skamlig och partiet räddades kvar i riksdagen genom taktikröstande moderater.

I det läget skulle Socialdemokraterna kunna "ta hem" de kristna arbetarna m.fl med detta motverkas givetvis av s-bloggare som hånar religionen. Det behövs en rejäl attitydförändring hos vissa socialdemokrater! Man kan vara ateist utan att kränka människor med en religiös tro.

Men det är också hög tid för kristna att påminna om sin egen existens genom någon form av tvärpolitisk organisering, som inte ensidigt stödjer det ena blocket.

Det är hög tid för troende kristna att inte längre låta sig behadlas som borgerlig valboskap i abortfrämjaren Göran Hägglunds ledband.


Socialdemokraterna kan inte vinna val genom att förlöjliga kristendomen

I sina kampanjer mot kristendomen drar ateister fram citat ur Gamla Testamentet, som inte stämmer med vare sig Nya Testamentet eller med kyrkans Tradition. Denna citatkonst används även för att visa att kyrkan tidigt har böjt sig för de profana opinionsvindarna, och alltså att Traditionen skulle bygga på de profana opinionsvindarna under äldre tider. Men på Jesu tid fanns inga profana opinionsvindar som ifrågsatte slaveriet som "system", inte ens bland slavaran själva. De önskade förstås att de hade varit fria, att några andra än de själva hade varit slavar, men ifrågasatte de slaveriet i sig?

Socialdemokraterna har en särskild bloggportal (www.s-bloggar.se) för partimedlemmars privata bloggar. Det är alltså endast godkända sosse-bloggar på den portalen. Det finns bloggar, som visserligen skrivs av socialdemokrater, men inte finns med å portalen. Antingen för att bloggägaren inte har ansökt om det, eller för att bloggarna inte har blivit godkänd. En av de godkända bloggarna har idag förlöjligat kristendomen, genom att återge en gammal insändare i en tídning, "Jag vill sälja min dotter som slav. Vad anser prästerksapet om det?"

"Hej, jag lyssnar på era kloka ord, men har fortfarande några frågor som jag tror att ni ka hjälpa mig med. Jag tänkte sälja min dotter som slav (2:a Mosebok 21:7).Vad anser ni vara ett skäligt pris? I 3:e Mosebok 24:44 står det klart och tydligt att jag får äga både manliga och kvinnliga slavar från ett grannland. En vän till mig hävdar att det bara gäller slavar utanför EU - vem av oss har rätt:?" 

Bloggaren menar att det är riskabelt att döma andra religioner efter vad som står i "handboken" (Koranenen). Det kan jag i och för sig hålla med om, men inte för att vi kristna behöver skämmas för vad som står i Bibeln. Utan för att det antagligen blir ungefär samma typ av fel när kristna läser Koranen, som när ateister läser Bibeln. Och detta i synnerhet när läsningen sker i syfte att skända religionen ifråga.

Och jag tror inte alls att det är någon bra stategi för ett parti som vill vinna ett val att skända någon religion. Att nedvärdera kristendomen i syfte att vinna muslimska väljare tror jag inte är någon bra idé. Det kan få motsatt effekt. Muslimerna märker nog att det inte bara är kristendomen som hånas, utan det religiösa förhållningssättet generellt. Jag har svarat den socialdemokratiska bloggaren:



Om du har tänkt att Socialdemokraterna ska vinna nästa val genom att kränka kristna och förlöjliga kristendomen, så varsågod! Du kanske rentav kan hjälpa Kd att bita sig fast i riksdagen.

Paulus uppmanade slavägaren Filemon att behandla sin slav Onesimos som son och arvtagare. Slaven fick alltså ärva slavägaren och blev jämbördig med denne. Det finns historiska exempel på slavägare som har handlat så under påverkan av kristendomen. Detta bidrog till avskaffandet av slaveriet i bl.a. Sverige. Kristendomen är mig veterligt den enda religion som har tagit ställning mot slaveriet redan från början.

Eftersom slaveriet var den ekonomiska basen för det romerska imperiet under antiken, kan man tänka sig vilka konsekvenser det fick. Läs Marx!

Jesu revolutionerande insats (om vi håller oss till det politiska) var hans predikan om alla människors lika värde (högaktuellt under riksdagsöppnandet). Teologiskt förklaras detta med att judarna var Guds utvalda folk, som skulle frambära Messias (Jesus) och därför kunde inte (eller rättar sag: fick inte) judar hålla andra judar som slavar. Med Jesu missionsbefallning ”Gå ut och gör alla folkslagen till lärjungar”, så utsträcktes det judiska slavförbudet till hela mänskligheten. Men så länge slaveriet var lönsamt var motståndet mot avskaffandet av slaveriet segt. Det var inte heller någon sinekur att vara en s.k. fri arbetare.

Men med ditt grundfalska förlöjligande av kristendomen får du kristendomen att framstå som positiv till slaveriet. Och även om det inte var din avsikt så underminerar du motståndet mot slaveri och omänskliga arbetsförhållanden. Du driver kristna i armarna på högern, och du förser högern med argument.


Inför dagen som kommer

 


- domedagen:

"You have enemies ? Good, that means that you have stood up for something, sometime in your life." (Winston Churchill)


Ålder





Jag har fått en uppmaning att tänka på min ålder. Ja, det gör jag.  Jag flyttar kanske till ett ålderdomshem om någon månad. Ja, ålderdomshem finns ju inte längre. Men vad det än kallas så är det ju för åldringar. Skillnaden är väl att det inte finns någon personal längre, utan man får ansöka om hemtjänst när den tiden kommer. Och jag har redan börjat räkna ålder, det blir lägre ålder på det sättet. Men det är lite svårt, för man vet ju inte exakt när man kommer "hem".  Jag är nu precis lika gammal som min mor var, när hon sa sina sista ord till mig. Hon sa "Vem är den där?". Det gick inte många dagar därefter innan hon sa sina absolut sista ord i livet. Men det kom att dröja elva år till innan hon dog.

Jag blir faktiskt glad av att tänka på att jag kanske är elva år på nytt. Sista året när man fortfarande är barn. Ja, jag var ett mycket lycklig elvaåring, barnsligt nyfiken på allting och gammal nog för att förstå hur saker hängde ihop. Och jag hade ett hemligt projekt, som ingen annan fått veta något om förrän nu: Barnens ö. En självstyrande barnstat, dit inga vuxna fick komma.

Nedräkningen har alltså börjat. Varför skulle jag vara rädd för något, när befrielsen är nära? Många har önskat mig åt helvete. Ingen har lyckats få dit mig. Liemannen gör sig ingen brådska.

Gamla män är sega gubbar. Vågar säga sådant som yngre, som har jobb och kärriär att tänka på, inte vågar säga. Nu ska jag njuta av livet. Det är förunderligt hur lite som behövs för att glädja ett gammalt hjärta. Ej lyx, ej flärd, utan bara vara.

Det är också en del av åldrandets styrka. Ta ifrån mig allt jag äger. Ägodelar, ära och anseende. Men ett har jag som ingen kan ta ifrån mig.

Dagens GLÖMDA Nyheter: Två ministrar mördade. En riksdagsledamot misshandlad.





Nej, Sverigedemokraterna har aldrig haft några ministrar. Och ingen SD-riksdagsledamot har blivit misshandlad -åtminstone inte sedan han blev riksdagsledamot. Reservofficeren Björn Söder som nu sitter i riksdagen och blev våldsamt kränkt av en predikan fick armen i kläm häromåret när han försökte stänga en dörr, som någon annan försökte öppna. 

Nu ska ju utlandstjänst bli obligatorisk för anställda i Försvarsmakten. Det kan även komma att gälla reservare. Det är inte svårt att förstå att SD vill ta hem den svenska truppen från Afganisthan. Man talar ju om att hjälpa folk på plats, så att de inte behöver fly. Men någon hjälp på plats vill man inte ge.  Och dessutom kan man få värre skador på slagfältet i Afganisthan än klämskador.

Själv har jag råkat betydligt mer illa ut när jag försökte stänga en dörr. Jag fick en s.k. tyst hjärtinfarkt. Äldre människor kan få det. Det var en av dessa svårt lidande sverigedemokrater som försökte provocera mig till att gå till motangrepp. Det var därför jag försökte stänga dörren. För att stänga ner och smita ut.

Men det är klart att jag undrar hur många av de påstådda angreppen mot sverigedemokrater som är framprovocerade av dem själva och hur många stenar som är kastade av dem själva. Det finns olika sätt att provocera. Det ena är att rusa emot en någon, vilket jag alltså utsattes för. Det andra är "hate speech" mot personer, som kanske har flytt från förföljelse. Jodå, en flykting som har sett sina anhöriga mördas och kanske själv har blivit torderad kan kanske bli våldsamt prococerad.

Det finns olika sätt att bilda opinion mot invandringen. Ett sätt är att hälla bensin på de etniska konflikterna. Om det kommer till regelrätta strider mellan svenskar och invandare och ett parti tar tydligt ställning för de ena sidan i konflikten, ska väl folk lära sig att se vem som är vän och vem som är fiende?

Det är en klassisk taktik av samhällsomstörtande rörelser, och har använts av både kommunister och nazister. Som alltså båda har varit utövare och offer för det politiska våldet. Det stärker gruppidentiteten på respektive sidor.

Även den som upplever sig vara offer för det politiska våldet, borde fundera på om han inte varit medvållande. Politik är ju politik, alltså att med politiska medel - allt från opinionsbildning till lagstiftning - påverka relationerna mellan människor.

Men det är klart att man tar risker genom att bli politiker. Speciellt om man har något som folk kan reta sig på. Det kan vara både politiska åsikter och exempelvis sexuell läggning. Varför mörades Olof Palme? Varför mördades Anna Lindh?

Varför misshandlades Fredrick Federley? Det var alltså en annan Fredrick än Fredrik Reinfeldt som pryder föregående inlägg på denna blogg. Fredrik Reinfeldt vet ni ju ändå hur han ser ut. Jag tänke att ni skulle få något att fundera på: Varför visar jag en bild på Fredrick Federley när jag skriver om hur SD försöker spela martyter?

Överfölls och misshandlades Federley i valrörelsens slutspurt på grund av sin homosexualtet, eller för sitt politiska agerande som riksdagsledamot. Han har bl.a. föreslagit att sexköpslagen ska avskaffas. Jag har hört Federley tala vid ett möte. Han talade om politikens sakfrågor. Eftersom han redan då hade misshandlats en gång fick han frågan hur det kändes. Han sa att det fanns en risk att samhällets makthavare isolerar sig från vanligt folk och inte vågar omgås med väljare och allmänhet.

SD odlar denna form av utanförskap. Nej, det är inte synd om ledande sverigedemokrater, som från och med nu uppbär riksdagslön, får äta middag med kungen, mingla med nobelpristagare och umgås med kändísaroch ståi blixtljusety och ge intervjuer. De är inte mobbade.

Men det finns sverigedemokrater som är utstötta. Av utomstående för sin partitillhörighet. Av partikamrater för att inte har förstått att partiprogrammen är en fasad och alltså har velat markera tydligare än vad som sker mot rasism och nazism.

Här kan du läsa om den glömda (eller gömda?) nyheten. När SD framställer sig själva som de sanna martyterna.


http://www.expressen.se/nyheter/val2010/1.2136936/fredrick-federley-misshandlad-utanfor-sitt-hem

Drevet mot Brunne

Har du läst Brunnes predikan, som finns på Stockholms stifts hemsida? Hon agrep inte SD som parti, utan åsikter som SD under åratal har sagt sig ta avstånd från. Nu hade man chansen att visa att avståndstagandet var seriöst menat genom att sitta kvar. Fyrka sverigedemokrater satt kvar, sexton gick ut, med den tidigare gruppledaren i kyrkomötet, Björn Söder, i spetsen.

Brunne har inte alls hyllat någon demonstration mot SD (var finns hyllningarna?) och hon har inte heller hyllat arrangörerna (Var nämns de?), hon har talat om att "många tusen människor" för att ropa ut sin avsky mot DET som gör skillnad och DEN rasism..."

Hon har definitivt inte hyllat dem som eventuellt var där i andra syften... Läs själv!

Det ligger väl ändå i lyssnarens eget öra att koppla ihop detta med SD eller med SD:s program. Jag kan i varje fall inte finna den rasism, som Brunne talade om, i SD:s välpolerade partiprogram. 

" Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag."

Om SD:arna hade varit smarta hade de suttit kvar och motiverat att de inte kände att predikan var riktad mot dem, utan mot de öppet rasistiska och /eller nazistiska grupper som SD inte har något officietlt samarbete med. Nu bekräftade de vad många har misstänkt.

I stället driver man tolkningen att Brunne har hyllat "stenkastarvänstern" med anspelningar på att t.ex. Ohly talade vid demonstrationen - som om inte Vänsterpartiet tagit avstånd från avgrundsvänstern. Det har också förekommit anspelningar på Brunnes personliga förhållanden, att hon är en öppet homosexuell kvinnlig biskop, som är socialdemokrat och vars "fru" är vänsterpartist.

Jag tillhör dem,  som ansett att Brunne inte borde vara biskop. Men för mig tillkommer vissa lärofrågor, som jag inte ska gå in på här. Men detta har inte ett dugg att göra med hennes predikan, som är fullt acceptabel ur klassisk kristen synpunkt. Det finns ingen annan än Eva Brunne som är biskop i Stockholms stift. En predikan är inget sakrament såsom nattvard och prästvigningar. Hon gjorde en biskops plikt, men det fanns inget läromässigt krav att just en biskop skulle predika. Hon var inte obehörig att predika.

Drevet som SD har satt igång mot Eva Brunne är ren mobbning. Och naturligtvis är det, som alltid vid mobbningar, att mobbledarna hoppas få med sig andra, som av någon i sammanhanget ovidkommande omständighet är kritiska mot mobboffret.

En känd katolsk bloggare, Bengt Malmgren som får anses stå de katolska biskopen nära, har heller inga invändningar mot Brunnes predikan. Trots att Brunne av flera skäl inte skulle kunnat vara biskop i Katolska kyrkan, om hon varit katolik. Jag tror t.o.m att hon hade varit avstängd från nattvarden på grund av sina personliga förhållanden, om hon hade varit katolik. Som kvinna hade hon troligen inte ens fått predika på dispens. Men detta hjälper inte SD. Mot innehållet i hennes predikan finns inga invändningar ens ur katolsk synpunkt.

-----

Det kan däremot kanske finnas anledning till kritik mot arrangörerna av demonstrationen. Men det gäller inte bara denna demonstration utan alla tvärpolitiska demonstrationer efter Vietnamkrigets slut.

Vem som helst fick inte gå med i FNL-rörelsens demonstrationer, vilka plakat som helst fick inte bäras, och vilka slagord som helst fick inte ropas. Exempel på förbjudna slagord var "Krossa USA-imperialismen", "För världsrevolutionen", "Skapa ett, två tre Vietnam" samt "För ett socialistiskt Sverige." De extrem-vänstergrupper som avvisades från FNL-demonstrationerna var föregångare till de extrem-vänstergrupper som nu bråkar med SD.

De grupper som avvisades ville ställa till bråk, med risk att demonstrationen som sådan skulle få skulden. De plakat som inte fick bäras och de slagord som inte fick ropas var förbjudna eftersom de kunde ge felaktiga uppfattningar om demonstrationernas syfte. Det torde exempelvis inte vara möjligt att krossa ÜSA-imperialismen utan en militär invasion av USA.

Och vad har extrem-vänstergrupper, som vill göra åtskillnad mellan människor, att göra i en demonstration mot åtskillnad mellan människor?

Att SD gör åtskillnad mellan människor råder det inget tvivel om.


USA och England mobbade Tyskland under andra världskriget.



Världshistoriens mest mobbade person mottar folkmassornas jubel.




Ibland blir det så att ord mister den betydelse som det tidigare har haft. Orden får en ny innebörd, som är rena motsatsen mot vad de tidigare har betytt. Det senaste exemplet är ordet mobbning.


Den kristna fredsrörelsen har under åratal mobbat krigsmaterielindustrin. Hur kan vi tillåta det?

Miljöpartiet har under åratal mobbat bilindustrisn. Hur kan vi tillåta det?

Moderaterna har under årtal mobbat socialdemokraterna. Mona Sahlin får inte ens sittas med i regeringen. Hur kan vi tillåta det?

Och jag som trodde att det är enskilda personer som mobbas. Inte företag eller partier.

Publiken buade när Sven Wollter spelade buse på teatern. Hur kan vi tillåta det? Arbetarskyddsstyrelsen borde förbjuda sådana föreställningar.

Och jag som trodde att det är personen och inte rollen som mobbas.

Biskopen mobbade Sverigedemokraterna i Storkyrkan. Hade hon inte deltagit i en demonstration mot partiet dagen före?

Den biskopen måste vi mobba... nja, kritisera.

 


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0