Omoral
Att stora mediaföretag, som har så stor opinionsbildande kraft så att de kan påverka både valresultat, utrikespolitik och socialförsäkringspolitik (nästan liv eller död för de utförsäkrade) och kriminalpolitik och drogpolitik, fraterniserar med den organiserade brottsligheten, måste granskas.
Vilka motiv har AB:s chefredaktör Jan Helin, vilka nyheter försöker han hålla undan från läsarna genom att upplåta löpsedlar och förstasidor åt kungadravlet? Hur stort är knarkberoendet hos huvudstadens journalistkår? Och varför undanhåller AB bevis, som polisen borde ha, om man nu har kommit över bilderna?
Ja, vad är det som en korrumerad, försupen och nerknarkad journalistkår försöker dölja. (Obs. Jag påstår inte att alla journalister är sådana - men varför tiger de?)
Hotet mot informationsfriheten kommer inte från någon statlig censur, utan från "bruset", att pseudonyheterna nu dominerar så totalt, så att det är svårt att tränga igenom till de verkliga nyheterna.
Här pratar hycklarna på ledarredaktionerna om att blotta misstanken att kungen varit ute på amorösa äventyr gör kungen till en säkerhetsrisk. Men är då inte medias och enskilda journalisters beroendeställning till hallickar och knarkhandlare också en säkerhetsrisk?
I synnerhet drogproblemen tystas ner och förvisas från de opinionsledande nyhets- och ledarsidorna. Vi läser om mord på öppen gata, som slentrianmässigt förklaras som "uppgörelser i under världen", men inga analyser om vilka marknader som gängen delar mellan sig.
Just nu borde vi också diskutera både fortsatta och nya civila hjälpinsatser i Libyenl. men media ger oss inte ens en ordentlig nyhetssrapportering från slagfälten i kriget. Utan återger okritiskt propagandalögner från Khadaffiregiem, om stora civlia offer för NATO:s bomber.
- -
Under slutet av 1800-talets spreds stora färplanscher av en lycklig kungafamilj. Så indoktrinerades fattigfolket i det borgerliga familjeidealet. Även om det skulle vara sant att kungen själv har bidragit till att den falska bilden av kungafamiljen som idalfamiljen, måst jag fråga: So what?
De enda som förlorar på att prinsessbröllopen mister sin glans är ju den kungafjäskande delen av journalistkåren. De får väl övergå från att vara sagobérättare till att bli skandalhyenor, de också.
Kungen är kanske bara representativ för sitt folk, som slängt gamla äktenskapsideal om livslång trohet mm på sophögen för lnge sedan?
Den viktorianska dubbelmoralen och låtsasindikationen klär kvällspress-hyenorna särskilt dåligt.
Men det finns en sak i hyenornas drev som är särskilt osmaklig: att de ger sig på kungen som privatperson. Det är inte bara statschefen, utan (ffa) Carl Gustaf som man fförbryter sig mot. Det var inte bara statsministern och utrikesministern som mördades, utan även Olof och Anna.
Det är fegt att ge sig på människan bakom rollen.
Kärlek vid första ögonkastet på första mejlet?
Nu har sign Nya tant lila börjat diskutera vem som tog kontakt. Detta har resulterat i en diskussion med en annan person, som jag för enkelhets skull kallar P.
Ntl: Så jag ställde frågan - Vem är du? Jag ställde ingen fråga om han ville ha en relation med mig, om vi skulle ha kontakt eller om vi skulle träffas. Bara enkelt - Vem är du? Detta togs tydligen som ett kontaktförsök.
P: Men hallå? Du skriver ju själv i det här blogginlägget att det var du som tog kontakt?
Att ta kontakt med någon är inte synonymt med en förfrågan om en djupare relation.
Ntl: Men inte skriver man "Det var hon som tog kontakt" för att någon har ställt en fråga till en
P: Jo, det tror jag de flesta skulle kunna säga. Den som "skickar det första mailet" - oavsett innehåll - är per definition den som tar kontakt. Du kan ju inte hitta på egna definitioner av begrepp. Jo, det kan du i och för sig, men du ska du inte räkna med att bli förstådd. :-)
Ntl: Ibland kan saker vara ett tema med variationer. Som "Det var inte mitt fel" attityden. Det är lätt att skylla från sig när saker går åt h-e!
Vem är det som skyller ifrån sig. Vem är det som påstår att den andre raggar på kyrkliga bloggar? Vem gör det, om nu någon av dem gör det? Ntl har alltså börjat att offentligt diskutera innehållet i privata mejl. Kommer hon som nästa steg att lägga ut hela mejlkonversationen på nätet. Jag har tittat på de där mejlen.
Det var förstås fler frågor än bara "Vem är du?" Eftersom hon inte fick något svar skickade hon om mejlet två dagar senare. Efter andra kontaktförsöket fick hon svar och skickade ett nytt mejl, som började med orden att eftersom hon ibland är lite envis, så ville hon upprepa ett par frågor, och tillfogade dessutom nya frågor.
Om detta inte var ett medvetet kontaktförsök från hennes sida undrar man vad var det då. Efter några dagar skriver hon att det var Guds försyn.
Aha, det var inget medvetet kontaktförsök från någondera sidan. Det var Gud. Och det trodde han förstås på. Kvinnans list övergår mannens förstånd, som bekant.
Det är väl därför som skogsrået i de gamla sagorna alltid är en kvinna.
En kvinna som hatar män...
Skogsrået!Underhållningsvåldtäkter löser inga samhällsproblem
Denna blogg startade som en teologisk och kyrklig blogg, men har även behandlat andra ämnen som intresserar mig, bl.a kyrkohistoria, ekonomisk historia och förhållandet religion - politik. Den kristna kyrkans kamp mot slaveriet, som började redan under apostlarnas tid, har haft en oerhörd betydelse för den utveckling av arbetsmetoder och produktivitet som ledde fram till 1900-talets välfärdssamhällen. Den verkliga stridsskriften mot slaveriet var Pauli brev till den kristna slavägaren Filemon, där han uppmanades att göra sin slav Onesimos till son och arvtagare. Slaven skulle ärva slavägarens förmögenhet och sociala ställning!
Men det visade sig vara lättare att avskaffa slaveriet som juridisk situation än de arbetsförhållanden som rådde under slavtiden. Kyrkan engagerade sig, speciellt genom klostren, i den utveckling av produktionsmetoderna inom speciellt jordbruket, som var en förutsättning för att det arbetande folket skulle få ett bättre liv. Den ekonomiska historien visar en fortgående ökning av produktiviteten per arbetstimme genom växtförädling, nya jordbruksredskap och slutligen industrialisering.
Detta har lett fram till ett produktonsresultat, som räcker för att alla ska kunna överleva och inte svälta ihjäl. Och dessutom till att den nödvändiga produktionen av varor och tjänster kan åstadkommas med en allt mindre insats av arbetstid. Detta talar givetvis för att det är läge för en ny stor arbetstidsreform, åtminstone i de industrialiserade länderna.
Men vad gör våra politiker? De "skapar sysselsättning" för att stjäla vår tid.
Ingen har något grepp om hur mycket meningslöst pseudo-arbete som finns. Det är dock inte bara personer i fas 3 och liknande meningslösheter som "sysselsätts" med arbetsuppgifter som egentligen inte behövs, utan också personer i samhällstoppen med höga löner. Däribland en stor del av den svenska journalistkåren. Här hittar vi de verkliga bidragstagarna. Obligatoriska TV-avgifter, presstöd, distributionsstöd, annonaintäkter - och ett våldsamt profiterande på andra olyckor.
Speciellt kvällspressen och dess löpsedlar har under flera veckor bedrivet underhållningsvåldtäkter på sexbrottsoffer, kungahuset och kyrkan. Förra året var den dåvarande arbetsmarknadsministern (Hur mår han idag?) offer för Aftonbladets underhållningsvåldtäkter.
Han borde ju i stället ha ställts till svars för sin arbetsmarknadspolitik.
Om du rulllar tillbaka hittar du mina inlägg om arbetstidsfrågan. Där kan du läsa om rationaliseringarna, som minskat behovet av arbetskraft. Första inlägget i den frågan skrev jag i januari 2011. Den senaste tiden har jag skrivit ett inlägg om förtalslagen (Se inlägget: Två juridiska frågor). Även sanna påståenden, som är till "men" för den omtalde personen, kan vara förtal. Avslöjandet att någon varit utsatt för våldtäkt eller andra sexbrott kan vara förtal. Och naturligtvis är påståenden, sanna eller ej, att någon är "lösaktig", ofta byter partners, etc, förtal.
Genom ett par kommentarer, som jag ej publicerade p.g.a namnuppgift, till det första inlägget (Två juridiska frågor) kom debatten på denna blogg att omfokuseras från förtalsbrott i allmänhet till ett specifikt fall.
Kommentarorerna har påpekat att den berörda person har skrivit en bok om sitt eget fall, vilket jag inte kände till, och att det därför inte behövs något tillstånd från honom /henne att publicera hennes /han namn. Kommentatorerna menar att media har rätt att offentliggöra sådan som redan är offentliggjort genom en bok - och att författaren själv ville ha offetlighet, att hon /han ville starta en debatt.
Men är det därmed säkert att han /hon ville att debatten skulle kidnappas av snusktidningar (Aftonbladet och Expressen) som har underhållningsvåldtäkter som affärsidé för att sälja lösnummer? Med underhållningsvådtäkter avser jag sexualisade skildringar och låtsad indignation i underhållningssyfte, att framkalla antingen moralpanik eller något slags njutning hos läsaren.
I själva verket är detta, som delar av den svenska journalistkåren sysslar med, underhållningsvåldtäkter inte bara av dem omskrivna personerna som har varit med om rent fyskiska sexbrott. Det är även underhållningsvåldtäkter av tidningsläsarna.
För flera år sedan hade en överklassdam skrivit en halvt själbiografisk bok, som var avsedd att vara en vidräkning med de traditionella könsrollerna och "det borgerliga kärleksbegreppet", som enligt henne leder till att kvinnor söker lyckan i kärleken till en man, i stället för exempelvis jobb och karriär.
"Alla liggen med alla killarna", stod det på löpsedlarna. Detta var ju rent förtal, även om det eventuellt var sant att hon hade haft flera relationer i jakten på lyckan genom kärleken till en man. Hennes försök till seriös debatt om könsroller och kvinnlig sexualtet slutade alltså i att hon blev utsastt för underhållningsvåldtäkter i media. Denna "reklam" ledde förstås till att hon tjänade bra på sin bok, men var det detta hon ville, bli allas hora?
Under den senaste veckan har kvällstidningarna skrivit att "Silvia väntade rasande" medan kungen umgicks med "bikinibrudar". Sedan kunde vi läsa om "Sveriges värsta präster", om bl.a. en präst som haft sex med en f.d. konfirmand. Skulle vara intressant att få veta hur många präster som är gifta med f.d. konfirmander.
Har kvällspressen därmed bidragit till ökat förtroende för kungahuset och kyrkan, eller till att någon behövande har fått hjälp?
Ingen, inte ens drottningen, skonas från underhållningsvåldtäkterna.
Bojkotta kvällspressen, vägra betala TV-avgiften och avskaffa presstödet. Det är dags att journalisterna börjar göra rätt för sig genom hederligt arbete i stället för att leva på underhållningsvåltäkter och bidra. Någon brist på arbetskraft efter införande av kortare arbetsdag behöver det inte alls bli.
Vem är det?
Men visst har jag missat det som kommentatorn påstår. Jag har ju bara läst det som stått på löpsedlarna. Kvällspressen frosseri i sexbrott är inget som lockar mig till tidningsköp. Jag har konsekvent avstått från att stödja kvällspressen ekonomiskt genom tidningsköp sedan 20 år tillbaka.
Hänsynslöst mot sexbrottsoffer
Men nu handlar det ju inte om brottsoffer i allmänhet, utan om sexbrottsoffer. De ska alltså hängas ut som utnyttjande och utsättas för exempelvis spekulationer om det inte var frivilligt, trots allt. Sådant förekommer ju. Och det är ju mycket svårt för domstolarna att döma i sexbrottsmål, när det inte finns synliga bevis på motstånd. Det finns ju dessutom, i vissa etniska och religiösa grupper, föreställningar om att den som har blivit våldtagen är "oren" och inte värdig att ingå äktenskap. Det tillverkas konstgjorda mödomshinnor på svenska sjukhus. Vilken katastrof för den kvinnan, om det avslöjas att hon har blivit våldtagen.
Det är ju också ett faktum att personer som har utsatts för sexbrott känner sig smutsiga och inte vågar gå ut. Tänk att möta sitt ansikte på en löpsedel eller på en tidningssida. Det kan leda till att den våldtagna eller utnyttjade personer inte vågar gå ut, inte kan sköta ett arbete och lever bakom fördragna gardiner. Hur känns det då att, i hemmets trygga vrå, möta sitt namn på en privatblogg. Det är inge slump att media nästan alltid avstår från att publicera namnet på just sexbrottsoffer.
I just det här fallet har media gjort ett undantag, men det står ju också att personen ifråga själv hade valt att "framträda" och att detta var "starkt" gjort. Varmed menas att han /hon hade valt att utsätta sig för det obehag, som en publicering kan medföra, för att sätta ljuset på ett problem.
Denna person har emellertid inte valt att framträda på min blogg, och säkerligen inte heller på kommentatorns blogg, där hans /hennes namn nu kan läsas.
Publicering av kommentarer
Jag har fått en kommentar, där en namngiven person utpekas som pedofiloffer. Kommentatorn grågar regoriskt "Men NN ska kanske nu, enligt din uppfattning, bli dömd nu. Han är ju inte journalist!" Nej, det kanske han /hon inte är. Det vet jag inget om. Men det är väl journalister som har skrivit om fallet? I så fall ska ansvariga utgivaren straffas, om publiceringen var olaglig. Vilket den sannolikt var. Brottet är i så fall förtal av avliden. För att åtal ska ske måste någon anmäla brottet till åtal.
Det är däremot knappast i normalfallelt någon brott att uppge för en journalist att man har utsatts för ett sexbrott eller annat brott. Det är ju inte uppgiftslämnaren som beslutar om publicering.
Kommentatorn borde fundera på varför media ytterst sällan publicerar namnen på sexbrottsoffer. Svar: Eftersom det kan vara straffbart som förtal, naturligtvis.
Att media har gjort ett undantag från denna princip i ett enskilt fall, ger inte rätt för vem som helst att ge vidare spridning av namnuppgiften. Personen ifråga kan ju ha ångrat att han / hon (vilket jag antar har skett i detta fall) har givit tillstånd till en tidning att publicera hans /hennes namn.
Därför publierar jag inte kommentaren.
Två juridiska frågor
Det räcker alltså inte att ett påstående är sant, för att den som sprider påståendet ska frikännas i en förtalsrättegång. Det ska också vägas in om avslöjande varit till men för den utpekade. Och som "men" räknas både subjektivt lidande och faktiska konsekvenser, exempelvis att någon som gärna ville bli frälsningssoldat inte fick bli det.
Man kan kanske tycka att den som vill bli frälsningssoldat har ett slags moralisk skyldighet att självmant berätta om sin läggning. Ja, men det ska han göra själv. Det är inte något som någon självutnämnd "moralens väktare" ska göra. Man kan alltså bli dömd för förtal, även om det man påstår är sant. Var man skyldig att uttala sig, ska man däremot inte dömas.
Skyldighet kan uppstå på många olika sätt, genom lag eller annan bestämmelse, tjänsteställning (exempelvis om man är polis) eller omständigheterna i övrigt. Den som är ögonvittne till ett pågående brott, har naturligtvis rätt att avslöja detta, trots att det är till men för brottslingen.
Själutnämdna moralväktare har emellertid inte fler skyldigheter än andra.
Men mina debattmotståndare hade i princip rätt: Med ökad acceptans av homosexualitet, så blir de situationer i vilka det är ett brott att avslöja någons sexuella läggning färre. Själva åsikten att ett sådant avslöjande kan var brottsligt, kan ju i sig upplevas som kränkande.
Avslöjandet att en kvinna har fött barn utom äktenskapet, som förr kunde vara ett grovt förtalsbrott, är idag knappast alls straffbart, om inte kvinnan tillhör en mycket moralkonsvervativ miljö.
--- x ---
Den andra frågan gäller terrornätverksledaren bin Ladens rätt till rättegång. Om han hade tagits med levande, hade han utan tvekan haft rätt till rättegång. Han var ju t.o.m. åtalad i USA. Följden av hans död blev att åtalet fick läggas ner, vilket är beklagligt av flera anledningar. Att bin Laden hade sluppit dödsstraff är föga troligt, så för honom personligen hade det ingen betydelse. Men nu blir inga vittnen förhörda, inga bevis framlagda och prövade. Det kunde ha givit ökad kunskap om terrornätverket al Qaida.
Jag har förut hävdat att bin Laden dog i strid, i ett krig som han själv har startat. Jag vidhåller att bin Laden dog i strid. Ingen har hittills motbevisat detta. Människor dödas i krig. Ingen soldat är skyldig att offra eller allvarligt riskera sitt eget liv för att skona en fiende, som kanske har vapen eller sprängladdningar gömda under kläderna.
Det har alltså inte framkommit något som tyder på att de amerikanska kommandosoldaterna har brutit mot konventionen om behandling av krigsfångar eller mot folkrätten i övrigt. Folkrätten är i och för sig tillämplig. Folkrätten är till för att skydda stater, inte för att skydda enskilda personer mot staten. Men det gäller i första hand den egna staten. I krig handlar det om en annan stats medborgare.
Konventionen kräver att soldater ska bära uniform samt bära sina vapen öppet, för att bli behandlade enligt konventionen. Detta har al Qaida systemtiskt brutit mot. Svenska debattörer försöker nu omdefiniera bin Laden till en vanlig gangster, som förvägrats rättegång.
Chockhöjningen
Socialdemokratiska politiker runtom i landet binder just nu ris åt egen rygg. De rasar mot den borgerliga alliansens i Stockholms län planerade "chockhöjning" av SL-kortet till 790 kr per månad. För detta pris får man åka hur mycket man vill och hinner med i hela Stockholms lön. Martin Moberg i Blekinge, där landstingets ekonomi är fullständigt i kaos och 300 sjukvårdskanställda ska sparkas för att spara berömmer ett förslag om att införa ett tusenkronorskort, som ska gälla i ett helt år för resor i ett helt län, alltså under 100 kr i månaden.
Det är en mindre månadskostnad än vad ett enda läkarbesök kostar. Det är mindre än högkostnadsskyddet för sjukresor.
Ett länskort i Blekinge län kostar idag 950 kr. Vill man ha utökad giltighet till Kalmar kostar det 1.450 kr. För detta pris får man åka med Öresundstågen inom Blekinge län. Det dansk-engelska bolaget DSB First, som kör tågen är på fallrepet, eftersom man har lagt ett för lågt anbud på trafiken i Sydsverige.
Om något annat bolag tar över blir det antingen rejäla kostnadsökningar för kommuner och landsting eller indragna tåg. Så blir fallet även i Halland där förslaget om tusenkronorskortet första lancerades. Hur har man tänkt klara detta om 90 procent av biljettintäkten försvinner?
Man får lägga ner all kollektivtrafik utom de mest fullsatta bussturerna. Man rycker ju undan hela den ekonomiska grunden för kollektivtrafiken.
Den borgerliga alliansen i Stockholms län vill inte bara höja priset på länskortet. Man vill också införa en prisdifferentiering så att det blir billigare att åka korta sträckor, enligt en DN-artikel för några år sedan.
- Vi trodde att det fanns en bred politisk uppslutning till att vi ska ha ett enhetligt 30-dagarskort som ska gälla hela Stockholms län. Vi kommer att framföra kraftfull kritik om man tänker ändra på det, sa en talesperson för s.
- Det är på de långa sträckorna som kollektivtrafiken fyller störst funktion. Därför är det klimatovänlig politik att vilja dela upp regionen i flera zoner och göra kollektivtrafiken till ett mer komplicerat och dyrt alternativ, sa en talesperson för mp.
I resten av landet har sociademokraterna gått den rakt motsatta vägen. Vilken betyder att de sossar som nu råskäller på borgarna i Stockholms län talar mot bättre vetande. För att kunna ha en kollektivtrafik, som är tillgänglig för alla och håller en hög kvalitet åtminstone längs de trafikstarka stråken behövs varenda krona som kan fås av biljettintäkter och skattemedel.
Miljöpartiets politik är djupt osolidarisk mot dem som har det sämst. Med "miljöhotet" som skrämselvapen vill man gynna de bäst ställda, de som har två bilar per familj och inte har några problem med bilkostnaderna. Det är ju på den gruppen resenärer, som det går att göra "miljövinster" på minskad bilanvändning.
De som inte ens äger en bil kan ju inte minska sitt bilåkande. Den enda miljövinst som kan göras på den gruppen är om de måste stanna hemma på kvällar och veckoslut genom indragning av alla dåligt utnyttjade bussturer. Och det sker ju. Till och med i Stockholms län.
Men det djupare motivet för mp är inte omsorgen om miljön. Utan man vill använda kollektivtrafiken som ett experiment för en penninglös ekonomi, där inga intäkter behövs för att finansiera några kostnader. Ytterst handlar det om att ersätta kapitalismen med en utopi.
Det är dags att syna klimatbluffen.
Den nya socialdemokratiska partiledningen har insett att det inte går att vinna val på löften om att avskaffa de redan införda jobbskatteavdragen. Det går antagligen inte heller att vinna val på chockhöjningar av patientavgifterna i sjukvården. Och det går säkert inte heller att vinna val på kraftiga budgetunderskott som leder till skenande räntor på villalånen.
Det går helt enkelt inte att förklara för en bilåkande majoritet varför de ska få sämre privatekonomi för att en välbeställd kollektivåkande minoritet ska åka näst intill gratis.
Eller för att själv lockas över till en kollektivtrafik, som kommer att gå med större förluster för varje ny resenär så att pengar inte finns att sätta in extra fordon. Vem vill betala för en tjänst som man inte vill ha?
Med 1,5 åkande per bil i genomsnitt, behöver biljettpriset inte vara lägre än 2 /3-delar av bensinpriset för att vara prismässigt fullt konkurrenskraftig. Det motsvarar en månadskortpris på runt 900 kr för en daglig reslängd på 5 mil per riktning. Och i denna bilkalkyl är inte inräknat biltvätt, oljebyten, spolarvätska, däckbyten, reparationer och värdeminskning.
För en vanlig arbetspendlare finns det alltså tiotusentals kronor per år att spara genom att åka kollektivt även med nuvarande länskortpriser. Varför fortsätter då den stora majoriten att åka bil? För att det är bekvämt, förstås!
Mp:s förledande resonemang går ut på att man måste sänka priset ytterligare för dem, som är villiga att betala mer för bättre komfort, för att de ekonomiskt sämst ställda ska ha råd att åka. Men det behövs inte alls. SL (och flera andra länstrafikbolag) har billigare kort för pensionärer. I Stockholms län får det billigare kortet även köpas av studenter och personer som har sjuk- eller aktivitetsersättning.
Tyvärr får det inte köpas av personer som är inskrivna som arbetslösa vid arbetsförmedlingen. Varför inte? Vore inte det något att kämpa för i stället att gå ut med rena utopier?
De närmast sörjande?
Sedan upproret i Libyen började har minst 1.200 personer drunknat i Medelhavet under försök att nå den norra stranden, enligt FN:s flyktingorgan UNHCR. Det framgår inte vilka de omkomna var. Om de var libyer eller flyktingr från andra delar av Afrika. Flera s.k gästarbetare i Libyen har transporterats hem genom FN:s försorg, och har väl inte haft anledning att fly över Medelhavet.
Det fanns överenskommelser med Khadaffi-regimen om att Libyen skulle hindra flyktingar från andra afrijkanska länder att fortsätta till Europa. De överenskommelserna hiar naturligtvis inte kunnat hållas under upproret. Hur många libyer, som har dött i striderna, vet ingen. Men en sak är säker: Många fler hade dött, om Khadaffi hade fått hållas.
Kommer Libyen att bli en demokrati? Kommer flyktingströmmarna att öka eller minska sedan Khadaffi har störtats? Initialt kommer de nog att öka, men därefter att minska. Med tiden - men det ligger nog långt fram i tiden - kommer flyktingströmmarna från övriga delar av Afrika också att minska. Det som sker i Nordafrika ger hela Afrika hopp om en bättre framtid.
Det är naturligtvis viktigt att Libyen inte glider in i en ny diktatur, såsom skedde i Iran efter upproret mot shahen 1979. Sett ur den aspekten är det en välgärning att den ultrareaktionära terrorledaren bin Laden är borta.
bin Laden har många "närmast sörjande" bland svenska politiker och opinionsbildare. Ingen nämner med ett ord de över tusen personer som har omkommit i Medelhavets vågor i desperata försök att nå den norra stranden. De fick ingen rättegång. Hade de lyckats ta sig ända till Sverige hade deras asylansökningar prövats i en rättegång.
Såsom omständigheterna nu är, kan ingen lastas för att de inte fick sin sak prövad i någon domstol. Men ingen kostar ens på sig ett beklagande. Inte ens de, som är uppröda över att bin Laden "mördades" i stället för att ställas inför rätta som en vanlig smågangster.
Är det inte konstigt att människoliv värderas så olika? Har en terrornätverksledare, som har förklarat krig mot hela det amerikanska folket och har tusentals oskyldiga liv på sitt samvete, ett större människovärde än de som bara försökte få en bättre framtid?
bin Laden dog i strid. Han blev inte mördad. Att påstå det är att likställa offer och förövare samt vanliga hederliga muslimer med dem som begår de ruskigste våldsdåd i islams namn.
bin Laden har utfärdat en formell krigsförklaring mot USA. Hans s.k. hem i Abbottabad var en kommandocentral. al Qaida var mer centraliserat en man än vad man givit sken av. Att bin Laden inte varit formell statschef i något land gör honom inte till en vanlig kriminell. Han har haft tydliga ambitioner att lägga länder under sig, och har varit nära att lyckas.
Al Qaida har infitrerat den pakistanska militären, säkerhetstjänsten och polisen. Navy Seal har opererat på fientlig mark. Ingen hade kommit till dessa elitsoldaters undsättning om de hade misslyckats. Man förlorade en helikopter, och var alltså hårt trängda när bin Laden sköts.
Vems ansvar hade det varit om bin Laden hade kommit undan och kunnat fortsätta att utöva terror, fortsätta att beordra självmordsbombare att uppsöka folkmassor och ta andra med sig i döden?
Nej, alla dessa borde saklöst ha offrats för att ge bin Laden en skådeprocess!?
Det är bara på låtsas
Komminister Ulla Karlsson i Aspeboda har rört till det genom att offentligt avslöja att hon inte alls tror på de kristna sanningar, som hon uppbär lön för att tuta i andra. Man kan tycka vad man vill om dessa sanningar, att de är sanna eller falska. Kanske religiösa myter. Men att vara präst är inte jämförbart med att vara lärare i religionskunskap i en skola. Ingen lärare kan väl tro att alla religioner, som hon /han undervisar om, är sanna?
Jag har svårt att tänka mig att det finns matte-lärare som inte tror på mulitplikationstebellen. Men man kan säkert lära sig den också utantill, utan att tro på den. Men om läraaren säger till eleverna "Ni måste tro på mulitiplikationstabellen för att få evigt liv" och sedan springer till media och säger "Det finns inget evigt liv"?
Finns det eviga livet, sant eller falskt?
1) Om läraren själv tror att man får evigt liv genom att tro på muli plikationstabellen och säger det till eleverna, så är det ett oriktigt påstående men ingen medveten lögn.
2) Om inte ens han själv tror på det han säger till eleverna, så är ju det han säger till dem en medveten lögn.
Som i värsta fall kan leda till att någon elev går miste om det eviga livet.
Den 20 april skrev jag på bloggen Storasyster i vassen:
Nu ska vi varken tumma på religionsfriheten eller rätten att vara en sökare i Svenska kyrkan. Men när man låter prästviga sig ska man ha sökt färdigt och funnit det man söker i Svenska kyrkans bekännelse.
Och när man tar emot lön som präst ska man "jobba" som präst, och inte som något slags filosof som kritiserar sönder det som kristna religionen, såsom den framställs i kyrkans bekännelse, håller för sant. kristna sanningarna.
Vill man ha det som sin försörjning får man söka jobb hos någon arbetsgivare som har det som sin affärsidé, såsom Humanisterna, Antroposoferna eller något annat.
Om jag vore en ung präststuderande med samma funderingar om uppståndelsen som Ulla Karlsson skulle jag sadla om och bli imam! Jag tror att islam har mycket att erbjuda en kristen som börjat tvivla på centrala kristna lärosatser. Men det var kanske inte vad Ulla Karlsson hade tänkt sig?
En präst som säger "På Jesu Kristi uppdrag förlåter jag dig dina synder", är en ren bedragare om han /hon inte tror på DEN Jesus Kristus som den traditionella kristendomen berättar om, en korsfäst och uppstånden Jesus.
Vem mer än Guds Son kan delegera en sådan befogenhet till en vanlig (?), syndig människa?
Samma dag skrev jag på fästmöns blogg (under sign, men hon vet att det är jag):
Frågan är inte alls vad som är rätt i något slags objektiv mening (= sådant som kan bevisas med vetenskapliga metoder.) Utan jag ser det som en fråga om moral. Och för att ha en sådan behöver man inte ens vara kristen. Nämligen att man inte ska ta emot lön för ett arbete som man inte utför. Om man inte tror på "realpresens" så finns det frikyrkor som inte heller gör det. Och där kan man ta jobb som pastor för ungefär halva lönen man får som kyroherde i Svk.
(Förhållandet mellan teologi och vetenskap är givetvis mer komplicerat än så, som jag skrev i föregående parantes. Men eftersom utrymmet inte räcker till en uttöämmande förklaring nöjer jag mig med att det finns förstås vetenskapliga metdder för att beskriva en kyrkas teologi i nutid och forntid, men det som teologin ytterst handlar om, Gud, låter sig inte utforskas med vetenskapliga metoder.
Kunskapen om Gud (= den kunskap som huvudsakligen behandlas av teologin) får vi inte genom vetenskaplig forskning
Kan DU se någon egentlig skillnad i budskap mellan dessa båda kommentarer? I båda kommentarerna trycker jag på att man inte ska ta emot lön för ett arbete, som man inte har utfört. Och jag menar alltså att man inte kan "arbeta" som präst, om man inte delar kyrkans tro. Man kan bara utöra de mer triviala uppgifter som är förknippade med prästanställningen.
I första kommentaren har jag slagit fast rätten att vara en sökare och i den andra kommentaren att det inte finns någon sanning i religiösa frågor i något slags objektiv bemärkelse. Står det ena i motsättning till det andra? Nej, man kan fortsätta att vara en sökare. Man kan fortsätta att inte tro på hela det kristna budskapet.
Vad fästmön själv tycker kan ni läsa på hennes blogg. Hon är inte präst och har alltså inte avgivit några prästlöften. Men frågan är: Varför reagerade hon inte redan den 20 april, utan först nu? Jag har nämligen skrivit samma sak på ytterligare en prästblogg. Dag Sandahls. Och för det har jag fått beröm av fästmön.
Fästmön skrev på Sandahls blogg att Ulla Karlsson kanske har rätt. Kanske. Och i vilka frågor?
Ulla Karlsson har tagit avstånd från i stort sett alla kristen lära.
Om du är partiombudsman hos Moderaterna och totalt tappar tron på marknadsekonomin och i stället ser marknadsekonomin som roten till allt ont och anklagar dina kollegor (andra m-partiombudsmän) för att lerda kannibalistiska offerriter, då måste du väl ändå byta jobb.
Det är ungefär vad det handlar om.
Driftstörningar
Meddelande:
"Vi har för tillfället driftstörningar som påverkar tjänsten. Vid besök på vissa bloggar kan man få meddelande om att bloggen är borttagen eller avslutad. Detta är felaktigt och varken bloggare eller läsare behöver oroa sig. Vi beklagar och hoppas vara igång igen så snart som möjligt."
Bloggen är alltså tillbaka nu, efter att ha legat nere flera timmar idag. Vissa funktioner, som inte har fungerat under den senast veckan har också kommit tillbaka. Det gäller bl.a. möjligheten att markera text för att framhäva vissa stycken, så att inläggen blir lättare att läsa.
Ettårsjubileum
Jag svarade artigt och lite undvikande på hennes mejl. Jag visste ju inte vem hon var. Men därmed inleddes en intensiv mejlkontakt. Lite avvaktande under de första tio dagarna, men sedan formligen exploderade det. Det blev flera resor. Vårt första möte blev den 30 april Vi förlovade oss den 8 juni.
Bästa läsare!
Kan då en traditionell kristen linje förenas med "progressiva" åsikter i profana, politiska frågar? Kan man vara socialdemokrat eller vänsterpartist och samtidigt vara traditionell kristen? Jag anser det. Jag anser att nämnda partier måste göra upp med sitt kristendomsfientliga förflutna och låta de troende själva - med Guds hjälp! - bestämma kyrkans tro. Teologiska frågor ska inte avgöras vid partikongresser och politiska partier ska inte ställa upp i val till rent kyrkliga uppdrag.
Kyrkan är till för alla -inte bara för medlemmarna i det ena eller andra partiet. I kyrkan är vi "fastän många en enda kropp" - över alla partikgränser. Och över alla nationsgränser. De politiska striderna ska inte föras i kyrkan. Vilket dock inte får innebära att kyrkan viker sig för politiska åsikter, som går emot kyrkans lära.
Fastän detta huvudsakligen är en kyrklig och teologisk blogg, skriver jag emellanåt om andra ämnen, som intresserar mig. Just nu deltar jag i debatten på politiska bloggar, där jag i egenskap av väljare, försöker ge bidrag till den socialdemokratiska eftervalsdebatten. Vad som måste förändras inom socialdemoikratin för att Socialdemokraterna åter ska framstå som det mest regeringsduglga partiet av majoriteten av väljarna.
Jag har lovat att skriva om behovet av en arbetstidsreform i kväll eller senast i morgon. Välkommen tillbaka då. om det är vad du söker!
Barnatro
Ett litet barn jag var
bloggpaus
Vad vet man om en kärlek som aldrig sätts på prov, som aldrig behövt övervinna några svårigheter relationen? Att hålla ihop mot alla odds är väl större?
God jul och glöm inte att Världens Frälsare är född. Och grubbla inte ihjäl dig på vilka handlingar som är synder respektive icke-synder, för våra synder är ju oss ändå förlåtna! Det glada budskapet, evangelium, ska vi inte göra till något dystert budskap!
Vems fel är aborterna? Andra delen.
När jag var barn fanns ett tegelbruk i nästan varje stad. Kalla vinterdagar brukade luffare och andra uteliggare sova på tegelugnarna. Luffare var personer som mestadels gick omkring och tiggde på landsbygden. Då fanns fortfarande många bondgårdar och i en del gårdar var luffarna välkomna gäster. Ibland kunde de tjäna en hacka ("svart", naturligtvis) som daglönare. Idag måste uteliggare försörjas av samhället för att inte svälta ihjäl.
När stenålderskvinnan blev med barn, fick stenåldersmannen ge sig ut och jaga för att få lite extra protein. Det var tufft och kunde ibland ta flera dagar att komma tillräckligt nära ett djur för att fälla det. Men han behövde inte bekymra sig om jaktarrenden och lagstadgade jakttider.
Allting är naturligtivs inte politikernas fel. Det är i stället deras förtjänst att vi inte alla svälter ihjäl eller dödar varandra i ett allas krig mot alla. Om det inte skulle finnas bestämmelser om jakten, om det hade varit fritt fram för alla, i ett land med Sveriges folkmängd skulle det vara utjagat på ett litet kick.
Men faktum är att vi har blivit mer beroende av samhället. Den som skulle kunna försörja sig själv i ett stenålderssamhälle eller i ett omodernt samhälle av 1950-talsmodell, kan inte göra det i dagens samhället om han /hon inte har ett jobb.
Man kan naturligtvis diskutera om inte detta beroende av samhället har gjort oss onödigt passiva och initiativlösa. Och vems fel det i så fall är. Jag läste om ett australiskt stenåldersfolk som hade kommit till en missionsstation. Efter att ha suttit syssloslösa på stationen under några år, tröttnade de och försökte återgå till stenålderslivet. Men de lyckades inte.
Så länge de inte hade haft något annat alternativ, hade de inte tänkt på hur hårt stenålderslivet var. De hade fettvalkar kring magen och kunde inte smyga sig på bytesdjuren som förut. Ungdomarna, som borde ha blivit invigda i vuxenlivets roller, hade inte blivit det. De visste inte hur man spårar ett byte. De äldre beskyllde ungdomarna för att vara ouppfostrade och det var ständiga gräl. Helt förkrossade och berövade all självkänsla återvände de till missionsstationen. Och ännu ett mörkt kapitel hade skrivits i kristendomens historia.
Skulle du, kära bloggläsare, klara av ett stenåldersliv? Nu är rätta årstiden att prova på. Dina förfäder kunde ...
Vi kan alltså se hur den så kallade utvecklingen, som ingen politiker eller politiskt parti, rår för har begränsat våra möjligheter. Det är inte politikerna som har lagt ner tegelbruken, där luffare kunde värma sig. Ingen politiker har hindrat oss att lära oss använda en stenyxa. Men till detta kommer att det faktiskt finns politiska beslut, som sätter ramar för vårt handlande. Det är populärt bland vissa politiker att ställa krav på vårt beteende för att få de bidrag, som vi själva har finansierat genom våra skatter.
Finns det en "understödsmentalitet" som gör att folk inte kommer sig för med att göra sådant, som de borde klara själva? Och vems fel är det, om så skulle vara fallet? Man skulle kanske samla ihop ett gäng arbetslösa, ensamma mammor och anklaga dem: "Ni kan men ni vill inte. Någonting har ni väl ändå som ni kan sälja?"
Det finns ju fullt med företagsamma kvinnor, som startar modeboutiqer och liknande. Kundunderlaget räcker förstås inte till en boutiqi varje gathörn. Men det är ju ändå de företagsamma, som själva tar tag i sin situation, och de icke-företagsamma som inte gör det. Så kan man förstås resonera. Men skulle det bli bättre med ombytta roller?
Uppmaningar av typ "Ta dig själv i kragen", är kanske kontraproduktiva? Åtminstone om de inte kombineras med andra typer av åtgärder.
Att människor, som skulle kunna göra det, inte tar tag i sin egen situation är ett problem i sig. Eller är det också politikernas fel? Finns det en slentrianmässig politisk retorik som fritar individernas från deras eget ansvar. Finns sådana resonemang på min blogg, i det jag skriver? I så fall är det väl mitt fel också, att en del kvinnor gör abort. (Förhoppningsvis har de inte läst min blogg!)
Vi får inte glömma att politikerna har sitt uppdrag från väljarna i ett demokratiskt samhälle. Politikerna kan inte agera överhet i gammaldags mening, som satte folk i fängelse för brott mot lösdriverilagen. Det är inte politikerna som väljer väljare (även om Kristdemokraterna tror det), utan precis tvärtom. Det är kontraproduktivt när politiker försöker uppfostra sina - och i synnerhet andra partiers - väljare.
Ingen har rätt att ta någon annns liv. Och det gäller även ett barn, som man kommer att få försöröjningsansvar för när det har fötts.
Kvinnor har i alla tidigare tider varit beredda att offra sina liv för sina barn, för att deras barn ska leva. Och män har i alla tidare tider varit beredda att offra sina lev för kvinnor och barn. Under 1900-talet har detta ändrats, så att (en del) kvinnor har varit beredda att offra sina liv för att deras barn ska dö. Långt innan vi fick laglig abort för alla kvinnor drevs en intensiv propaganda för fri abort. Och staten tillstyrkte abort på rasbiologisk indikation. Gamla moralbegrepp ställdes på huvudet.
Men bör då inte samhället vara så inrättat, så att gravida kvinnor frivilligt avstår från abort?
Historia & biologi...
Att jag har gedigna biologiska kunskaper borde alla inse, som har läst mina inlägg om biodling, med början under förra hösten. De inläggen finns under kategorin Sexualitet och fortplantning i spalten till höger. Jag har väl tänkt göra en särskild kategori för biodling, men de grundläggande principerna är ju desamma i hela djurvärlden. Visste du att jungfrufödslar förekommer hos bin?
Det är synd att man inte ska kunna föra en seriös diskussion, som grundas på biologiska fakta, utan att tillskrivas teologiska åsikter som jag inte har. Visserligen tror jag på gudomlig skapelse, som det står i Bibeln *, men det får mig inte att förneka Darwins upptäckter om biologisk variation.
Som historiker har jag studerat människans äldsta historia. Även om man inte tror att människan är en muterad apa, så är det klart att djurvälrdens historia flyter ihop med människans äldsta historia. Innan människan gjorde sig till herre över naturen var människan i stort sett underkastad samma naturens lagar** som djuren.
Jag hävdar bestämt att sexualitet och fortplantning hör ihop, och att hormonsystemet sköter om detta. Jag har därmed inte alls sagt mig vara anhängare till den moralteologiska åsikten att all sexualiatet som inte har barnproduktion som syfte skulle vara synd.
Tror man det, har man inte förstått Guds skapelse. Men låt oss nu, för att inte förvirra oss i teologiska diskussioner, se detta ur ett evolutionsperspektiv: När hane träffar hona, och i synnerhet om det är första gången för båda, så vet de inte att ungar kommer att bli resultatet av deras förbindelse. Samma sak kan f.ö. gälla när man och kvinna träffas. Vad driver de då till att ha sex med varandra? Tänkte stenåldersfolket, som inte ens hört talas om vare sig bibel, judendom eller kristendom: - Vi måste göra det här eftersom Gud har sagt: "Föröken er och uppfyllen jorden"?
Naturligtvis gör de det för den sexuella njutningens skull. Men den är ett medel för att uppnå syftet fortplantning - även om de agerande själva är omedvetna om detta.
Men kan man då utan vidare skilja sexualiteten från fortplantningen så att man inte vill något mer: barn och familj? Om graviditet inte är en del av den kvinnliga sexualiteten, vad är det då - en sjukdom som måste botas, exempelvis med abort? Eller förebyggas med medicinsk behandling, d.v.s. kemisk behandling av kvinnans hormonsystem?
Det är förvisso sant att alla mediciner har biverkningar. Men mediciner tas dock mot sjukdomar - inte för att framkalla sjukdomssymtom eller eljest störa naturliga prociesser i människokroppen. För det är precis vad p-piller gör. Och det är inte bara de rent biologiska processerna som störs, utan även de psykiska processerna, som påverkar bl.a. det sexuella beteendet.
Mitt resonemang går ut på att den, som uppmanar unga män och kvinnor att ha sex före äktenskapet, inte ska bli förvånad om resultatet i många fall blir utomäktenskapliga graviditeter. Att först uppmana unga kvinnor att ha sex, och sedan skuldbelägga dem för att dem blivit gravida, är hyckeri utan like.
Och vad leder denna skuldbeläggning till - abort?
Att unga kvinnor "glömmer pillret" har sin förklaring i att ... just det, preventivmedel hindrar naturen att ha sin gång, och dessutom har hormonella preventivmedel (p-piller) biverkningar som ibland kan vara ganska obehagliga. Vem vill känna olust inför ett samlag?
Om män hade velat utsätta sig för samma obehag, hade väl p-piller för män varit storsäljare?
Ungdomars sexuella beteende styrs i sannolikt mycket grad av skattefinansierad propaganda, som uppmanar till ett onaturligt heterosexuellt sexuellt beteende. Och när naturen ändå har sin gång, är nymoralisterna framme och framställer abort som en plikt.
________
*) Det finns ingen exakt tidsangivelse i Bibeln hur lång tid som gått sedan skapelsen fullbordades. Den s.k bibelkronologin är en efterhandskonstruktion av biskop Ussher under 1600-talet.
**) Jag använder begreppet naturens lagar som motsats till fysikens lagar (de s.k naturlagarna). Iofs ligger fysikens lagar till grund för naturens lagar, men det är dock möjligt för en människa att handla i strid med naturens lagar. Däremot kan ingen, som inte är Gud, handla i strid med naturlagarna.
Förklaring eller förkunnelse?
Hur får jag idéer till vad jag ska skriva på denna blogg? Det kan vara allt från något som har hänt, som jag själv har varit med om, till inlägg på andra bloggar eller kommentarer på denna blogg. Ingen nämnd och ingen glömd. Syftet behöver inte alls vara att bevisa att någon annan har fel. Det kan helt enkelt vara en intrssant frågeställning i sig. .
Nu har jag fått en kommentar på denna blogg, där skribenten menar att prästen inte ska nöja sig med att förklara (för det ska väl prästen ändå göra?) utan förkunna evangelium. Gör det någon skillnad i betydelse om man säger förkunna i stället för förklara? Jag har konsulterat ordboken. Och den ger besked. Det kan göra skillnad.
Förkunna kan översättas med predika. Men det är väl inte heller samma sak. Finns det inte fler sätt att förkunna på än att predika? Vad som skiljer förkunnelsen från andra former av muntig kommunikation, är framförallt två saker: 1. Offentlighet, göra känt. 2. Vittna om något. Förkunnelsen har ett sanningsanspråk, det som förkunnas är verkligen sant. Det är ingen förkunnelse om man bara förklarar vad bibelförfattaren kan ha menat inför en grup bibelelever. Det kan man göra utan att själv tro på vad texten säger, vad författaren menade.
Ordet förklara har två betydelser, som uttrycks med olika ord i engelskan, varav det ena är nära nog synomt med förkunna.
Den betydelsen motsvaras av det engelska ordet decklare, som kan översättas med tillkännage eller offentliggöra.
Den andra betydelsen motsvaras av det engelska ordet explain, som kan översättas med beskriva (t.ex hur något fungerar. Eller vad som menas med en text.
Vad är det då som ska förkunnas och förklaras? Om inte evangelium
