larsflemstroms

"Men sanningen är att de stora politiska partierna ställt upp med kandidater till kyrkofullmäktigevalen i åtskilliga decennier. Och biskoparna har under många år saknat rösträtt i kyrkomötet. Men att påstå att biskopar och präster skulle vara marginaliserade av kyrkopolitiken i Svenska kyrkan kan endast den påstå som inte vet något om de vardagliga realiteterna. Biskoparna har alltid haft ett stort inflytande i kyrkomötet. Från årsskiftet blir det ännu större. De har yttrande-, motions- och förslagsrätt. De är representerade i varje utskott. Dessutom har de majoritet i den viktiga läronämnden (som tillkom 1983) och har i denna vetorätt i alla lärofrågor. Ärkebiskopen kommer att vara ordförande i den nya kyrkostyrelsen, en ordning vi socialdemokrater i kyrkomötet ställt oss bakom."

Nu kan man förstås tycka att Socialdemokraterna talar egen sak.  Och själv är jag klart missnöjd med delar av den socialdemokratiska kyrkopolitiken. Men säg den som är nöjd med allt. Socialdemokraterna är idag ett parti som stöds av över 45 % av väljakåren. Omfattar kyrkans frälsningsuppdrag bara halva folket, eller vad menar de som applåderar Zaremba? Och ärkebiskop K G Hammar fortsatte att styra Svenska kyrkan med järnhand, även sedan han fråntagits all makt, enligt Zaremba.

Man behöver inte vara sosse för att se att Zaremba försöker skrämma kristna med borgerlig partitillhörighet med det gamla socialist-spöket. Med följd, givetvis, att sossarna pockar fram det gamla högerspöket och pratar om "högerkristendom". Och om det är något som är "högerkristendom" i den socialdemokratiska retoriken, så är det Katolska kyrkan - som i Italien anklagas för "kato-kommunism". Att de själva - tillsammans med alla bekännelsetrogna lutheraner - har blivit inmålad i högerburen av ex-kommunisten Zaremba , borde bekymra Sveriges katoliker lika mycket som det bekymrar mig.

Det är inte alls självklart att biskopar och präster ska ha representation i organ, som representerar lekfolket. Detta förutsätter förstås att särskilda representationer för präster och andra anställda byggs upp. Det räcker med att granska de socialdemokratiska kyrkopolitikerna för att upptäcka att prästinflytandet i kyrkomötet är för stort redan som det är idag. Vissa präster verkar ha engagerat sig partipolitiskt för att driva gentemot traditionell luthersk teologi divergerande åsikter.

Bekännelslen har för liten plats i Svenska kyrkan. Javisst. Men det beror inte på att lekfolket har för mycket att säga till om. Problemet ligger djupare än så, och kräver en djupare analys än vad Zaremba med sina ytliga kunskaper om Svk har förmår. I grunden samma problem, fastän yttringarna skiljer,  finns i de stora katolska folkkyrkorna i de sekulariserade s.k. katolska länderna i Sydeuropa. Och den ortoxa kyrkan i Ryssland klagar på samma problem i det sekulariserade post-sovjetiska samhället.

 Mina inlägg om Zarembas osakliga artikelserie om Svenska kyrkan i DN 1999 har kommenterats av två toppanonyma skribenter, signaturerna A och H på Malmgrens blogg, Katolskt fönster. Det finns anledning att betivla att A och H är "svenskkyrkliga" som de skriver.

A skrev 27/8: Förtal?? Jag är svenskkyrklig och jag jublade när Zarembas artiklar kom! Det var det mest hoppingivande jag läst på åratal. Jag är djupt tacksam mot alla som sprider dem!

H skrev 29/8 Även jag är svenskkyrklig och blev mycket hoppfull av att läsa Maciej Zarembas klarsynta och välinformerade artikelserie när den först publicerades kring millenniumskiftet. Ju större spridning dessa upplysande artiklar kan få, desto bättre är det och desto tacksammare blir jag. Svenska kyrkan har genomgått en mycket olycklig utveckling under många decennier, och orsakerna till detta förtjänar att lyftas fram, hur obekväm sanningen än kan upplevas för vissa debattörer.

H drämde dessutom till med: Storsläggan måste fram....förtal......tendensiösa......ett mycket fult sätt...

...grov historieförfalskning......sekteristiskt...Invektiven talar för sig själva. Zarembas artikelserie har en helt annan, och mycket sakligare, ton. Vilket är mest trovärdigt?

Anledningen till att jag misstänker att skribenterna är katoliker, är att knappast någon med insyn i Svenska kyrkans utveckling under 1900-talet skulle hålla med om Zarembas beskrivning. Enbart från högkyrkligt håll finns många hyllmetrar med kritik mot Svk:s utveckling under de senaste 50 åren. Ingen svenskkyrklig behöver gå över ån efter vatten, för att finna kritik mot utvecklingen i Svk.

Zarembas artiklar bygger på okunnighet och fördomar mot Svk och den lutherska tron, samt rent förakt mot dem som kritiserat den utveckling som varit. T ex framstår i Zarembas artiklar högkyrkligheten som en förvirrad skock hönshjärnor som planlöst springer omkring och piper i ett hörn av hönsgården. Och alla andra som okristna nickedockor, som viljelöst låter sig ledas av ateisten Arthur Engberg, som dog 1944.

Det saknar säkert inte intresse att granska Zarembas personliga bakgrund som förklaring av hans nidbild av Svenska kyrkan. Jag läste med stokrt intresse hans DN-artiklar 1997 om tvångssteriliseringarna, vilka jag jämförde med andra källor. De artiklarna höll för en källkritisk granskning, vilket hans Svk-artiklar inte gör. Varför har Zaremba genom Svk-artiklarna missbrukat sitt anseende som sanningssägare, som han sakffade sig genom steriliseringsartiklarna 1997?

Om detta ska vara en katolsk missionsstrategi, kommer även Katolska kyrkan att förbruka sitt anseende. Är Katolska kyrkan verkligen så dålig så att det behövs lögn och förtal mot Svenska kyrkan för att framstå som en bättre kyrka än Svk? Den föraktfulla och nedsättande tonen i Zarembas Svk-artiklar är obehaglig.

Julottekyrka  -
sossarna vill bevara "goda kyrkliga traditiner".

Längst ner till vänster under rubriken länkar finner du länken till Dag Sandahls blogg. Nu har han givit sig på sossarna. Han är fast  bloggskribent i den socialdemokratiska tidningen Östran, som tydligen kan det här med marknadsföring. Hur man får partifolket att prenumerera på partiorganet. Sossar gillar inte läggmatcher. De vill bli provocerade och gärna sätta morgonteet i vrångstrupen. Desutom är Dag rolig. Den enda kristna bloggen med humor.

Nu ger Dag sossarna råd hur de ska driva valrörelse. Den svagaste delen av SAP:s arbete, menar Dag, är kyrkopolitiken. Det kan skada partiet och partiets anseende, skriver han.. Och fortsätter: "Kunde inte någon begåvad biträdande partisekreterare läsa igenom och grunna igenom manifestet så väntar vi andra på ett nytt och bättre så länge. Stringentare i alla fall. Och gärna ett manifest som beskriver Kyrkan som det Gudsfolk den bibliskt beskrivs som - ett folk på vandring i världen med ansvar för världen. Det borde inte vara en kyrkotanke som ter sig främmande för svensk socialdemokrati."

- Markera att kyrkorna är hela folkets - och därmed också statens - angelägenhet.

- Framhåll att varje medlemsutträde ökar risken för att kyrkorna ska förfalla.

- Utveckla nya former av lokalt engagemang för hembygdens kyrka.
Hitta alternativ till att lägga ned dagens församlingar!

- Skapa en ny lokal nivå som möjliggör bevarande av den lokala samhörigheten.

Det är ju sådant som politikerna ska besluta om, inte läran!

Sedan kan man ju undra vad sossarna menar med att stoppa nyrekryteringen av kvinnoprästmotståndare. Så länge den inte dementeras av någon socialdemokrat, är min tolkning att prästvigningarna av s.k. motståndare ska återupptas. Annars finns det ju ingen nyrekrytering som kan stoppas! Jag vill alltså tro att sossarna har ställt upp på min gamla idé att skilja prästvigningen från anställningsavtalet. En del av de nyvigda får alltså försörja sig på  andra jobb, och ställa upp som präster ideellt.

Jag förstår att Zaremba försökt slå in kilar mellan kristendomen och socialdemokratin, men särskilt "katolskt" är det inte, snarare sekteristiskt. Arthur Engberg var inte enda socialdemokrat under mellankrigstiden. Under intryck av skövlingen av kyrkor i Sovjetunionen, hade även Socialdemokraterna fått upp ögonen för de stora kulturhistoriska värdena i kyrkorna, vilket var ett argument mot kyrkans skiljande från staten - vilket främst var ett frikyrkligt krav..

Jag har läst Zarembas samtliga fyra artiklar om Svenska kyrkan. Det är iofs bra att de har lagts ut på katolik.nu så att man kan läsa vad han skrivit, men blir ändå bedrövad att så skett. Står inte katolska stiftet bakom katolik.nu? Ska en kyrka ägna sig åt rent förtal av en annan kyrka? Zarembas artiklar är oerhört tendensiösa. Kan man sin svenska kyrkohistria ser man det. Zaremba försöker på ett mycket fult sätt koppla begreppet "folkkyrka" till nazismen, som om inte Katolska kyrkan vore folkkyrkan i de s.k. katolska länderna.

Jag har redan skrivit ett par inlägg om Socialdemokraterna, bl a det faktum att Svk och s är de mest utksällda "institutionerna" (möjligen med undantag för nuvarande regering). inom sina respektive kategorier (religion resp. politik) men samtidigt har flest medelmmar och anhängare. Och kan ju då inte vara så dåliga som påstås.

På andra bloggar (denna är ju ganska nystartad) har jag kritiserat socialdemokratisk kyrkopolitik, men även kritiserat den negativa attiyden mot kristna socialdemokrater (och för den delen även kristna vänsterpartister) från personer som själva anser sig vara bekännelsetrogna. Är man bekännelsetrogen kristen lyder man Jesu ord "Giv kejsaren vad kejsaren tillhör och Gud vad Gud tillhör" - vilket har utvecklats av både Thomas av Aquino och Martin Luther - och bortser alltså från kyrkfolkets politiska tillhörighet.

Jesus är Herre över både moderater och socialdemokrater!

Att socialdemokraterna är underrepresenterade i kyrkans valda organ, i förhållande till partiets andel av hela befolkningen, är i själva verket alarmerande. Antingen har kyrkan svårt att nå ut till de befolkningsskikt som är socialdemokraternas huvudsakliga väljarbas, eller så är de socialdemokratiska kyrkopolitikerna inte fullt representativa för de kristna socialdemokraterna. Målet måste då bli att öka de socialdemokratiska kyrkopolitikernas bekännelsetrohet och teologiska kunskaper. Och naturligtvis göra dem till bättre företrädare för de kristna socialdemokraterna, och hela kyrkfolket. Inte minska deras inflytande.

Jag anser att det är fel att samma politiska partier, som ställer upp i valen till de profana kommunerna, landstingen och Riskdagen också ställer upp i valen till ett trossamfund, där de får inflytande över kyrkans lära. Detta vågar jag säga, men jag stödjer inte Zarembas konspirationsteorier och försök att utmåla ett antagonistiskt förhållande mellan det största  religiösa samfundet och det största politiska partiet.

Kyrkokommunerna, som jag förslår ska återinföras, kan vara en lösning. Men med den lösningen återstår frågan att besvara hur valen till trossamfundet Svenska kyrkan ska ske. En annan lösning vore att bilda en särskild socialdemokratisk nomineringsgrupp till de kyrkliga valen. Ytterligare en lösning kan vara att socialdemokrater tillåts ställa upp för vilken nomineringsgrupp de vill, t ex POSK och Frimodig kyrka.

Det hindrar inte alls partiet att uppmana sina sympatisörer att rösta på socialdemokratiska kandidater i de olika nomineringsgrupperna. Kanske detta  bättre skulle spegla den teologiska bredden bland kristna socialdemokrater? Mer än så här vill jag inte lägga mig i vad som ytterst är en intern partifråga.

Partipolitiseringen av Svenska kyrkan är givetvis inget bra i sig. Men är en oundviklig följd av demokratiseringen av samhället och statsapparaten, eftersom Svk har varit en del av statsapparaten. Och är nödvändig som en övergångslösning efter relationsförändringen med staten 2000-01-01. Om inte de stora samhällsbärande parterna hade tagit fortsatt ansvar för Svenska kyrkan, hade hon varit ett alltför lätt byte för ett kuppartat agerande av odemokratiska smågrupper, som hemlighållit sina politiska sympatier.

Att Zaremba kommit att framstå som en auktoritet i svensk kyrkohistoria är för bedrövligt. Det gagnar inte den kristna enheten, och förstärker dessutom katolikernas utanförskap i det svenska samhället. Att Zarembas DN-artiklar har lagts ut på en halvofficiell katolsk webbplats (Katolik,nu) är pinsamt. Tänk om Svk skulle gå ut med liknande förtal mot den katolska kyrkan? Är inte Katolska kyrkan en folkkyrka i de s.k. katolska länderna?
 
Zarembas tendentiösa DN-artiklar har använts som källmaterial till uppslagsordet "folkkyrkan" i Wikipedia.

Påstående: "Jag har läst rättshistoria på universitetet. Men det är inte så mycket att ta ställning till annat än att Gustav Eriksson Vasa i egenskap av sitt kungliga majestät faktiskt gjorde det." (Konfiskerade kyrklig egendom,) Men någon äganderätt till kyrkklockorna som han konfiskerade hade han inte och det kan man ju tycka att var moraliskt och juridiskt felaktigt, men det är rätt ointressant idag."
Svar:

1. Kyrkklockorna ägdes liksom kyrkorna av socknarna / församlingarna, och således varken av kyrkan eller staten.

2. Europeiska stater har idag beskattningsrätt men inte konfiskationsrätt, vilket de hade för 500 år sedan. Reduktion av kyrkans eller adelns egendom (båda delarna har förekommit) var alltså med laga rätt. Reduktion av kyrklig egendom har även förekommit i s.k. katolska länder.

3. Till följd av den politiska oredan saknade Sverige moderna lagar, varför testamentsrätten var oklar. Det kan därför ifrågasättas om kyrkan verkligen var laglig ägare till all kyrkojord. Man kunde "testamentera" brukningsrätten till sin jord till kyrkan under sin egen livstid, men därefter borde jorden återgå till ätten och den lagliga arvingen inom ätten.

4. Det var skillnad mellan arv och köp, vilket gör frågan svårutredd. Lagfarterna infördes av Gustav Vasa, Att sådana saknats före hans tid gör frågan ännu mer svårutredd.

5. Ännu i denna dag är äganderätten till fast egendom svag i jämförelse med andra länder. Detta kan uttryckas så att äganderätten är den högsta formen av rådighet, men graden av rådighet varierar även inom äganderättens område - vilket f.ö. är en juridisk hörnsten i mitt förslag till återinförande av kyrkokommunerna.

6. Svenskfödda svenska katolikers hat mot Svenska kyrkan verkar bygga på den felaktiga föreställningen att Gustav Vasa har stulit katolska kyrkor och givit dem till ett nybildat protestantiskt samfund. Enskilda katoliker har t.o.m. sagt att "upptäckten" att så skett har varit det egentliga motivet bakom deras konversion. Inte den katolska läran?

 
Rent och klart, skall Guds ord predkas. Jungfru skär... Så kallades hon fortfarande vid mitten av 1900-talet. Varför inte använda det svenska ord som finns? Må vara att de flesta svenskar nu för tiden inte känner till det fornnordiska ordet "skär", men blir några missförstånd utklarade genom att prata om Maria immaculata? Tvärtom signalerar detta något osvenskt och olutherskt.

"skär" är faktiskt en korrekt översättninga av immaculata till svenska. Eftersom ordet "jungfru"  betyder oskuld (inte unga kvinna i allmänhet), kan vi fråga varför man sa "jungfru skär", om inte skär hade annan betydelse än jungfru. Färgen "skär" har inget med detta att göra. Jag minns att jag frågade de vuxna varför man sa så. Läran om Marias obefläckade avlelse är inget som vi fått från den nutida katolska kyrkan, eftersom denna lära har bevarats i vår egen kyrka. Att ordet skär i denna betydelse tillhör den folkliga ordskatten avspeglas också i ramsor typ Jungfru, jungfru skär, här är karusellen som ska gå till kvällen...

"Övertron på Bibelns oinskränkta tillförlitlighet i alla frågor fick ett grundskott när 1800- och 1900-talets bibelforskning avslöjade att den har en lång och komplicerad tillkomsthistoria, och att tolkningen inte bara bjuder på teologiska utan också på vetenskapliga problem. Detta drog gränsen skarpt mellan dem som ville tolka bibelordet utifrån förnuftsprinciper och de som ansåg den för helt sakrosankt och menade att den måste uppfattas efter ordens

bokstavliga lydelse. Här har alltså orsaken till den splittring som vi finner inom dagens protestantism. Men förutsättningen är hela tiden, och på båda hållen, hos fundamentalister och liberaler, att Bibeln är en bok som fungerar oberoende av kyrkan och inte behöver dess erfarenhet för att bli tolkad."

Om Traditionen har fel om Bibelns tillkomsthistoria, kan man då över huvud taget lita på Traditionen? Jag har i flera debatter hävdat att radikala protestanter som säger sig inte alls tro på Traditionen "omedvetet" tror på Traditionens mest grundläggand delar, nämligen vad Traditionen säger om Bibelns tillkomsthistoria och predanje. Å andra sidan verkar svenska katoliker, som gärna jämställer Traditionen och Bibeln, inte tro på dessa mest grundläggande delar av Traditionen - den lära som apostlarna lämnade över till kyrkan. I stället tror de på de delar som påvar och koncilier har beslutat långt efteråt!

För Beskow existerar tydligen bara ytterligheterna "fundamentalister" och  "liberaler" inom protestantismen. Själv har han en närmast liberal inställning, då han gör bibeltolkningen till ett "vetenskapligt" problem - något annat hade varit nästan tjänstefel av en docent vid ett statligt universitet! Hur förklarar han då att hans forskning inte alls stämmer med vad kollegan i Uppsala Annika Borg, "bibelvetare" och präst i Svenska kyrkan kommit fram till? Jo, man måste ju tillhöra rätt kyrka och ha den heliga Andes vägledning. De lutherska teologiprofessorerna under första hälften av 1900-talet hade hållit med. Och i stort sett förstod de Bibeln på samma sätt som Beskow - medan Borg verkar ha forskat fram en ny religion, som inte är Svenska kyrkans tro enligt Svk:s egna bekännelseskrifter.

Men likväl handlar det om en rätt så våldsam nedvärdering av både Skriften och Traditionen, när man gör bibeltolkningen till en vetenskaplig fråga - oavsett om man är katolik eller lärjunge till Borg. Bibelförståelsen blir ju då inte längre - som påven Paul VI sa - det trosarv som det är kyrkans skyldighet att oförvanskat föra vidare. Denne påve sa vidare:

Kyrkan anser det med rätta vara sin plikt att ständigt fördjupa och för varje generations krav avpassa framställningen av Guds outrannsakliga mysterier som i sig innesluter alla frälsningens frukter. Men samtidigt är det av största vikt att tillse att, under bevarande av den nödvändiga plikten att pröva, inga av den kristna trons sanningar bringas att vackla. /- - -/ Det bör dessutom erinras om att tolkandets eller hermeneutikens uppgift är att förstå och urskilja vad som i en observerad sats är uttalat eller innebörden av en text men alls icke att försöka konstruera fram någon slags ny mening utifrån några godtyckliga antaganden.

Eftersom inte ens katolska kyrkan är ofelbar i allt, har det väl förekommit tvära omtolkningar från generation till generation även inom katolska kyrkan. Men påven hade ju helt rätt i att kyrkans uppgift är att göra samma budskap begripligt för varje generation. Men om det är samma gamla budskap, som har förts vidare hela tiden, om än i olika kulturella skepnader, kan ju inte den rätta förståelsen av kristendomen vara monopoliserad till katolska kyrkan! Om kristendomen däremot är ett nytt vetenskapsområde, som måste utforskas i något slags katolsk-vetenskaplig kontext ...

Att göra samma budskap begripligt för varje generation, är inte detsamma som att hitta på ett nytt budskap, ny dogmer utan stöd i Bibeln och den ursprungliga Traditionen. Men nu påstår svenska katoliker - vilket är ren historieförfalskning - att Bibeln är en ganska sentida skapelse av kyrkan, d.v.s. den katolska kyrkan. Som därför skulle ha rätt att förfoga över Bibeln som den vill. Bibeln beskrivs rentav som en bok en bok som formats av den katolska Kyrkan för att så långt möjligt beskriva grunden för vad den katolska Kyrkan tror. Och då menar de förstås att den nuvarande katolska kyrkan är en spikrak fortsättning på kyrkan under antiken. Den och ingen annan. Svenska kyrkan är inte ens en liten avkrok av den ursprungliga kyrkan. 

Påståendet att 1800- och 1900-talets bibelforskning avslöjat att Bibeln har en lång och komplicerad tillkomsthistoria är ett grundskott inte bara mot Bibelns utan även mot Traditionens tillkomsthistoria. Det är ett vanlig åsikt bland katoliker i Sverige att Bibeln är ett ganska sent hopplock av olika vandringssägner - en gudsförnekande idé som först formulerades av 1700-talets protestantiska bibelkritiker. I själva verket blandar de ihop tillkomsthistorien med kanoniseringsprocessen.De blandar ihop den dåtida, ännu odelade kyrkan, med dagens romersk-katolska kyrka. Kanoniseringsprocessen innebär att man definitivt avgjorde vilka böcker som skulle ingå i Bibeln och i viss mån  bibeltexternas exakta lydelse. Med den närhet till händelserna, som trots allt då fortfarande rådde, var denna kanoniseringsprocess säkerligen mer tillförlitlig än de nutida "vetenskapliga" försöken att tränga bakom bibeltexterna och avslöja den verkliga bakgrunden till att det står som det gör.

Parallellt med dessa katolska galenskaper, har det uppstått en rörelse av huvudsakligen f d frikyrkokristna, som låtsas vara före detta judar. Fastän de aldrig har varit judar. Med sin påstått judiska bakgrund, gör de anspråk på tolkningsföreträde av den lära som förkunnades av juden Jesus, juden Petrus, juden Paulus, o.s.v. Detta under en tid, då intresset för kristendomens judiska rötter växer. Detta att svenskar låtsas vara judar är emellertid inget nytt. I Rudbecks försvar för den svenska stormaktspolitiken under 1600-talet hävdade han att svenskarna är "Israels trettonde stam", världen urjudar. 

Men nu undrar jag om inte de verkliga "bibelvetarna", de som står bakom Bibel 2000, är i full färd med att upptäcka judendomens rötter i gamla hednareligioner. Forskningen går framåt och upptäcker för länge sedan glömda gudar!