Old time religion, igen!
På en annan blogg klagar en skribent påå att ordet "teologi" är detsamma som "religionsvetenskap" i Sverige, men inte utomlands.Vad är då "religionsvetenskap" - läran om det som människor faktiskt tror på i stället för läran om det som människor tror på? Ungefär som att ersätta astronomin med det som folk tror om astronomin, det som folk tror att astromerna sysslar med? Många människor tror nämligen att astronomi och astrologi är samma sak, och alltså att astronomerna är sysselsatta med att ställa horoskop! Visst kan man rent deskriptivt utforska människors religiösa föreställningar, och konstatera att "Jo, det är sant att många kristna tror att Jesus kunde gå på vatten." En sådant rent deskriptiv forskning undviker elegant frågaon om Jesus verkligen gick på vatten. Men vissa svenska teologer tror sig dessutom - genom vetenskapliga studier - kunna avgöra vad människor bör tro på. Och då handlar det inte om den kristendom, som vi fått i arv från våra fäder eller mödrar. Jag har svarat så här:
Det är ett intressant påstående att ordet "teologi" inte har samma betydelse i Sverige som utomlands. Det har jag länge misstänkt, och tillåter mig alltså att vara kritisk mot åtskilliga svenska s.k. teologer.
Enligt sig själv är kristendomen en uppenbarad religion. Detta innebär att Gud vid olika historiska tillfällen (det senaste för snart 2000 år sedan) har meddelat sig med oss människor, och talat om vem han är och vad han vill. Någon ytterligare kunskap om dessa ämnen, utöver det som Gud själv har meddelat, går inte att få. Inte ens genom teologisk forskning, vilket en del svenska s.k. teologer verkar tro. Eller försöker få andra att tro. Objektet för denna s.k. forskning (Gud) är nämligen inte åtkomligt för forskning med vetenskapliga metoder.
Jonas Gardell verkar vara en av dem, som gått på bluffen, och därför är hans budskap inte riktigt kristet, stämmer inte med den givna uppenbarelsen, vad Jesus har sagt om sig själv.
Gardell är ju dessutom uppvuxen i en frikyrka, och har väl lärt sig snacksa. Att Gardell dessutom är teologie hedersdoktor är väl det som inom journalistisken kallas returinformation. De s.k. teologer som har förärat honom doktorshatten, har ju numera en teologi hedersdoktors ord på att deras egen kristendomsförvanskning är sann. Men vad kan de göra annat än att citera varandra. Själva objektet för forskningen (Gud) är ju inte åtkomlligt för vetenskaplig forskning.
De som fick del av uppenbarelsen under första generationen berättade eller skrev ner vad de sett och hört. De skrev de skrifter, som utgör Nya Testamentet. Och de förklarade för sina anhängare vad de menade med det de hade skrivit. Detta är depositum fidei, som har förts vidare från generation till generation.
Det kan man ju försöka ändra på. Men då blir det en ny lära och en ny religion. Muhammed var smart. Han sa att han hade fått nya uppenbarelser. Det kan man ju tro på om man vill. Det gör 1 miljard muslimer i världen, mot 2 miljarder kristna.
I all teologisk s.k. forskning kommer man till en´punkt, när vetenskapen inte räcker längre,. när tron är det enda man kan hänga upp argumenten på. Det förstod man redan under medeltiden. Men inte nu. "När man kan flyga till månen, kan man väl bygga en tunnel genom Hallandsåsen", sa kommunikationsminister Inez Usman. På samma sätt resonerar de s.k. teologerna vid svenska universitet. Kan man vederlägga föråldrade astronomiska teorier, kan man vederlägga den kristendom, som kristna alltid har trott på. Fan tro't!
'Tis the old time religion,
[or Give me that old time religion]
'Tis the old time religion,
'Tis the old time religion,
And it's good enough for me.
It was good for our mothers.
It was good for our mothers.
It was good for our mothers.
And it's good enough for me.
It has saved our fathers.
It has saved our fathers.
It has saved our fathers.
And it's good enough for me.
Kristet och okristet
Jag har deltagit i Gardell-debatten på Stefan Swärds blogg, och bl.a. kommenterar replikskiftet mellan sig Wildwest, som är en frikyrkokristen person som inte tror på barndopet, och sign Jag tror inte "rätt".... , som tycks mena att alla former av gudstro är kristendom. Detta har jag skrivit:
Fastän jag själv är döpt i Svenska kyrkan vid fyra veckors ålder och verkligen tror på både barndopet och folkkyrkotanken, håller jag med Wildwest i det mesta. Hälften av alla medlemmar i Svk är ateister. Hur stor andel av frikyrkornas medlemmar är ateister? Hur många av frikyrkornas medlemmar var ateister redan när de döptes? Den som var barndöpt var i varje fall inte ateist när han döptes, och har alltså inte bluffat till sig dopet. Men det finns förstås de, som aldrig fått den kristna undervisning, som barndopet förutsätter, och då har de glidet ur den kristna tron i takt med att de blivit medvetna om vad kristendomen är.
Frikyrkokristna skulle väl antagligen säga att dessa personer aldrig har varit kristna och att deras dop har varit "ogiltigt" från början. Jag svarar: Om kristen tro förutsätter någon form av intellektuell förståelse utesluter man gravt förståndshandikappade, senildementa som inte varit kristna tidigare, och hjärnskadade från möjligheten att bli kristna. Men det är skillnad mellan att inte tro "rätt" på grund av avsaknad av intellektuella resurser att förstå vad det handlar om, och att aktivt tro på något annat. Eller att inte tro något alls, fastän man har de intellektuella resurserna att sätta sig in i vad det handlar om.
Om man då har de intellektuella resurserna,. men aldrig har hört talas om kristendomen, eller har blivit undervisad i och tror på någon religion, så är man inte kristen. Om det bara hade handlat om att ha någon form av "gudstro", så hade vi kunnat fortsätta att blota till de gamla asa-gudarna, och hade varit kristna ändå. Vi vet visserligen inte hur Gud kommer att döma, men den som för ut en helt annan lära utsätter i varje fall sina medmänniskor för en risk att de inte kommer att få det eviga livet. Och då är det särskilt allvarligt om denna annorlunda förkunnelse sker under falsk "varubenämning".
Wildwest har alltså rätt när han/hon skriver: "... kan man verkligen kalla sej för kristen och tro nåt helt annat? Får ingen nånsin yttra sej om andras påstådda kristendom? - - - Trosbekännelsen är grunden. Därutöver kan vi ha många olika uppfattningar om detaljer, ibland stora detaljer. Men utan att ställa upp helhjärtat på trosbekännelsens grund så går det inte att vara kristen! - - - Stämmer inte att Jesus var Guds son och sann människa, att han dog och uppstod, då finns ingenting som heter kristendom. Då är det i bästa fall en god sedelärande saga,"
Sign Jag tror inte "rätt".... blandar ihop juridik med lingvistik och teologi, och skriver hånfullt till Wildwest: "Om du inte märkesskyddar ordet Kristen kan vem som helst som vill kalla sig deta göra det, oavsett vad du tycker. Du får väl söka hos Patent och Registreringsverket ett skydd för vad som Kristen ska innehålla....som Falukorv ungefär...."
Att det inte går att juridiskt varunamnsskydda begreppet kristendom innebär inte att kristendomen inte skulle vara en särskild religion med sina egna, särskilda grundsatser (som sammanfattas i trosbekännelserna). Kristendomen är som religion alltför gammal och det finns alldeles för många kristna samfund för att någon patentmyndighet skulle kunna administera ett varunamnsskydd.
Sign Jag tror inte "rätt"....skriver vidare; Visst får du yttra dig om vad DU tycker att en kristen ska tro och tycka, vi har den friheten här men det är fritt fram för andra att tycka annorlunda. Det är till och med fritt fram att tro och tycka annorlunda och använda Bibeln som stöd för detta."
Det är samma retorik som varunamnstuvarna kör med hela tiden. Wildwest anklagas alltså för att diktatoriskt försöka bestämma vad andra kristna får tro och tänka. Men det är ju inte vad debatten handlar om. Den handlar om definitioner av ordet kristenodom. Kristna får tro och tänka vad de vill, och de får även lämna den kristna religionen, och de har rätt att locka med sig andra. Men gör de det under förespegling att deras egna läror är den sanna kristendomen, då ljuger dem.
Jag kan dock inte komma på att Gardell har påstått sig vara en sann kristen. Det har däremot hans anhängare, inte minst vissa avfälliga präster inom Svenska kyrkan, påstått. De hyllar Gardell som en profet, eller t.o.m som en gud, och påstår att Gardell har funnit den rätte guden i sitt eget inre, och att vi också kan finna den rätten guden i vårt eget inre, om vi är villiga att lära av Gardell. Detta är ren gnosticism!
Gardell har dock sagt att han ska vrida Gud är händerna på "idioterna". Har han han tagit patent på Gud? I ena stunden framstår han som en from, men lite vilsekommen, sökare och kanske som ett offer för felaktigt bemöta av homosexuella inom den svenska frikyrkligheten, och i andra stunden som en intollerant och dömande gudamänniska.
Vad Gardell egentligen tror på, har jag ingen aning om,. men hans lära är inte kristen. Men han kan likväl vara sänd av Gud, för att likt en dammsugare dra fram skrymtarna ur vrårna, så att alla kan se vilka de är.
Storgräl mellan kd och fp om samkönade äktenskapet
Som bloggen kunde berätta igår, 1 april, ska kd-ledaren Göran Hägglund ingå samkönat äktenskap med riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson, fp. Detta signalerar en kommande ihopslagning av partierna, vilket varit ledande kriskdemokraters mål sedan länge. Anledningen till att planerna ännu inte har förverkligats är de ledande kristdemokraternas politiska inkompetetens. De skulle helt enkelt inte få några uppdrag i det sammanslagna parttiet. Men genom att Göran Hägglund blir Birgitta Ohlssons fru blir det han som bestämmer. Folkpartiet ivrar som bekant för jämställdehet och mer därtill.
Men som bloggen kunde avslöja redan igår anser Birgitta Ohlsson att det är hennes manliga sida som ska gifta sig med Hägglunds kvinnliga sida. Ohlsson dementerar bestämt att hon ska ingå samkönat äktenskjap med Hägglund.
- Det blir särkönat för min del, säger en stött och irriterad Birgitta Ohlsson, som dessutom framhåller att hon är riksdagsman och inte riksdagsledamot.
Kommer äktenskapet, som ska ingås mellan kd och fp, att bli samkönat eller särskönat? Ordkriget mellan partierna är redan i full gång. Göran Hägglund och Birgitta Ohlsson kastar hatiska blickar på varandra, säger en mindre trovärdig källa i riksdagshuset. Gudfadern Fredrik Reinfeldt har fått rycka in som medlare. Regeringskris hotar.
Senaste nytt
Nu avslöjas en ännu värre skandal inom den kristdemokratiska partigruppen. Vice partiordfdörande Maria Larsson är gift med en man!
- Jag är inte alls emot samkönade äktenskap, försäkrar Maria Larsson. Kan bögar gifta sig med andra män, kan jag också göra det! Skriv inte om mig, är ni snälla. Skriv om Anders Wijkman, som är sambo med en ivinna. Deras förhållande är ju varken äktenskap eller samkönat.
- Själva har vi fått kämpa i åratal för att få gifta oss, kommenterar en upprörd Sören Juvas på RFSL. Andra har haft den rätten hela tiden,. men har ändå inte gift sig. Trots allt orerande om att äktenskapet är samhällets stöttepelare.
Göran Hägglund ingår samkönat äktenskap med kvinna
Bloggen erkänner att det ger ökad tyngd åt argumenten om man själv är bi.
Bloggen har forskat vidare i ärendet och kan nu avslöja obekräftade sensationella uppgifter om att Hägglund ska gifta sig med en kvinna.
- Ja, men då blir det ju ett särkönat äktenskap, invänder bloggen.
- Nej inte alls, svarar Hägglund. Det är min kvinnliga sida som ska gifta sig med en kvinna.
Bloggen söker upp den tilltänkta, som är riksdagsledamoten Birgitta ohlson, fp. Hon menar emellertid att det är hennes manliga sida som ska gifta sig med Göran Hägglund. Och då blir ju äktenskapet särköönat, fastän tvärtom.
Obs: Ingen av de intervjuade personere var visat legitimation eller på annat sätt styrkt att de är samma prson, som de utger sig för att vara.
Tvångsvälsignelse?
"Något som definitivt måste ske snabbt är de inomkyrkliga diskussionerna om hur äktenskapsfrågan ska hanteras efter riksdagens beslut. För några samfund är valet måhända smärtsamt men ändå självklart - hellre än att tvingas gå emot sin övertygelse och viga samkönade par avstår man från den juridiska vigselrätten och nöjer sig med att välsigna ingångna borgerliga äktenskap. "
Cefredaktören uttrycker sig som om hon tror att det kommer att bli vigseltvång för religiösa vigselförrättare,Regeringen har lovat att så inte blir fallet.
Chefredaktören verkar ta för givet att präster och pastorer ska välsigna borgerligt ingångna äktenskap.
Isbrytare
Visserligen händer det att personer, som träffas på krogen, har sex efteråt. Men alla har det inte. Det behövs isbrytare. Det är inte som på landstingens egna personalfester.. Landstingens budskap var ju ganska genomskinligt: "Ni har ju ändå sex" och "Låt inte aidsfobin avskräcka". Landstingens krogaktion var en reklamkupp av RFSU som är landets största kondomsäljare. Ett kommersiellt jippo, som ökade risken för en aids-epidemi även i Sverige. Hur ska vårdcentralkaoset klara det. Det skrämmande med landstingens isbrytaraktion på krogarna är att den avslöjar hur dålig beredskapen mot epidemier är hos svenska sjukvårdstjänstemän.
Påven är däremot tydlig. Han har säkert koll på läget på sexfronten. Han har ju 800.000 öron runtom i världen. De öronen sitter på alla katolska präster,. som folk biktar sina synder för. Detta kompenserar övernog bristen på personlig erfarenhet av sex. Påven känner säkert till kondompropagandans funktion som isbrytare.
Katolska kyrkan i Sverige är däremot inte tydlig. En katolsk läkare skriver på sin blogg att katolsk sjukvårdspersonal i Afrika distribuerar kondomer samt att Katolska kyrkan är på väg mot en mer "nyanserad" syn på kondomer. Och i Sverige skriver den katolska biskopen artiklar ihop med ateister och sakramentsförnekare och ber riksdagen att ta ifrån de religiösa samfunden deras vigselrätt. Tror biskop Arborelius verkligen att en sådan avsakramentalisering av äktenskapet skulle öka den äktenskapliga troheten, eller är han bara ute efter att skada Svenska kyrkan?
Gardells "teologi" - en slutprodukt av den frikyrkliga sekterismen
Stort ska det vara!
Det är klart orättvist. Jag är en minst lika bra amatörteolog som Gardell. Ingen har givit mig en domkyrka som arena. Det är ren diskriminering hur höga potentater gör skillnad på folk och folk.
Men det märkte jag redan när jag var med i kd. Frimickllarna är mer värda. Gardell med sin baptistbakgrund. Har ofta funderat på detta, att många frikyrkliga (fastän de inte säger det öppet) tror på en genetiskt ärrftlig frälsning. Ateister med frikyrkobakgrund hyllas som auktoriteter på kristen tro.
Vad lär man sig egentligen i frikyrkorna? Sociala koder till ekonomisk framgång. Det är skam att samma vänskapskorruption öppnar dörrar i Svenska kyrkan också.
Var har Gardell lärt sig att ifrågasätta den traditionella bibeltolkningen, kyrkans tradition, läroämbetet, och så vidare?
Av ekumeniska skäl har jag undvikit att skirva om detfrikyrkliga avfallet, och jag vill inte dra alla frikyrkliga över en kam. Om det hade varit för 50 år sedan, hade Svenska kyrkan analyserat, skrivit böcker och satt igång en motkampanj. Vi borde kanske vänta tills Gardell står på toppen av berömmelse, innan vi slår till mot piedistalen.
För snart 50 år sedan utgavs - på Svenska kyrkans eget bokförlag - Rickahrsons lilla skrift "Hur uppstod de klassiska dogmerna?", som i första kapitlet slår fast:
1. Kristendomen är inte en filosofisk lära i stil med konfucianismen och andra vishetsläror.
2. Kristendomen är en historisk religion. Det varomom Bibeln berättar, har verkligen hänt.
3. Jesu lära är inte bara "Jesu lära" utan dessuom Jesu lära om sig själv, vem han är.
Det skulle jag tala om, om jag fick en domkyrka som plattform. De som har domkyrkor som plattformar borde tala om det.!
- -
Gardell har inte fått katolska domkyrkan som plattform. Han har inte ens gjort anspråk. Om Katolska kyrkan i Sverige hade varit lika stor som Svenska kyrkan, hade Gardell struntat i "den lutherska sekten" (som Svk hade varit om 76 % av svenska folket hade varit katoliker) och turnerat i katolska kyrkor i stället. Så vad säger Gardells framfart egentligen om Svenska kyrkan?
Och vad säger egentligen den s.k. karismatiska förnyelsen i Katolska kyrkan egentligen om de liturigiska nyordningarna i katolska kyrkan, när man måste importera ett nytt "sakrament" från en sakramentsförnekande frikyrka inom den baptisktiska "traditionen"?
Om man inte tar emot Jesus i nattvarden, söker man andliga upplevelser på annat sätt.! Och Gardell är alltså uppväxt i baptistyrkan. Det är där han har lärt sig att förneka den traditionella bibelförståelsen och att läsa Biblen på egen hand. Men inte duger baptistkyrkorna som plattform! Nej, stort ska det vara!
Angående kd
Under den andra hälften av tiden blev jag konstant utfryst, mobbad och osynliggjord av kd-avdelningen i den nya hemkommunen. Det tog särskilt hårt eftersom det var en ny kommun. Jag har aldrig fått någon tydlig förklaring till detta, men mobbningen kunde ta sig rätt så bisarra uttryck, exempelvis att jag tilltalades som om de trodde att jag deltog i en viss dagverksamhet för utvecklingsstörda. När jag deltog i en ekumenisk verksamhet hände det flera gånger att en person, som tidigare varit kd:s förstanamn och pastor i en friförsamling, ställde en radio med skrällande frireligiös musik mellan mig och de övriga i lokalen, för att de inte skulle ha kontakt med mig. Jag stod ut under ungefär 2,5 år, innan jag började brytas ner av den ständiga utfrysningen.
När jag klagade hos Svenska kyrkan, som var medfinansiär till verksamheten, tilltalades jag som om jag mobbades på grund av homosexualitet. Jag misstänker, men vet inte säkert, att mobbningen berodde på den felaktiga misstanken att jag skulle vara homosexuell. Det florer en mängd grova sociala fördomar i det berörda kd-distriktet mot människor som avviker det allra minst från den frikyrkliga präkighetsnormen. Tidigare förekom svår förföljelse mot s.k. tattare och zigenare i det s.k. bibelbältet i länet. .
Under våren 2006, alltså före senaste valet, ställde jag ett ultimatum till distriktsstyrelsen för kd,. med krav att osynliggörandet skulle upphöra. Distriktsstyrelsen försökte fegt skjuta frågan till efter valet, så att mobbningen och utfrysningen skulle kunna fortsätta. Jag utlöste ulltimatumet knappt en månad före valet. Jag har alltså dessförinnan inte gjort någonting för att skada partiet. Att jag efter tio år av osynliggörande och fem år av direkt mobbning kritiserat partiet under valrörelsen, har sedan använts som argument av kd i det fortsatta förtalet., I en radiodebatt ett halvår efter valet satt kd:s nuvarande landstingsråd och skröt med att jag inte haft "någon ingång" i partiet.
Någon från kd, och det är inte svårt att räkna ut vem, har ringt till sd:s partisekreterare och spridit ut förtal, att jag skulle ha ett kriminellt eller liknande asocialt förflutet. Vilket jag inte har. Det är ganska så anmärkningsvärt att kd hjälper sd att kränka någons mänskliga rättigheter. Må vara av hämndbegär för att jag har uppfattats ha stött socialdemokraterna i valrörelsen. Jag har alltå gått ut offentligt med kritik mot kd under några få veckor före valet, och visst har det gynnat socialdemokraterna. Men kanske också andra borgerliga partier. I jämförelse mellan kd och sd vet jag bara en person i sd som är mer främlingsfientlig än detta kd-distrikt. Och han är kd-distriktets lille gunstling, med den rätta frireligiösa familjebakgrunden.
Det är riktigt att jag har uppfattat, och det gör jag fortfarande, sd som ett mindre främlingsfientligt parti än detta kd-distrikt. Som parti är sd splittrat mellan dem som älskar Sverige, och dem som hatar invandrare, och det kan man bli lurad av. Sd styrs av sitt Skåne-distrikt, som har sina historiska rötter i den skånska separatismen. Partinamnet *Sverige*-demokraterna är alltså ganska missvisande. Mer passande vore väl Skåne-fascisterna. Man kan inte dra alla sd-are över en kam. Måtte inte rasisterna komma in i riksdagen!
Valfusk
Mobbning genom utfrysning och osynliggörande verkar vara satt i system på alla nivåer i kd. Ta fallet Lennart Sacrédeus. Han var en av partiets officiella toppkandidater inför EU-valet 2005, .men någon hade plockat bort hans kampanjmaterial från valstugan. Jag frågade vem som hade gjort det. En en person sa att det var han. Vem är du, frågade jag. Han svarade Hans-Gunnar Frebran, med betoning på efternamnet, som om det gav honom rätt att sabotera Sacrédeus kampanj. Ingen av de övriga valarbetarna hade något att säga. Han påstod att distriktsstyrelsen beslutat att inte stödja 'Sascrédeus. Det visade sig vara lögn. Dagen efter var Sacrédeus kampanjmaterial också bortplockat. Jag var då alldeles för lojal mot partiet att ens tänka tanken att det var valfusk. Men att en enskild partimedlem försöker manipulera valresultatet genom att gömma kampanjmaterial, osynliggöra en av partiets officiella kandidager, är naturligtvis valfusk. Att jag kommit på den nuvarande landshövdingsgemålen med detta kan ha legat mig i fatet hos distriktsstyrelsen,. när jag klagade på mobbningen i lokalavdelningen.
Dödshjälpsdebatten
Under de senaste dagarna har jag deltagit i dödshjälpsdebatten på en annan blogg, Där framgår varför jag ville bli sjukvårdspolitiker. http://karinlangstromvinge.blogspot.com/2009/03/orattfardig-immunitet-i-sjukvarden.html
Av mina kommentarer framgår varför jag ville bli sjukvårdspolitiker. Jag ville speciellt bevaka patienrätts- och patientsäkerhetsfrågorna. Jag misstänker att kd har motarbetat detta p.g.a kd:s inblandning i de kommersiella interessena sjukvården. Vid mina två första läkarbesök efter flyttningen blev jag mycket oförskämt bemött av läkaren, som bl.a. talade illa om min far som han säkerligen aldrig har träffat, eller ens hört talas om.. Denne läkare satt med en flera decimeter hög pappersbunt, och hittade inte min journal. Han tilltalade mig trots att jag var 50 år äldre som en sjuttonårig knarkare som just hade myckat från behandlingshemmet. Vid denna tid söket en professor försökspersoner till ett medicinexperimnent, som han inte fått tillstånd till från universitetets etiska kommitté. Som partimedlem klagade jag hos kd:s landstingsråd, som frustade och skrattade och var fullständigt oseriös.
När man inte får byta vårdcentral, har man att välja mellan en oseriös läkare och ingen vård alls. Detta fick till följd att jag under flera år har varit kraftigt fel- (både över- och under-) medicinerad ör mitt höga blodtryck. När jag äntligen träffade en annan läkare misstänkte hon att jag behövde en pace-maker. Men det visade sig alltså bero på felaktig medicinering. Under åren har flera läkare slutat vid vårdcentralen, i protest mot dåliga arbetsförhållanden och strider mellan olika personalgrupper. Under senaste året har framkommit att läkare inte får hjälp med att ta fram journaler inför patientbesök. Kd kunde alltså ha slagit larm om missförhållandena redan för sju år sedan, men kd verkar utgå från att läkare alltid har rätt och patienter alltid har fel.
Det finns mycket ouppklarat i detta. Fanns det ett samband mellan kd-lokalavdelningens beteende och mitt klagomål mot vårdcentralen? Berodde läkarens oseriösa beteende enbart på förväxling med någon annan patient, då han inte hittade min journal, eller sökte han försöksperson till det otillåtna medicintestet? En annan f.d. landstingspolitiker arbetar som lobbyist åt forskargruppen ifråga, och dess uppbakare läkemedelsindustrin.
Mina inlägg i dödshjälpsdebatten har kretsat kring risken att patienter offras för forskningen, och sedan kan man skylla på att patienterna varit naturligit döende och blivit hjälpta till en "värdig död". Kd vill gärna framstå som partiet som motsätter sig dödshjälp, men gör ju samtidigt en uppdelning i aktiv och passiv dödshjälp och undgår då rättssäkerhetsfrågorna kring den "passiva" dödshjälp som redan är rutin i svensk sjukvård.
Katolska kyrkans snart 1000-åriga konflikt med franska staten
Madame de Popadour, älskarinna med stort politiskt inflytande på de franske kungen Ludvig XIV. Hon är, känd -förutom för sina eskapader i den kungliga sängkammaren - för yttrandet "Efter oss syndafloden", vilket anses vara en förutsägelse om franska revolutionen. Kungen själv är känd för yttrandet "Solen är jag", vilket var en skymf mot påven. De franska kungarna försökte göra sig till herrar över kyrkan, något som fullbordades av Robespierre under franska revolutïonen. Genom avskasffandet av kyrkvigselns juridiska verkningar, legitimerades och stärktes älskarinne-systemet ytterligare. Innan begreppet "den svenska synden" myntades var det katolska Frankrike ansett som det mest syndiga landet på jorden, vad äktenskapsbrott anbelangar. För nutida svenska katoliker är just Frankrike ett föredöme för hur äktenskap ska ingås.
Svenska katolikers vurmande för franska revolutionen, dess massmord på katolska präster och kyrkofientliga nyordningar ter sig alltmer bisarr. Jag ifrågasätter om det verkligen är den katolska tron, som har lockat s.k. intellektuella svenskar att konvertera . Eller om det är den kultur i de s.k. katolska länderna, vilken var så framstående när Sverige fortfarande var ett land av analfabeter utanför civilsationens nordgräns. Det svenska själföraktet.
Gert Gelotte, ledare för det ultraliberala nätverket Katolsk vision, skrev för några år sedan på sin blogg, att den östeuropeiska katolicismen förstod han inte alls, och beklagade det växande (?) inflytandet av polska katoliker i den svenska katolska kyrkan efter kommunismens fall i Polen. Om den polskfödde påven Johannes Paulus II, tyckte Gelotte inte alls. Tycka vad man vill om Gert Gelotte, men hans analys om en djup spricka mellan öst och väst*, mellan "kulturkatoliker" och troende katoliker i Katolska kyrkan i Sverige är helt riktigt.
Katolska debattörer visar upp sin vanliga stöddighet i vigseldebatten, då de säger att Katolska kyrkan klarar sig bra utan den juridiska delen av vigseln, och framhåller t.ex. Frankrike som föredöme. Med sin vanliga besser wisseratityd tilltalar de oss lutheraner, som om vi vore intektuellt efterblivna. Katolikerna har minsann inte bara tro, utan även "förnuft". Deras mäånskliga "förnuft" hjälper dem att förstå de religiösa mysterierna. Exempelvis härleder Per Beskow den kristna etiken ur det mänskligas "förnuftet" i stället för ur den kristna religionen. Och det låter ju bra. Även bland icke-kristna kan man finna god etik. Men kan de inte, åtminstone delvis, bero på kristen påverkan på tidigasre släktled?
Visserligen skrev Paulus att även hedningarna hade lagen, att Guds lag var nedlagd i varje människa, och alltså inte behövde tillföras utifrån genom kristen mission eller kontakt med kristna. Var den nedlagd i förnuftet eller samvetet? Naturligtvis passar det en viss elit att påstå att förmågan att handla rätt beror på graden av utbildning, på kunskaper i klassisk filosofi och logiska analysmetoder. Men tvärtom ser man ofta att sådan resonemang leder fel, att de medeltida tänkare hade rätt, vilka sa: "Inget kan förstås utan att tros".
Man kom senare att vända på detta: Inget bör tros som inte förstås." Förnuftet hade överordnats tron, människors funderingar hade överordnats Guds ord. Detta vände sig Luther mot, när han angrep "filosofin". Som en högt bildad person var Luther inte alls främmande för filosofiska och logiska resonemang, men han satte tron högre. Att lutheraner med flera års studier i teologi och filosofi inte skulle kunna tänka "förnuftigt" - efter logikens alla regler - är en grov förolämpning. Men hur var det nu med konflikten mellan staten och kyrkan i Frankrike?
Redan under medeltiden var det fullt krig mellan påvedömet och de franska kungarna, som även låg bakom påvens "babyloniska" fångenskap. Under 1600-talet (när de franska protestanterna var så gott som utrotade) skärptes konflikten ytterligar mellan Katolska kyrkan och den franska staten, som helt enkelt försökte kuva kyrkan och göra den till en "statskyrka" efter nästan samma modell som det nordeuropeiska statskyrkosystemet. Påven skulle fråntas alla befogenheter i Frankrike, och göras till en enbart "andlig ledare" - och symbol för det kungliga enväldet. Påven skulle vara på samma gång en enväldig despot och en maktlös ynkrygg som böjde nacke under kungamakten.
Detta var förspelet till franska revolutionen, som försökte krossa att definitivt krossa Katolska kyrkan i alla länder där den drog fram. Katolska kyrkan i de länderna har aldrig återhämtat sig, aldrig återtagit vad hon förlorat. Vi kan se resultatet idag. Frankrike är världens näst mest sekulariserade land. Kyrkans roll i samhällslivet är ännu mindre än i Sverige. Det andliga livet i kyrkan förflackas. Kyrkan tappar medlemmar, Kyrkor säljs. Det kyrkliga kulturarvet förskingras, Denna negativa utveckling har spridits tvärsöver Atlanten. Däremot ökar Katolska kyrkans medlemsantal i Asien.
Älskarinne-systemet är utbrett. En man har ofta både en kyrkvigd och en lagvigd hustru, eller vid sidan av sin lag- eller kyrkvigda hustru en älskarinna som är en annan mans lag- eller kyrkvigda hustru. Inte sällan är det en chef, som har någon underordnads fru som älskarinna. Detta är en direkt följd av ordningen att man måste gifta sig två gånger för att bli både kyrkligt och juridiskt gift. Var inte franska revolutionens angrepp på kyrkans vigselrätt, förutom ett utslsg av revolutionens allmänna kristedomsfientlighet, även ett reslutat av en mångårig konflikt mellan kyrkans morallära och ledande politiskers vana att hålla sig med älskarinnor? Det är för mig obegripligt att svenska katoliker vill infra samma systgem i Sverige. Är älskarinne-systemet så utbrett bland Katolska kyrkans medlemmar i Sverige?
Det är kanske dags att skilja agnarna från vetet.
----------
*) Obs. att detta helt syftar på europeiska förhållanden, östeuropeisk respektive västeuropeisk katolicism, som båda omfattar den latinska riten. Under senare år har vi haft en omfattande invandring av orientaliska katoliker från framför allt Irak, vilka omfattar en orientalisk rit (som kanske närmast påminner om den ortodoxa riten). Med detta menas gudstjänsten utforming, liturgi. Svenska kyrkans liturgi påminner synnerligen starkt om den latinska riten i Katolska kyrkan. Den har ju också sina rötter i den medeltida västeuropeiska latinska riten. Detta är förklaringen till att svenska lutheraner inte har några som helst svårigheter att föjla med i en katolsk gudstjänst med latinsk rit. Mig veterligt finns ingen liknande spricka mellan europeiska och orientaliska katoliker, som mellan östeuropeiska och västeuropeiska katoliker.
Kungligt, men inte kungligt!
M/s Kronprinsessan Victoria. Kungligheterna präglar vår tillvaro på många sätt.
Det har blivit ett väldigt kvidande på vissa kristna bloggar för att tronarvingen, kronprinsessan Victoria måste tillhöra Svenska kyrkan och förväntas gifta sig kyrkligt med ärekbiskopen som vigselförrättare - samt att vigselgudstjänsten ska bli en reklampelare för monarkin. Varför mumlar de inte ur skägget och säger rent ut att de är mot monarkin? Det är kanske dags att "döpa" om båten på bilden till landshövding Rose-Marie Frebran, kd?
Härmed uppmanas landshövdingsgemålen Hans-Gunnar Frebran att raka sig innan han plockar bort Lennart Sacrédeus kampanjmaterial från kd:s valstuga, vilket han gjorde under förra EU-valrörelsen. Tacka vet jag en kung / drottning, som inte lägger sig i hur folket röstar!
Mina varmaste gratulationer till Victoria och Daniel!
Får man kritisera socialdemokraterna?
Apropå Katobs och SSPX (se inlägget Rekommenderad läsning) skriver Katobs om SSPX' grundare, ärkebiskop Marcel Lefebvre:
"Detta var Lefebvres och hans rörelses tragedi: de räddade den gamla liturgin men kopplade samman den med de politiska partiernas kamp under nyare fransk historia."
Claphaminstitutet och mängder med bekännelsetrogna kristna med borgerlig politisk hemvist gör precis samma misstag. De kopplar ihop den bekännelsetrogna kristendomen med förre kd-riksdagsmannen Tuve Skånbergs försök att komma tillbaka till riskdagen med ett reaktionärt pseudokristet politiskt program. Skånberg är direktor för Claphaminstitutet.
Den bekännelsetrogna kristendomen används alltså av Claphaminstitutetsom ett politiskt vapen mot i synnerhet Socialdemokraterna, i syfte att lura kristna väljare att rösta på kd.
Jag har inget emot att personer med borgerliga politiska åsikter försöker reducera Socialdemokraternas väljarstöd. Men det ger dem ingen rätt att korsfästa Jesus en gång till på sitt partipolitiska altare. För det är vad de gör!
Och dessutom försvårar dei evangelisationen bland socialdemokrater och deras väljare - som de i stället gör till en tacksam grogrund för de personer - ofta med en hög teologisk utbildning - som planterar de obibliska lärorna!
Bengt Malmgren, som är "fellow" vid Claphaminstitutet har skrivit på sin blogg www.katolsktfonster,se/forum att socialdemokraterna i svenska kyrkan följer en hemlig agenda från Arthur Engberg (socialdemokratisk minister under 1930-talet), som går ut på att förstöra Svenska kyrkan inífrån. Det är en konspirationsteori som liknar den fascistiska propagandan under 1930-talet., och fick mängder med katoliker att stödja diktatorerna Mussolini och Franco. Så stort inflytande hade Engberg inte. Han möttes av motstånd inom sitt eget parti.
Sekterism
Rekommenderad läsning
Katolikerna däremot borde känna till att en fullständigt uteslutning från deras kyrka är absolut omöjlig.
http://www.katobs.se/art_mosebach_sspx.html
Denna artikel är viktig även för lutheraner som håller på Svenska kyrkans tradition.
Visst är det skillnad. Ingen aktiv biskop i Svenska kyrkan håller måttet. Alla katolska biskopar gör det inte heller. Men Katolska kyrkan har 4.500 biskopar, spridda över hela världen. Det gör Katolska kyrkan betydligt mindre känslig för tillfälliga opinionsvindar i enskilda länder. Den katolska biskopen i Sverige, Anders Arborelius, vinglar betänkligt, omgiven som han är av rådgivare som går kd:s ärenden. Men internationellt är det annorlunda.
Man kan inte lita på att biskopar hela tiden vägleds av den helige Ande. Man kan därför inte ha en episkopalkyrka med bara 14 biskopar. Så många biskopar har Svenska kyrkan. Biskoparnas kulturella bakgrund, osv, har stor betydelse. Även biskopar kan fela och förleda.
Katobs skriver:
"Det är det störande med biskopsämbetet att även den mest ovärdiga och förargelseväckande biskop förblir biskop hela sitt liv, och att han fram till sitt sista andetag är i stånd att lägga nya biskopar till den långa raden i den apostoliska successionen."
"Vad är exkommunicering? Uteslutning från ett politiskt parti? Det är så icke-katolikerna betraktar det - de gillar att kalla uteslutning från kommunistpartiet för "exkommunicering". Katolikerna däremot borde känna till att en fullständigt uteslutning från deras kyrka är absolut omöjlig. I kyrkans ögon kan en döpt kristen aldrig bli 'oberörbar' genom någon handling han begår - hur förskräcklig den än är. Om kyrkan som det svåraste straff hon äger förbjuder en döpt kristen att bekänna sina synder, att i mässan ta emot den eukaristiske Kristus och den sista smörjelsen när döden är nära, så gör hon det alltid i hopp om att snart få häva exkommuniceringen. Ingen andlig myndighet vill ju till sist ta på sig ansvaret att låta en människa dö utan denna trygghet. "
"Att använda sig av exkommunicering som ett sätt att utöva politisk påtryckning (så som man ofta gjorde under medeltiden) förtjänar med rätta att fördömas."
Detta förklarar varför påven hävde bannlysningen * av biskop Richard Williamson, som nu har utvisats från Argentina för sina pro-nazistiska uttalanden. Det var givetvis ingen politisk gest.
Men vad Katobs skriver är också uttryck för en viss ecclesiologi**, samma ecclesiologi som bär upp Svenska kyrkan. Ingen kan uteslutas ur Svenska kyrkan.
Och har svenska kyrkan egentligen uteslutits ur den universella*** kyrkan? Och har inte nya biskopar lagts till raden av biskopar med apostolisk succession även efter den s.k. reformationen i vårt land? Svenska kyrkan är den enda protestantiska kyrkan i världen med obruten apostolisk succession sedan den "katolska" tiden!
De svenska biskoparna är kanske snarare "suspenderade" än uteslutna ur den universella kyrkan?
Bekännelsetrogna kristna i Svenska kyrkan utsätts ideligen för uppmaningar att "bilda eget". Sådana uppmaningar är av djävulen. De går ut på att reducera Svenska kyrkan till en frikyrklig sekt, som definitivt har kapat alla förtöjningar bakåt med den universella kyrkan.
Även bland svenska katoliker förekommer kritik mot påven för att han hävde bannlysningen av Williamson och de tre övriga SSPX-biskoparna. Det är katoliker som vanligtvis talar sig varma för ekumenik med protestantiska samfund, men själva är de sekterister. Och de föredrar ju ekumenik med frikyrkliga sekter framför ekumenik med den svårt sargade Svenska kyrkan, som dock är Kristi kyrka i Sverige, grundad av "katolska" missionärer för tusen år sedan.
Om inte påven hade hävt bannlysningen av Williamson, som trots sina avskyvärda politiska uttalanden, står Katolska kyrkan nära läromässigt, hade vi då haft minsta hopp om ett katolskt erkännande av Svenska kyrkan som rättmätig arvtagare till den odelade, universella medeltidskyrkan i Sverige? Hade jag själv haft minsta rätt att kräva av "riktiga" katoliker att de ska erkänna mig som "luthersk katolik"? SSPX-fallet är prejudicerande!
Är det inte dags att posthumt häva bannlysningen av Luther?
_______________
* Bannlysning är samma sak som exkommunicering. Katobs förklarar vad det innebär. Bannlysning av ett helt land kallas interdikt, något som drabbades Sverige 1520. Det kom att påverka vårt lands hela historia. Med interdiktet som förevändning föll Kristian Tyrann in i Sverige, vilket kulminerade med Stockholms blodbad.(Se kategorin Kyrkohistoria).
** Ecclesiologi = läran om kyrkan
*** Den universella kyrkan, är ett begrepp som jag hittat på själv. (Begreppet används kanske av andra i andra sammanhang, och då kanske med en annan betydelse). Med den "universella" kyrkan menar jag den kyrka som hade funnits om inte kyrkan hade splttrats. Den "universella" kyrkan är i stort sett identisk med den katolska kyrkan, i likhet med att en person som mist armar och ben är samma person som han hade varit om han inte mist armar och ben. Samma person med handikappad. En av de tvister jag haft med katoliker, är mitt påstående att även Katolska kyrkan har skadats av splittringen under 1500-talet.
Vem har givit våra "kyrkopolitiker" deras uppdrag?
Även om man råkar vara vald till kyrkomötet på en partilista, representerar man inte sitt parti utan kyrkans medlemmar och ytterst kyrkans Herre.
Det är emellertid ofrånkomligt att i en kyrka, som har 76% av landets invånare som medlemmar, det finns en viss överensstämmelse mellan kyrkomedlemmarnas och hela väljarkårens åsikter. Detta är inte av ondo, om bara de s.k. kyrkopolitikerna klarar de olika rollerna som beslutsfattare inom kyrkan och det profana samhället.
Kritiken mot partipolitiseringen av kyrkan skjuter ibland över målet, och är i en del fall en täckmantel för andra politiska syften. Vissa teologiska åsikter stämplas som "politiska" för att de stöds av vissa partiföreträdare. Detta gäller i hög grad äktenskapsdebatten, där frikyrkliga och katolska sekterister försöker ta vigselrätten från Svenska kyrkan i syfte att rädda kvar kd i riksdagen. Detta är inget allkristet intresse!
Homorörelsen visar vägen för hur framgångsrik politisk påverkan ska drivas. De har inte låtit något enskilt parti monopolisera sina krav, som de i stället driver genom alla partier. Och varför skulle de inte det? Alla homosexuella är ju inte stöpta i samma politiska form.
De ideliga försöken att koppla ihop bekännelsetrogen kristendom med ett visst parti är förödande för kyrkans möjligheter att föra ut det bekännelsetrogna budskapet till andra partiers väljare. Därigenom förvärras partipolitiseringen av kyrkan.
Men Jesus är Herre över både moderater och socialdemokrater. Båda tillhör de kyrkan. De, och alla andra!
Katoliken Malmgren låter sig utnyttjas i ett spel som driver Svenska kyrkan ännu längre bort från Katolska kyrkan.
Den katolska bloggaren Bengt Malmgren har fortfarande inte publicerat min kommentar igår på sin blogg. Kommentaren är identisk med föregående inlägg på denna blogg. Malmgren har däremot publicerat en kommentar, från sign Jonas, till en tidigare kommentar från mig på Malmgrens blogg. Jonas skrev:
"Det spelar ju ingen roll vilken bakgrund Zaremba har, väldigt bra och träffsäkert skriver var det i vart fall. Inte fullt lika träffsäkert var Flemströms inlägg..
Det stora felet är ju att de politiska partierna överhuvudtaget har makt i Svenska kyrkan. All makt och härlighet i de teologiska frågorna ska givetvis tillkomma biskoparna genom sitt ämbete och sin sakramentala vigning genom vilken de genom den Helige Ande kan vägledas i sina beslut. Hade vi haft en episkopal kyrka med episkopal makt hade Svenska Kyrkan varit mycket mer kyrka än idag, idag vill den inte vara kyrka, även om det finns undantag, och egentligen många sådana, som Flemström visar på.
Men det är nog kanske bäst med tanke på vad som nu sker att det blir en splittring där de biskopar, präster och andra som vill vara kyrka går och sitt håll där de biskopar, präster och andra som vill vara kyrka går och sitt håll "
Jag har svarat följande:
Jonas,
om du är samma Jonas som kommenterat på min blogg, så skrev du där att ÄB Anders Wejryd borde säga ifrån "Här bestämmer jag." Det gjorde han som biskop i Växjö, men tror inte att alla bekännelsetrogna präster i stiftet uppskattade det. (En av dem har sagt till mig att det i praktiken var skolchefen Kajsa Wejryd som bestämde. Anders själv lär vara en mjukis.) Svenska kyrkan med sina 14 biskopar är inte jämförbar med Katolska kyrkan, med sina 4.500 biskopar spridda över hela världen. Svenska kyrkan har problem. Katolska kyrkan har också problem - delvis samma problem, delvis andra problem.
Maciej Zarembas personliga bakgrund är relevant, då han gör vidlyftiga uttalanden om sådan han inte känner till och begriper. Jag uppfattar hans DN-artiklar som närmast rasistiska mot folkslaget svenskar, som ju dominerar i Svenska kyrkan. Det är ingen ände på uselheten. Ingenting är bra.
Jag tvivlar inte alls på att det skulle bli ett lyft för Svenska kyrkan om de 14 blev en del av de 4.500. Men vägen dit är lång, och vi behöver praktiska lösningar på hur Svenska kyrkan ska styras under tiden. Partivalsystemet måste ersättas med något annat, men det måste få ta tid. Att gå för fort fram skulle öppna dörren för politiska extremister, som då skulle kunna ta över församlingar med låg kyrklig aktivitet.
De samordnade attackerna mot Svenska kyrkan från frikyrkliga och katolska sekterister löser inga problem, utan bidrar till marginaliseringen av den kristna religionen i det svenska samhället. Det är samma trista attacker, som när frikyrkopredikanter, som valts in i riksdagen, levererade mot Svenska kyrkan under 1930-talet. Ett försvagat biskopsämbete och ett försvagat prästämbete, en dålig sakramentsförvaltning och teologisk otydlighet blev föjden.
Jag kan inte förstå hur katoliken Bengt Malmgren kan attackera Svenska kyrkan i samarbete med sakramentsförnekare som Stefan Swärd - som inte vill göra Svenska kyrkan till en "fri kyrka", utan till en "frikyrka". Malmgren låter sig utnyttjas i ett spel, som driver Svenska kyrkan ännu längre bort från Katolska kyrkan.
Om Jonas tycker att det är bra med en splittring, som medför att "de biskopar, präster och andra som vill vara kyrka" blir uteslutna ¨(eller utesluter sig själva) ur Svenska kyrkan, och fråntagna sin rättmätiga del av svenska folkets kyrkliga kulturarv, håller jag inte med!
Liberala chefredaktörer som förnekar Förintelsen
Biskop Williamsons* uttalande var extremt. När det nu framkommer att ytterligare en SSPX-präst bagatelliserat Förintelsen, erinrar jag mig ett telefonsamtal, som jag hade med tidningen Kristdemokratens chefredaktör. Han anklagade mig för att värdera judars människovärde högre än ryska bönders, för att jag sagt att Förintelsen av judar var den värsta ondska som drabbat mänskligheten.
De ryska bönder, som mördades av Stalin, var fler, sa Kristdemokratens** chefredaktör, en ung man i den politiska karriären.. Där fick jag, så jag teg. Faktiskt. Vem vill framstå som försvarare av Stalins illdåd? Men sanningen var ju att ett antal unga kristdemokrater hade bildat en gemensam organisation tillsammans med andra borgerliga snorvalpar, ffa folkpartister-liberaler, för att konfrontera Vänsterpartiet med kommunismens illgärningar i andra länder.
Den goda saken krävde alltså att Förintelsen av judar under andra världskriget förnekades. Jag skriver att Förinelsen förnekades. Om det bara var ett stort massmord, av samma slag men numerärt mindre, än Stalins pogromer, så var det ingen Förintelse. Definitionen av folkmord handlar om Förintelse av ett folkslag, inte om antal.
Den andra SSPX-prästen, som f.ö. själv har judiskt påbrå, gör precis samma fel som Kristdemokratens chefredaktör. Han relativiserar Förintelsen genom att jämföra den med andra massmord och krigshändelser med många offer, t ex Gaza strip. För det har han kölhalats av media. Uppenbarligen för att han är med i SSPX. Det är inte precis ont om opinionsbildare, inte minst bland svenska politiker och tidningsredaktörer (en Gelotte***) som relativiserar Förintelsen av judar under andra världskriget med Israels krig i Gaza som lika kålsupar-argument. Men de kölhalas aldrig.
Ta fast tjuven, sa tjuven! Stalinismen, men inte antisemitismen vill de liberala redaktörerna klistra på Ohly, för anti-semiter är de själva. Det är klädsamt att ta avstånd från de verkligt grova formerna av antisemitism, som Williamson har givit luft åt, men inte den salongsfähiga antisemitism som redkatörerna själva ger luft under vingarna.
____________
*) Biskop Williamson är alltså den biskop inom SSPX-rörelsen inom Katolska kyrkan som bannlysts av påven Johannes Paulus II, för att han låit sig vigas till biskop utan påvens tillåtelse. TV-programmet Uppdrag granskning sände en intervju med Williamson tre dagar innan den nuvarande påven hävde bannlysningen av honom de tre övriga SSPX-biskoparna.
**) Kristdemokraten är partiorgan för det ultralibertinska partiet Kristdemokraterna i Sveriges riksdag. Kd vill i likhet med sin idologiska förebild Robespierre avskaffa kyrkvigseln. Robespierre, som ledde skräckväldet under franska revolutionen , försökte införa en ny hednareligion. Riktigt så långt går inte kd, som dock vill ersättta kyrkvigslen med en "civilrättslig registrering" av franskra evolutionens modell, följt av en välsignelseakt i "kyrka moské eller offerlund".
***) Gert Gelotte är ledarskribent på den liberala monopoltidningen Göteborgs-Posten och ledande figur inom den ultralibertinska rörelsen Katolsk vision inom Katolska kyrkan i Sverige. GP kritiserades på sin tid av författaren Anderz Harning fölr missbruk av monopolställningen på tidningsmarknaden i Göteborg och försök att införa åsiktskonformism.
Maktdelningsläran.
Liberala tidningsredaktörer är i allmänhet anhängare av maktdelningsläran. Den går ut på att det ska finnas flera obero4ende maktcentra i samhället, vilka liksom balanserar varandra och hindrar att ett enda maktcentrum blir enväldigt. Dessa maktcentra kan vara demokratiskt valda, t ex riksdagen, men behöver inte vara det, t ex liberala media-koncernerna som ägs av privatkapitalister., De har däremot svårt att acceptera kyrkan som ett självständigt maktcentrum. Tvärtemot maktdelningsläran vill de att kyrkan ska underställas media. GP och Gert Gelotte är ett exempel. Han försöker bestämma vad landets katoliker ska tro är den sanna katolska läran, och driver både i tidningen och inom kyrkan hätska kampanjer mot påven. Ett annat exempel är den norska Skipstedtkoncernen, som, äger Aftonbladet, där den numera prästvigda Helle Klein är politisk chefredaktör. Hon bestämmer vad landets alla socialdemorater ska tro är den sanna lutherska läran.
Folkmordsanklagelserna mot Israel
är ett utslag av den salongsfähiga antisemitismen, just därför att de är falska. Man kan naturligtvis kritisera Israels politik, vilket jag gör ibland (men inte just nu), för någonstans måste ju gränsen gå. Även om det inte är folkmord. Folkmordsanklagelserna mot Isael är dock ett sätt att relativisera Förintelsen. Frågan om Israel tagit till för mycket våld diskuteras på ett sakkunnigt sätt av Pelle Poluha. Jag har skrivit två kommentarer. http://basun.poluha.se/2009/01/08/om-gazakriget-och-proportionalitet/#comments
Pelle är en både teologiskt och politiskt konservativ bloggare, som jag en gång fått att inse att man inte behöver vara politiskt konservativ för att man är teologiskt konservativ. Därmed inte sagt att Pelle för sin personliga del har bytt politisk ideologisk hemvist. Men hans teologiska åsikter kan mycket väl delas av personer som står till vänster poliitiskt. En viss teologisk konservatism kan t.o.m. vara en följd av politiska vänsteråsikter. För mycket av det som idag kallas "vänster" är ju i själva verket nattstånden övre medelklassradikalism. Nåväl, Pelle brukar vara väl insatt i de ämnen han skriver om, och finner ofta infallsvinklar som andra missar.
Jungfru Maria & Sankt Anna-kulten i Sverige
Just nu diskuteras den katolska Maria-kulten på bloggen Aletheia. När en nyomvänd aztek.indian år 1530 passerade ett tempel, som var helgat åt aztekernas gamla fruktbarhetsgudina, anropades han av jungruk Maria, får vi veta. Vi svenskar behöver emellertid inte gå över ån efter vatten, när det gäller Maria-dyrkan. Utländska turister frapperas av att jungfru Maria fortfarande har en så stark ställning i Svenska kyrkan, trots att vi inte längre ber till henne. Maria-dyrkan i Sverige under senmedeltiden torde vara ett fortfarande svårslaget rekord.
En förklaring till de katolska Maria-bönerna torde ha varit att Guds namn var så heligt, så att man inte vågade be direkt till Gud. I Sverige var även Marias namn så heligt, så att man inte vågade be direkt till Maria, utan man bad till hennes mor, Sankt Anna. Sankt Anna-kulten tog sig alltmer spekulativa former, med särskilda Sankt Anna-altaren, som visade den nya treenigheten, mormodern, modern och Sonen, där mormodern var störst. Som visas av ovanstående skulptur, som är ett svenskt arbete från1520. Så svenskt det kan bli: blekansikten med appelröda kinder! Baldakinen över Sankt Annas huvud symboliserar att hennes nåd studsar tillbaka ner på församlingen i kyrkan.
Sverige hade också sina egna dogmer, t. ex. dogmen om Sankt Annas obefläckade avlelse. De medeltida svenska teologerna diskuterade på fullt allvar om inte syndfriheten sträckte sig flera generationer bakåt, men syndfrihets-projektet stupade på att då måste även den första kvinnan, Eva, ha varit syndfri. Och det stämde ju inte med Skriften, som man var väl bekant med även innan den översattes till svenska. Ett annat svenskt särdrag under senmedeltiden var att man tillmätte bibelordet större betydelse än vad man gjorde i andra länder. Redan innan reformationen bröt in fanns i vårt land inbyggda spänningar mellan Guds ord och den praktiskt utövade kristendomen. .
Denna bil,d är ett passande julmotiv, då vi firar slutet på Marias graviditet och Jesu födelse.
Till nytillkomna läsare!
Under kategorin Kyrkohistoria finns ett par inlägg om Dagens Nyheters, Herbert Tingstens och Ingemar Hedenius roll i avkristnandet av Sverige. Under kategorin Kyrkohistoria finns flera inlägg om händelserna under reformationen.
Uppmuntra inte hädelse!
Detta är en bild på
Muhammed,
som han får visas.
Du får själv skapa
bilden i ditt inre.
Din personliga bild av profeten, om du är muslim, har ingen annan rätt att söndertrasa. Visserligen har vi inget bildförbud inom kristendomen, men har inte också vi personliga bilder av det heliga?
Man ska visa respekt för andra människors tro. Och det är att vanhelga kyrkorummet genom att visa sådana bilder i kyrkan.
Oavsett om det gäller Ecce Homo eller bilder på aborterade foster.
Sådant får visas i profana lokaler - om det nu är absolut nödvändigt att visa sådana bilder.
Det fanns dessutom ett djupare syfte med Ecce Homo-utställningen, som du inte verkar känna till. Och det var att kränka syrisk ortodoxa invandrares tro, genom att avbilda Jesus som en syndare.
Det var ju ett sätt att frånta Jesus hans gudomlighet, som Guds son. Utställningen hette ju också "Ecce homo" (Se människan), vilket ska tolkas på just det sättet.
Det handlar här inte om att någon blir kränkt i egenskapen av invandrare, kristen e. dyl, utan om att få sin gudsbild söndertrasad. Detta är mycket allvarligare än att bli kränkt i största allmänhet.
Att hädelse är tillåten enligt lagen, gör det inte till något som kristna ska främja. Och det gäller både Ecce Homo-utställningen och Muhammedbilderna.
Vill man bilda opinion för de homosexuella får man göra det på annat sätt, och i varje fall inte genom att profanera kyrkorummet
Svenska kyrkans utmaningar
http://senapochfikon.blogspot.com/
