Bisamhället under Prideveckan
Domprosten gjorde sin upptäckt under en debatt inför den stundande, eller redan påbörjade Pride-veckan. I likhet med det nyupptäckta stenåldersfolket är jag ju aningen efter min tid. Eller är det tvärtom, så att domprosten Bonnier är efter sin tid? Det nyupptäckta stenåldersfolket har säkert inte varit ovetande om vad som skett i omvärlden. Det är omvärlden som varit ovetande om stenåldersfolkkets existens.
Domprosten upptyäckte alltså de polyamorösas existens för bara ett par dagar sedan, då han också hörde ordet "polyamorös" för första gången. Som jag har känt till under ett helt år, sedan jag besökte Pride House och lyssnade på äktenskapsdebatten med bl.a. domprosten Bonnier och den då nyblivna pastorsadjunkten Helle Klein, som i rollen av politisk chefredaktör för Aftonbladet, hotade Gud. Om inte höstens kyrkomöte(2009) skulle säga ja till samkönade vigslar i kyrkan, skulle Guds kyrka i Sverige fråntas vigserätten, hotade den prästvigda politrucken.
- Men kyrkomötet är väl inte Gud, invänder någon? Det är ju svårt att se ett kyrkomöte som rättar sig efter riksdagsbeslut, som uttryck för Guds vilja. Och obs att nu diskuterar jag inte om kyrkomötets beslut var rätt eller fel. Utan jag diskuterar principen. Även om få ledamöter av kyrkomötet begriper det själva, så borde de ju be om Guds vägledning, genom ett mirakel, inför sitt beslutsfattande.
Och då ska ju inte en präst i Svenska kyrkan föregripa Guds rådslag genom att hota, att blir det inte så eller så ska kykan straffas. Risken är ju då uppenbar att räddhågade ledamöter, förtränger Andens röst och i stället rättar sig efter den tidnings ledarsida, vilken jag i annat sammanhang har kallat Aftonsnuskan. En översexueliserad kyrka. Obs. att det som jag här kritiserar inte är Kleins åsikter i sakfrågan, utan sättet att påtvinga kyrkan sina åsikter genom hot . Genom vilken auktoritet om inte genom auktoriteten som profan opinionsbildare? Vem bryr sig om vad en "vanlig" pastorsadjunkt tycker?
Denna debatt i Kulturhustets stora salong kändes så nattstånden, fördömande intolerant och inskränkt , så att jag tog hissen ner till entréplanet, som dock visade sig vara källarplanet. Där höll de polyamorösta till. Så jag lyssnade på deras budskap. De berättade att de var motarbetade även av RFSL, som inte ville ha någon diskussion om att de samkönade äktenskapet skulle vara ett slags första steg på vägen mot ett både könsneutralt och antalsneutralt äktenskap. Därför var de förvisade till källaren.
Nu när kyrkomöltets beslut att säga ja till samkönade äktenskap redan är taget, har de polyamorösa tydligen släppts upp i ljuset och upptäckts av domprosten i Stockholms stift. Och han meddelar på sin blogg att just idag accepteras inte polyamorösa äktenskap (d.v.s. äktenskap mellan flera män och flera kvinnor, som tydligen måste vara bisexuella eftersom alla ska ha sex med alla) av Svenska kyrkan.
De polyamoröst bisexuella vill införa ett slags äkenskapskontrakt, där man ska fylla i kryssrutor vilket slags äktenskap man ska ingå. Jag frågade om de skulle finnas en särskisld kryssruta för "livslångt monogamt äktenskap mellan en man och en kvinna". De polyamorösa svarade i sann frihetlig anda att det alternativet ska också tillåtas.
Med det svaret var jag nöjd. Staten och kyrkan behlöver ju inte tycka lika. De polymoröäsa äktenskapen kan ju ingås inför något miljöpartistiskt kommunalråd. Kravet på polyamorösa äktenskap verkar huvudsakligen drivas av bisexuella miljöpartister, som alltså vill göra äktenskapet till något slags bi-samhälle. De borgerliga vigslarna infördes en gång i tiden för de fall då ingen religiös vigselförrättare vill viga.
Och i det verkliga bisamhället är säsongen snart slut. Verkliga bisamhället är monogama. Drottningen uppvaktas av flera drönare, men hon paras av en enda. Jungfrufödslar förekommer också, vilket jag skrivit om i tidigare inlägg. Så här års är det slutslungat för resten av livet för många äldre biodlare, som säljer sina bisamhällen. Och visst kan man köpa sina första bisamhällen under sensommaren eller hösten. Men det är ingen särskilt bra årstid att starta sin biodling. Men det går. Problemet är inte att det skulle vara särskilt svårt att transportera de nyinköpta bikuporna till sin nya uppställningsplats.
Problemet är snarare den sin oväntat erbjuds att ta över en befintlig biodling knappast har hunnit med nödvändiga planering och förberedelser. Och kanske får dras med felkatiga rammått eller blandfade rammått eller andra provisirier under hela sin tid som biodlare. Det finns sälvfallet pengar att spara på begagnad kupmateriel, men det är inte säkert att man själv trivs med något som har passat någon anna biodlare.
Men det är en bra tid för att studera bilivet i verkligheten. Ta gärna kontakt med någon biodling och be att få vara med vid de ingrepp i kupan som görs under sensommar och höst. Har du tänkt köpa bilitteratur, så satsa gärna på böcker med stora färgplanscher som visar bina i naturlig storlek. Som bioldare måste du kunna konsten att snabbt hitta drottningen på en ram med tusentals bin. Även om drottningen inte är färgmärkt.
Staten abdikerade från uppgiften att vara stat. Sedan tog media över.
Alf Svensson började sitt tal med att säga att det är en "missuppfattning" att Kristdemokraterna ville lagstifta mot nazismen. Ingen annat talare berörde frågan och debatten urartade snabbt till en pajkastning mellan framför allt moderater och vänsterpartister om höger- eller vänsterextremismen är värst. Den folkvalda statsmakten, Riksdagen, abdikerade från uppgiften att vara stat.
Kort efteråt skrev dagssspressens chefredaktörer ihop sig om ett utspel om att det vore fel att lagstifta mot nazistiska åsikter, utan i stället skulle media ta på sig att bekämpa den politiska extremismen. Alltså det som polis, domstolar och de verkställande myndigheterna gör i andra länder. Vad händer med den som utpekas som politisk extremist av en maktberusad journalist med stöd av en ansvarig utgivare med egen bakgrund i någon extrem rörelse?
Och vad händer när media börjat ta över statsapparatens repressiva roll? De "brott" som media tagit på sig att bekämpa utan att behöva följa någon processlag och utan rätt till försvar för den anklagade blir bara fler. Nu har som bekant Aftonbladet tagit på sig uppgiften som sedlighetspolis. För en fällande dom räcker att man vägrat "sitta ner" och diskutera sitt privatliv med något avskum till journalist. Jag tycker att journalisten ifråga, Mattias Carlsson , borde sitta ner och bekänna sina trafibrott inför den same, vars renar han körde ihjäl i rikspresshyenornasd jakt på nyhter om en försvunnen kvinna, som senare hittades mördad.
Nu skriver prästen Karin Långström-Vinge, som redan pekat ut ministern som skyldig, på sin blogg "Tragiskt nog för både Sven-Otto och 'Anna' kommer nog saken aldrig att redas ut, såvida de inte träffas och pratar igenom vad som hänt och inte. Inte för allmänintressets skull, utan för deras egen. Aldrig bra att leva med surdegar."
Hur sitter man ner med en anonym "källa", som i värsta fall är påhittad av journalistkräken på Aftonbladet? Jag har själv fått påpekat för mig att media aldrig hittar på sina "källor". Hur kan man veta det? Tidningen begår ju faktiskt ett brott, om den skulle avslöja "källan". Och det är förjbudet för personer i myndighetsställning (exempelvis en minister) att efteforska medias "källor". Bestämmelsen är naturligtvis till för att skydda uppgiftlämnare, men kan alltså bekvämt användas av media för att hindra sanningen om "källorna" att komma fram. Den som är åtalad inför en domstol har däremot rätt att veta namnen på både målsägare och vittnen.
Media är ett allvarligt hot mot både demokratin och de mänskliga rättigheterna, bl.a. artikel 6 i Europakonventionen, om rätt för den som misstänks för brott till rättegång inför en lagligt upprättad domstol. Detta måste även gälla både politiska brott och sexualbrott. Den s.k. Littorin-affären har fullständigt dragit uppmärksamheten från faktumen att Littorins partikamrat, justitieminster Betrice Ask, m, har genomfört den värsta försämringen sedan demokratins genombrott av rättssäkerheten i våra lagligt upprättade statliga domstolar.
Hon har ju dessutom skämt ut sig och sitt parti med förslaget att skicka ut stämningar till personer som inte ens är dömda i gredelina kuvert, för att de ska straffas av närstående och av eventuella babblande brevbärare. Det är ju på liknade sätt som media verkställer sina straff, genom att uppvigla lynch-stämningar.
Hur gick det för resten med nazistjakten i media? Den som hade väntat sig analyserande artiklar om varför den nazistiska ideologin är fel, historiska artiklar som bemöter förnekandet av förintelsen o.s.v. har i stället fått läsa hetsartiklar om judar, som handlar med stulna organ för transplantationer. Från en mycket osäker "källa". Helt i nazisternas egen stil!
i
Under riksdagsdebatten sa de borgerliga partiföreträdarna att man kan inte förbjuda nazistpartier, om man inte även förbjuder Vänsterpartiet! Det finns nu extrema vänstergrupper (som inget har med Vänsterpartiet att göra), som med misshandel och våld bekämpar verkliga och inbillade nazister.
Släpa fram chefredaktörerna, som trodde att media kunde kapa åt sig ett monopol på nazistbekämpning i ljuset. När staten inte sköter rättsskipningen gör lynchmobbar det i stället. Och då kan man inte, som Expressens förre chefredaktör dölja sina hyenefasoner bakom att man är en kulturperson som skriver dikter! Resultat av statens abdikation som nazistbekämpare blir kanske som i Tyskland omkring 1930 då uniformerade kommunist- repsektive nazistgäng slogs på gatorna, hetsade av vänster- repsektive högerpressen!
Gudrun är inte helt emot prostitution
Även om det skiljer i seriositet mellan tidningarna (Svd tillhör väl de minst ohederliga, för att uttrycka sig milt) finns det anledning att granska granskarna (journalisterna). Så låt Littorin-affären bli startskottet till en hårdgranskning av den svenska journaliståren från utomståendes sida.
När KLV inte citerar DN citerar hon förra vänsterpartiledaren Gudruns Schyman. Hon gör det på sin blogg idag., Det är intressant att studera åsiktsgemenskapen mellan sexualliberalerna inom extremvänster och sexualliberalerna i Svenska kyrkan:
"Sexköpslagen är alltså inte en moralisk lag som talar om att en viss sorts sex är fel. Det är en lag som förbjuder någon att köpa en annan människas kropp och utnyttja den för något som till synes har med sexuell lust att göra. Lagen reglerar alltså inte vår sexualitet utan det som händer när det inte längre handlar om sexualitet."
Nejnej, all slag sex är lika bra. Det är vad skolbarn i grundskolana luras i. Se: www.umo.se/sex. Det är en sajt som vänder sig till barn och ungdomar från 14 år. Klicka på rubrikerna köpa och sälja sex. De är neutralt skrivna, det står att det är olagligt att köpa sex, men inte att det skulle vara. Detta är en del av samhällets dubbelmoral, som samtliga riksdagspartier står bakom.
Om man läser Gudrun Schymans text noga, reagerar man för att hon faktiskt inte är motståndare till all prostitution, utan bara sådan prostitution som bara "till synes har med sexuell lust att göra,"
Men sådan prostitution som faktiskt har med sexuell lust att göra, kanske hos båda parter? Det är möjligt att Gudrun tror att sexuell lust aldrig är inblandad i prostitution, och som "bevis" för detta skriver hon att 80 % av alla sexsäljare har varit sexuellt utnyttjade. Det är möjligt, men de övriga 20 %-en? Och skulle den som har varit sexuellt utnyttjad vara helt oförmögen att känna sexuell lust i en tillfällig sexuell relation?
Sedan skriver Schyman något intressant, som KLV klädsamt underlåter att citera:
"Många legaliseringsinvrare refererar till Tyskland. Där är prostitutionen laglig och reglerad. Skälet till att det fanns/finns kvinnoorganisationer som stödjer denna ordning hittar vi i en debatt på 90-talet där en del feminister menade att det inte var någon skillnad på sex inom äktenskapet eller utom, t.ex. vid prostitution. I bägge fallen sågs sex som en del av och en konsekvens av en patriarkal maktordning. Det kvinnor underkastade sig hemma skulle de ta betalt för ute i samhället. Därför ville man att prostitutionen skulle betraktas som ett yrke. Köparna diskuterades aldrig, där och då.
I Sverige gjorde vi tvärt om. Vi synliggjorde det verkliga problemet – efterfrågan."
http://blogg.schyman.se/?p=377
Hon har t.o.m. valt rubriken "Prostitution har inget med sex att göra".
Man bör inte glömma att Kristdemokraterna var starka i Sverige under 1990-talet, som var kd:s bästa decennium. Den verkliga orsaken till sexköpslagen tror jag är en ohelig allians mellan den extrema sexliberalvänstern och den kristna moralkonservatism, som tror att man kan lagstifta fram syndfrihet.
Resultat har blivit att samhället talar om för 14-åriga skolflickor att de kan sälja sex, samtidigt som en minister jagas för påstådda sexköp av en vuxen kvinna, som har finansierat sina studier med att sälja sex. Dubbelmoralen står som spön i backen.
Märkligt debattbeteende
En annan debattör har öst invektiv över mig i kommentar efter kommentar, och det är ju inte så roligt att nämnas med namn i inlägg som handlar om hur dålig människa man är. Bland annat skulle jag ha "förtalat" Aftonbladets anonyma källa, "Anna 30 år", bl. a. för att jag har ifrågasatt om hon existerar i verkligheten. Och för att jag har ifrågasatt att hon är eller har varit prostituerad, om hon nu existerar i verkligheten.
Denna person har därefter raderat sina inlägg, man kan tydligen göra det, så att bara mina svar finns kvar. Och det ser ju väldigt konstigt ut, vilket någon har anmärkt på. Sedan jag svarat vad det beror på har den personen, som raderat sina inlägg, återkommit med ett ny kommentar, där han upprepar sina angrepp mot mig - och nu undanber han sig fortsatt debatt.
Han har också varit inne på prästen Karin Långström-Vinges blogg och tillrättavisat henne och skrivit att hon är en skam för sitt prästämbete. KLV har med stor sannolikhet fel i frågan om Littorin skuld, enligt min mening. Men hon har ju bara citerat viad tidningar (inte bara Aftonbladet) har skrivit, och har alltså inte själv konstruerat någon anklagelse mot Littorin.
Fel har man rätt att ha i en debatt, utan att bli tillrättavisad. Det ska man bli vid grova övertramp. Och det tycker jag att den personen, som tillrättavisar andra och sedan raderar sina inlägg, har gjort sig skyldig till.
Jag hoppas återvända till bloggen senare i dag.
Profumo
Christine Keeler var älskarinna åt både den engelska försvarsministern John Profumo och den sovjetiske marinattachén Eugene Ivanov.
Aftonbladets hantering av den s.k. Littorin-affären tillhör bottenligan i svensk politisk debatt. Chefredaktören Jan Helin, t f ansvariga utgivaren Lena Mellin och pstorsadunkten Helle Klein, som är chef för ledarsidan är fullt upptagna med att försvara tidningens agerande, när man låter bilmarodören från Norrlandsvägarna Mattias Carlosson jaga ministerna över Visby flygplats med frågor, som alla kunde höra, om ministern har köpt sex av en kvinna som enligt egen utsago finansierat sina studier som prostituerad.
Stora Journalistpriset måste ha hägrat för den amatörmässige Mattias Carlsson, när han basunerade ut för både allmänhet och journalister från konkurrerande medier vilken story Aftonbladet hade fått tag i. Lika vårdslös som han var när han brakade in i en renhjord i Lappland i jakten på nyheter om en försvunnen kvinna, som misstänktes vara (och senare visade sig vara) mördad. Lena Mellin måste ha känt flåset i nacken från konkurrenterna när hon beslöt att den obekräftade nyheten om ministerns sexköp skulle publiceras.
Också drog man igång den sedvanliga snyftvalsen om en stackas utnyttjad kvinna som måste gå i terapi i flera år för att glömma. Hur många detaljer som tidningen eventuellt har ändrat på för att försvåra identifiering av den anonyma källan vet jag inte. Men studentskans syfte verkar ha varit att bilda opinion mot den skärpning av sexköslagen som föreslås. Hon har väl sinne för fair play. Hon anstiftar ju faktiskt sina kunder att begå brott.
Vad som är sant om ministerns eventuella sexköp, vet jag naturligtvis inte. Studentskan kan vara en moderat-groupie, som gått i säng med ministern. Och har han inte betalat var det inget brott. Som jag skrivit i inlägget "En ministergroupie?" är en groupie en person, nästa alltid en kvinna, som är beredd att betala dyrt för att ha sex med någon berömd man, som är hennes idol.
Ett sätt att komma i kontakt med idolen kan vara att ta in på samma hotell som han. Då och då läser man i tidningarna om idrottslag eller rockband som har gruppsex med sina groupies, flera män och flera kvinnor, som går laget runt. Kvinnorna verkar inte ha några större betänkligheter mot att ha sex med flera män.
Skulle de då ha några betänkligheter mot att ta emot pengar för sexet? Jag tror inte att groupies är yrkesmässigt prostituerade, men en del av dem kan väl sälja sex då och då. Det ligger i sakens natur att idolen inte behöver betala groupies för sexet, men om hon är fattig och han är rik (och det brukar berömda män vara) vill han kanske helt enkelt göra rätt för sig och åtminstone betala hennes kostnader för att träffa honom.
Det är ytterst sannolikt att en politiker-groupie tillhör samma parti som sin idol. En groupie som är partimedlem har förstås läggare att få kontakt med sin idol. Partiet står kanske för kostnaderna? När jag var socialdemokrat såg jag åtskilliga exempel på groupie-beteende hos de kvinnliga partimedlemmarna. Jag skrev att jag såg. Jag var ju relativt ung och vacker, och antagligen mycket begåvad (det får andra avgöra - men jag märkte att jag hade partikamraternas öra när jag stod i talarstolen), men jag gick ju ur partiet innan jag nått någon maktposition.
Jag svarade på kontaktannonser och inför varje partikonferens med övernattning hoppades jag på att den skulle bli början på en relation. Men icke. Trots att det knullades för fullt i korridorerna. Men man skulle vara yrkespolitiker för att ha en chans. Och det är den generationen kvinnliga politiker som gapar högst om män som utnyttjar kvinnor. Hade de inget ansvar själva?
Moral?
Enligt kyrkan är alla sexuella förbindelser utanför äktenskapet synd. Går gränsen mellan synd och syndfrihet verkligen där lagstiftaren har dragit gränsen? Det är ju kärnan i Aftonbladets moraliska indignation. Pastorsadjunkten Helle Klein borde veta bättre...
Men om hon hade gjort det hade hon inte varit politiskt chefredaktör för en tidning som har som affärsidé att tjäna pengar på närgångna skildringar av sexualiserat våld mot kvinnor...
Vad debatten egentligen borde handla om är den högsta statsmaktens integritet. Påverkas regeringsbesluten av groupies som förför minstrar (om det nu har hänt)?
Det var inte olagligt att köpa sex under 1970-talet. De senaste årens debatt om detta har helt fokuserat på att några av flickorna var underåriga, vilket var olagligt redan då. Men alla var väl inte underåriga? Att justitieministern fick sex av vuxna horor - kanske utan att ens behöva betala - har inte påverkat regeringsarbetet?
Hallickarna satt i fängelse för betydligt grövre brott.
Det var då vi fick "svängdörrar" på fängelserna.
Christine Keeler var en 19-årig prostituerad 1962, när det framkom att hon var älskarinna åt den brittiska försvarsministern John Profumo. Strax efter detta avslöjande framkom att hon även var älskarinna åt den sovjetiske marinattachén Eugene Ivanov. Upprördheten var stor i både London och Moskva. Troligen var hon ingen spion, utan roade sig helt enkelt i den fina världen mellan varven som vanlig hora i Soho.
Aftonsnuskan erkänner chansning!
Den självutnämnde förundersökningsledaren Jan Helin, som i verkligheten är högsta hönset på landets värsta porrtidning, Aftonbladet, skriver idag på sin blogg:
"I verkligheten är det naturligtvis så att Aftonbladet inte publicerat uppgifterna om Sven-Otto Littorin satt sig ner med vår reporter och rakt och tydligt dementerat. Vi hade då fått fortsätta att undersöka de uppgifter om sexköp vi har, alternativt lagt ner historien."
Mer trovärdiga än så var alltså inte den nu 30-åriga studiefinanshoran och sidobevisningen (studentskans dator).
På Aftonbladets egen video från Visby flygplats kan man se och höra reportern Mattias Calrsson fråga Littorin om han kunde få en intervju, och Littorin svarade att det berodde på vad saken gällde. I sitt sällskap har Littorin en kvinna, som redan då försöker dra iväg med honom, kanske rädd att komma för sent, om de nu var på väg till flyget eller något möte. Carlsson frågar om Littorin känner (namnet hörs inte utan ett förfärligt skrällande). Littorin svarar nekande, men ser ut att tänka efter om det är någon som han borde känna. En minister träffar många människor. Sedan drar kvinnan iväg med minstern med Carlsson springande efter. Man hör Littorin säga nej flera gånger, när Carlsson fråga om han har köpt sex. ha
Nu har alltså snusktidnings-chefredaktören Jan Helin hittat på nya processregler för sin privata domstol. Littorin skulle ha satt sig ner med Mattias Carlsson! Hade Carlsson ens någon identitetshandling från Åklagarmyndigheten, som visade att han var behörig att hålla förhör med en misstänkt?
Nej, naturligtvis inte. Och ingen behörig åklagare eller förhörsledare hade haft någon rätt att hålla förhör med Littorin, eftersom det påstädda brottet var preskriberat. Men ger det Helin någon rätt att träda in som chefsåklagare, som skickar ut sedlighetspolisen som försöker tilltvinga sig förhör med hot om repressalier?
Det här visar hur allmänheten, höga politiker eller vanliga medborgare, ska förhålla sig till journalister. Inte alls inlåta sig i några diskussioner!
Och man skulle kanske ha med sig en bandspelare och köra upp mikrofonen under nästan på journalisterna och fråga ut journalisterna om deras sexliv. Om de inte sätter sig ner och rakt och tydligt dementerar, borde man köra omkring med en högtararbil i kvarteret där de bor och låta grannarns veta vilka frågor de vägrat att svara på. Och hojta "Vi har bevis". Granska journalisterna på samma sätt som de granskar andra.
Borde inte Aftonsnuskan lägga Littorin-affären åt sidan och granska studiefinanssystemet i stället? Låt de egna journalisterna berätta hur de finansierade studierna vid Journalisthögskolan. Journalisternas egen moral är kanske inte densamma som den stränga moral som predikas på ledarsidan av bl. a. pastorsadjunkten Helle Klein.
Läs chefredaktörens egna ord en gång till: "Vi hade då fått fortsätta att undersöka de uppgifter om sexköp vi har, alternativt lagt ner historien."
För ett par dagar sedan skrev bloggen att vi misstänker att pastorsadjunkten Helle Klein, som är politisk chefredaktör för Aftonbladet, har köpt sex av en manlig prostituerad. Vi har naturligtvis inga bevis som skulle hålla i en seriös domstol. Men en liten fågel har viskat i vårt öra, och fåglar är som bekant sändebud från en högre makt som ser allt. Vi bedömer alltså upptifterna om Helle Kleins sexköp som ytterst trovärdiga. Emedan Helle Klein inte har satt sig ner med oss och dementerat den lilla fågelns uppgifter, anser vi det bevisat att Helle Klein har sexuellt utnyttjat en ung fattig präststuderande, som sålt sex för att finansiera sina bibelstudier, för att tillfredställa sina egna lustar.
En liten fågel kan vara stor nog i truten för att driva ett helt tåg.
En ministergroupie?
Attraktiv ung man i sina bästa år, som säkert kan sätta många äldre moderatgroupies s. fantasier i rörelse. Se bara på händerna!
Jag har lovat att skriva något om ex-minister Sven Otto Littorins moral. Problemet är att jag inte vet vilken moral han har, utan måste diskutera olika alternativ, typ skyldig, oskyldig, engångsföreteelse eller vana? Och då får inte ens alternativet saknas, att ministern har uppvaktats av en groupie.
Har ministern rentav fått betalt för att ha sex med en groupie?
Groupies är nämligen beredda att betala nästan hur mycket som helst för att ha sex med sin idol. Men då handlar det förstås snarare av kostnaderna för att komma inom kyssavstånd från idolen, än om ekonomisk ersättning till idolen för sexet. Men det förekommer nog också, speciellt inom rock- och idrottsvärlden.
Det är knappast acceptabelt om en högt uppsatt politiker har sex med en groupie. Och om politiker uppvaktas av groupies, så torde det vara unga snygga regeringsledamöter.
Jag har svårt att tänka mig att en groupie skulle slänga ut pengar på resor och hotellrum för att ha sex med en kommunfullmäktigeledamot i min egen ålder. Men vem vet?
Men det är nog lätt att falla för en groupies kärlskeförklaringar, om man lider av en djup depression. Och det har ju ex-minister Sven Otto Littorin sagt att han har.
Kan man tänka sig att en groupie som inte har lyckats få sin idol i säng, eller bara har lyckats förföra honom en enda gång hämnas genom att gå till media, exempelvis Aftonsnuskan?
En groupie, som har gått till världshistorien är Monica Lewinsky, som hade sex med USA-presidenten Bill Clinton i Vita Huset. Gränsen mellan groupie och älskarinna är nog ganska flytande.
Att Sven Otto Littorin har fallit offer (om det uttrycket kan användas - det var kanske ytterst angenämt) för en groupie är inte ens en spekulation. Utan bara en alternativ förklaring, som måste tas med i beräkningen när vi diskuterar ex-ministerns moral, utan tillgång till andra uppgifter än Aftonsnuskans sensationsreportage.
Man kan för övrigt fråga sig hur många vänstergroupies som Lars Ohly har blivit uppvaktad av, och vilken framgång de har haft.
Det finns de som inte alls gillar att jag ifrågasätter journalisters heder och dessutom kallar en tidning som stoppades av censuren övr 30 gånger i början av 1800-talet för "Aftonsnuskan".
En av mina argaste kritiker har tagit till storsläggan:
"För jag påminna dig om att du anklagat den 30-åriga f.d. prostituerade kvinnan för högst tveksamma motiv bakom sin historia. Du har till och med ifrågasatt hennes EXISTENS!"
Tja, inte har hon bevisat sin existens för mig! Såvida jag inte har träffat henne utan att veta om att hon varit prostituerad. Man får absolut inte ifrågasätta medias källor?
Och nu ifrågasätter jag om hon verkligen har varit prostituerad? Det är väl det värsta en man kan utsätta en kvinna för, tvivla på att hon är en hora! Ja, det här med moral....
Antag att hon bara är en besviken groupie?
Nu får nog prästen Karin Långström-Vinge i Skövde skynda sig och skriva en motion till kyrkomötet. Kyrkostyrelsen måste göra en teologisk utredning om groupies eventuella syndfrihet! De älskar säkert sina idoler...
Katolska kyrkan får tillfrågas om dogmen om påvens ofelbarhet även gäller pastorsadjunkten och tillika den politiska chefredaktören på Aftonbladet Helle Klein.
Det finns absolut inga kvinnor som vill ha sex med berömda män, så det så!
Och ingen kan vara både prostituerad och groupie, så det så!
Gudomsord uppenbarade av Aftonbladet...
Groupie, älskarinna eller prostituerad? I sexualneurosernas
Sverige finns bara det sistnämnda alternativet. Det var
presidenten som utnyttjade Lewinsky och inte tvärtom!
Kontakt: [email protected]
Det går också bra att skriva kommentar.
Läs även:
http://motdrevet.blogg.se
Men det måste ju finnas något att släcka, sa mordbrännarn som var brandsoldat
I verkligheten har också en annan mordbrännare funnits. Pressfotografen som var på brandplatsen före brandkåren.
Aftonbladet-reportern, som brakade in i en renhjord med en hyrbil i jakten på nyheter om ett mord i Lappland, är också högst verklig. Förra veckan var han på Gotland och skapade nyheter...
I journalistkretsar är det annars inte riktigt fint att själv skapa de nyheter som man skriver om. Men det har uppenbara fördelar. Reportern finns på plats redan innan nyheten sker. Pressfotografen som själv tuttar på får de bästa bilderna från brandplatsen.
Och de bästa bilderna från prinsessan Dianas död i vägtunneln i Paris 31 augusti 1997 fick de pressfotografer som vållat hennes död, genom den våldsamma biljakten i kampen om att bli först med bilderna på prinsessan och hennes nya polkvän. Fint tidningsfolk, som betalar fantasisummor för sådana bilder, kallar föraktfullt dessa frilansande pressfotografer för "paparazzis".
Med tydlig syftning på mig har en bloggar skrivit att "somliga" tycks mena att media inte ska skriva om sådant som inte kan leda till en fällande dom. Och sedan kommer klämmen att inte mycket skulle bli skrivet om det skulle krävas fällande domar innan media får skriva om missförhållanden. Har jag påstått det? Men argumentet! Argumentet: att inte mycket skulle bli skrivet! Det är ju rena journalist-snacket: Vad ska vi fylla tidningen med om det är nyhetstorka?
Det finns fler än journalister, som har det problemet. Vad ska läkarna göra om folk inte blir sjuka? Vad ska bönderna göra om det blir torka på åkrarna? Vad ska prästerna göra när alla redan är frälsta? Och vad ska militärerna göra om det inte finns några krig? Det blir nog till att dra ner på verksamheten.
Det finns en underton i det här. Någon måste ju offras för att drevet ska gå vidare! Journalisterna måst ju ha rätt att göra sitt jobb, även om de så går över lik. Någon måste offra sig för att Mattias Carlsson ska få sina scoop. Att en same i Lappland miste elva renar för att Mattias Carlsson skulle snaska i ett tragiskt dödsfall, var helt i sin ordning. Och var det inte prinsessans chaufför som försökte köra ifrån pressfotograferena. De gjorde ju bara sitt jobb. Det var deras sätt att försörja sig. Det måste de väl ha rätt att göra?
Journalister är livsfarliga. De indoktrinerar oss alla att de måste göra sitt jobb. Skulle världen gå under om det blev journalistsstrejk? Det tycker jag nämligen att det borde bli. Inte för att journalisterna är värda högre löner än de redan har. Men de borde strejka för en bättre yrkesetik?
Hur var det nu med moralen hos moderat-ministern, frågar någon? Borde vi inte diskutera moralen? Javisst, men det kan vi göra på bloggarna. Utan Mattias Carlssons hjälp. Jag ska diskutera moderat-ministerns moral. I ett kommande inlägg.
Men varför inte också diskutera Mattias Carlssons egen moral?
Och pastorsadjunkten Helle Kleins moral?
http://motdrevet.blogg.se
Sidobevisningen och trovärdigheten
Hon har väl direktkommunikation med den Allseende Guden? Har Aftonbladet någonsin haft någon ambition att få fram sanningen, om den inte höjer upplagorna. Nej, den redaktionsledningens trovärdighet är noll. Och Helle Klein borde inte få fortsätta som präst!
Men tidningen hade ju tillgång till den prostituerade kvinnans dator?
Jag har läst bloggar, där dataexperter har uttalat sig om detta. Och bevisvärdet med en dator med datorägarens egna dagboksanteckningar och fyra år gamla mejl duger inte som bevis. Som jag har nämnt i ett tidigare inlägg på denna blogg har en sverigedemokrat knäckt lösenordet till min epost och raderat förtalsmejl, som han själv hade skickat. Detta för att undanröja bevis. Han hade naturligtvis också kunnat skriva in falska mejl, om han velat.
Det är förvisso inte lätt att knäcka lösenord manuellt. Men på svarta marknaden säljs dataprogram som klarar det på några timmar.
Det hade naturlitvis smällt högre om tidningen hade kommit över Littorins dator. Men även på den hade det varit möjligt för en lösenordsknäckare att skriva in falska mejl. Duger då beslagtagna datorer inte alls som bevis? Det kanske de gör, i händerna på polisens dataexperter.
Sanningen är alltså troligen den att Aftonsnuskan inte hade tillräckligt starka bevis för publicering av misstankarna mot Littorin, och därför försökte få ett erkännande under hot om att man hade bevis.
Men antag nu att Littorin verkligen hade köpt sex av den här kvinnan för fyra år sedan. Eller antag att han hade haft gratis sex med henne. Hade det varit acceptabelt, om det varit så, att en reporter försöker tvinga fram ett erkännande? Reportern själv visste ju inte vad som var sant, det var bara en chansning?
Och dessutom: Har media rätt att utdöma - och verkställa - en tredskodom mot personer som vägrar svara på frågor från journalister. Det har inte ens en domstol rätt att göra i brottmål.
Se föregående inlägg!
Läs även:
http://motdrevet.blogg.se
Karin och sidobevisningen
Karin skriver på sin blogg (länk i spalten till höger) att anklagelserna mot Littorin aldrig kommer att prövas i domstol eftersom det påstådda brottet är preskriberat. Hon skriver att frågan har kommit att utvecklas till ett "trovärdighetskrig" mellan ministern och den prostituerade kvinnan, samt ett trovärdighetsproblem för Fredrik Reinfeldt själv. För Renifelt också, frågar jag. För att han inte har uttalat någon personlig mening, om detta som han inte kan veta något om. För ingen har ju påstått att han var med själv.
Och det har ju faktiskt hänt förr att ministrar har köpt sex, och sedan förnekat det. Så det är väl inte läge för Reinfeldt att gå ut med vad han tror?
För statsministern räcker det väl att även osanna uppgifter kan vara en belastning för regeringsarbetet? (Obs att jag skriver "regeringsarbetet" och inte "moderaternas valrörelse". Reinfeldts agerande i frågan är klart statsmannamässigt, enligt min mening.)
Sedan citerar Karin DN:
"Oavsett om Aftonbladets uppgifter är korrekta eller ej står det klart att Littorin lagt ut dimridåer och skamlöst utnyttjat sina barn i sitt avgångstal.
Littorins avgång reser dock besvärande frågor om statsministerns och hans före detta arbetsmarknadsministers syn på sanningen.
Sven Otto Littorin har själv talat om att han lidit av djupa depressioner och av hjärtproblem. Det väcker medkänsla, men kan aldrig motivera att man som minister slirar med sanningen eller avstår från att svara på brottsanklagelser som har stöd i vittnesmål och sidobevisning.
...
Kvar står statsminister Fredrik Reinfeldt med ansvaret för en oacceptabel hantering av ett statsråds avgång. Den just avslutade Almedalsveckan lämnar en obehaglig eftersmak."
Menar du verkligen det, Karin, är även det fetstilta din personliga åsikt? En minister ska väl tala sanning, oavsett vad som är bevisat eller inte? Men inte ens om man är minister är man skyldig att säga sanningen om sitt privatliv till en påflugen journalist från en snasktidning.
DN verkar här faktiskt mena att media ska uppfattas som en myndighet, vars frågor man är skyldig att svara på, vid risk att "domstolen" annars avkunnar en tredskodom*. Det är mycket allvarligt att sådana maktfullkomliga idéer finns hos landets största tidning. Detta visar att ledarredaktionen på DN inte förstår skillnaden mellan demokrati och diktatur, mellan rättssäkerhet och ståndrätt.
Och att Karin Långström-Vinge, som förutom präst även är en ganska så väl påläst och rättrådig fp-politiker, inte heller förstår skillnaden. Man kan rentav fråga om media har lyckats indoktrinera hela svenska folket i eget maktintresse, och därmed är ett reellt hot mot demokratin och rättssäkerheten.
På Aftonbladets bandupptagning från Visby flygplats ser man reportern Mattias Carlsson jaga ministern med frågor som han redan fått svar på. Och man hör Mattias Carlsson hota med att han har bevis.
Detta får mig att misstänka att Aftonbladet inte alls hade några bevis, att man saknade stöd för en publicering av "affären" - och i brist på bevis försökte få ett erkännande från Littorin. Så att man kunde låta bomben brisera. Men nu stod man där utan vare sig bevis eller erkännande. Men en tidningens reporter hade jagat ministern med påståenden om bevis för sexköp inför både allmänhet och journalister från andra medier.
Nu fanns ingen återvändo. T f ansvariga utgivaren konfererade med chefredaktören Jan Helin i Spanien, som (enligt egen uppgift) gav klartecken. Littorin straffades med tredskodom ** för ett brott, som redan var preskriberat.
Fästmön får yla med hyenorna, men så här får det inte gå till. Media har blivit en stat i staten.
Sedan frågar Karin: "Sen undrar jag - oavsett om Littorin är skyldig eller ej - varför det är så svårt att vara uppriktig med sexköpen? Ponera att du tycker det är helt okej - en extra krydda i tillvaron där du får vad du betalar för som vilken tjänst som helst - men varför då inte stå för det?"
Karin, som är ledamot av kyrkomötet, kan ju ta upp frågan på kyrkomötet. Det är ju bara att avskaffa sexköp som synd, så får staten följa efter och ändra sina lagar. För det finns väl inget som säger att det alltid är kyrkan som ska rätta sig efter staten?
Här kan du för resten se och höra hur Mattias Carlsson, som lekt rallyförare på Norrlands-vägarna, jaga ministern.
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article7447354.ab
________
*) Det kunde iofs vara intressant att belysa DN:s syn lpå vad som är en aglig domstol. Som en sådan vill ju DN att media ska agera. Det har ledarredaktionen talat om varje gång, som det har rests förslag på antinazistlagar (av samma slag som finns i t.ex. Tyskland). Nejnej, den rättskipningen ska media sköta om, har DN lovat. I Sverige ska alltså misstänkta nazister, dömas och straffas av media, utan ett uns av rättssäkerhet.
**) I vissa fall kan en domstol avkunna en tredskodom. Båda parter i en tvist har då förelagts att yttra sig till domstolen. Några tvångsmedel för att framtvinga ett yttrande har inte ens domstolen. En tredskodom innebär dock att domstolen, utan att pröva frågan i sak, dömer till motpartens fördel, om den ena parten avstår från att yttra sig. Tredskodom får aldrig utdömas i brottmål. Men det har media satt i system mot personer som vägrar svara på frågor från journalister, att hämnas med negativ publicering.
Läs även:
http://motdrevet.blogg.se
Därför tiger Ohly om sexköpen
Men den skamlösa ledartrion på Aftonbladet gömmer sig bakom pressens egna regler, när de försvarar sig. Men snälla, det är väl inga regler som måste följas av offren för journalisthyenornas framfart. Ni har kunnat läsa om avslöjaren, Mattias Carlssons, vilda framfart på Norrlandsvägarna, när han skulle skriva om ett kvinnomord. Det är sånt som Aftonbladet snaskar i. Efter vad som senare har framkommit så dödades Piteå-kvinnan under ett gräl med en annan bilist på en parkeringsplats. Men det visste inte skandalreportern Mattias Carlosson när han med full gaspådrag brakade rakt in i en renflock och kärde ihjäl elva.
Det gällde ju att vara först med nyheten om det skulle visa sig vara ett sexmord. Sådant gillar de på Aftonbladet!
Sex och våld! Det är vad Aftonbladet-journalisterna mestadels försörjer sig på!
Jodå. trots full pådrag blev inte Littorin-affären vad sensationsmakarna hoppades på. Nu i kväll toppas Aftonbladets nätupplaga av ännu ett kvinnomord, som tydligen hade begåtts under ett försök till våldtäkt. Sådant gillar de på Aftonbladet.
Jag har ju nu blivit fullt undervisad aven sign på en annan blogg om medias granskande uppgift. Och offentliga rättegångar har vi ju för att vara tummen i ögat på domstolarna, så att det inte slarvas och oskyldiga blir dömda. Men inte ser jag något av den granskningen i Aftonbladets reportage. Utan det är en beskrivning av vad som hände medan den mördade kvinnan förblödde.
Behöver vi veta det?
Ja, det är alltså frågan. Aftonbladets affärsidé är helt tydligt att få tidningsköparna ur balans redan när de ser löpsedeln, ur balans så att de köper en tidning som de egentligen inte vill köpa. Och att kritisera denna affärsidé, detta snaskande i andras olycka, denna kritik är det yttersta syftet med mina hårda ord mot den yrkeskår som har prostituerat sig till detta: journalisterna!
Som gammal anti-kapitalist har förstås vänsterpartiledaren Lars Ohly genomskådat apspelet, och vägrat delta. Prästsonen och ateisten Lars Ohly har alltså lyckats motstå frestelsen att utnyttja affären politiskt - trots att den kanske hade varit ett bra lockbete för de kvinnliga väljare, som har lockats över till moderaterna av justieminster Beatrice Asks utspel om gredelina kuvert till sexköparna.
Den gamle kommunisten (Ohly kallar sig ju fortfarande så) har väl ett annat klassperspektiv än Aftonbladet-hyenorna, som väl inte direkt tillhör någon underklass. En moderat-minister anklagas för att ha köpt sex av en lyxhora, som har finansierat sina studier med att sälja sex. Hur upprörande är det, sett i ett klasskampsperspektiv underifrån?
Men Ohly vet förstås också att hans tid är utmätt, så här i valstarten. Jag är ganska säker på att han hellre vill tala om moderaternas försämringar för sjukpensionärerna än om moderat-ministerns eventuella sexköp. Minns någon av bloggens läsare över huvud taget något om Ohlys eget Almedals-tal?
Nehej, det enda jag minns av vänsterledarens tal, var att han lancerade sitt eget parti som "välfärdspartiet". Ja, jag blev så insprirad, så att jag åkte till Willys och köpte en ask mjukost för 9:98. Sådant kanske man kan kosta på sig om Ohly får möjlighet att förverkliga sina vallöften. Det är den krassa verkligheten som Helle Klein inte har en aning om. Men Aftonbladets försök att beskriva verkligheten för de missgynnade i allians-Sverige förra året, gav ju inte den norska Skípstedt-koncernen något klirr i kassan. De utförsäkrade har inte råd att köpa tidningar.
Aftonbladet har lyckats dåligt med att driva valrörelse åt Mona Sahlin. Innan tidningen dukade upp Littorin-affären hade moderaterna gått förbi socialdemokraterna i väljarundersökningarna. Detta berodde väl i och för sig inte på att sossarna tappat väljare till modsen. Utan på att de tappat väljare till samarbetspartierna v och mp. Och uppenbarligen försökte Ohly knycka ännu fler väljare från sossarna. Det var väl vad Välfärdsparti-talet gick ut på.
Littorin-affären var kanske snarare ett sätt att möta hotet från vänster än att möta något hot från höger. Och att Ohly inte kan misstänkas för att ha köpt sex, kan vi nog utgå från. För i så fall hade väl det ryktet planterats hos någon borgerlig tidning, som tagit avslöjaren Mattias Carlsson i sin tjänst.
Men man kan förstås spekulera i vad som egentligen hände under de där bjudresorna till gamla Östtyskland, som svenska kommunister åkte på. Men de svenska gästerna betalade väl inget ur egen ficka?
Och det är ju vad moralpaniken handlar om. Ifall man betalade. Inte vad man eventuellt fick för pengarna.
Men det mest intressanta, sett ur teologisk synvinkel, är hur själva det kristna syndabegreppet "prostitueras" av pastorsadjunkten på ledaravdelningen. Den säljande kombinationen sex och moralisk indignation.
Läs även:
http://motdrevet.blogg.se
Nu anförs stenkastarna av pastorsadjunkten Helle Klein!
Jag har fått ordentligt på pälsen för att jag vågat kritisera Aftonbladets hantering av den s.k. Littorin-affären, som är en "affär" som tidningen själv har konstruerat. Och som är så uppenbart konstruerad, så att t.o.m. vänsterparti-eldaren Lars Ohly föredrar att tiga. Jag ska snart förklara varför. Paradoxalt har jag kunnat föra en helt fri debatt i detta ämne på Åke Bonniers blogg. Han är inte bara domprost i Stockholms stift. Han är dessutom medlem av familjen Bonnier, som är Sveriges största tidningsägare.
Egentligen tror jag att jag säger något som familjen Bonnier själva skulle vilja säga (men kanske med ett annat ordval), men inte vågar, för att undvika en obehaglig mediakampanj om ägarkoncentrationen i media och ägarstyre. Att vara tidnignsägare idag är kanske att ha fullt sjå att hålla sig kvar i vagnen, när hästarna har råkat i sken.
Helt klart är ju att tryckfrihetslagstiftningen, med anor från 1700-talet, inte har förutsett den nutida ägarkoncentrationen, vilken har medfört att ägarna antingen styr media med järnhand som Berluscone i Italien, är själva är överkörda medresenärer i händerna på en journalistmaffia som går över lik i jakten på pengar och berömmelse, som i Sverige.
Medan en viss motdebattör till mig på en annan blogg funderar på om han ska kritisera Aftonblodet eller mig (för att jag kritiserar Aftonbladet FÖR mycket) kan en teologisk reflexion vara på sin plats.
Vilken var bakgrunden till Jesu uttalande "Den som är fri från synd kastar första stenen."
Betyder det att man inte alls ska döma, att bara den behöriga statsmakten ska döma, eller att en lynchmobb anförd av media ska både döma och verkställa straffet i samma handling.
Prästen Karin Långström-Har lancerat en alldeles egen variant av detta på sin blogg. Eftersom Littorins eventuella brott är preskriberat enligt lagen, ska media döma och utkräva hämnden enligt medias egna regler.
Bakgrunden var denna att den romerska ockupationsmakten i Israel hade monopol på dödsdomar. Andra rättsliga angelägenheter fick de erövrade länderna sköta enligt sina gamla lagar. Detta, att de inte själva fick döma någon till döden, upplevdes som en oerhörd kränkning av fariséerna.
Därför släpade de äktenskapsbryterska, som tagits på bar gärning till Jesus. Skulle han uppträda som judarnas konung och döma efter den gamla lagen, och därmed själv komma att framstå som en mördare i romarnas ögon? Eller skulle han framstå som en landsförrädare i judarnas ögon?
Men han gick inte i fällan. Tillsammans med andra bibelord (t ex. "överheten bär icke svärdet förgäves", samt "all överhet är av Gud") visar detta att rättsskipningen ska skötas av behöriga myndigheter, enligt statens lagar. Och defintivt inte av någon lynchmobb, som anförs av media.
Därför MÅSTE domkapitlet i Stockholms stift öppna ett ärende mot pastorsadjunkten Helle Klein, som har skrivit ledare i Aftonblandet:
"Det som i onsdags såg ut att vara en mänsklig reaktion från en hög politiker som inte stod ut i medialiseringen utan ville skydda sina barn förvandlades till en sjaskig historia om ännu en maktens man som ägnat sig åt sexköp.
De medier som ministern (påhejad av politiker från både alliansen och oppositionen) anklagade för att inte förstå etikens gränser visade sig just vara de som höll sig till etiken.
Aftonbladet valde att vänta med publiceringen om Littorins påstådda sexköp dels på grund av hänsyn till en man som känslosamt talat om sin svåra vårdnadstvist, dels på grund av att ge den utpekade chans att i lugn och ro kommentera eller rakt av dementera."
Nej, inte medias egna regler, utan statens lagar! Men pastorsadjunkten har alltså dömt Littorin som skyldig för att han inte har följt medias regler. Rena rama ganstermentaliteten.
Klaga gärna hos PO, men PO är inte heller någon statlig domstol, utan snarare medias egen instans för att hålla mål mot media borta från rättsväsendet. Det är på tiden att vi får en debatt, som INTE domineras av journalister och chefredaktörer, om medias roll och de systematiska "övertrampen", som varken PEA eller PO verkar kunna stoppa.
http://motdrevet.blogg.se
http://akebonnier.blogspot.com/2010/07/dom-inte-sa-ska-ni-inte-bli-domda.html
http://karinlangstromvinge.blogspot.com/2010/07/och-vad-har-sven-otto-littorin-med.html
Ohly tiger fortfarande om sexköpsanklagelserna
Bloggen kan nu avslöja att det smids planer. En stor kvällstidning (ej Aftonbladet) har kontaktats, enligt vad en anonym källa uppger för bloggen. Det är FRIA MODERATA KVINNLIGA STUDENTFÖRBUNDET som har tänkt finansiera sina studier genom att förföra högt uppsatta vänsterpolitiker, stjäla deras pengar och sedan pressa dem på pengar under hot att avslöja att de har haft sex med vänsterpolitikerna.
Och siktet är naturligtvis inställt på vänsterledaren Lars Ohly.
Anna, 24, som studerar till domare i Högsta domstolen tycker att det är helt okej. "Jag knullar ju runt för fullt ändå, så varför skulle jag inte ta betalt", säger hon till bloggen.
"Jag är ju bra på att få resning", svarar Anna illfundigt när bloggen frågar varför hon är så säker på att bli domare i just HD.
Hon drar fram ett papper. Det är en motion från Vänsterpartiet till kommunfullmäktige i Gökakröka. Vänsterpartiet vill ha undervisning i kondompåsättning på högstadiet i Gökakröka. Man föreslår att en person vid namn Nisse Kondom ska ha praktiska förevisningar för högstadieeleverna.
"Det är ju inte det utomäktenskapliga sexet, i sig, med en massa olika parterns som Vänsterpartiet är mot", förklarar Anna, som ska börja sin första domstolstjänstgöring i höst. "Utan att man gör det mot betalning. Men jag är ju inte Vänsterpartist. Jag är moderat. Och jag kommer inte att jobba gratis som domare. Varför ska jag ta betalt för det ena men inte för det andra. Och vad tror du att mina kunder helst vill betala för, att bli dömda eller bli avsugna?
När bloggen frågar om det inte är risk för jäv, svarar Anna irriterat: "Skulle det inte vara jäv, om jag knullar gratis? Det är väl då man verkligen kan misstänka jäv, att det är personligt?"
Ännu mer irriterad blir Anna, när bloggen frågar om det är okej att en blivande domare smider planer på utpressning: "I så fall faller Ohly på eget grepp."
Stackars utnyttjade Anna!
Bloggen har förgäves sökt rättspsykiatern Ulf Åsgård, som är känd för att ställa diagnos efter tidningsuppgifter. Senast uttalade han sig i Aftonsnuskan om polischefens sexualdrift. Min fråga till Åsgård är om Lars Ohly har en sådan personlighet, som skulle kunna göra honom till en sexköpare.
I så fall spelar det väl ingen roll om han har gjort det, eller inte. Och att han tiger om sexköpsankagelserna mot den moderate ex-ministern verkar ju misstänkt.
Sedan är förstås frågan vem som är mest lämplig som domare, Helle eller Anna?
... och om Littorin är skyldig?
Medias metoder innebär ett allvarligt hot mot både den fria opinionsbildningen och den enskildes privatliv. Hur ska vi försvara oss?
http://motdrevet.blogg.se
Med samband
Du glömde att media har givit sig själva denna roll. Åklagare, domare och fängelser har fått sina uppgifter från den statsmakt som enligt grundlagen utgår från folket. Journalister får finna sig i att bli granskade på samma sätt som de granskar andra. Journalister tillhör nästan mer än andra samhällets makthavare. Det är anmärkningsvärt att Aftongladets t f ansvariga utigare säger att uppgifterna inte hade publicerats om de hade dementerats av den utpekade ex-ministern. Straffas han för sin vägran att svara på en påflugen journalists frågor? Det som jag reagerar mot är att media alltmer har tagit över rättsväsendets uppgifter och att det närmast råder en vänskapskorruption mellan media och rättsväsendet. Den roll som granskare, som iofs är självtagen från medias sida handlar ju även om rättsskerheten i domstolarna. Men hur blir det med den saken när media redan har dömt? Jag tycker iofs att det är beklagligt om oskyldiga journalister ska drabbas av något slags motdrev, men oskyldiga drabbas ju även av medias drev. Nog måste vi få diskutera hur journalisternas s.k. granskning går till?
Läsarna av min blogg undrar kanske varför jag tar i så kraftigt. Det beror naturligtvis på den David mot Goliat-kamp som det här är fråga om. Hade jag skrivit i en tidning med 400.000 läsare hade jag säkert varit mer lågmäld.
Ohly tiger om sexköpsankagelserna
Det är visserligen inte Ohly själv som har anklagats för sexköp. Men att han inte passar på att tvåla till den nyss avgångne moderatministern gör honom högeligen misstänkt för egna sexköp. Den studiemedels-prostituerade kvinnan säger ju dessutom att sexköp är vanligare än man tror bland män som har mycket pengar. Och Ohly har mycket pengar.
När Ohly tillfrågades vad han tycket om konstprofessorn Lars Vilks Muhammed-karikatyrer, skickade Ohly fram en underhuggare som sa att Vänsterpartiet inte ville bli en del i Vilks konstverk.
Ja, konstverket var ju den reaktion, som Muhammed-karikatyrerna skulle framkalla, snarare än de smaklösa teckningarna i sig.
Samma sak är det med Aftonsnuskans "nyhet" om Littorins påstådda sexköp. Nyheten är ju inte att Aftonbladets journalister bär sig åt som hallickar*, som tjänar på andras prostitution, utan övriga medias och hela samhällets helt förutsägbara reaktion.
Jag försöker själv skriva något som inte var förutsägbart, men en snabbkoll på nätet visar att flera andra bloggare är inne på samma spår. Nej, det är inte lätt att vara oförutsägbar.
__________
*) Lena Mellin förnekar att den före detta prostituerade kvinnan har fått betalt för sina påståenden om ex-ministern. Gär därmed Aftonsnuskan fri från anklagelserna om hallick-verksamhet? Nej, tidningen gör bara som de allra värsta hallickarna, som tar hela förtjänsten. De utnyttjade kvinnorna får inget.
Aftonsnuskans lynchjustis
Håkan: ] Lena.. Om Littorin hade dementerat uppgifterna hade ni ändå skrivit om detta ändå?
|
13:19
|
|
Som mina läsare kan se fortsätter jag att kalla Sveriges största tidning för Aftonsnuskan. Gör det du också!
Den t f ansvariga utgivaren Lena Mellin har chattat med läsarna. Uppgifterna om den nyss avgångne ministerns påstådda sexköp för flera år sedan är alltså så osäkra, så att de inte hade publicerats om han hade dementerat. Men som jag skrev i förra inlägget gjorde ex-ministern rätt som varken dementerat eller bekräftat. Man har rätt att vägra svara på frågor från journalister, vilket den självutnämnda kriminalkommisarien, åklagaren, domaren och straffverkställaren Lerna Mellin har erkänt i tidningen.
Hade det inte varit intressant att ex-ministern förnekat brottet, om Aftonsnuskan verkligen haft bevis för att han begått det?
Jag hoppas verkligen att Lena Mellin och hela hopern med journalister som har medverkat i detta får sina rättmätiga straff*. Lena Mellin uppger också att man inte kommer att lämna över ärendet till polisen. Nej, naturligtvis inge, sedan tidningen själv har förstört den eventuella polisutredningen!
Intressant är också vad den studiemedels-prostituerade kvinnan försöker säga. Hon är ångerfull för att ha förstört för ministern. Hon ville ju bara tala om hur vanligt prostitution är bland män som har mycket pengar. Hon ville visa dubbelmoralen i samhället.
Hon verkar vara mer utnyttjad av Aftonsnuskan än av sina eventuella kunder.
Vad ville hon egentligen säga? Att det är rätt att finansiera sina studier med prostitution och fel att straffa kunderna?
___________
*) Olaga domstolsverksamhet är inget brott i Sverige. Lena Mellin och de medansvariga journalisterna har alltså inte begått något brott i formell mening. Om hon inte anmäls för förtal av Littorin. Hur ska han orka med det? "Rättmätigt" straff för Lena Mellin och de medansvariga journalisterna måste alltså¨här betyda samma sak som de själva sysslar med. Det är bl.a. därför jag försöker lancera öknamnet "Aftonsnuskan". Kul att lyfta lön från den tidningen om man ständigt hör viskningar bakom ryggen: "Hon jobbar på Aftonsnuskan". Det kanske kan förmå kräket till ordförande för journalistklubben på tidningen att protestera mot tidningsleddningen.
I bloggvärlden....
Mystiken tätnar. Aftonbladets tf ansvariga utgivare förklarar:
"Lena Mellin: Vi väntar på svaret
Därför skriver vi om Littorins sexköpsbrott Aftonbladets tf ansvariga utgivare: Han har haft möjligheter att dementera."
Jag har kollat Aftonbladet på nätet och fann bl.a. ovanstående uttalande av den ansvariga utgivaren. Jag konstaterar att:
1) Man skriver "sexköpsbrott" i stället för "påstådda sexköp".
2) "Han har haft alla möjligheter att dementera."
Det börjar alltså likna en bestraffning för en vägrad intervju om något som en påflugen reporter PÅSTÅR.
Verkar det skumt att Littorin vägrar uttala sig om Aftonbladet-reporterns anklagelser, att han varken bekräftar eller dementerar?
Nej, jag skulle ha agerat på exakt samma sätt i en motsvarande situation. Från videoinspelningen hörs tydligt hur Littorin säger att det beror på vad frågorna handlar om ifall han vill ge en intervju. Han är tydligen oförberedd på vad intervjun ska handla om.
Det är självklart för alla utom journalist-hyenorna att antingen ger man en intervju eller så gör man det inte. Och gör man det inte, så betyder det att man varken bekräftar eller dementerar.
Sedan Littorin avböjt intervju hör man reportern hota med att han har bevis för sexköp. Littorin viker sig inte för hotet. Han kunde ju annars tänkas bli nyfiken och fråga vad det är för bevis. Men hade han gjort det, hade han ofrivilligt hamnat i en intervju. Det står i tidningen att beviset består av den prostituerade kvinnans dator. Bloggare som har kommenterat detta skriver att det inte duger som bevis, möjligen efter en kriminalteknisk undersökning, men en sådan har Aftonbladet inte gjort. Det spekuleras därför i om Aftonbladet fått nys om något annat brott.
Och sedan klagas det på att saken är illa skött från alla håll. Och inte minst av Littorin själv.
Vad skulle han ha gjort? Någon skyldighet att svara på journalisters frågor finns ju inte. Om det finns minsta grund för några brottsmisstankar lär han väl få tillfälle att svara på en åklagares frågor. Men någon skyldighet att svara på åklagares frågor finns inte heller, om man är misstänkt.
Om den prostituerade kvinnan finns i sinnevärlden vet vi inte. Och i så fall hur väl beskrivningen av henne stämmer. Men av tidningens reportage att döma, så är hon en f.d. universitetsstuderande, som nu har ett bra jobb och har lämnat prostitutionen. Hon verkar ha varit noga med att välja sina kunder. Hon har kanske finansierat studierna genom att sälja sex?
Men på en del bloggar beskrivs hon som en utnyttjad kvinna, som måste gå i terapi för att glömma åren som prostituerad.
Vem tillhör underklassen, 1?
Nu var det så, alla påstådda mirakler till trots, att Gösta hade sökt frivillig vård mot sitt omättliga alkoholbegär. Han hade själv betalat vistelserna på de exklusiva behandlingshemmen. Nu hade han fått ännu en rattfylleridom samt dom för olovlig körning, för körkortet hade han ju mist. Det blev en hetsig diskussion med Gösta som menade att det var cykelfylla. Varför skulle han, som hade råd att åka taxi hur mycket som helst, köra rattfull?
Han hade nu blivit omhändertagen för tvångsvård mot alkoholbegäret. Men han gillade inte stället och ville tillbaka till det exklusive behandlingshemmet, där han kunde dricka te med missbrukare från samma överklass som han själv tillhörde. Problemet var bara att han under tidigare behandlingar hade tagit bilen och kört och köpt sprit och börjat dricka redan på vägen tillbaka till behandlingshemmet.
Så nu skulle han vårdas under tvång, bakom lås och bom. Bland kriminella. Ja alla kan ju inte finansiera sitt missbruk med egna pengar.
Gösta hade alltid konsumerat stora mängder alkohol under de otaliga konferenser som han ledde under jobbet som affärskonsult. Men sedan han pensionerat sig, hade det gått helt över styr.
När Gösta muckar från det underklassmässiga tvångs-behandlingshemmet kan han räkna med att bli upptagen i någon kyrkas gemenskap. Den kristna medelklassen ska ju öppna sina dörrar för underklassen bestående av före detta missbrukare. Men han kommer att vara härligt frälst från första dagen. Med den pensionen är man ju det.
Dagen kommer säkert att skriva ett snyftreportage om Göstas väg från rännstenen som kriminell knarkare till materiellt överflöd. Missbruksproblem finns som bekant inte inom medel- och överklassen!
Lika lite som det finns icke-missbrukande och icke-kriminella personer inom underklassen.
GuldkalvenVem tillhör underklassen, 2?
En dag i veckan som gick väntade jag på en buss tidigt på morgonen. Det var ganska folktomt. Flera meter bort stod en kvinna, som såg lite sliten och tärd ut. Så tog hon mod till sig och gick med bestämda steg fram till mig;
- Vägen till Fadern går genom Sonen, sa hon. Det står i Bibeln. Jag är medlem i Pingstkyrkan, Storgatan 10. Så skyndade hon bort, utan att ens säga "välkommen". Jag undrar just hur många hon har frälst i sitt liv. Och såm undrar jag hur många de kändisomvända, Elisabet Sandlund och Göran Skytte har frälst genom sina säkert välbetalda framträdanden inför de redan frälstas. Jag har en minst lika intressant historia som de, men inte tjänar jag några pengar på min tro,
Och den där kvinnan, som rabblade bibelord som en bandspelare? Hon kan ju ha en jätteintressant levnadshistoria. Hon har säkert inte "legat i rännstenen", hon såg inte ut att ha gjort det. Hon kanske bara hade blivit sjuk. Så såg hon ut.
Jag konfronterar med vad jag läste på Dagens ledarblogg om miraklerna med missbrukare hos LP-stiftelsen. Om det var märkliga mirakler kan ju ifrågasättas. Men visst kan församlingsgemenskapen hjälpa en före detta missbrukare att förbli nykter. Ledarskribenten menade att frikyrkomedlemmarna tillhör medelklassen. Och de före detta missbrukarna underklassen? Nu måste medelklassen öppna sig för underklassen!
De sociala fördomarna står som spön i backen hos de kristna opinionsbildarna.
På vägen bort
Jag drömde om en Sankta Lucia som var på hemväg från någon tillställning i Skåne. Ingen stack ut hennes ögon, vilket däremot skedde med den riktiga Sankta Lucia. Men hennes ögon förmörkades. Hon somnade vid ratten och körde av vägen. Och så var den bilturen slut. Hon drömde att hon befann sig i katakomberna i Rom, där de första kristna begravdes. Och där de hade sina gudstjänster under förföljelserna.
Vår Sankta Lucia befann sig alltså i katakomberna för länge sedan. Och kring henne flockades martyterna. Alla ville de dö för Jesu skull. Korsfäst mig tillsammans med Jesus, bad de. Och bland martyrerna i Roms katakomber fanns en präst, som talade ett konstigt och främmande språk. Var det tungotal? Nej, han talade eftertänksamt och analytiskt, inte extatiskt. Han talade om att det var dags att grunda en underjordisk kyrka i hans land också. Men han visste inte riktigt hur det skulle gå att bygga katakomber i den hårda grantiten.
- Vi får vänta tills någon uppfinner dynamiten, sa den främmande prästen. En landsman till mig kommer att göra det, om sådär 1 600 år. Sankta Lucia var djupt imponerad. Att kunna förutsäga framtiden så långt fram i tiden. Har inte Jesus kommit åter för länge sedan om 1 600 år, tänkte hon. Vi har ju redan väntat i 200 år och förföljelserna blir bara värre. Som det står i Uppenbarelseboken. Att förföljelserna ska bli värre när slutstriden närmar sig. Och slutstriden kan väl inte pågå i hela 1 600 år?
Då vaknade Sankta Lucia av att en polis lyste in i hennes bil, där i diket på en väg i Skåne. Och prästen var försvunnen. Han var inte ens någon präst. Han var någon som hade skrivit på en blogg att man borde grunda en underjordisk kyrka. Och i det ögonblicker vaknade jag. Det var bara en dröm att Sankta Lucia hade kört av vägen. Vad som hade gått i diket var illussionen att den där mannen, som hon träffade i katakomberna, var en präst. Det var nog mig hon hade drömt om.
Så, Sankta Lucia blev ingen prästfru. Så, hon bestämde sig för att bli martyr i stället. Så förföjdes hon i dröm efter dröm av balaklavor.
Half a league half a league |
Cannon to right of them, |
Cannon to right of them, |
Balaklavan, den typiska rånarluvan har fått sitt namn efter slaget vid Balaklava 1854, som har gått till historien som det värsta exemplet på '"order är order". Balaklavaluvan hjälpte kanske mot kölden, men inte mot kulregnet vilket framgår av denna dikt till 10-årsminnen av lätta kavalleriets undergång. Balaklavan lär vara en obligatorisk persedel i den nya svenska prästdräkten, som komponerats efter ärkebiskop Wejryds multireligösa klimatmöte häromåret.
Nutida soldat med balaklavaluva Kommentarer och meddelanden
Regler för moderering mm finns under rubriken Kategorier i spalten till höger.
Kommentarer som du vill att andra ska läsa kan du skriva in under inläggen. Klicka på "kommentarer".
Kommetarer som du inte vill att andra ska läsa kan du mejla till:
[email protected]
Aftonsnuskan
Tidningsledningen och hela journalistkåren på Aftonbladet verkar lida av en allvarlig sexuell störning av pervers valör. Det är otänkbar att någon normal människa skulle tända på snusket. Hur störd är den svenska journalistkåren som helhet. Är det en speciell sorts människor som söker sig till det yrket?
Jag tycker att domprosten i Stockholms sift borde ta ett snack med Aftonsnuskans politiska chefredaktör Helle Klein, om hon inte redan har avgått. Hon är ju ganska nyligen prästvigd i det stiftet.
"Avslöjandet" av Sven Otto Littorin är ju uppenbarligen inspirerat av Aftonsnuskans spekulationer i den beryktade polischefens sexköp mm. Han är inte heller dömd, men dock dömd av Aftonsnuskan och övriga media. Även om han inte har blivit åtalad utan sannolika misstanker, så är det långt ifrån utrett hur allvarliga brott som han har begått.
Det som Aftonsnuskan har publicerat i det fallet är material som har tillkommit genom telefonavlyssning, där båda parter (inte bara polishefen, utan även målsägarna) har räknat med sekretess. Det är som en medial våldtäkt. Och det står väl tämligen klart att det finns en massa perversa typer bland journalister, som njuter i fulla drag utan att behöva begå brotten själva. Jag förväntar mig nu att få läsa rafflande reportage om "chefredaktörens sexuella fantasier". Eller är journalister den enda yrkeskår som är kemisk ren från pedofiler och sexköpare? Det är antagligen precis samma sak med chefredaktörer som med polischefer. De utnyttjar sina maktpositioner till att förhindra avslöjanden av sina egna förehavanden.
Och det kom ju väldigt lägligt när Mona Sahlin, som ständigt varit skymd av linslusarna från samarbetspartierna, hade sämre opinionssiffror än moderaterna. Nu var det tydligen så krisartat så att Aftonsnuskan inte nöjde sig med "alliansminister".
Vad den prästvigda snusktidningsredaktören Heller Klein har att göra med detta vet jag inte. Men de mediala våldtäkterna i Aftonsnuskan är ju inget nytt. Hon har haft gått om tid både att stoppa eländet och att protestera offentligt.
Dessutom undrar jag vilket kräk som är ordförande i journalistklubben på Aftonsnuskan. Fackföreningsmedlemmar borde inte låna sig till detta. Någon ändring lär det inte bli innan de, som faktiskt gör tidningarna, och de som "tar publiceringsbesluten" ställs vid skampålen. Och får lida som deras offer får lida.
Sven Otto Littorin har varit minister i en regering, som jag innerligt hoppas ska bli bortröstad i höstens val. Men Sven Otto Littorin är också en privatperson, en människa som vi andra. Kölhala honom görna för den politik som han har medverkat till. Men skona honom från rent förtal om hans privatliv.
Även om han - mot allra största förmodan - är skyldig till detta, har han utsatts för ett mycket grovt sexövergrepp av Aftonsnuskans journalister, som har gjort en storaffär av ryktena redan nu. Och det gäller också den 30-åriga kvinnan, som med allra största sannolikhet har försökt skapa uppmärksamhet kring sig själv. Hon borde nog ha fortsatt att gå i terapi i stället. Utnyttjad, är ordet!
Offer för den skamlösa journalistkåren på Aftonsnuskan är naturligtvis också de hundratusentals tidningsläsarna, som serveras en helt förvräng verklighetsbild i stället för sakliga reportage under uppstarten av valrörelsen.
Den mediala prostitution, som journalisterna på Aftonsnuskan och övriga media sysslar med, är ett minst lika allvarligt hot mot den sakliga informationen som den direkta censuren i länder som Eritrea och Iran.
Är kristna bra människor?
Medan Mose var uppe på berget och tog emot stentvlorna med tio Guds bud, gjorde folket en guldkalv som de tillbad och dansade kring. "Dansen kring guldkalven" är idag en omskrivning för jaken på pengar, karriär och ekonomisk framgång. Guldkalven är den idag mest dyrkade guden inom den svenska kristenheten. "Dansen kring guldkkalven" är Kristdemokraternas ideologi. Utebliven ekonomisk framgång ses inom hela den svenska kristenheten som ett syndastraff. Kyrkor och samfund tillhandahåller "sociala koder" som öppnar vägen till välbetalda anställningar eller lönsamma affärskontrakt.
Mitt svar på frågan i rubriken är ett kraftfullt nej! Sällan har jag mött så mycket ondska, så grova sociala fördomar och så låga tankar om andras människovärde. Och det finns inte i någon speciell riktning av kristenheten, utan i alla riktningar. Från frikyrkliga med extrem bokstavstro till liberalteologerna kring K G Hammar. Bland katoliker. Bland pingstvänner. Bland baptister. Bland högkyrkliga. Bland lågkyrkliga. Inom EFS. (De sistnämnda har mage att kalla sig "troendegruppen i Svenska kyrkan". Finns inga andra troende i Svk?)
Jag har sett ondskan bland Kristdemokraterna. Jag har sett ondskan bland kristna i andra partier. Jag har sett "homovänliga" använda engagemanget för de homosexuella som täckmantel för grova sociala fördomar mot andra förtryckta och framför allt förtalade och diskriminerade grupper.
Och bland dem som stämplar homosexualitet som synd har jag sett engagmenanget för missbrukare användas som täckmantel för de förtryckta och framförallt förtalade och diskriminerade grupperna.
Om en person vid min ålder inte har en spikrak karriär bakom sig, en chefsbefattning och en hög lön eller pension förväntas man bekänna allavarliga synder och speciellt att man har "legat i rännstenen" för att bli accepterad i kristna sammahang.
Personer som har praktiskerat "luthersk arbetsmoral" och blivit arbetslösa, eller utslitna och sjukskrivna, göre sig ej besvär ens i den lutherska kyrkan.
Sociala fördomar maskerade till religion. Det är den svenska kristenheten idag. Inte konstigt att man tappar medlemmar. Och att Sverige sannolikt kommer att bli Västeuropas första muslimska land.
Dansen kring guldkalven. Medeltida väggmålning i Täby kyrka. Ibland hade
dansarna på dessa målningar tydliga likheter med rika personer i bygden.
Undrens tid - förbi?
KLOCKAN GÅR OCH VISAR RÄTT TID ÄVEN NÄR URMAKARENS SOVER. Är skapelsen lika självgående? När skapelsen väl är gjord kanske skapelsen klarar sig utan Skaparen? Är undrens tid förbi?Inom den s.k. liberalteologin* har en rikting funnits som inte förnekar de under som skedde under Bibelns tid, men hävdar att "undrens tid är förbi". Det sista undret i världshistorien enligt den riktningen torde ha varit Pauli möte med Jesus på vägen till Damaskus. Det är en bekväm ståndpunkt som smeker både bibeltroende och ateister medhårs. Teologi för räddhågade.
En förklaring av undrens-tid-är-förbi -teologin är den välkända urmakar-mataforen.
Urmakar-metaforen utgår från en uppfinning**, som gjordes under 1600-talet: ett urverk som visar rätt tid. Vars visare rör sig med samma hastighet under hela dygnet. Det gjorde nämlingen inte visarna på de medeltida stadsuren. Då behövde tiden justeras flera gånger om dygnet.
Liberalteologin var från början en följd av, och senare en reaktion mot 1600-talets protestantiska bokstavstro på Bibeln. Som en reaktion mot i synnerhet den katolska (över-) tron på traditionen förklarades Bibeln vara den enda källan till kristen tro. Således avvisades de kompletterande kunskaper som finns utanför Bibeln. Den kunskapen försökte man i stället hämta från bibelordet, som därför borde tolkas "bokstavligt" och "vetenskapligt". När vetenskapen under 1700-talet börjat inta ståndpunkten att religiösa utsagor (uppenbarelser, etc) inte kunde erkännas som vetenskapliga fakta, började man behandla Bibeln på samma sätt ***.
Man var under 1600-talet fascinerad av tidmätning i alla former. Man sökte efter en kronometer, som visade år, månader och dagar sedan Skapelsen. Någon sådan klocka, som mätte förfluten tid, kunde dock ingen urmakare konstruera. Så man sökte svaret i världens äldsta bok. Man var fortfarande övertygad om att allt som står i Bibeln är inte bara Guds ord, utan dessutom bokstavligen sant.
Att man hade fått klockans visare att röra sig med samma hastighet hela dygnet, innebar givetvis inte att klockan visade exakt rätt tid. Men nära nog. Och felvisningen var densamma i procent sedan klockan senast ställdes om. Man hade fortfarande svårigheter att avgöra exakt hur långt ett dygn är. Och det finns ju ingen "fröken ur" som kunde tala om hur mycket klockan var i en hel tidszon. Och några tidszoner fanns f.ö. inte. Utan tidmätningen måste bygga på lokala astronomiska observationer, framför allt av solhöjden. Men den varierar med årstiderna. Och hur årstidernas början och slut skulle fastställas var föremål för stora motsättningar. Som ytterst handlade om huruvida jorden eller solen var världsalltets medelpunkt****.
Under 1600-talet segrade mekaniken, som egentligen är en filosofisk lära som bygger på en förenklad - men i de flesta tekniska sammanhang fullt tillfredsställande - syn på orsak och verkan. Mekaniken kommer till korta när mycket komplicerade frågor ska analyseras, såsom Guds existens och Guds verk. Samt människans psyke. Mekanikens främsta filosofiska företrädare var fransmannen Cartesius (Decartes) , som avled i Stockholm sedan han förmått den svenska drottningen Kristina att konvertera till katolicismen. Cartesius är känd för sitt gudsbevis (filosofiska bevis för Guds existens): "Jag tänker, alltså finns jag, os ch eftersom jag tänker, tänker jag på det största som finns Gud." Därefter följer ett resonemang om att Gud är fullkomlig, och därför måste Gud ha en existens, för det som inte har existens kan inte vara fullkomligt.
Biskop Usshers s.k. bibelkronologi, idén att man med Bibelns hjälp kan beräkna exakt tidpunkt för skapelsen (c:a 6.000 år före nutid) är enligt min mening ett utslag av 1600-talets meknaistiska synsätt i kombination med hänförelsen efter "upptäckten" av tiden. Man ansåg sig verkligen ha "upptäckt" tiden - innan det fanns klockor som gick något sånär rätt och med kalendrar som visade fel på över en vecka hade människornas ganska dimmiga tidsbegrepp. Och tiden kom förvisso att lanceras som en "fjärde dimension" av Einstein, men med den västenliga skillnaden jämfört med 1600-talet att tiden inte var fristående från den materia, som enligt de religiöst troende är något av Gud skapat.
Och det är ju fortfarande en närmast ofattbar tanke för en människohjärna att det kan ha funnits en "tid" då tiden inte fanns, utan Gud var allt som fanns. Vi har svårt att tänka oss att Gud inte är underställd tiden. Och de flesta människor har väl någon gång ställt sig själva frågan När (datum och klockslag) föddes Gud? Och när tiden i sig själv blir en sådan mystisk kraft, är det nära till hands att se Skaparen som en urmakare, vars verk fortsätter att gå utan urmakarens medverkan.
Är det då möjligt att Gud har slutat göra underverk, efter omvändelsen av Paulus på vägen till Damaskus, alltså att Gud inte verkar i nuet?
Tron på en "avsomnad" Gud är idag ingen ny tro i Svenska kyrkan. Men inte heller någon riktigt gammal tro, och definitivt inte vad vi menar med begreppet "klassisk kristendom".
________________
*) Detta är en vedertagen svensk benämning, speciellt bland liberalteologins motståndare men även bland en del av dess anhängare, för vad som i andra länder kallas modernism. Det är en åskådning som ytterst förnekar Guds existens, och i modifierad form (som diskuteras här) förnekar Guds ingripande i nuet. Och det är ju frågor som personer, som politiskt är liberaler, kan ha olika åsikter om. Varför termen "liberalteologi" trots att den flitigt används av både anhängare och motståndare inte är helt korrekt.
**) Som vi kanske minns från våra urverks- (stålfjäder-) drivna leksaker när vi var barn, så ger en hårt åtdragen fjäder högre hastighet hos leksaken i början än på slutet. Därför måste urverket, som var en medeltida uppfinning kompletteras med en frekvensgivare, som gör att sekunderna blir lika långa. Och denna uppfinning, som kallas oro, gjordes alltså under 1600-talet.
Wikipedia förklarar: Frekvensgivaren/tidhållaren (pendel, oro, kvartskristall eller annan elektronisk svängningskrets) håller takten genom en konstant och regelbunden oscillerande rörelse. Klockans takt (frekvens) kan handla om tider i storlek sekund när det gäller pendeln till ett pendelur, till svängningar med frekvenser runt 32 kHz i ett kvartsur när en kvartskristall används som frekvensgivare. Genom en växelmekanism (kugghjul eller en elektronisk krets) omvandlas klockans frekvens till en regelbunden tidsvisning i timmar, minuter och sekunder (delar av sekunder).
***) Det mest ökända exemplet på denna förmenta vetenskaplighet är Jesu förutsägelse om Jerusalems tempels förstörelse, som ägde rum år 70. Bibelkritikerna menade att Jesus inte kunde ha sagt detta, eftersom ingen människa kan veta vad som kommer att hända i framtiden. Nya Testamentet måste alltså ha skrivits efter förstörelsen av templet. Jag har själv i flera debatter kritiserat denna "bibelkritik" som ovetenskaplig, bl a därför att vilken militärpolitiskt kunnig person som helst hade kunnat förutsäga den händelseutveckling som ledde till att templet förstördes. Dessutom ska en historiker besvara frågan "Vad hände?", inte "Kunde det hända". Frågan som historikern ska besvara är alltså inte "Kunde Jesus förutsäga en framtida händelse?", utan "Gjorde han det"?
Ska då en historiker helt reservationslöst acceptera religiösa utsagor om mirakler? Tja, historikern får väl redovisa vilka källor som finns, och vad de säger. Det görs en massa påståenden om vad folk inte visste eller inte kunde under forntiden, och sedan görs fynd som visar att de visst kunde det. Gammal kunskap har glömts och återupptäckts. En historiker ska vara försiktig med att påstå att en händelse inte har inträffat, när de enda tillgängliga källorna säger att den har inträffat.
****) Årets mörkaste dag enligt den kalender som fortfarande gällde under 1600-talet var den 13:e december, alltså den nuvarande Lucia-dagen. I början av 1500-talet hade påven givit uppdraget till Nicolaus Kopernikus, som var präst och astronom, att lösa det s.k. kalenderfelet. Kopernicus fann att det var lättare att beräkna solens ocjh stjärnornas (skenbara) vandring över himlen om man antog att solen i stället för jorden var världsalltets medelpunkt. Under 1600-talet ansåg Gallileo Gallilei att han genom astronomiska observationer kunde bevisa att så var fallet. Det kom dock att dröja till början av 1800-talet (det hade då gått 300 år sedan Kopernicus lade fram sin hypotes) innan det tveklöst kunde bevisas att jorden icke är världsalltets medelpunkt. (Och det är inte solen heller, men solen är dock planetsystemets medelpunkt).
Rätt tro?
Det finns ingen tro som är rätt eller fel. Jag har börjat läsa en intervjubok med och om förre ärkebiskopen K G Hammar. Sedan kom ju förstås andra böcker emellan. Men jag hann reagera mot att kallar andras tro för bilprovarkristendom. Min intellektuella kapacitet begränsas alltså till att följa ett testprotokoll!
Har vi inte alla varit barn i början? Och är inte barnatron den bästa tron? Jag minns det som igår och jag var inte ens fyra år. Bereden väg för Herren, berg sjunken, djup stån upp. Och han som skulle komma var Hos i Anna!
Som fyraåring fick jag inte ihop det. Var han hos eller i Anna, måste väl i så fall vara hos Anna i Annas hus? Jag har samma tro fortfarande, garanterat. Man kan lära sig dogmer med intellektet, men man kan inte tro på dogmer. Tror gör man med känslan. Det är ingen intellektuell prestation*.
Sedan kom jag att lära mig bönen Lyckan kommer, lyckan går. Lyckan hade alltså fötter. Lyckan fanns i hyreshusets källare och hade fötter. Många decennier senare fick jag lära mig en annan benämning på lyckan: Ackumulatortank! Till min kristna tro hörde också Fågeln Ej, som bodde i Kändanästet.
Jodå, det kan nog vara lycka i energispartider att ha en ackumulatortank. Men är inte en lycka en odlingslott? Nog så väsentligt för överlevnaden i bondesamhället.
När kristendomen kom till Sverige fanns ingen kristen terminologi på svenska - bortsett från de få fall då man kunde använda asatrons termer. En lösning var ju förstås att använda de profana orden och ge dem en ny innebörd. Så gjorde man redan när eva är ngelierna skrevs. Kristendomen började som en rörelse inom judendomen, men evangeliernas orginalspråk är grekiska. Och på grekiska fanns vid den tiden knappast någon kristen fackterminologi. Således kom profana grekiska ord att användas med andra betydelser än i den profana grekiska litteraturen. Naturligtvis måste många missförstånd ha upptått. Men evangelisterna och deras lärjungar fick väl förklara.
Så uppstod den kristna tolkningstradition, som nu förkastas av "bibelvetarna" vid de statliga svenska universiteten. Bibeln skall läsas genom hedniska romares ögon, menar de.
Nu kan man väl ha en riktig kristen tro, även om man tror att det är Hos i Anna som ska komma, och att fågeln Ej bor i Kändanästet. Som ung tilltalades jag av de fina orden. Det framgår av titlarna på böcker som jag köpte och minns:
1. Hur uppstod de klassiska dogmerna. (obs två på den tiden positivt laddade ord: "klassiska" och "dogmer".)
2. Religionssociologi. Sociologi var ju en s.k. eftergymnasial utbildning. Fint värre!
3. Gravarna berättar.
4. Religionens ursprung.
Jag läste också en bok om asatrons ursprung. Ett av mina projekt i tidig medelålder var faktiskt att återupprätta asatron, men jag gav upp eftersom det inte fanns någon levande tradition. Så i stället gav jag mig på den ursprungliga kristendomen. Den som kom till Sverige. Och god hjälp fick jag av Hur uppstod de klassiska dogmerna? som jag återfann efter en av flyttningarna.
Den var utgiven på Svenska kyrkans eget bokförlag. Och om någon av de två senaste ärkebiskoparna skulle våga anställa ett bokbål, så är det den första boken han skulle bränna. Bokens huvudtes, som slås fast redan i första kaptitlet, är att kristendomen gör anspråk på att ha sanningen.
Jag tror att de t.o.m. skulle bränna upp Religionssociologi. Inte för att de har några invändningar mot författarens slutsatser, det tror jag inte. Utan för att den alltför väl beskriver vad ärkebiskoparna försöker göra Svenska kyrkan till. En stötta åt den politiska makten. Eller som Marx skulle förklara det: Den ekonomiska basens ideologiska överbyggnad, alltså ett religiöst försvar för rådande samhällsförhållanden. Jo, det är religionens uppgift, såsom religionen studeras av sociologin.
För den troende, som tror på Gud, är väl de sociologiska aspekterna av religionen, snarare oönskade biverkningar. 1800-talspräster som dundrade om att man måste lyda Gud, Konungen och Arbetsgivaren! Eller som det står i Bandeira Rossa (Röda Fanan): "Du får bröd ovan där." Vad dessa ord säger är alltså att man inte ska kräva bättre levnadsförhållanden här på jorden, enligt kyrkan. Kyrkans funktion i det kapitalistiska samhället är alltså att stödja de besuttna.
Men om vänstern får makten, ska kyrkan förstås stödja vänsterregeringen. Enligt den tillämpade religionssociologin. Kyrkan ska vända kappan efter de politiska vindarna. Så blir det när sociologin ersätter teologin. Och vad är det som studeras vid de statliga universiteten i det sekulariserade samhället? Inte religiös vidskepelse väl? Jo, som ett rent mänskligt fenomen, sett i sociologins ljus.
Det är inte sant att Gud finns. Det är sant att en del knäppgökar tror att Gud finns!
___________
*) "Jo, eftersom världen icke genom sin visdom lärde känna Gud i hans visdom, behagade det Gud att genom den dårskap han lät predikas frälsa dem som tro.
Ty judarna begära tecken och grekerina åstunda visdom,
vi åter predika en korsfäst Kristus, en som för judarna är en stötesten och för hedningarna en dårskap,
men för de kallade. vare sig judar eller greker, är en Kristus som är Guds kraft och Guds visdom.
Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkre än människor. " (1 Kor. 1:21 - 25)
"Men det som för världen var dåraktigt, det utvalde Gud, för att han skulle låta dem visa komma på skam." (1 Kor. 1:26)
Paulus visar här tydligt att tron är en dårskap. Men Bibeln som helhet visar också ett bestämt förhållande mellan kunskapen och dårskapen (tron). Ingen kan väl förneka att en hedning, en person som tror på människotillverkade beläten, kan uppfylla alla kriterier på tro. Det är inte ovänsentligt vilken religion man tror på. Och kristendomen gör anspråk på att vara den sanna religionen.
En intressant bok, som jag läst under senare år är "Icke vetandets moln", av en okänd medeltida engelsk präst. Man skulle kunna säga att detta är högsta formen av kristen tro, när man har frigjorts sig från vetandet och gått in i det okända, där bara tron finns. Detta är bilprovarkristendom, i ordets verkliga bemärkelse. Mystiken utesluter inte dogmatiken. Icke-vetandet utesluter inte vetanadet, lika lite som en väglös nationalpark utesluter vägen som leder dit.
Det anmärks ibland på att svenska språket bjuder på svårigheter vid översättning av ordet tro till svenska. Vi har bara ett ord. I engelskan finns två faith och belive. Men dessutom har ordet tro ändrat betydelse sedan det först började användas som teologisk term, så att det nu nästan har motsatt betydelse jämfört med under medeltiden, då tro närmast var detsamma som bergfast övertygelse. Inte alls likt nutidssvenskans Jag tror (=gissar) att det blir regn i morgon. Men med denna ursprungliga betydelse hos ordet tro, följer ju dårskapen. Som är detsamma som en passionerad förälskelse, bortom allt förnuft.
Som konfirmand hade jag själv svårt att tro på t.ex. jungfrufödseln. Gissa? Det hade varit bättre att "dogmatiskt" slå fast att det var så, i stället för att kräva att 14-åringar ska "tro" på jungfrufödseln på samma sätt som de "tror" att det blir regn i morgon.
Ut i det okända. Tron fortsätter där vetandets spår slutar
Skillnaden mellan kristen och kristet
Förre ärkebiskopen K G Hammar avfärdade frågor om han tror på trosbekänelsen med att det är "bilprovarkristendom". Därmed drog han på sina egna anhängare beskyllningar för att inte vara kristna. På bilden kontrolleras hjulupphängningen på en bil, för att färden inte ska gå rakt åt helvete! För att knyta an till den pågående debatten på denna blogg, att missbrukare skyller sina brott - som de begår under påverkan av droger - på att de är "sjuka". "Psyksjuk mördare", vrålar en frustrerad journalistkår på löpsedlarna. För det är ju hets mot folkgrupp om de skulle ange någon annan , och mer sanningsenlig egenskap.
Nej, påståendet att ett mord har begåtts under påverkan av droger, är inte hets mot folkgrupp i lagens mening, inte ännu i varje fall. Men det är en oskriven regel att inte stämpla missbrukarna som kollektiv som kriminella och våldsbenägna. Alla är det ju inte. Så då måste något annat förhållande hos gärningspersonen hållas fram, även om det inte ens är sant.
Så lär det väl inte dröja innan vi får läsa om kristen mördare och kristna mord!
Och är det inte sant att mörderskan i Knutby var /är kristen? Om lanstiftaren, pastor Fossmo, också var / är kristen, låter jag vara osagt. Han var ganska duktig på att spela spelet synd och förlåtelse. Jodå, sedan har ertappats av de andra församlingsmedlemmarna med att ha "fallit i synd" var han mycket ångerfull - jag var inte närvarande och kan inte veta hur äkta det var - och bad om förlåtelse.
Men handlingarna var väl inte kristna?
Man kan spinna vidare på den tråden, och disktuera vilka religiösa utsagor som är kristna. Var går gränsen mellan kristet och icke-kristet? Avsikten med trosbekännelserna var att staka ut gränserna för den kristna tron gentemot andra religioner. Detta gäller särskilt den nicenska trosbekännelsen.
Den romerska staten hade beslutat att likställa kristendomen med den romerska hednareligionen. De kristna församlingarna skulle ha samma rättigheter som de hedniska. Exempelvis avlönades de romerska hednaprästerna av staten. När detta privilegium utsträcktes även till kristendomen, gjorde flera religiösa samfund med sinsemellan mycket olika läror anspråk på att vara kristna. Därför behövdes en definition av vad som är kristet.
Vem som är kristen, är inte samma sak. Det är skillnad mellan kyrkans officiella lära och den ensklda medlemmens tro. Svenska kyrkans bekännelseskrifter omfattar mer än tusen sidor text. Måste man känna till och tro på allt detta för att kallas "svenskkyrklig", så är väl ingen "svenskkyrklig."
Den nicenska trosbekännelsen är dock en av de mest grundläggande bekännelseskrifterna. Förvisso kan man vara kristen, även om man inte tror på trosbekännelsen i sin helhet. Men kan man vara exempelvis biskop - med hedern i behåll - om man inte tror på sina egna ord, när man läser upp trosbekännelsen och förväntar sig att församlingen ska instämma?
