Så ska kd slaktas!
M.L.:
Bra jobbat Elisabeth. Vi är många som anser att dagen system är diskriminerande mot de grupper som aldrig får möjlighet att gifta sig i kyrkan, så som Syrianerna, vissa frikyrkogrupper muslimerna osv. Äntligen befrias kyrka och stat. INFÖR en giftasbalk istället!
Svar:
Ja, det är en lösning som slutligen klipper banden mellan stat och kyrka.
Elisabeth Svantesson, m, som fronderar mot sitt eget parti i äktenskapsfrågan har chattat med läsarna i Nerikes Allehanda! Av ovanstående fråga och Svantessons svar att döma, ska Svenska kyrkan straffas för att muslimer inte får gifta sig kyrkan! Men det är väl deras egna imamer, som förbjuder det! Vad ska man säga? Heja, moderaterna. Ni är redan i full färd med att förpassa kd ur riksdagen...
Om Sventesson får som hon vill, så är det väl i fortsättningen fritt fram för muslimer att välsignas i Faderns, Sonens och den helige Andes namn i kyrkan efter genomgången "civilrättslig registrering"? Här följer ännu en fråga (snarare ett påstående) och Svantessons svar:
Lars Flemström:
Varken du eller Hans Boskär står för era respektive partiers partilkinje. Har NA medvetet valt ut just er för att avsiktligt föra läsarna bakom ljuset? Om någon vill förändra innebörden i begreppet äktenskap så är det du, eftersom du i praktiken vill ersätta äktenskapet med registerarat partnerskap för alla.
Svar:
Jag vill inte införa registrerat partnerskap för alla.
Synd att jag inte fick ställa följdfrågan: Vad är det för skillnad mellan "civilrättslig registering" och "registrerat partnerskap för alla"?
Moderaterna försöker uppenbarligen ta över kd-väljarna i Örebro län. Svantesson ljuger lika bra som Göran Hägglund! Såhär skriver Svantesson i NA 9 dec: "I det förslag til en samkönad äktenskapslag som en majoritet i riksdagen tyxks stå bakom låter man kyrkor och samfund välja vilka de vill ´viga. Det tror jag kommer att skapa konflikter inom olika religiösa samfund, men också mellan samfund och det övriga samhället. På detta sätt ger sig staten in i kyrkopolitiken vilket är olyckligt och onödigt."
Svantesson hotar alltså kyrkor och samfund med extremvänstern och en homosexuell f.d. yrkesofficer*, i syfte att staten ska frånta dem vigselrätten, i stället för att de själva får välja om de vill behålla den. Det har antytts att Svantesson själv inte är medlem i Svenska kyrkan, utan tillhör något annat samfund. Som alltså försöker använda lagstiftningen för att hindra Svk-medlemmarna att bestämma över sin egen kyrkans inre angelägenheter.
--------
*) Hans Boskär, som även nämns i min fråga till Svantesson är socialdemokrat och f.d. förbundsordförande i RFSL. Han vill att de religiösa samfunden ska fråntas vigselrätten - tvärtemot den motion som lagts av de tre oppositionspartierna. Genom att leta upp två pollitiker som inte representerar sina partier har NA skapat en pseudonyhet, som kanske räddar upplagan. Frågan är om kristenheten ska låta sig skrämmas av en homosexuell lokalpplitiker från Örebro. Men han är ju utbildad yrkesofficer vid Livregementets grandjärer.... Den kristna fegheten börjar bli pinsam.!
Moderaterna...
... är huvudalternativet för de flesta kd-väljare, om de skulle rösta på något annat parti. Därför driver kd en mycket osmaklig kampanj mot statsminister Reinfeldt personligen, att han - i maskopi med Lars Ohly (v) - vill tvinga religiösa vigselförrättare att viga homopar.
Äktenskapet är av Gud inrättat som ett förbund mellan man och kvinna (läs utmärkt artikel av Ulf Ekman i Världen idag igår) och det kan människor inte ändra på. Däremot kan homo-förhållanden jämställas juridiskt med hetero-förhållanden, och det är vad saken handlar om. Men staten kan inte stifta lagar om vad kyrkan ska tro på. Och därför måste de religiösa samfunden ha rätt, men inte skyldighet, att viga alla par, som får ingå äktenskap enligt lagen. Även homopar alltså!
Ur (bibeltrogen) religiös synvinkel kan homoäktenskap aldrig bli riktiga äktenskap, varför saken har fått alldeles för stora proportioner - i syfte att rädda kd kvar i riksdagen. Bananer blir inte apelsiner för att de kallas apelsiner, men apelsiner upphör inte att vara apelsiner för att bananer kallas apelsiner!
Hårdare bedömningar och sänkta ersättningar har drabbat dem som har det ekonomiskt sämst ställt, sedan Allians-regeringen tog över. Denna politik står kd bakom helt och hållet. Om man tycker att det är bra, kan man lika gärna rösta på moderaterna. Obs: detta var inte menat som ironi. Det är moderaterna som intitativet och kompetensen i regeringen. Om någon kan bli frisk genom besk medicin, är det snarare m än kd, som, fixar det, vartill Reinfeldt och Borg visat oväntat god förmåga att hantera krisen.
Kd har dessutom bidragit till att reducera det kristna inflytandet i Moderaterna och alla andra partier. Om kd försvinner ur riksdagen kommer med säkerhet den den värdekonservativa profilen hos Moderaterna att förtydligas. Därför kan jag med gott samvete uppmana alla som stöjder moderaternas politik i övriga frågor, att vända ryggen till kd och stödja moderaterna! i stället!
Och för övrigt: Om kd försvinner ur riksdagen och de kristna värdena blir en allmänborgerlig angelägenhet, kommer det att bli till en stor utmaning för socialdemokraterna, som då måste slåss om väljarna i den kristna huvudfåran.
Min invändning mot Claphaminstitutetet är inte att institutet har en borgerlig inriktning, utan att man framträder under falsk täckmantel, som en opolitisk organisation, trots att man är tydligt pro-kd: Förutom att man ser oppositionen som huvudmotståndare,är man alltså inte neutral mellan allianspartierna. Målet verkar snarare vara att göra kd till en oumbärlig del av alliansen. Traditionell kristendom riskerar då att få en höger-stämpel.
Om man vill främja kristendomen och den kristna etiken, ska man avpolitisera det kristna budkskapet och den kristna moralläran och främja konkurrens både mellan allianspartierna och mellan blocken om de kristna väljarna! Som statsminister har Reinfeldt möjlighet att ena regerings- och oppositionspartierna bakom en långsiktig lösning (som står sig över eventuella regeringsskiften) av äktenskapsfrågan, med bevarad vigselrätt utan vigseltvång för de religiösa samfunden. I det har Reinfeldt mitt fulla stöd. Låt inte kd sabotera!
Har Wejryd ingenting lärt av Kopernikus-striden?
Solnedgång. Men går solen verkligen ner? Kyrkan har haft fel förr i svåra vetenskapliga frågor!
Som vanligt är det den lutherska kyrkan som gör fel. När Katolska kyrkan har synkretistiska böner blir det däremot rätt, läste jag i morse på en katolsk blogg, som kritiserar det interreliösa klimatmötet, som ärkebiskop Wejryd har kallat till. .
Skämt åsido, varför ska Svenska kyrkan ta efter alla katolska dumheter? Kyrkan är dessutom inte detsamma som de kyrkliga institutionerna. Kyrkan är även kyrkans alla medlemmar. Kyrkan kunde alltså engagera sig i klimatfrågan. liksom i alla andra frågor som kan vålla partipolitisk eller sakpolitisk splittring, genom att kristna politiker debatterar frågan i riksdagen! Det är en fördel, som jag kan se med den partipolitiska representationen i kyrkan.
Men i Svenska kyrkan är det så att politikerna gärna vill bestämma teologin, och teologerna gärna vill bestämma politiken. I stället för att säga att kyrkan har uppmärksammat vissa problem, som politikerna borde lösa, presenterar kyrkan sina egna anlyser och lössningar, och menar att politikerna ska rätta sig! Nu har alltså Wejryd gjort analysen att jordens fattiga drabbas av klimathotet och inte av livssmedelskrisen, som är en följd av att den rika världen lägger beslag på jordbruksmark för energiproduktion. Så blir det de enkla, och till synes opinionsmässigt riksfria lösningarna som identifieras med det kristna budkapet.
Jag påstår inte att Wejryd har fel, bara att han kan ha fel. Jag har just diskuterat med en av våra kvinnliga präster om "dagen-efter"-piller kan avbryta en inledd graviditet (då är det abort och inte preventiv). Det är uteslutet, menade honm för det har hon läst i fass. (patient-fass). Det kan hända, menade jag för det har jag läst i läkar-fass.
Så nu tänkte jag säga till alla präster: Håller er till teologin och ge er inte in i diskussioner om det ni inte begriper. När det plötsligt slog mig att det finns säkert präster som har varit läkare, och anda präster som åtminstone har samma medicinska grundkunskaper som jag själv. Så vad är det för fel att teologer och Svenska kyrkan som institution engerar sig i klimatfrågan?
Jo, alla präster är teologer och borde ha förutsättningar att känna igen ett falskt teologiskt resonemang. Alla präster är däremot inte klimatexperter, utan måste lita på kollegor som är det, på utomstående experter och på kunniga lekmän (hur man nu avgör vilka lekmän som inte bara har intresset utan verkligen är autodidakter). Slutsatsen är att när kyrkan ger sig in i områden, som ligger utanför det som kyrkan som institution är till för, som ligger utanför det som ALLA präster behärskar, då ökar risken att det blir fel.
Kyrkan ska stå för de eviga sanningarna, vetenskapen för de omprövningsbara sanningarna, och politiken för de möljliga kompromisserna (politiken är det möjligas konst, sägs det ju). Således urholkas kyrkans trovärdighet som kyrka, om man skulle ha fel i vetenskapliga eller politiska frågor. Ett mycket lärorikt exempel är frågan om solens plats i universum, där kyrkan i det längsta värjde sig mot att erkänna att man faktiskt hade haft fel. Och ligger inte klimatfrågan nära gränsen till astronomin?
---
Det var först under nya tiden, som vetenskapen skiljdes från kyrkan. Det finns en bild av kyrkan som bakåtsträvande och vetenskapsfientilig, men den bilden stämmer inte riktigt. Exempelvis nämner kristendomens belackare att astronomen Nicolaus Koperinikus, i likhet med andra vetenskapsmän under sin tid, även var präst. Det var i början av 1500-talet, som Kopernikus lade fram sin teori att planetsystemet kretsar kring solen och inte kring jorden. Kopernikus teori vann snabbt anslutning inom den högre kyrkliga hierarkin. Problemet var att kyrkan hade haft fel om planetsystemet. Om kyrkan erkände att man hade haft fel, kunde ju folk tro att kyrkan haft fel även i teologiska frågor. Och det var ju just vad Luther och de andra reformatorerna, som var samtida med Kopernikus, påstod.
På den tiden var det ingalunda självklart att de bredare folklagren hade rätt att få veta sanningen. Den långvariga strid mellan kyrkans institutioner och vetenskapen, vilken slutade med att vetenskapen frigjorde sig från kyrkan, har av tidskriften Scientific American beskrivits att den var: Not a question about the truth och nature but a qeustion abot the nature of truth. (Inte en fråga om sanningen om naturen utan en fråga om sanningens natur.)
Förutom frågan om man skulle offentliggöra de vetenskapliga rönen eller hemlighålla dessa för allmänheten, var frågan hur starka bevis som krävdes för att man skulle överge en felaktig teori för en ny. Kopernikus' teori byggde nämligen inte på astronomiska observationer utan på matematiska beräkningar. Det var först Galilei som under 1600-talet lyckades tillverka en tillräckligt bra stjärnkikare för att bevisa att Kopernikus haft rätt. Men frågan är ändå om Galilei verkligen såg det han trodde sig se. Eller om han var alltför övertygad om att Kopernikus haft rätt för att vara riktigt objektiv. Men kyrkan kom med tiden att driva tesen in absurdum: Kan du inte lägga fram de bevis som vi kräver för att vi har fel, så har vi rätt!
Frågan om det s.k. klimathotet handlar om det är något som människan har orsakat och som människor kan göra något åt. Annars hjälper ju bara böner! Som borde vara en kyrklig specialitet! Men nu är ju syftet att vi inte ska lägga detta på Gud utan på politikerna. Men när kyrkan då för fram sina analyser och färdiga lösningar, så grundas inte dem på någon gudomlig uppenbarelse (också en kyrklig specialitet) utan på vad "vetenskapssamhället" säger. Kyrkan lägger sin auktoritet, som kommunikatör med Gud och moraliskt föredöme, på att den dominerande meningen inom "vetenskapssamhället" har rätt. Frågan är dock om detta domslut är uppenbarat av Gud.
Svagheter i "vetenskapssamhällets nuvarande ståndpunkt" är bl.a. att de observationer som tyder på ett människo-orsaket klimathot har gjorts under för kort tid, och att vi vet för lite om astronomiska faktorers inverkan. F.ö. ville ateisten Ingemar Hedenius ersätta religionen med just "vetenskapens nuvarande ståndpunkt". "Vetenskapens nuvarande ståndpunkt" under Hedenius egen tid, är dock i flera frågor överspelad av nya vetenskapliga rön.
----
Klimatmötet har också beskyllts för religionssynkretism. Jag är involverad i en diskussion om detta på bloggen www.katolsktfonster.se/forum
Kondomkrängarnas lilla hejaklack inom den svenska kristenheten!
Sten-Gunnar Hedin, talesman för Pingströrelsen
Karin Wiborn, missionsföreståndare Svenska Baptistsamfundet
Anders Arborelius, biskop ocd Katolska kyrkan i Sverige
Göran Zettergren, missionsföreståndare Svenska Missionskyrkan
Morgan Johansson, folkhälso- och socialtjänstminister 2002-2006
Dessa personer har undertecknat Brännpunktsartikeln i Svenska Dagbladet 3 november. Fyra av dem är kyrkoledare på olika nivåer.
Morgan Johansson skriver att han har varit folkhälso- och socialtjänstminister - inte att han är medlem i förbundet Humanisterna. Man kan tro att han uttalar sig för regeringen, eller åtminstone för socialdemokratiska partiet.. Men det gör han inte. Han kör sitt eget race, tvärtemot partilinjen.
Sten-Gunnar Hedin påstår sig vara talesman för Pingströrelsen (med stort P), men nämner inte att pingströrelsen är en gemenskap av fria församlingar, som bestgämmer själva i teologiska frågor. Han nämner inte att just i dagarna har en annan person valts astt efterträda honom.
Exakt vilka mandat att tala å medlemmarnas vägnar, som Wiborn och Zettergren har, vet jag inte.
Anders Arborelius är utsedd av påven att vara Jesu ställföreträdare i Sverige. Om han verkligen är det, vet inte Jesus från den ena stunden till den andra vad han vill. (Se föregående inlägg!) Även om dessa personer verkligen hade representerat alla medlemmar i sina kyrkor, så utgör de medlemmarna mindre än en 10-del av alla kyrkligt anslutna i Sverige.
Men de utnyttjas inte bara av RFSU och ateisterna, utan även av kd, som mitt under finanskrisen hotar att spräckas regeringen om inte kyrkorna fråntas sin vigselrätt! Så här skrev biskopen, pastorerna och ateisterna i SvD:
"Förbundet Humanisterna har i sitt remissvar på äktenskapsutredningen från januari föreslagit en civilrättslig lösning där den juridiska vigselrätten endast är förbehållen staten. Organisationen RFSU föreslog för kort tid sedan (SvD Brännpunkt 29/9) en liknande konstruktion, liksom flera trossamfund som i sina remissvar pekar på obligatorisk civilrättslig registrering av giftermål som alternativet."
Och så här hänger Kristdemokraterna på efter sveket i abortfrågan:
"Göran Hägglunds förslag om en könsneutral samlevnadsbalk får den 3 november i Svenska Dagbladet uppbackning av bland andra Christer Sturmark från Humanisterna, biskop Anders Arborelius från Katolska Kyrkan, missionsföreståndare Göran Zettergren, Svenska Missionskyrkan och Morgan Johansson,s, som menar att en civilrättslig ordning som den enda rimliga utvägen. Dagens Nyheters ledarsida den 4 november stöder också förslaget ..." (Insändare från kd i Gefle Dagblad)
Och så här skriver Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU):
"Miljöpartiet, socialdemokraterna och vänsterpartiet lämnade häromdagen in ett förslag till ny äktenskapslagstiftning.
Eftersom den nuvarande lagstiftningen gör skillnad på människor genom att inte låta samkönade par gifta sig ställer sig RFSU positivt till en lagändring.
- Oppositionens förslag är bättre än dagens lagstiftning och om riksdagen skulle rösta för detta är det ett steg åt rätt håll, säger Åsa Regnér, generalsekreterare i RFSU.
Det finns dock brister i oppositionens förslag.
Den mest grundläggande är att kyrkor och andra religiösa samfund ska få behålla den vigselrätt de har i dag. Och att de därmed även i fortsättningen ska ha rätt att själva välja om de vill viga par av samma kön."
Alla kan se den förre folkhälsoministern Morgan Johansson, s, inte representerar sitt parti, utan snarare RFSU som länge nog har kunnat uppträda som något slags halvstatlig myndighet. RFSU har sedan 1930-talet mycket målmedvetet arbetat på att avskaffa den kristna sexualetiken. RFSU är inte bara Sveriges största kondomförsäljare (Har Katolska kyrkan ändrat sig om preventivmedel?), utan arbetar intensivt på att indoktrinera småbarn om att alla former av sex är naturligt och skönt. "Lås dig inte vid en heterosexuell syn på sex", står det bl. a i RFSU:s råd till småbarnsföräldrar.
Många blandar ihop RFSU och RFSL. Då är det lätt att tro att Hägglund, Arborelius & Hedin har ingått en smart kompromiss med de homosexuellas organisation RFSL. Men förbittringen hos de homosexuella är värre någonsin. Inga kyrkor, präster eller pastorer, som inte vill viga homosexuella, behöver göra det. Så lyder de kompromissförslag som sex av sju riksdagsparter står bakom.
RFSU har målmedvetet arbetat på att avkaffa den kristna sexualetiken, att skilja sexualiteten från fortplantningen, för "kompisknull" och fri abort. RFSU stödde tvångssteriliseringar i rasförbättrande syfte.
- Hur kan man stödja en sådan organisation men inte oss? Den frågan ställer sig säkert många homosexuella - och i synnerhet de, som tror på myten att Bibeln bara fördömer extrema former av homosexualitet. Homosexuella som vill giftas sig och hoppas kunna leva i ett livslångt äktenskap har ju på något sätt accepterat "heteronormen". Nu verkar ju kyrkoledarna snarare stödja de extrema formerna av både homo- och heterosexualitet. Det som kallas "sodomi."
_________
Det är på grund av dåliga generaler som vi, som har en traditionell tro, har förlorat kampen om äktenskapet. De homosexuela har gjorts till syndabockar för allt ont. Detta är fel pedagogik om man vill förklara det unika med äktenskapet.
När RFSU grundades var ensamma mödrar och deras barn allvarligt diskriminerade. Riksdagen hade 1908 infört förbud mot reklam för preventivmedel. Många visste inte var de fanns att få tag i. Riksdagen lyckades däremot inte ena sig kring ett förbud mot försäljning av abortredkap. Illegala aborter var en lönande verksamhet, som krävde många offer.bland kvinnor.
Bra skrivet, Karin!
Hon skriver om kvinnor som dör p.g.a. osäkra aborter. Hon skriver inte att de flesta, eller nästan alla av dessa dödsfall, inträffar i länder utan fungerande sjukvård. Hon skriver inte att folk dör i banala sjukdomar. Vad ska sjukvården i dessa länder prioritera: att rädda liv eller utsläcka liv? Det är förstås inte bra att hon inte skriver om detta. Men hon skriver alltså att vi ska säga vad en abort egentligen är. Och det är bra. Då kan vi få en seriös diskussion om arborterna. Då kan Sverige byta färdriktning: från fler aborter till färre aborter.
Det största felet med den svenska abortdebatten är att den domineras av äldre män. Vi kan ju inte ens teoretiskt ställas inför samma val som våra unga kvinnor.
Jag ser det ändå som en plikt att bidra till att hålla igång debatten. Vi äldre män är duktiga på frågor, som indirekt påverkar aborttalen, såsom latstftning och ekonomiskt stöd till barnfamiljer. Vi borde åtminstone vara duktiga på de frågorna. Något hopp om kd har jag inte.
Någon minskning av aborttalen blir det inte, förrän de unga kvinnnorna själva talar ledningen på abortkritiska sidan av debatten.
Typisk abortmotståndare i Sverige idag.
Vad är acceptabelt antal?
Självfallet finns inget antal aborter som är acceptabelt. I debatten har förts fram förslag på "nollvision", som för antal trafikdödade. Alla vet att noll trafikdödade inte kan uppnås. Det yttersta argumentet för rätten till legal abort, är risken att kvinnor ska skada sig själva eller dö i sviterna av okunnigt utförda illegala aborter. Abortmotståndarnas motargument är att aborterna vida överstiger antalet kvinnor, som kan antas skadas av illegala aborter. Antalet aborter borde inte vara större än så. Med detta sätt att resonera utförs årligen 37 000 onödiga aborter. Vi befinner oss alltså oerhört långt ifrån någon nollvision. Det är först när vi fått en reell minskning av aborttalen, som det är meningsfullt att diskutera hur vi ska gå vidare. Ödesfrågan för dagen är hur vi ska stoppa ökningen. Om vi inte ens kan samla en tillräckligt stor opinion för att stoppa ökiningen, är slaget förlorat innan det ens har börjat. Vi har idag inte ens de rätta generalerna. Detta är en fråga för unga kvinnor., Endast de kan leda kampen till seger!
.
Nej till partipolitiserad kristendom
Ja, jag hoppas att Mona Sahlin tar Broderskap i örat och gör klart: "Ska ni göra socialdemokratin till en religion, kommer vi att få både bekännelsetrogna kristna, ateister och muslimer mot oss." Uppfiften för ett politiskt parti är väl ändå att söka maximalt väljarstöd. Det gäller både s och b.
Men jag tycker att kristna borde demonstera för kd, att nu är det slut på kd:s svek och användning av kristna som röstboskap. Och jag menar inte att kristna ska välja något särskilt parti i stället, utan varje kristen ska undersöka var hans/hennes politiska åsikter hamnar på höger - vänsterskalan. Teologiska åsikter kan inte delas in i höger eller vänster. Personer med samma kyrkotillhörighet och teologiska övertygelse kan hamna helt olika politiskt. Men det är väl ingen nackdel om kristna sprider ut sig över hela den politiska skalan? Det har ju RFSL gjort, med resulatat att de faktiskt har alla partier med sig!
Partipolitisk tillhörighet beror på en rad faktorer, såsom social position, inkomst, arv (typ farfar var bonde och centerpartist), vilka man umgås med, och personlig erfarenhet.
Den kristna religionen består, förutom av läror om det övernaturliga, av ett antal "moraliska imperativ", främst tio Guds bud men även andra, som norm för det mänskliga handlandet, men Bibeln är ingen detaljerad politisk handbok. Utan det är nog så att man kan ha olika politiska strategier, arbeta inom olika partier, för att nå samma mål.
Som jag ser det, har Claphaminstitutet bidragit till den partipolitisering av teologin, som Broderskap nu fullbordar. När Tuve Skånberg fick frågan om Ci är "höger" hade han svarat med att definera "höger" som förbud mot aborter mm (tydlig association till "de kristna högern" i USA, varpå han definierat Ci som "center-right", vilket på svenska blir "center-höger". Tyvärr finns flera partipolitiska markörer i uttalanden och artiklar från Ci. Som därigenom faktiskt HAR stämplat traditionell kristendom som "center-höger-extrem höger". För mig var det väntat att Broderskap skulle svara med att uppfinna en ny teologi, "vänsterkristendomen". Har inte Skånberg varit riksdagsman? Vet han ingenting om socialdemokratiska ryggmärsgsreflexer?
Det finns fullt med nyhedningska rörelser, som maskerar sig som kristna "förnyare" och ligger på socialdemokratiska politiker med kristen tro men klena teologiska och kyrkohistoriska kunskaper. Och erbjuder "enkla lösningar" på problemet med motstridiga krav från de kristna väljarna och t.ex. RFSL. Det borde Skånberg känna till. Är han inte doktor i kyrkohistoria?
Sedan gammalt har vi en vertikal delning av kristenheten, i katoliker, ortodoxa, lutheraner, frikyrkliga m.fl. Sedan en tid har vi dessutom en horisontell klyvning i frågor om evolutionsläran, homosexualitet, aborter etc (bekännelsetrogen kristendom resp. liberalteologi). Frågan är föratås hur långt från Bibeln och bekännelsen man kan komma, utan att man har grundat en ny religion. Att behålla de kristna socialdemokraterna, och de är många, inom den kristna tron, måste stå högre på dagordningen i kristna sammanhang än att stödja det ena eller andra partiet.
Broderskap borde vara en rörelse för människor, som förenas av samma politiska övertygelse, men har alla förekommande kristna teologiska åsikter. Om Broderskap ombildas från kristet politiskt förbund till en kyrka med egen teologi, kan inte alla s-sympatisörer vara med. Kristenheten i stort, som splittras ännu mer, och socialdemokratiska partiet, som mister potentiella väljare, kommer att stå som förlorare.
Kd - fel tänkt från början?
Folkpartiet grundades under 1930-talet genom sammanslagning av två partier: Liberalerna och De frisinnade, vilka hade sitt starkaste stöd hos den kulturradikala övre medelklassen i de större städerna respektive kulturkonservativa frikyrkokristna och nykterhetsvänner i landsorten. Broderskapsrörelsen, organisationen för kristna socialdemokrater, bildades 1928 som protest mot ateisternas växande inflytande inom partiet. Svenska kyrkans präster och andra framträdande Svk-medlemmar var i hög grad moderater (eller högerpartister, som de kallade sig då).
Folkpartiet var allstå ett väldigt heterogent parti. "Att vara folkpartist är att vara kluven", blev snabbt ett talesätt. Ateisternas och drogliberalernas växande inflytande under folkpartisten Herbert Tingstens tid som chefredaktör för DN, var en drivkraft bakom bildandet av KDS - Kristen Demokratisk Samling, som Kd hette då.Tanken var nog aldrig att samla alla kristna i samma parti, utan snarare att samla kristna folkpartister och kristna moderater i samma parti. KDS profilerade sig dock som "varken höger eller vänster", trots att man uppenbarligen sökte sitt väljarstöd inom det borgerliga blocket. Men det blev i stort sett bara folkpartiet som fick släppa till väljare till KDS.
Diskussionerna om KDS kom under de första årtiondena att kretsa kring frågan om KDS omintetgjorde en borgerlig valseger, genom att rösterna på KDS i riksdagsvalen var bortkastade. Och skulle KDS komma att spräcka en eventuell borgerlig regering, om partiet kom in i riksdagen? Det blev en hård press på KDS att "sitta still i båten" och avstå från att driva kristna särkrav i en borgerlig regering.
Någon större överströmning av kristna med borgerliga partisympatier till KDS blev det aldrig, men likväl bidrog KDS till en allvarlig försvagning av det kristna inflytandet i fp, i det borgerliga blocket och i politiken som helhet.
KDS var fel tänkt från början.
Men det har också gått snett på vägen till riksdag och regering. Det var förre partiledaren, den relativt populäre Alf Svenssons idé att "sitta still i båten". Det var Alf Svensson som med emfas hävdade att kd inte var ett hinder utan en förutsättning för en borgerlig regering. Det var Alf Svensson, som med sitt dåliga humör varje gång han blev motsagd, förvandlade riksdagsgruppen till en hop ja-sägare. Och det var Alf Svensson som med sina divalater gjorde partiet synomymt med sig själv. Och det var Alf Svensson som gjorde tråkmånsen Göran Hägglund till sin kronprins.
Under tiden har RFSL, som valt att inte bildat parti, tagit kommandot i alla partier i sina frågor.
Det enda praktiska resultatet av kd:s drygt 40-åriga verksamhet blev allså en fullständig eliminering av det kristna inflytandet i politiken - och dessutom en allvarlig försvagning av den traditionella kristna trons ställning i Sveriges största kristna samfund, Svenska kyrkan.
Min uppmaning till kristna med borgerliga partisympatier är alltså: Gå med i något annat borgerligt parti! Rädda det värdekonservativa arvet i Moderaterna, återuppbygg det kristna inflytandet i Folkpartiet, återinför den traditionella kristna tron till Centerpartiet!
Min uppmaning till kristna med socialistiska partisympatier är likaledes: Gå med i det parti som står dig närmast politiskt, kräv hemortsrätt för traditionell kristen tro i det partiet!
Ska man betala skatt till kejsaren, och vad ska kejsaren använda pengarna till?
Axel Hägerström, 1868-1939. Den genialitet som numera tillskrivs Ingemar Hedenius var egentligen Hägerströms förtjänst. Hedenius efterträdde Hägerström som professor i praktisk filosofi., och var alltså dennes lärjunge. Idén att varje orättvisa i det gamla klassamhället var resultat av Guds egen lag, behövde nog kritiseras. Hägerström visade att lagstiftningen i stället var uttryck för statsmaktens syften, och tillbakavisade alltså de naturrättsliga överdrifterna. Men Hägerström gick längre än så. Han grundade Uppsala-skolan inom filosofin, vilket förnekade att det objektivt finns något som är ont eller gott, rätt eller fel (värdenihilsmen). Han grundade rättspositivismen (även kallad rättsrealismen) som menade att lagarna ska vara uttryck för statsnyttan - oavsett om denna definierades av en demokratiskt vald regering eller av en diktator. Därigenom bröt han mot sin egen princip att det inte finns något som är rätt eller fel, och gjorde sig till tolk för en brutal maktlära - den som har möjlighet att genomdriva sin vilja, har rätt att göra det. En princip som kom att drivas till fulländning i Hitlertyskland och Stalinsovjet - vilket Hägerström troligen inte hade förutsett när han grundade sin lära.
Hägerströms liv och arbete är exempel på en svensk egenhet som vi svenskar i allmänhet inte är medvetna om: att när vi äntligen ändrar oss, raser vi (som Stockholms aktiebörs) från den ena ytterligheten till den andra, utan att stanna vid ett vettigt mellanläge. Från överdriven naturrättslära till hejdlös tro på statsnyttan som högsta rätt. Därför har min blogg mottot "Gårdagens sanningar är dagens lögner, dagens sanningar är morgondagens lögner".
Men nu finns ju ytterligare bibelord, förutom "Giv kejsaren vad kejsaren tillhör och Gud vad Gud tillhör", även "Överheten bär icke svärdet förgäves" samt "All överhet är av Gud." De bibelorden är ganska dramatiska, och visar att kyrkan och staten verkligen har olika uppgifter. Den svenska rättspositivismen, som emanerar ur Uppsalafilosofen Axel Hägerströms värdenihilism, må vara förkastlig. Men ej heller med ett naturrättsligt rättsfilosofi ligger makten över lagstiftningen i teologernas händer, utan i juristernas. Numera. Det är som med vetenskap i allmänhet. Den naturrättsliga skolan har tidvis gjort allför stora anspråk på att juridiken skulle vara vetenskap, rentav naturvetenskap som fysik och biologi.
Skillnaden mellan naturrätten, jämfört med rättspositivismen, är ett större inflytande över lagstiftningen för juristerna i egenskap av "rättsvetenskapsmän", jämfört med politikerna. Men politikerna är numera demokratiskt valda - de representerar "det allmänna rättsmedvetandet", vilket även nämndemännen i domstolssystemet gör.
Detta ger ändå ett återkoppling till naturrätten, även i rättspositivismens förlovade hemland Sverige. Vars grundtanke är en gudomlig lag, som är nedlagd i just det allmänna rättsmedvetandet. Må så vara att detta kan fördunklas genom politisk propaganda mm.
Det är ett gammalt rättsfilosofiskt spörsmål, som torde ha diskuterats redan av Thomas av Aquino, vilka synder, som ska vara straffbara enligt statens lag. Homoseuxuell utlevelse är visserligen fortfarande en synd, men inget brott. Den Katolska kyrkan - och många enskilda kristna i andra samfund - anser väl att abort får sådana konsekvenser för en annan individ (det ofödda barnet) att handlingen i varje fall inte bör vara laglig utom vid fara för moderns eget liv. Detta är lätt att säga, men svårare att infria politiskt.
Rättspositivismens, vars yttersta konsekvens är att rätten ska tjäna statssnyttan, är naturligtvis en oerhört tung börda för alla abortmotståndare. Det råder inget tvivel om att den kraftiga ökningen av aborttalen under Göran Hägglunds, kd, tid som socialminister ligger helt i linje med den typ av statsnytta som kd företräder i regeringsställning.
Alla synder lämpar sig inte för kriminalisering genom lagstiftning. I de fallen är kristna politikers uppgift att verka för att lagstiftningen inte förbjuder eller försvårar den kristna livsstilen.
Homorörelsen har faktiskt en poäng i sin retoriska fråga till kristna: "På vilket sätt skulle era äktenskap minska i värde, om vi får rätt att gifta oss?" Nu handlar äktenskapet om mer. Om kd inter hade funnits, om den kristna opinionen hade spridit ut sig och varit lika aktiv i alla partier som homorörelsen, hade vi kanske sluppit homoäktenskapen.
Men jag ser den kampen som förlorad - eller åtminstone att det skulle krävas för stora resurser, som måste tas från annat håll, för att vinna kampen om äktenskapet. I kartext: Kampen mot ökningen av aborttalen måste ha högre prioritet än kampen mot homoäktenskapen.
Även om de politiska besluten, p.g.a majoritetens inställning eller andra politiska realiteter, inte går de kristnas väg, är kristna politikers uppgift att verka för att lagstiftningen inte förbjuder eller försvårar den kristna livsstilen eller religionsutövningen, eller tvingar kristna att handla mot sina samveten, eller tvingar präster att upphöja synden till kulthandling i kyrkan.
Att avstå från vigselrätten, eller göra kyrkvigseln juridist ogiltig, är fel väg att gå. Det vore att avstå från krav som kristna har rätt att ställa som samhällsmedborgare. Man kan vända på frågan, och fråga homorörelsen: "På vilket sätt skulle era äktenskap bli mindre värda, om våra kyrkvigslar förblir lika mycket värda som borgerliga vigslar?" Kyrklvigselngs juridiska giltighet lämpar sig ytterst väl för lagstiftning! Varför kapitulera? Varför ska inte staten främja en kristen livsstil för de redan troende? Ingen tvingas ju att gifta sig i kyrkan...
Kd:s kamp mot homoäktenskapen är en avledningsmanöver från det som kd håller på med. Kd har faktiskt aldrig varit för ett abortförbud. Kd har fram till 1997 varit mot kvinnans rätt att bestämma själv. Dessförinnan ville kd återgå till den restriktiva abortpolitiken före 1975, då abort kunde bevijas på sociala, medicinska eller rasbiologiska grunder.
Omsvängningen 1997 innebär att kd kräver att kvinnan själv ska ta "ansvar" och göra abort på sociala indikationer, om det väntade barnet kan bli en belastning på samhällsekonomin. Det vill jag kalla abort på politisk indikation. Det väntade barnet är inte önskat av våra kristdemokratiska politiker! Kristdemokraterna är Axel Hägerströms mest hängivna lärjungar.
Bland kd-politikerna finns en grupp barnmorskor. Jag lyssnade på ett anförande av en av dessa, som just tillträtt posten som landstingsråd. Enligt henne talar det hon "sett" som barnmorska för abort i vissa fall. Jag undrar vad hon har sett: Har hon sett havandeskapsdepressioner? Nej, troligen handlar det om sociala problem (den sociala indikationen!) på de blivande moderns eller familjens sida!
Havandeskapsdepressioner, som kan leda till självmord, lär vara sällsynta. Och "diagnosen" har missbrukats för att få abort beviljad i länder där abort är tillåten bara vid fara för moderns liv. Men jag är bekant med en kvinna, som har drabbats av allvarlig havandeskapsdepression. Det var innan Sverige fick fri abort. Därför är jag för fri abort. Men allt måste göras för att kvinnnor, som överväger abort, ska välja andra lösningar.
På blogg.se finns bloggar, som skrivs av mycket unga kvinnor, som tagit strid mot samhällets abortplikt. "Ung mamma 15 år." och "17-årig trebarnsmor". Den sistnämnda har bemött invädningar om att hon är för ung för att ha sex, o.s.v. Varför vägrar man se det berömvärda, att hon har fullföljt sina graviditeter?
Det är allmänt erkänt bland kristna att man inte kan lagstifta fram en kristen tro. När kd (som då hette KDS) grundades hade medlemmarna en överedriven tro att det går att lagstifta fram en kristen livsstil. Nu är det en politisk dogm, att "religionen är en privatsak". Men så enkelt är det inte. De religiösa förbuden mot stöld och mord återfinns fortfarande i statens lag - och gäller alla. Att göra religionen helt och hållet till en privatsak vore att frånta de troende deras rättigheter som samhällsmedborgare. Varför ska ateisters, men inte troendes, uppfattningar om vad som är rätt eller fel, få genomslag i lagstiftningen?
Frågan är alltså vad som ska främjas /motverkas genom lagstiftningen, vad som ska främjas /motverkas grenom andra politiska medel, och vad som ska vara ett frivilligt åtagande bara för de troende själva.
Men Bibeln lär också att "Man ska lyda Gud mer än människor". Detta har ibland tolkats så, att kyrkan på något sätt ska vara överställd staten. Kanske uppfattades saken så av ärkebiskop Gustav Trolle, när han dirigerade modern på sina personliga fiender och politiska motståndare. Ett agerande som skarpt fördömödes inte bara av Gustav Vasa, utan även av titulärärkebiskopen över Sverige Oluas Magnus när han under sin exil i Rom skev "De nordiska folkens historia".
Den starka betoningen av "All överhet är av Gud" indikerar att en kristen inte får trotsa överheten för egna orättfärdiga syften. Men likväl kan tvingas till ohörsamhet och t.o.m. till uppror mot överheten, om densamma sätter sig upp mot Gud.
Det är därför under alla förhållanden kristna politikers uppgift att förhindra att vi får lagar, som tvingar kristna att bli lagbrytare för att inte begå synd. En lag, som förbjuder en pastor att predika Guds ord, är en sådan lag. Därför bör kristna sprida ut sig i alla partier, i stället för att låta sig utnyttjas av kd.
--------------
I den allmänna debatten har jag fört fram en mängd förslag för att minska aborttalen. När riksdagsman Stefan Attefall, kd, var chefredaktör för tidningen Kristdemokraten skickade jag en insändare med förslag att anti-abortorganisationer skulle få statsbidrag på samma villkor RFSU., i syfte att motverka den statligt finansierade pro-abortpropagandan. Det tyckte inte Attefall, som inte ens ville ha den debatt i tidningen. Jag har föreslagit kriminalisering av oönskad abortrådgivning och påtryckningar på kvinnor att göra abort. Jag har föreslagit ett särskilt ekonomiskt stöd till förstföderskor för att första barnet inte ska aborteras. Men de pengarna har kd använt till ett vårdnadsbidrag, som i stort sett bara kan utnyttjas av redan välbärgade. Jag har gjort kostnadsberäkningar av förlängd föräldraförsäkring under barnets första fem år, vilket kan finansieras med minskade kostnader för arbetslösheten.
Jag har tidigare i år kritiserat vissa "kristna missionärers" verksamhet i muslimska länder, och fått frågan om jag är mot kristen mission bara för att den är olaglig. Nej, det är jag givetvis inte! Men när det gäller polistiskt instabila länder med risk för förföljelse av den kristna minoritet, som redan finns i landet, kan tidpunkten vara fel. Och alla "missionärers" motiv är inte så ädla, som de själva påstår när de tigger pengar till sin verksamhet.
Den mordlystne Gustav Trolle var Sveriges sista klart katolska ärkebiskop. Om honom, och hur han backades upp av påven, kan du läsa i kategorin "Kyrkohistoria" på denna blogg!
Från fri abort till abortplikt
När nu socialminister Göran Hägglund, kd, pressat upp aborttalen med ytterligare några tusen, gör han en "helomvändning" och ska bekämpa de "oönskade" graviditeterna. Jodå, det ska vara ordnad ekonomi, fullbordad utbildning, rätt man, osv, så att den blivande modern inte ligger samhället till last. Underförstått: aborträtten har i kd-Sverige ersatts med abortplikt. Aborterna belastar ju sjukvårdsbugdeten, varför de av regeringen oönskade graviditeterna måste bekämpas på billigare sätt! Och varför inte klamydian samtidigt?
Göran Hägglund företräder vad förre påven Johannes Paulus II kallade "dödens kultur". Alltså en i grunden livsfientlig inställning, där barn har blivit ett över- och medelklassprivilegium. Jag vänder mig starkt mot kd:s sammanblandning av begreppen "abortförebyggande" och "graviditetsförebyggande" och att man dessutom kopplar graviditet (som inte är en sjukdom) till klamydiabekämpningen.
Ungdomens avancerande sexualvanor är iofs alarmerande, t ex att en genomsnittlig 19-åring har haft lika många sexkontakter som en genomsnittlig 50 ellere 60-åring under hela sitt liv. Och vi som är i den åldern har haft ganska många, medan generationen före oss ofta inte hade mer än en enda.Den avgörande förändringen har emellertid skett under de senaste 10 åren.
Den förändrade synen på sexualitet och fortplanting, som vi nu ser, är resultatet av en medveten kampanj som har drivits av kulturradikala kretsar i ganska exakt 100 år, under de senaste åren under täckmantel av kamp för homosexuellas rättigheter. Så det kan nog behövas en diskussion om den framtida samhällsutvecklingen, där ifrågasättandet av utvecklingen inte längre får vara "tabu".
Att vrida samhällsutvecklingen rätt igen, görs inte under de få veckor som en gravid kvinna har att bestämma sig för abort eller ej. Att det poppar upp grupper som Claphaminstitutet, som skuldbeläggeer kvinnor som bär på barn som är oönskade av socialministern, verkar ju skumt. Här är det verkligen skillnad mellan långsiktigt och kortsiktigt.
Eftersom sexualitet och fortplantning hör ihop, är graviditet en del av kvinnors sexualitet. Att bli fäder är en del av den manliga sexualiteten. Detta talar iofs för äktenskapet och mot den promiskuösa livsstilen. Men barn måste ju födas även under rådande förhållanden. Barn föddes ju faktiskt innan Sverige kristnades och innan det fanns några kyrkvigslar öht. Barnafödander får inte hindras av att vi först måste återuppbygga äktenskapet som samhällilig institution.
Tidningen berättar om en ensamlevande kvinna, som blivit gravid genom insemination. Nu har hon inte råd att behålla barnet. Med kd i regeringsställningen är framtiden inte längre förutsebar. Den brutalt skärpta "jobblinjen" i socialförsäkringssystemen går före ofödda barns rätt att leva. Men givetvis läggs den yttersta ansvaret på den gravida kvinnan. Göran Hägglund tvår sina händer med sin kombinerade antiklamydia- och antigraviditetskampanj.
Aborterna och kd:s låtsaskamp mot homäktenskapen
Detta har jag skrivit som kommentar på en annan blogg:
Koppla av kd! Det enda Göran Hägglund i princip sa var "äktenskap har funnits i många hundra år och betyder en man och en kvinna, något som Lars Ohly gensast passade på att ta poäng på, då han påpekade att det i sig inte är ett argument mot förändring."
Detta visar att Göran Hägglund har köpt RFSL:s syn på äktenskapets historia, att det har samband med borgarklassens uppstigande. Denna syn har lagts fram i en obskyr bok, med Svk-prästen Göran Koch-Swahne som medförfattare, vilken aldrig har funnits i bokhandeln och de allmänna bilblioteken, utan har cirkulerat bland en trängre krets "homvänliga" opinionsbildare. Det är samma historieförfalskning som Boswells omvärdering av kyrkans historia.
Ang Claphaminstitutet, tycker jag att - man verkligen vill vara ett opolitiskt "institut" - och inte en livboj för kd, så borde man gräva fram sådant, och förse kristenheten över hela det politiska fältet med argument.
Själv hållere jag koll, men har aldrig fått någon tack för det. Och den meningen vill jag att du inter raderar. Att jag har grävt fram för homorörelsen obekväma fakta, har jag fått utstå mycket obehag för, med resultat att stora delar av kristenheten vänder ryggen. Men har jag inte tipsat om Boswell? Har jag tinte tipsat om Ecce Homo-boken? Och har jag inte nu tipsat om den "forskning" som ligger bakom den även av Göran Hägglund framförda idén att äktenskapet är ett tidsbundet och klassbundet fenomen?
Jag beklagar att Broderskapsrörelsen har gått på det. Men i praktiken gör det u rksisten synpunkt ingen skillnad om man röstar på kd eller v - förutom att aborterna skulle minska med ett par tusen om året med Ohlys ekonomiska politik. Det går inte att komma ifrån att kd stödjer en politik som gör framtiden oförutsebar för stora delar av den s.k. underklassen. Och det leder till fler aborter.
Nu har ju även kd-riskdagskvinna Rosita Runegrund sagt att Sverige måste prioritera fria aborter i andra länder. Detta frikopplar hon från att folk dör i banala sjukdomar i fattiga länder. Att rösta på kd borde jur därmed vara en dödssynd åtminstone för katoliker. Att ett parti säger sig vara emot homoäktenskap kan väl inte väga över att samma parti står bakom ökningen av antal aborter?
Kd: Barnen straffas för föräldrarnas synder!
Jesus med sin mor och mormor. Svenskt arbete från 1520, typiskt för den senmmedeltida Maria & Sankt Annakulten i Sverige. Sankt Anna var blivande mödrars skyddshelgon. .
Ett märkligt argument, som man ofta hör i äktenskapsdebatten, är att alla samlag inte leder till barn. Därför ska sexualiteten frikopplas från fortplantningen. - Varje jakt efter ett bytesdjur, som ett rovdjur gör, leder inte till att bytesdjuret fångas. För tigrar lyckas ungefär vart 20:e jaktförsök. Innebär det att rovdjurens jaktbeteende inte har något samband med överlevnaden? - Propagandan för ett frikopplande av sexualiteten från fortplantningen har pågått i mer än 100 år i Sverige. Och har givit resultat. För många kvinnor handlar det inte längre om man och barn, utan enbart om barn.
När mannen har gjort sitt, kan han gå, kanske finnas med som en försörjare i bakgrunden. Och har sedan inte råd att få barn med den kvinna, som han kanske slutligt inleder ett stadigt förhållande med. Det här är inte alls bra. Men ett faktum, som man inte ändrar på så lätt. Det är mycket lättare att avbryta en graviditet. Men det är så här man gör barn i Sverige, i många fall. Om inte graviditeten avbryts med en abort. När socialminister Göran Hägglund, kd, pressades av den abortkritiska opinionen, utlovade han "graviditetsförebyggande åtgärder". Men alla graviditer är inte oplanerade för att kvinnan saknar en manlig familjeförsörjare. Alla aborterade barn har inte varit oönskade av kvinnan själv.
Sannolikt aborteras fler planerade och önskade barn, än någonsin tidigare, under Göran Hägglunds styre. Den ekonomiska pressen accompanjeras av moraliska pekpinnar, som hör hemma i en annan debatt. En debatt om sambandet mellan sexualitet, fortplantning och familebildning behövs verkligen. Men det är, som sagt var, en annan debatt. Barnen ska inte straffas för de ogifta föräldrarnas "felsteg".
För övrigt har Kristdemokraterna aldrig var mot aborter. Innan kd blev så abortglada som de är nu, var de mot de fria aborterna, kvinnans rätt att bestämma själv. Claphaminstitutets direktor, förre kd-rikdagsmannen Tuve Skånberg, kallar abortförbud för "höger", samtidigt som han försäkrar att Claphaminstitutet inte är "höger". Hur kan katoliker vara med i en sådan organisation? Caphaminstitutets ordförande, Evangeliska Frikyrkans ordförande Stefan Swärd, har skrivit en avhandling om hur Sverige fick fria aborter. Efter vad jag kan minnas förespråkade Swärd en restriktiv abortpolitik, där det skulle spela roll om det väntade barnet var önskat av samhället, eller inte.
Denna linje har länge varit både frikyrklighetens och Kristdemokraternas politik. Kristdemokraterna har, i denna som i så många andra frågor, förlyttat sig från den ena extrempositionen till den andra: Från restriktiv abortpolitik till att det ska aborteras hej vilt'! Den abortkritiska opinionen ska mutas med att homoäktenskap ska kallas något annat! Claphamnistutet vill åter ställa de kristna frågorna i centrum för samhällsbygget. I så fall kanske kd tvingas lyssna på den kristna opinionen för att inte trilla ur riksdagen. Och då har ju Skånberg och Swärd räddat kd kvar i riksdagen med sitt institut. För det måste de väl belönas? Skånberg får kanske tillbaka sin riksdagsplats? Men borde i så fall inte båda herrarna tala om vilken abortpolitik de vill ha?
För man kan inte, åtminstone inte på kort sikt , förebygga särskilt många aborter genom att tala om kristna familjeideal, arbetsmoral och hederlighet i affärer. Om nu inte kvinnorna själva ska bestämma över aborterna, vilka ska då göra det? Om nu kvinnor i vissa fall måste stöjdas i sina beslut att göra abort, på vilka grunder ska det avgöras om stöd ska ges, kanske påtvingas kvinnan?
Jag misstänker att det blir samhällsekonomin blir den grunden, vilka barn som är önskade av samhället.. Kvinnor ska tänka sig för, innan de blir med barn. Annars får de skylla sig själva. De ska i varje fall inte ligga samhället till last. Det ska inte fattigpensionärerna heller göra. Kd:s svek mot pensionärerna är nästa lika stort som sveket mot barnfamiljerna. Kommer medellivslängden att sjunka? Livet har blivit otryggt och oförutsebart för alla med den regeringspolitik som kd stödjer och bidrar till..
Abortförbud må vara en orealistisk politik. Men att kräva ett bättre skydd för de svagaste kan aldrig vara "högerkristendom". Den omvandling från aborträtt till abortplikt, som accentuerats med kd i regeringsställning är inte kristen på något sätt. Det allra minsta man kan begära av en kristen politiker, är väl att han genom sin politik inte utsätter gravida kvinnor för ekonomisk press eller påtryckningar att göra abort?
.
Teori och praktik.
Socialminister som satt redkord i antal aborter..
Vet inte vad han gör?I drygt två dygn har inlägget om aborterna legat ute på nätet. Ingen kristdemokrat har kommenterat, Aborttalen har satt nya rekord sedan vi fick en alliansregering med Göran Hägglund som socialminister. Hägglund har satsat hela sin politiska prestige på att utländska kvinnor, utan minsta anknytning till Sverige, ska få abort i Sverige. Han har tagit kamp mot kritiska medlemmar i sitt eget parti. Han har trakasserat kyrkoledare. Han har försökt avleda kritiken genom att lova "graviditetsförebyggande" åtgärder. Han har alltså fokuserat på graviditeterna och inte på aborterna. Nu försöker han avleda uppmärksamheten från sveket mot barnfamiljerna och de enstamstående mödrarna till en låtsaskamp mot homoäktenskapen.
Ingen förväntar sig att Lars Ohly ska lyfta ett finger för att minska aborterna. Det kommer han inte att göra. I stället kommer han att driva valrörelse på temat att försvara kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp. Det är inte för de ofödda barnens skull som han har presenterat en ekonomisk politik, som skulle ge fattiga barnfamiljer och ensamma kvinnor råd att behålla sina barn.
Uppskattningsvis skulle ett par tusen av de totalt 37 000 ofödda barn som nu aborteras, få en chans att födas, om vi byter ut Hägglund mot Ohly. Det tror jag inte ens att Ohly själv har tänkt på!
Kristdemokraterna borde skämmas!
Kristdemokraterna slår mot homosexuella och ofödda.
Sedan Göran Hägglund, kd, blivit abortminister har aborterna ökat från drygt 30.000 per år till 37.000. Hägglund började sin karriär som minister med att ta strid mot det egna partiet för att utländska kvinnor, utan någon som helst anknytning till Sverige, skulle få rätt till abort i Sverige. Kd:s enda kvarvarande kristna krav är Nej till homoäktenskap. Men det är förhandlingsbart. Är det inte lite futtigt att göra de homosexuella som slagträ i en symbolkamp för äktenskapet, i syfte att lura de kristna väljarna att stödja ökningen av antalet aborter?
Sten-Gunnar fegar ur. Vill avskaffa religionsfriheten.
Brudkrona i medeltida stil, tillverkad under 1600-talet.. Att bruden skulle bära krona var en medeltida sed, som symboliserade jungfru Marie jungfrulighet. Brudkronorna tillhörde de föremål, som ansågs överflödiga av reformatorerna under 1500-talet, och tillhörde alltså de föremål som konfiskerades för att betala krigsskulden efter befrielsekriget. Brudkronornas återkomst under den "lutherska ortodoxins" tid (!) under 1600-talet är ett bevis för hur starkt arvet efter medeltidskyrkan, och särskilt Mariakulten, levde kvar.
Den statliga utredningen om könsneutrala äktenskap föreslår att religiösa vigselförrättare själva ska få avgöra om de vill viga homopar, eller inte. Detta är den enda rimliga ståndpunkten, om könsneutrala äktenskap införs. Samfunden måste få bestämma själva om homopar ska kunna vigas i samfundet, eller ej. Om samfundet säger ja, är det en rimlig ordning att den enskilda prästen / pastorn själv får bestämma om han / hon vill viga homopar, eller ej.l
Sign Hapax (bloggen Senapskorn och fikonspråk), var syn på äktenskapet jag ogillar, har skriva kloka ord också:
"Men det vore olyckligt att avsäga sig vigselrätten just nu. Det skulle bara kunna förstås som att kyrkorna vill kunna diskriminera homosexuella i lugn och ro. / - - - / Vigselrätt eller inte vigselrätt, kyrkorna måste hur som helst ta ställning till om de ska välsigna samkönade relationer på samma sätt som särkönade. Den frågan kommer man inte undan. I Svenska kyrkan finns det majoritet för att samkönade par ska få vigas på samma villkor. Följdfrågan blir om det ska vara en plikt för alla präster att viga samkönade par, eller om det ska införas en ny samvetsklausul. Många drar paralleller till konflikterna kring kvinnliga präster och befarar lika svårartad splittring i den här frågan. / - - - / Men kanske blir det snarast en antiklimax. Det lär inte bli så värst många samkönade kyrkbröllop per år, och ingen kommer att propsa på att bli vigd av någon som egentligen inte vill. Det kommer att bli lätt att väja för de präster som har betänkligheter, utan att det behöver finnas formella särbestämmelser. Ungefär som det sedan länge är så att vissa präster inte viger frånskilda personer en andra gång. Det är sällan som det behöver bli några problem kring det. Vigsel av samkönade par behöver inte bli en större stridsfråga än vigsel av frånskilda. Om vi inte gör den till det."
Om vi inte gör den till det! Det finns inga likheter med kvinnoprästfrågan, där problemet var att de kvinnliga prästerna och kvinnoprästmotståndarna skulle arbeta på samma arbetsplats år efter år. Homoparen och prästen, som inte vill viga dem, behöver inte ens träffas. Och skulle de ändå träffas, t ex under en vanlig gudstjänst, är det ju bara att behandla de homosexuella som vilka som helst.
Pingströrelsens avgående ledare Sten-Gunnar Hedin klagar på att röster höjs "redan nu" för att tvinga alla vigselförrättare att viga även samkönade par. Då är det bättre, menar Hedin, att kyrkor och samfund, "inklusive mitt eget" avstår från vigselrätten. Hedin försöker alltså bestämma vad alla de självständiga pingstförsamlingarna ska göra. Och vad alla andra kyrkor ska göra. Han vill ta ifrån dem rätten att bestämma själva. Han försöker mobilisera kristenhetens fiender till stöd för sin egen ståndpunkt: "En ordning där kyrkor och samfund frikopplas från den juridiska processen kommer också att vinna gillande bland dem som av principiella eller ideologiska skäl anser att kyrkor och samfund helt bör frikopplas från staten."
Men Hapax har rätt: "Det skulle bara kunna förstås som att kyrkorna vill kunna diskriminera homosexuella i lugn och ro." Är Hedin verkligen så naiv, så att han tror att homorörelsen inte kommer att skriva honom på näsan, att han vill fortsätta att *"diskriminera" homosexuella? Är Hedin verkligen så naiv, så att han tror att det inte kommer att rasa in anmälningar till HomO, om pingstförsamlingar (och andra församlingar) som vägrar ställa upp med de religiösa festligheterna efter ingånget homoäktenskap inför staten? Anmälarna kommer inte att göra någon skillnad mellan kyrkan och Stadshotellet! Det handlar om att våga stå för sin tro, om man är präst eller pastor! Men hur motiverar då Hedin sitt utspel om att avskaffa den religiösa vigselrätten?
"Vi kommer då att få en situation där de präster och pastorer som inte anses kunna viga samkönade par hängs ut i medierna för att de har en mer traditionell syn på äktenskapet. "
"Även om pingströrelsen nu öppnar för en gemensam civilrättslig hantering av äktenskapet, följt av frivillig uppföljning i t ex kyrkor och samfund, är det min övertygelse att äktenskapet är inrättat för en man och en kvinna."
"För mig som pastor ger ceremonins inledande fas, formuleringarna som betonar att äktenskapet är av Gud instiftat, vigseln dess fulla och egentliga innebörd. Gud handlar genom vigselgudstjänstens liturgi ."
Tänk vad tiden går ändå! Har det gått ens 50 år sedan pingströrelsens grundare Levi Pethrus gick upp till DN:s enväldige chefredaktör Herberet Tingsten och bad att få bli "uthängd" i media och kölhalad av Hedenius? Den gången var det Tingsten, den kristna kyrkans värsta fiende, som fegade ut! (Se inlägget "Tingsten nobbade Levi Pethrus"!)
Tingsten nobbade Levi Pethrus
Tingsten - samhällsomstörtaren som slutade som reaktionär kapitalistakej, som bestämde vilka åsikter som var tillåtna..I TV-programmet Existens 23/9 avslöjades att pingströrelsens grundare Levi Pethrus startade tidningen Dagen, sedan Dagens Nyheters chefredaktör Herbert Tingsten, refucerat en artikel av Levi P.
Mitt utpekande av DN och dess chefredaktörer Herbert Tingsten för åsiktsdiktatur , och mitt påstående att Ingemar Hedenius var en intellktuell nolla som haussades upp av Tingsten, har föranlett en ilsken kommentar. (Se inlägget "Och far min kunde ingenting...") I själva verket hade inte bara kristenheten, utan även socialdemokratin problem med den borgerliga hegemonin och tidningsbranschens och DN:s dominerande ställning som opinionsbildare. Detta är välkänt för alla som läst svensk politisk historia.
Tingsten är känd för sin tes om "ideologiernas död" och läran om demokratins som "överideologi", varmed han menade att alla riksdagspartier har ställt försvaret av demokratin över sina egna ideologier och partiprogram. Det är i och för sig riktigt, men Tingsten själv var långt ifrån någon sann demokrat.
"Det var Herbert Tingsten som ordnade uppmärksamheten kring (Hedenius' bok) "Tro och vetande";, hävdar Hedenius själv i en intervju 1975. Det är sant. Utan Tingsten hade det knappast gått. Dagens Nyheters enväldige chefredaktör hade just under våren 1949 satt igång sin egen kampanj mot kyrka och kristendom. /- - - / Hedenius bok förs in i debatten med en stort uppslagen recension av chefredaktör Tingsten själv. I recensionen öser han beröm över Hedenius kristendomskritik och prisar dennes stora begåvning. / - - - / Sedan bjöds biskopar och teologiprofessorer in till debatt. Hedenius gavs tillfälle att avfärda den ena efter den andra med hela den arsenal av retoriska knep han behärskade. Det var med andra ord riggat för en rejäl batalj."
Så skrev Johan Lundborg i Svd 2002-09-29 http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_66532.svd . Levi Pethrus var självfallet inte inbjuden. Pingströrelsen hade då ett tydligt anti-intgellektuellt drag, som Hedenius skulle haft svårt att avfärda med sin kvasivetenskapliga retorik.
Vad Hedenius inte visste, när han skrev sin epokgörande bok 1949, var att vetenskapen inom några decennier skulle överge de flesta ståndpunkter som var aktuella 1949. Hedenius naiva vetenskapstro, att ersätta kristendomens eviga sanningar med "vetenskapens nuvarande ståndpunkt" skulle snart bli passé. Inför en ny generation ateister var Hedenius enbart ett åtlöje. Sedan dess har ytterligare några generationer ateister (och troende) passerat, och Hedenius hyllas som det stora geniet, som fick kyrkan på fall, av förbundet Humanisterna. Har de läst hans böcker? Utan Tingstens stränga åsiktsdiktatur, utan hans snäva val av vilka som fick vara med i debatten och vilka artiklar som fick publiceras, hade det aldrig lyckats.
Till slut föll Tingsten själv. Hans tes om "ideologiernas död" väntade på att bli motsagd - och blev mot sagd av "Maos lilla röda". Den förre samhällsomstörtaren Herbert Tingstgen, som gått till storms mot både monarkin och kyrkan, slutade som sinnebilden av reaktionär kapitalistlakej som hotar yttrandefriheten. Efter Tingstens fall, förvandlades DN till partiorgan för det kinesiska kommunistpartiet under kultrurrevolutionen! Men DN hade ju på sätt och vis genomfört en kulturrevolution i Sverige.
Sverige är ett litet land, med stora svängningar på börsen och starka åsiktgmonopol, som bara tillåter en åsikt i taget. Tills läsarna tröttnat. När det vänder, vänder det rejält. Därför är mina motton för denna blogg två:
Gårdagens sanningar är dagens lögner - dagens sanningar är morgondagens lögner.
Alla äldre har varit yngre - inga yngre har varit äldre.
Man måste ha varit med ett tag för att upptäcka hur de s. k. sanningarna avlöser varandra.
Claphaminstitutet
"Många förknippar kristendomen med konservativa högerkrafter. När man säger att man är kristen tänker många att man är en sån där som inte gillar kvinnliga präster, att man är emot aborter och att man absolut inte gillar homosexuella. Själv är jag kristen och vänster och det är jag inte ensam om. I Broderskapsrörelsen, Sveriges kristna socialdemokrater, där jag arbetar, är vi 3200 medlemmar som anser att man inte behöver vara konservativ och höger bara för att man är kristen. Istället anser vi att det är det kristna kärleksbudskapet som är en av de viktigaste delarna av vår religion, kärleken till alla våra medmänniskor. Vi anser också att religion kan användas som en radikal kraft för att förändra världen och skapa ett bättre samhälle. Just nu skriver vi på ett manifest för den kristna vänstern..."
Så skriver socialdemokraten Daniel Carlstedt på sin blogg. Jag reagerade mot att vissa teolologiska åsikter stämpas som "höger". Sedan läste jag utkastet till manifestet. Där utpekas Claphaminstitutet som exempel på "kristen höger". Katoliken Bengt Malmgren är en av grundarna till institutet. Han vill inte bli inföst i någon högerfålla, ocjh frågar kategoriskt om världens alla katoliker är "höger". Men om man läser artiklar, som publicerats hittills av Claphamninstitutet, finner man följande:
"I början på året startade den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet. På den politiska skalan placerar man sig som center-höger. /---/ Nya frontlinjer ritas upp inom svensk politik när den kristna borgerligheten mobiliserar och startar tankesmedja på samma gång som den kristna vänstern samlas till motangrepp."
Nog ger väl detta associationer åt högerhållet?
Den kristdemokratiska politikerna Josef Bengtsson har skrivit att kristet samhällsengagemang känns igen på en blandning av höger- och vänsterståndpunkter, och kritiserar Claphamnistitutet för en rädsla att framstå som socialistiskt - utan motsvarande rädsla för att framstå som borgerligt. Varpå Claphaminstitutet självt har placerat sig som höger på den politiska skalan.
En politisk profil utmejslas inte bara av vad som sägs, utan även av vad som inte sägs: "...kan man se högerns syn på moralfrågor, det blir abort, homosexualitet och andra privatmoraliska frågor. Där har vänstern en bredare syn", menar socialdemokraten Peter Weiderud. Hans uttalande kan förstås uppfattas så att man har en "bredare" syn på de privatmoraliska frågorna, t.ex. att man vill ha en "bredare" syn på äktenskapet än man - kvinna. Men med en bredare syn på moralfrågor, kan också förstås så att vänstern vill bredda moralfrågorna till att också handla om rättvisefrågorna.
Här har alltså Claphaminstitutet valt att inte framstå som "socialistiskt", utan definierar sig självt som "den kristna borgerligheten". Varigenom traditionella kristna värderingar i de privatmoraliska frågorna kommer att framstå som exklusivt höger.
Claphamninstitutets omsorg om alliansregeringen, att den inte ska spricka på äktenskapsfrågan, framstår som något märklig, om det inte är ren högerpolitik som man bedriver under något slags kristen täckmantel. Det kan väl inte vara ett allkristet intresse att rädda en viss regering och regeringschef? Och slutligen: Om man nu menar allvar med att ställa de kristna värdena i centrum för samhällsbygget, varför dra upp en ny frontlinje mot det mest sannolika regeringspartiet efter nästa val?
Claphaminstitutet försöker alltså att göra kristendomen och kyrkan till ett slagfält för politiska drabbningar. Jag menar då att det är fel av "den kristna vänstern" att rycka in i kyrkan i full rustning, utan i stället ska man plocka ut claphamisterna ur kyrkan och ställa dem i den politiska skamvrån. Kyrkan ska vara en plats för gemensam tro mellan de politiska drabbningarna utanför kyrkan. För det är, som Leo skriver, att man kan arbeta för olika politiska lösningar utifrån en kristen tro.
Claphamninstitutet verkar närmast vara en personlig plattform för förre kd-riksdagsmannen Tuve Skånberg, som har ställts ut i kylan av ateisterna i kd-toppen, att göra come-back i partiet. Dessutom är institutet ett forum för akademisk titelsjuka. Med "den kristna borgerligheten" menas tydligen inte bara borgerlig partitillhärighet utan även borgerlig socialgruppstillhörighet. Arbetare göre sig ej besvär! Nej, ställ claphamisterna i skamvrån!
Religion och politik
Ett sätt att beskriva en religions särdrag är att jämföra med en annan religion. Islam utbreddes med svärdet. Så snart profeten Muhammed hade grundat den första muslimska församlingen, startade förföljelserna av muslimerna, som framgångsrikt försvarade sig. Genom skickliga allianser med olika klaner och militära segrar enades först Arabiska halvön till ett rike, varefter islam spreds över världen. Kristendomen grundades i ett litet land, som var ockuperat av en stormakt med överlägsna militära resurser. Kristendomen växte som en undergroundrörelse i denna stormakt, och de kristna utsattes för svåra förföljelser under nästan 300 år. Under de allra första åren skyddades de kristna dock av den romerska rättvisan mot de förföljande fariséerna.
Således kom kristendomen och islam att från början utveckla olika traditioner beträffande förhållandet mellan religionen och politiken. När kristendomen under 300-talet började expandera utanför det romerska rikets gränser i Europa, in i de germanska områdena, mötte kristendomen en ny syn på förhållandete mellan religion och politik. Germanerna förefaller från början ha varit boskapsskötande nomadfolk, där den sociala organisationen byggde på ätten eller klanen, under ledning av det hedniska prästerskapet.
Dessa hedniska präster hade från början nästan enbart religiösa uppgifter. Men i takt med att den samhälleliga organisationen utvecklades fick de alltmer nya uppgifter - som vi idag skulle kalla politiska. När germanfolken övergick till att bli bofasta jordbrukare, visade sig hednareligionen otillräcklig som "förklaringsmodell" för den nya tillvaron. Det var i många fall hednaprästerna, som blivit ett politiskt ledarskap, som enligt gammal tradition att bestämma i religiösa angelägenheter, tog besluten om religionsbytet.
Således uppstod redan vid medeltidens början det embryo till statskyrkosystem, som skulle få sin fulla utveckling under reformationen i Nordeuropa. Om reformationen i Sverige: Se mina kyrkohistoriska inlägg på denna blogg! Efter det antika romarrikets kollaps hade den fortfarande enhetliga kristna kyrkan utvecklats till ett veritabelt kyrkoimperium, med påven som ledare. Hårda strider utkämpades mellan påvedömet och framför allt den franska monarkin om makten över kyrkan.
Det österrikiska kejsardömet stod i allmänhet på kyrkans sida. Kyrkan tog ställning för vissa stater mot andra stater. Danmark mot Sverige! Sverige var mot slutet av medeltiden ett mycket ålderdomligt ättesamhälle, där olika "krigsherrar" kämpade om makten, när man inte enades mot den gemensamma fienden Danmark. Genom att män ur de förnämsta ätterna utsågs till biskopar, drogs kyrkan in i striderna. Kyrkan hade dessutom egna militära anläggningar, borgar, och biskoparna red omkring i sina stift med följen på ett par hundra beväpnade män.
Sedan Gustav Trolle blivit ärkebiskop utbröt fullt krig mellan kyrkan och staten. Ärkebiskopens borg Almare-Stäket stormade och förstördes, ärkebiskopen avsattes, påven ingrep med interdikt * mot Sverige, i skydd av interdiktet rycktre danske kungen Kristian Tyrann in i Sverige med Europas bästa legoknektar, den svenska högadeln, dåtidens politiska elit, höggs ner på Stortorget i Stockholm sedan ärkebiskop Trolle läst upp anklagelserna. Men Kristian kallades tillbaka till Köpenhamn av sina hollänska finansiärer, som tvivlade på Kristians betalningsförmåga efter våldsdåden** i Sverige. Och under ledning av Gustav Vasa startade ännu ett uppror...
Kristenhetens komplicerade och mångskiftande förhållande till statsmakten har givit upphov till avancerade läror om förhållandet mellan stat och religion. Eftersom dessa läror utgår från Bibeln och har utvecklats av kyrkofäderna är de en del av den kristna religionen. Den kristna "politiska filosofin" är särskilt väl utvecklad inom Katolska kyrkan, bereonde på att Katolska kyrkan, bortsett från den mellanitalienska Kyrkostaten, alltid har varit fristående från staten. Eftersom kyrkan har skiljts (relativt) från staten även i Sverige, behövs en "ny" filosofi för förhållandet mellan kyrkan och staten, mellan religionen och politiken, även i Sverige.
Frågan aktualiseras i särskilt hög grad av diskussionerna om "gränslandet" mellan religion och politik inom det Socialdemokratiska partiet. Jag har tänkt att diskutera viktiga frågeställningar och principer i ett kommande inlägg.
________
*) Interdikt är bannlysning av ett helt land., som därmed ställs utan kyrkans skydd mot alla förstörelsekrafter, andliga såväl som världsliga. Djävulen får härja fritt. Fientliga stater får göra vad de vill.
**) Stockholms blodbad var inte Kristians enda våldsdåd i Sverige. Osäkra uppgifter tyder på att uppemot 600 personer föll offer för den danske kungens mordorgie i Sverige. Två biskopar tillhörde dem som avrättades på ärkebiskopens anstiften. Hur illa Sveriges rimliga begäran, att Gustav Trolle skulle ersättas som ärkebiskop med den påvliga nuntien Johannes Magnus, behandlades av påven Clemens VII, är beskrivet i flera inlägg på denna blogg (Klicka på kategorin "Kyrkohistoria" i spalten till höger!).
Religionsfriheten enligt lagen
Svenska kyrkan är i ett en särskild lag lagreglerat trossamfund, och alltså inte att jämföra med en förening vilken som helst.
Som grundlag i Sverige gäller numera inte bara Sveriges grundlag, utan även Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Efter EU-inträdet är Europakonventgionen överordnad den svenska grundlagen. Dessutom är lagar överordnade alla andra bestämmelser. En viktig skillnad mellan grundlagen och Europakonvenventionen, är att grundlagen gäller offentlig verksamhet, medan Europakonventionen ger staten en skyldighet att genom lagstiftning upprätthålla rättigheterna öven i den privata sektorn.
Följande laghierarki gäller alltså beträffande religionsfriheten: Bestämmelserna om religionsfrihet i Europakonventionen, bestämmelserna om religionsfrihet i Sveriges grundlag, bestämmelser, som eventuellt är mot religionsfriheten, i Jämställdhetslagen. Svenska kyrkans Kyrkoordning.
Det totala prästvigningsstoppet för kvinnoprästmotståndare anser jag strider mot både Europakonventionen och Sveriges grundlag. Om Svenska kyrkan ska fortsätta med detta, bör man lämna tillbaka all egendom som man fick från de kyrkliga kommunerna, när de avskaffades, och bli en frikyrka som alla andra, som börjar från noll.
Jag menar alltså att Svenska kyrkans speciella ställning, som ett av staten särskilt reglerat och gynnat trossamfund, medför en speciell skyldighet för Svenska kyrkan att respektera religionsfriheten - för båda sidor i kvinnoprästkonflikten.
Min ståndpunkt har under flera år varit att skilja prästvigningen från anställningsavtalet. Det betyder inte att alla som vill ska prästvigas. Antal prästvigningar i varje stift ska avgöras av behovet av präster i det stiftet, men prästerna ska vara fler än antalet fasta tjänster. Behovet av "fritidspräster", som får sin huvudsakliga försörjning genom annat arbete, kommer att öka, genom gudstjänstlivets koncentration till storhelger och vissa tider på året. Jag menar då att kvinnoprästmotståndarna huvudsakligen ska tjänstgöra som "fritidspräster", när det inte behöver bli några konflikter. Eftersom församlingarna numera anställer präster, ska en församling dock ha rätt att anställa en kvinnoprästmotståndasre om den så vill. Kyrkokommunidén innebär, om den genomförs, att ingen behörig präst eller pastor får nekas tillträde till en viss kyrka. Jag anser att huvudprincipen ska vara - oavsett vem som har rätt teologiskt - ska vara att den, som inte kan samarbeta med någon annan ,ska stiga åt sidan. MEN INTE UTESTÄNGAS HELT! En kvinnlig präst ska alltså inte mot sin vilja tvingas stigas åt sidan för en kvinnoprästmotståndare. Men kvinnor, som inte ens kan acceptera kvinnoprästmotståndarnas existens, bör nog välja ett annat yrke än präst. Det som man personligen inte besväras av, får man tåla!
Kära Karin Långström-Vinge! Vi som inte är folkpartister får ju stå ut med att du är det.
Vapenhus - varför kritisera någons personliga val?
För att inte gudstjänsten skulle störas av vapenskrammel, finns i våra kyrkor fortfarande ett rum, som kallas vapenhuset. Partistridernas ska man lämna i vapenhuset. Jesus är Herre över både moderater och socialdemokrater, nämligen.
Att förre vänsterprofilen Göran Skytte numera är kristen, borgerlig konservativ och LO-fientlig, skulle jag inte ha kommenterat om han inte gjort sin religiösa omvändelse till en offentlig angelägenhet. Härigenom exponeras alla, som har en traditionell, bekännelsetrogen kristen tro, för angrepp för att vara "högerkristna". Svaret på detta blir att personer, som står till vänster poliktiskt, uppfinner en ny "vänsterkristendom". - som för övrigt till stora delar är ett hopplock av gammal unden övre medelklassradikalism. Inget som vanliga "underklasskristna" känner igen, de som idag är de mest utskällda som "kristen höger". Och då störs den gemensamma gudstjänsten av vapenskrammel inne i kyrksalen.
Göran Skytte har en poäng i att högern har kidnappat begreppet vänster, och för den delen också i att HBT-rörelsen har förvandlats från underground till etablissemang. Årets PRIDE-festival var ett paradexempel på hur kapitalet exploaterar. Ett annat exempel är porrblaskan Aftonbladet, som i går skrev på sina löpsedlar: "Källarbarnen tvingades se på när mamma födde. Aftonbladet ägs numera, liksom Svenska Dagbladet, av den kapitalistiska Skipstedt-koncernen.
Prästen Helle Klein skrviver ledare i Aftonbladet, där hon försöker bevisa att Martin Luther grundade Socialdemokratiska partiet. Och Göran Skytte skriver krönikor i Svenska Dagbladet, där han borgerlgt-konservativt förfasar sig över det som numera är "vänster". Båda tjänar de kapitalismen.
Nere i Småland sitter fabrikör Svensson och är arg på LO, som hotat sätta hans företag i blockad, och finner tröst i Skyttes utfall mot LO. En bättre tröst vore ju om han kunde fira gudstjänst tillsammans med sina anställda utan vapenskrammel i kyrkan. Som den gamle högerledaren Arvid Lindman sa: Ett handslag människor emellan över barrikaden. Striden må fortsätta utanför kyrkan, men i kyrkan är vi alla Guds barn.
Gudrun stormar mot religionsfriheten
Förra vänsterpartiledaren Gudrun Schyman skriver att det är inget att fira, Svenska kyrkan har förtryckt kvinnor i 50 år, delvis med lagrens hjälp. Jaså, bara i 50 år? Som partiledare försökte hon locka kristna till vänsterpartiet, vilket slutade med att en kyrkoherde i norra Sverige, som kandiderade till riksdagen ströks från partiets valsedlar. Han hade fått frågan om vad som gäller, partiprogrammet eller Bibeln, och hade svarat att i kyrkan är det Bibelns om gäller. Han ersattes som kandidat till riksdagen, av en kvinnlig kyrkorådsledamot, som gav samma svar på samma fråga. Så hon ströks också. Gudrun har därmed visat vem, som förtrycker kristna kvinnor!
Har alla kvinnliga präster under de gångna åren verkligen varit diskriminerade, för att de har varit kvinnor. Eller har de motarbetats av någon annan orsak? Både ja och nej! Strax efter mitten av 1900-talet fanns ingen verklig jämställdhet på arbetsmarknaden. Få kvinnor nådde de hösta befattningarna. Den manliga dominansen inom en mängd yrken, som formellt var öppna för kvinnor, var total eller nästan total. Svenska kyrkan var inte värre än andra. Men det är klart att när pionjärerna bland kvinnliga präster intervjuas, så svarar de att de var diskriminerade, jämfört med nutida förhållanden.
Man kan undra varför de blev präster, om det var så eländigt. Det visste de ju om. Och är det inte värt att fira att det har gått framåt, om man nu verkligen tror att kvinnor kan vara präster, som tjänar en verklig Gud och inte något fantasifoster? Man kan undra om Gudrun Schyman har den minsta respekt för några präster, eller andras kristna, över huvud taget. Jämställt är det kanske när alla förtrycks lika?
Att Svenska kyrkan diskriminerade de kvinnliga prästerna med stöd av lagen är alldeles sant. Att så skulle ske var politikerna fullt medvetna om. Jämställdheten var ju inte riktigt uppfunnen, utan det handlade mer om den s.k. emancipationen, att göra erövringar. Alla yrken utom officer, polis och präst hade formellt öppnats för kvinnor. Alltså måste dessa sista helmanliga bastioner erövras.
Den lutherska statskyrkoidén hade tillkommit i en värld, där alla länder styrdes av enväldiga kungar. Och nu skulle kungen, i stället för påven, bli kyrkans överhuvud, åtminstone formellt. För den verkliga makten över kyrkan skulle ligga hos kungens själasörjare, som i likhet med andra präster var en statlig tjänsteman. För att prästerna verkligen skulle lyda vår Herre, när de gav kungen råd, stadgade 1809 års grundlag att konungen inte fick betvinga någon statstjänstemans samvete. Och detta gällde givetvis även kvinnors tillträde till prästämbetet. 1809 års grundlag gällde fortfarande, och gav kvinnoprästmotståndarna grundlags skydd.
Kanske Gudrun föredrar Stalins behandling av sina rådgivare? Kanske bäst att påminna om att Kristus - inte staten, konungen eller partiet - är kyrkans Herre. Kanske bäst att påminna om att religionsfriheten är inskriven även i vår nuvarande grundlag. Jag håller tummarna för att den nuvarande vänsterpartiledaren, prästsonen Lars Ohly, respekterer religionsfriheten bättre än sin företrädare. I så fall har vi något att fira!
Schyman tycker att Svenska kyrkan är viktig för normbildningen i samhället. Jag förstår. Det är de kvinnliga prästernas uppgift. De manliga ska sköta religionen.
