Där gick han.
Men huvudet sitter fortfarande på plats. Allting har gått på tok för stackars Tolgfors. Besparingarna har lett till fördyringar. Och det går trögt med soldatrekryteringen till den nya yrkesarmén. Jag kan här visa en bild på den nya försvarsministern, i rekryteringstagen. Med sänkta ingångslöner kommer ju fler att vilja bli yrkessoldater."Mellin: Huvuden kommer att rulla".
Detta stod på Aftonbladets löpsedel i går. Jag har kollat artikeln på nätet, och konstaterar att påståendet på löpsedeln har täckning i texten. Uttrycket "huvuden kommer att rulla" härrör från ståndrätter där oskyldiga avrättades i masstal. Naturligtvis handlar det om Tolgfors-affären. Men det spelar ingen roll.
För övrigt står det inte vilka huvuden som kommer att rulla. Det kan vara både vännners och fienders huvuden.
Vem som avkunnar och verkställer dödsdomarna? Det gör förstås Aftonbladets nyhetschef Lena Mellin. Naturligtvis är det bara verbalt. Men som någon skrev på sin blogg, så kan den typen av verbala mord göra lika stor skada som verkliga mord. Används av den mer förfinade brottsligheten. Det är emellertid intressant vilka höga tankar Mellin har om sig själv och media.
Alla tror förstås att det är Tolgfors' huvud som ska rulla. Och kanske blir det så. Ståndrätter är inte nogräknade. Kanske ett led i Aftonbladets drive för att locka tillbaka de socialdemokratiska lösnummerköparna med nya blodiga skådespel, med den politiska motståndaren på schavotten, efter förföljelserna mot den förra s-ledaren.
Mellin skriver i sin spalt att dåvarande regering redan 2005 ingick ett avtal om att hjälpa Saudiarabien att bygga en vapenfabrik. Enligt Tolgfors själv har han bara medverkat till en förlängning av detta avtal, vilket skedde 2010. Enligt tidigare uppgifter har mer än så skett med vapenaffären efter regeringsskiftet 2006.
Mikael Odenberg, m, avgick hastigt som försvarsminister 2007 eftersom han var osams med Anders Borg, som stöddes av Reinfeldt, om det svenska försvarets framtid. Han ersattes av Tolgfors.
Det vore ju bra om vi fick ett sakligt klargörande av både vapenaffären och försvarspolitiken. Utan krav på eller förutsägelser om att huvuden kommer att rulla.
Aftonbladet är en tidning som jag tycker mycket illa om. Den värsta snasktidningen. Och jag kan inte annat än känna avsky för en person som uttrycker sig som nyhetschef Mellin gör. Och har gjort, gång på gång.
PS. "Mellin: Huvuden kommer att rulla" är en speciell form av journalistik, där journalisterna har gjort sig själva till huvudpersonerna i de händelser, som ska skildras av journalisterna. Fejkade nyheter.
För övrigt står det inte vilka huvuden som kommer att rulla. Det kan vara både vännners och fienders huvuden.
Vem som avkunnar och verkställer dödsdomarna? Det gör förstås Aftonbladets nyhetschef Lena Mellin. Naturligtvis är det bara verbalt. Men som någon skrev på sin blogg, så kan den typen av verbala mord göra lika stor skada som verkliga mord. Används av den mer förfinade brottsligheten. Det är emellertid intressant vilka höga tankar Mellin har om sig själv och media.
Alla tror förstås att det är Tolgfors' huvud som ska rulla. Och kanske blir det så. Ståndrätter är inte nogräknade. Kanske ett led i Aftonbladets drive för att locka tillbaka de socialdemokratiska lösnummerköparna med nya blodiga skådespel, med den politiska motståndaren på schavotten, efter förföljelserna mot den förra s-ledaren.
Mellin skriver i sin spalt att dåvarande regering redan 2005 ingick ett avtal om att hjälpa Saudiarabien att bygga en vapenfabrik. Enligt Tolgfors själv har han bara medverkat till en förlängning av detta avtal, vilket skedde 2010. Enligt tidigare uppgifter har mer än så skett med vapenaffären efter regeringsskiftet 2006.
Mikael Odenberg, m, avgick hastigt som försvarsminister 2007 eftersom han var osams med Anders Borg, som stöddes av Reinfeldt, om det svenska försvarets framtid. Han ersattes av Tolgfors.
Det vore ju bra om vi fick ett sakligt klargörande av både vapenaffären och försvarspolitiken. Utan krav på eller förutsägelser om att huvuden kommer att rulla.
Aftonbladet är en tidning som jag tycker mycket illa om. Den värsta snasktidningen. Och jag kan inte annat än känna avsky för en person som uttrycker sig som nyhetschef Mellin gör. Och har gjort, gång på gång.
PS. "Mellin: Huvuden kommer att rulla" är en speciell form av journalistik, där journalisterna har gjort sig själva till huvudpersonerna i de händelser, som ska skildras av journalisterna. Fejkade nyheter.
De kommunala bolagen bryter mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.
Artikel 25
1. Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa
och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster
samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes
död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller
hennes kontroll.
Artikel 7
Alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering
av något slag. Alla är berättigade till samma skydd mot alla former av diskriminering som
strider mot denna förklaring och mot varje anstiftan till sådan diskriminering.
Internationell konvention om ekonomiska sociala och kulturella rättigheter
1. Konventionsstaterna erkänner rätten för var och en till en tillfredsställande levnadsstandard
för sig och sin familj, däribland tillräckligt med mat och kläder, och en lämplig
bostad samt till ständigt förbättrade levnadsvillkor. Konventionsstaterna skall vidta lämpliga
åtgärder för att säkerställa att denna rätt förverkligas och erkänner att internationellt
samarbete på frivillig grund är av väsentlig betydelse i detta sammanhang.
Hur kan då politiska partier, som ständigt hänvisar till FN-deklarationen och internationella konventioner om mänskliga rättigheter, tillåta direktörerna i de kommunägda bostadsbolagen att bryta mot och anstifta brott mot denna deklaration och denna konvention? Även anstiftan är förbjudet. Det borde alltså räcka med att en VD för ett kommunalt bostadsbolag föreslår diskriminering av personer med svag ekonomi, för att han själv ska fråntas både anställning och inkomst.
Syftet?
Om någon undrar, så startade denna blogg som en rent kyrklig och teologisk blogg. Om någon undrar, så går det att förena traditionell kristen tro med en marxistisk samhällssyn. Förutsatt förstås att man inte är renlärig marxist, för den renläriga marxismens är ju ateistisk.
Intresset för bostadsfrågan, det faktum att de kommunala bostadsbolagen går i bräschen för diskriminering av fattiga bostadssökande, har alltför länge varit en icke-fråga. Men börjar nu tilldra sig ökat intresse, vilket bl.a. visat sig i de stigande besökstalen på den blogg under de senaste timmarna.
Jag vill därför tipsa om ytterligare ett inlägg om bostadsfrågan på denna blogg:
http://larsflemstroms.blogg.se/2012/january/bostadsanvisningslagen.html
Intresset för bostadsfrågan, det faktum att de kommunala bostadsbolagen går i bräschen för diskriminering av fattiga bostadssökande, har alltför länge varit en icke-fråga. Men börjar nu tilldra sig ökat intresse, vilket bl.a. visat sig i de stigande besökstalen på den blogg under de senaste timmarna.
Jag vill därför tipsa om ytterligare ett inlägg om bostadsfrågan på denna blogg:
http://larsflemstroms.blogg.se/2012/january/bostadsanvisningslagen.html
Som om bolagen vore direktörernas privategendom
"Jag studerade MKBs årsredovisning häromdagen och fann till min förvåning att VD Sonny Modigh använder sin VD-kolumn till att propagera för en mer marknadsliberal syn på hyressättning."
Den som har skrivit den citerade meningen är socialdemokratisk kommunalpolitiker i Malmö. MKB är det kommunägda bostadsbolaget i Malmö. Direktören vill tydligen inte rätta sig efter direktiv från ägaren, Malmö kommun. Att någon politiker reagerar mot direktörernas stöldfasoner (varmed jag menar att direktörerna agerar som om de kommunägda bolagen vore deras privata) är ytterst sällsynt. Politikerna i de kommunala bolagens styrelser uppför sig som hjärnlösa nickedockor, som sväljer allt som direktörerna säger. Nu har en s-politiker (som dock inte sitter i bolagets styrelse) äntligen reagerat:
http://rodaberget.wordpress.com/2012/03/25/mkbs-vd-i-otakt-med-sin-ordforande/#comments
Detta är en mycket intressant puzzelbit i den granskning av de allmänfarliga bostadsbolagen, som jag gjorde dels för 10 år sedan, och dels under det senaste året. Ja, jag kallar dem för allmänfarliga, eftersom de politiskt valda nickedockorna i bolagens styrelser sträcker på sig och tar åt sig äran av att det går så "bra". Beviset för att politikerstyrdka företag kan generera lika stora vinster som privaägda. Vad ska man ha den kunskapen till?
Men detta förklarar alltså den allt värre diskrimineringen av bostadssökande med svag ekonomi. Det handlar inte om personer, som inte har tillräckliga inkomster för att betala den aktuella hyran för den sökta bostaden. Det handlar inte heller om missbrukare eller kriminella, utan om personer som har låga inkomster. Det är med en utstuderad grymhet, som direktörerna i de allmänfarliga bostadsbolagen ställer fattiga människor utan egen bostad.
Hur asocialt och gnidigt dessa direktörer resonerar, kan du läsa här:
"Ett "sätt kan vara att de allmännyttiga företagen skaffar sig hyresnivåer som täcker en större risk i beståndet. Hade vi marginaler att klara större hyresförluster så kanske vi kunde våga ta in fler personer med låga inkomster eller med betalningsanmärkningar, men det kräver en acceptans från ägare, hyresgästförening och bostadsbolag för att genomföra."
http://botkyrkabyggen.blogspot.se/2012/02/social-housing-eller.html
Naturligtvis händer det att folk inte betalar hyran i tid, och i värsta fall inte betalar den alls. Och mest sannolikt handlar det då om personer i de nedre inkomstskikten. Man att på den grunden vägra andra, med liknande ekonomiska omstädigheter, rätten att få en bostad, tycker jag tyder på en rent asocial mentalitet hos dessa direktörer. Och i utlandet kan man ju, som han själv skriver, inte alls förstå att det är de kommunala bostadsbolagen, som agerar så.
I all affärsverksamhet får man ta vissa ekonomiska risker. Det måste tas med i kalkylen. Butiksägare döms för olaga diskriminering, om personer som tillhör en etnisk minoritet inte får handla i butiken, för att man misstänker att de stjäl. Naturligtvis måste samma attityder hos hyresvärdar kriminaliseras, oavsett om det är ett kommunalt eller privat bostadsbolag. Har man problem med att säkra hyresbetalningnarna får man lösa det lagstiftningsvägen, såsom förtur för hyresskulder hos kronofogden.
Men inlägget på den andra bloggen ger en förklaring till att detta förekommer. Ska man börja med marknadsmässiga hyror, så¨blir det svårt med fattiga hyresgäster. Därför ska de sova på gatan, så att direktörerna får som de vill. Att det vid sidan av de allmänfarliga bostadsbolagen, ska bildas särskilda kommunala bostadsbolag, s.k social housing, för de fattigaste är skamligt. Det är dags för politikerna i de allmänfarliga bostadsbolagen att bekänna färg, och se till att dessa bolag omvandlas från allmänfarliga till allmännyttiga.
Genom att dessa bolag äger en så stor del av hyreshusbeståndet minskar chanserna för personer med svag ekonomi att få hyra av privata hyresvärdar. Det är en skam, och en pinsamhet för socialdemokratin, att just de bolag som en gång i tiden grundades för att fattiga människor, som inte kunde hyra privat, skulle få bostäder, nu leder kampen för att göra just fattigfolket bostadslösa.
Det är väl inte konstigt att bolagens direktörer känner sig säkra på att S delar deras vurm för att bära sig åt som värsta sortens rövarkapitalister, när socialdemokratiska kommunalråd skryter med sina "välskötta" kommunala bolag. Om nu de ägardirektiv som denna Modigh har fått, säger något helt annat, så borde han väl få sparken – och så även tjommen som är VD i Botkyrkabyggen. Detta verkar ju vara en samordnad drive över hela landet.
"Då kan vi lika gärna anamma den Holländska modellen där en viss andel av lägenheterna ligger i ett social housing bolag och resten av lägenheterna ligger i ett rent kommersiellt bolag." Klartext från Botkyrkabyggens VD. Ett särskilt bolag för "social housing", medan det bolag som han själv är VD för, ska vara ett rent kommersiellt bolag.
Det är väl dags att få upp ögonen för att det finns en direktörsjunta i de kommunala bostadsbolagen, som helt enkelt håller på och stjäl dessa bolag och håller på att göra om dem till rent kommersiella bolag, mitt framför näsorna på politikerna i bolagens styrelser.
Miljöbilsbedrägeriet - rena rama rånet
Jag skulle vilja fråga miljöminister Lena Ek, c, och företrädaren Andreas Carlgren, c, om de försöker tvinga fram en skrotning av alla Saab-bilar av 2006 års modell. Hur stor är skrotpremien? Det här ska en begagnad bil-köpare tänka igenom:
Detta är ju direkt svinaktigt mot fattigpensionärer, som har tagit av sina sparpengar 2006 för att köpa en ny bil, som skulle bli den sista bilen i deras liv. Det är också svinaktigt mot fattiga barnfamiljer, som har köpt en begagnad bil på avbetalning och fått ta vad som funnits på begagnat marknaden.
Så illa som näringsminister Annie Lööf, c, och hennes företrädare Maud Olofsson, c, har skött Saab-krisen, så är det nu svårt att få tag i reservdelar. Vad är syftet: Att stimulera nybilsförsälningen genom att tvinga fram en förtida skrotning av "miljöbilarna"?
Är det inte dags att räkna ut den totala miljönotan för både bilar och vindkraft, d.v.s att räkna med energiåtgång och utsläpp även för tillverkning och skrotning samt (för vindkraften) transport, uppförande, rivning och borttransport? En bil borde väl ha en viss livslängd? Energiåtgång för tillverkningen och utsläppen från bilfabriken per körd mil, borde ju bli lägre, ju fler mil bilen rullar.
Om nu miljömupparna i Centerpartiet vill ha en förtida skrotning av bilparken för att öka nybilsförsälningebn (och rädda jobben i bilindustrin), så är ju hanteringen av biliudustrikrisen under all kritik.
Samma dag som bilidustrins kris offentlggjordes, 8 oktobeer 2008, så offentliggjordes samarbetet mellan s och mp, med följd att väljarstödet för s rasade med 6 procentenheter under en enda månad, och sedan med ytterligare drygt 6 procentenheter, sedan även v tagits med i samarbetet.
Hur beräknas den koldioxidbaserade fordonsskatten?
Skatten består av två delar:
- ett grundbelopp på 360 kronor/år
- en koldioxidkomponent på 20 kronor/gram koldioxidutsläpp över 120 gram per kilometer. För bilar som kan drivas med alternativa drivmedel är komponenten 10 kronor/gram.
Exempel 1 – Bensindrivet fordon
En bensindriven Saab 9-5 med fordonsår 2006 släpper ut 218 gram koldioxid per kilometer. Skatten blir då 2 320 kronor enligt beräkningen:
|
Grundbelopp |
360 kr |
|
Koldioxidkomponent |
1960 kr |
|
Summa |
2 320 kr |
|
Grundbelopp |
360 kr |
Detta är ju direkt svinaktigt mot fattigpensionärer, som har tagit av sina sparpengar 2006 för att köpa en ny bil, som skulle bli den sista bilen i deras liv. Det är också svinaktigt mot fattiga barnfamiljer, som har köpt en begagnad bil på avbetalning och fått ta vad som funnits på begagnat marknaden.
Så illa som näringsminister Annie Lööf, c, och hennes företrädare Maud Olofsson, c, har skött Saab-krisen, så är det nu svårt att få tag i reservdelar. Vad är syftet: Att stimulera nybilsförsälningen genom att tvinga fram en förtida skrotning av "miljöbilarna"?
Är det inte dags att räkna ut den totala miljönotan för både bilar och vindkraft, d.v.s att räkna med energiåtgång och utsläpp även för tillverkning och skrotning samt (för vindkraften) transport, uppförande, rivning och borttransport? En bil borde väl ha en viss livslängd? Energiåtgång för tillverkningen och utsläppen från bilfabriken per körd mil, borde ju bli lägre, ju fler mil bilen rullar.
Om nu miljömupparna i Centerpartiet vill ha en förtida skrotning av bilparken för att öka nybilsförsälningebn (och rädda jobben i bilindustrin), så är ju hanteringen av biliudustrikrisen under all kritik.
Samma dag som bilidustrins kris offentlggjordes, 8 oktobeer 2008, så offentliggjordes samarbetet mellan s och mp, med följd att väljarstödet för s rasade med 6 procentenheter under en enda månad, och sedan med ytterligare drygt 6 procentenheter, sedan även v tagits med i samarbetet.
Bensinen har blivit billigare.
Eller skulle jag ha valt "Miljöbilsbluffen" som rubrik? Jag har uppskattat miljöpartiet för småskaligheten och närheten. Att ersätta långa resor och transporter med lokalsamhällen och närprodocerat. Men som detta lancerades när mp var nybildat, dogmatiskt, hade det inte en chans att fungera. Miljöpartisterna var rent pinsamt omedvetna om verkligheten. Apelsiner odlas inte Hälsingland. Järnvägstransporter har höga kostnader initialt, men låga undervägskostnader. Samma gäller energiförbrukningen. Järnvägen är ett transportmedel som överbryggar de långa avstånden, så att vi t.ex. kan importera billiga livsmedel utan att de blir dyrare än lokalproducerade. Men varför inte en mix: importerade apelsiner och närproducerade morötter?
På samma sätt en mix mellan stora och små företag. Sorskalig kärnkraft och småskalig ved ur den egna skogen (om man äger en sådan). Jobbet på promenadavstånd (eller lokalbussavstånd) och sommarnöjet en dagsresa bort, med tåg eller bil. Detta är en ideologi, som mp och den genomkommersialiserade miljörörelsen har svikit. Storskalig vindkraft förfular landskapet utan att ge säker tillgång till billig energi.
Kommer du ihåg när "miljöbilar" (vanliga bensinbilar) var skattebefriade under de fem första åren. Det skulle locka till nybilsköp. Nu är dessa bilar ute på begagnatmarknaden, och ägarna straffbeskattas om miljöbusar. Men den, som inte har råd att köpa en splitterny bil, har ju bara det som finns på begagnatmarknaden att välja mellan.
I ett TV-inslag häromkvällen berättades att nya bilar idag har så låg bränsleförbrukning, jämfört med de bilar som var nya för 5 år sedan, så att bensinkostnaden har sjunkit rejält för den som byter bil ofta, och alltså köper en ny bil vart 5:e år eller oftare. När ägaren till en "miljöbil", som har 5 år på nacken betalar 9.85 kr /mil för bensinen, betalar nybilsägaren 7.58 kr /mil.
Nybilsägaren betalar alltså lika mycket för bensinen per mil med dagens höga bensinpriser som om miljöbilsägaren hade betalat 11, 67 kr /lit för bensinen. (Hoppas jag räknat rätt!) Man kan alltså tala om en kraftig bensinkostnadssäkning för nybilsägaren.
Miljöbilsägaren står däremot där med sin långa näsa.
Men inte nog med detta. Fordonsskatterna har ändrats från viktklasser till utsläppsklasser, vilket gör att miljöbilsägarna får betala högre fordonsskatt.
Det handlar ju helt klart om en övervältring av miljönotan från de rika till de fattiga. Miljö- och klimattjafset används som en murbräcka mot solidariteten. Fattigpensionärernas mopedbränsle kostar nu mer än hälften av nybilsägarnas bensinkostnad.
"Personbilar som är av fordonsår 2006 eller senare samt personbilar som uppfyller kraven för miljöklass 2005, miljöklass el och miljöklass hybrid, beskattas utifrån hur mycket koldioxid (CO2) de släpper ut. Fordonsskatten beräknas på utsläppsvärdet vid blandad körning."
http://www.transportstyrelsen.se/sv/Vag/Fordon/Fordonsskatt/Hur-bestams-skattens-storlek/
Varför inte beräkna fordonsskatten på fordonsägarens inkomst i stället? Ju lägre inkomst, desto högre skatt! Kläm åt miljöbusarna! Och miljöbusar är ju alla som inte har tillräckligt hög inkomst för att köpa sig fria från alla miljöavgifterna.
Ska bli intressant att se vilka busslinjer på landsbygden som kommer att dras in när mp har förhandlat färdigt med s (eller c har förhandlat färdigt med m) om prissänkningar på de dyraste biljettpriserna i kollektivtrafiken i hopp om att nybilsägarna ska börja åka kollektivt.
Börjar inte alla dessa prismanipulationer, som inte har något socialt syfte, att likna rena sovjetkommunismen, där konsumentpriserna inte hade minsta samband med produktionskostnaderna?
Detta är följden av att vi har en genokommersialiserad miljörörelse.
Elcerifikaten på kärnkraften borde användas till att förbättra kärnkraftsäkerheten i stället för till subventioner till den olönsamma vindkraften!
På samma sätt en mix mellan stora och små företag. Sorskalig kärnkraft och småskalig ved ur den egna skogen (om man äger en sådan). Jobbet på promenadavstånd (eller lokalbussavstånd) och sommarnöjet en dagsresa bort, med tåg eller bil. Detta är en ideologi, som mp och den genomkommersialiserade miljörörelsen har svikit. Storskalig vindkraft förfular landskapet utan att ge säker tillgång till billig energi.
Kommer du ihåg när "miljöbilar" (vanliga bensinbilar) var skattebefriade under de fem första åren. Det skulle locka till nybilsköp. Nu är dessa bilar ute på begagnatmarknaden, och ägarna straffbeskattas om miljöbusar. Men den, som inte har råd att köpa en splitterny bil, har ju bara det som finns på begagnatmarknaden att välja mellan.
I ett TV-inslag häromkvällen berättades att nya bilar idag har så låg bränsleförbrukning, jämfört med de bilar som var nya för 5 år sedan, så att bensinkostnaden har sjunkit rejält för den som byter bil ofta, och alltså köper en ny bil vart 5:e år eller oftare. När ägaren till en "miljöbil", som har 5 år på nacken betalar 9.85 kr /mil för bensinen, betalar nybilsägaren 7.58 kr /mil.
Nybilsägaren betalar alltså lika mycket för bensinen per mil med dagens höga bensinpriser som om miljöbilsägaren hade betalat 11, 67 kr /lit för bensinen. (Hoppas jag räknat rätt!) Man kan alltså tala om en kraftig bensinkostnadssäkning för nybilsägaren.
Miljöbilsägaren står däremot där med sin långa näsa.
Men inte nog med detta. Fordonsskatterna har ändrats från viktklasser till utsläppsklasser, vilket gör att miljöbilsägarna får betala högre fordonsskatt.
Det handlar ju helt klart om en övervältring av miljönotan från de rika till de fattiga. Miljö- och klimattjafset används som en murbräcka mot solidariteten. Fattigpensionärernas mopedbränsle kostar nu mer än hälften av nybilsägarnas bensinkostnad.
"Personbilar som är av fordonsår 2006 eller senare samt personbilar som uppfyller kraven för miljöklass 2005, miljöklass el och miljöklass hybrid, beskattas utifrån hur mycket koldioxid (CO2) de släpper ut. Fordonsskatten beräknas på utsläppsvärdet vid blandad körning."
http://www.transportstyrelsen.se/sv/Vag/Fordon/Fordonsskatt/Hur-bestams-skattens-storlek/
Varför inte beräkna fordonsskatten på fordonsägarens inkomst i stället? Ju lägre inkomst, desto högre skatt! Kläm åt miljöbusarna! Och miljöbusar är ju alla som inte har tillräckligt hög inkomst för att köpa sig fria från alla miljöavgifterna.
Ska bli intressant att se vilka busslinjer på landsbygden som kommer att dras in när mp har förhandlat färdigt med s (eller c har förhandlat färdigt med m) om prissänkningar på de dyraste biljettpriserna i kollektivtrafiken i hopp om att nybilsägarna ska börja åka kollektivt.
Börjar inte alla dessa prismanipulationer, som inte har något socialt syfte, att likna rena sovjetkommunismen, där konsumentpriserna inte hade minsta samband med produktionskostnaderna?
Detta är följden av att vi har en genokommersialiserad miljörörelse.
Elcerifikaten på kärnkraften borde användas till att förbättra kärnkraftsäkerheten i stället för till subventioner till den olönsamma vindkraften!
Energisparbluffen
Det är skillnad mellan installerad effekt och tillgänglig effekt. Den installerade effekten är den el som kraftverket produceras, när det körs för fullt, Den tillgänglig effekten är den el som de facto KAN produceras när elen behövs. För kärnkraft- och vattenkraft, som körs kontinuerligt, är den tillgängliga effekten 90 %. För vattenkraft, som används som reglerkraft till annan kraftproduktion, är detn tillgängliga effekten 85 %. Vissa energiförluster uppstår nämligen vid infasning på nätet.
För vindkraften är tillgängligheten 6 % i Sverige och 2 % i Danmark. Skillnaden beror på att Sverige är ett mycket större land. Det är aldrig helt vindstilla i hela landet samtidigt. Detta innebär att det i Sverige behövs reglerkraft med en installerad effekt som motsvarar 94 % av vindkraftens installerade effekt.
Om vattenkraften i norra Sverige används som reglerkraft till vindkraften, så blir det stora överföringsförluster i ledningsnätet från Norrland, när det blåser i det sydsvenska elbristområdet. i själva verket fås en stor del av elen till konsumenter i det sydsvenska elbristområdet från Norrland. Så det blir överföringsförluster där också.
Att man inte har en pålitlig kraftkälla, som KAN produceras el när elen behövs, i det sydsvenska elbristområdet är ett enormt energislöseri.
Exakt hur stora överföringsförlusterna blir, känner jag inte till. Kanske motsvarande elproduktionen i en medelstor Norrlandsälv.
Ett sätt att minska överföringsförlusterna i ledningarna är att höja spänningen i ledningarna. Men med de extrema högspänningar, som det då är fråga om, bildas elektriska strålningsfält kring ledningarna. Dessa strålningsfält kan vara lika farliga för människor och djur som radioaktiva utsläpp.
Säg den teknik som inte är farlig vid storskalig användning! Antingen erkänner man problemen (vilket jag tycker att jag har gjort i mina inlägg om Fukushima) och försöker lösa problem. Eller också förnekar man problemen, som vindkraftförespråkarna gör.
Ett sätt att komma ifrån de långa överföringsledningarna vore förvisso att installera överkapacitet i vindkraftverken, och spara överskottet i pumpkraftverk i sluttningarna från det småländska höglandet. Men även detta leder till energislöseri. Vid varje energiomvandling förloras energi, och med pumpkraftverk tillkommer ytterligare energiomvandlingar (från vindkraftel till vattenkraft, som pumpas upp i sjöarna, sedan till el igen.
Är då kärnkraften det enda alternativet till vindkraften? Nej, kanske inte. Vindkraften är nämligen det mest olönsamma bland de elproduktionssätt, som kallas "grön el". Det är anledningen till brådskan med utbyggnaden av vindkraften. Det handlar alltså om den gamla vanliga kapitalistiska rovdriften.
För vindkraften är tillgängligheten 6 % i Sverige och 2 % i Danmark. Skillnaden beror på att Sverige är ett mycket större land. Det är aldrig helt vindstilla i hela landet samtidigt. Detta innebär att det i Sverige behövs reglerkraft med en installerad effekt som motsvarar 94 % av vindkraftens installerade effekt.
Om vattenkraften i norra Sverige används som reglerkraft till vindkraften, så blir det stora överföringsförluster i ledningsnätet från Norrland, när det blåser i det sydsvenska elbristområdet. i själva verket fås en stor del av elen till konsumenter i det sydsvenska elbristområdet från Norrland. Så det blir överföringsförluster där också.
Att man inte har en pålitlig kraftkälla, som KAN produceras el när elen behövs, i det sydsvenska elbristområdet är ett enormt energislöseri.
Exakt hur stora överföringsförlusterna blir, känner jag inte till. Kanske motsvarande elproduktionen i en medelstor Norrlandsälv.
Ett sätt att minska överföringsförlusterna i ledningarna är att höja spänningen i ledningarna. Men med de extrema högspänningar, som det då är fråga om, bildas elektriska strålningsfält kring ledningarna. Dessa strålningsfält kan vara lika farliga för människor och djur som radioaktiva utsläpp.
Säg den teknik som inte är farlig vid storskalig användning! Antingen erkänner man problemen (vilket jag tycker att jag har gjort i mina inlägg om Fukushima) och försöker lösa problem. Eller också förnekar man problemen, som vindkraftförespråkarna gör.
Ett sätt att komma ifrån de långa överföringsledningarna vore förvisso att installera överkapacitet i vindkraftverken, och spara överskottet i pumpkraftverk i sluttningarna från det småländska höglandet. Men även detta leder till energislöseri. Vid varje energiomvandling förloras energi, och med pumpkraftverk tillkommer ytterligare energiomvandlingar (från vindkraftel till vattenkraft, som pumpas upp i sjöarna, sedan till el igen.
Är då kärnkraften det enda alternativet till vindkraften? Nej, kanske inte. Vindkraften är nämligen det mest olönsamma bland de elproduktionssätt, som kallas "grön el". Det är anledningen till brådskan med utbyggnaden av vindkraften. Det handlar alltså om den gamla vanliga kapitalistiska rovdriften.
Vinprovning i stället för riktigt vin i nattvarden
En entusiastisk präst intervjuades i ett nyhetsprogram. Men ska börja med vinprovning i kyrkan för att locka fler besökare. Så sent som för ett år sedan puffades det för alkoholfri nattvard i samma syfte. Det skulle inte finnas någon valfrihet. Det gällde ju solidariteten med s.k. nyktra alkoholister. Ingen ska stötas bort.
Då får man väl ha alkoholfri vinprovning också?
Förstår ingen vilket helgerån detta är? Både den alkholfria så kallade nattvarden. Och vinprovningen. Tillsammans ett bevis på en kyrka på dekis.
Nattvarden är ett sakrament, och ett sådant ändrar man inte på utan tvingande omständigheter. Och det skulle vara att någon har alkoholproblem. Jag har varit på ekumeniska gudstjänster med båda alternativen. Och jag har faktiskt också varit på gudstjänst i en mormonkyrka, där man hade vanligt vatten som nattvard. Vattnet serverades i platsmuggar på en fin silverbricka, som täcktes av en glaskupa innan utdelningen började. Det var också noga uträknat, så att alla fick sitt heliga vatten, och inget blev över.
Detta system, som kallas särkalkar, fungerar alldeles utmärkt i mormonkyrkan, men är tydligen helt omöjligt i Svenska kyrkan. Förutom att personer med bacillsträck slipper dricka ur samma kalk som andra, kan man ju ha vanligt vatten på ena sidan brickan, och vin på den andra.
I själva verket är vinet, som man får till nattvarden, uppblandat med vatten. Och så ska det vara, eftersom det kom både blod och vatten ur Jesu sår. Vatten är faktiskt en beståndsdel i en riktig nattvard. Men det kan druvjuice även "avalkoholiserat" vin aldrig vara.
I övrigt ska det vara helt alkoholfritt i kyrkan.
Slipsavveckling kan rädda oss från vindkraften!
Sent i går kväll såg jag en repris på ett vetenskapsprogram. Man visade bilder på tsunamins härjningar i Japan förra året, och sa att det hade hänt en stor kärnkraftolycka.
Seden berättade programledaren att man har börjat tänka på ett nytt sätt. Jag väntade mig naturligtvis ohöljd vinkraftpropaganda. Men det var gamla olje- och kolkraftverk som hade tagits i drift igen. Och så var det slipsavvecklingen. När slipsarna hade åkt av behövdes inte luftkonditioneringen under varma sommardagar.
Med kol, olja och slipsavveckling, kan Japan klara sig utan kärnkraft, löd det glada budskapet.
Eller utan vindkraft? Slipsaran sitter på när det blåser, och åker av när det slutar blåsa.
Det sydsvenska elbristområdet
Kartan visar var de större, medelstora och relativt små vattenkraftverken i Sverige finns. Tyvärr framgår inte effekten. De enda vattenkraftverken som inte visas på kartan är det mycket, mycket små, som finns i bl.a. de åar som avvattnar det småländska höglandet. Kraftverken i Motala ström och ett par halländska åar är bara obetydligt större. Hela Sverige söder om Dalälven och öster om Klarälven - Göta älv har brist på vattenkraft. Lokaliseringen av de fyra ursprungliga kärnkraftverken Forsmark (sydost om Gävle), Oskarshamn (vid Ölands nordspets), Barsebäck (mellan Malmö och Landskrona) samt Ringhals (söder om Göteborg) var alltså väl valda ur eldistributionssynpunkt. Nedläggningen av Barsebäck har fått allvarliga konsekvenser. Man kan förvisso påstå att Barsebäck var felplacerat ur evakueringssynpunkt, nära stora städer.
Felet var att nedläggningen sågs som en del av kärnkraftavvecklingen. Det har givit som ett resultat ett stort elbristområde i södra Sverige. Dessutom är hela Danmark ett elbristområde. Elbortfallet kan inte täckas av elimport från norra Sverige. Vattenkraften står för i runda tal halva elproduktionen. Drygt hälften av Sveriges befokning bor norr om Kolmården (skogsområdet i norra Östergötland) och Tiveden (skogsområdet i södra Närke). Dessutom har merparten av den elintensiva industrin placerats i norra landsdelen, just på grund av närheten till vattenkraften. Och dessutom är det kallare i norra än i södra Sverige, vilket givetvis påverkar efterfrågan på energi för bostads- och lokaluppvärmning.
Om planerna på nedläggning av den tyska kärnkraften fullföljs kommer Ringhals kärnkraftverk att bli den närmaste större elproducenten till Hamburg-området, med kärnkraftverket i Oskarshamn på andra plats, och den norska vattenkraften på tredje plats, bortsett från kolkraftverken i Tyskland och Danmark. Och inom EU är också elmarknaden gemensam. Om vi inte kan diskutera ny kärnkraft, så får de sydsvenska politikerna möta väljarna med osäker tillgång på elkraft och höga elpriser. Att förverkliga något sysselsättningsmål torde inte bli lätt.
För att vindkraften ska vara något mer än ett politisk jippo behövs storskaliga satsningar på pumpkraftverk i sydsluttningarna av den småländska högplatån. Ett pumpkraftverk är ett vattenkraftverk som kan köras baklänges, så att vattnet pumpas upp igen. Men med pumpkraft kommer det att bli elpriser, som vi inte sett maken till.
Vanliga och ovanliga strömavbrott
Ibland polemiserar jag mot vad någon annan har skrivit på sin blogg, och det tänker jag göra nu. Anledningen är att jag inte vill "hänga ut" någon, om det inte har speciellt intresse att göra så. Om vederbörande läser min blogg, känner han igen sig, och kan själv välja om han vill bli namngiven, exempelvis genom att gå i svaromål. Det är åsikterna som är intressanta - speciellt om de delas av flera - och inte vem som skrev det som just jag råkade läsa.
Det råkade vara en person som hade gått på ett seminarium som arrangerades av miljöpartiet. Det är väl något ynkligt att medlemmar i ett parti, som vill bli Sveriges nästa regeringsparti, inte håller sig med egen kunskap utan uppfattar t.ex. Greenpeace*, som har sin egen kommersiella byk, som experter. Denne person har alltså skrivit på sin blogg:
"Det som hände i Fukushima kan hända i Sverige, inte på exakt samma sätt men på ett liknande. Enligt Lars-Olov så finns det ingenting som skiljer Fukushima från våra reaktorer som säger att det inte kan ske. Tsunamin var inte heller orsaken till haveriet på Fukushima, orsaken var att säkerhetssystemen fallerade på grund av strömavbrott. Ett strömavbrott kan se vart som helst i världen, tsunami eller inte."
Faktum är emellertid att den jordbävning som utlöste den tsunami som nådde den japanska kusten 56 minuter efter jordbävningen, snabbstoppade elproduktionen i kärnkraftverket och slog dessutom ut det yttre elnätet, så att man inte kunde få ström från andra kraftverk.
Nëj, det var inte tsunamin som åstadkom strömavbrottet, men det var tsunamin som spolade bort dieslbränslet till nödkylningsgeneratorerna - som då gick över till batteridrift. Men batterierna hade högst olika kapacitet. Den räckte till c:a 50 minuters drift av nödkylningen till reaktor 1 och 2. Samt till hela 1 1/2 dygns drift av nödkylningen till reaktor 3. Den hade förmodligen klarat sig utan skador, om det inte varit för den olämpliga placeringen av det använda kärnbränslet.
Självfallet har jag inte gjort någon indelning av strömavbrott i vanliga och ovanliga. Utan jag menar att strömavbrott, även ovanliga sådana, är tillräckligt vanliga för att man ska veta att de inträffar. En kraftbolag, som inte har garderat sig mot strömavbrott, och vidtagit åtgärder för att nödkylningen ska fungera även vid stömavbrott, ska inte ha rätt att driva kärnkraftverk. Tillståndet ska dras in omedelbart.
Att batterikapaciteten bara räckte i 50 minuter för reaktor 1 och 2, var för dåligt. Under mer normala förhållanden, om inte vägarna varit spärrade av hoprasade hus, hade man kanske kunnat få fram nytt dieselbränsle under den tiden.
En sak, som irriterar mig, är det ständiga pratet om att "lära sig av olyckorna för att förhindra en upprepning." Det ska man naturligtvis göra. Och det finns väldigt mycket - som kan ge oss säkrare kärnkraft - att lära av Fukushima. Men man ska inte vänta tills olyckorna sker. Man ska inventera riskerna, innan det sker en olycka, och se till att olyckorna aldrig sker. Det är naturligtvis helt oacceptabel, om olyckor sker på grund av kända orsaker, som hade kunnat förebyggas. Är olycksorsaken dessutom vanlig, så är skandalen total.
En nödkylningsanläggning ska inte vara beroende av vare sig el eller diesel eller framkomliga vägar.
En nödkylningsanläggning kan antingen drivas av självtryck (se bilden!) eller av en ångmaskin, som eldas med bränsle (ved), som finns på platsen. Men då får man förstås inte glömma tänkstickorna!
Därför skrev jag att när ånglok fortfarande tillverkades, ansågs inte loken leveranstklara om tändsticksasken saknades i förarhytten. Felet med vår tid är att vi är så till den milda grad fixerade vid den moderna tekniken, så att vi inte har vett att använda gammal teknik, som verkligen fungerar, i nödstituationer.
______
*) Vem finansierar Greenpeace's mycket spektakulära och mycket dyrbara aktioner? Nu hade Greenpeace skickat en ögonvittnesskildrare till Japan, vilken att döma av hans rapporter var blind för att Japan hade drabbats av en naturkatastrof. Jag hade gärna åkt själv, om någon hade finansierat resan. Men de som de facto tjänar på mitt skrivande, kärnkraftbolagen, skulle bara inte våga försöka muta mig till att skriva EXAKT som de vill. Det skulle jag omedelbart avslöja. Men ideellt insamlade pengar, utan något samband med kommersiella intressen, skulle vara ok.
Faktum är ju också att Tepco, som äger kärnkraftverket i Fukushima hade betalat ut partibidrag till det statsbärande partiet Liberaldemokraterna i Japan, i stället för att investera pengarna i säkerhetsbarriärer. Kärnkraften må vara hur nyttig som helst, men kärnkraftbolag som mutar folk och regeringspartier att tycka exakt som de vill, ska naturligtvis inte ha tillstånd att driva kärnkraftverk. Nu påstår jag inte att Greenpeace är mutat av vindkraftindusterin, utan snarare av sina egna dyrbara aktioner. Man kan förlora intäkter, om man inte säger det som man förväntas säga. Och rättar man då sina åsikter efter vad som är mest lönsamt, ja då bedriver man en kommersiell verksamhet - även om de som finansierar verksamheten uppfattar den som ideell.
Sverige har kanske inte världens allra mest kommersialiserade miljörörelse, men jag minns när utländska konkurrenter under 90-talet klagade på att den svenska skogsindustrin hade lyckats "spänna miljörörelsen för sin vagn". Man hade ju misslyckats med att muta miljörörelserna i sina egna länder. Hallandsåstunneln är väl annars det värsta exemplet på konsekvenserna av en mutad miljörörelse.
Det kostade en miljon kronor att köpa Svenska Naturkyddsföreningens tystad. Att det skulle bli problem var nämligen känt bland både järnvägsbyggare och miljöexperter. Men miljösponsring är kanske inte mutor i strikt juridisk mening.
Den undermåliga förvaringen av använt kärnbränsle i Fukushima.
90 % av dem, som dog på grund av katastroferna i Japan den 11 mars 2011, drunknade i tsunamin. Övriga dödades av jordbävningen eller av att de fått bensinblandat vatten i lungorna. Tusentals bilar krossades ju av tsunami-vågen. Enligt samstämmiga uppgifter på nätet har hittills ingen dödats av någon kärnkraftolycka i Japan, vare sig 2011-03-11 eller senare. Enligt en uppgift har sex arbetare dödats i arbetsolyckor under uppröjningsarbete inom kärnkraftområdet.
Har ingen omkommit under uppröjningsarbetet på övriga platser, längs den 11 mil långa kuststräckan, som drabbades hårdast av tsunamin? En kvinna dog av stelkramp, sedan hon fått in liten sticka i fingret under uppröjningsarbete i sitt eget hem. Det var inte radioktivitet, utan tsunamivattnet var infekterat av diverse baciller från sönderslagna hus och isärslitna toalettavlopp.
Greenpeace försöker lura i oss att all denna förödelse berodde på exlositionerna i kärnkraftverket, och att allt började med ett vanligt strömavbrott* i kärnkraftverket, vilket iofs orsakades av naturhändelserna. Men naturkrafterna skulle alltså inte ha varit oerhörda nog för att orsaka en jättekatastrof alldeles av sig själva? Har någon hört talas om "vita nätterna" 1908**?
Det är naturligtvis befogat att fråga sig hur arbetet med att undvika härdsmältor i kärnkraftverket påverkades av allt var kaos runtomkring, av att de räddningsresurser som inte hade slagits i spillror hade fullt upp på andra håll. Brandkåren hade över 260 bränder att bekämpa, bl.a. en brand i ett oljeraffinaderi, med giftiga rökgaser. Det dröjde flera dagar, innan brankåren anlitades för att kylning av kärnkraftverket.
Använt kärnbränsle förvarades i öppna bassänger, som fylldes med bråte från ihoprasade byggnader. Det var tänkt att de öppna bassängerna skulle fungera som luftkylning, men detta hindrades av all bråten, som antändes när vattnet kokat bort. Dessa bränder ledde till skador även på reaktor 4, som inte var i drift den 11 mars. När brandkåren släckte bränderna, så blev släckvattnet förorenat av radioaktivitet, som spreds över området. Vilket i hög grad försvårade det fortsatta arbetet.
Naturligtvis en helt förkastlig förvaring av använt kärnbränsle.
__________
*) När jag använde just uttrycket "vanligt strömavbrott" i en kommentar, så hade innehavaren av den bloggen som just varit på indotrineringsmöte med någon "expert" från Greenpeace, svarat: "Vadå vanligt strömavbrott? Vad är det för något och vad skiljer det från ett ovanligt? Så vilka tillstånd skall dras in, de reaktorer som inte går som de ska eller?" (Jag hade skrivit att tillståndet för kraftbolaget omdelbart borde dras in om (säkerheten är så dålig så att) så att kärnkraftverket kan slås ut av ett "vanligt strömavbrott". Han hade vidare ironiserat
"Är det handvev du föreslår för att övertyga om att kärnkraften är säker eller?" Detta för att jag har skrivit att det har funnits bilar, som kunde startas med handvev, även om batteriet var helt dött. En lärdom från Fukushima är att nödkyldningen måste fungera vid strömavbrott, vanliga såväl som ovanliga.
**) Vid kollisionen mellan jorden, och en okänd främmande himlakropp (asteriod eller komet) den 30 juni 1908 utlöstes krafter, som motsvarade 3.200 Hiroshima-bomber. Uttrycket "de vita nätterna" kommer av att det starka ljussken som lyste upp himlen i Västeuropa under flera nätter efter den 30 juni. Själva kollisionsplatsen, som lokaliserades först 1927, låg i en obefolkad del av centrala Sibirien. Naturen kan själv!
Men det finns förstås de som tror att inte ens de interstellära krafterna räcker, utan att Tunguska-katastrofen måste vara orsakad av människor. Nej, naturligtvis inte vanliga jordmänniskor, utan människor från en främmande planet med en mer framskriden civilisation. Naturligtvis var det kärnkraftens fel. Ett atomdrivet UFO, som exploderade...
Har ingen omkommit under uppröjningsarbetet på övriga platser, längs den 11 mil långa kuststräckan, som drabbades hårdast av tsunamin? En kvinna dog av stelkramp, sedan hon fått in liten sticka i fingret under uppröjningsarbete i sitt eget hem. Det var inte radioktivitet, utan tsunamivattnet var infekterat av diverse baciller från sönderslagna hus och isärslitna toalettavlopp.
Greenpeace försöker lura i oss att all denna förödelse berodde på exlositionerna i kärnkraftverket, och att allt började med ett vanligt strömavbrott* i kärnkraftverket, vilket iofs orsakades av naturhändelserna. Men naturkrafterna skulle alltså inte ha varit oerhörda nog för att orsaka en jättekatastrof alldeles av sig själva? Har någon hört talas om "vita nätterna" 1908**?
Det är naturligtvis befogat att fråga sig hur arbetet med att undvika härdsmältor i kärnkraftverket påverkades av allt var kaos runtomkring, av att de räddningsresurser som inte hade slagits i spillror hade fullt upp på andra håll. Brandkåren hade över 260 bränder att bekämpa, bl.a. en brand i ett oljeraffinaderi, med giftiga rökgaser. Det dröjde flera dagar, innan brankåren anlitades för att kylning av kärnkraftverket.
Använt kärnbränsle förvarades i öppna bassänger, som fylldes med bråte från ihoprasade byggnader. Det var tänkt att de öppna bassängerna skulle fungera som luftkylning, men detta hindrades av all bråten, som antändes när vattnet kokat bort. Dessa bränder ledde till skador även på reaktor 4, som inte var i drift den 11 mars. När brandkåren släckte bränderna, så blev släckvattnet förorenat av radioaktivitet, som spreds över området. Vilket i hög grad försvårade det fortsatta arbetet.
Naturligtvis en helt förkastlig förvaring av använt kärnbränsle.
__________
*) När jag använde just uttrycket "vanligt strömavbrott" i en kommentar, så hade innehavaren av den bloggen som just varit på indotrineringsmöte med någon "expert" från Greenpeace, svarat: "Vadå vanligt strömavbrott? Vad är det för något och vad skiljer det från ett ovanligt? Så vilka tillstånd skall dras in, de reaktorer som inte går som de ska eller?" (Jag hade skrivit att tillståndet för kraftbolaget omdelbart borde dras in om (säkerheten är så dålig så att) så att kärnkraftverket kan slås ut av ett "vanligt strömavbrott". Han hade vidare ironiserat
"Är det handvev du föreslår för att övertyga om att kärnkraften är säker eller?" Detta för att jag har skrivit att det har funnits bilar, som kunde startas med handvev, även om batteriet var helt dött. En lärdom från Fukushima är att nödkyldningen måste fungera vid strömavbrott, vanliga såväl som ovanliga.
**) Vid kollisionen mellan jorden, och en okänd främmande himlakropp (asteriod eller komet) den 30 juni 1908 utlöstes krafter, som motsvarade 3.200 Hiroshima-bomber. Uttrycket "de vita nätterna" kommer av att det starka ljussken som lyste upp himlen i Västeuropa under flera nätter efter den 30 juni. Själva kollisionsplatsen, som lokaliserades först 1927, låg i en obefolkad del av centrala Sibirien. Naturen kan själv!
Men det finns förstås de som tror att inte ens de interstellära krafterna räcker, utan att Tunguska-katastrofen måste vara orsakad av människor. Nej, naturligtvis inte vanliga jordmänniskor, utan människor från en främmande planet med en mer framskriden civilisation. Naturligtvis var det kärnkraftens fel. Ett atomdrivet UFO, som exploderade...
Hållbar energi-bluffen.
"Hållbar energi" är ett av kärnkraftmoståndarnas slagord. Tillsammans med "förnybar energi".
Om de då menar att energiproduktionen är "hållbar", så är välskötta kärnkraftverk den mest hållbara energiformen.
Någon "hållbar" energi finns naturligtvis inte, eftersom energin förstörs (omvandlas) i samma ögonblick som den konsumeras. Detta framgår klart av värmelärans andra huvudsats, entropilagen.
Energi är dock i sig oförstörbar, då den övergår i annan form vid konsumtion, men det handlar då vanligen till omvandling till en energiform, som vanligen inte kan tas till vara och användas på nytt. Med använt kärnbränsle som undantag.
Stora energiförluster (energi går bort i form av värme mm) görs vid energiomvandlingar. Det är i och för sig möjligt att omvandla vindenergi till lägesenergi med hjälp av pumpkraftverk (som i principe är ett vattenkraftverk som körs baklänges). Men med förluster på uppåt 50 % av den ursprungligen producerade vindenergin, blir det ett högt elpris för konsumenten.
Vill vi ha ett "hållbart" samhälle (ännu en avändning av slagordet "hållbar") så är detta inte det rätta sättet. Ett högt elpris gör samhället mer sårbart.
Industrier slår igen, och arbetsplatser försvinner. Fler får svårt att betala sin elräkning. I Storbrittannien har över 200 fattigpensionärer frusit ihjäl i sina bostder under den senaste vintern, sedan energibolagen stängt av energileveranserna.
Ett hållbart samhälle är väl ett samhälle, där arbetslösheten är låg och ingen behöver frysa ihjäl?
Läst?
Bloggen har hyggligt med besökare just nu. Men jag har länkar ute på en annan blogg, till de försvarspolitiska inläggen. Eller är det inläggen om kärnkraften som lockar?
Blir inläggen lästa? Eller varför får jag inga kommentarer? Det senaste inlägget om kärnkraften avslutades med säkerhetskrav på kärnkraften.
Dels att olyckor måste förebyggas, och dels att olycksförloppet måste fördröjas om en olycka ändå skulle inträffa. Men det är något som fattas, eller hur?
Varför måste en olycka få så stora konsekvenser, så att stora områden måste evakueras. Svenska kärnkraftverk är försedda med ett slags filter, som rensar bort 99,9 % av radioaktiva partiklar, i den gas som bildas inne i reaktorinneslutningen vid en härdsmälta.
Reaktorinneslutningen i sig är en säkerhetsbarriär, så att inga utsläpp alls behöver ske om man får igång nödkylningen i tid.
Men, sedan de reaktorer som nu finns i Sverige har helt andra typer av reaktorer utvecklats. En olycka i en sådan reaktor borde väl inte få så svåra konsekvenser? Exempelvis, så föreställer jag mig att med ett bättre utnyttjande av energiinnehållet i kärnbränslet, så behövs mindre kärnbränsle i härden. Och därmed blir väl riskerna mindre?
Det finns också uppgifter om att har konstruerat en ny typ av reaktorer, som utnyttjar redan använt kärnbränsle. Tiden för slutförvaring skulle därmed reduceras från 100.000 år till mellan 100 och 300 år. Det använda kärnbränsle, som nu finns i världen skulle räcka i flera hundera år i sådana reaktorer. Befintliga urangruvor skulle därmed kunna stängas.
Om någon kärnkrafttekniker skulle läsa detta, tar jag tacksamt emot informativa kommentarer.
I varje fall så tycker jag att det vore huvudlöst att avstå från kärnkraften på grund av gamla riksdagsbeslut, som bygger idag föråldrade uppgifter. Vi måste ha en ny kärnkraftdebatt och vi måste ta nya beslut, som utgår från den kunskap som finns idag.
Blir inläggen lästa? Eller varför får jag inga kommentarer? Det senaste inlägget om kärnkraften avslutades med säkerhetskrav på kärnkraften.
Dels att olyckor måste förebyggas, och dels att olycksförloppet måste fördröjas om en olycka ändå skulle inträffa. Men det är något som fattas, eller hur?
Varför måste en olycka få så stora konsekvenser, så att stora områden måste evakueras. Svenska kärnkraftverk är försedda med ett slags filter, som rensar bort 99,9 % av radioaktiva partiklar, i den gas som bildas inne i reaktorinneslutningen vid en härdsmälta.
Reaktorinneslutningen i sig är en säkerhetsbarriär, så att inga utsläpp alls behöver ske om man får igång nödkylningen i tid.
Men, sedan de reaktorer som nu finns i Sverige har helt andra typer av reaktorer utvecklats. En olycka i en sådan reaktor borde väl inte få så svåra konsekvenser? Exempelvis, så föreställer jag mig att med ett bättre utnyttjande av energiinnehållet i kärnbränslet, så behövs mindre kärnbränsle i härden. Och därmed blir väl riskerna mindre?
Det finns också uppgifter om att har konstruerat en ny typ av reaktorer, som utnyttjar redan använt kärnbränsle. Tiden för slutförvaring skulle därmed reduceras från 100.000 år till mellan 100 och 300 år. Det använda kärnbränsle, som nu finns i världen skulle räcka i flera hundera år i sådana reaktorer. Befintliga urangruvor skulle därmed kunna stängas.
Om någon kärnkrafttekniker skulle läsa detta, tar jag tacksamt emot informativa kommentarer.
I varje fall så tycker jag att det vore huvudlöst att avstå från kärnkraften på grund av gamla riksdagsbeslut, som bygger idag föråldrade uppgifter. Vi måste ha en ny kärnkraftdebatt och vi måste ta nya beslut, som utgår från den kunskap som finns idag.
Kärnkraftens farlighet: Låg sannolikhet, men svåra konsekvenser?
Den elektriska tågdriften vid Malmbanan (Kiruna - Narvik) krävde under åren 1914 - 1924 ett relativit stort antal dödsoffer (mellan tio och tjuga) samt flera skadade i elolyckor. Detta var det första större elektrifieringsprojektet i Sverige och världen, och man stod mer eller mindre handfallen inför de nya olycksrisker som den nya energiformen medförde. Detta avskräckte emellertid inte från fortsatt elektrifiering. Hur många offer annan elanvändning krävde vid samma tid känner jag inte till. Jaq hittade uppgifterna om elolyckrorna vid malmbanan i ett separat häfte i en teknisk beskrivning av de första elloken, vilken jag köpte på ett antikvariat.
All teknisk utveckling har krävt sina offer. Vi hade någon elektrisk drift av någonting i dag, om elektriciteten som helhet hade mötts med samma hysteri som kärnkraften. Men arbetsplatsolyckor var vanliga i början av 1900-talet, och uppenbarligen inget som man brydde sig om. Mer än att Kungl Järnvägsstyrelsen lät trycka upp en liten skrift med beskrivning av olyckorna, som varning till personalen. Arbetarskydd var de anställdas eget ansvar på den tiden.
I april 1986 inträffade den hittills värsta olyckan i världen med civil kärnkraft. Det var en explosition i kärnkraftverket Tjernobyl, med initialt mellan 10 och 20 döda, samtliga personal vid kärnkraftverket. Radiokativa partiklar kastades omedelbart upp i skyn, och spreds inom några få trimmar över stora delar av Europa. Totalt dödades högst ett 50-tal personer, enligt gängse metoder att skilja mellan döda och skadade vid olyckor. Personer som avlider av sina skador långt senare räknas som skadade.
I november samma år skedde en svår tågkollision i Sverige med nio initialt döda och ungefär 120 skadade. Om någon av dem har avlidit av sina skador senare, känner jag inte till. Men de flesta skadade var lindrigt skadade. Sett till de initiala konsekvenserna under den närmaste timmen efter olyckan framstår ju olyckorna som nästan likvärdiga. Men de långsiktiga konsekvenserna och den geografiska utbredningen av dessa konsekvenser skiljeer högst avsevärt.
På platsen för den svenska olyckan fanns en modern säkerhetsanläggning av svensk konstruktion, vilken just hade tagits i bruk efter en felaktig reparation, en felkopplad signalkabel. Säkerthessystem av exakt samma typ var en stor svensk exportartikel till bl.a. de franska höghastighetsjärnvägarna. Att en helt förbisedd risk, kunde få så svåra konsekvenser väckte ett visst uppseende bland säkerhetsfolk. Det räcker tydligen inte att analysera redan inträffade olyckor, och förhindra att de upprepas.
Riskerna måste upptäckas innan den första olyckan inträffar. Kärnkraftmoståndare, och andra som är skeptiska till säkerheten vid kärnkraftverken, skulle kunna bidra till att höja säkerheten, genom att upphöra med skräckpropagandan och i stället fokusera på de verkliga risker, som kan vara svåra att upptäcka om man har en mer positiv syn på kärnkraften.
Som jag skrev i föregående inlägg får inga säkerhetsåtgärder underlåtas, för att de risktyper (tsunami i Östersjön och liknande) framstår som totalt osannolika. Säkerheten måste gå före vinstudelningen till ägarna. Om man hade följt det rådet i Japan, hade det inte blivit några radiaktiva utsläpp alls från det jordbävnings- och tsunamidrabbade kärnkraftverket i Tjernobyl.
Under slutet av 80-talet läste jag en bok av Per Gahrton, en av miljöpartiets grundare, där han jämförde kärnkraftolyckan i Tjernobyl med tågolockan i Sverige. Han menar att det handlar om helt olika "dimensioner" av risker. Så också om man jämför kärnkraften med alla bilolyckor, som inträffar varje år (c:a 500 döda i biltrafiken i Sverige varje år under 80-talet).
Varför kan vissa olyckor accepteras, men inte andra? Gahrton utgick naturligtvis från att det under all framtid kommer att vara omöjligt att konstruera kärnkraft, som uppfyller kraven på att konsekvenserna av eventuella olyckor inte ska bli värre tilll sin utbredning i tid och rum än trafikolyckor.
Detta är ett "axiom" som nu, snart 25 år senare, måste ifrågasättas.
Det måste finnas tekniska system, som neutraliserar den mänskliga faktorn. Och de tekniska systemen får inte vara beroende av elektricitet, som produceras i anläggningen eller i andra anläggningar (risk för strömavbrott). Det måste finnas möjlighet att angripa manuellt om de tekniska systemen inte fungerar. Det måste finnas tillräckligt med tid från det att ett fel har inträffat tills ett manuellt ingripande kan ske. Denna tidsrymd måste också ta hänsyn till att människor kan tveka, innan de ingriper.
Det måste finnas nödkylningssystem, som utlöses automatiskt utan vare sig tillförd energi eller mänskliga initiativ. På ångmaskiner finns säkerhetsventiler, som hålls stända av en järntyngd. När trycket inne i ångpannan överstiger järntyngdens vikt, så öppnas ventilen. Bromsarna går till automatiskt om ett ellok blir strömlöst.
Så sluta håna mig för att jag hänvisar till äldre, och redan utprovad teknik. Fixeringen vid modern teknik är i sig en säkerhetsrisk.
Om ingenting skulle hjälpa, måste det finnas tid att evakuera befolkningen inom riskområdet, innan radioaktiva utsläpp sker. Den befolkning, som ska evakueras, får inte vara större än att evakueringen kan ske inom tidsrymden (ett par timmar) med tillgängliga transprtmedel (fordon och vägar). Detta krav var inte uppfyllt för Baresebäcksverket, varför det var rätt att stänga just det verket.
Det handlar således både om att förhindra att olyckor sker och att fördröja själva olycksförloppet, om en olycka ändå skulle ske.
All teknisk utveckling har krävt sina offer. Vi hade någon elektrisk drift av någonting i dag, om elektriciteten som helhet hade mötts med samma hysteri som kärnkraften. Men arbetsplatsolyckor var vanliga i början av 1900-talet, och uppenbarligen inget som man brydde sig om. Mer än att Kungl Järnvägsstyrelsen lät trycka upp en liten skrift med beskrivning av olyckorna, som varning till personalen. Arbetarskydd var de anställdas eget ansvar på den tiden.
I april 1986 inträffade den hittills värsta olyckan i världen med civil kärnkraft. Det var en explosition i kärnkraftverket Tjernobyl, med initialt mellan 10 och 20 döda, samtliga personal vid kärnkraftverket. Radiokativa partiklar kastades omedelbart upp i skyn, och spreds inom några få trimmar över stora delar av Europa. Totalt dödades högst ett 50-tal personer, enligt gängse metoder att skilja mellan döda och skadade vid olyckor. Personer som avlider av sina skador långt senare räknas som skadade.
I november samma år skedde en svår tågkollision i Sverige med nio initialt döda och ungefär 120 skadade. Om någon av dem har avlidit av sina skador senare, känner jag inte till. Men de flesta skadade var lindrigt skadade. Sett till de initiala konsekvenserna under den närmaste timmen efter olyckan framstår ju olyckorna som nästan likvärdiga. Men de långsiktiga konsekvenserna och den geografiska utbredningen av dessa konsekvenser skiljeer högst avsevärt.
På platsen för den svenska olyckan fanns en modern säkerhetsanläggning av svensk konstruktion, vilken just hade tagits i bruk efter en felaktig reparation, en felkopplad signalkabel. Säkerthessystem av exakt samma typ var en stor svensk exportartikel till bl.a. de franska höghastighetsjärnvägarna. Att en helt förbisedd risk, kunde få så svåra konsekvenser väckte ett visst uppseende bland säkerhetsfolk. Det räcker tydligen inte att analysera redan inträffade olyckor, och förhindra att de upprepas.
Riskerna måste upptäckas innan den första olyckan inträffar. Kärnkraftmoståndare, och andra som är skeptiska till säkerheten vid kärnkraftverken, skulle kunna bidra till att höja säkerheten, genom att upphöra med skräckpropagandan och i stället fokusera på de verkliga risker, som kan vara svåra att upptäcka om man har en mer positiv syn på kärnkraften.
Som jag skrev i föregående inlägg får inga säkerhetsåtgärder underlåtas, för att de risktyper (tsunami i Östersjön och liknande) framstår som totalt osannolika. Säkerheten måste gå före vinstudelningen till ägarna. Om man hade följt det rådet i Japan, hade det inte blivit några radiaktiva utsläpp alls från det jordbävnings- och tsunamidrabbade kärnkraftverket i Tjernobyl.
Under slutet av 80-talet läste jag en bok av Per Gahrton, en av miljöpartiets grundare, där han jämförde kärnkraftolyckan i Tjernobyl med tågolockan i Sverige. Han menar att det handlar om helt olika "dimensioner" av risker. Så också om man jämför kärnkraften med alla bilolyckor, som inträffar varje år (c:a 500 döda i biltrafiken i Sverige varje år under 80-talet).
Varför kan vissa olyckor accepteras, men inte andra? Gahrton utgick naturligtvis från att det under all framtid kommer att vara omöjligt att konstruera kärnkraft, som uppfyller kraven på att konsekvenserna av eventuella olyckor inte ska bli värre tilll sin utbredning i tid och rum än trafikolyckor.
Detta är ett "axiom" som nu, snart 25 år senare, måste ifrågasättas.
Det måste finnas tekniska system, som neutraliserar den mänskliga faktorn. Och de tekniska systemen får inte vara beroende av elektricitet, som produceras i anläggningen eller i andra anläggningar (risk för strömavbrott). Det måste finnas möjlighet att angripa manuellt om de tekniska systemen inte fungerar. Det måste finnas tillräckligt med tid från det att ett fel har inträffat tills ett manuellt ingripande kan ske. Denna tidsrymd måste också ta hänsyn till att människor kan tveka, innan de ingriper.
Det måste finnas nödkylningssystem, som utlöses automatiskt utan vare sig tillförd energi eller mänskliga initiativ. På ångmaskiner finns säkerhetsventiler, som hålls stända av en järntyngd. När trycket inne i ångpannan överstiger järntyngdens vikt, så öppnas ventilen. Bromsarna går till automatiskt om ett ellok blir strömlöst.
Så sluta håna mig för att jag hänvisar till äldre, och redan utprovad teknik. Fixeringen vid modern teknik är i sig en säkerhetsrisk.
Om ingenting skulle hjälpa, måste det finnas tid att evakuera befolkningen inom riskområdet, innan radioaktiva utsläpp sker. Den befolkning, som ska evakueras, får inte vara större än att evakueringen kan ske inom tidsrymden (ett par timmar) med tillgängliga transprtmedel (fordon och vägar). Detta krav var inte uppfyllt för Baresebäcksverket, varför det var rätt att stänga just det verket.
Det handlar således både om att förhindra att olyckor sker och att fördröja själva olycksförloppet, om en olycka ändå skulle ske.
Är kärnkraften farligare än ägaren?
När jag skulle gå och lägga mig under natten som var, och skulle stänga av TV:n, som stått på, råkade jag höra påannonseringen av ett program om tsunamin som drabbade Japan den 11 mars 2011. Så det blev en sen natt. Det egendomliga var att inte ett ord sades om kärnkraften. De svenska kärnkraftmoståndarna försöker ju framställa problemen i Fukushima-verket, som värre än de naturkastrofer, som nödstoppade reaktorerna.
Dessvärre slogs det yttre elnätet ut av jordbävningen, så hela anläggningen blev strömlös, när verksts egna reaktorer snabbstoppades. Nödkylningen, som går på diesel, startade automatiskt, men efter 56 minuter kom tsunamin och sköljde bort dieselbränslet. Nödkylingen av reaktor 1 och 2 fortsatte att gå på batteridrift under ytterligare en timme, och under ett och ett halvt dygn för reaktor 3. Hur kunde batteridriften fungera så olika för de olika reaktorerna?
Att tsunamin sköljde bort dieselbränslet låter som ett dåligt skämt. Men efter att ha sett programmet i går natt, var det allt annat än ett skämt. Människor kom in till det enda fungerande sjukhuset i regionen, med symtom som kallades "tsunamilunga", en svårartad lunginflammation, som berodde på att vattnet som tsunamin fört med sig hade blandats upp med bensin från alla sönderslagna bilar. Över 200 patienter dog på sjukhuset, förutom alla som dog innan de kommit till sjukhuset. 90 % av dödsfallen berodde på att folk drunknande i det bensinblandade vattnet. Jag har inte sett några uppgifter om att någon har dött av radioaktiv strålning från kärnkraftverket.
Miljöpartiet håller föreläsningar om att samma sak skulle kunna hända i Sverige. Vet de vad som hände i Japan? Det var alltså en mycket kraftig jordbävningen, som följdes av en 9 - 13 meter hög tsunami en knapp timme senare. Något liknande lär ju näppeligen kunna hända i Sverige, om vi inte talar om risken för ett allvarligt dammbrott i någon Norrlands-älv. Är vattenkraften rentav farligare än kärnkraften?
Härav har jag naturligtvis inte dragit slutsatsen att vi måste avveckla vattenkraften. Den tekniska utvecklingen har, sedan de första järnvägarna byggdes för 180 år sedan, medfört att gamla risker, som ledde till en tidig död för de flesta, har bytts mot nya risker och mycket färre döda i olyckor. Om man bortser från världskrigen har tekniken säkert räddat fler liv än vad tekniken har skördat. Det gäller säkerligen kärnkraften också.
Ändå får kärnkraften bära hundhuvudet för alla olyckor, som drabbar vår civisation. Det har på något konstigt sätt blivit "vänster" att vara mot kärnkraften och "höger" att vara för. Den konventionella höger - vänsterdimensionen, som handlar om ägandet till produktionsmedlen, diskuteras inte alls.
Men tänk om det är just ägandet som är skillnaden mellan farlig och säker kärnkraft. Jag känner inte tilll en enda allvarlig olycka i ett helstatligt kärnkraftverk i ett demokratiskt, kapitalistiskt land.
Bolaget Tepco, som ägde Fukushina-verket hade varnats för att kärnkraftverket kunde slås ut av en tsunami, men viftat bort detta som "osannolikt". Skulle kanske bli för dyrt? I stället för att satsa på säkerheten har Tepco betalat ut frikostigt partistöd till det statsbärande partiet Liberaldemokraterna i Japan.
Detta ställer ju frågan om partibidragen till Moderaterna i Sverige på sin spets. Kan oppositionen göra upp med Moderaterna om den framtida energipolitiken i Sverige? Kan man diskutera kärnkraftsäkerhet med ett parti, som kan misstänkas för att ta emot partibidrag från elproducenterna?
Sedan nödkylningen i Fukushimaverket upphört att fungera överhettades härdarna, med följd att radioaktiv gas bildades inne reaktorinneslutningen. Eftersom gasen innehöll radioaktiva partiklar, vågade man inte släppa ut gasen, utan chansade på att få igång nödkylningen. Emellertid misslyckades detta, vilket ledde till att gasen exploderade och spreds för vinden. Radioaktiva partiklar föll ner inom en radie på två mil, samt fem mil i vindriktningen. Det är inte livsfarligt att vistas i området och saneringsområde pågår med frivillig personal, som dock utsätter sig för ohälsosamma stråldoser.
I ett så tätbefolkat land som Japan berörs väldigt många människor av nedfallet. Naturligtvis visar detta att kärnkraftverk inte ska byggas i tätbefolkade områden. Men i Japan torde det inte finnas några större glesbygdsområden, däremot i Sverige. Glesbefolkade områden möter redan i norra Skåne.
Med det partikelfilter, som finns på svenska kärnkraftverket, hade ett utsläpp som det i Fukushima inte kunnat ske i Sverige. Ska vi då förlita oss på den höga säkerhetsnivån, och börja bygga nya reaktorer i tätbefolkade områden? Svaret är nej! Om det är något som vi har lärt oss under kärnkraftepoken, så är det att inte avstå från några säkerhetsåtgärder för att de förefaller vara obehövliga.
Vem som äger kärnkraftverken är också en säkerhetsfråga. Det får inte finnas några vinstintressen - och ej heller några andra intressen - som kan fresta att tumma på säkerheten.
Dessvärre slogs det yttre elnätet ut av jordbävningen, så hela anläggningen blev strömlös, när verksts egna reaktorer snabbstoppades. Nödkylningen, som går på diesel, startade automatiskt, men efter 56 minuter kom tsunamin och sköljde bort dieselbränslet. Nödkylingen av reaktor 1 och 2 fortsatte att gå på batteridrift under ytterligare en timme, och under ett och ett halvt dygn för reaktor 3. Hur kunde batteridriften fungera så olika för de olika reaktorerna?
Att tsunamin sköljde bort dieselbränslet låter som ett dåligt skämt. Men efter att ha sett programmet i går natt, var det allt annat än ett skämt. Människor kom in till det enda fungerande sjukhuset i regionen, med symtom som kallades "tsunamilunga", en svårartad lunginflammation, som berodde på att vattnet som tsunamin fört med sig hade blandats upp med bensin från alla sönderslagna bilar. Över 200 patienter dog på sjukhuset, förutom alla som dog innan de kommit till sjukhuset. 90 % av dödsfallen berodde på att folk drunknande i det bensinblandade vattnet. Jag har inte sett några uppgifter om att någon har dött av radioaktiv strålning från kärnkraftverket.
Miljöpartiet håller föreläsningar om att samma sak skulle kunna hända i Sverige. Vet de vad som hände i Japan? Det var alltså en mycket kraftig jordbävningen, som följdes av en 9 - 13 meter hög tsunami en knapp timme senare. Något liknande lär ju näppeligen kunna hända i Sverige, om vi inte talar om risken för ett allvarligt dammbrott i någon Norrlands-älv. Är vattenkraften rentav farligare än kärnkraften?
Härav har jag naturligtvis inte dragit slutsatsen att vi måste avveckla vattenkraften. Den tekniska utvecklingen har, sedan de första järnvägarna byggdes för 180 år sedan, medfört att gamla risker, som ledde till en tidig död för de flesta, har bytts mot nya risker och mycket färre döda i olyckor. Om man bortser från världskrigen har tekniken säkert räddat fler liv än vad tekniken har skördat. Det gäller säkerligen kärnkraften också.
Ändå får kärnkraften bära hundhuvudet för alla olyckor, som drabbar vår civisation. Det har på något konstigt sätt blivit "vänster" att vara mot kärnkraften och "höger" att vara för. Den konventionella höger - vänsterdimensionen, som handlar om ägandet till produktionsmedlen, diskuteras inte alls.
Men tänk om det är just ägandet som är skillnaden mellan farlig och säker kärnkraft. Jag känner inte tilll en enda allvarlig olycka i ett helstatligt kärnkraftverk i ett demokratiskt, kapitalistiskt land.
Bolaget Tepco, som ägde Fukushina-verket hade varnats för att kärnkraftverket kunde slås ut av en tsunami, men viftat bort detta som "osannolikt". Skulle kanske bli för dyrt? I stället för att satsa på säkerheten har Tepco betalat ut frikostigt partistöd till det statsbärande partiet Liberaldemokraterna i Japan.
Detta ställer ju frågan om partibidragen till Moderaterna i Sverige på sin spets. Kan oppositionen göra upp med Moderaterna om den framtida energipolitiken i Sverige? Kan man diskutera kärnkraftsäkerhet med ett parti, som kan misstänkas för att ta emot partibidrag från elproducenterna?
Sedan nödkylningen i Fukushimaverket upphört att fungera överhettades härdarna, med följd att radioaktiv gas bildades inne reaktorinneslutningen. Eftersom gasen innehöll radioaktiva partiklar, vågade man inte släppa ut gasen, utan chansade på att få igång nödkylningen. Emellertid misslyckades detta, vilket ledde till att gasen exploderade och spreds för vinden. Radioaktiva partiklar föll ner inom en radie på två mil, samt fem mil i vindriktningen. Det är inte livsfarligt att vistas i området och saneringsområde pågår med frivillig personal, som dock utsätter sig för ohälsosamma stråldoser.
I ett så tätbefolkat land som Japan berörs väldigt många människor av nedfallet. Naturligtvis visar detta att kärnkraftverk inte ska byggas i tätbefolkade områden. Men i Japan torde det inte finnas några större glesbygdsområden, däremot i Sverige. Glesbefolkade områden möter redan i norra Skåne.
Med det partikelfilter, som finns på svenska kärnkraftverket, hade ett utsläpp som det i Fukushima inte kunnat ske i Sverige. Ska vi då förlita oss på den höga säkerhetsnivån, och börja bygga nya reaktorer i tätbefolkade områden? Svaret är nej! Om det är något som vi har lärt oss under kärnkraftepoken, så är det att inte avstå från några säkerhetsåtgärder för att de förefaller vara obehövliga.
Vem som äger kärnkraftverken är också en säkerhetsfråga. Det får inte finnas några vinstintressen - och ej heller några andra intressen - som kan fresta att tumma på säkerheten.
Fästmön,
som har bytt parti från fp till kd, avverkar gamla älskare på sin blogg. Det två första hon hade, är redan döda. Undrar när hon ska komma till den sista, och upptäcka att han också är död. Jag kan lova att det kommer inte att ske. Jag är av ett segt släkte.
Hon skriver inlägg på sin blogg, som hon sedan tar bort, när de är lästa. I ett borttaget inlägg anklagade hon mig för att hon redan är körd i kd. Detta sedan jag kallat kd-ledaren Göran Hägglund för cynisk maktspelare. Hon har skickat en kommentar hit, där hon tar avstånd från mig och har därefter klagat på sin egen blogg på att jag inte har publicerat den.
Men hallå där, om hon riskerar att bli "körd" i kd på grund av vad jag skriver, så ska hon väl inte begära att få sitt namn publicerat, så att hennes nya partikamrater (om de läser min blogg) kan koppla ihop henne med mig? Dessutom har hon fått om bakfoten att jag skulle vara emot hennes kd-medlemskap. Hon blandar ihop mig med en annan man i hennes omgivning. Det har hon gjort hela tiden som vi har varit tillsammans.
Vi firade 2-årsjubileum av vår första kontakt den 26 februari. Det var hur romantiskt som helst. Jag kände verkligen att det kommer att bli fler jubileer. Men redan på morgonen den 27:e var kriget igång igen, och jag fick veta vilken dålig människa jag är.
Eller någon annan, som hon förväxlade med mig. Och nu är det kvinnodagen den 8 mars, dagen då alla förtryckta är kvinnor och förtryckarna är män.
Vilket har varit ledmotivet på hennes blogg under de senaste två åren. Men tänk om det inte är så enkelt?
Bedrövad tog jag bort inlägget om 2-årsjubiléet, som jag skrivt på min blogg de 26:e. Men har lagt tillbaka det igen, som jag lovat. Jag förstår inte.
Hon skriver inlägg på sin blogg, som hon sedan tar bort, när de är lästa. I ett borttaget inlägg anklagade hon mig för att hon redan är körd i kd. Detta sedan jag kallat kd-ledaren Göran Hägglund för cynisk maktspelare. Hon har skickat en kommentar hit, där hon tar avstånd från mig och har därefter klagat på sin egen blogg på att jag inte har publicerat den.
Men hallå där, om hon riskerar att bli "körd" i kd på grund av vad jag skriver, så ska hon väl inte begära att få sitt namn publicerat, så att hennes nya partikamrater (om de läser min blogg) kan koppla ihop henne med mig? Dessutom har hon fått om bakfoten att jag skulle vara emot hennes kd-medlemskap. Hon blandar ihop mig med en annan man i hennes omgivning. Det har hon gjort hela tiden som vi har varit tillsammans.
Vi firade 2-årsjubileum av vår första kontakt den 26 februari. Det var hur romantiskt som helst. Jag kände verkligen att det kommer att bli fler jubileer. Men redan på morgonen den 27:e var kriget igång igen, och jag fick veta vilken dålig människa jag är.
Eller någon annan, som hon förväxlade med mig. Och nu är det kvinnodagen den 8 mars, dagen då alla förtryckta är kvinnor och förtryckarna är män.
Vilket har varit ledmotivet på hennes blogg under de senaste två åren. Men tänk om det inte är så enkelt?
Bedrövad tog jag bort inlägget om 2-årsjubiléet, som jag skrivt på min blogg de 26:e. Men har lagt tillbaka det igen, som jag lovat. Jag förstår inte.
Reinfeldts "förlåt mig"- turné
Kan man vinna val genom att fega ur från diskussionen och i stället förespråka att ett sovjetsystem införs med demokratiska metoder? Men går inte de metoderna ut på att vinna val?
Ett annat sätt att fega ur från diskussionen är förstås att åka på en "Förlåt mig"-turné, som Reinfeldt tänker göra. Han har tänkt locka en publik på sammanlagt 900.000 personer.
Det handlar om vinsten storlek och användning. Men det ska vi alltså inte ha några synpunkter på, för vinst är "fult", hur liten den än må vara?
Det blir alltså en lätt match för Reinfeldt: "Jag beklagar verkligen. Förlåt mig! Men tror ni att det blir bättre med Caremna-skandaler i offentlig vård?"
Jag har skrivit ett inlägg om vinst i välfärden på en av sosse-bloggarna. Det handlar om vinsten och dess användning:
Ett annat sätt att fega ur från diskussionen är förstås att åka på en "Förlåt mig"-turné, som Reinfeldt tänker göra. Han har tänkt locka en publik på sammanlagt 900.000 personer.
Det handlar om vinsten storlek och användning. Men det ska vi alltså inte ha några synpunkter på, för vinst är "fult", hur liten den än må vara?
Det blir alltså en lätt match för Reinfeldt: "Jag beklagar verkligen. Förlåt mig! Men tror ni att det blir bättre med Caremna-skandaler i offentlig vård?"
Jag har skrivit ett inlägg om vinst i välfärden på en av sosse-bloggarna. Det handlar om vinsten och dess användning:
Jag har just upptäckt att kravet på avsättning till reservfond har avskaffats för aktiebolag. Dessförinnan skulle 10 % av vinsten avsättas till reservfonden tills denna uppgick till 20 % av aktiekapitalet. Reservfonden kunde användas till att täcka tillfälliga underskott.
Jag föreslår att aktiebolag, som bedriver skattefinansierad vård och omsorg får avsätta vinstmedel till reservfond enligt de gamla reglerna.
Jag föreslår också att den del av vinsten, som återstår efter tillåten vinstudelning och avsättning till reservfonden ska återbetalas till kommunen.
Jag föreslår också att den tillåtna vinstutdelningen ska kompensera aktieägarna för för den sparränta, som de hade fått om de i stället hade sparat pengarna i bank - med statlig insättargaranti. Samt ge skälig kompensation för den ekonomiska risk som de tar. Den tillåtna vinstudelningen torde då komma att uppgå till 4 á 5% av det inbetalade aktiekapitalet.
Jag föreslår också ett förbud mot extremt höga löner och arvoden till ägarna för arbete i företaget, samt förbud mot höga räntor på lån till företaget, etc. Detta för att hindra att otillåtna vinstuttag sker genom löner, arvoden och räntor, etc.
Jag föreslår vidare förstärkt revision för att kontrollera att otillåtna vinster inte tas ut, samt fullständig transparens. Offentlighetsprincipen ska gälla.
Kravet på återbetalning av "övervinster" till kommunen motiverar jag med att någon kapitalackumulation, som kan användas för expansion inte får ske. Skattemedel ska inte användas för att finanasiera privata företags uppköp av kommunala verksamheter och kommunal egendom. Det vore ju i princip detsamma som att skänka bort detta. Vill företaget expandera, får det ske genom ökning av aktiekapitalet, d.v.s. med ägarnas egna pengar.
Det ska inte sparas på vårdtagarna i en kommun för att företaget vill expandera i andra kommuner. Därför säger jag nej till en non profit-modell, som innebär att vinsterna ska stanna i "verksamheten". Det kommer de nämligen inte att göra på lång sikt.
Uppfinningsrikedomen är mycket stor, när det gäller att plundra företag. Och dessutom kommer de ackumulerade vinsterna att bli en mäktig drivkraft för ägarna att byta regering, så att de kan ta ut vinsterna lagligt.
Det du skriver att de överskott, som eventuellt uppstår vissa år, ska användas som reserv för dåliga år, anser jag ska ske efter återbetalning till kommunen. Det är alltså kommunen, och inte entreprenören, som ska fondera de pengarna.
Företagets egen reservfond ska vara att skydda aktiekapitalet (och leverantörer och andra fodringsägare) mot tillfälliga underskott. Vem som ansvarar för underskott ska noga regleras i kontraktet med kommunen.
Det får inte vara så att man medvetet lägger in ett för lågt anbud för att bli av med mindre kapitalstarka konkurrenter (vilket skett vid länstrafikbolagens upphandlingar) och sedan kräver att kommunen ska täcka underskottet. Den affärsmässiga risken får ägarna själva ta. - Och därför är det rimligt att de får en skälig vinst, när det går bra.
Kommunen får däremot stå för kostnadsökningar, som beror på att vårdtyngden har ökat på ett oförutsebart sätt, och liknande.
Frågan måste besvaras varför vi ska ha privata inslag i skattefinansierad skola, vård och omsorg. Det kan vara att erbjuda vårdboenden med en speciell, t.ex. religiös inriktning. Det kan vara för att ge driftig personal, men goda idéer som kan vara svåra att förverkliga inom en mer storskalig verksamhet, en chans att starta eget. Valfrihetsaspekten är också viktig.
Skattefinansierad skola, vård och omsorg ska däremot aldrig användas uteslutande som objekt för kapitalplacering för maximal vinst.
De pengar som samhället betalar för skola vård och omsorg, ska gå skola vård och omsorg.
De pengar som går till vinstudelning mm ska inte överstiga kommunens egna finansiella kostnader mm, om verksamheten i stället hade drivits i kommunens egen regi.
En vecka senare...
Idag har det gått en vecka sedan jag skrev följande inlägg på min blogg:
>> För 2 år och 2 dagar sedan kom ett mejl, som inte blev läst då. Jag väntade inget mejl, och tittade inte i inkorgen varje dag. För 2 år och 0 dagar sedan kom ett nytt mejl, som var en repris på det förra. Det blev läst. Min första tanke var att försöka klara mig ifrån det hela. Jag ville verkligen inte ha kontakt med någon kvinna. Sådant var, med ålderns rätt, ett avslutat kapitel i mitt liv. De första dagarna av vår bekantskap blev därför aningen surrealistisk. Jag tänkte inte på att ett ovilligt byte ökar jägarens nyfikenhet. Sedan dess har livet varit en strid.
Idag firar vi alltså tvåårsjubileum av inledningen av vår relation. Och sedan i onsdags ser jag fästmön med nya ögon. I tisdags opererades jag för starr, men hade fortfarande dålig syn. Vid återbesök korrigerades detta, så nu ser jag kristallklart. Första dygnet var det en nästan skrämmande känsla. Allting blänkte. Men nu har jag vant mig.
Jag tog bort inlägget redan dagen efter att jag skrivit det. Jag kände mig som huvudpersonen i radioprogrammet "Lilla Fridolf", som sändes under 1950-talet. Ni som hörde radioprogrammen, eller har läst serietidningen om Fridolf och hans Selma, som alltid var på dåligt humör när Fridolf inte gjorde som hon ville, förstår vad jag menar.
Nu skriver fästmön på sin blogg om alla andra män i hennes liv. Tror hon att jag ska bli svartsjuk?
>> För 2 år och 2 dagar sedan kom ett mejl, som inte blev läst då. Jag väntade inget mejl, och tittade inte i inkorgen varje dag. För 2 år och 0 dagar sedan kom ett nytt mejl, som var en repris på det förra. Det blev läst. Min första tanke var att försöka klara mig ifrån det hela. Jag ville verkligen inte ha kontakt med någon kvinna. Sådant var, med ålderns rätt, ett avslutat kapitel i mitt liv. De första dagarna av vår bekantskap blev därför aningen surrealistisk. Jag tänkte inte på att ett ovilligt byte ökar jägarens nyfikenhet. Sedan dess har livet varit en strid.
Idag firar vi alltså tvåårsjubileum av inledningen av vår relation. Och sedan i onsdags ser jag fästmön med nya ögon. I tisdags opererades jag för starr, men hade fortfarande dålig syn. Vid återbesök korrigerades detta, så nu ser jag kristallklart. Första dygnet var det en nästan skrämmande känsla. Allting blänkte. Men nu har jag vant mig.
Jag tog bort inlägget redan dagen efter att jag skrivit det. Jag kände mig som huvudpersonen i radioprogrammet "Lilla Fridolf", som sändes under 1950-talet. Ni som hörde radioprogrammen, eller har läst serietidningen om Fridolf och hans Selma, som alltid var på dåligt humör när Fridolf inte gjorde som hon ville, förstår vad jag menar.
Nu skriver fästmön på sin blogg om alla andra män i hennes liv. Tror hon att jag ska bli svartsjuk?
Till man och kvinna skapade han dem
Nej, Bibeln säger inget om att Gud har skapat något tredje kön. När man har talat om "könsbyte" har jag lite slentrianmässigt trott att detta är vad som sker. Det borde jag naturligtvis inte ha trott, om jag bara hade tänkt efter. Med de biologiska kunskaper som jag har, borde jag ha förstått att man inte kan byta kön. Men det att ingen könsbytare har fått det andra könets reproduktiva förmåga har jag uppfattat som en ofullkomlighet tills vidare hos läkarvetenskapen. Varför skulle man inte kunna transplantera en livmoder till en före detta man, på samma sätt som man kan transplantera andra organ?
Sanningen är den att man egentligen inte kan byta kön. Det medfödda könet finns kvar i generna. Vad det handlar om, är kirurgiska ingrepp och hormonbehandlingar, som gör att man får det andra könets yttre egenskaper. Så länge hormonbehandlingarna pågår. Upphör de, åtefår man det medfödda könets egenskaper.
Så länge jag trodde att det verkligen är möjligt att byta kön, ansåg jag följdriktigt att man inte ska ha kvar det gamla könets reproduktiva förmåga. Men det var ändå med en ganska stor tveksamhet som jag stödde kravet på obligatorisk sterilisering vid könsbyten.
För det första är det inte säkert att sterilseringen lyckas. Det finns kvinnor som fått barn efter sterilisering som preventivmetod. För det andra är sterilisering ett irreversibelt ingrepp. Det är mycket svårt, eller rentav omöjligt, att göra en steriliserad person fertil igen.
Ska läkare förstöra något som Gud har skapat, tillfoga sina patienter ett handikapp, som dessutom är irreversibelt? Det är frågan. Och svaret är nej.
Därför måste också långvarig tvångsmedicinering med psykofarmaka förbjudas. Möjligen med undantag för missbrukare, som redan har tillfogat sig obotliga skador samt kortvarig medicinering i aktuta situationer, som innebär en omedelbar och allvarlig risk för patientens liv eller hälsa. Det är därför obegripligt för mig hur Läkaresällskapets etiska kommintté kan ta avstånd från obligatorisk sterilisering vid könsbyten och i samma artikel försvara den psykiatriska tvångsvård som inte botar några sjukdomar, utan bara korrigerar "sjuka" beteenden. Som dessutom kan vara nog så oskyldiga.
I fallet med läkaren vid Astrid Lindgrens barnsjukhus, som åtalades för mord på ett nyfött och svårt handikappat barn, så har det förts olika juridiska resonemang. Läkaren friades för att det inte var bevisat att hon hade tillfogat barnet den dödliga skadan. Men en straffrättsprofessor hade menat att åtalet i sig var fel, även om läkaren hade varit skyldig, eftersom läkare så att säga har rätt att döda i tjänsten, eller i vart fall har rätt att bestämma över liv eller död.
Sverige har infört en juridisk konstruktion, som kallas "passiv dödshjälp", som innebär att en läkare har rätt att avbryta en utsiktslös livsuppehållande behandling. I ett uppmärksammat fall i Italien hade detta beslutats av en domstol. Det är sant att juristerna inte har bättre kunskaper än läkare om chansen att en livräddande behandling ska lyckas. Men även om domstolen dömar efter läkarens ord, så medför ju offentligheten hos rättegången en möjlighet för andra läkare att protestera. Vartill allmänheten får insyn i hur läkare tänker kring detta.
Sterliseringar borde totalförbjudas. Även som preventivmetod.
Kyrkans inställning till könsbyten borde vara glasklar, även när någon upplever att han /hon har blivit född i fel kropp: Gud älskar dig som du är.
För sjukvården i ett sekulariserat land är saken kanske inte lika glasklar. Men läkare ska inte skada sina patienter.
Sanningen är den att man egentligen inte kan byta kön. Det medfödda könet finns kvar i generna. Vad det handlar om, är kirurgiska ingrepp och hormonbehandlingar, som gör att man får det andra könets yttre egenskaper. Så länge hormonbehandlingarna pågår. Upphör de, åtefår man det medfödda könets egenskaper.
Så länge jag trodde att det verkligen är möjligt att byta kön, ansåg jag följdriktigt att man inte ska ha kvar det gamla könets reproduktiva förmåga. Men det var ändå med en ganska stor tveksamhet som jag stödde kravet på obligatorisk sterilisering vid könsbyten.
För det första är det inte säkert att sterilseringen lyckas. Det finns kvinnor som fått barn efter sterilisering som preventivmetod. För det andra är sterilisering ett irreversibelt ingrepp. Det är mycket svårt, eller rentav omöjligt, att göra en steriliserad person fertil igen.
Ska läkare förstöra något som Gud har skapat, tillfoga sina patienter ett handikapp, som dessutom är irreversibelt? Det är frågan. Och svaret är nej.
Därför måste också långvarig tvångsmedicinering med psykofarmaka förbjudas. Möjligen med undantag för missbrukare, som redan har tillfogat sig obotliga skador samt kortvarig medicinering i aktuta situationer, som innebär en omedelbar och allvarlig risk för patientens liv eller hälsa. Det är därför obegripligt för mig hur Läkaresällskapets etiska kommintté kan ta avstånd från obligatorisk sterilisering vid könsbyten och i samma artikel försvara den psykiatriska tvångsvård som inte botar några sjukdomar, utan bara korrigerar "sjuka" beteenden. Som dessutom kan vara nog så oskyldiga.
I fallet med läkaren vid Astrid Lindgrens barnsjukhus, som åtalades för mord på ett nyfött och svårt handikappat barn, så har det förts olika juridiska resonemang. Läkaren friades för att det inte var bevisat att hon hade tillfogat barnet den dödliga skadan. Men en straffrättsprofessor hade menat att åtalet i sig var fel, även om läkaren hade varit skyldig, eftersom läkare så att säga har rätt att döda i tjänsten, eller i vart fall har rätt att bestämma över liv eller död.
Sverige har infört en juridisk konstruktion, som kallas "passiv dödshjälp", som innebär att en läkare har rätt att avbryta en utsiktslös livsuppehållande behandling. I ett uppmärksammat fall i Italien hade detta beslutats av en domstol. Det är sant att juristerna inte har bättre kunskaper än läkare om chansen att en livräddande behandling ska lyckas. Men även om domstolen dömar efter läkarens ord, så medför ju offentligheten hos rättegången en möjlighet för andra läkare att protestera. Vartill allmänheten får insyn i hur läkare tänker kring detta.
Sterliseringar borde totalförbjudas. Även som preventivmetod.
Kyrkans inställning till könsbyten borde vara glasklar, även när någon upplever att han /hon har blivit född i fel kropp: Gud älskar dig som du är.
För sjukvården i ett sekulariserat land är saken kanske inte lika glasklar. Men läkare ska inte skada sina patienter.
Om kd:s brist på existensberättigande
En annan bloggare har skrivit på sin blogg att kd-ledaren Göran Hägglund borde anmäla mig för förtal. Det kan han väl göra om han vill. Men i så fall ska jag anmäla GH för obefogat åtal och kräva ett rejäl skadestånd. Jag skulle dessutom kunna anmäla den andra bloggaren för förtal mot mig. Förtal är nämligen ett brott. Och att anklaga någon för att ha begått ett brott, som han inte har begått, är förtal.
Att kritisera en partiledare för hur han leder partiet är inte förtal. (Om så vore fallet hade den andra bloggaren skakat galler idag för förtal av den förre s-ledaren Håkan Juholt.) Jag har självfallet inte påstått att GH har köpt sex eller har gjort något annat klandervärt i sitt privata liv. Även ledande politiker ska ha rätt till skydd för sitt privatliv. Och är inte alls skyldiga att "tala ut" inför journalisthyenor. Därför stödjer jag också regeringens förslag om förbud mot kränkande fotografering, utan den avfotograferade personens medgivande.
Upprinnelsen till anklagelsen mot mig för att ha "förtalat" GH är att jag har skrivit ett par kommentarer på bloggen Röda berget (som drivs av en s-politiker i Malmö) till ett inlägg, som handlar om att moderaterna försöker värva kända kd-politiker. Jag skrev att jag inte kan se något klandervärt i det, eftersom kd tidigare har värvat kända m-politiker, för att de skulle locka väljare.
Vad som upprör den nyblivna kd-medlemmen (bloggaren som anklagar mig för förtal av GH) är att jag har ifrågasatt kd:s existensberättigande. Idén att samla alla kristna i ett gemensamt politiskt parti var fel från början. Och har blivit ännu mer fel efter GH:s kamp mot den kristna oppositionen inom kd. Vad har kd-medlemmarna gemensamt om inte den kristna tron? Eftersom frågan om kd:s existensberättigande kan vara intressant även för den här bloggens läsare, återges en av mina kommentarer från bloggen Röda berget:
Att kritisera en partiledare för hur han leder partiet är inte förtal. (Om så vore fallet hade den andra bloggaren skakat galler idag för förtal av den förre s-ledaren Håkan Juholt.) Jag har självfallet inte påstått att GH har köpt sex eller har gjort något annat klandervärt i sitt privata liv. Även ledande politiker ska ha rätt till skydd för sitt privatliv. Och är inte alls skyldiga att "tala ut" inför journalisthyenor. Därför stödjer jag också regeringens förslag om förbud mot kränkande fotografering, utan den avfotograferade personens medgivande.
Upprinnelsen till anklagelsen mot mig för att ha "förtalat" GH är att jag har skrivit ett par kommentarer på bloggen Röda berget (som drivs av en s-politiker i Malmö) till ett inlägg, som handlar om att moderaterna försöker värva kända kd-politiker. Jag skrev att jag inte kan se något klandervärt i det, eftersom kd tidigare har värvat kända m-politiker, för att de skulle locka väljare.
Vad som upprör den nyblivna kd-medlemmen (bloggaren som anklagar mig för förtal av GH) är att jag har ifrågasatt kd:s existensberättigande. Idén att samla alla kristna i ett gemensamt politiskt parti var fel från början. Och har blivit ännu mer fel efter GH:s kamp mot den kristna oppositionen inom kd. Vad har kd-medlemmarna gemensamt om inte den kristna tron? Eftersom frågan om kd:s existensberättigande kan vara intressant även för den här bloggens läsare, återges en av mina kommentarer från bloggen Röda berget:
>> Jag har just skrivit en lång kommentar till ditt förra inlägg i detta ämne, om just den fråga som du nu tar upp. Hur moderaterna tänker. Tydligen eftersträvar de samma typ av relation mellan m och kd, som tidigare rådde mellan s och v. Moderaterna kommer därigenom att framstå som ett mittenparti, utan att behöva ta ett enda steg åt vänster.
Men något fientligt övertagande av kd:s partiorganisation handlar det knappast om. Utan snarare om försök att värva den krympande skara kd-politiker, som fortfarande åtnjuter ett starkt förtroende bland kristna väljare med borgerliga partisympatier, som röstmagneter.
Detta är helt enligt önskemål från kristna debattörer, som har tröttnat på kd och kanske redan har lämnat partiet. Idén att samla alla kristna väljare, oavsett klasstillhörighet e dyl, i ett gemensamt parti, har ju nått vägs ände. Och detta speciellt som detta parti driver en ren högerpolitik i väsentliga avseenden.
Attityden från de övriga partierna har länge nog varit: “Vi kan strunta i de kristna väljarna, för de röstar ju ändå på kd”. Det är som Svenska Kyrkan påpekar att “Kristendomen är ingen åsiktsgemenskap, utan en trosgemenskap.” En trosgemenskap som sträcker sig över alla parti- och klassgränser, åtminstone om tron är äkta.
Jesus sa: “Mitt rike är icke av denna världen”. Att kristna arbetare och kristna kapitalister kan samlas i gemensam tro på Jesu rike, betyder alltså inte att de måste ha samma åsikter om hur de jordiska rikena ska styras. Troligen har de inte det.
Och därför skulle det gynna kristendomen i Sverige om kd går i graven, och de kristna i stället engagerar sig i de partier som svarar mot deras politiska åsikter, från moderaterna till vänsterpartiet. <<
(Den andra kommentaren kan du läsa här: http://rodaberget.wordpress.com/2012/03/02/moderaterna-varvar-tunga-kdare/ )
Guilt by association: att inte låta folk leva som de vill.
Jodå, det finns dom som tycker att man ska gifta sig innan man skaffar barn. Och det är ju inte förbjudet för dom, som tycker det, att leva som de lär. Det har däremot börjat bli skumt att inte ha skaffat sig någon sexuell erfarenhet innan man gifter sig. Hur kan man veta att man gifter sig med den rätta, om man inte först har provat en massa andra, argumenteras det.
Det är som att köpa bil. Man måste provköra flera bilar, innan man bestämmer sig.
Göran Hägglund vill alltså att staten ska detalreglera hur människor ska leva. Det slår naturligtvis tillbaka mot kristenheten. Mot hela den svenska kristenheten. En ganska självklar motreaktion är att dom, som känner sig påhoppade, vill detaljreglera vad kristna får tro på.
När kommer de första kraven på en kriminalisering av själva uppmaningen till folk att gifta sig innan de skaffar barn?
Efter att grundligt ha läst vad Bibeln säger om Sodom, om vad som hände i Sodom, har jag blivit alltmer tveksam till påståendet att utlevd homosexualitet är en synd. (Att själv inte ha lyckats leva syndfritt har inte med saken att göra, även om attityden bland liberalteologer alltmer har blivit att det som de själva gör, inte kan vara någon synd.) Det finns inget som tyder på att männen i Sodom verkligen var homosexuella. Och nog är det väl en synd, när heterosexuella män vill våldta Herrens änglar, som uppträder i manlig skepnad? Det var vad männen i Sodom ville göra.
Jag har försvarat Åke Greens rätt att predika mot utlevd homosexualitet. Och jag kommer att fortsätta att försvara rätten att framföra religiöst grundade budskap i livsstilsfrågor, exempelvis att man bör gifta sig innan man skaffar barn. Samt att barn bör avlas inom heterosexuella äktenskap och inte på något annat sätt.
Det är, nämligen, en stor skillnad att uppmana folk att frivilligt underkasta sig religionens bud, det som man med rätt eller orätt uppfattar som Guds vilja, och att använda lagstiftningen till att tvinga dem.
På det hela taget är det väl bra om människor gifter sig innan de skaffar barn? Visst bör det vara tillåtet att uppmana folk att gifta sig först?
Men för en del människor utfaller ödets lotter annorlunda. Det handlar inte bara om homosexuella, utan t.ex. att man har blivit övergiven av den som man älskade - och kanske älskade med. I det läget får man göra det bästa möjliga av den uppkomna situationen.
Men det tycker inte kd. Alla som faller utanför ramen ska straffas. För att folk ska skrämmas in i den kristna livsstilen. När kommer de första kraven på ett förbud mot den kristna livsstilen, som en motreaktion?
De biologiska pappornas rättigheter är ett sorgligt försummat kapitel.
Emellertid finns ett allvarligt semantiskt fel i kd:s argumentation:
Insemination gör inga barn faderlösa.
Med insemination görs faderlösa barn.
Det är som att köpa bil. Man måste provköra flera bilar, innan man bestämmer sig.
Göran Hägglund vill alltså att staten ska detalreglera hur människor ska leva. Det slår naturligtvis tillbaka mot kristenheten. Mot hela den svenska kristenheten. En ganska självklar motreaktion är att dom, som känner sig påhoppade, vill detaljreglera vad kristna får tro på.
När kommer de första kraven på en kriminalisering av själva uppmaningen till folk att gifta sig innan de skaffar barn?
Efter att grundligt ha läst vad Bibeln säger om Sodom, om vad som hände i Sodom, har jag blivit alltmer tveksam till påståendet att utlevd homosexualitet är en synd. (Att själv inte ha lyckats leva syndfritt har inte med saken att göra, även om attityden bland liberalteologer alltmer har blivit att det som de själva gör, inte kan vara någon synd.) Det finns inget som tyder på att männen i Sodom verkligen var homosexuella. Och nog är det väl en synd, när heterosexuella män vill våldta Herrens änglar, som uppträder i manlig skepnad? Det var vad männen i Sodom ville göra.
Jag har försvarat Åke Greens rätt att predika mot utlevd homosexualitet. Och jag kommer att fortsätta att försvara rätten att framföra religiöst grundade budskap i livsstilsfrågor, exempelvis att man bör gifta sig innan man skaffar barn. Samt att barn bör avlas inom heterosexuella äktenskap och inte på något annat sätt.
Det är, nämligen, en stor skillnad att uppmana folk att frivilligt underkasta sig religionens bud, det som man med rätt eller orätt uppfattar som Guds vilja, och att använda lagstiftningen till att tvinga dem.
På det hela taget är det väl bra om människor gifter sig innan de skaffar barn? Visst bör det vara tillåtet att uppmana folk att gifta sig först?
Men för en del människor utfaller ödets lotter annorlunda. Det handlar inte bara om homosexuella, utan t.ex. att man har blivit övergiven av den som man älskade - och kanske älskade med. I det läget får man göra det bästa möjliga av den uppkomna situationen.
Men det tycker inte kd. Alla som faller utanför ramen ska straffas. För att folk ska skrämmas in i den kristna livsstilen. När kommer de första kraven på ett förbud mot den kristna livsstilen, som en motreaktion?
De biologiska pappornas rättigheter är ett sorgligt försummat kapitel.
Emellertid finns ett allvarligt semantiskt fel i kd:s argumentation:
Insemination gör inga barn faderlösa.
Med insemination görs faderlösa barn.
Att leva och tro som man vill
"Vi kristdemokrater kommer aldrig att medverka till att avskaffa barns rätt till sina egna föräldrar. Därför motsätter vi oss de övriga allianspartiernas förslag om assisterad befruktning för singelkvinnor."
Detta skrev Göran Hägglund i SvD i förrgår. Vilket hyckleri. I socialnämnder runtom i landet sitter kristdemokrater och beslutar att skilja barn från deras föräldrar. Från deras egna föräldrar. Kristdemokrater tar gärna emot fosterhemsplaceringar. Det lär till och med vara särskilt vanligt bland kristdemokrater. Det har framförts kritik om jäv. Att man stödjer partikamrater som vill ha fosterhemsplaceringar. Det inbringar en hel del pengar.
Barns rätt till sina egna föräldrar. Vilka föräldrar är då barnens egna föräldrar. Är kd motståndare till adoptioner? I en kommentar skriver SvD:s politiska chefredaktör P J Anders Linder att det inte är helt lätt att vifta bort FN:s barnkonvention, som säger att ett barn så långt som möjligt har rätt att få vetskap om sina biologiska föräldrar och bli omvårdat av dem.
Det är väl bara att skriva in i lagen att ett barn har rätt att få vetskap om vem dess biologiska fader är, förutsatt att detta kan utrönas. Och det kan väl inte vara någon konst vid assisterad befruktning. Svårare är det med kvinnor som skaffar barn på naturligt sätt, genom tillfälliga ligg med okända män. Svensk lag gäller i Sverige, men naturligtvis inte i andra länder. Så detta borde tala för assisterad befruktning även i Sverige.
I praktiken handlar det om att Hägglund har sålt ut alla kristna intressen för allianssamarbetet, som är nödvändigt för att kd ska få de moderata taktikröster, som är en förutsättning för att kd ska få behålla sina riksdagsplatser. Hägglund är ju inte precis någon väljarmagnet. Därför ger han sig på små minoriteter, som nog ändå inte röstar på kd, i en bisarr låtsaskamp när slaget redan är förlorat.
Så var det ju med de samkönade kyrkvigslarna, som Hägglund ville göra till en juridisk nullitet genom att göra alla kyrkvigslar till en juridisk nullitet. Så lyckades han reta upp den heterosexuella majoriteten, som dominerar kyrkvigslarna stort.
Hägglund är hårt pressad av att han har medverkat till en ytterligare liberalisering av den ultraliberala svenska abortlagen. Men aborterna skiljer sig på en mycket avgörande punkt från alla andra "underlivsfrågor". Alla borde ju ha rätt att leva och tro som de vill. Men leva är vad de aborterade barnen inte får göra. Har de inte rätt till båda sina föräldrar? Den som är levande född och lever i synd kan alltid ångra sig.
Det är en omistlig del av religionsfriheten att man får tro och leva efter sin tro. Rätten att religiöst påverka andra är också viktigt, vare sig det gäller rent teologiska frågor eller livsstilsfrågor. Men ska staten implementera en kristen livsstil, i detta fall genom diskriminering av ensamlevande kvinnor som vill ha barn, vill staten ha kontroll över religionen.
Hägglund borde nöja sig med att försvara rätten för religiösa förkunnare att uppmana de troende att inte skaffa barn, förrän de har hittat en partner som de tror att de kommer att leva i äktenskap med hela livet. Många kvinnor gör tvärtom: De skaffar barn först och en styvfar till sina barn sedan. Detta kan Hägglund inte hindra när befruktningen sker på naturlig väg, om än genom ett tillfälligt ligg med en ökänd man.
Vill man göra den kristna livsstilen till ett tvång, som utsträcks även till de som tror annorlunda eller inte tror alls, kommer traditionell kristendom att stämplas som "högerkristendom". Och så är det ju redan. Det blir bara svårare att leva som religionen lär.
Det är nämligen rätten att leva som religionen lär, om man vill det, som ska försvaras. Hägglund försvarar (eller låtsas försvara) rätten att lägga sig i hur andra lever.
Och hur självvalt är singellivet, egentligen?
Detta skrev Göran Hägglund i SvD i förrgår. Vilket hyckleri. I socialnämnder runtom i landet sitter kristdemokrater och beslutar att skilja barn från deras föräldrar. Från deras egna föräldrar. Kristdemokrater tar gärna emot fosterhemsplaceringar. Det lär till och med vara särskilt vanligt bland kristdemokrater. Det har framförts kritik om jäv. Att man stödjer partikamrater som vill ha fosterhemsplaceringar. Det inbringar en hel del pengar.
Barns rätt till sina egna föräldrar. Vilka föräldrar är då barnens egna föräldrar. Är kd motståndare till adoptioner? I en kommentar skriver SvD:s politiska chefredaktör P J Anders Linder att det inte är helt lätt att vifta bort FN:s barnkonvention, som säger att ett barn så långt som möjligt har rätt att få vetskap om sina biologiska föräldrar och bli omvårdat av dem.
Det är väl bara att skriva in i lagen att ett barn har rätt att få vetskap om vem dess biologiska fader är, förutsatt att detta kan utrönas. Och det kan väl inte vara någon konst vid assisterad befruktning. Svårare är det med kvinnor som skaffar barn på naturligt sätt, genom tillfälliga ligg med okända män. Svensk lag gäller i Sverige, men naturligtvis inte i andra länder. Så detta borde tala för assisterad befruktning även i Sverige.
I praktiken handlar det om att Hägglund har sålt ut alla kristna intressen för allianssamarbetet, som är nödvändigt för att kd ska få de moderata taktikröster, som är en förutsättning för att kd ska få behålla sina riksdagsplatser. Hägglund är ju inte precis någon väljarmagnet. Därför ger han sig på små minoriteter, som nog ändå inte röstar på kd, i en bisarr låtsaskamp när slaget redan är förlorat.
Så var det ju med de samkönade kyrkvigslarna, som Hägglund ville göra till en juridisk nullitet genom att göra alla kyrkvigslar till en juridisk nullitet. Så lyckades han reta upp den heterosexuella majoriteten, som dominerar kyrkvigslarna stort.
Hägglund är hårt pressad av att han har medverkat till en ytterligare liberalisering av den ultraliberala svenska abortlagen. Men aborterna skiljer sig på en mycket avgörande punkt från alla andra "underlivsfrågor". Alla borde ju ha rätt att leva och tro som de vill. Men leva är vad de aborterade barnen inte får göra. Har de inte rätt till båda sina föräldrar? Den som är levande född och lever i synd kan alltid ångra sig.
Det är en omistlig del av religionsfriheten att man får tro och leva efter sin tro. Rätten att religiöst påverka andra är också viktigt, vare sig det gäller rent teologiska frågor eller livsstilsfrågor. Men ska staten implementera en kristen livsstil, i detta fall genom diskriminering av ensamlevande kvinnor som vill ha barn, vill staten ha kontroll över religionen.
Hägglund borde nöja sig med att försvara rätten för religiösa förkunnare att uppmana de troende att inte skaffa barn, förrän de har hittat en partner som de tror att de kommer att leva i äktenskap med hela livet. Många kvinnor gör tvärtom: De skaffar barn först och en styvfar till sina barn sedan. Detta kan Hägglund inte hindra när befruktningen sker på naturlig väg, om än genom ett tillfälligt ligg med en ökänd man.
Vill man göra den kristna livsstilen till ett tvång, som utsträcks även till de som tror annorlunda eller inte tror alls, kommer traditionell kristendom att stämplas som "högerkristendom". Och så är det ju redan. Det blir bara svårare att leva som religionen lär.
Det är nämligen rätten att leva som religionen lär, om man vill det, som ska försvaras. Hägglund försvarar (eller låtsas försvara) rätten att lägga sig i hur andra lever.
Och hur självvalt är singellivet, egentligen?
