Förärad med eget inlägg - fästmön förfärad.
"Lars Flemströms äras med ett eget inlägg", är rubriken på ett inlägg som just nu ligger bland de fem - sex översta inläggen på portalen www.s-bloggar.se.
Det handlar om media och arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet även på en tidningsredaktion. Inlägget är uppbyggt kring en kommentar, som jag skrev på en blogg. Det är samme bloggare som har tillfogat sina egna kommentarer till min kommentar. Jag har skrivit ytterligare två kommentarer på samma blogg. Det ena handlar om den legendariske riksdagsledamoten och tidningsägaren Anders Pers (lib), som köpte Vestmanlands Läns Tidning 1898. Som han gjorde till en av Sveriges mest framgångsrika landsortstidningar.
Den andra kommentaren handlar om den intellektuella härdsmälta som tydligen har inträffat på ärevördiga Skytteanum (institutionen för statsvetenskap) vid Uppsala Universitet, sedan 1960-talet, då jag läste om media som poliitisk maktfaktor vid just denna institution. Redan då hade VLT utvecklats till ett skolexempel på ägarkoncentration och åsiktskonformism inom svensk landsortspress.
En av de socialdemokratiska tidningar, som har fallit offer för monopoliseringen inom mediavärlden är Arbetet i Malmö. Av detta s-pressens flaggskepp återstår nu bara en ynklig rest, som passande nog heter Efter arbetet. I denna tidning har signaturen Röde Orm skrivit:
"Själv är jag fortfarande lite historisk materialist. Vill man förklara de våldsamma angreppen på Juholt, måste man fundera över vilka ekonomiska intressen han hotade genom sin försiktiga vänstersväng. Han ifrågasatte privatiseringar, avregleringar och vinster i vården. Han utmanade därmed skumma storbolag som tjänar grova pengar på välfärdsmarknaden. Det gör man inte ostraffat."
Skulle ägarna till dessa bolag bara sitta förnöjsamt och se sina inkomster krympa? Är det en konspirationsteori att man kan köpa sig politiskt inflytande med pengar? Finns inte lobbyister? Förre kd-ledaren Alf Svensson var ärligt uppriktig när han erkände att lobbyisternas makt är så stark så att inga politiker kan undvika att bli påverkad. Detta sedan kd-ledningen fått kritik internt för att man hade varit alltför eftergiven gentemot vinstintressena i vin & spritbranschen.
Fästmön, som nyligen bytt parti från fp till kd, är alldeles förfärad. På sin blogg skriver hon:
"För säkerhets skull vill jag här poängtera att jag inte på något sätt är delaktig eller har någon som helst koppling till L.Flemströms konspiratoriska idéer vad gäller media. Ingen "guilt by association" tack! Risken är att paranoian sprider sig, ser jag!
Kan folk inte alls värdera det de läser?
Kan ingen journalist yttra sig? Eller ser de det som lönlöst?"
Annars kunde det ju vara intressant att granska läkemedelsindustrin, och deras lobbyism. Kan ingen journalist göra det?
En journalist, vars blogg jag verkligen kan rekommendera är Bror Perjus:
http://brorperjus.blogspot.com/2012/01/svenska-dagbladets-politiska-redaktor.html
http://brorperjus.blogspot.com/2012/01/hakan-juholt-fullt-i-klass-med-tage.html
Det handlar om media och arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet även på en tidningsredaktion. Inlägget är uppbyggt kring en kommentar, som jag skrev på en blogg. Det är samme bloggare som har tillfogat sina egna kommentarer till min kommentar. Jag har skrivit ytterligare två kommentarer på samma blogg. Det ena handlar om den legendariske riksdagsledamoten och tidningsägaren Anders Pers (lib), som köpte Vestmanlands Läns Tidning 1898. Som han gjorde till en av Sveriges mest framgångsrika landsortstidningar.
Den andra kommentaren handlar om den intellektuella härdsmälta som tydligen har inträffat på ärevördiga Skytteanum (institutionen för statsvetenskap) vid Uppsala Universitet, sedan 1960-talet, då jag läste om media som poliitisk maktfaktor vid just denna institution. Redan då hade VLT utvecklats till ett skolexempel på ägarkoncentration och åsiktskonformism inom svensk landsortspress.
En av de socialdemokratiska tidningar, som har fallit offer för monopoliseringen inom mediavärlden är Arbetet i Malmö. Av detta s-pressens flaggskepp återstår nu bara en ynklig rest, som passande nog heter Efter arbetet. I denna tidning har signaturen Röde Orm skrivit:
"Själv är jag fortfarande lite historisk materialist. Vill man förklara de våldsamma angreppen på Juholt, måste man fundera över vilka ekonomiska intressen han hotade genom sin försiktiga vänstersväng. Han ifrågasatte privatiseringar, avregleringar och vinster i vården. Han utmanade därmed skumma storbolag som tjänar grova pengar på välfärdsmarknaden. Det gör man inte ostraffat."
Skulle ägarna till dessa bolag bara sitta förnöjsamt och se sina inkomster krympa? Är det en konspirationsteori att man kan köpa sig politiskt inflytande med pengar? Finns inte lobbyister? Förre kd-ledaren Alf Svensson var ärligt uppriktig när han erkände att lobbyisternas makt är så stark så att inga politiker kan undvika att bli påverkad. Detta sedan kd-ledningen fått kritik internt för att man hade varit alltför eftergiven gentemot vinstintressena i vin & spritbranschen.
Fästmön, som nyligen bytt parti från fp till kd, är alldeles förfärad. På sin blogg skriver hon:
"För säkerhets skull vill jag här poängtera att jag inte på något sätt är delaktig eller har någon som helst koppling till L.Flemströms konspiratoriska idéer vad gäller media. Ingen "guilt by association" tack! Risken är att paranoian sprider sig, ser jag!
Kan folk inte alls värdera det de läser?
Kan ingen journalist yttra sig? Eller ser de det som lönlöst?"
Annars kunde det ju vara intressant att granska läkemedelsindustrin, och deras lobbyism. Kan ingen journalist göra det?
En journalist, vars blogg jag verkligen kan rekommendera är Bror Perjus:
http://brorperjus.blogspot.com/2012/01/svenska-dagbladets-politiska-redaktor.html
http://brorperjus.blogspot.com/2012/01/hakan-juholt-fullt-i-klass-med-tage.html
Vad sa Juholt i Sälen?
"Nu har vi ett läge, där vi har en statsminister som har drivit ingenom en ny försvarspolitik tillsammans med Sverigedemokraterna."
Detta är fritt ur minnet efter att för några minuter sedan två gånger ha sett och hört TV-inslaget från försvarskonferensen i Sälen. Varken denna gång eller de tidigare gånger jag hört /sett samma inslag gjorde något uttalande om när och hur detta har skett. Några intessanta upplysningar om kring-omständigheterna gavs dock av Peter Wolodarski, ledarskribent på DN som var med i Sälen. Enligt PW hade Juholt avslutat sitt tal om säkerhetsläget i Europa, och hållit en improviserad presskonferens. Han hade lovat att svara på två frågor. Han hade jagats av journalister och mer eller mindre trängts upp mot en vägg, enligt PW, som också sa att situationen var obehaglig.
PW sa också att Juholt hade kritiserat regeringen för att ha givit för lite pengar till försvaret, men på frågan om Socialdemokraterna ville ge mer, hade Juholt svarat Nej. Vilket verkar motsägelsefullt, men kan ha sin förklaring. Jag tänker exempelvis på Black Hawk-affären, som fått mycket hård kritik från yrkesmilitärer. Den affären har kostat försvaret mycket pengar helt i onödan, läste jag i en debattartkel i en lokaltidning i somras. I samma tidning läste jag att Juholt hade besökt en stror militärbas på tidningens utgivningsort. Så han hade nog fått höra vad militären tycker om regeringen Reinfeldts försvarspolitik. Som gammal flygsoldat läser jag uppmärksamt allt jag råkar se om flygkrig och militärflyg. Black Hawk verkar vara en tillfällig lösning i väntan på utvecklingen av helikopter 14, som beräknas leveereras till försvaret 2020.
Hur kan då samstämmiga medier och även s-politiker påstå (vilket man gjorde idag också) att Juholt har anklagat regeringen för att ha "gjort" upp med SD om försvarspolitiken, och att det t.o.m. gällde beslut som tagits före SD:s riksdagsdebut? Att driva igenom en viss politik med passivt stöd av ett annat parti är inte detsamma som att "göra upp". Och det kan handla om annat än det formella beslutet, när det togs. Det kan gälla den s.k. impllementeringen i en budgetprocess flera år senare.
Repliken från försvarsminister Sten Tolgfors, m, kallad "Tomhylsan" av både militärer och sina egna partikamrater, kom inte omedelbart. Togfors hade alltså tid att tänka igenom hur han skulle svara. Då jag inte är tankeläsare, och inte vet vad Juholt tänkte vid den improviserade presskonferensen, då han dessutom var hårt pressad, enligt PW. Men uppgiften att Juholt tänkte på de riksdagsbeslut, som togs före SD:s riksdagsdebut kommer alltså från Tolgfors och inte från Juholt själv.
Jag finner det mycket anmärkningsvärt att partikamrater till Juholt okritiskt låter politiska motståndare tolka vad deras egen partiledare egentligen menar. Det finns ingen ryggradsreflex hos dagens sossar, utan bara feghet. Nästa s-ledare får väl skicka sina uttalanden till regeringen för godkännande och löfte om uttalandena inte ska kritiseras av någon minister!
Detta är fritt ur minnet efter att för några minuter sedan två gånger ha sett och hört TV-inslaget från försvarskonferensen i Sälen. Varken denna gång eller de tidigare gånger jag hört /sett samma inslag gjorde något uttalande om när och hur detta har skett. Några intessanta upplysningar om kring-omständigheterna gavs dock av Peter Wolodarski, ledarskribent på DN som var med i Sälen. Enligt PW hade Juholt avslutat sitt tal om säkerhetsläget i Europa, och hållit en improviserad presskonferens. Han hade lovat att svara på två frågor. Han hade jagats av journalister och mer eller mindre trängts upp mot en vägg, enligt PW, som också sa att situationen var obehaglig.
PW sa också att Juholt hade kritiserat regeringen för att ha givit för lite pengar till försvaret, men på frågan om Socialdemokraterna ville ge mer, hade Juholt svarat Nej. Vilket verkar motsägelsefullt, men kan ha sin förklaring. Jag tänker exempelvis på Black Hawk-affären, som fått mycket hård kritik från yrkesmilitärer. Den affären har kostat försvaret mycket pengar helt i onödan, läste jag i en debattartkel i en lokaltidning i somras. I samma tidning läste jag att Juholt hade besökt en stror militärbas på tidningens utgivningsort. Så han hade nog fått höra vad militären tycker om regeringen Reinfeldts försvarspolitik. Som gammal flygsoldat läser jag uppmärksamt allt jag råkar se om flygkrig och militärflyg. Black Hawk verkar vara en tillfällig lösning i väntan på utvecklingen av helikopter 14, som beräknas leveereras till försvaret 2020.
Hur kan då samstämmiga medier och även s-politiker påstå (vilket man gjorde idag också) att Juholt har anklagat regeringen för att ha "gjort" upp med SD om försvarspolitiken, och att det t.o.m. gällde beslut som tagits före SD:s riksdagsdebut? Att driva igenom en viss politik med passivt stöd av ett annat parti är inte detsamma som att "göra upp". Och det kan handla om annat än det formella beslutet, när det togs. Det kan gälla den s.k. impllementeringen i en budgetprocess flera år senare.
Repliken från försvarsminister Sten Tolgfors, m, kallad "Tomhylsan" av både militärer och sina egna partikamrater, kom inte omedelbart. Togfors hade alltså tid att tänka igenom hur han skulle svara. Då jag inte är tankeläsare, och inte vet vad Juholt tänkte vid den improviserade presskonferensen, då han dessutom var hårt pressad, enligt PW. Men uppgiften att Juholt tänkte på de riksdagsbeslut, som togs före SD:s riksdagsdebut kommer alltså från Tolgfors och inte från Juholt själv.
Jag finner det mycket anmärkningsvärt att partikamrater till Juholt okritiskt låter politiska motståndare tolka vad deras egen partiledare egentligen menar. Det finns ingen ryggradsreflex hos dagens sossar, utan bara feghet. Nästa s-ledare får väl skicka sina uttalanden till regeringen för godkännande och löfte om uttalandena inte ska kritiseras av någon minister!
S efter Juholt: De etniska svenskarnas parti?
KD och S har samma problem. För att uppnå sina politiska mål (behålla sina riksdagsmandat respektive återta regeringsmakten) måste båda partierna bredda sina väljarunderlag, UTAN ATT TAPPA SINA KÄRNVÄLJARE (de troende respektive arbetarna).
Båda partierna har under ledning av Göran Hägglund respektive Mona Sahlin misslyckats med bägge uppgifterna. De kristna har flytt KD och hälften av väljarna i senaste valet bestod av taktikröstande moderaterna. Andelen icke-troende, som verkligen tycker att KD är bästa parti, är försvinnande litet.
S förlorade i senaste valet en stor del av sina kärnväljare till Soffan, Moderaterna och SD, samtidigt som partiet misslyckades totalt med att öka sin väljarandel inom medelklassen. Tvärtom tappade man medelklassväljare jämfört med tidigare val.
Misstaget som båda partier har gjort, är att man försökt byta ut kärnväljarna mot andra väljargrupper, i stället för att rätt och slätt bredda väljarunderlaget. Liberalerna inom KD (Hägglund-klicken) har fått för sig att kristen tro "skrämmer bort" icke-kristna väljare. På samma sätt tror liberalerna inom s att arbetarpolitik "skrämmer bort" medelklassen.
Undersökningar visar att lite drygt hälften av alla i Sverige boende har någon form av gudstro, varav hälften är kristna, enligt den kristna trosbekännelsen, varav hälften (c:a 12 % av totalabefolkningen) har en traditionsenlig kristen tro. De, som borde vara KD:s kärnväljare, är alltså inte alls så få. Men varför ska exempelvis kristna abortmotståndare rösta på KD, när KD i jakten på andra väljargrupper har blivit det mest abortliberala partiet i Sveriges riksdag?
Och hur är det med S' kärnväljare? Hur många är egentligen arbetarare (kan räknas till arbetarklassen) i dagens Sverige? I stort sett verkar S-liberalerna ha köpt M:s omdefinition av "arbetare" till dem som är på jobbet, och det är ju varken sjukskrivna, arbetslösa eller pensionerade arbetare, och ej heller studerande, inte ens studerande på yrkesinriktade linjer, som leder till traditionella arbetaryrken.
Å andra sidan är Fredrik Reinfeldt själv en typisk arbetare, enligt M:s nya definition.
S-liberalerna odlar däremot myten att den svenska arbetarklassen knappast existerar längre. Huvudargumenten är dels, att arbetare som har samma levnadsstard som medelkassen för 100 år sedan tillhör medelklassen (villa, bil, utlandssemester), och dels att de forna arbetarbarnen har gjort "klassresor" och de facto tillhör medelklassen (har traditionella medelklassyrken).
Det sistnämnda argumentet är klart intressant, eftersom det är ett ETNOCENTRISAKT argument. Det kan ju inte förnekas att många etniska medelklassvenskar med arbetarursprung har gjort "klassresor". Men S-liberalerna missar att den svenska arbetarklassen samtidigt har fyllts på med personer, som inte är etniska svenskar, utan är invandrare eller har invandrarbakgrund.
Men inte nog med detta. S-högern förespråkar att S mer eller mindre ska upphöra att vara ett arbetarklassparti, utan i stället vara ett GENETISKT arbetarparti, alltså ett parti för etniska svenskar, med eller utan arbetarbakgrund. Den höga andelen arbetare (med eller utan jobb) bland invandrarna har man lyckats trolla bort - och även de många etniska svenskar som faktiskt är arbetare. Att den sistnämnda gruppen existerar, har däremot SD upptäckt.
SD lockar väljare genom att splittra arbetarklassen och hela folket efter etniska och religiösa (muslimhatet!) linjer. Och detta utan att S-högern lyfter ett finger, ty S-högern vill öht inte att S ska representera dem som idag tilhör arbetarklassen. Detta är en del av S' identitetskris. Vem /vilka grupper representerar S idag? Den frågan ställdes av skådespelaren Claes Malmberg i veckans Debatt, där f.ö. Bengt Silfverstrand gjorde en mycket strong insats.
Redan under 1930-talet stod det klart att arbetarklassen aldrig skulle komma att utgöra över hälften av befolkningen. För att vinna val måste arbetarklassen liera sig med andra klasser och skikt.
Detta "klassamarbete" var kärnan i Wigforss ideologi, som f.ö. kom till uttryck i Per Albins folkhemstal 1928.
Detta handlade således inte bara om att de som hade det dåligt skulle lyftas och få ett drägligt liv. Även de, som hade det bra, skulle vara välkomna i folkhemmet.
De, som försöker sparka ut Juholt som partiledare försöker även göra om S till ett halvradikalt borgerligt medelklassparti för etniska svenskar, med eller utan arbetarklassbakgrund. De lever i en värld, där man sällan ser vare sig arbetare eller invandrare. Framförallt har man inga invandrare inom sin egen närmaste umgängeskrets.
Och skulle man ändå ha det, som handlar det troligen om välutbildade invandrare med en västerländsk livsstil. De svenskättade arbetare, som man möter i vardagen, är troligen äldre hantverkare som gör ROT-jobb. Vi lever i ett alltmer segregerat samhälle.
Båda partierna har under ledning av Göran Hägglund respektive Mona Sahlin misslyckats med bägge uppgifterna. De kristna har flytt KD och hälften av väljarna i senaste valet bestod av taktikröstande moderaterna. Andelen icke-troende, som verkligen tycker att KD är bästa parti, är försvinnande litet.
S förlorade i senaste valet en stor del av sina kärnväljare till Soffan, Moderaterna och SD, samtidigt som partiet misslyckades totalt med att öka sin väljarandel inom medelklassen. Tvärtom tappade man medelklassväljare jämfört med tidigare val.
Misstaget som båda partier har gjort, är att man försökt byta ut kärnväljarna mot andra väljargrupper, i stället för att rätt och slätt bredda väljarunderlaget. Liberalerna inom KD (Hägglund-klicken) har fått för sig att kristen tro "skrämmer bort" icke-kristna väljare. På samma sätt tror liberalerna inom s att arbetarpolitik "skrämmer bort" medelklassen.
Undersökningar visar att lite drygt hälften av alla i Sverige boende har någon form av gudstro, varav hälften är kristna, enligt den kristna trosbekännelsen, varav hälften (c:a 12 % av totalabefolkningen) har en traditionsenlig kristen tro. De, som borde vara KD:s kärnväljare, är alltså inte alls så få. Men varför ska exempelvis kristna abortmotståndare rösta på KD, när KD i jakten på andra väljargrupper har blivit det mest abortliberala partiet i Sveriges riksdag?
Och hur är det med S' kärnväljare? Hur många är egentligen arbetarare (kan räknas till arbetarklassen) i dagens Sverige? I stort sett verkar S-liberalerna ha köpt M:s omdefinition av "arbetare" till dem som är på jobbet, och det är ju varken sjukskrivna, arbetslösa eller pensionerade arbetare, och ej heller studerande, inte ens studerande på yrkesinriktade linjer, som leder till traditionella arbetaryrken.
Å andra sidan är Fredrik Reinfeldt själv en typisk arbetare, enligt M:s nya definition.
S-liberalerna odlar däremot myten att den svenska arbetarklassen knappast existerar längre. Huvudargumenten är dels, att arbetare som har samma levnadsstard som medelkassen för 100 år sedan tillhör medelklassen (villa, bil, utlandssemester), och dels att de forna arbetarbarnen har gjort "klassresor" och de facto tillhör medelklassen (har traditionella medelklassyrken).
Det sistnämnda argumentet är klart intressant, eftersom det är ett ETNOCENTRISAKT argument. Det kan ju inte förnekas att många etniska medelklassvenskar med arbetarursprung har gjort "klassresor". Men S-liberalerna missar att den svenska arbetarklassen samtidigt har fyllts på med personer, som inte är etniska svenskar, utan är invandrare eller har invandrarbakgrund.
Men inte nog med detta. S-högern förespråkar att S mer eller mindre ska upphöra att vara ett arbetarklassparti, utan i stället vara ett GENETISKT arbetarparti, alltså ett parti för etniska svenskar, med eller utan arbetarbakgrund. Den höga andelen arbetare (med eller utan jobb) bland invandrarna har man lyckats trolla bort - och även de många etniska svenskar som faktiskt är arbetare. Att den sistnämnda gruppen existerar, har däremot SD upptäckt.
SD lockar väljare genom att splittra arbetarklassen och hela folket efter etniska och religiösa (muslimhatet!) linjer. Och detta utan att S-högern lyfter ett finger, ty S-högern vill öht inte att S ska representera dem som idag tilhör arbetarklassen. Detta är en del av S' identitetskris. Vem /vilka grupper representerar S idag? Den frågan ställdes av skådespelaren Claes Malmberg i veckans Debatt, där f.ö. Bengt Silfverstrand gjorde en mycket strong insats.
Redan under 1930-talet stod det klart att arbetarklassen aldrig skulle komma att utgöra över hälften av befolkningen. För att vinna val måste arbetarklassen liera sig med andra klasser och skikt.
Detta "klassamarbete" var kärnan i Wigforss ideologi, som f.ö. kom till uttryck i Per Albins folkhemstal 1928.
Detta handlade således inte bara om att de som hade det dåligt skulle lyftas och få ett drägligt liv. Även de, som hade det bra, skulle vara välkomna i folkhemmet.
De, som försöker sparka ut Juholt som partiledare försöker även göra om S till ett halvradikalt borgerligt medelklassparti för etniska svenskar, med eller utan arbetarklassbakgrund. De lever i en värld, där man sällan ser vare sig arbetare eller invandrare. Framförallt har man inga invandrare inom sin egen närmaste umgängeskrets.
Och skulle man ändå ha det, som handlar det troligen om välutbildade invandrare med en västerländsk livsstil. De svenskättade arbetare, som man möter i vardagen, är troligen äldre hantverkare som gör ROT-jobb. Vi lever i ett alltmer segregerat samhälle.
Kri(s)?
Före detta socialdemokrater skriver att de inte känner igen sitt gamla parti. De verkar vilja att s, ska vara som förut, samtidigt som de själva stödjer alliansen. Varför gick man då ur, när partiet fortfarande var som man vill att det ska vara?
Valnederlagen har fått till följd att förnyelsen av partiapparaten, omsättningen av folk på alla nivåer har stannat av. De nya som skulle in, kom inte in. Därför ligger ansvaret på förlorarna att forma en vinnande politik.
Valnederlagen har fått till följd att förnyelsen av partiapparaten, omsättningen av folk på alla nivåer har stannat av. De nya som skulle in, kom inte in. Därför ligger ansvaret på förlorarna att forma en vinnande politik.
Fästmön
Fästmön har skrivit på sin blogg att hon inte har ADHD. Nä, det är väl atypiskt friskhetssyndrom! Skyll på det...
Sahlinligan slår till igen.
Det var lång kö i snabbköpskassan idag, så jag hann läsa Expressens förstasida. Ett hemligt oppositionsparti har skrivit en hemlig rapport om att Reinfeldt ljuger! Källan kan inte avslöjas, för alla har ju sina liv, försäkrar en bloggare, som påstår sig ha tillgång till samma uppgifter. Han vågar inte heller avslöja sina källor.
Fantasin skenar väl ändå, när man är så rädd för att bli likviderad av den svenska regeringens utsända dödspatruller?
Men så stod det väl inte på Expressens förstasida? Nejdå, det var "Nya interna bevisen mot Juholt. Uppgifter i natt: S-ledaren ljuger". Oj, vilken teatraliks rubrik. "I natt". Ynkryggarna i s smyger alltså till media med sina rykten i skydd av nattens mörker. Därför tänkte jag skriva som rubrik över detta inlägg: Nattsmygaren.
Läste för övrigt att den nya nordkoreanska diktatorns äldre bror hade klagat till en japansk tidning på att makten går i arv. Han har anledning att klaga. I västliga monarkier brukar tronen ärvas av den äldste sonen. Ungefär så uppför sig Sahlin-ligan nu. Först missar de regeringsmakten en gång till, och sedan förlorar de partiledarvalet.
Sedan kan man ju undra vad som är en nyhet för skandaljournalisterna. Måste inte en nyhet vara en verklig händelse? Och ska inte verkliga händelser avslöjas? Varför avslöjar man då inte namnet på Nattsmygaren? Om det nu är sant att Reinfeldt ljuger, och det är den nyvalde v-ledaren Jonas Sjöstedet som avslöjar detta, ska då inte hans namn publiceras?
Och om Reinfeldt inte ljuger, så ju den verkliga händelsen att Sjöstedt påstår det. Ska hans namn fortfarande inte avslöjas?
Är källskyddet till för att verkliga händelser ska avslöjas eller för att den verkliga hänselsen (att någon springer till media med rykten, och vem det är) ska döljas?
Någon ljuger alltså. Det är ju rent skrattretande. Ljög aldrig Sahlin när hon var partiledare?
Att s-ledare, i likhet med alla andra partiledare, ljuger är väl ingen nyhet? Om det verkligen är en nyhet att Juholt ljuger, så måste det gälla honom personligen. Det är första gången ljuger.
En sak är fullständigt säker. Om inte s gör rent hus med Sahlin-ligan kommer s att förlora nästa val också. Personer, som är så dåliga förlorare, ska inte ha ledande politiska uppdrag. Så länge det finns minsta risk att någon i Sahlin-ligan får en ministerpost efter valet 2014 kommer bara den mest partitrogna kärnan att rösta på s.
Och det är förstås därför som Expressen agerar megafon åt Nattsmygaren.
För även om allting som Nattsmygaren säger är lögn, så är det ju fullständigt sant att Nattsmygaren har sagt det som han /hon har sagt.
I och för sig en pseudohändelse. Det är som när en pressfotograf brände ner en lada för att få bilder. Det var ju sant att ladan brann. Men visst är det dåligt när media själva tillverkar nyheterna, som de skildrar. Som alla dessa mer eller mindre fejkade opinionsundersökningar för att få ett nytt partiledarval i s.
Avslöja den verkliga händelsen! Vem är Nattsmygaren?
Reinfeldt ljuger. Jag påstår det för att testa teorin att det är livsfarligt att tala illa om svenska partiledare, jag så livsfarligt att man måste gömma sig bakom källskyddet. Tänk om jag möter Reinfeldts dödspatrull i natt! Jag vågar nog inte sova.
Senaste nytt 14 januari.
Jag lever fortfarande. Man behöver alltså inte gömma sig bakom källskyddet, när man säger att Reinfeldt ljuger.
Fantasin skenar väl ändå, när man är så rädd för att bli likviderad av den svenska regeringens utsända dödspatruller?
Men så stod det väl inte på Expressens förstasida? Nejdå, det var "Nya interna bevisen mot Juholt. Uppgifter i natt: S-ledaren ljuger". Oj, vilken teatraliks rubrik. "I natt". Ynkryggarna i s smyger alltså till media med sina rykten i skydd av nattens mörker. Därför tänkte jag skriva som rubrik över detta inlägg: Nattsmygaren.
Läste för övrigt att den nya nordkoreanska diktatorns äldre bror hade klagat till en japansk tidning på att makten går i arv. Han har anledning att klaga. I västliga monarkier brukar tronen ärvas av den äldste sonen. Ungefär så uppför sig Sahlin-ligan nu. Först missar de regeringsmakten en gång till, och sedan förlorar de partiledarvalet.
Sedan kan man ju undra vad som är en nyhet för skandaljournalisterna. Måste inte en nyhet vara en verklig händelse? Och ska inte verkliga händelser avslöjas? Varför avslöjar man då inte namnet på Nattsmygaren? Om det nu är sant att Reinfeldt ljuger, och det är den nyvalde v-ledaren Jonas Sjöstedet som avslöjar detta, ska då inte hans namn publiceras?
Och om Reinfeldt inte ljuger, så ju den verkliga händelsen att Sjöstedt påstår det. Ska hans namn fortfarande inte avslöjas?
Är källskyddet till för att verkliga händelser ska avslöjas eller för att den verkliga hänselsen (att någon springer till media med rykten, och vem det är) ska döljas?
Någon ljuger alltså. Det är ju rent skrattretande. Ljög aldrig Sahlin när hon var partiledare?
Att s-ledare, i likhet med alla andra partiledare, ljuger är väl ingen nyhet? Om det verkligen är en nyhet att Juholt ljuger, så måste det gälla honom personligen. Det är första gången ljuger.
En sak är fullständigt säker. Om inte s gör rent hus med Sahlin-ligan kommer s att förlora nästa val också. Personer, som är så dåliga förlorare, ska inte ha ledande politiska uppdrag. Så länge det finns minsta risk att någon i Sahlin-ligan får en ministerpost efter valet 2014 kommer bara den mest partitrogna kärnan att rösta på s.
Och det är förstås därför som Expressen agerar megafon åt Nattsmygaren.
För även om allting som Nattsmygaren säger är lögn, så är det ju fullständigt sant att Nattsmygaren har sagt det som han /hon har sagt.
I och för sig en pseudohändelse. Det är som när en pressfotograf brände ner en lada för att få bilder. Det var ju sant att ladan brann. Men visst är det dåligt när media själva tillverkar nyheterna, som de skildrar. Som alla dessa mer eller mindre fejkade opinionsundersökningar för att få ett nytt partiledarval i s.
Avslöja den verkliga händelsen! Vem är Nattsmygaren?
Reinfeldt ljuger. Jag påstår det för att testa teorin att det är livsfarligt att tala illa om svenska partiledare, jag så livsfarligt att man måste gömma sig bakom källskyddet. Tänk om jag möter Reinfeldts dödspatrull i natt! Jag vågar nog inte sova.
Senaste nytt 14 januari.
Jag lever fortfarande. Man behöver alltså inte gömma sig bakom källskyddet, när man säger att Reinfeldt ljuger.
Bostadsanvisningslagen
Efter en ny rapport från Socialstyrelsen om antalet hemlösa har några få inlägg i frågan dykt upp på s-bloggarna. Jag har kommenterat och menat att det är en skam att sossarna inte driver frågan om allas rätt till bostad. I debatten har jag då och då stött på bostadsanvisningslagen, som upphävdes av den borgerliga regeringen 1993. Och det är naturligtvis bekvämt att skylla på borgarna, när man själv inte har gjort ett jota under åtta år i regeringsställning och fem år i opposition.
Det är svårt att få grepp om bostadsanvisningslagen. då den ändrades flera gånger och tydligen inte heller tillämpades i någon större utsträckning. Det verkliga syftet med lagen, som sägs varit till för att hjälpa hemlösa att få bostad, torde snarare ha varit att kommunalpolitiker skulle bestämma över privata fastighetsägares egendom. Så nära en socialisering man kan komma, utan att den privata ägaren formellt miste äganderätten till sin egendom. Endast en- och tvåfamiljshus, där ägaren själv hade sin bostad, var undantagna.
Lagen gav kommunen rätt att förklara hela stadsdelar som "bostadsanvisningsområde". Detta medförde skyldighet för fastighetsägaren att anmäla lediga lägenheter till kommunen, samt förbud för fastighetsägaren att själv hyra ut lägenheten. Om fastighetsägaren inte godtog, den som kommunen anvisade (alltså INGEN RÄTT för de HEMLÖSA att själva få bostad!!!), kunde fastighetsägaren åläggas att hyre ut lägenheten till kommunen. Avsikten var möjligen att kommunen skulle tvångsplacera den bostadssökande hos den vägrande hyresvärden.
Man kan säga att denna lag innebar mer tvång än nöden krävde mot fastighetsägarna, utan att nöden lindrades speciellt mycket. Att återinföra denna lag, som bl.a Vänsterpartiet vill, är inte rätt väg att gå. Återinför den i så fall för de kommunala bostadsbolagen! Det skulle svida riktigt ordentlig i skinnet på både de borgerliga och socialdemokratiska ledamöterna i de kommunala bostadsbolagens styrelser. De missbrukar ju sina styrelseuppdrag för att bevisa att politikerstyrda företag är lika "välskötta" som privata företag. De kommunala bostadsbolagen tillhör idag de värsta vägrarna, vad gäller uthyrning till personer med svag ekonomi.
Rätt väg att gå vore en lag som förbjuder ekonomisk diskriminering på bostadsmarknaden, på samma sätt som det finns en lag som förbjuder diskriminering på grund av ras, hudfärg, religion, etnisk tillhörighet eller sexuell läggning. Det finns regler om bostadskostnad för den som har försörjningsstöd samt förbehållsbelopp till hyran, för den som är kund hos kronofogden. När det alltså finns lagar, som tillförsäkrar alla pengar till hyran, så finns det ingen orsak alls att vägra hyra ut till någon för att han har svag ekonomi, om det inte gäller stora och dyra lägenheter förstås.
Skulder i det förgångna, oavsett hur de har uppstått, inte ska vara ett hinder för bostad. Utan det är en framtida betalningsförmågan som ska avgöra. Om det finns anledning att tro att vederbörande inte kommer att använda förbehållsbesloppet till det som det är avsett för, nämligen hyran, så borde kronofogden ha möjlighet att utbetala detta belopp direkt till hyresvärden.
Det är ju så enkelt. Det måste byggas nya bostäder i tillväxtorådena för att eliminera köerna, men för att den som stått i kö tillräckligt länge, behöver inga nya bostäder byggas. Men om man talar om att återinföra bostadsanvisningslagen, då blir det tvärstopp.
Det paradoxala nu är att våldsbenägna missbrukare och kriminella har lättare att få bostad än vanliga fattiga. Kommunerna är nämligen skyldiga att hjälpa missbrukare och kriminella att få bostad, och det verkar de lyckas med utan konfiskatoriska tvångslagar mot fastighetsägarna.
Jag kräver att socialdemokraterna i alla kommuner börjar driva kravet att förbud mot ekonomisk diskriminering införs omedelbart för de kommunala bostadsbolagen. Det finns ingen anledning att de kommunal bostadsbolagen ska vara värre busar än de privata.
Det är svårt att få grepp om bostadsanvisningslagen. då den ändrades flera gånger och tydligen inte heller tillämpades i någon större utsträckning. Det verkliga syftet med lagen, som sägs varit till för att hjälpa hemlösa att få bostad, torde snarare ha varit att kommunalpolitiker skulle bestämma över privata fastighetsägares egendom. Så nära en socialisering man kan komma, utan att den privata ägaren formellt miste äganderätten till sin egendom. Endast en- och tvåfamiljshus, där ägaren själv hade sin bostad, var undantagna.
Lagen gav kommunen rätt att förklara hela stadsdelar som "bostadsanvisningsområde". Detta medförde skyldighet för fastighetsägaren att anmäla lediga lägenheter till kommunen, samt förbud för fastighetsägaren att själv hyra ut lägenheten. Om fastighetsägaren inte godtog, den som kommunen anvisade (alltså INGEN RÄTT för de HEMLÖSA att själva få bostad!!!), kunde fastighetsägaren åläggas att hyre ut lägenheten till kommunen. Avsikten var möjligen att kommunen skulle tvångsplacera den bostadssökande hos den vägrande hyresvärden.
Man kan säga att denna lag innebar mer tvång än nöden krävde mot fastighetsägarna, utan att nöden lindrades speciellt mycket. Att återinföra denna lag, som bl.a Vänsterpartiet vill, är inte rätt väg att gå. Återinför den i så fall för de kommunala bostadsbolagen! Det skulle svida riktigt ordentlig i skinnet på både de borgerliga och socialdemokratiska ledamöterna i de kommunala bostadsbolagens styrelser. De missbrukar ju sina styrelseuppdrag för att bevisa att politikerstyrda företag är lika "välskötta" som privata företag. De kommunala bostadsbolagen tillhör idag de värsta vägrarna, vad gäller uthyrning till personer med svag ekonomi.
Rätt väg att gå vore en lag som förbjuder ekonomisk diskriminering på bostadsmarknaden, på samma sätt som det finns en lag som förbjuder diskriminering på grund av ras, hudfärg, religion, etnisk tillhörighet eller sexuell läggning. Det finns regler om bostadskostnad för den som har försörjningsstöd samt förbehållsbelopp till hyran, för den som är kund hos kronofogden. När det alltså finns lagar, som tillförsäkrar alla pengar till hyran, så finns det ingen orsak alls att vägra hyra ut till någon för att han har svag ekonomi, om det inte gäller stora och dyra lägenheter förstås.
Skulder i det förgångna, oavsett hur de har uppstått, inte ska vara ett hinder för bostad. Utan det är en framtida betalningsförmågan som ska avgöra. Om det finns anledning att tro att vederbörande inte kommer att använda förbehållsbesloppet till det som det är avsett för, nämligen hyran, så borde kronofogden ha möjlighet att utbetala detta belopp direkt till hyresvärden.
Det är ju så enkelt. Det måste byggas nya bostäder i tillväxtorådena för att eliminera köerna, men för att den som stått i kö tillräckligt länge, behöver inga nya bostäder byggas. Men om man talar om att återinföra bostadsanvisningslagen, då blir det tvärstopp.
Det paradoxala nu är att våldsbenägna missbrukare och kriminella har lättare att få bostad än vanliga fattiga. Kommunerna är nämligen skyldiga att hjälpa missbrukare och kriminella att få bostad, och det verkar de lyckas med utan konfiskatoriska tvångslagar mot fastighetsägarna.
Jag kräver att socialdemokraterna i alla kommuner börjar driva kravet att förbud mot ekonomisk diskriminering införs omedelbart för de kommunala bostadsbolagen. Det finns ingen anledning att de kommunal bostadsbolagen ska vara värre busar än de privata.
Nej, i det landstinget vill jag inte ha någon operation.
Om du läser om detta på någon annan blogg, tro det inte. En annan person hade utan mitt medgivande ringt till landstinget, där jag skulle opereras och sagt något om min ögonperation, som jag väntat på sedan före midsommar. Följden av detta samtal blev att jag ströks från väntelistan. Utan att ens bli tillfrågad. Och utan att man ens kontrollerat att jag fått meddelandet - vilket drog ut på tiden pga helgerna. Sedan jag råkat nämna detta för den andra personen, har den mot min vilja ringt landstinget en gång till.
Landstinget har då skickat ett mejl till den personen - inte till mig - där landstinget bedyrar att det inte var den personens fel att jag ströks från listan. Av ett mejl från den andra person till mig framgår att man yppat innehållet i brevet till mig från den andra personen. Detta är synnerligen allvarlig då jag i mejl till landstinget påpekat att den andra personen inte har något mandat att företräda mig och att jag inte medger eftergift av sekretess. Man har däremot inte svarat på ett brev från mig med förslag hur frågan skulle lösas.
Den andra personen är en känd tidningsskribent. Jag antar att man vill hålla sig väl med sådana, då det framkommit att förhållandena i det berörda landstinget är under all kritik. Jag, det är det verkligen. Eftersom det inte är en helt riskfri operation vågar jag inte göra den i det landstinget. Så nu blir jag utan operation.
Så det är bara att ringa till landstinget, om man är journalist eller något liknande, och diskutera enskilda patienter utan att ens ha en fullmakt? Detta har ju faktiskt skett vid flera tillfällen, men då har det gällt mer kända personer än jag. För att nu inte tala om läckorna hos polisen, där enskilda polismän mot betalning lämnar ut uppgifter ur förundersökningar så att misstänkta personer kan läsa om sig själva i tidningen och sopa igen spåren efter sig.
Jag kan i och för sig förstå att den som känner sig skuldtyngd för att eventuellt på något sätt ha orsakat att någon annan har strukits från en operationskö, vill rätta till detta. Men det är rent ut sagt för jävligt att gå bakom ryggen på den det gäller, i stället för att låta denne ta hand om sin egen operation. När han själv vill ha det så. Och det är helt oacceptabelt att ett landsting diskuterar köplatser för enskilda patienter med utomstående. Så överkörd har jag aldrig blivit i hela mitt liv.
Personen ifråga hade aldrig, aldrig, aldrig själv ha accepterad att bli behandlad på detta sätt, satt under förmyndare. Självkänslan är viktigare än synen. Därför blir det ingen operation.
Landstinget har då skickat ett mejl till den personen - inte till mig - där landstinget bedyrar att det inte var den personens fel att jag ströks från listan. Av ett mejl från den andra person till mig framgår att man yppat innehållet i brevet till mig från den andra personen. Detta är synnerligen allvarlig då jag i mejl till landstinget påpekat att den andra personen inte har något mandat att företräda mig och att jag inte medger eftergift av sekretess. Man har däremot inte svarat på ett brev från mig med förslag hur frågan skulle lösas.
Den andra personen är en känd tidningsskribent. Jag antar att man vill hålla sig väl med sådana, då det framkommit att förhållandena i det berörda landstinget är under all kritik. Jag, det är det verkligen. Eftersom det inte är en helt riskfri operation vågar jag inte göra den i det landstinget. Så nu blir jag utan operation.
Så det är bara att ringa till landstinget, om man är journalist eller något liknande, och diskutera enskilda patienter utan att ens ha en fullmakt? Detta har ju faktiskt skett vid flera tillfällen, men då har det gällt mer kända personer än jag. För att nu inte tala om läckorna hos polisen, där enskilda polismän mot betalning lämnar ut uppgifter ur förundersökningar så att misstänkta personer kan läsa om sig själva i tidningen och sopa igen spåren efter sig.
Jag kan i och för sig förstå att den som känner sig skuldtyngd för att eventuellt på något sätt ha orsakat att någon annan har strukits från en operationskö, vill rätta till detta. Men det är rent ut sagt för jävligt att gå bakom ryggen på den det gäller, i stället för att låta denne ta hand om sin egen operation. När han själv vill ha det så. Och det är helt oacceptabelt att ett landsting diskuterar köplatser för enskilda patienter med utomstående. Så överkörd har jag aldrig blivit i hela mitt liv.
Personen ifråga hade aldrig, aldrig, aldrig själv ha accepterad att bli behandlad på detta sätt, satt under förmyndare. Självkänslan är viktigare än synen. Därför blir det ingen operation.
Kommentarer
Eftersom kommentarerna är väldigt få i förhållande till antalet besökar till min blogg, undrar jag förstås vad det beror på.
Huvudsyftet med denna blogg är att föra fram mina åsikter i de ämnen som tas upp. Det är alltså inte en allmän diskussionsblogg, eller ett forum för andra att föra ut sina åsikter. Några få gånger har jag fått kommentar med en mycket omfattande argumentation för att jag har fel. Dessa kommentarer har jag publicerat. När jag i en egen kommentar till en sådan kommentar har vidhållit min tidigare åsikt, har samma person återkommit med en ännu längre kommentar och ibland påstridiga krav att jag ska erkänna att han (det har alltid varit en han) har rätt. Eftersom jag ansett att båda åsikterna redan är utförligt redovisade, har jag inte publicerat dessa ytterligare kommentarer.
Ännu mera sällsynta är direkta personagrepp mot mig på min egen blogg, men sådana har förekommit. De har jag inte publicerat. Det kan vara kommentarer som har tillkommit i den första ilskan. Jag har emellertid publicerat andra kommentarer från den personen, och kommer att göra det framledes också. Det är alltså fel när samma person skrivit på sin blogg (och även andras) att jag inte publicerar kommentarer.
Det hör också till saken att samma person flera gånger har avstått från att lägga ut krtiska kommentarer från mig på sin blogg. Men detta har dock inte varit systematiskt.
Kommentarer, som jag har fått tidigare har ibland innehållit mycket intressanta faktauppgifter, som har kompletterat och stött det jag skrivit. Sådana kommentarer är alltid värdefulla.
Om någon påstår att jag har fel i sak, och detta vid kontroll visar sig vara riktigt, publicerar jag givetvis den kommentaren. Om det inte går att verifiera att jag haft fel i sak, avgör jag från fall till fall om jag ska publicera kommentaren, eller inte.
Under den tid som jag haft bloggen har ungefär 3 / 4 -delar av alla kommentarer publicerats.
Huvudsyftet med denna blogg är att föra fram mina åsikter i de ämnen som tas upp. Det är alltså inte en allmän diskussionsblogg, eller ett forum för andra att föra ut sina åsikter. Några få gånger har jag fått kommentar med en mycket omfattande argumentation för att jag har fel. Dessa kommentarer har jag publicerat. När jag i en egen kommentar till en sådan kommentar har vidhållit min tidigare åsikt, har samma person återkommit med en ännu längre kommentar och ibland påstridiga krav att jag ska erkänna att han (det har alltid varit en han) har rätt. Eftersom jag ansett att båda åsikterna redan är utförligt redovisade, har jag inte publicerat dessa ytterligare kommentarer.
Ännu mera sällsynta är direkta personagrepp mot mig på min egen blogg, men sådana har förekommit. De har jag inte publicerat. Det kan vara kommentarer som har tillkommit i den första ilskan. Jag har emellertid publicerat andra kommentarer från den personen, och kommer att göra det framledes också. Det är alltså fel när samma person skrivit på sin blogg (och även andras) att jag inte publicerar kommentarer.
Det hör också till saken att samma person flera gånger har avstått från att lägga ut krtiska kommentarer från mig på sin blogg. Men detta har dock inte varit systematiskt.
Kommentarer, som jag har fått tidigare har ibland innehållit mycket intressanta faktauppgifter, som har kompletterat och stött det jag skrivit. Sådana kommentarer är alltid värdefulla.
Om någon påstår att jag har fel i sak, och detta vid kontroll visar sig vara riktigt, publicerar jag givetvis den kommentaren. Om det inte går att verifiera att jag haft fel i sak, avgör jag från fall till fall om jag ska publicera kommentaren, eller inte.
Under den tid som jag haft bloggen har ungefär 3 / 4 -delar av alla kommentarer publicerats.
Vem har patent på ditt DNA?
Läs inlägget "Rätten till sitt eget utseende", om du inte har gjort. Läs det en gång till om du har gjort det. När Publicistklubben krävde tillgång till passfoton så ville de legalisera stöld. Men det egna kommersiella intresset slog de upp som kamp för yttrandefrihet, när det i själva verket handlade om att slippa betala för sig. En fotomodell har väl rätt att få betalt för att bli avfotograferad, och rätt att vägra om betalningen uteblir?
Om det är så intressant för folk att veta hur du ser ut, så att du avbildas i tidningen, så kan väl inte ditt utseende vara ekonomiskt värdelöst? Det handlar om både intregritet och copy right. Nu vet jag inte hur det gick med patenträtten till enskilda personers DNA. Någon av läsarna som vet? Men frågan har varit på tapeten.
Om läkemedelsindustrin framställer läkemedel som är specialdesignat för ett speciellt DNA, så vill tillverkaren inte bara ha patent på läkemdlet - vilket möjligen kan vara rimligt - utan även på den personens DNA. Han / hon skulle alltså inte kunna vända sig till en annan tillverkare, utan att denne betalar till den första tillverkaren för rätten att använda hans / hennes DNA.
Rättegångarna kring upphandlingen av vaccin mot livmoderhalscancer visar hur girig läkemedelsindustrin är. Jag tar nu inte ställning till frågan om vaccineringen är nödvändig. Utan bara till frågan om rätten att förhala en vaccinationskampanj, som åtminstone enligt tillverkarna själva räddar liv.
När det gäller patenträtten till DNA så handlar det dels om den enskildes integritet, men också om rätten att sälja att sälja uppgifter om ditt DNA, kanske utan att du ens är tillfrågad. Vad får du själv betala för medicinen? Om du köper en medicin, som är specialdesignad för ditt DNA får du kanske betala tusentals kronor extra till patenträttsinnehavaren. Borde inte det vara du?
Ett litet sidospår är frågan om patent på medicin över huvud taget. Detta hindrar användningen av befintliga mediciner i fattiga länder. Jakten på billiga piratkopior, som tillverkas i bl.a. Indien pågår för fullt. Lyckas patenträttsinnehavaren stoppa pirattillverkningen, där människor som skulle kunna räddas med medicinen ifråga. Falska piratkopior, som kanske är verklingslösa eller rentav farliga ska förstås stoppas.
Men för att gå tillbaka till huvudspåret: Så nog borde väl copy righten eller patenträtten till personuppgifter, som kan hänföras till en viss person, vara den personens egendom?
Dessutom anser jag att pressrummen på domstolarna ska bort. Rätten att närvara vid offentliga rättegångar är inte förbehållet media. Då borde väl all allmänhet behandlas lika? Varenda domstol som har ett särskilt pressrum är en korrupt domstol. Syftet med denna service till media är att media inte ska granska rättssäkerheten, utan i stället fokusera på parterna i rättegången.
Syftet med offentlighet vid rättegångar är att domstolen ska granskas, så att man inte fuskar med rättssäkerheten. Nu blir det ju precis tvärtom.
Svenska journalister har visat sig ha ett betydligt större intresse att granska rättssäkerheten i Etiopien än i Sverige. Något fel på den etiopiska lagstiftningen var det minsann inte, utan domaren tog order direkt från presidenten. En märklig slutsats. Så den nästan enväldige presidenten har inte sett till att det finns lagar, som skyddar hans styre, utan han måste ringa till domaren i varje enskild rättegång och ge order hur det ska dömas?
Vilka konspirationsteorier, när medias egna intressen kommer i kläm! Därmed har jag självfallet inte påstått att det inte finns svåra missförhållanden och övergrepp i Etiopien, som borde granskas. Som det borde vara tillåtet att granska, enligt landets lagar. Jag har inte påstått annat än att det var moraliskt rätt att bryta mot de lagar som gjorde det förbjudet, vilket de fängelsedömda svenska journalisterna inte har gjort, enligt svensk media.
Hemma i Sverige råder däremot ett korrupt vänförhållande mellan den dömande makten (domstolarna) och den "granskande makten" (media). Som vill ha tillgång till passfoton bl.a. för att verkställa olagliga skamstraff, som extrastraff till de straff som de lagliga domstolarna dömer ut. 
Etiopins president Meles Zenawi på FN:s klimatmöte. Ringer han till hemlandets domstolar och ger order om hur de ska döma i enskilda mål? Det påstår i varje fall svenska medier. Om man däremot påstår att ägarna till svenska medier drar i osynliga trådar, så är det "konspirationsteorier".
Sorgligt slut
Det är nu åtta timmar kvar av det gamla året, som har varit som en berg och dalbana. I spegeln möter jag en mycket gammal man, som alltid talade sanning (och ofta hade rätt), men inte blev trodd. Alla tidigare män har ju ljugit. Män är ju såna. Den senaste lögnen handlar om "ljugfria lögner". Det går ungefär ut på att alkoholister ljuger för att dölja sitt missbruk. Och att s.k. nyktra alkoholister fortsätter att ljuga av bara vanan. Alltså är man en f.d. alkoholist om någon person med livlig fantasi inte tror på vad man säger, när man dementerar de vilda fantasierna. Man ska tro på rykten. Om du någon gång i livet inte har inte har fastnat på bild i en övervakningskamera är du misstänkt och därmed skyldig. Till vad? Vad som helst kan ju hända när ingen ser.
Hur var det nu med kungabilderna? Visst var det "misstänkt" att kungens vän försökte köpa bilderna av gangstern. Det allvarliga var ju inte att bilderna var förfalskningar, utan att kungens vän kanske (!) trodde att de var äkta. Kungens vän visste kanske något om kungen, något som borde förbli en hemlighet? Visst var det skumt. I alla fall tillräckligt skumt för att duga som bevis för kungens skuld. Inte i en riktig domstol - och f.ö. kan kungen inte dömas i en riktig domstol. Men i "journalistikens" värld duger det som bevis för att någon - t.o.m. en kung - ska dömas till offentligt skamstraff.
Samma sak med ex-ministern som anklagades för sexköp av en anonym hora (finns hon på riktigt) som hade tipsat Aftonbladet. Det var ju skumt att han inte ville "tala ut" med snusktidningens skandalreporter. Skyldig? Ett ytterligare bevis för ex-ministerns skuld har jag fått från en person med ett halvt års journalistutbildning och yrkesverksamhet som fre lance-journalist under tre år: Alla överklassmän köper sex. Och dessutom blev han ju sparkad av statsministern. Eller om han avgick frivilligt. Det hade han väl inte gjort om han varit oskylig?
Själv har jag anklagats av en före detta för att vara "bloggprostituerad". Att jag blev bekant med henne genom en bloggdebatt är bevis nog för att jag "raggar" på s-bloggarna. Att jag strax före jul fick beröm fav en kvinnlig s-bloggare ör något jag skrivit, verkar vara bevis nog. Hon hade väl inte "svarat" om jag inte givit en "signal" av något slag? Om detta hade stannat mellan oss, hade det väl inte gjort något.
Så det blev ett sorgligt slut. Hennes egen blogg har nästan hela tiden vi varit tillsammans handlat om karlar som ljuger, karlar som förtrycker kvinnor, och allra mest om "subtila nålstick". Det är tydligen sådant man ägnar sig åt bakom kulisserna i kyrkan. Därför har jag slutat gå i kyrkan. Och för att den alkoholfria nattvarden tydligen är något slags social konvenanshandling - inte ett heligt sakrament.
Svenska kyrkan är som kommunistpartiet i Nordkorea. När partiet ändrar sig, måste alla medlemmarna också göra det.
Hur var det nu med kungabilderna? Visst var det "misstänkt" att kungens vän försökte köpa bilderna av gangstern. Det allvarliga var ju inte att bilderna var förfalskningar, utan att kungens vän kanske (!) trodde att de var äkta. Kungens vän visste kanske något om kungen, något som borde förbli en hemlighet? Visst var det skumt. I alla fall tillräckligt skumt för att duga som bevis för kungens skuld. Inte i en riktig domstol - och f.ö. kan kungen inte dömas i en riktig domstol. Men i "journalistikens" värld duger det som bevis för att någon - t.o.m. en kung - ska dömas till offentligt skamstraff.
Samma sak med ex-ministern som anklagades för sexköp av en anonym hora (finns hon på riktigt) som hade tipsat Aftonbladet. Det var ju skumt att han inte ville "tala ut" med snusktidningens skandalreporter. Skyldig? Ett ytterligare bevis för ex-ministerns skuld har jag fått från en person med ett halvt års journalistutbildning och yrkesverksamhet som fre lance-journalist under tre år: Alla överklassmän köper sex. Och dessutom blev han ju sparkad av statsministern. Eller om han avgick frivilligt. Det hade han väl inte gjort om han varit oskylig?
Själv har jag anklagats av en före detta för att vara "bloggprostituerad". Att jag blev bekant med henne genom en bloggdebatt är bevis nog för att jag "raggar" på s-bloggarna. Att jag strax före jul fick beröm fav en kvinnlig s-bloggare ör något jag skrivit, verkar vara bevis nog. Hon hade väl inte "svarat" om jag inte givit en "signal" av något slag? Om detta hade stannat mellan oss, hade det väl inte gjort något.
Så det blev ett sorgligt slut. Hennes egen blogg har nästan hela tiden vi varit tillsammans handlat om karlar som ljuger, karlar som förtrycker kvinnor, och allra mest om "subtila nålstick". Det är tydligen sådant man ägnar sig åt bakom kulisserna i kyrkan. Därför har jag slutat gå i kyrkan. Och för att den alkoholfria nattvarden tydligen är något slags social konvenanshandling - inte ett heligt sakrament.
Svenska kyrkan är som kommunistpartiet i Nordkorea. När partiet ändrar sig, måste alla medlemmarna också göra det.
Rätten till sitt eget utseende
"Flickan med självporträttet". Så kallade en lärare en av de kvinnliga eleverna, när jag gick i skolan. Vi undrade varför, men det gick några terminer innan vi fick svaret: "För hon målar sig."
Då borde hon väl själv ha copy right på sitt utseende - åtminstone i målat skick?
Eller är stölder av andras konstnärliga verk legala, om man är tidningsutgivare?
För några år sedan bråkade tjuvarna om rätten att stjäla passfoton för publicering i tidningar. Chefredaktörerna vrålade i högan sky om att yttrandefriheten var hotad om de inte fick stjäla andras utseenden. Om jag minns rätt, nekades de rätten att stjäla passfoton och andra bilder av folks utseende, som finns hos myndigheterna. Det är ju ingen fotografering som den avfotograferade ställer upp på fullt frivilligt. Man kan inte själv välja om man vill ha pass med eller utan foto.
Och nu har chefredaktörer och TV-chefer gaddat ihop sig och hotar med en enad front mot justiitieministerns förslag till en ny lag, som förbjuder smygfotografering av hel- eller halvnakna människor i omklädningsrum, duschar och intima situationer. "Yttrandefriheten är hotad", vrålar de mediala dräggen. (Varmed jag givetvis inte menar hela journalistkåren, eller ens alla chefredaktörer och TV-chefer, utan just de som bär sig åt som drägg.) De påstår att press- och TV-fotografer inte kan jobba, om de hela tiden måste tänka sig för, så att de inte begår brott. Det räcker med systemet med ansvariga utgivare, som kan bötfällas om bilderna publiceras.
Jag förstår nu att svenska press- och TV-fotografer inte kan göra resereportage, de kan inte jobba i andra länder, där det är ett brott att fotografera arkitektritade hus, utan arkitektens tillsånd. Arkitekterna har nämligen copy ringt på de byggnader, som de ritar. I vissa länder, inte i Sverige. I Sverige har fotografen copy right. Och så även om man fotograferar av en annan fotografs bilder, eller en konstnärs målningar.
Vem har copy right på ditt utseende? Borde det inte vara du själv?
Jag tycker att den föreslagna lagen mot fotografering utan tillstånd i känsliga situationer borde utvidgas till krav på tillstånd för den som ska avfotograferas i alla situationer. Sker fotograferingen för enskilt bruk, ska man inte ha rätt att sälja bilden utan tillstånd av den avfotograferade personen. Sker fotografkeringen för publicering i en tidning, ska de tidningen inte ha rätt att sälja fotot till andra tidningar. Det sistnämnda har jag varit med om, och det fick mycket svåra konsekvenser för mig.
Det gällde en uppvaktning för en politiker. Två pressfotografer dök upp, den ena från en politisk extremisttidning, den andra från den stora, demokratiska och liberala tidningen. Jag undanbad mig fotografering, och fotografen från extremisttidningen lovade att avstå från det. Extremisttidningen köpte sedan det foto, som tagits av den andra fotografen. Det förvånar mig verkligen att den liberala pressen har ett organiserat samarbete (som det visade sig vara) med politiska extremiströrelser, med följd att enskilda integritet och demokratiska rättigheter kränks.
Jag var väl då lite för politskt oskuldsfull för att agera som jag borde ha gjort. Jag borde naturligtvis ha vänt mig till den då socialdemokratiska tidningen Aftonbladet och avslöjat samröret mellan den liberala pressen och de politska extremiströrelserna, i yttrandefrihetens namn. Om nu Aftonbladet hade publicerat ett sådant avslöjande.
Om invandrfare från t.ex. Syrien demonstrerar mot diktatorns slakt på sitt eget folk, och demonstranterna fotograferas av den demokratiska svenska pressen, så är det fritt fram för ambassadpersonalen att köpa bilderna.
Maskerade demonstranter är obehagliga för polisen, och demonstrationer med maskerade deltagare urartar lättare än andra demonstrationer. Maskeringsförbud för demonstranter finns i andra länder, bl.a Danmark. Man borde inte vara tvungen att demonstrerar med papperskassar över huvudet för att skydda sig mot pressfotografer. Men det är vad de Carema-anställda tvingas göra om de vill demonsterar mot missförhållanden på sina arbetsplatser.
Det borde vara förbjudet att fotografera personer på nära håll eller med teleobjektiv på längre håll utan deras tillstånd. Högupplösta uppförstoringar av personer på panoramabilder (gator, badstränder) borde också kräva tillstånd av berörda personer.
Juridiskt är detta ingens svår nöt att knäcka. Ställer man sig fullt medvetet och frivilligt framför en pressfotografs kamera har man genom den handlingen givit sitt tillstånd till både fotografering och publicering av bilden. Samma sak gäller för personer, som har sådana yrken eller uppdrag, där det ligger i yrkets eller uppdragets natur att synas på bild.
Brott mot fotograferingsförbudet ska betraktas både som en integritetskränkning och som ett intrång i upphovsrätten. Alla ska ha rätt till sitt eget utseende. Och om man är så vacker, så att man kan slå mynt av sitt utseende, då ska man själv ha betalningen för bilderna.
Chefredaktörerna och TV-cheferna, som bråkar, är tjuvar. De är inte ett dugg bättre än fildelare, och olaglig fildelning är som bekant straffbart. 
Den besegrades ansikte. Indianhövdingen Geronimo (1829 - 1909) poserar för fotografen Ben Wittick (1845 - 1903). Bilden är tagen 1887, ett år efter indianstammens kapitulation för de vita. Bilden får användas fritt, eftersom rättigheterna för Witticks efterlevande har gått ut för länge sedan. Många har tjänat pengar på Geronimos livsöde. Utom han själv förstås, fattig och illa behandlad. Några rättigheter hade han inte. Inte ens rätten till sitt eget utseende. Långt efter sin död har han förnedrats ytterligare genom att hans namn, som är en anglicering av hans inianska namn Goyathlay, har använts som täcknamn på världens i nutiden mest jagade skurk, Usama bin Laden. Andra kända indiankrigare turnerade med segrarna och visades upp som något slags hjälteskurkar mot betalning för en ofta skräckslagen publik. Hur kan någon ha copy right på någon annans utseende?
Han "är", men hon "arbetar som".
Och själv sitter jag på en biskops stol och skriver. Nae, man kan inte veta. Jag köpte den på Myrorna. Där har de låga priser, Fas 3. Men den som sitter på biskopsstolen är väl biskop? Ingen tror väl dock att man är påve, för att man kör påvens bil? Det gör nämligen en man som hade köpt en begagnad bil. I handsfacket fanns en uppgift om den förre ägaren. Plötsligt ökade bilens andrahandsvärde med flera miljoner euro. Välsignat!
Välsigna får svenska präster inte göra. Det har skolminister Jan Björklund bestämt. Eller någon av hans underhuggare. De hugger vilt omkring sig. Tillåter skolministern att man önskar någon lycka till? Jag menar: Hur kan mina önskningar leda till att någon blir lycklig? Det är nog något övernaturligt inblandat.
Förböner och välsignelser får alltså inte förekomma vid skolavslutningar i kyrkan. Det har Skolverket bestämt. Någon präst hade enligt egen utsago praktiserat civil olydnad. Hon hade gömt sig under trappan till pre vlrdikstolen och välsignat i smyg. Om något barn har fått en välsignad sommar (det var då), så har ju brottet bevisats.
Men präster kan begå värre brott än så. De kan ju be för någon. Jodå, under högmässan varje söndag ber prästen och hela församlingen för regeringen. Att den ska ta kloka beslut. Någon bönhörelse har vi dock inte sett till hittills. Men, tänk om: Regeringen avskaffar utförsäkringar och Fas 3 och höjer ersättningarna från a-kassan. Det vore ju skrämmande.
I kyrkans tidning kan man läsa att en "kvinnoprästmotståndare", som är präst, har förlovat sig med en kvinna "som arbetar som präst". Hon torde t.o.m. sitta på en kyrkoherdes stol. Vilket dock inte betyder att hon är kyrkoherde, eftersom den titeln har avskaffats i den församlingen.
I min församling har vi en "kvinnlig kyrkoherde" (jodå, hon är kvinna och alltså inte manlig feminst). Dessutom riktigt vin i nattvarden och riktigt kaffe som kyrkkaffe. Allting annat är också som det ska vara. Därför har jag slutat gå i kyrkan. Det är för bra, helt enkelt. Nu är inte det heller bra. Allting ska ju rivas ner.
I kväll har jag skrivit en kommentar på domprostens blogg om ett lämpligt sätt att riva kyrkor. Man behöver ju inte ta till mer våld än nöden kräver, som någon klämkäck präst i södra Sverige har föreslagit. Gör om kyrkorna till pizzerior eller spräng dem! Varför inte en vacker ruin? Det som grävskoporna inte rår på torde ju inte rasa ihop i första taget.
http://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/2011/12/20/hur-oppen-ska-kyrkan-vara/
Pizzerior, för resten. Det är snart enda sättet att få riktigt bröd, bakat på riktigt mjöl. och vin i en kyrka. Ingen motsätter sig väl att nyktra alkoholister och glutenintoleranta får alternativ till bröd och vin. Men varför ska vi andra tvingas?
För att visa solidaritet, för att alla ska kunna vara med i gemenskapen? Tja, vi har ju alkoholfritt kyrkkaffe och både vanligt bröd och sockerfritt bröd till kyrkkaffet. Praktiska problem... Det är det jag menar, att det är för bra.
Jag har inte sett någon TV-gudstjänst i dag heller.
På den där prästbloggen (Han som är präst, som är förlovad med en kvinna som arbetar som präst) har jag läst en mycket vettig kommentar:
"Tolkades exv den pragmatiska s-ministern Margareta Winbergs förhållande till den mera renlärigt socialistiske (och ibland öppet kommunistiske) v-EU-parlamentarikern Jörn Svensson som ett avfall för någondera parten? Nog kan man respektera skillnader i uppfattning både angående religion och politik inom en relation? Utan att uppge sin egen position?"
Ja, det var så jag tänkte. Så LIBERAL var jag. Borde man inte kunna acceptera en viss mångfald? Jag undrar vad uppdrag som "kyrkopolitiker" - eller som anställd i kyrkan - gör med folk. Efter att ha fått höra under snart två års tid om spelet bakom kulisserna och hur hemskt det är med en mer traditionell kristen tro, känns ingenting heligt längre. Speciellt inte det som utifrån ser friskt ut. Vad vet man om vad som förekommer bakom kulisserna?
På s-bloggarna ska jag skriva om det märkliga ordval. Det är väl inte konstigt att man tappar väljarstöd när man som en sliten grammonfonskiva, som hakat upp sig, rabblar "arbetare och tjänstemän". Finns inga andra? Eller "löntagare". I den svenska socialdemokratins krympande värld räknas inte ens pensionerade arbetare till arbetarklassen. Arbetslösa arbetare och tjänstemän är väl inte heller några löntagare? Ett exkludernade språkbruk, som har praktiserats under mer än 30 år, är en viktig delförklaring till socialdemokratins kris, tror jag.
Moderaterna framstår ju rentav som mer inklusiva med sitt nya arbetarparti, som omfattar alla som har ett jobb, oavsett som om det är som löntagare, företagare eller börsspekulant eller riskkapitalist.
Moderata arbetarepartiet - en parodi på en fallen socialdemokrati.
Nu har kvinnan i mitt liv äntligen kommit på att mitt skrivande på s-bloggar inte alls är avsett som någon hyllning till den socialdemokrati, som hon tillhörde i 30 år, utan syftar till att förbättre socialdemokratin. Åtminstone ge ett bidrag. Kreativa människor är vad det här landet behöver. Som har förmågan att ifrågasätta strukturer i stället för att anpassa sig till dem.
Det är i varje fall min bild av mig själv. Att jag är bra på det.
Det uppskattas förstås inte av revirbevakare och titelsjuka.
Men jag tror att sossarna är tillräckligt omskakade nu
för att lyssna mer än de har gjort
under de senaste 30 åren.
Välsigna får svenska präster inte göra. Det har skolminister Jan Björklund bestämt. Eller någon av hans underhuggare. De hugger vilt omkring sig. Tillåter skolministern att man önskar någon lycka till? Jag menar: Hur kan mina önskningar leda till att någon blir lycklig? Det är nog något övernaturligt inblandat.
Förböner och välsignelser får alltså inte förekomma vid skolavslutningar i kyrkan. Det har Skolverket bestämt. Någon präst hade enligt egen utsago praktiserat civil olydnad. Hon hade gömt sig under trappan till pre vlrdikstolen och välsignat i smyg. Om något barn har fått en välsignad sommar (det var då), så har ju brottet bevisats.
Men präster kan begå värre brott än så. De kan ju be för någon. Jodå, under högmässan varje söndag ber prästen och hela församlingen för regeringen. Att den ska ta kloka beslut. Någon bönhörelse har vi dock inte sett till hittills. Men, tänk om: Regeringen avskaffar utförsäkringar och Fas 3 och höjer ersättningarna från a-kassan. Det vore ju skrämmande.
I kyrkans tidning kan man läsa att en "kvinnoprästmotståndare", som är präst, har förlovat sig med en kvinna "som arbetar som präst". Hon torde t.o.m. sitta på en kyrkoherdes stol. Vilket dock inte betyder att hon är kyrkoherde, eftersom den titeln har avskaffats i den församlingen.
I min församling har vi en "kvinnlig kyrkoherde" (jodå, hon är kvinna och alltså inte manlig feminst). Dessutom riktigt vin i nattvarden och riktigt kaffe som kyrkkaffe. Allting annat är också som det ska vara. Därför har jag slutat gå i kyrkan. Det är för bra, helt enkelt. Nu är inte det heller bra. Allting ska ju rivas ner.
I kväll har jag skrivit en kommentar på domprostens blogg om ett lämpligt sätt att riva kyrkor. Man behöver ju inte ta till mer våld än nöden kräver, som någon klämkäck präst i södra Sverige har föreslagit. Gör om kyrkorna till pizzerior eller spräng dem! Varför inte en vacker ruin? Det som grävskoporna inte rår på torde ju inte rasa ihop i första taget.
http://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/2011/12/20/hur-oppen-ska-kyrkan-vara/
Pizzerior, för resten. Det är snart enda sättet att få riktigt bröd, bakat på riktigt mjöl. och vin i en kyrka. Ingen motsätter sig väl att nyktra alkoholister och glutenintoleranta får alternativ till bröd och vin. Men varför ska vi andra tvingas?
För att visa solidaritet, för att alla ska kunna vara med i gemenskapen? Tja, vi har ju alkoholfritt kyrkkaffe och både vanligt bröd och sockerfritt bröd till kyrkkaffet. Praktiska problem... Det är det jag menar, att det är för bra.
Jag har inte sett någon TV-gudstjänst i dag heller.
På den där prästbloggen (Han som är präst, som är förlovad med en kvinna som arbetar som präst) har jag läst en mycket vettig kommentar:
"Tolkades exv den pragmatiska s-ministern Margareta Winbergs förhållande till den mera renlärigt socialistiske (och ibland öppet kommunistiske) v-EU-parlamentarikern Jörn Svensson som ett avfall för någondera parten? Nog kan man respektera skillnader i uppfattning både angående religion och politik inom en relation? Utan att uppge sin egen position?"
Ja, det var så jag tänkte. Så LIBERAL var jag. Borde man inte kunna acceptera en viss mångfald? Jag undrar vad uppdrag som "kyrkopolitiker" - eller som anställd i kyrkan - gör med folk. Efter att ha fått höra under snart två års tid om spelet bakom kulisserna och hur hemskt det är med en mer traditionell kristen tro, känns ingenting heligt längre. Speciellt inte det som utifrån ser friskt ut. Vad vet man om vad som förekommer bakom kulisserna?
På s-bloggarna ska jag skriva om det märkliga ordval. Det är väl inte konstigt att man tappar väljarstöd när man som en sliten grammonfonskiva, som hakat upp sig, rabblar "arbetare och tjänstemän". Finns inga andra? Eller "löntagare". I den svenska socialdemokratins krympande värld räknas inte ens pensionerade arbetare till arbetarklassen. Arbetslösa arbetare och tjänstemän är väl inte heller några löntagare? Ett exkludernade språkbruk, som har praktiserats under mer än 30 år, är en viktig delförklaring till socialdemokratins kris, tror jag.
Moderaterna framstår ju rentav som mer inklusiva med sitt nya arbetarparti, som omfattar alla som har ett jobb, oavsett som om det är som löntagare, företagare eller börsspekulant eller riskkapitalist.
Moderata arbetarepartiet - en parodi på en fallen socialdemokrati.
Nu har kvinnan i mitt liv äntligen kommit på att mitt skrivande på s-bloggar inte alls är avsett som någon hyllning till den socialdemokrati, som hon tillhörde i 30 år, utan syftar till att förbättre socialdemokratin. Åtminstone ge ett bidrag. Kreativa människor är vad det här landet behöver. Som har förmågan att ifrågasätta strukturer i stället för att anpassa sig till dem.
Det är i varje fall min bild av mig själv. Att jag är bra på det.
Det uppskattas förstås inte av revirbevakare och titelsjuka.
Men jag tror att sossarna är tillräckligt omskakade nu
för att lyssna mer än de har gjort
under de senaste 30 åren.
God jul med handgranat i granen?
Om det är makabert att skriva om massmord på julafton, så är väl armémuseums julgransprydnad - formad som en handgranat - lika makabert? Varför inte ett granatäpple...
Men man kan ju tänka på de ungdomar, som så brutalt miste sina liv, som hade så många julaftnar framför sig.
Men jag tänker också på alla, speciellt äldre, som firar en ensam jul. Och för den skull görs indirekt medskyldiga med massmördaren i Norge. Han var inte alls med i något nazistiskt sammanhang, läste jag på en annan blogg. Han var bara en "enstöring" som sökte ett sammanhang att identifiera sig med.
Att människor, som begår avskyvärda brott, är "enstöringar" är åter en av dessa avskyvärda fördomar som Sveriges förträffliga journalistkår sprider ut.
Varje tidning, och speciellt kvällspressen, är instruktionsböcker i mobbning. Är man journalist får man uttrycka sig hur som helst om andra människor. En känd partiledare kallas nu "brillmongo" i Aftonbladet.
Det är kolumnisten Ronny Sandahl, som ställer sig in hos läsarna genom att sänka sig till deras nivå (tror han) genom att härma de värsta mobbarna på skolgårdarna.
En "mongo" är en person med Downs syndrom, har jag fått lära mig. Och används av mobbare som tillhygge mot sina offer.
Så kan jag önska en Gud jul åt alla offer för sociala fördomar och mobbning.
Julafton - årets hemskaste dag.
Då utstötningen känns extra plågsam.
Men så vitt jag vet begås inte fler mord på julafton än på årets övriga dagar.
Teorin om våldsbenägna enstöringar stämmer alltså inte. Det är bara journalisterna som ljuger. Som vanligt.
Jag önskar dig, kära läsare, lycka och framgång.
Men man kan ju tänka på de ungdomar, som så brutalt miste sina liv, som hade så många julaftnar framför sig.
Men jag tänker också på alla, speciellt äldre, som firar en ensam jul. Och för den skull görs indirekt medskyldiga med massmördaren i Norge. Han var inte alls med i något nazistiskt sammanhang, läste jag på en annan blogg. Han var bara en "enstöring" som sökte ett sammanhang att identifiera sig med.
Att människor, som begår avskyvärda brott, är "enstöringar" är åter en av dessa avskyvärda fördomar som Sveriges förträffliga journalistkår sprider ut.
Varje tidning, och speciellt kvällspressen, är instruktionsböcker i mobbning. Är man journalist får man uttrycka sig hur som helst om andra människor. En känd partiledare kallas nu "brillmongo" i Aftonbladet.
Det är kolumnisten Ronny Sandahl, som ställer sig in hos läsarna genom att sänka sig till deras nivå (tror han) genom att härma de värsta mobbarna på skolgårdarna.
En "mongo" är en person med Downs syndrom, har jag fått lära mig. Och används av mobbare som tillhygge mot sina offer.
Så kan jag önska en Gud jul åt alla offer för sociala fördomar och mobbning.
Julafton - årets hemskaste dag.
Då utstötningen känns extra plågsam.
Men så vitt jag vet begås inte fler mord på julafton än på årets övriga dagar.
Teorin om våldsbenägna enstöringar stämmer alltså inte. Det är bara journalisterna som ljuger. Som vanligt.
Jag önskar dig, kära läsare, lycka och framgång.
Att placera i fel kollektiv
De extemt högerextrema - nynazisterna - har systematiskt flyttat fram sina positioner, sedan de mer eller mindre tvingades under jorden i slutet av 1940-talet. De har sklckligt kopierat den kommunistiska folkfrontspolitiken, som formades under 1930-talet i kampen mot just nazismen och fick en kort renässans efter 1968. Att som en liten minoritet organisera och leda stora, folkliga rörelser.
Var A.B. Breivik verkligen en enstöring som sökte sammanhang, som det påstås på en blogg? Det är att placera honom i fel kollektiv, tycker jag.
Uppdrag Granskning hade för drygt en vecka sedan ett ovanligt genomarbetat och välgjort reportage om det sammanhang som uppenbarligen varit Breiviks. Man hade gjort en ovanligt grundlig research, och bland annat använt infiltratörer, som deltagit i högerextrema möten och aktioner. Det är inte bara journalistisk när den är som bäst. Utan det är också journalistik som har utförts av journalister som är värda att beundras för sitt mod. Så olikt den slaskjournalistik, som jag tidigare har skrivit om.
De intervjuade förnekade våldsideologi. Är de trovärdiga bara för att de bar slips? Så olikt 1930-talets nazister, som öppet stödde en våldsideologi. Men det är andra förhållanden nu.
Att Breviks dåd var "sjuka*", enligt gängse jargong, bevisar inte att han själv var sjuk. Till de mer bizarra delarna av den rättspsykiatriska undersökningen hör att hans ovilja att avslöja om han haft medhjälpare (som givit mer konkret hjälp) och vilka de i så fall var, har tolkats som att han "hört röster".
Att varken polisen eller rättspsykiatrerna har lyckats förleda honom att avslöja sina kontakter, tycker inte jag tyder på någon psykisk sjukdom. Att få psykiskt sjuka personer att tala är inte svårt. Breivik hade säkerligen dömt sig själv till döden, om han avslöjat sina kontakter. Varken fängelser eller rättspsykiatriska sjukhus är tillräckligt säkra för en "förrädare".
Uppdrag Granskning avslöjade åtminstone en del av hans kontakter, de med den extremt våldsamma högerextrema rörelsen English Defense Leage, som tydligen har avknoppningar i Sverige sedan maj 2011.
Enligt pressuppgifter har mannen som dödade häktesvakten i Huddinge dömts till livstids fängelse för mord. Trots att det dådet stämmer mycket bättre med Breiviks diagnos, paranoid schizofreni. Ett tydligen oplanerat och helt besinningslöst våld. Breivik hade planerat sina dåd under tio år, och utförde mördandet med stor precision. Samvetet hade han bedövat med rohypnol och anabola sterioder. En vanlig metod bland yrkesmördare. Det ingick i planeringen, och är alltså inget sjukdomssymtom.
Paranoid schizofreni är i sig en "skum" diagnos. Samtliga fall som jag känner till, har berott på svår drogabstinens med bizarra hallucinationer, inbillade monster, o. dyl. Mördaren i Huddinge hade ganska nyligen börjat använda knark, som han givetvis inte hade tillgång till sedan han hamnat i häktet.
Var A.B. Breivik verkligen en enstöring som sökte sammanhang, som det påstås på en blogg? Det är att placera honom i fel kollektiv, tycker jag.
Uppdrag Granskning hade för drygt en vecka sedan ett ovanligt genomarbetat och välgjort reportage om det sammanhang som uppenbarligen varit Breiviks. Man hade gjort en ovanligt grundlig research, och bland annat använt infiltratörer, som deltagit i högerextrema möten och aktioner. Det är inte bara journalistisk när den är som bäst. Utan det är också journalistik som har utförts av journalister som är värda att beundras för sitt mod. Så olikt den slaskjournalistik, som jag tidigare har skrivit om.
De intervjuade förnekade våldsideologi. Är de trovärdiga bara för att de bar slips? Så olikt 1930-talets nazister, som öppet stödde en våldsideologi. Men det är andra förhållanden nu.
Att Breviks dåd var "sjuka*", enligt gängse jargong, bevisar inte att han själv var sjuk. Till de mer bizarra delarna av den rättspsykiatriska undersökningen hör att hans ovilja att avslöja om han haft medhjälpare (som givit mer konkret hjälp) och vilka de i så fall var, har tolkats som att han "hört röster".
Att varken polisen eller rättspsykiatrerna har lyckats förleda honom att avslöja sina kontakter, tycker inte jag tyder på någon psykisk sjukdom. Att få psykiskt sjuka personer att tala är inte svårt. Breivik hade säkerligen dömt sig själv till döden, om han avslöjat sina kontakter. Varken fängelser eller rättspsykiatriska sjukhus är tillräckligt säkra för en "förrädare".
Uppdrag Granskning avslöjade åtminstone en del av hans kontakter, de med den extremt våldsamma högerextrema rörelsen English Defense Leage, som tydligen har avknoppningar i Sverige sedan maj 2011.
Enligt pressuppgifter har mannen som dödade häktesvakten i Huddinge dömts till livstids fängelse för mord. Trots att det dådet stämmer mycket bättre med Breiviks diagnos, paranoid schizofreni. Ett tydligen oplanerat och helt besinningslöst våld. Breivik hade planerat sina dåd under tio år, och utförde mördandet med stor precision. Samvetet hade han bedövat med rohypnol och anabola sterioder. En vanlig metod bland yrkesmördare. Det ingick i planeringen, och är alltså inget sjukdomssymtom.
Paranoid schizofreni är i sig en "skum" diagnos. Samtliga fall som jag känner till, har berott på svår drogabstinens med bizarra hallucinationer, inbillade monster, o. dyl. Mördaren i Huddinge hade ganska nyligen börjat använda knark, som han givetvis inte hade tillgång till sedan han hamnat i häktet.
Den moderna kungamakaren
Syftet är att tjäna pengar åt aktieägarna genom att producera.... komponenter till... genom att tillhandahålla tjänster... kablage... god underhållning... kontakter mellan köpare och säljare... nyheter... facklitteratur... skandalreportage om kungahuset...
Det är så marknadsekonomin fungerar. Huvudsyftet är att genera vinst åt ägarna. De nyttigheter som eventuellt produceras är ett slags biprodukter.
Tidningsmarknaden är inget undantag. Men få marknader har omgärdats av så mycket mytbildning om ädlare syften som just tidningsmarknaden. Och visst har de ädla syftena funnits.
Under början och mitten av 1800-talet startade flera landsortstidningar. Det var lokala boktryckare som ville tjäna lite extra på sina tryckerier. Redan 1820 hade en särskild tidningstaxa införts för postbefodran av dagstidningar. "Posten" är ännu idag en del av många tidningsnamn.
Befintliga tidningar köptes upp och nya tidningar startades av personer med politiska ambitioner att förändra samhället. Så fick vi den liberala (idag folkpartistiska) pressen. Eller av personer som vill motverka samhällsförändringar. Så fick vi den konservativa (idag moderata) pressen.
Den borgerliga pressen har idag en oerhört stark dominans på den svenska tidningsmarknaden. Den största sammanlagda upplagen har fp-pressen, därefter m-pressen och på tredje plats c-pressen.
Aftonbladet är idag en borgerlig tidning med en socialdemokratisk ledarsida som försäljningsargument. Ett blått paket med röda snören.
Varför skulle inte tidningsägarna bestämma över sina tidningar? Det gör de, och på samma sätt som andra storkapitalister. Som inte springer omkring på verkstadsgolven och talar om för arbetarna hur de ska montera delarna. Det finns ju chefshierarkier.
I en lista över chefredaktörer på en av våra större dagstidningar står i en fotnot: "Fick avgå efter en konflikt med tidningens ägare". Tidningsägarna drar sig säkert i det längsta för att ta en konflikt med någon chefredaktör. Sådant får konkurrenterna reda på. Och det är ännu mer känsligt i ett tidningsföretag än i ett industriföretag att visa att den som har pengarna har makten.
Chefredaktörernas uppgift är, som andra företagschefers uppgift, att leverera in maximal vinst åt ägarna. Och då kan journalistisken bli obehaglig.
Expressens avslöjande att Aftonbladets skandalartiklar om kungen var fejk, kom förmodligen efter påtryckningar från högsta ort. Annars kunde ju även Expressen ha fortsatt att tjäna storkovan under åratal framåt på nidskriverier om kungen. Aftonbladet kommer säkert att ge igen.
Det är säkert inte efter tillsägelse från högsta ort, som Expressen fortsätter den förföljelse av Juholt som startades av Aftonbladet. Ägarfamiljen har ju redan från starten bestämt att Expressen ska vara en borgerlig (liberal) tidning. Så det behövs inga speciella påpekanden om den saken.
Någon hade hört Aftonbladets chefredaktör Jan Helin, som vistades i rummet intill, säga att han hoppades att Juholt skulle avgå. Aftonbladet har alltså försökt göra historia. Aftonbladet har därmed brutit mot en oskriven regel, som det för all del ofta bryts mot, bland journalister. Att media ska rapportera vad som händer. En sportjournalist ska sitta på pressläktaren och inte ta bollen från spelararna och göra mål själv.
Häftigt, va. Vår reporter snodde bollen och gjorde mål. Sverige vann VM! Vår reporter stal föreställningen på Operan och fick rungande applåder! Vår fotograf tände själv eld på huset. Vi har de bästa bilderna från mordbranden!
Nu påstår nyhetschefen Lena Mellin på Aftonbladet att hon aldrig trodde att kungabilderna var äkta. Nehej, men hon låg ju startgroparna för Victorias övertagande av kronan. Kungen skulle drivas till att abdikera.
Och redan då genomskådade Mellin att bilderna var fejkade?!
När advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg protesterade mot Aftonbladets samröre med kriminella, så "avslöjade" Aftonbladet att Rambergs man var vän till kungen.
Dessutom försökte Aftonbladet göra en skandal av att advokat Ramberg utpekat någon som kriminell. Advokater ska ju försvara kriminella. Alltid?! Inte bara sina egna klienter, utan alla?!
Och redan då visste Aftonbladet att bilderna var fejkade?
Om sexköpsmejlen från arbetsmarknadsministern också var fejk, så visste väl Aftonbladet det också, när man beslöt att köra ut sexköpshistorien?
Chefredkatör Helins valspråk verkar ju närmast vara "Kontrollera ingenting. Det kan ju vara fejk. Publicera för sjutton, så att våra ägare inte går miste om profiten på storyn."
Tänk bara på hur många miljoner media skulle ha tjänat på ett tronskifte. Sedan kunde man ha låtit några år gå, och sedan planterat någon otrohetsaffär i drottningfamiljen.
Det är så marknadsekonomin fungerar. Huvudsyftet är att genera vinst åt ägarna. De nyttigheter som eventuellt produceras är ett slags biprodukter.
Tidningsmarknaden är inget undantag. Men få marknader har omgärdats av så mycket mytbildning om ädlare syften som just tidningsmarknaden. Och visst har de ädla syftena funnits.
Under början och mitten av 1800-talet startade flera landsortstidningar. Det var lokala boktryckare som ville tjäna lite extra på sina tryckerier. Redan 1820 hade en särskild tidningstaxa införts för postbefodran av dagstidningar. "Posten" är ännu idag en del av många tidningsnamn.
Befintliga tidningar köptes upp och nya tidningar startades av personer med politiska ambitioner att förändra samhället. Så fick vi den liberala (idag folkpartistiska) pressen. Eller av personer som vill motverka samhällsförändringar. Så fick vi den konservativa (idag moderata) pressen.
Den borgerliga pressen har idag en oerhört stark dominans på den svenska tidningsmarknaden. Den största sammanlagda upplagen har fp-pressen, därefter m-pressen och på tredje plats c-pressen.
Aftonbladet är idag en borgerlig tidning med en socialdemokratisk ledarsida som försäljningsargument. Ett blått paket med röda snören.
Varför skulle inte tidningsägarna bestämma över sina tidningar? Det gör de, och på samma sätt som andra storkapitalister. Som inte springer omkring på verkstadsgolven och talar om för arbetarna hur de ska montera delarna. Det finns ju chefshierarkier.
I en lista över chefredaktörer på en av våra större dagstidningar står i en fotnot: "Fick avgå efter en konflikt med tidningens ägare". Tidningsägarna drar sig säkert i det längsta för att ta en konflikt med någon chefredaktör. Sådant får konkurrenterna reda på. Och det är ännu mer känsligt i ett tidningsföretag än i ett industriföretag att visa att den som har pengarna har makten.
Chefredaktörernas uppgift är, som andra företagschefers uppgift, att leverera in maximal vinst åt ägarna. Och då kan journalistisken bli obehaglig.
Expressens avslöjande att Aftonbladets skandalartiklar om kungen var fejk, kom förmodligen efter påtryckningar från högsta ort. Annars kunde ju även Expressen ha fortsatt att tjäna storkovan under åratal framåt på nidskriverier om kungen. Aftonbladet kommer säkert att ge igen.
Det är säkert inte efter tillsägelse från högsta ort, som Expressen fortsätter den förföljelse av Juholt som startades av Aftonbladet. Ägarfamiljen har ju redan från starten bestämt att Expressen ska vara en borgerlig (liberal) tidning. Så det behövs inga speciella påpekanden om den saken.
Någon hade hört Aftonbladets chefredaktör Jan Helin, som vistades i rummet intill, säga att han hoppades att Juholt skulle avgå. Aftonbladet har alltså försökt göra historia. Aftonbladet har därmed brutit mot en oskriven regel, som det för all del ofta bryts mot, bland journalister. Att media ska rapportera vad som händer. En sportjournalist ska sitta på pressläktaren och inte ta bollen från spelararna och göra mål själv.
Häftigt, va. Vår reporter snodde bollen och gjorde mål. Sverige vann VM! Vår reporter stal föreställningen på Operan och fick rungande applåder! Vår fotograf tände själv eld på huset. Vi har de bästa bilderna från mordbranden!
Nu påstår nyhetschefen Lena Mellin på Aftonbladet att hon aldrig trodde att kungabilderna var äkta. Nehej, men hon låg ju startgroparna för Victorias övertagande av kronan. Kungen skulle drivas till att abdikera.
Och redan då genomskådade Mellin att bilderna var fejkade?!
När advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg protesterade mot Aftonbladets samröre med kriminella, så "avslöjade" Aftonbladet att Rambergs man var vän till kungen.
Dessutom försökte Aftonbladet göra en skandal av att advokat Ramberg utpekat någon som kriminell. Advokater ska ju försvara kriminella. Alltid?! Inte bara sina egna klienter, utan alla?!
Och redan då visste Aftonbladet att bilderna var fejkade?
Om sexköpsmejlen från arbetsmarknadsministern också var fejk, så visste väl Aftonbladet det också, när man beslöt att köra ut sexköpshistorien?
Chefredkatör Helins valspråk verkar ju närmast vara "Kontrollera ingenting. Det kan ju vara fejk. Publicera för sjutton, så att våra ägare inte går miste om profiten på storyn."
Tänk bara på hur många miljoner media skulle ha tjänat på ett tronskifte. Sedan kunde man ha låtit några år gå, och sedan planterat någon otrohetsaffär i drottningfamiljen.
Snusktidningschefen trodde aldrig att det var kungen.
Nyhetschefen på Aftonbladet, Lena Mellin, kommer idag med en bortförklaring av Expressens avslöjande att bilden av kungen, omgiven att lättklädda flickorm var fejkad. Lena Mellin skriver att hon aldrig har trott att det var kungen. Om det hade varit kungen, hade det inte dröjt 40 år innan bildernas existens hade blivit kända, skriver hon. Och det kan man kanske hålla med om. Men varför gjorde då snukstidningen (Aftonbladet) en så stor skandal av bilderna? Borde inte nyhetschefen omedelbart ha stoppat publiceringen, i stället för att låna ut sig som ett redskap till undre världens försök till utpressning av kungahuset?
Journalister som ljuger medvetet är en en skam, och ännu värre om nyhetschefen själv låter det passera. Onekligen kastar detta ett nytt ljus över Littorin-affären. Mellin trodde kanske inte ens själv att det fanns bevis för ministerns påstådda sexköp?
Nu gör Mellin ett stort nummer av att kungens vänner tydligen trodde att bilderna var äkta. Om de verkligen trodde det, eller om de bara var ute efter bevis för brottet (utpressning) vill jag vara osagt. Men vad Mellin tydligen försöker insinuera är att kungens vänner kanske hade anledning att tro att bilderna var äkta.
Jag har ett råd till mina bloggläsare: Köp inte Aftonbladet! Bojkotta Aftonbladets annonsörer!
PS. Om inte ens den begränsade mångfald på tidningsmarknaden, som i det här fallet representeras av Expressen, hade vi inte fått veta sanningen, när Aftonbladet ljuger. Detta beror sannolikt att den högsta ledningen för tidningsföretaget Expressen är för kungahuset och monarkin.
När Aftonbladet ljuger om socialdemokratiska politiker får vi självfallet inte veta sanningen av Expressen, som tvärtom fortsätter drevet. Däremot var Expressen tidigt ute med avslöjanden att Aftonbladet ljög i Littorin-affären. Expressen är ju för den regering, som Littorin tillhörde.
Journalister som ljuger medvetet är en en skam, och ännu värre om nyhetschefen själv låter det passera. Onekligen kastar detta ett nytt ljus över Littorin-affären. Mellin trodde kanske inte ens själv att det fanns bevis för ministerns påstådda sexköp?
Nu gör Mellin ett stort nummer av att kungens vänner tydligen trodde att bilderna var äkta. Om de verkligen trodde det, eller om de bara var ute efter bevis för brottet (utpressning) vill jag vara osagt. Men vad Mellin tydligen försöker insinuera är att kungens vänner kanske hade anledning att tro att bilderna var äkta.
Jag har ett råd till mina bloggläsare: Köp inte Aftonbladet! Bojkotta Aftonbladets annonsörer!
PS. Om inte ens den begränsade mångfald på tidningsmarknaden, som i det här fallet representeras av Expressen, hade vi inte fått veta sanningen, när Aftonbladet ljuger. Detta beror sannolikt att den högsta ledningen för tidningsföretaget Expressen är för kungahuset och monarkin.
När Aftonbladet ljuger om socialdemokratiska politiker får vi självfallet inte veta sanningen av Expressen, som tvärtom fortsätter drevet. Däremot var Expressen tidigt ute med avslöjanden att Aftonbladet ljög i Littorin-affären. Expressen är ju för den regering, som Littorin tillhörde.
Diagnosen löste straffrättsligt problem
Problemet med rättspykiatri är att brottslingar inte kan ha andra sjukdomar än icke-kriminella personer. Ett mord är ett mord även vid uppgörelser mellan kriminella. Dödligt våld är dödligt våld även om den som utsätts själv är kriminell. Och en förkyld brottsling har förmodligen drabbats av samma sorts bacieller som icke-kriminella personer i omgivningen.
Eller är förkylda personer mer benägna att begå brott än andra? Brotten begås kanske "under påverkan av förkylning"? Om en brottsling begick brottet medan han var förkyld, så är väl förkylningen orsaken till brottet? Ju värre sjukdom desto grövre brott. En person som är blind, döv och rörelsehindrad och har 42 graders feber år säkert kapabel att råna banken och försvinna spårlöst?
I kväll såg jag ett program med polisprofessorn G W Persson, som citerade Martin Grann, som är rättspsykiatriker och forskare på Brottsförebyggande rådet. Grann har forskat mycket om våldsbrott. Grann anser, enligt Leif G W Persson att Breivik har varit alldeles för "handlingskapabel" för den diagnos som han fått. Om en person med den diagnosen (paranoid schizofreni) försöker begå ett planerat brott, så klantar han till det.
En ytterligare kontraindikation mot just paranoid shcizofreni är det politiska manifest på 1.500 sidor som Breivik har skrivit. Det är språkligt alldeles för välordnat för att vara skrivet av en sjuk person.
Leif G W Persson slog fast att de norska rättspykiatriekerna säkerligen inte hade varit utsatt för politiska påtryckningar. Men diagnosen kom mycket lägligt för politikerna i ett land, där högsta fängslestraffet för ett så allvarligt brott bara är 16 år. Han sa att ingen psykiatriker skulle våga friskförklara Breivik efter så kort tid, utan att han kommer att hållas inspärrad på sjuhuset under betydligt längre tid.
Vetenskap?
Eller är förkylda personer mer benägna att begå brott än andra? Brotten begås kanske "under påverkan av förkylning"? Om en brottsling begick brottet medan han var förkyld, så är väl förkylningen orsaken till brottet? Ju värre sjukdom desto grövre brott. En person som är blind, döv och rörelsehindrad och har 42 graders feber år säkert kapabel att råna banken och försvinna spårlöst?
I kväll såg jag ett program med polisprofessorn G W Persson, som citerade Martin Grann, som är rättspsykiatriker och forskare på Brottsförebyggande rådet. Grann har forskat mycket om våldsbrott. Grann anser, enligt Leif G W Persson att Breivik har varit alldeles för "handlingskapabel" för den diagnos som han fått. Om en person med den diagnosen (paranoid schizofreni) försöker begå ett planerat brott, så klantar han till det.
En ytterligare kontraindikation mot just paranoid shcizofreni är det politiska manifest på 1.500 sidor som Breivik har skrivit. Det är språkligt alldeles för välordnat för att vara skrivet av en sjuk person.
Leif G W Persson slog fast att de norska rättspykiatriekerna säkerligen inte hade varit utsatt för politiska påtryckningar. Men diagnosen kom mycket lägligt för politikerna i ett land, där högsta fängslestraffet för ett så allvarligt brott bara är 16 år. Han sa att ingen psykiatriker skulle våga friskförklara Breivik efter så kort tid, utan att han kommer att hållas inspärrad på sjuhuset under betydligt längre tid.
Vetenskap?
Blev Breivik "sjukförklarad" för att han är vit?
Det har anmärkts i debatten att om det hade varit en islamistisk terrorist, som hade sprängt regeringskvarteren i Oslo och mördat 69 ungdomar på ett politiskt ungdomsläger, så hade han inte blivit sjukförklarad. Detta är visserligen en gissning, en spekulation. Men sannolikheten för detta är stor. En islamistisk terrorist är inte "en av oss".
Om gärningsmannen hade varit en islamistisk terrorist hade Jimmie Åkesson säkert inte sagt att gärningsmannen är sjuk. Även om J Å hade passat sig för att påstå rent ut att masssmord är ett normalt beteende hos muslimer, så hade han niog inte heller sagt att muslimer måste vara sjuka för att göra något sådant. Och någon inom den hårdföra kärnan inom sd (jag minns dock inte vilken av dem) har sagt att "när muslimer inte mördar andra så mördar de varandra".
Detta överensstämmer mycket väl med den "genetiska psykiatri", som frodades i Sverige fram till början av 1950-talet och omhuldades av psykiatriker med tydliga nazistsympatier, såsom Kinberg och Sjögren. Det som är en sjukdom bland vita är ett normalt beteende hos svarta, ansåg denna s.k. vetenskap. Som f.ö stödde sina teorer på Darwins utvecklingslära. Alltså måste en vit massmördare vara sjuk.
Men inte en svart?
Jag har härmed inte påstått att mord är "normalt". Jag påstår bara att begreppsparen "frisk - sjuk" och "normalt - onomrmalt" inte år synonymer.
När pesten härjade i Sverige 1710 - 1711 dog var tredje. Under de åren var pesten det vanligaste, mest normala sättet att dö. Betyder det att de som dog i pesten inte var sjuka? De var ju högst normala människor... Att pestdöden var normal gjorde inte pesten mindre farlig. Och omvänt gäller förstås att Breivik inte blir mindre farlig för att han inte är psykiskt sjuk. Tvärtom.
Om gärningsmannen hade varit en islamistisk terrorist hade Jimmie Åkesson säkert inte sagt att gärningsmannen är sjuk. Även om J Å hade passat sig för att påstå rent ut att masssmord är ett normalt beteende hos muslimer, så hade han niog inte heller sagt att muslimer måste vara sjuka för att göra något sådant. Och någon inom den hårdföra kärnan inom sd (jag minns dock inte vilken av dem) har sagt att "när muslimer inte mördar andra så mördar de varandra".
Detta överensstämmer mycket väl med den "genetiska psykiatri", som frodades i Sverige fram till början av 1950-talet och omhuldades av psykiatriker med tydliga nazistsympatier, såsom Kinberg och Sjögren. Det som är en sjukdom bland vita är ett normalt beteende hos svarta, ansåg denna s.k. vetenskap. Som f.ö stödde sina teorer på Darwins utvecklingslära. Alltså måste en vit massmördare vara sjuk.
Men inte en svart?
Jag har härmed inte påstått att mord är "normalt". Jag påstår bara att begreppsparen "frisk - sjuk" och "normalt - onomrmalt" inte år synonymer.
När pesten härjade i Sverige 1710 - 1711 dog var tredje. Under de åren var pesten det vanligaste, mest normala sättet att dö. Betyder det att de som dog i pesten inte var sjuka? De var ju högst normala människor... Att pestdöden var normal gjorde inte pesten mindre farlig. Och omvänt gäller förstås att Breivik inte blir mindre farlig för att han inte är psykiskt sjuk. Tvärtom.
Ett välplanerat brott är inget sjukdomssymtom
Någon vecka efter Norge-massakern satt jag i en bil och slölyssnade på radion. Plötsligt lyssnade jag till extra noga. Det var någon som pratade om massmördaren Anders Bering Breiviks psykiska tillstånd. Någon sa precis det som jag själv tänkte. Det var nästan som om jag hade formulerat det själv. Därför blev jag ytterst överraskad när jag efter programmet fick veta vem som hade talat.
Det var en person, som jag praktiskt taget aldrig tidigare hade hållit med, nämligen rättspsykiatriprofessorn Sten Levander. I förrgår hände det igen. Någon som jag tidigare varit ytterst kritisk mot sa precis det som jag själv tänkte. Den här gången var det rättspsykiatrikern Ulf Åsgård, som brukar göra gärningsmannaprofiler åt den svenska polisen.
Levander hade sagt att Breivik var alldeles för välstrukturerad för att vara psykiskt sjuk. Detta är naturligtvis en kraftig kontraindikation mot psykisk sjukdom. Åsgård framhöll att Breivik hade planerat brottet under nio år. Också det en kraftig kontraindikation mot psykisk sjukdom. Åsdgård kommenterade också de norska rättspsykiatrikernas påstående att Breivik har grandiosa vanföreställningar om en muslimsk konspiration mot Europa.
- En väldig massa människor i Europa tror på det, sa Åsgård. Alla kan ju inte vara sjuka.
Svensk psykiatri har lyckligtvis passerat det stadium, då felaktiga politiska åsikter stämplades som sjukdomssymtom. Jimmie Åkesson är inte psykiskt sjuk, trots sina påståenden om ett "muslimhot" i Aftonbladet 19 oktober 2009. Aftonbladets ansvarige utgivare Jan Helin, som tog beslutet att publicera artikeln trots att den enligt honom själv kunde vara åtalbar som hets mot folkgrupp, är säkerligen inte heller psykiskt sjuk.
Den som vill veta hur psykiatrisk tvångsvård använtdes för att tysta oppositionella i Sovjetunionen rekommendras att läsa boken Harald Blomberg: Opposition - en sinnessjukdom? Boken utkom 1980. Intressanta jämförelser görs med den politiska psykiatri som bedrevs även i Sverige vid samma tid, hur man försökte bota politiska "vanföreställningar" hos patienter.
Då var fortfarande gamla nazister, bl.a. ett gäng som flytt från östra delarna av Tyskland, i tjänst som läkare vid svenska mentalsjukhus. Anpasslingar som de var, hade de också säkert stämplat Breivik som sjuk. Det hade de naturligtvis inte gjort hemma i Tyskland före krigsslutet.
Det tillhör inte läkarvetenskapens område att avgöra vilka politiska åsikter som är "korrekta". En läkare kan möjligen höra på sättet att framföra ett politiskt budkskap och se på ansiktsuttrycket hos den som talar, om talaren är sjuk.
Det är ju också ett ganska vanligt klamål, hos patienter som inte vet hur psykiatrisk diagnosticering:
- Läkaren hörde ju inte ens på vad jag sa och ställde dessutom så konstiga frågor, vad klockan är och vilken veckodag det är.
Som en ytterligar kontraindikation mot psykisk sjukdom hos Breivik menade Åsgård att han inte har några hallucinationer.
Breivik sköt verkliga människor, inte inbillade människor som bara fanns i något slags sjukvärld. Han sköt inte vilt omkring sig. Och han sprang inte om gömde sig, inte ens när polisen kom.
I Sverige har vi haft en debatt om psykiska sjukdomar, om vad som verkligen är sjukdomssymtom. Rättspsykiatrin har varit starkt ifrågasatt, och rättspsykiatrikerna har varit delade i två läger. I de debatterna har jag hållit på motståndarna till Sten Levander. Har Levander ändrat åsikt, eller är det bara så att kontraindikationerna mot psykisk sjukdom hos Breivik är så tydliga så att ingen seriös svensk psykiatriker kan nonchalera dem?
Rättspsykiatrisk vård ska vara till för kriminella personer som verkligen är sjuka. Sjukdomsdiagnoser ska inte användas för att tillfredställa allmänhetens behov av förklaringar till ondskan i tillvaron.
Det var en person, som jag praktiskt taget aldrig tidigare hade hållit med, nämligen rättspsykiatriprofessorn Sten Levander. I förrgår hände det igen. Någon som jag tidigare varit ytterst kritisk mot sa precis det som jag själv tänkte. Den här gången var det rättspsykiatrikern Ulf Åsgård, som brukar göra gärningsmannaprofiler åt den svenska polisen.
Levander hade sagt att Breivik var alldeles för välstrukturerad för att vara psykiskt sjuk. Detta är naturligtvis en kraftig kontraindikation mot psykisk sjukdom. Åsgård framhöll att Breivik hade planerat brottet under nio år. Också det en kraftig kontraindikation mot psykisk sjukdom. Åsdgård kommenterade också de norska rättspsykiatrikernas påstående att Breivik har grandiosa vanföreställningar om en muslimsk konspiration mot Europa.
- En väldig massa människor i Europa tror på det, sa Åsgård. Alla kan ju inte vara sjuka.
Svensk psykiatri har lyckligtvis passerat det stadium, då felaktiga politiska åsikter stämplades som sjukdomssymtom. Jimmie Åkesson är inte psykiskt sjuk, trots sina påståenden om ett "muslimhot" i Aftonbladet 19 oktober 2009. Aftonbladets ansvarige utgivare Jan Helin, som tog beslutet att publicera artikeln trots att den enligt honom själv kunde vara åtalbar som hets mot folkgrupp, är säkerligen inte heller psykiskt sjuk.
Den som vill veta hur psykiatrisk tvångsvård använtdes för att tysta oppositionella i Sovjetunionen rekommendras att läsa boken Harald Blomberg: Opposition - en sinnessjukdom? Boken utkom 1980. Intressanta jämförelser görs med den politiska psykiatri som bedrevs även i Sverige vid samma tid, hur man försökte bota politiska "vanföreställningar" hos patienter.
Då var fortfarande gamla nazister, bl.a. ett gäng som flytt från östra delarna av Tyskland, i tjänst som läkare vid svenska mentalsjukhus. Anpasslingar som de var, hade de också säkert stämplat Breivik som sjuk. Det hade de naturligtvis inte gjort hemma i Tyskland före krigsslutet.
Det tillhör inte läkarvetenskapens område att avgöra vilka politiska åsikter som är "korrekta". En läkare kan möjligen höra på sättet att framföra ett politiskt budkskap och se på ansiktsuttrycket hos den som talar, om talaren är sjuk.
Det är ju också ett ganska vanligt klamål, hos patienter som inte vet hur psykiatrisk diagnosticering:
- Läkaren hörde ju inte ens på vad jag sa och ställde dessutom så konstiga frågor, vad klockan är och vilken veckodag det är.
Som en ytterligar kontraindikation mot psykisk sjukdom hos Breivik menade Åsgård att han inte har några hallucinationer.
Breivik sköt verkliga människor, inte inbillade människor som bara fanns i något slags sjukvärld. Han sköt inte vilt omkring sig. Och han sprang inte om gömde sig, inte ens när polisen kom.
I Sverige har vi haft en debatt om psykiska sjukdomar, om vad som verkligen är sjukdomssymtom. Rättspsykiatrin har varit starkt ifrågasatt, och rättspsykiatrikerna har varit delade i två läger. I de debatterna har jag hållit på motståndarna till Sten Levander. Har Levander ändrat åsikt, eller är det bara så att kontraindikationerna mot psykisk sjukdom hos Breivik är så tydliga så att ingen seriös svensk psykiatriker kan nonchalera dem?
Rättspsykiatrisk vård ska vara till för kriminella personer som verkligen är sjuka. Sjukdomsdiagnoser ska inte användas för att tillfredställa allmänhetens behov av förklaringar till ondskan i tillvaron.
