Hållbar energi-bluffen.
"Hållbar energi" är ett av kärnkraftmoståndarnas slagord. Tillsammans med "förnybar energi".
Om de då menar att energiproduktionen är "hållbar", så är välskötta kärnkraftverk den mest hållbara energiformen.
Någon "hållbar" energi finns naturligtvis inte, eftersom energin förstörs (omvandlas) i samma ögonblick som den konsumeras. Detta framgår klart av värmelärans andra huvudsats, entropilagen.
Energi är dock i sig oförstörbar, då den övergår i annan form vid konsumtion, men det handlar då vanligen till omvandling till en energiform, som vanligen inte kan tas till vara och användas på nytt. Med använt kärnbränsle som undantag.
Stora energiförluster (energi går bort i form av värme mm) görs vid energiomvandlingar. Det är i och för sig möjligt att omvandla vindenergi till lägesenergi med hjälp av pumpkraftverk (som i principe är ett vattenkraftverk som körs baklänges). Men med förluster på uppåt 50 % av den ursprungligen producerade vindenergin, blir det ett högt elpris för konsumenten.
Vill vi ha ett "hållbart" samhälle (ännu en avändning av slagordet "hållbar") så är detta inte det rätta sättet. Ett högt elpris gör samhället mer sårbart.
Industrier slår igen, och arbetsplatser försvinner. Fler får svårt att betala sin elräkning. I Storbrittannien har över 200 fattigpensionärer frusit ihjäl i sina bostder under den senaste vintern, sedan energibolagen stängt av energileveranserna.
Ett hållbart samhälle är väl ett samhälle, där arbetslösheten är låg och ingen behöver frysa ihjäl?
Läst?
Blir inläggen lästa? Eller varför får jag inga kommentarer? Det senaste inlägget om kärnkraften avslutades med säkerhetskrav på kärnkraften.
Dels att olyckor måste förebyggas, och dels att olycksförloppet måste fördröjas om en olycka ändå skulle inträffa. Men det är något som fattas, eller hur?
Varför måste en olycka få så stora konsekvenser, så att stora områden måste evakueras. Svenska kärnkraftverk är försedda med ett slags filter, som rensar bort 99,9 % av radioaktiva partiklar, i den gas som bildas inne i reaktorinneslutningen vid en härdsmälta.
Reaktorinneslutningen i sig är en säkerhetsbarriär, så att inga utsläpp alls behöver ske om man får igång nödkylningen i tid.
Men, sedan de reaktorer som nu finns i Sverige har helt andra typer av reaktorer utvecklats. En olycka i en sådan reaktor borde väl inte få så svåra konsekvenser? Exempelvis, så föreställer jag mig att med ett bättre utnyttjande av energiinnehållet i kärnbränslet, så behövs mindre kärnbränsle i härden. Och därmed blir väl riskerna mindre?
Det finns också uppgifter om att har konstruerat en ny typ av reaktorer, som utnyttjar redan använt kärnbränsle. Tiden för slutförvaring skulle därmed reduceras från 100.000 år till mellan 100 och 300 år. Det använda kärnbränsle, som nu finns i världen skulle räcka i flera hundera år i sådana reaktorer. Befintliga urangruvor skulle därmed kunna stängas.
Om någon kärnkrafttekniker skulle läsa detta, tar jag tacksamt emot informativa kommentarer.
I varje fall så tycker jag att det vore huvudlöst att avstå från kärnkraften på grund av gamla riksdagsbeslut, som bygger idag föråldrade uppgifter. Vi måste ha en ny kärnkraftdebatt och vi måste ta nya beslut, som utgår från den kunskap som finns idag.
Kärnkraftens farlighet: Låg sannolikhet, men svåra konsekvenser?
All teknisk utveckling har krävt sina offer. Vi hade någon elektrisk drift av någonting i dag, om elektriciteten som helhet hade mötts med samma hysteri som kärnkraften. Men arbetsplatsolyckor var vanliga i början av 1900-talet, och uppenbarligen inget som man brydde sig om. Mer än att Kungl Järnvägsstyrelsen lät trycka upp en liten skrift med beskrivning av olyckorna, som varning till personalen. Arbetarskydd var de anställdas eget ansvar på den tiden.
I april 1986 inträffade den hittills värsta olyckan i världen med civil kärnkraft. Det var en explosition i kärnkraftverket Tjernobyl, med initialt mellan 10 och 20 döda, samtliga personal vid kärnkraftverket. Radiokativa partiklar kastades omedelbart upp i skyn, och spreds inom några få trimmar över stora delar av Europa. Totalt dödades högst ett 50-tal personer, enligt gängse metoder att skilja mellan döda och skadade vid olyckor. Personer som avlider av sina skador långt senare räknas som skadade.
I november samma år skedde en svår tågkollision i Sverige med nio initialt döda och ungefär 120 skadade. Om någon av dem har avlidit av sina skador senare, känner jag inte till. Men de flesta skadade var lindrigt skadade. Sett till de initiala konsekvenserna under den närmaste timmen efter olyckan framstår ju olyckorna som nästan likvärdiga. Men de långsiktiga konsekvenserna och den geografiska utbredningen av dessa konsekvenser skiljeer högst avsevärt.
På platsen för den svenska olyckan fanns en modern säkerhetsanläggning av svensk konstruktion, vilken just hade tagits i bruk efter en felaktig reparation, en felkopplad signalkabel. Säkerthessystem av exakt samma typ var en stor svensk exportartikel till bl.a. de franska höghastighetsjärnvägarna. Att en helt förbisedd risk, kunde få så svåra konsekvenser väckte ett visst uppseende bland säkerhetsfolk. Det räcker tydligen inte att analysera redan inträffade olyckor, och förhindra att de upprepas.
Riskerna måste upptäckas innan den första olyckan inträffar. Kärnkraftmoståndare, och andra som är skeptiska till säkerheten vid kärnkraftverken, skulle kunna bidra till att höja säkerheten, genom att upphöra med skräckpropagandan och i stället fokusera på de verkliga risker, som kan vara svåra att upptäcka om man har en mer positiv syn på kärnkraften.
Som jag skrev i föregående inlägg får inga säkerhetsåtgärder underlåtas, för att de risktyper (tsunami i Östersjön och liknande) framstår som totalt osannolika. Säkerheten måste gå före vinstudelningen till ägarna. Om man hade följt det rådet i Japan, hade det inte blivit några radiaktiva utsläpp alls från det jordbävnings- och tsunamidrabbade kärnkraftverket i Tjernobyl.
Under slutet av 80-talet läste jag en bok av Per Gahrton, en av miljöpartiets grundare, där han jämförde kärnkraftolyckan i Tjernobyl med tågolockan i Sverige. Han menar att det handlar om helt olika "dimensioner" av risker. Så också om man jämför kärnkraften med alla bilolyckor, som inträffar varje år (c:a 500 döda i biltrafiken i Sverige varje år under 80-talet).
Varför kan vissa olyckor accepteras, men inte andra? Gahrton utgick naturligtvis från att det under all framtid kommer att vara omöjligt att konstruera kärnkraft, som uppfyller kraven på att konsekvenserna av eventuella olyckor inte ska bli värre tilll sin utbredning i tid och rum än trafikolyckor.
Detta är ett "axiom" som nu, snart 25 år senare, måste ifrågasättas.
Det måste finnas tekniska system, som neutraliserar den mänskliga faktorn. Och de tekniska systemen får inte vara beroende av elektricitet, som produceras i anläggningen eller i andra anläggningar (risk för strömavbrott). Det måste finnas möjlighet att angripa manuellt om de tekniska systemen inte fungerar. Det måste finnas tillräckligt med tid från det att ett fel har inträffat tills ett manuellt ingripande kan ske. Denna tidsrymd måste också ta hänsyn till att människor kan tveka, innan de ingriper.
Det måste finnas nödkylningssystem, som utlöses automatiskt utan vare sig tillförd energi eller mänskliga initiativ. På ångmaskiner finns säkerhetsventiler, som hålls stända av en järntyngd. När trycket inne i ångpannan överstiger järntyngdens vikt, så öppnas ventilen. Bromsarna går till automatiskt om ett ellok blir strömlöst.
Så sluta håna mig för att jag hänvisar till äldre, och redan utprovad teknik. Fixeringen vid modern teknik är i sig en säkerhetsrisk.
Om ingenting skulle hjälpa, måste det finnas tid att evakuera befolkningen inom riskområdet, innan radioaktiva utsläpp sker. Den befolkning, som ska evakueras, får inte vara större än att evakueringen kan ske inom tidsrymden (ett par timmar) med tillgängliga transprtmedel (fordon och vägar). Detta krav var inte uppfyllt för Baresebäcksverket, varför det var rätt att stänga just det verket.
Det handlar således både om att förhindra att olyckor sker och att fördröja själva olycksförloppet, om en olycka ändå skulle ske.
Är kärnkraften farligare än ägaren?
Dessvärre slogs det yttre elnätet ut av jordbävningen, så hela anläggningen blev strömlös, när verksts egna reaktorer snabbstoppades. Nödkylningen, som går på diesel, startade automatiskt, men efter 56 minuter kom tsunamin och sköljde bort dieselbränslet. Nödkylingen av reaktor 1 och 2 fortsatte att gå på batteridrift under ytterligare en timme, och under ett och ett halvt dygn för reaktor 3. Hur kunde batteridriften fungera så olika för de olika reaktorerna?
Att tsunamin sköljde bort dieselbränslet låter som ett dåligt skämt. Men efter att ha sett programmet i går natt, var det allt annat än ett skämt. Människor kom in till det enda fungerande sjukhuset i regionen, med symtom som kallades "tsunamilunga", en svårartad lunginflammation, som berodde på att vattnet som tsunamin fört med sig hade blandats upp med bensin från alla sönderslagna bilar. Över 200 patienter dog på sjukhuset, förutom alla som dog innan de kommit till sjukhuset. 90 % av dödsfallen berodde på att folk drunknande i det bensinblandade vattnet. Jag har inte sett några uppgifter om att någon har dött av radioaktiv strålning från kärnkraftverket.
Miljöpartiet håller föreläsningar om att samma sak skulle kunna hända i Sverige. Vet de vad som hände i Japan? Det var alltså en mycket kraftig jordbävningen, som följdes av en 9 - 13 meter hög tsunami en knapp timme senare. Något liknande lär ju näppeligen kunna hända i Sverige, om vi inte talar om risken för ett allvarligt dammbrott i någon Norrlands-älv. Är vattenkraften rentav farligare än kärnkraften?
Härav har jag naturligtvis inte dragit slutsatsen att vi måste avveckla vattenkraften. Den tekniska utvecklingen har, sedan de första järnvägarna byggdes för 180 år sedan, medfört att gamla risker, som ledde till en tidig död för de flesta, har bytts mot nya risker och mycket färre döda i olyckor. Om man bortser från världskrigen har tekniken säkert räddat fler liv än vad tekniken har skördat. Det gäller säkerligen kärnkraften också.
Ändå får kärnkraften bära hundhuvudet för alla olyckor, som drabbar vår civisation. Det har på något konstigt sätt blivit "vänster" att vara mot kärnkraften och "höger" att vara för. Den konventionella höger - vänsterdimensionen, som handlar om ägandet till produktionsmedlen, diskuteras inte alls.
Men tänk om det är just ägandet som är skillnaden mellan farlig och säker kärnkraft. Jag känner inte tilll en enda allvarlig olycka i ett helstatligt kärnkraftverk i ett demokratiskt, kapitalistiskt land.
Bolaget Tepco, som ägde Fukushina-verket hade varnats för att kärnkraftverket kunde slås ut av en tsunami, men viftat bort detta som "osannolikt". Skulle kanske bli för dyrt? I stället för att satsa på säkerheten har Tepco betalat ut frikostigt partistöd till det statsbärande partiet Liberaldemokraterna i Japan.
Detta ställer ju frågan om partibidragen till Moderaterna i Sverige på sin spets. Kan oppositionen göra upp med Moderaterna om den framtida energipolitiken i Sverige? Kan man diskutera kärnkraftsäkerhet med ett parti, som kan misstänkas för att ta emot partibidrag från elproducenterna?
Sedan nödkylningen i Fukushimaverket upphört att fungera överhettades härdarna, med följd att radioaktiv gas bildades inne reaktorinneslutningen. Eftersom gasen innehöll radioaktiva partiklar, vågade man inte släppa ut gasen, utan chansade på att få igång nödkylningen. Emellertid misslyckades detta, vilket ledde till att gasen exploderade och spreds för vinden. Radioaktiva partiklar föll ner inom en radie på två mil, samt fem mil i vindriktningen. Det är inte livsfarligt att vistas i området och saneringsområde pågår med frivillig personal, som dock utsätter sig för ohälsosamma stråldoser.
I ett så tätbefolkat land som Japan berörs väldigt många människor av nedfallet. Naturligtvis visar detta att kärnkraftverk inte ska byggas i tätbefolkade områden. Men i Japan torde det inte finnas några större glesbygdsområden, däremot i Sverige. Glesbefolkade områden möter redan i norra Skåne.
Med det partikelfilter, som finns på svenska kärnkraftverket, hade ett utsläpp som det i Fukushima inte kunnat ske i Sverige. Ska vi då förlita oss på den höga säkerhetsnivån, och börja bygga nya reaktorer i tätbefolkade områden? Svaret är nej! Om det är något som vi har lärt oss under kärnkraftepoken, så är det att inte avstå från några säkerhetsåtgärder för att de förefaller vara obehövliga.
Vem som äger kärnkraftverken är också en säkerhetsfråga. Det får inte finnas några vinstintressen - och ej heller några andra intressen - som kan fresta att tumma på säkerheten.
Fästmön,
Hon skriver inlägg på sin blogg, som hon sedan tar bort, när de är lästa. I ett borttaget inlägg anklagade hon mig för att hon redan är körd i kd. Detta sedan jag kallat kd-ledaren Göran Hägglund för cynisk maktspelare. Hon har skickat en kommentar hit, där hon tar avstånd från mig och har därefter klagat på sin egen blogg på att jag inte har publicerat den.
Men hallå där, om hon riskerar att bli "körd" i kd på grund av vad jag skriver, så ska hon väl inte begära att få sitt namn publicerat, så att hennes nya partikamrater (om de läser min blogg) kan koppla ihop henne med mig? Dessutom har hon fått om bakfoten att jag skulle vara emot hennes kd-medlemskap. Hon blandar ihop mig med en annan man i hennes omgivning. Det har hon gjort hela tiden som vi har varit tillsammans.
Vi firade 2-årsjubileum av vår första kontakt den 26 februari. Det var hur romantiskt som helst. Jag kände verkligen att det kommer att bli fler jubileer. Men redan på morgonen den 27:e var kriget igång igen, och jag fick veta vilken dålig människa jag är.
Eller någon annan, som hon förväxlade med mig. Och nu är det kvinnodagen den 8 mars, dagen då alla förtryckta är kvinnor och förtryckarna är män.
Vilket har varit ledmotivet på hennes blogg under de senaste två åren. Men tänk om det inte är så enkelt?
Bedrövad tog jag bort inlägget om 2-årsjubiléet, som jag skrivt på min blogg de 26:e. Men har lagt tillbaka det igen, som jag lovat. Jag förstår inte.
Reinfeldts "förlåt mig"- turné
Ett annat sätt att fega ur från diskussionen är förstås att åka på en "Förlåt mig"-turné, som Reinfeldt tänker göra. Han har tänkt locka en publik på sammanlagt 900.000 personer.
Det handlar om vinsten storlek och användning. Men det ska vi alltså inte ha några synpunkter på, för vinst är "fult", hur liten den än må vara?
Det blir alltså en lätt match för Reinfeldt: "Jag beklagar verkligen. Förlåt mig! Men tror ni att det blir bättre med Caremna-skandaler i offentlig vård?"
Jag har skrivit ett inlägg om vinst i välfärden på en av sosse-bloggarna. Det handlar om vinsten och dess användning:
Jag har just upptäckt att kravet på avsättning till reservfond har avskaffats för aktiebolag. Dessförinnan skulle 10 % av vinsten avsättas till reservfonden tills denna uppgick till 20 % av aktiekapitalet. Reservfonden kunde användas till att täcka tillfälliga underskott.
Jag föreslår att aktiebolag, som bedriver skattefinansierad vård och omsorg får avsätta vinstmedel till reservfond enligt de gamla reglerna.
Jag föreslår också att den del av vinsten, som återstår efter tillåten vinstudelning och avsättning till reservfonden ska återbetalas till kommunen.
Jag föreslår också att den tillåtna vinstutdelningen ska kompensera aktieägarna för för den sparränta, som de hade fått om de i stället hade sparat pengarna i bank - med statlig insättargaranti. Samt ge skälig kompensation för den ekonomiska risk som de tar. Den tillåtna vinstudelningen torde då komma att uppgå till 4 á 5% av det inbetalade aktiekapitalet.
Jag föreslår också ett förbud mot extremt höga löner och arvoden till ägarna för arbete i företaget, samt förbud mot höga räntor på lån till företaget, etc. Detta för att hindra att otillåtna vinstuttag sker genom löner, arvoden och räntor, etc.
Jag föreslår vidare förstärkt revision för att kontrollera att otillåtna vinster inte tas ut, samt fullständig transparens. Offentlighetsprincipen ska gälla.
Kravet på återbetalning av "övervinster" till kommunen motiverar jag med att någon kapitalackumulation, som kan användas för expansion inte får ske. Skattemedel ska inte användas för att finanasiera privata företags uppköp av kommunala verksamheter och kommunal egendom. Det vore ju i princip detsamma som att skänka bort detta. Vill företaget expandera, får det ske genom ökning av aktiekapitalet, d.v.s. med ägarnas egna pengar.
Det ska inte sparas på vårdtagarna i en kommun för att företaget vill expandera i andra kommuner. Därför säger jag nej till en non profit-modell, som innebär att vinsterna ska stanna i "verksamheten". Det kommer de nämligen inte att göra på lång sikt.
Uppfinningsrikedomen är mycket stor, när det gäller att plundra företag. Och dessutom kommer de ackumulerade vinsterna att bli en mäktig drivkraft för ägarna att byta regering, så att de kan ta ut vinsterna lagligt.
Det du skriver att de överskott, som eventuellt uppstår vissa år, ska användas som reserv för dåliga år, anser jag ska ske efter återbetalning till kommunen. Det är alltså kommunen, och inte entreprenören, som ska fondera de pengarna.
Företagets egen reservfond ska vara att skydda aktiekapitalet (och leverantörer och andra fodringsägare) mot tillfälliga underskott. Vem som ansvarar för underskott ska noga regleras i kontraktet med kommunen.
Det får inte vara så att man medvetet lägger in ett för lågt anbud för att bli av med mindre kapitalstarka konkurrenter (vilket skett vid länstrafikbolagens upphandlingar) och sedan kräver att kommunen ska täcka underskottet. Den affärsmässiga risken får ägarna själva ta. - Och därför är det rimligt att de får en skälig vinst, när det går bra.
Kommunen får däremot stå för kostnadsökningar, som beror på att vårdtyngden har ökat på ett oförutsebart sätt, och liknande.
Frågan måste besvaras varför vi ska ha privata inslag i skattefinansierad skola, vård och omsorg. Det kan vara att erbjuda vårdboenden med en speciell, t.ex. religiös inriktning. Det kan vara för att ge driftig personal, men goda idéer som kan vara svåra att förverkliga inom en mer storskalig verksamhet, en chans att starta eget. Valfrihetsaspekten är också viktig.
Skattefinansierad skola, vård och omsorg ska däremot aldrig användas uteslutande som objekt för kapitalplacering för maximal vinst.
De pengar som samhället betalar för skola vård och omsorg, ska gå skola vård och omsorg.
De pengar som går till vinstudelning mm ska inte överstiga kommunens egna finansiella kostnader mm, om verksamheten i stället hade drivits i kommunens egen regi.
En vecka senare...
>> För 2 år och 2 dagar sedan kom ett mejl, som inte blev läst då. Jag väntade inget mejl, och tittade inte i inkorgen varje dag. För 2 år och 0 dagar sedan kom ett nytt mejl, som var en repris på det förra. Det blev läst. Min första tanke var att försöka klara mig ifrån det hela. Jag ville verkligen inte ha kontakt med någon kvinna. Sådant var, med ålderns rätt, ett avslutat kapitel i mitt liv. De första dagarna av vår bekantskap blev därför aningen surrealistisk. Jag tänkte inte på att ett ovilligt byte ökar jägarens nyfikenhet. Sedan dess har livet varit en strid.
Idag firar vi alltså tvåårsjubileum av inledningen av vår relation. Och sedan i onsdags ser jag fästmön med nya ögon. I tisdags opererades jag för starr, men hade fortfarande dålig syn. Vid återbesök korrigerades detta, så nu ser jag kristallklart. Första dygnet var det en nästan skrämmande känsla. Allting blänkte. Men nu har jag vant mig.
Jag tog bort inlägget redan dagen efter att jag skrivit det. Jag kände mig som huvudpersonen i radioprogrammet "Lilla Fridolf", som sändes under 1950-talet. Ni som hörde radioprogrammen, eller har läst serietidningen om Fridolf och hans Selma, som alltid var på dåligt humör när Fridolf inte gjorde som hon ville, förstår vad jag menar.
Nu skriver fästmön på sin blogg om alla andra män i hennes liv. Tror hon att jag ska bli svartsjuk?
Till man och kvinna skapade han dem
Sanningen är den att man egentligen inte kan byta kön. Det medfödda könet finns kvar i generna. Vad det handlar om, är kirurgiska ingrepp och hormonbehandlingar, som gör att man får det andra könets yttre egenskaper. Så länge hormonbehandlingarna pågår. Upphör de, åtefår man det medfödda könets egenskaper.
Så länge jag trodde att det verkligen är möjligt att byta kön, ansåg jag följdriktigt att man inte ska ha kvar det gamla könets reproduktiva förmåga. Men det var ändå med en ganska stor tveksamhet som jag stödde kravet på obligatorisk sterilisering vid könsbyten.
För det första är det inte säkert att sterilseringen lyckas. Det finns kvinnor som fått barn efter sterilisering som preventivmetod. För det andra är sterilisering ett irreversibelt ingrepp. Det är mycket svårt, eller rentav omöjligt, att göra en steriliserad person fertil igen.
Ska läkare förstöra något som Gud har skapat, tillfoga sina patienter ett handikapp, som dessutom är irreversibelt? Det är frågan. Och svaret är nej.
Därför måste också långvarig tvångsmedicinering med psykofarmaka förbjudas. Möjligen med undantag för missbrukare, som redan har tillfogat sig obotliga skador samt kortvarig medicinering i aktuta situationer, som innebär en omedelbar och allvarlig risk för patientens liv eller hälsa. Det är därför obegripligt för mig hur Läkaresällskapets etiska kommintté kan ta avstånd från obligatorisk sterilisering vid könsbyten och i samma artikel försvara den psykiatriska tvångsvård som inte botar några sjukdomar, utan bara korrigerar "sjuka" beteenden. Som dessutom kan vara nog så oskyldiga.
I fallet med läkaren vid Astrid Lindgrens barnsjukhus, som åtalades för mord på ett nyfött och svårt handikappat barn, så har det förts olika juridiska resonemang. Läkaren friades för att det inte var bevisat att hon hade tillfogat barnet den dödliga skadan. Men en straffrättsprofessor hade menat att åtalet i sig var fel, även om läkaren hade varit skyldig, eftersom läkare så att säga har rätt att döda i tjänsten, eller i vart fall har rätt att bestämma över liv eller död.
Sverige har infört en juridisk konstruktion, som kallas "passiv dödshjälp", som innebär att en läkare har rätt att avbryta en utsiktslös livsuppehållande behandling. I ett uppmärksammat fall i Italien hade detta beslutats av en domstol. Det är sant att juristerna inte har bättre kunskaper än läkare om chansen att en livräddande behandling ska lyckas. Men även om domstolen dömar efter läkarens ord, så medför ju offentligheten hos rättegången en möjlighet för andra läkare att protestera. Vartill allmänheten får insyn i hur läkare tänker kring detta.
Sterliseringar borde totalförbjudas. Även som preventivmetod.
Kyrkans inställning till könsbyten borde vara glasklar, även när någon upplever att han /hon har blivit född i fel kropp: Gud älskar dig som du är.
För sjukvården i ett sekulariserat land är saken kanske inte lika glasklar. Men läkare ska inte skada sina patienter.
Om kd:s brist på existensberättigande
Att kritisera en partiledare för hur han leder partiet är inte förtal. (Om så vore fallet hade den andra bloggaren skakat galler idag för förtal av den förre s-ledaren Håkan Juholt.) Jag har självfallet inte påstått att GH har köpt sex eller har gjort något annat klandervärt i sitt privata liv. Även ledande politiker ska ha rätt till skydd för sitt privatliv. Och är inte alls skyldiga att "tala ut" inför journalisthyenor. Därför stödjer jag också regeringens förslag om förbud mot kränkande fotografering, utan den avfotograferade personens medgivande.
Upprinnelsen till anklagelsen mot mig för att ha "förtalat" GH är att jag har skrivit ett par kommentarer på bloggen Röda berget (som drivs av en s-politiker i Malmö) till ett inlägg, som handlar om att moderaterna försöker värva kända kd-politiker. Jag skrev att jag inte kan se något klandervärt i det, eftersom kd tidigare har värvat kända m-politiker, för att de skulle locka väljare.
Vad som upprör den nyblivna kd-medlemmen (bloggaren som anklagar mig för förtal av GH) är att jag har ifrågasatt kd:s existensberättigande. Idén att samla alla kristna i ett gemensamt politiskt parti var fel från början. Och har blivit ännu mer fel efter GH:s kamp mot den kristna oppositionen inom kd. Vad har kd-medlemmarna gemensamt om inte den kristna tron? Eftersom frågan om kd:s existensberättigande kan vara intressant även för den här bloggens läsare, återges en av mina kommentarer från bloggen Röda berget:
>> Jag har just skrivit en lång kommentar till ditt förra inlägg i detta ämne, om just den fråga som du nu tar upp. Hur moderaterna tänker. Tydligen eftersträvar de samma typ av relation mellan m och kd, som tidigare rådde mellan s och v. Moderaterna kommer därigenom att framstå som ett mittenparti, utan att behöva ta ett enda steg åt vänster.
Men något fientligt övertagande av kd:s partiorganisation handlar det knappast om. Utan snarare om försök att värva den krympande skara kd-politiker, som fortfarande åtnjuter ett starkt förtroende bland kristna väljare med borgerliga partisympatier, som röstmagneter.
Detta är helt enligt önskemål från kristna debattörer, som har tröttnat på kd och kanske redan har lämnat partiet. Idén att samla alla kristna väljare, oavsett klasstillhörighet e dyl, i ett gemensamt parti, har ju nått vägs ände. Och detta speciellt som detta parti driver en ren högerpolitik i väsentliga avseenden.
Attityden från de övriga partierna har länge nog varit: “Vi kan strunta i de kristna väljarna, för de röstar ju ändå på kd”. Det är som Svenska Kyrkan påpekar att “Kristendomen är ingen åsiktsgemenskap, utan en trosgemenskap.” En trosgemenskap som sträcker sig över alla parti- och klassgränser, åtminstone om tron är äkta.
Jesus sa: “Mitt rike är icke av denna världen”. Att kristna arbetare och kristna kapitalister kan samlas i gemensam tro på Jesu rike, betyder alltså inte att de måste ha samma åsikter om hur de jordiska rikena ska styras. Troligen har de inte det.
Och därför skulle det gynna kristendomen i Sverige om kd går i graven, och de kristna i stället engagerar sig i de partier som svarar mot deras politiska åsikter, från moderaterna till vänsterpartiet. <<
(Den andra kommentaren kan du läsa här: http://rodaberget.wordpress.com/2012/03/02/moderaterna-varvar-tunga-kdare/ )
Guilt by association: att inte låta folk leva som de vill.
Det är som att köpa bil. Man måste provköra flera bilar, innan man bestämmer sig.
Göran Hägglund vill alltså att staten ska detalreglera hur människor ska leva. Det slår naturligtvis tillbaka mot kristenheten. Mot hela den svenska kristenheten. En ganska självklar motreaktion är att dom, som känner sig påhoppade, vill detaljreglera vad kristna får tro på.
När kommer de första kraven på en kriminalisering av själva uppmaningen till folk att gifta sig innan de skaffar barn?
Efter att grundligt ha läst vad Bibeln säger om Sodom, om vad som hände i Sodom, har jag blivit alltmer tveksam till påståendet att utlevd homosexualitet är en synd. (Att själv inte ha lyckats leva syndfritt har inte med saken att göra, även om attityden bland liberalteologer alltmer har blivit att det som de själva gör, inte kan vara någon synd.) Det finns inget som tyder på att männen i Sodom verkligen var homosexuella. Och nog är det väl en synd, när heterosexuella män vill våldta Herrens änglar, som uppträder i manlig skepnad? Det var vad männen i Sodom ville göra.
Jag har försvarat Åke Greens rätt att predika mot utlevd homosexualitet. Och jag kommer att fortsätta att försvara rätten att framföra religiöst grundade budskap i livsstilsfrågor, exempelvis att man bör gifta sig innan man skaffar barn. Samt att barn bör avlas inom heterosexuella äktenskap och inte på något annat sätt.
Det är, nämligen, en stor skillnad att uppmana folk att frivilligt underkasta sig religionens bud, det som man med rätt eller orätt uppfattar som Guds vilja, och att använda lagstiftningen till att tvinga dem.
På det hela taget är det väl bra om människor gifter sig innan de skaffar barn? Visst bör det vara tillåtet att uppmana folk att gifta sig först?
Men för en del människor utfaller ödets lotter annorlunda. Det handlar inte bara om homosexuella, utan t.ex. att man har blivit övergiven av den som man älskade - och kanske älskade med. I det läget får man göra det bästa möjliga av den uppkomna situationen.
Men det tycker inte kd. Alla som faller utanför ramen ska straffas. För att folk ska skrämmas in i den kristna livsstilen. När kommer de första kraven på ett förbud mot den kristna livsstilen, som en motreaktion?
De biologiska pappornas rättigheter är ett sorgligt försummat kapitel.
Emellertid finns ett allvarligt semantiskt fel i kd:s argumentation:
Insemination gör inga barn faderlösa.
Med insemination görs faderlösa barn.
Att leva och tro som man vill
Detta skrev Göran Hägglund i SvD i förrgår. Vilket hyckleri. I socialnämnder runtom i landet sitter kristdemokrater och beslutar att skilja barn från deras föräldrar. Från deras egna föräldrar. Kristdemokrater tar gärna emot fosterhemsplaceringar. Det lär till och med vara särskilt vanligt bland kristdemokrater. Det har framförts kritik om jäv. Att man stödjer partikamrater som vill ha fosterhemsplaceringar. Det inbringar en hel del pengar.
Barns rätt till sina egna föräldrar. Vilka föräldrar är då barnens egna föräldrar. Är kd motståndare till adoptioner? I en kommentar skriver SvD:s politiska chefredaktör P J Anders Linder att det inte är helt lätt att vifta bort FN:s barnkonvention, som säger att ett barn så långt som möjligt har rätt att få vetskap om sina biologiska föräldrar och bli omvårdat av dem.
Det är väl bara att skriva in i lagen att ett barn har rätt att få vetskap om vem dess biologiska fader är, förutsatt att detta kan utrönas. Och det kan väl inte vara någon konst vid assisterad befruktning. Svårare är det med kvinnor som skaffar barn på naturligt sätt, genom tillfälliga ligg med okända män. Svensk lag gäller i Sverige, men naturligtvis inte i andra länder. Så detta borde tala för assisterad befruktning även i Sverige.
I praktiken handlar det om att Hägglund har sålt ut alla kristna intressen för allianssamarbetet, som är nödvändigt för att kd ska få de moderata taktikröster, som är en förutsättning för att kd ska få behålla sina riksdagsplatser. Hägglund är ju inte precis någon väljarmagnet. Därför ger han sig på små minoriteter, som nog ändå inte röstar på kd, i en bisarr låtsaskamp när slaget redan är förlorat.
Så var det ju med de samkönade kyrkvigslarna, som Hägglund ville göra till en juridisk nullitet genom att göra alla kyrkvigslar till en juridisk nullitet. Så lyckades han reta upp den heterosexuella majoriteten, som dominerar kyrkvigslarna stort.
Hägglund är hårt pressad av att han har medverkat till en ytterligare liberalisering av den ultraliberala svenska abortlagen. Men aborterna skiljer sig på en mycket avgörande punkt från alla andra "underlivsfrågor". Alla borde ju ha rätt att leva och tro som de vill. Men leva är vad de aborterade barnen inte får göra. Har de inte rätt till båda sina föräldrar? Den som är levande född och lever i synd kan alltid ångra sig.
Det är en omistlig del av religionsfriheten att man får tro och leva efter sin tro. Rätten att religiöst påverka andra är också viktigt, vare sig det gäller rent teologiska frågor eller livsstilsfrågor. Men ska staten implementera en kristen livsstil, i detta fall genom diskriminering av ensamlevande kvinnor som vill ha barn, vill staten ha kontroll över religionen.
Hägglund borde nöja sig med att försvara rätten för religiösa förkunnare att uppmana de troende att inte skaffa barn, förrän de har hittat en partner som de tror att de kommer att leva i äktenskap med hela livet. Många kvinnor gör tvärtom: De skaffar barn först och en styvfar till sina barn sedan. Detta kan Hägglund inte hindra när befruktningen sker på naturlig väg, om än genom ett tillfälligt ligg med en ökänd man.
Vill man göra den kristna livsstilen till ett tvång, som utsträcks även till de som tror annorlunda eller inte tror alls, kommer traditionell kristendom att stämplas som "högerkristendom". Och så är det ju redan. Det blir bara svårare att leva som religionen lär.
Det är nämligen rätten att leva som religionen lär, om man vill det, som ska försvaras. Hägglund försvarar (eller låtsas försvara) rätten att lägga sig i hur andra lever.
Och hur självvalt är singellivet, egentligen?
Beg-bilköpare är väl inte värre miljöbusar än bilbytarna?
Idag gjorde jag ett återbesök hos ögonmottagningen efter operationen i måndags i förra veckan. Jag ser kristallklart, men ögontrycket är fortfarande lite högt. När vi kommit till parkeringsplatsen (jag körde inte) och skulle lägga pengar i automaten upptäckte vi att landstinget diskriminerar fattiga patienter. "Miljöbilar parkeras gratis" stod det på ett anslag.
Det är väl någon miljöpartist som är köpt av bilhandeln som har motionerat om detta till landstingsfullmäktige, tänkte jag. De s.k. miljöbilarna tar väl upp lika stor plats som andra bilar?
Läste på nätet att avgångna näringsministern Maud Olofsson har föreslagit att s.k. miljöbilar åter skattebefrias. Läste också att miljöbilar skulle befrias från trängselavgifter i Stockholm. Samt gratis parkering.
När de bränsleslukande och avgasspsyende monster som idag kallas miljöbilar kommer ut på begagnatmarknaden om några år och köps av fattigfolket, kommer de inte längre att kallas miljöbilar.
Det minsta man kunde begära för att dessa rika miljöbilsägare ska komma i åtnjutande av sina privilegier vore ett krav på att deras gamla bilar ska skrotas. De skulle därmed göra en förlust på rejält mer än 100.000 kronor varje gång de byter bil.
Den svenska miljörörelsen är ett kommersiellt geschäft.
Inte för sent att börja planera din biodling?
Strax innan jag blev bekant med fästmön skrev jag ett antal uppmärksammade inlägg om biodling. Kanske längtade jag efter bistick. Sådana kan man inte helt undvika som biodlare. Ingen bi-rådgivare som vill framstå som ansvarsfull rekommenderar någon biodlare att inte använda skyddsutrustning. Men faktum är att man är en dålig biodlare om man MÅSTE använda skyddsutrustning. Och att man hindras i arbetet av skyddsutrustningen. Blir man jagad av tusentals arga bin, så är det flera som kommer på hur man ska sticka igenom skyddskläderna eller rentav hur man ska komma innanför skyddskläderna. Och dödar man ett bi, så märker de andra det och blir ännu mer sticklystna.
En erfaren biodlare arbetar med långsamma rörelser och blir inte svettig. Vad som får bina att förstå att en främmande varelse (bioldaren) rotar i kupan är häftiga rörelser, svettlukt och lukten från döda bin. Glöm det aldrig om du har tänkt börja med bin. Erfarna biodlare, som vill visa sig duktiga, åker runt på marknader, och fäster en bur med drottningen på sin egen haka, så hänger en hel svärm med sådär 30.000 bin som ett skägg från deras haka. Den skräckslagan publiken tror att bina inte sticker för att de känner igen "husse". Men det är alltså vad de inte gör.
En bioldare måste ha knivskarp syn, speciellt om man inte är mycket erfaren. Med åren kan kanske erfarenheten kompensera en mindre synnedsättning. Om man har dålig syn som nybörjare kan man kanske ha ett par bisamhällen för nöjes skull, men räkna inte med någon yrkesmässig biodling.
För att få en bra avkastning per arbetstimme måste man hantera lådor med många (10 - 12) vaxkakor med mycket honung. En sådan låda väger mellan drygt 20 kg och drygt 30 kg. När du väljer system för din biodling måste du välja ett system som passar just dig. Om du är stor och stark eller liten och klen. Hur långa armar du har.
Du ska ha läst en massa bilitteratur och tagit ställning till olika rammått, med mera. Detta bör du helst ha gjort under senhösten. Det är rätt tid för planering - både om du redan är biodlare eller tänker börja. Direkt efter nyår bör du ha börjat med de praktiska förberedelserna. Direkt efter nyår bör du har börjat med att snickra lådor och ramar (finns halvfabrikat att köpa).
Planeringsarbete kan man i och för sig göra hela året. Avläggare (de första bisamhällena) kan du köpa under svärmtiden framåt midsommar. Men börjar du planeringen först i slutet av februare, d.v.s. nu, kommer du i tidsnöd. Risken för felbeslut är större och du riskerar att hamna i otakt med biåret under hela din tid som biodlare. Det är dyrt att ändra system, när man redan har börjat som biodlare. Man kommer under lång tid att få besvär med olika rammått, ramar som inte passar i alla lådor, och lådor som inte kan staplas på varandra.
Ännu vistas inga bin utanför kuporna, men det är full aktivitetet inne i kuporna. En spännande tid.
Vem får betala miljönotan?
I mitt förra inlägg kunde / kan du läsa att det lönar sig att investera i en värmepump, som värmer upp vattnet i en ackumulatortank. Och ännu mer lönsamt blir det om elpriserna stiger. Och det väntas de göra. Så det är bara att gå till banken och ta lån. Om man vågar dra på sig ytterligare sådär 70.000 kronor, eller mer. Tänk om grejerna inte håller, eller om kalkylen inte håller. Det är alltså inga små beslut, som man kräver av folk som skaffade en anläggning som var toppmodern för 20 - 30 år sedan, och hade tänkt slippa nya, stora utgifter.
Det är tydligen nervöst för bankerna också. Idag har Swedbank gått till ett hårt angrepp mot "eljuntan", som man kallar kraftbolagen för: "Svenska elproducenter ser ut att underutnyttja kärnkraften vintertid vilket leder till högre elpriser", skriver banken i ett pressmeddelande. De svenska kärnkraftverken drabbas på ett mystiskt sätt av långa produktionsstopp vid kallt väder. Det driver upp elpriserna på spotmarknaden. Och elbolagen har ju på regeringens uppdrag kört stora reklamkampanjer för att elkunderna ska köpa "grön" el från vindkraft.
Villaägare, som inte vet om de ska betala elräkningen eller banklånet för husköpet, måste alltså ta ställning till om de ska investera ytterligare i värmesystemet. Regeringen har beslutat att elbolagen ska erbjuda sina kunder elavläsning timme för timme. Den länge emotssedda prisdifferentieringen mellan dag och natt kommer att bli verklighet. Det betyder saftiga elräkningar för dem, som inte flyttar en del av sin elförbrukning från dag till natt.
Det kan man göra om man har ett vattenberat värmesystem med ackumulatortank, med eller utan värmepump. Vi kan bara konstatera att den som inte kan eller vågar göra den initiala investering, som krävs för att vara "klimatsmart" straffas ekonomiskt. Det är de rikas paradis, som är "grönt". Först miljö-alarmismen och nu klimat-alarmismen fungerar som en murbräcka mot solidariteten.
Kärnkraften har den nackdelen att man inte kan starta och stoppa ett kärnkraftverk flera gånger om dygnet. Det kan man däremot göra med vattenkraften. Som därför har använts som reglerkraft till kärnkraften efter kärnkraftubyggnaden, för att anpassa elproduktionen till förbrukningen. Nu används vattenkraften i stället i allt högre grad som reglerkraft till vindkraften, som komplettering när det inte blåser.
Nu angriper regeringen problemet och tvingar elkonsumenterna att anpassa förbrukningen till produktionen. Förutom att alla elkunder måste betala elcertifikat (en extra skatt per kilowattimme) för att subventionera vindkraften, tvingas de nu alltså till stora investeringar för att anpassa förbrukningen till produktionen. De rika vinner och kan sänka sina elkostnader. Vem förlorar?
Kommer det att bli i Sverige som i England där över 200 pensionärer har frusit ihjäl i sina ouppvärmda hus under den senaste ködknäppen?
Minst 600 EU-medborgare har frusit ihjäl de senaste veckorna.
- Sedan vi fick en borgerlig regering, höll jag på att skriva. Men det är inte sant. I Sverige hade socialtjänsten ansvaret för att livsnödvändiga energileveranser inte stoppades. Men detta ändrades redan före regeringsskiftet 2006. Det är en europeisk trend, detta att människorätt heter pengar. Om man inte är en kriminell person, förstås. Den som har dömts till rättspsykiatrisk vård får inte skrivas ut, om inte kommunen ställer upp med bostad och betalar hyra och elräkning.
Är det inte märkligt detta att den som bara är fattig straffas hårdare än den som är kriminell? I Frankrike har högerregeringen tagit i med hårdhandskarna mot hemlösheten. Det är det ett brott att sakna bostad.
Det kan man straffas för. Men tro för all del inte att straffet är gratis kost och logi i statens fängelser. Det vore väl alltför generöst. Den ynnesten är reserverad till de verkliga brottslingarna, de som gör verklig skada om de får vistas ute.
Jag förmodar att polisen skriver ut böter, som skickas till kronofogden. Som om det skulle avhålla de hemlösa att upprepa sina "brott". I varje fall sas i debatten i EU-parlamentet att den franska polisen "trakasserar" hemlösa, eftersom hemlöshet är ett brott i Frankrike.
Värmepumpen!
Med en luft-vattenvärmepump kan man ha elvärme direkt in i tanken som komlettering under riktigt kalla dagar och som reservsystem om värmepumpen skulle upphöra att fungera. Eftersom värmen tas ur uteluften sjunker den avgivna effekten med fallande temperatur, men moderna luft-vattenvärmepumpar ger dock 50-gradigt kranvatten vid ner till minus 20 grader utomhus. Och kallare blir det sällan i södra Sverige.
En bergvärmepump tar däremot värmen ur ett djupt borrhål i bergrunden, som har en konstant temperatur på plus tio grader. Behovet av elvärme direkt in i tanken bortfaller helt, så länge värmepumpen fungerar. Bergvärme ger alltså en något större energibesparing, speciellt i de riktigt kalla delarna av landet, men är dyrare i inköp och installation.
Med en luft-vattenvärmepump kan man ändå räkna med en minst 60-procentig energibesparing (60 - 70 %) jämfört med konventionell el-vattenvärme.
Den andra personen kan verkligen intyga att jag är mån om att spara energi. Det har inget att göra med om man är för eller emot kärnkraft. Det är snarare en ekonomisk fråga, om man initialt har råd med en investering på flera tiotusentals kronor. Självfallet ökar lönsamheten med investeringen med elpriset. Den fattige får alltså betala de höjda elpriserna medan den rike kan investera sig ur, sänka sin förbrukning och tjäna pengar.
Fattiga konsumenter av kärnkaftel får betala de rikas kalas. De får betala dyrt för sina elcertifikt som är en extraskatt per kilowttimme. "Elcertifikatsystemet ska ge Sverige en ökad elproduktion från förnybara energikällor. Målet med elcertifikatsystemet är att användningen av el från förnybara energikällor ska öka med 25 TWh från 2002 års nivå fram till år 2020. / - - - / De energikällor som har rätt att tilldelas elcertifikat är vindkraft, viss vattenkraft, vissa biobränslen, solenergi, geotermisk energi, vågenergi och torv i kraftvärmeverk." (Energimyndighetens webbplats)
Avändare av milövänlig kärnkraft tvingas alltså subventionera storskalig naturskövling. Därtill fungerar ju de höga elpriserna som en piska, som gynnar bl.a. tillverarna av värmepumpar. Borde då inte Enerimyndigheten ge ett rejält bidrag till anskaffning av värmepumpar - oavsett hur elen produceras - i stället för att stöda vindkraftbolagen? Vindkraftbolagen driver dessutom på om höjda elpriser, efterom vindkraften är olönsam och inte kan konkurrera med kärnkraft och vattenkraft.
Jag har deltagit i kärnkaftdebatten på en annan blogg. Jag:
"Jordaxlens lutning är inget som vi kan göra något åt. Socialdemokraterna måste sluta med grönflosklerna om partiet ska ha en framtid. Kärnkraften är i högsta grad kärnfrågan. Det har betydelse hur, när och var energin produceras. Och el är den renaste och mest koncentrerade energiformen. Därför måste elanvändningen öka och inte minska. Därför ska slöseri med elen motverkas. Och det är ett enormt slöseri att producera el till södra Sverige i norra Lappland, pga de stora överföringsförlsuterna på de långa avstånden. Därför måste den landskapsförstörande och ineffektiva vindkraften skrotas. Den kräver ju annan elproduktion som reglerkraft."
Bloggaren (en socialdemokratisk kommunpoliker) har svarat:
"Det håller jag inte alls med om, då det krävs en helhetssyn vad gäller energipolitiken och att enbart klänga sig fast vid kärnkraften som sådan oberoende om man är för den eller inte gör att man tappar bort vikten av att använda sig av elenergin på ett smartare och hållbarare sätt. Men det är bra att du deltar i debatten, Lars och ser framemot fler inputs i detta ämne...."
Jag:
"Frågan är ju tvärtom hur vi ska ha råd med de skattesänkningar som redan har gjorts, samtidigt som vi reparerar de sociala skyddsnätet så att ingen faller igenom, utan säker tillgång på billig energi. Att kärnkraften skulle konkurrera med välfärden var det dummaste jag läst. Det gör däremot subventionerna till vindkraften."
Bloggaren:
"Att bygga framtiden på billig energi i stora tillgängliga mängder utan att ta med ett effektivare sätt att förbruka energin på håller inte och hur stora subventionerna till vindkraften är har jag inte siffrorna på. Frågan om hur budgeten ska gå ihop med de skattesänkningar som redan gjorts och där inte allt kan dras in i form av höjda skatter samtidigt som den generella välfärden ska bli bättre är något som S i sin översyn av politiken i programkommissionen har att hantera oavsett vad man har för initiala ståndpunkter...."
Lägg märke till hur ideologskt förblindad (dock inte av marxistisk ideologi) som den andre bloggaren är. Han verkar tro att det är kärnkraften och inte den olönsamma vindkraften, som själ pengar fån de fattiga och hotar välfären. Dessutom vill han tydligen kompemsera skattesänknigarna (jobbskatteavdagen) med höjda skatter (på annat?). Om nu inte allt kan dras i form av höjda skatter, hur ska det då dras in?
Min päng är ju att billig och tillgänglig energi är en förutsättning för att klara välfärden utan skattehöjningar. Det handlar inte bara om att rädda industrijobben. Utan det handlar också om de, som inte har något jobb att gå till, oavsett om de är sjuka, arbetsösa, pensionärer eller studerande.
De som inte kan strejka. Pensionärerna kan möjligen hota med att leva längre. Frågan är bara om man gör det, när en allt större del av inkomsten går til elcertifkat och andra miljöavgifter.
De rika, som kan lägga upp ett större engångsbelopp till en investering, alltifrån värmepumpar till miljöbilar kan köpa sig förbi. Den "gröna" ideoloin är osolidarisk med dem som har det sämre.
Socialdemokrater säkrar framtidens pensioner med 1600-talets ekonomiska tänkande
"Fredrik Reinfeldt har gjort ett utspel om pensioner och pensionsålder, ett utspel som inte hänger ihop med hans övriga politik. Reinfeldts utgångspunkt är lika välkänd som korrekt, vi behöver fler arbetade timmar för att klara framtidens pensioner, men sen börjar det halta på allvar."
Jag har kommenterat: "Sitter du också fast i det förindustriella tänrkandet att ökad produktion kräver fler arbetstimmar? I så fall behöver du en grundkurs i marxism…"
(Marxismen handlar om mycket mer än blodiga revulitioner och kommunism. En grundtanke i marxismen var att bejaka den tekniska utveckling, som medförde ökad produktivitet per arbetstimme. På Marx' tid förekom det att arbetare slog sönder maskiner för att behålla jobben. Nutida svensk socialdemokrati verkar ha fastnat i samma förindustriella tänkande.)
Håkan Juholt om nya lögnanklagelsen: ”Jag uttryckte mig medvetet lite drastiskt”
"Jag talade med Juholt i telefon strax före klockan 17 i dag – och då sa han bland annat:
- Jag uttryckte mig medvetet drastiskt för att belysa det som faktiskt är regeringens och därmed svenska folkets problem, att de har slagit igen dörren i ansiktet på oss socialdemokrater när det gäller försvars- och säkerhetspolitiken.
Är det okej att inte tala sanning då?
- Jag ser gärna drastiska ordval som en förhandlingsinvit. Vi är alltid beredda för landets bästa att göra blocköverskridande överenskommelser.
Du tänker inte be om ursäkt?
- Nej, verkligen inte.
Juholt – som tidigare i dag gjorde en ny säkerhetspolitisk analys under Folk och Försvars rikskonferens – menar att försvarsminister Sten Tolgfors borde kommenterat den istället för hans uttalande om Sverigedemokraterna:
- Men min nya analys ligger på en för hög nivå helt enkelt, och då väljer den moderata försvarsministern att blogga om detaljer.
- Självklart vet också jag att Sverigedemokraterna inte satt i riksdagen den förra mandatperioden. Det är så lågt, det är så dåligt och dumt av försvarsministern att påstå något annat. Det visar på vilken nivå han lägger försvarsdebatten."
Rulla tillbaka till mitt inlägg på den här bloggen "Vad sa Juholt i Sälen?" Juholt sa ALLTSÅ INTE att regeringen har "gjort upp" med SD om försvarspolitiken. Niklas Svensson har citerat Juholt helt rätt (kanske p.g.a rädsla att Juholt spelat in samtalet?), men likafullt påstår han början av sitt blogginlägg att
"Håkan Juholt talade inte sanning när han på en pressträff tidigare i dag hävdade att regeringen och Fredrik Reinfeldt gjort upp om försvarets personalförsörjning med Sverigedemokraterna. Men trots det felaktiga påståendet vägrar han backa."
Juholt hade alltså inte använt uttrycket "gjort upp" och därmed är det försvarsministern "Tomhylsan" Tolgfors och Niklas Svensson som ljuger. Varför skulle Juholt backa från ett uttalande som är tillspetsat men inte en lögn?
Men de verkliga ynkryggarna i sammanhanget är de socialdemokratiska VU-ledamöter, som utnyttjade Tolgfors' lögn till att hugga sin partiordförande i ryggen. I stället borde de ha hängt på Juholts uttalande och förklarat vad som hade hänt med försvarspolitiken i riksdagen. Juholt har varit som en general utan trupp, för truppen har gjort myteri. Detta har naturligtvis sänkt hela socialdemokratiska partiet och blivit en fjälder i hatten för Tolgfors.
Jag har granskat flera av Juholts kontroversiella uttalanden. Och i samtliga fall har han haft rätt. Det finns teknik för fungerande bredband, mobiltelefoni och trygghetslarm i glesbygd. Det kostar inte 400 miljoner att reglera elmarknaden. Elbolagen tar överpriser på sammanlagt flera hundra miljoner från vanliga elkunder. Det berättade energimarknadsminister Anna-Karin Hatt, c, i radion i morse. Regeringen kan nu ensam ta åt sig äran av att en utredning har tillsatts.
Felet är ytterst att VU-ledamöterna har fallit i trance för de borgerliga ministrarna, som om de vore de verkliga sanningssägarna. Det har nog fraterniserats lite för mycket över partigränserna under årens lopp. Det har varit för lite omsättning bland ledande politiker. Och de nya, som skulle komma in, kom ju inte in på grund av valnederlagen.
Läs Juholts viktiga säkerhetspolitiska tal i Sälen:
http://www.socialdemokraterna.se/Media/nyheter/Juholts-tal-vid-Folk-och-Forsvars-konferens/
Med sin dravel-journalistik har Niklas Svensson - med bistånd från både regeringen och sossarnas eget VU med alla sina "läckor" tystat två angelägna debatter:
1. Hur regeringen har förvandlat vårt militära försvar till en försvarspolitisk lekstuga efter Mikael Odenbergs (m) avgång från posten som försvarsminister 2007. Odenberg avgick i protest mot sin egen regeringschef.
2. De verkliga säkerhetspolitiska hoten mot Europa idag. Läs Juholts Sälen-tal!
Den långa färden utför
Beklagar att diagrammet är så otydligt. Det visar valresultat för Socialdemokraterna i riksdagsvalen 1925 - 2010. Längst ner, under årtalen visas på en horisontell linje vem som var partiledare. Socialdemokraternas bästa valresultat någonsin var under krigsåret 1942, då Per-Albin Hansson, s, ledde en samlingsregering. Det näst bästa riksdagsvalet var 1968, då Tage Erlander, s, var statsminister. Han avgick 1970 och ersattes av Olof Palme.
Den långsiktiga trenden efter 1968 är krympande väljarstöd för s. Den nedåtgående kurvan bryts i några enstaka val på grund av missnöje med borgerliga regeringar. S gynnades i valet 1968 av den sovjetiska ockupationen av Tjeckoslovakien, vilken fick till följd att väljare strömmande över från vpk till s. Den kraftiga vänstervridningen av den offentliga debatten efter 1968 gav ett närmast negativt avtryck i valresultaten.
Socialdemokratin gick, under trycket från vänstervågen, starkt till vänster under 1970-talet och till höger under 1990-talet och framåt. Kan partiet verkligen möta framtiden med en återgång till någon av de politiska inriktningar som drevs under den långa nedgångstiden? Jag tror inte det. Ett nytt träd måste inympas på den gamlka roten till det träd som planterades i början av 1900-talet.
Juholts sista misstag
Juholt höll ett fantastiskt bra tal vid försvarskonferensen i Sälen, där han utpekade de interna spänningarna, inte sällan längs etniska linjer, i Europas länder som en säkerhetsrisk. Det var ett tal med udden riktad mot den politik som SD : högsta ledning står bakom i Sverige och öppet högerextremistiska och fascistiska partier står bakom i andra länder. Detta intresserade inte alls en journalistskock, som har gjort Jimmie Åkesson till medias speciella kelgris.
Jag vill överlämna en riktigt taggig vissen ros till s-bloggaren Helene Björklund i Sölvesborg, som skriver om en SD-politiker i Karlskrona som uttalat sig föraktfullt om muslimer. Sådant tal tar jag också avstånd från, men sedan kommer H B:s praktvurpa:
"Jag förstår dilemmat för SDs ledning, det är inte så enkelt att ändra på människor och det finns inte formellt stöd för att tvinga dem bort från sina uppdrag. Men likväl är det smutsigt."
Det är väl inget dilemma att låta andra säga vad man själv vill ha sagt, och sedan låtsas ta avstånd från det de har sagt? Har hon blivit så bedårad av Åkessons salongsmässiga piruetter i Sälvesborgs kommunfullmäktige?
Även HB har gått på journalistkårens klassfördomar att de ledande politikerna skulle vara ett bättre folkslag än fotfolket. Det är ju den typen av klassfördomar, som gör att folk ur de lägre samhällsskikten röstar på SD i protest mot gräddpolitikerna.
Efter valet 2006 var det en socialdemokratisk statsvetenskapsprofessor som skyllde SD:s valframgångar på "personer i avsomnade bruksorter som blivit över- och omkörda av utvecklingen". Det är alltså samma ideologi om "Förlorar-Sverige" som nu torgförs av statsvetaren Stig-Björn Ljunggren.
Intellektuell härdsmälta och akademisk arrogans, som redan kostat socialdemokraterna två valnederlag. Ska metallaren Stefan Löfven lyckas vända på det?
Juholt borde kanske inte ha tagit avstånd från SD, så kraftigt som han gjorde?
Det finns ju inga etniska konflikter, inte ens i Malmö - eller hur? De finns kanske bara i SD:s retorik? Men de finns i verkligheten, i alla Eöropas länder. Och de är en säkerhetsrisk. Men det är inte de vanliga hyggliga muslimerna som är en säkerhetsrisk, utan den oheliga alliansen mellan islamistiska terrorister och vita högerextremismister, som från varsitt håll försöker elda på ett kommande raskrig i Europa.
Det blev Juholts fall att han varnade för detta. Och att han ville stärka sin stab med anti-terroristen Urban Ahlin.
Läs Juholts tal i Sälen:
http://www.socialdemokraterna.se/Media/nyheter/Juholts-tal-vid-Folk-och-Forsvars-konferens/
